Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Jobb

De bästa råden för den som vill byta jobb

7 januari 2018

Det här har jag talat om i både podden och bloggen, men tänker så mycket på det att jag inte riktigt kan hålla mig från ämnet. På sistone har det känts så tröstlöst att jobba som frilansjournalist. Jag älskar ju mitt yrke, men de arvoden som tidningar och magasin betalar gör det väldigt svårt att överleva på. Jag drygar ju ut kassan med bloggen, poddarna, böckerna, föreläsningar, moderatoruppdrag, krönikor och what not, men allt oftare kommer jag ändå på mig själv med att vara frustrerad över min basinkomst, alltså det jag tjänar på att vara journalist. Det känns också som ett sånt slöseri med två magisterexamen. Jaja, kanske jag borde ha tänkt efter före, gift mig rikt och bara hängt med en massa hästar dagarna i ända.

Nämen på allvar, jag har ju själv valt mina arbetsuppgifter (och min man), friheten att vara min egen chef och inte vara tvungen att befinna mig på ett kontor fem dagar i veckan. Men kan inte ni låtsas att ni är karriärkonsulter och komma med förslag på hur ni tycker att jag borde utveckla min yrkesbana? Och intressantare: Vad skulle ni jobba med om ni inte gjorde det ni gör nu? Vilket råd skulle ni ge er själva efter gymnasiet? Jag skulle säga: Fundera ordentligt igenom vad du vill jobba med, tala med folk som gör just det, plugga hellre lite för mycket än lite för lite och kom ihåg att man FÅR ändra sig!  Nu när jag tänker närmare på saken funkar detta också senare i livet.

Bästa skyltarna på Women's March Los Angeles
Det omöjliga blir möjligt när någon gör det

You Might Also Like

45 Comments

  • Reply AlandsPetra 7 januari 2018 at 22:28

    Det är så väldigt svårt d där! Jag uppskattar också friheten enormt mycket och trivs enormt med det ansvar som det även innebär! Men då man har otrevliga klienter så tänker jag ibland att d sku va skönt å ha en chef som man fick vidarebefordra klagomålen till. Spontant tänker jag också att fast vi är feminister så påverkar det inte att andra skulle se på vårt jobb som lika viktigt som VD poster som håvar in stora pengar….

    • Reply Peppe Öhman 8 januari 2018 at 16:45

      Usch vad tråkigt att du utsätts för otrevliga klienter! Tar de ut sin ångest på dig eller..? Finns det nån stödgrupp med andra terapeuter där du kan prata ut om sånt?

      • Reply AlandsPetra 9 januari 2018 at 11:35

        Ofta finns det en personlighetsstörning i bakgrunden då någon är sådär enormt knäpp så man bara tappar hakan. Tyvärr ingår det i jobbet. Men vi som alla jobbar ingens företag har ett stödbätverk mellan oss där man kan bolla hur man skall bemöta dessa galenskaper som då och då dyker upp. Tror att det är ännu värre om du jobbar på psykiatrin!

        • Reply Peppe Öhman 9 januari 2018 at 13:23

          Skönt att höra att det finns stöd för er också.

  • Reply Monika 7 januari 2018 at 23:34

    Jag hade ju helt klart tvingat mig själv att läsa till nån ingenjörsexamen, hålla på och jobba med människor är så förra seklet. Säger jag som har ett vårdyrke i bagaget, och när jag väl tog chansen att skola om mig valde ett annat vårdyrke. Ibland är man inte så slug.
    Min mamma bytte helt bana som 58-åring, det tyckte jag var coolt. Så det är inte för sent!

    • Reply Peppe Öhman 8 januari 2018 at 16:46

      Imponerad av din mamma! Tänker att det nog ÄNDÅ är en bra sak att du jobbar med människor. Tycker att livet blir mer värdefullt när man hjälper andra än bara sig själv genom att samla ihop så mycket pengar som möjligt.

