Tietoa mainostajalle ›
Podcast

Det tredje barnet

7 februari 2018

Magnus resonerar kring om längtan efter ett tredje barn verkligen är en längtan. Kanske det bara är åldersnoja? Vi fortsätter diskussionen kring surrogatmödraskap och svarar på era frågor och resonerar kring era kommentarer under det här inlägget. Föda barn eller tigga? Köpa en njure för att man kan? Varför Donald Trumps militärparad är en ganska god idé. Jörn Donners barn och mycket mer!

Ett stort TACK för att ni betalat för att ni lyssnar och betalar. Ynka 2, 80 dollar kostar det (inte ens en kopp kaffe på stan). Då får ni mellan 4-8 avsnitt varje månad. Klicka på länken eller subscribe-symbolen i högerbalken. TACK!

 

Ps vill vara som Majlis. Se en skön kudde och bara kasta sig ner på den.

Söndag: Skriva i rätt tempo
Vilse i mellangården

You Might Also Like

13 Comments

  • Reply Linnéa 8 februari 2018 at 01:40

    Hej Peppe!
    Tack för dagens podd! Upplysande och smart, som vanligt.
    Jag kom över en Economistartikel om sambandet mellan månggifte och inbördeskrig som jag gått runt och känt och tyckt en massa saker om den senaste veckan. Kanske kan artikeln vara stoff för kommande poddavsnitt? https://www.economist.com/news/christmas-specials/21732695-plural-marriage-bred-inequality-begets-violence-link-between-polygamy-and-war Följande ostrukturerade tankar har iaf kommit upp i mitt huvud:
    1. All in all skvallrar orsaksambandet så mycket om vilken kvinnosyn det rör sig om. Eftersom forskningen säger att det finns ett orsakssamband mellan polygyni och inbördeskrig, menas det samtidigt att kvinnor finns till för att männen ska lugna ner sig och sluta kriga (samma tanke som ”vi sätter en tjej bredvid en stökig kille i skolan”). Det implicerar att när män ges möjlighet att gifta sig med en kvinna och ha ett lyckligt parförhållande hålls de borta från dumheter. Det är alltså kvinnans ständiga lott att vara mannens skärm mot hans dåliga beteende som har med hans maskulinitet att göra. Jag tänker därför att lösningen, som så ofta, måste vara att arbeta med maskuliniteten i dessa samhället. Men hur görs det när samhällena i fråga är sprungna ur patriarkalt infesterade religioner?
    2. När jag tänker detta tänker jag samtidigt att det kanske är en kulturrasistisk och eurocentrerad analys av frågan?
    3. MEN, klass- och jämställdhetsaspekten i att fattiga och outbildade flickor inte har någon självbestämmanderätt och därmed skjutsas in i förhållanden de inte vill ha med äldre och mer ekonomiskt bemedlade män, samtidigt som flickornas pappor tjänar kossor på att sälja bort sina döttrar, är sann och måste diskuteras. Tycker jag.
    4. Fast det är intressant att tänka på kopplingen mellan inbördeskrig och månggifte, även om jag inte ibland undrar om sambandet är arbiträrt till viss del. I fattiga och utsatta områden finns det säkerligen många unga män som känner sig frustrerade och förbisedda. Jag mår dock lite dåligt över att de kopplar ihop ilska med ”brist på tjej”, vilket implicerar att det enda som kan göra män lyckliga är att ha en kvinna som kan se efter dem (och bli deras slagpåse istället??)
    Oj, nu blev det långt. Och babbligt. Men vore intressant att höra er take på detta, finns säkert massa andra analyser som kan göras av frågan!
    KRAM!!!

    • Reply Peppe Öhman 8 februari 2018 at 07:44

      Oj, pratar GÄRNA om detta, men det känns som om du borde gästa vår podd eftersom dina analyser antagligen är smartare än våra. Nåja, ska läsa och göra mitt bästa. TACK!

      • Reply Linnéa 8 februari 2018 at 09:13

        Känner mest att jag har massa inte-helt-färdigtänkta tankar om det, men att det samtidigt finns så mycket att tänka/säga/tycka!
        <3

  • Reply Jessica 8 februari 2018 at 09:10

    Peppe! Tack för att ni tog upp min kommentar, men jag önskar ni hade gått in lite djupare på det här med överlevnadsinstinkt. Jag kanske var otydlig. Jag menade såhär: Tänk dig, på allvar att du (eller Magnus, eller barnen) hade varit döende och behövde ett organ för att överleva. Det går inte ens att sätta sig in i hur det känns att vara i den situationen om man inte varit där (och förlåt för att jag tvingar in dig att tänka så, för det är hemska tankar) men tänk smärta, tyna bort, mediciner, sjukhus, dödsångest på nätterna, förbereda sig för att lämna sin familj, sorg. Hade man då kunnat tacka nej till att köpa ett organ om man hade råd? Jag vet inte om jag hade kunnat det. Jag hade nog blivit galen och köpt ett organ, speciellt om det exempelvis var mitt barn som behövde det. Jag är en hemsk människa?

    Barnlängtan är såklart inte exakt samma sak. Men jag tror barnlängtan är mer än att bara ”vilja ha”. Barnlängtan är enormt, stort, det kan nog göra dig sjuk, fysiskt och psykiskt!

