Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Los Angeles Personligt

Vänner i Los Angeles

19 februari 2018

Fredrika frågade: ”Kunde vara intressant att höra hur du/ni lära känna era vänner i la, nåt du skulle ha lust att skriva om?”

Gärna! Första året pluggade jag ju på USC och hängde mest med mina kurskamrater Heather, Matt, Matthew, Erica och några till. Olyckligtvis flyttade samtliga till andra länder och städer efter att vi tagit vår examen och om inte en magiskt händelse skulle ha inträffat vore jag kompislös här i L.A.

Det var några dagar innan julen 2013. Magnus och jag hade bestämt oss för att gå på Svenska kyrkans (eller motsvarande organisations, minns inte så noga) julmarknad. Där började jag prata med Cissan som några veckor senare undrade om jag ville hänga med henne och Johanna Swanberg på en konsert till Las Vegas. Det ville jag såklart! Dagen efter att Cissan frågat hörde hon av sig och sa att Johanna dagen innan bjudit in en annan kompis, Sara, och att hon tyvärr bara hade tre biljetter. Jag kände besvikelse blandat med lättnad. Jag hade varken råd eller tid att åka till Vegas (aldrig jobbat lika hårt som under USC-året och då är jag ändå en ganska hårt arbetande kvinna), men samtidigt hade det ju varit vansinnigt kul.

Tänkte att den där Cecilia och jag nog ändå inte kommer att bli kompisar, men då fick jag en inbjudning till Cissans 35-årskalas där allting öppnade sig. På den tiden bodde familjen Blankens i ett jättestort hus i Los Feliz och vi var väl en 30-40 personer som satt vid ett långbord nere vid poolen. Här fanns mer eller mindre alla svenskar jag umgås med idag, plus en viss Karin Jihde som jag gör podd med. Så jäkla rolig fest! Kolla såna baby faces!

Sen dess är Cissan (tillsammans Frida som flyttade hit ett par år senare) en av mina absolut närmaste vänner i L.A. Sen har det ju dykt upp fler vänner på vägen, men Cissans födelsedagsfest var liksom basen.

Sen har jag ju Mike som jag lärde känna år 2000 när jag pluggade i Holland. Nu bor Mike i New York och kan kanske tekniskt sett inte räknas som en LA-polare, men han hälsar på ibland och ÄR vän väldigt god vän. (och med Viddes skola och andra sociala sammanhang har jag såklart en del amerikanska vänner också, men mer om den en annan gång).

Om ni har kul historier på hur ni träffade era vänner, BERÄTTA om dem? Jag älskar att läsa om sånt.

Flytta hem från USA
Anine Bing solglajjor

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply Hanna 20 februari 2018 at 02:50

    Mina bästa vänner träffade jag under studietiden. Det var något magiskt med den tiden som gjorde att vi blev väldigt sammansvetsade. Från skoltiden har jag kvar en handfull av vänner, och jag och min ”bästis” umgås fortfarande ofta. Flera av mina arbetskamrater har också blivit bra vänner, även om vi inte umgås utanför arbetssammanhang. Jag tycker dock att det är svårt att hitta vänner som vuxen. Jag är typen som inte är intresserad av många ytliga vänner utan vill ha innerliga och djupa vänskaper, och i vuxen ålder hinner man helt enkelt inte träffa människor så ofta att vänskapen hinner djupna. Sen har jag ju genom barnen träffat människor jag gillar men de förblir mera bekanta.

    • Reply Peppe Öhman 20 februari 2018 at 11:21

      Så sant att man som vuxen prioriterar den djupa vänskapen helt enkelt pga tidsbrist. För mig har det också varit befriande att acceptera att all vänskap inte behöver hålla för evigt och att det är okej att inte träffa folk som ger mig dålig feeling.

  • Reply Hanna 20 februari 2018 at 04:05

    Upplever du att inkomstskillnaderna bland vänner är tydligare i USA än Norden? Tänker själv att det i Finland inte spelar sååå stor roll om någon har mera pengar eftersom alla ändå bor typ på samma områden (en del kanske i lite större våningar hehe) men i USA så verkar skillnaden i vardagen bli större? Eftersom så många gör otroliga karriärer eller skapar företag (miljoninkomster) och därmed bor väldigt fint. Tänker bara på dessa du umgås med; Karin Bastin, Jennie Hammar, Anine Bing etc – de bor alla såååå fint och stort och ordnar underbara fester och BBQ´s i sina stora poolområden. Känner du alls lika eller är det inget du tänker på i din vardag i LA?

    • Reply Peppe Öhman 20 februari 2018 at 11:23

      Absolut! Inkomstklyftorna är jättestora här. Och tänker då också på att Los Angeles har flest hemlösa i hela landet, samtidigt som några av USA:s rikaste bor här. Däremot tycker jag inte att det är så konstigt att hälsa på folk med fina hem. ELler tänker inte så mycket på det än: fint hem!

  • Reply ylva 20 februari 2018 at 13:11

    Jag reste i Peru och vid ett marknadsstånd pratade jag med en random tjej från Argentina med rastahår och stort skratt. Efter lite backpackande och några månader senare tog det slut med min chilenska kille och jag var verkligen så ledsen Åkte över till södra Argentina och vandrade omkring på gatan och såg borttappad ut, men ett glatt gäng tog med mig till ett hostel och på kvällen gick jag ut och hamnade slutligen på en bar. En kille bjöd mig till sin systers fest och när jag kom dit ropade hon; men dig träffade jag ju på gatan i Peru! Sedan var det som dessa magiska perioder i livet när man bara hänger runt och umgås med underbara människor och allt bara flyter på. Denhär tjejen är fortfarande en nära vän och vi har haft så roligt tillsammans. Även om jag inte inte tror att allt som händer har en mening, så känns en del händelser i livet som en gåva.

    • Reply Peppe Öhman 21 februari 2018 at 15:39

      VAD är oddsen! Vilken otroligt fin historia! (när jag första dagen jag kom till Buenos Aires fick jag också en riktigt god vän, hon bor i Norge idag och vi ses sällan, men vänskapen finns kvar).

  • Reply läsaren 20 februari 2018 at 15:27

    Fint att du fått vänner. Det är ju något många kämpar med, att hitta nya vänner som vuxen. Här finns det ju några faktorer som är viktiga: ni har som gemensam nämnare att ni är nordbor (att bli vän med någon som redan har en stor vänkrets och har familj och släkt nära är svårt, då den personen kanske inte har behov av fler vänner). Viktigt att hitta någon med ungefär samma behov . Och det började ju med bara lite, sammanträffanden egentligen.

    • Reply Peppe Öhman 20 februari 2018 at 15:46

      Ja, jag har haft tur som aldrig någonsin haft svårt att få vänner, vare sig som barn eller vuxen. Känner mig väldigt lyckligt lottad.

    Leave a Reply