  • Reply Jenny 8 januari 2018 at 00:45

    Jag har tyvärr inga råd till dig mer än HANG IN THERE! Om det inte vore för det otroligt kassa att du inte blir betald vad du förtjänar så har du ju de perfekta kollegorna (din familj, alltså) och gör vad du älskar?

    Jag blir ofta bitter i långa perioder för att jag tjänar så jävla lite. Lärare, sjuksköterskor, offentliga anställda: sådana som verkligen behövs för samhällets överlevnad, de ger vi lägst betalt! Mitt eget råd till mig själv efter gymnasiet är att göra precis som jag gjorde: resa och bo utomlands några år, innan jag börjar plugga (och även då utnyttja att kunna plugga utomlands!). Gjorde allt rätt. Kanske skulle ha satsat på att bli psykolog istället?

    • Reply Peppe Öhman 8 januari 2018 at 08:13

      Ja, du har nog rätt. Tänker själv i de banorna. Kanske jag får leva på lite mindre och vara tacksam över friheten och att jag får vara med familjen OCH göra det jag älskar. Slut på gnäll nu. Kram (tror du skulle bli en skitbra psykolog, men nu får du istället göra en J.K. Rowling och tjäna sjukt mycket pengar på att skriva böcker istället)

  • Reply Ennet 8 januari 2018 at 01:04

    Jag har bytt branch, från media till social-och hälsovård, arbetsterapi. Jag valde det då jag dels ville utbilda mig till något där det finns många olika arbetsmöjligheter och där jag kan fortsätta jobba kreativt. Det ena behöver dock inte utesluta det andra, jag gör ännu också frilans uppdrag ibland men känner att jag har en bredare grund att stå på nu och är inte lika beroende av ströjobb som tidigare.
    Jag tror man kanske lätt definierar sig själv och vem man är genom det man arbetar med, tanken på att byta branch kan vara ganska jobbig och ångestladdad därför. Men vad som hjälpte mej var att märka att man har många sidor och att man varken kan eller behöver bestämma sig något yrke för resten av livet. Man kan också prova på, ge något nytt en chans och i bästa fall märka att det ledde till något minst lika bra eller bättre än det man jobbade med tidigare. Om inte så vet man att det inte var just den vägen man skulle ta och provar en annan. Tycker detta är ett jättespännande ämne, ser framemot att läsa kommentarerna! 🙂

    • Reply Peppe Öhman 8 januari 2018 at 16:47

      Intressant och mycket sant! Grattis till ny karriär!

  • Reply Bea 8 januari 2018 at 01:16

    Här har jag insett att alla har en olika definition av vad som är bra eller dåligt?

    Själv tjänar jag ca 6000 euro i månaden men tycker inte att det egentligen räcker för alla saker jag vill göra. Nu drömmer jag om att tjäna 8000 och det känns som alla runt en alltid tjänar mer.

    Jag läste ekonomi men har satsat på en karriär inom IT. Kanske du kunde bli en tech writer? Men som sagt, vet inte om det är en bra lön heller i förhållande till vad du ligger på nu 🙂 lycka till!

    • Reply AlandsPetra 8 januari 2018 at 12:34

      6000 euro i månaden…..! Det är nog en väldigt bra lön skulle jag säga! Jag säger som någon av de ovanstående talarna att jag verkligen önskar att sjukskötare, daghems- och skolpersonal samt socialarbetare som har ett enormt ansvar skulle få löner i denna storlek eftersom de bygger vår framtid!

      • Reply Bea 9 januari 2018 at 05:39

        Jag jobbade innan på daghem själv men valde mig bort därifrån pga lönen. Sen kan jag många gånger ändå känna att det jobbet fasiken var enklare än det jag tacklar nu.

