Tietoa mainostajalle ›
Okategoriserade Personligt Skriva

Perfektion är överskattat

15 maj 2018

Jag har haft en sån bloggtorka, men tänkte skriva om vad jag tänkt på i dag.

Bland annat att jag är så jäkla klumpig. Jag är mycket medveten om min egen klumpighet, men blir givetvis kränkt och förnekar det när Magnus påpekar det.

Igår skulle jag i alla fall koka pasta och fyllde en jättestor kastrull med vatten, när jag skulle sträcka mig efter glaslocket snubblade jag på nåt (Majlis?) tappade glaslocket i golvet varav en stor skärva rikoschettade rakt in i min fot. Det började läcka riktigt mörkt blod ur foten och jag kände att jag var tvungen att ringa Magnus som var ute och kastade boll med Vidar (en amerikansk vana han lagt sig till med).

Detta är pinsamt att erkänna, men min kropp svimmar av mycket blod. Vill påpeka att jag verkligen inte tycker att det är obehagligt med blod, jag kollar gärna på när kanylen sticks in när jag donerar blod eller någon tar blodprov på mig, men ändå svimmar jag. Fattar ej hur evolutionen tänkte där. Maggan kom i alla fall hem innan jag svimmade, plåstrade om mig och städade upp blodbadet.

En egenskap jag är stolt över:

Jag siktar hellre på good enough och får saker och tung gjorda, än strävar efter absolut perfektion och aldrig avslutar dem. Tycker att det svåraste med att skriva är att veta när jag är färdig. Nästan alltid blir texten bättre av att få vila en stund och sedan skrivas om, men för många justeringar och omskrivningar kan göra att meningarna förlorar känslan. För polerat är, tycker jag tråkigt. Det ska vara lite skitigt för att vara intressant.

I ”Det kommer att bli bra-podden” frågar vi våra gäster vad de struntar i att göra och vad de gör. Här är mina:

Detta struntar jag i att göra:

Det händer ganska ofta att jag äter flingor till lunch bara för att jag inte orkar laga något annat. Jag tycker att det räcker mer än väl att jag får i mig två mål mat med bra representation från kostcirkeln. Lunch är ändå dagens tråkigaste mål (ifall man inte råkar befinna sig på Nobu).

Detta gör jag:

Tränar och försöker sova tillräckligt. Otroligt tråkigt svar, men mitt välmående grundar sig i bra sömn och att jag får springa/rida/yoga flera gånger i veckan.

Ni då: Vad struntar ni i att göra (träna, sminka er, läsa böcker, laga mat från grunden eller något annat)?

Några av mina misslyckanden
Team: Present och jämställdhet

You Might Also Like

33 Comments

  • Reply Fager Dam 15 maj 2018 at 22:15

    Jag struntar i mascara på vardagarna. Brukar ha puder och lite touch eclait men inget annat smink. Jobbar med morgonradio så min morgonrutin är extremt nedslimmad, vill helst klara den på en kvart.

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:46

      bra där! KUDOS att du orkar med morgontur, minns att Magnus gjorde det de två första åren vi var ihop och det var hemskt för vi kunde aldrig gjorde nåt på kvällarna pga av att han steg upp klockan 4.

  • Reply Hanna 15 maj 2018 at 22:24

    Trädgård och blommor! Har en stor gård men fattar absolut inte hur folk går så i gång på att så , vattna, skörda m.m. Alla mina blommor inomhus skräpar halft uttorkade någonstans i ett hörn.

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:45

      Befriande! Tänker VARJE dag på att jag borde ta itu med växterna på uteplatsen, men låter det ändå alltid bara vara.

  • Reply Jessica 15 maj 2018 at 22:28

    Jag är så otroligt odiciplinerad så om jag har möjlighet struntar jag i allt. Om jag jobbar hemifrån gör jag det i pyjamas och utan bh och skäms ihjäl när någon knackar på sent på eftermiddagen. När jag var ung kunde jag inte somna om jag inte hade ett rent ansikte och tänder. Nu händer det allt oftare att jag somnar med smink på. Så ofräscht. Mat är jag också superdålig på. Det är så tråkigt. Vad ska man laga? Och disken. Blä. Sömnen är också ett problem. Jag är kvällsmänniska och vill aldrig gå och lägga mig och känner varje morgon att någon (jag?) borde starta en kamp a la #metoo mot det här morgonsystemet vi lever i. Kvällsmänniskor är en utsatt grupp! Vi lever kortare liv en morgonmänniskor!

    Det jag alltid (nåja) gör är städar. Hatar att smutsiga golv och dammiga hyllor.

