Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Monthly Archives

april 2018

Böcker Resa

Att tänka på när man äter djur

30 april 2018

I New York hälsade vi på Karins kompis Ellen som har ett sommarhus mellan ungefär Hamptons och Manhattan. Huset var otroligt fint i New England-stil varvat med svenska västkusten. Så vackert och pittoreskt. Ellen berättade att Isabella Rossellini bor i området och brukar spankulera omkring osminkad och i mysbyxor samtidigt som hon är lika overkligt vacker som när man ser henne i reklam och film. Nån timme senare såg vi henne köra förbi oss i en Kia.

 

Men det var inte töntig namedropping av kändisar jag skulle tala om (Cissan mötte Ike Barinholtz från The Mindy project på vårt hotell och på flyget hem satt Ari Golds assistent Loyd från Entourage). Ellen föreslog hummer till middag och på vägen ut stannade vi vid en liten fiskaffär. Vem älskar inte hummer?

Jag har inte ätit kött på femton år. Eller det är inte sant, jag har visst ätit kött de senaste femton åren, men väldigt, väldigt lite. Inte för att, som många verkar tro: vegetarianer äter vanligtvis inte kött för att de tycker att kött smakar äckligt. Utan för att jag tycker inte att det är miljömässigt hållbart med mängden kött som folk rutinmässigt slevar i sig och för att jag ställer mig skeptisk till en stor del av djurhushållningen. Magnus brukar säga åt Vidde att han måste äta upp allt när han vill beställa in hamburgare eftersom man ska respektera att ett djur gett sitt liv för våra portioner.

Jag älskar hummertacos och hummern vi åt i Bellport var magiskt god, men att se på när djuret kokas är en annan sak än att beställa in en anonym portion mat. Det blir väldigt mycket tydligare att det handlar ett levande varelse som snart inte längre är en levande varelse. Tänkte mycket på att det var en bra påminnelse för mig inför nästa gång jag väljer att äta nån form av kött.

Här passar det ju jättebra att tipsa om Charlotta Munsterhjelms och Anton Häggmans splitternya kokbok ”Din vegetariska vardag” och så kommer Cissan och Kristin ut med en ny vegetarisk kokbok i augusti. En människa behöver inte äta kött varje dag för att få i sig tillräckligt med proteiner, men det visste ni såklart.

 

Resa

The Hamptons, fast bättre

28 april 2018

Har ni sett tv-serien The Affair? Efter att ha festat runt på Manhattan natten mellan fredag och lördag, köpte vi varsin kaffe på hotellet och åkte sköra som asplöv ut till Bellmont på Long Island där Karins kompis Ellen har ett sommarhus.

Här är precis som jag föreställer mig att det är i The Hamptons en halvtimme norrut. Kargt och otroligt vackert med blommande träd och Fire Island i horisonten. Pittoreska små affärer som säljer inredningsprylar, goda ostar, gelato och vin. Och hummer såklart.

Precis i den här miljön utspelar sig The Affair, som visst kommer ut med en ny säsong i sommar/höst. Jaja, nu måste jag verkligen sova. Återkommer med djupare analys och rapport.

Okategoriserade Resa

Hälsningar från New York

27 april 2018

En snabb hälsning från Public Hotel i New York. Cissan och jag flög in från igår LA igår kväll. Vi trodde att vi bokat samma flyg, men när vi kom fram till LAX visade det sig att Cissans flyg åkte fyra minuter efter mitt. Det var givetvis en liten besvikelse, men vi möttes upp vid bagagebandet istället.

Vi åkte raka vägen till Brooklyn där min kompis Lisa bor och satt sedan uppe med henne och pratade och åt ostmackor tills det var dags att lägga sig. Träden hade precis börjat blomma i området och jag fattar nu varför folk vill bo här.

På morgonen åkte vi in till Manhattan för att träffa Karin (som flugit in från Stockholm) och hennes kompis Ellen. Vi åt frukost på CouCou, piercade öronen med likadana örhängen hos Maria Tash  och hängde sedan resten av dagen på stan. Nu ska vi ha hotellrumsfest och sen gå ut. Hej så länge!

Feminism Podcast

Rida gorilla

25 april 2018

Ett stort tack till er alla som inte bara lyssnar, kommenterar, men också betalar 2,80 € varje månad för podden (för er som vill börja är det bara att trycka på PayPal-symbolen i högerbalken). Alla vet ju att vi nuförtiden betalar för innehåll. Magnus tipsar för övrigt i podden om en bra dokumentär på Netflix med det här temat.