        Och sist men inte minst, bara för att man får en högre lön gör man ju inte automatiskt ett bättre jobb. Även om sjuksköterskor tex fick 1000 euro mer i månaden så skulle nog inte mycket ändras, för man vänjer sig och vill alltid ha mer 🙂 Säger inte att de inte förtjänar mer dock, men tycker den värderingen blir lite snäv eftersom tex sjuksköterskor också är i behov av att nån tex jobbar med att sterilisera instrument. Hur avgör man vad som är viktigast liksom?

        • Reply AlandsPetra 9 januari 2018 at 09:30

          Nej det har du rätt i. Som skolkurator fick jag 2400 euro i grundlön och tyvärr så upplevde jag att arbetet var alldeles för tungt för att vara värt en så dålig lön. Det kändes också som att ens insats inte var värd något även om man verkligen släckte bränder å såg till att unga inte hamnade snett. En ungdom som inte blir ”skattebetalare” är så väldigt mycke dyrare än en okej lön för skolkuratorn. Som psykoterapeut fick jag på den tjänst jag bytte till 3400 i grundlön. En lön det går att leva på men fortfarande motsvarar det inte kompetenskravet, en psykoterapeuts kompetenskrav och vårdansvar motsvarar kirurgen…som jag är säker på att har mer i lön…å jag antar att psykoterapi är kvinnodominerat medan kirurgi är mansdominerat…. men kanske jag har fel….

    • Reply Peppe Öhman 8 januari 2018 at 16:48

      Känner igen det där att man liksom justerar sin levnadsstandard efter sin lön. Tech writer låter inte alls som en dålig idé. 🙂

      • Reply Anna 10 januari 2018 at 07:31

        Varför skulle inte sjuksköterskor få vänja sig vid en högre lön? Vet ej vad instrumentsteriliserare förtjänar, men däremot vet jag att vi sjuksköterskor ofta utför läkarnas jobb utan att få betalt för det.

        • Reply Sandra 11 januari 2018 at 07:21

          Anna: ”Ofta utför läkarnas jobb”???
          Som läkare själv, sätter du diagnoser? Ordinerar du behandlingar/medicin som inte bara är på er ”tillfälliga ordinationer”-lista?Tar du det medicinska ansvaret av behandlingen patienten får? Tar du det medicinska ansvaret om ett beslut är taget av en annan (läs: läkare)?

          • Anna 13 januari 2018 at 04:10

            Det handlar mera om hur mycket extra tid som går åt till att försöka få vissa läkare att faktiskt ta sitt ansvar, för fastän det kanske inte stämmer in på dig, så finns det sådana. Och jo, diagnoser kan vi nog ställa ibland, men inte officiellt.

  • Reply Basse 8 januari 2018 at 02:01

    Skriv först ner dina mål så blir det lättare att styra upp jobb efter dem (många toppidrottare jobbar så). Typ: bo i LA, rida 2 ggr i veckan, ha lediga veckoslut (?) osv. Konkretisering underlättar.

    • Reply Peppe Öhman 8 januari 2018 at 08:10

      Men allt detta har jag ju nu! Kanske jag inte alls ska hitta på nåt nytt.

      • Reply Basse 8 januari 2018 at 22:35

        Lista de tre sämsta sakerna och gör en plan för hur du ska fixa dem?

  • Reply Egon 8 januari 2018 at 03:39

    Jag vill ha en egen butik med något fint i. Typ massor med växter, goda kakor, snygga stilrena kläder samtidigt som man kan fika där och jobba. Ehrm. Någon gång kanske? Skulle självklart även bedriva mest verksamhet online. Butiken skulle bara vara ett slags showroom. Och fik då. Låter det stökigt? Svar ja. När jag rett ut detta så byter jag jobb 😬

  • Reply Katarina 8 januari 2018 at 05:39

    Jag är kommunikatör och upplever just nu en väldigt god arbetsmarknad (i Stockholm). Tycker jag ser platsannonser för kommunikatörer mest hela tiden och känns som många organisationer insett behovet av god kommunikation, inte minst utåt. Jag jobbar på en kommunikationsavdelning på en myndighet och vi nyanställer på löpande band för tillfället. Många fd journalister jobbar hos oss. Har ibland känt ett behov av mer frihet i livet men tyvärr är det svårt att frilansa som kommunikatör (i alla fall när man jobbar mest mot offentlig sektor, då förväntas man vara på kontoret mestadels). Jag skulle dock gärna nischa mig mer mot research, tror behovet av skickliga researchers kommer öka.