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:44

      Jag jobbar lätt också i pyjamas en hel dag. Är däremot morgonmänniska (eller så trött pga av barn att jag slocknar kl 21)

  • Reply Lou 15 maj 2018 at 22:30

    Jag struntar i…
    – alla bok och tidningshögar, jag vet vad de mesta finns i röran.
    – att trädgården är sådär men i växthuset är det mysigt för läsning och umgänge.
    – att svara direkt på alla mejl’
    – tillgänglig alla dagar’
    – umgås och hålla kontakten med bekanta…vill bara ha vänner. Detta kommer med ålderns rätt snart 50…

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:43

      Vilken dröm att ha ett växthus att mysa och hänga i! (Stort plus för ”tillgänglig alla dagar”)

  • Reply Ulrika 15 maj 2018 at 22:52

    Struntar i att städa. Men skäms ännu lite över det och känner det alltid som en smolk på den mentala bägaren. när folk sager att jag verkar ha hunnit med så mycket i livet tänker jag alltid ”men du har inte sett alla smulor på golvet och den intorkade yoghurten på bordet i mitt hem medan jag gjrode alla de där sakerna”.

    Och glömmer bort att klippa tånaglarna. Gud vad svårt det är? De växer så långsamt så man glömmer bort att de rimligen har växt vid det här laget.

    Gör inte bra vardagsmat. På det här sättet: jag får perioder när jag lagar jättegod jättebra billig och smakrik och nyttig mat varje dag och alla är nöjda och mysmiddag och gud vad trevligt. och sen blir jag less ett tag och vi äter flingor till middag typ. Mitt mål nu är att öva på mittemellanmaten. Korven och makaronerna och snabba quorngrytan och fiskpinnarna och tja, halvfabrikaten helt enkelt. Barnen älskar det givetvis (de är så trötta på lasagne lagad från grunden och hemgjorda linsbiffar…)

    Det jag gör: allt som drivs av något slags nyfikenhet och kreativitet, det är liksom det som ger meningen till allt det andra. Är alltid öppen för att diskutera engagerat kring nästan vilket ämne som helst, läser artiklar, lyssnar på tusen podcasts, skriver grejer, fotar grejer, osv.

    Detta blev långt men tänker det är bra! Tycker det är genialiskt koncept att blotta mer vad man ”offrar” för att göra allt man faktiskt gör.

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:35

      Älskar att det är långt! Så bra kommentar, finns något charmigt i att vara periodare (med maten, inte heroinet).

  • Reply Lisa 15 maj 2018 at 23:51

    Struntar ofta i att sminka mig. Jag och min pojkvän bor i utlandet. Jag släpar mig iväg i fula kläder och okammat hår till affären. Tänker att jag känner ingen här ändå, kommer inte springa in i någon jag känner.

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:32

      Sån är jag också! Bra!

  • Reply Anna 16 maj 2018 at 04:03

    Jag struntar i att gå och plocka och ordna där hemma. Vi har det rätt kaotiskt, men det är ett medvetet val. Man kan inte hinna med allt, och att läsa är livsviktigt för mej. ☺️

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:32

      SÅ BRA! Ska inspireras av dig. Också släppa irritationen på stöket.

  • Reply Frusnygg 16 maj 2018 at 04:21

    Stackare med glas i foten. Svimmar också av blod. Två tjänsteresor (min mans) har fått ställas in för att jag skurit mig på Globakniv och svimmat av blodbadet. Vi har numera världens slöaste knivar. Det gör jag alltså ej, skärper knivarna.
    Sova och träna, håller med, viktigast i livet. Däremot hoppar jag inte över ett mål mat, men tränar ändå lite på att nöja mig med något på stående fot… ibland i alla fall. Men är lite rädd för hungerkänslor har jag märkt. Sjukt. Som om det var en risk för svält.

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:31

      Bra strategi med knivarna, våra är alltid sp vassa att man kunde skära upp ett fönster med dem (skar mig i tummen igår). Och känner exakt samma rädsla för hungerkänslor! Aldrig tänkt på det så, men det måste handla om min rädsla för hungerkänslor som gör att jag alltid packan ner lite snacks när jag tex ska flyga.

  • Reply Erika 16 maj 2018 at 04:50

    Lunch är så tråkigt. Är hungrig men aldrig sugen på något. Är jag hemma äter jag bara frukost en gång till helt enkelt!

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:17

      Så plus 1 på den.

  • Reply P 16 maj 2018 at 05:11

    På tal om något helt annat: Här på bloggen har ju nämnts ett antal gånger om vikten av jämställdhet och att föräldrarna ska vara hemma lika mycket med sina barn. Men om det verkligen inte går (typ pappan är bonde), hur gör han då praktiskt för att betala in pension år den andra, för det är ju det han då borde göra i jämställdhetens namn. Här brukar finnas så smarta typer så nån vet säkert hur det praktiskt går till.