Så här beskriver Maggan avsnittet: ”Vi pratar om Peppes gästspel i podden Poddcentralen och tjusningen i att rida. Och så funderar vi på hur man like’ar kompisar som visar sig havlnakna på Insta. Vi funderar också på Avicii och att leva i en mansvärld och varför kapitalismen aldrig ställs till svars för de offer den skördar. Vi diskuterar också om kvinnohataren som körde körde och dödade 10 pers i Toronto. Dessutom väljer vi medvetet att inte sluta på god ton.”

Finns såklart där poddar finns, bland annat på Acast.

baby Personligt

Lämna ettåring hemma

25 april 2018

I morgon åker Cissan och jag till New York där vi träffar Karin för att fira att Karin fyllde år för några veckor sedan. Som vanligt kommer det att bli magiskt att åka på vuxenresa, samtidigt som det som vanligt är vidrigt att lämna Majlis (och Maggan och Vidde, men de är stora nu). Denna ständiga ambivalens med barn, man längtar ständigt till och ifrån dem.

Majsan var bara knappt två månader gammal när jag lämnade henne i Stockholm och flög till Vasa för att föreläsa, sen dess har jag lämnat henne för åtminstone Gotland, Addis Abeba och Dubai. Varken hon eller jag verkar ha tagit nån skada av detta, men det gör det inte enklare att vinka av henne på LAX. Gillar Majlis.

via GIPHY

Personligt

Skillnaden mellan prestation och handling

24 april 2018

I dag spelade vi in ett nytt avsnitt av Det kommer att bli bra-podden. Jag vet att jag skrev att de första avsnitten skulle komma ut redan förra veckan, men Maggan som är producent och klippare drunknar i poddar som verkligen ger honom betalt (i dag kom t.ex. det första avsnittet av hans nyaste podd ”Djävulspodden” ). Därför skuffas vår alltid längst ner på listan, men SNART SÅ!

I dag pratade vi bland annat om prestation och det slog mig att coachingen faktiskt fått mig att trappa ner på min egen. Jag antar att det är en lång process, men långsamt börjar jag fatta att jag inte är mina prestationer. Jag fattar att det kanske låter självklart, men för mig har min duktighet liksom definierat mig. Jag är personen som alltid levererar. Nu övar jag på att vara mer som Magnus, kolla på Expedition Robinson mitt på dagen (jag visste inte heller att den fortfarande gick, men tydligen var det exakt den dokusåpan Maggan låg i badet och kollade på tidigare i dag) och strunta i om jag kommer upp i en viss tecken- eller kilometermängd. Jag går omkring och känner mig älskad även som slashas.

Min poäng med det här högst personliga inlägget är: Vare sig du aldrig jobbat en dag i ditt liv, inte ”klättrat på karriärstegen” (USCH för det uttrycket!), aldrig sprungit milen, lyft din egen vikt, skrivit en bok, en låt, ett filmmanus, byggt ett hus eller vad som helst annat som folk presterar i, är du precis lika mycket älskvärd och värd som människa. Dina prestationer är inte du.

En annan sak är handlingar, det du gör gentemot dina medmänniskor är mycket viktigare än det du pratar om att du gör. Trots att handlingar och prestationer låter som ungefär samma sak är de inte det. 

 

Ja och de här fina bilderna tog min kompis Mathilda Tennysdotter, hon kommer snart att befinna sig i södra Sverige och tar gärna emot fotouppdrag.

Podcast

Gästar Podden om Poddar!

24 april 2018

För några veckor sedan fick jag vara med i Poddcentralens podd om poddar. Jag pratar lite om mig själv (cringe beskriver mest känslan av att höra mig själv berätta om min dag) och om poddar jag gör och lyssnar på. Mattias som gjorde intervjun och driver Poddcentralen var fruktansvärt sympatisk, proffsig och trevlig att prata med. Det här är bara det andra avsnittet, det första gästas av Kristoffer Triumf, tycker att ni ska lyssna på det också.