  • Reply Fager Dam 8 januari 2018 at 06:50

    Jag skulle också behöva råd! Jag har bara haft korta vikariat de senaste åren, och inte ens flera vikariat i rad utan blir alltid perioder då jag är inhoppare och frilans där mellan. Fördelen med vikariaten är att det är bra betalt. Men så är det skiftesjobb och tajt schema och när kontraktet tar slut så ramlar jag liksom ner från himlen och har inte bra frilansstuff på gång och måste starta från noll igen. Och så nån månad senare har man nästa vikariat. Upprepa till pensionering eller burnout. Gah. Så svårt att veta vad jag kunde göra för omstart för jag vill inte alls egentligen byta jobb.

  • Reply Johanna 8 januari 2018 at 13:20

    Jag tycker du ska doktorera (=ej bortkastade magisterexamina). Det är kul! Man får betalt för att läsa och tänka. Visst är det förknippat med en del prestationsångest emellanåt men det roliga överväger helt klart. Man läser, skriver, tänker, går lite kurser och undervisar lite då och då. Sen kan man ju välja att vara utomlands på nåt annat Uni en period och välja att gå kurser på andra ställen. Man måste ju inte heller binda upp sig till ett helt liv inom akademin (ej lätt att få en fast tjänst) utan först och främst bestämma sig för att doktorera och sen ta det som det kommer 🙂

    • Reply Peppe Öhman 8 januari 2018 at 16:49

      Är onekligen lite sugen på det. I alla fall vissa dagar. Vilken dröm att då tänka och skriva och gå på/hålla föreläsningar!

  • Reply Frusnygg 8 januari 2018 at 13:24

    Tror jag har sagt det tidigare en gång. Du skulle vara den perfekta programledaren på TV. I Sverige då då🤩

    • Reply Peppe Öhman 8 januari 2018 at 16:49

      Tack snälla för att du säger så! Det skulle ju vara en DRÖM <3

  • Reply läsaren 9 januari 2018 at 08:32

    Översättning. Du får jobba med språk, och jobb finns.

    Jag kan tycka att drömmen i yrkeslivet är att till 70 procent ha en stabil grund, en säker inkomst. Och sen 30 procent av jobbtiden något lite mera riskfyllt, som ger utmaningar och där man kan misslyckas eller lyckas stort.

    • Reply Peppe Öhman 11 januari 2018 at 17:38

      Låter onekligen som en bra fördelning.

  • Reply Sonja 9 januari 2018 at 12:19

    Jag ändrade mig, blev teolog 2004, fick ett erbjudande att vara vikarie i en lågstadieskola och hann aldrig jobba som teolog. Som vikarierande klasslärare visste jag att detta måste jag göra, jag måste bli lärare, till vilket pris som helst. Och det blev ett högt pris, det blev sammanlagt tre års pendlande till Vasa, med först två små barn, senare tre barn, det blev dyra tågresor och hotellnättermen. Jag jobbade samtidigt som klasslärare och först 2012 blev jag lärare och det går nog inte en vecka utan att jag känner en enorm tacksamhet och glädje i att jag vågade välja om och göra om och göra rätt. Känns som om lärarjobbet valde mig! Många gånger har jag länt mig misslyckad över att jag efter gymnasiet valde ”fel”, men så tänker jag på allt det jag fick i och med studierna vid Åbo Akademi och teologiska, vill inte välja bort något av det heller…

    Våga tänka ”vad vill jag mest” och sedan börjar du tänka ”hur”. Det mesta är möjligt även om det kräver förändring. Varm kram fina du!