    Och Magnus, det är klart att man kan längta efter ett tredje barn. Kanske t.om. lika mycket som efter ett första barn. Vill man ha en stor familj, så är det det man kommer längta efter! Nu är detta inte riktigt samma sak, men det är som att om du har lyssnar på Magnus och Peppes pod, så får du inte lyssna på en annan. Det ska vara ok, med en podd, man får inte längta efter att lyssna på en annan. Eller om du bor i Helsingfors, så får du inte längta efter att i Los Angeles, för du har ett hem. Du har en vän, varför ska du ha tre vänner i livet? Eller du har haft sex en gång. Du kan inte längta efter att ha ett sexliv. Du får vara nöjd med det du har: ett (eller två barn?), Magnus och peppes pod, hemmet i Helsingfors, din ende vän och det enda sexet du hade. 😊

    • Reply Peppe Öhman 9 februari 2018 at 11:48

      Bra poäng och ärligt talat antog jag ju att det var lite så du menade. När det är ALLVAR. Lätt att sitta bakom en mikrofon och vara moralisk, men svårare att när det verkligen händer.

  • Reply Lisa 8 februari 2018 at 09:46

    Alltså, Majlis. Sötaste ungen.

    • Reply Peppe Öhman 9 februari 2018 at 11:49

      Tack! Vi gillar henne

  • Reply Ulrica 9 februari 2018 at 04:34

    Så bra, intressanta och viktiga ämnen ni tagit upp på sistone! Tack för ert engagemang.
    Vill bara komma med en liten rättelse/undran. Göran Kropp hade inte några barn, tror jag. Hans fd sambo (Renata Chlumska) har fått barn efter hans död.

    • Reply Peppe Öhman 9 februari 2018 at 07:07

      Tack för att du lyssnar och korrigerar!

  • Reply Linda 9 februari 2018 at 09:40

    Sjukt bra avsnitt igen! Ni gör ett fantastiskt jobb med att balansera mellan olika synsett medan ni ändå klarar av att ta ställning i svåra frågor. Det är inte lätt, så hurra för er!

    Men nu måste jag kommentera Magnus öppnande om hur tråkigt det är att man inte kan vara 100% sig själv som förälder. Det känns ju lite oschysst att sparka på någon som ren ligger, men herregud, hur kan det ha tagit nästan åtta år för honom att inse att man måste ställa vissa delar av sig själv åt sidan (och i vissa fall begrava helt) som förälder? Mammor inser ju ren under graviditeten att man kommer att förändras, t.ex. att vissa kroppsdelar aldrig kommer att bli som förr och att man inte kommer att kunna vara lika skönt avslappnad och impulsiv längre för att man har ANSVAR över en annan person. Fast man i sitt tidigare barnlösa liv varit en skön typ som ätit chips till middag och vakat till småtimmarna, kan man ju inte vara det längre då man har ansvar för nån annans kosthållning och sömnrutiner. Man blir ibland den där tråkmånsen som tjatar om att äta upp grönsakerna och borsta tänderna. Nu säger jag inte att man måste ge upp hela sin personlighet och bara gå in i föräldrarollen, men tycker det är självklart att man inser att man inte är en kompis och jämlik med barnen, utan uttryckligen en förälder, och att det innebär att man måste lägga till vissa beteenden och välja bort andra. Och det gör ju Magnus helt tydligt, men fattar fortfarande inte hur det kan ha tagit honom åtta år att komma på det och sörja att han måste censurera sig själv för sina barn.

  • Reply Louise 10 februari 2018 at 07:46

    Haha här kommer en låååång kommentar från en som vill ha fler barn TROTS att jag redan har två. Och det är liksom en massa olika skäl. Dels absolut bebissuget: sniffa hjässa, känna rörelser i magen (som ej är gas), ha en varm liten bebiskropp hud mot hud. Men inte bara det. Jag gillar tanken på att vi liksom är lite av ett kaos. Här kommer vi inramlandes! Så mycket kalabalik och så mycket kärlek! Jag ser det inte alls som att man egentligen är mätt efter ett barn, jag har svårt att hitta argument för att man inte skulle ha minst fyra! Liksom tvärtom vad Magnus känner: När man VET vad det innebär – hur kan man INTE vilja ha fler?
    Jag tänker även på när de blir större och har trygghet i varandra när de är trötta på sina föräldrar, eller att de har varandra när jag blir dödssjuk och de måste turas om att hälsa på mig. Men framför allt tänker jag på all kärlek och trygghet. Som såklart inte är garanterad, men det är det som lockar mig. Och allt det där andra. Förutom dödssjukan.

    Och EN SAK TILL! Ang vem man är framför sitt barn: man är ju komplex som människa och det kommer barnen att märka eftersom man inte kan förställa sig. Med vänner har man liksom utvalda sidor, om än riktigt många sidor med de nära vännerna. Med sina barn (och ev partner) så är man HELA sig själv, vare sig man vill eller inte. Och jag tycker det är fint! Även om de känner ens hårda, ruttna och dåliga sidor. Men man kan vara både uppfostrande och rolig. Och det tror jag faktiskt Magnus är om man hör Peppe i detta avsnitt. Man är ju bara inte enbart sina bästa sidor, man är alla sidor, för man är förälder hela tiden. Heeeeela tiden. Sådan chock när jag insåg.

    Tack för bästa podden! Ni är bäst!

    • Reply Peppe Öhman 10 februari 2018 at 13:16

      Bra kommentar! Svarade i podden som kommer upp om några minuter. <3 <3 <3

  • Reply Mascarponepannkakor och annat bra - Livet & LA 10 februari 2018 at 13:52

    […] hem och spelade in veckans andra podd där vi bland annat svarade på läsarfrågor och -kommentarer. Innan jag lägger upp den kommer här några […]

  • Leave a Reply