Los Angeles

Bästa kvarterskrogen Santa Monica

23 april 2018

Precis som alla andra har jag nu sett Avicii-dokumentären. Gudars var tung den var att kolla på. Jag fick dessutom lov att se den ensam eftersom Magnus vägrade. Maggan sa att det var alldeles för sorgligt och det hade han ju rätt i. När jag efteråt skulle berätta för honom vad den handlade om började jag gråta. Så jävla sorgligt. För ett par veckor sedan träffade vi en musikproducent som jobbar med riktigt stora artister hör i LA. Han berättade om exakt som hände i dokumentären. Att det alltid finns ett gäng människor som tjänar stort på artisten och därför inte vill att hen ska sluta jobba. Den här staden är full av trasiga och giriga människor. Eller kanske snarare den här världen. Tycker att Linn skrev bra om psykisk ohälsa och Hanna om att det är synd om männen.

Stämningen hemma var dämpad. På kvällen beslöt vi oss för att äta middag ute och väldigt lägligt hade kvarterskrogen nåt slags all night happy hour. Jag åt tryffelpasta och gjorde en liten video. Det botade inte precis min weltschmerz, men lindrade den lite.

Just det, Majlis hittade en gammal napp i badrumsskåpet och började för första gången i livet använda napp. Bättre sent än aldrig.

Los Angeles

Fördomar och osanningar om Los Angeles

23 april 2018

Skrev en kort grej på Hbl om hur amerikaner kanske inte har stenkoll på Finland, men hur finländare inte heller vet allt om USA. Folk som oförberedda besöker Los Angeles första gången brukar till exempel avsky staden. L.A. är en svårtflörtad plats och om man inte vet hur trafiken fungerar, avstånden mellan stadsdelarna, att de bästa restaurangerna kan ligga i slitna stripmalls och så vidare, kan resan bli en besvikelse. L.A. är inte lika förförisk som New York, San Francisco eller europeiska storstäder där man kan promenera runt och bara snubbla in i en sevärdhet. Jag gillar ändå att L.A. är lite svår, det gör att staden känns exklusiv och att belöningen är desto större när man fattar hur allt ligger till.

Några fördomarna jag fått höra om Los Angeles/Santa Monica är: Att det är omöjligt att röra sig till fots, med cykel, med kommunala medel, att föräldrar alltid måste betala skyhöga summor för barnens skolgång, att 80 procent av Santa Monicas invånare röstade på Trump, att alla är överviktiga, att folk är extremt ytliga och att servitören är trevlig bara för att hen vill ha dricks. Dessa påståenden stämmer såklart lika lite som att Finland är täckt av evig snö.

Nu är jag nyfiken på fördomar ni hört om staden/landet ni bor i. Här kommer några av mina: Bryssel: God mat, fullt av EU-tjänstemän, trasslig byråkrati. Åbo: mindervärdighetskomplex gentemot Helsingfors, bra klubbar, snygg å. Stockholm: alla är snygga, modemedvetna och ängsliga. San Francisco: massa turister, alla uteliggare går på tunga droger och är aggressiva, vackra hus, svinkalla vindar, extremt bra restauranger.  Köpenhamn: avslappnad attityd, mysig stad, inte så noga med antirasism och feminism som Stockholm.

Jobb Los Angeles

Innebandymatch Finland-Sverige

22 april 2018

I går ordnade Finlands generalkonsular i Los Angeles en vänskaplig innebandymatch mellan Finland och Sverige. Det gick rykten om att Zlatan skulle spela på det svenska laget, men tydligen gillar inte LA Galaxy tanken på att deras nya stjärna skulle skada sig på innebandyplanen så 120 besvikna gäster nöja sig med sport utan personer som talar om sig själv i tredje person. Jaja, det var superkul ÄNDÅ.

Det var också vansinnigt varmt på tennisplanen som förvandlats till en innebandyplan. Majlis sprang omkring inne i huset och smetade vattenmelon på soffor och däckade till slut i skuggan. Jag försökte knäppa några bilder för en text jag skulle skriva och Magnus blev den officiella tidtagaren.

För första gången kändes det förresten som att gå på fest hemma i Helsingfors. Ni vet när man går runt med en drink och utbrister: ”Nämen HEJ är du här!?” och inte behöver börja varje diskussion med varifrån man kommer, vad man gör, hur länge man bott här. Fem år tog det tydligen att bygga upp en någorlunda bred bekantskapskrets.

Sen åkte vi hem och fortsatte vårt Harry Potter-maraton i soffan. Älskar att Vidde är tillräckligt stor för att uppskatta Harry.

Just det, Sverige vann 13-7.