    • Reply Peppe Öhman 9 januari 2018 at 13:22

      Det märks att du trivs och att du befinner dig på rätt ställe! Helt rätt val! KRAM <3

  • Reply Anna 9 januari 2018 at 13:47

    Jag tror att det är viktigt att tänka över hur länge som man känner att man orkar med ett visst slags jobb/en viss inkomstnivå. Tex, kanske ge det 2 år till, och har det inte förbättrats då så har man redan bestämt sig för att då får man flytta/byta jobb/vidareutbilda sig, etc.

    Lite andra idéer:
    1) Satsa fullt på att hitta ett heltidsjobb på tidning/TV/radio (antar i Finland eller Sverige nu).
    2) Heltidsjobb inom ett relaterat yrke, typ kommunikatör på byrå eller kanske kommun, PR, lärare på mediautbildning, jobba på bokförlag, marknadsavdelning på företag, eller liknande.
    3) Ha ett par olika inkomstkällor som tillsammans ger den lön du vill ha. Skippa de som inte betalar nog för den tid du lägger ner även om det är roligt och hitta något annat istället.

    Försökte tänka på vad jag skulle vilja ge för råd till mig själv på gymnasiet men kommer inte på något bra, alla tips jag har kommer med ett ”men…” på slutet. Hade nog velat jobba ett tag, läsa enstaka kurser, ta ett par år och fundera mera, lära känna lite fler yrken, men vet inte om det verkligen hade fungerat, om jag sas haft råd till det. Det var ju inte lätt att få jobb utan utbildning, och studielån får man inte hur länge som helst. Kanske antingen att göra det som känns lätt, eller gå helt på intresse… men tror inte jag haft råd med det heller (ifall det inte lyckades, dvs)… Inte lätt!

    • Reply Peppe Öhman 10 januari 2018 at 17:14

      Tack för bra tips! Just nu känns det inte speciellt aktuellt att flytta tillbaka till Sverige/Finland och skaffa ett heltidsjobb, men den tiden kommer kanske.

  • Reply Ylva 10 januari 2018 at 12:58

    Blir lätt tjatigt när man ställer yrken mot varandra och vem gör sig förtjänt av hög lön och vem inte. Tycker ändå att man får se sammanhanget; som medelklass i norden förtjänar man inte jättelite eller jättemycket, men har otrliga förmåner såsom social, sjukvård, skola, ja ni vet. Du kan väl knappast bli inspirerad av lönetagare i usa, rätta mig om jag har fel men jobbar folk inte långa dagar, liten semester, får själv se till sin sjukvård etc? Så utifrån det har jag tänkt att ni verkligen är smarta och lever hyfsat på freelance där medan ni bibehåller de naturliga förmånerna i hemlandet. IT konsult verkar annars vara det man skulle ha blivit, om man vill vara eftertraktad och het på arbetsmarknaden, och vem vet, det kanske hade varit ett roligt jobb? Undrar om det är något man sadlar om till? Men å andra sidan var det väl en IT konsult som sadlade om och blev munk.

    • Reply Peppe Öhman 10 januari 2018 at 16:19

      Tyvärr måste man skriva ut sig från systemet i Norden senast ett år efter att man flyttat utomlands.

  • Reply Sam 11 januari 2018 at 08:13

    Jag jobbar som skolsköterska på gymnasiet och tjänar 35 000 kr/månaden. Jag vet inte om du tycker det är en bra eller dålig lön. Jag tycker den är ok för att jag ligger högre än de flesta i min kommun. Samtidigt tycker jag att jag förtjänar den, jag har ett stort ansvar. Speciellt nu när jag främst arbetar med nyanlända ungdomar.
    Men det jag fastnar för är dina funderingar kring att du tjänar för lite. Är det i jämförelse med andra kollegor med liknande utbildning eller är det jämfört med vänner i LA? Och vad är en rimlig lön tycker du? Jag tycker det är roligt att prata lön. Alla har olika tankar kring vad som är en rimlig lön. Kram!

