Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Brunch Los Angeles

Under Hollywoodskylten

17 februari 2018

Den här lördagen åkte kidsen och jag in till en kompis som bor precis under Hollywoodskylten. Irriterande med alla turister som vallfärdar omkring i området tycker hon och hennes man, otroligt fin utsikt åt alla håll tycker jag. För några år sedan skulle jag ha suckat och på gränsen till skämts över vår lilla lägenhet i relation till det här enorma huset (husen), men nu har jag kommit över det och kan genuint glädjas över att ha kompisar som bor så fint.

På fem vuxna gick det mer än dubbelt så många barn och stämningen var stundvis ganska kaotisk. Det var oavbrutet någon som grät, skrek, golade eller gapskrattade. Majlis var yngst och befinner sig i åldern där hon har noll självbevarelsedrift och 100 äventyrslusta. Mycket rusa efter för att rädda livet på henne.

Intressant nog är Majsan lite rädd för små hundar, men mycket fascinerad av stora. Hon följde efter Sofies två stora, pekade och skrattade rakt ut. Föreställer mig att hon tyckte det var OTROLIGT att det ens finns så gigantiska varelser. Hundarna tyckte väl det var sådär halvkul. (Det här vet ni säkert redan, men: Sofie, som är veterinär, förklarade hur livsfarligt choklad är för hundar. Absolut förbjudet att ge dem sånt och iväg till djurakuten ifall hunden snor din lördagsplatta!)

Ja sen satt vi pratade om vad nu folk nu pratar om på luncher: livet, kärleken, bra musik att dansa till, barnen och politiken. Det slog mig att trots att samtliga gäster var inflyttade från Norden talade ingen om att flytta tillbaka. Det var under en lång tid ett ständigt återkommande samtalsämne, om och när och vilket visum. Tänker att en kanske överskrider något slags gräns efter ett visst antal år. Det går liksom inte att ständigt fundera på att byta kontinent.

Anine kom förresten med solglasögon i present åt oss alla. Jag ska visa mina för er  imorgon. Väldigt, väldigt fina.

Ja och sen åkte vi hem och det var vår i luften och alla träd i hela Los Angeles verkade blomma i vitt eller rosa. Kände en stor kärlek för staden. Nu sitter jag hemma i soffan iklädd mysbyxor och har precis ätit lite pasta på kylskåpsrester. Maggan är ute och äter middag med sina kompisar i Bastuklubben och jag ser fram emot att lägga mig och ungarna extremt tidigt för att sedan kolla på tv-serier (just nu säsong sju av Portlandia. SJUKT rolig) halva natten. Living la vida loca, liksom. Lördag kväll i LA och allt.

Vänner i Los Angeles
Mascarponepannkakor och annat bra

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply Hanna 17 februari 2018 at 22:54

    Har du skrivit något inlägg om det för med att stanna vs flyttas tillbaka? Annars önskar jag ett sådant! 🙂 Bor själv i London sedan snart tre år med man å två små barn (2,5 år + 8 mån). Just nu är vi i fasen där vi typ dagligen pratar om detta. Och det är sååååå svårt tycker jag. Är jättenyfiken på hur ni resonerade om du skulle vara sugen på att dela med dig, tack!

    • Reply Peppe Öhman 18 februari 2018 at 07:35

      Skriver gärna om det! Är också nyfiken på hur vardagen i London funkar. Kanske dags att börja blogga om du inte gör det redan 😉

  • Reply Fredrika 18 februari 2018 at 04:54

    Kunde vara intressant att höra hur du/ni lära känna era vänner i la, nåt du skulle ha lust att skriva om?

    • Reply Peppe Öhman 18 februari 2018 at 07:37

      Det skriver jag gärna om! Förvänta dig ett inlägg inom kort! kram

  • Reply Anna 18 februari 2018 at 11:13

    Oj. Jag funderar fortfarande på att stanna eller flytta tillbaka, och det efter… snart 24 år i USA… Så intressant att höra andras tankar om detta!

    • Reply Peppe Öhman 19 februari 2018 at 10:06

      haha, det är många år. Men visst har de under de senaste tjugo åren lutat det mot att stanna 🙂 <3

  • Reply AlandsPetra 18 februari 2018 at 11:22

    Jag har haft samma ångest i Helsingfors. De flesta av mina hesa vänner bor väldigt bra i fina stadsdelar å vi trängs på vår lilla två i Gamlas. Nu har jag kommit över det MEN ha tyvärr insett att jag skulle vilja ha lite mer space å att min plånbok aldrig fixar det i Hesa så nu får jag fundera på hur jag ska lösa det. Är tacksam över att vi haft möjlighet att bygga hus i Ghana men det är ju ändå i Finland som vi bor största delen av året!

    • Reply Peppe Öhman 19 februari 2018 at 10:05

      Hus i Ghana är ju inte det sämsta man kan ha 🙂

  • Reply Hanna 18 februari 2018 at 11:43

    ÄLSKAR såna här inlägg, känns så lyxiga! och även om vi varit i nån slags sago-snö-vinter hela helgen är solen och färgerna i dina bilder extremt härliga.

    • Reply Peppe Öhman 19 februari 2018 at 10:04

      Tack! De KÄNNS också väldigt lyxiga. Lite surrealistiska. fast ni verkar också ha det sjukt fint!

    Leave a Reply