    • Reply Peppe Öhman 11 januari 2018 at 08:58

      Tycker att du har en bra lön. Tjänade ungefär samma sak när vi bodde i Finland. Just nu jobbar jag som frilansare, författare etc och har svårt att uppskatta exakt hur varje månadslön ser ut. MEN vissa uppdragsgivare betalar mig 350 för en artikel med bild. Ett jobb det tar mig ca två dagar att göra och där jag får ungefär hälften i netto.

  • Reply Sam 11 januari 2018 at 10:57

    350 euro?
    För övrigt tycker jag (om du vill byta bana helt)att du ska bli sjuksköterska-världens bästa jobb! Fast du verkar ju iofs ha drömjobbet nu!!

    • Reply Peppe Öhman 11 januari 2018 at 11:28

      Ja, det har jag faktiskt. Skulle aldrig vilja byta bort detta, men skulle gärna tjäna lite mer. Tror det handlar om att jag måste lämna min hjärtefråga journalistiken och bli mer kommersiell.

  • Reply emma 19 januari 2018 at 06:51

    tv-manusförfattande? i sverige (kanske även på andra ställen?) har man tydligen ett skriande behov av sådana. har dock inte koll på arvoden men skulle ju kunna bli ytterligare en gren för dig att försörja dig på?

    jag får alltid något panikartat i blicken när det här med karriär kommer upp. jag ville bli arkeolog och har pluggat typ allt som går att plugga inom det humanistiska fältet. parallellt jobbade jag i bokhandel, har alltid älskat böcker. att bli arkeolog är kanske det svåraste du kan bli (noll jobbtillfällen och dessutom dåligt betalt), så att komma in i bokbranschen var lätt i jämförelse. (råd till folk som vill in i branschen: visst, läs förläggarutbildningen, men jobba också i bokhandel. på så sätt förstår du kunden och dess behov, vad som funkar och varför. ALLT handlar om detta, även om du kommer jobba som förläggare. finns inga kunder har du inget jobb, så enkelt är det. dessutom får du ett nätverk, alla människor på förlag gillar bokhandlare för de har makten när kunden köper böcker.)

    mitt största råd till mig själv om jag fick vara nitton igen och ha de första stegen på mitt jobbliv framför mig igen: jobba lite innan du påbörjar en utbildning. lägg inte ner för mycket tid på att perfektionsplugga, se till att klara dig precis och spar krafterna tills du börjar söka jobb. annars kommer du känna som att du är redo för pensionen innan du ens börjat jobba på riktigt.

    • Reply Peppe Öhman 19 januari 2018 at 07:22

      Tack! Det är faktiskt ett jättebra tips! Manusförfattare alltså. Det ska jag forska mer i. Och bra skrivet om bokbranschen.

      • Reply emma 24 januari 2018 at 18:02

        jamen gört! tror du skulle passa alldeles utmärkt!

  • Reply Annika 20 januari 2018 at 13:31

    Jag brukar alltid säga till alla unga jag pratar om livet med att man inte behöver bestämma sig för vad man ska bli. Plugga vad du vill och gör vad du vill sen och upptäck längs vägen vart du är på väg. Jag började plugga engelska för jag ville jobba med språk, sen upptäckte jag u-landskunskap (som nuförtiden heter utvecklingsstudier) och fortsatte på den banan istället och ville jobba med internationellt bistånd. Sen jobbade jag med genusforskning ett tag och med allt möjligt inom civilsamhället och nu är jag sugen på offentlig sektor.

    Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor 🙂

    • Reply Peppe Öhman 20 januari 2018 at 15:10

      Nu när du säger det slår det mig att jag också brukar säga så. Att man inte behöver bestämma sig och att man får ändra sig. Tack för påminnelsen! <3

    Leave a Reply