    • Reply Pensionsmyndigheten 17 maj 2018 at 00:58

      Hej P!

      Jag jobbar med sociala medier på Pensionsmyndigheten och såg att du gjort ett inlägg om pension och vill gärna svara på dina frågor.

      Det finns flera sätt att kompensera den som av olika skäl varit hemma med sina barn och/eller jobbat deltid under en längre tid.

      Bland annat kan man välja att föra av sin premiepensionsrätt till den andre om man är gift eller registrerad partner, vilket kan betyda att den som har lägre inkomst på grund av föräldraledighet eller deltidsarbete inte förlorar lika mycket till sin pension. Bra att veta är att premiepensionsrätterna som har överförts inte ingår i en eventuell bodelning vid skilsmässa.

      Ett annat sätt är starta ett privat sparande till den med lägst inkomst eller som behöver bli kompenserad för eventuellt inkomstbortfall. Viktigt att tänka på i det här fallet är att skriva sparandet som en enskild egendom vid eventuell skilsmässa då det privata sparandet annars delas lika vid bodelning.
      Läs gärna mer om vad som kan vara bra att tänka på kring pensionen och småbarnstiden här: http://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/vad-paverkar-din-pension/smabarnstiden-kan-paverka-din-pension.

      Ditt inlägg hittade jag genom en sökmotor som visar träffar på internet som handlar om pension.

      Har du fler frågor om pension är du välkommen att ställa din fråga direkt på http://www.facebook.com/fragaompension eller ringa vår kundservice på telefonnummer 0771-776 776.

      Hälsningar Nils, Pensionsmyndigheten

      • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:11

        Nils alltså! Hade ju hoppats på att du var en regelbunden läsare, men är ändå tacksam för detta utförliga svar.

  • Reply Jennifer 16 maj 2018 at 08:11

    Måste säga det nu: SÅ FIN HEADERBILD <3

    Struntar i
    – att laga mat och skulle levt på mackor och yoghurt om inte min älskade kille lagade all mat hemma.
    – ibland i att städa (ända tills det kommer besök hem, då vill jag att det ska vara städat!!)
    – att sminka mig sedan 2013 (ibland lite ögonbryn, ibland lite mascara, eller läppstift)
    – att läsa nyheter

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:16

      TACK! Var så trött på den gamla. Skriv ett inlägg om att inte läsa nyheter! Spännande för en som jag som badar i dem varje dag.

  • Reply Lina 16 maj 2018 at 13:05

    Bra inlägg Pepps!

    Jag struntar i:
    – Spara och organisera räkningar (tydligen ska man göra det)
    – Ha koll på viktiga papper överlag. Ibland hamnar de i pärmar, men oftast bor de i diverse högar i gömda skåp.
    – Handdiska vinglas även om de kommer ifrån riedel och kostar en halv förmögenhet. Diskmaskin ftw.
    – Packa i god tid inför en resa. Oftast kastar jag i allt i en väska /ikeapåse fem minuter innan avgång.
    – Så långt det går struntar jag totalt i att stryka saker. Hatar att stryka med hela mitt hjärta.
    – att organisera mig garderob. Även om jag gör det tar det i princip tre dagar sen ser den ut som ett världskrig igen. No point.
    – Plocka upp hundbajset. Nånej skoja bara. Jag gör det VARJE gång.

    Puss!

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:13

      Hej Lineriet! Tänk OM du inte had plockat upp hundbajset och skrev helt avslappnat om det här. Blir fnissig av bara tanken.

  • Reply DDT 17 maj 2018 at 06:42

    Jag struntar i att äta frukost. Kaffe räcker alldeles utmärkt. Ibland försöker jag ändå eftersom jag har hört att ”frukost är dagens viktigaste måltid” fler gånger än jag behöver. Men min kropp verkar inte tycka att det är viktigt alls. Jag blir bara slö av att ära på morgonen.
    Jag struntar också i att tvätta fönster så länge att det blir svårt att se ut. Men jag har ändå ingen vidare utsikt.

    • Reply Peppe Öhman 17 maj 2018 at 07:07

      Min syrra är som du, hon har aldrig haft lust att äta frukost. Alltså ända sedan hon var liten. Plus 1 på fönstren.

  • Reply vilde 17 maj 2018 at 12:26

    Jag är också ganska bra på att vara good enough när det gäller t.ex. dokumentation på jobbet eller andra texter som ska skrivas men som folk egentligen ändå bara ögnar igenom snabbt. Och jag är bra på att ta fikapauser och gå hem i tid från jobbet, det krävs lite mod ibland, för det finns ju en arbetskultur som är martyrisk och man ska helst skynda, ej fika och luncha snabbt och jobba över. Vet däremot att jag inte gör ett bättre jobb på det viset samt att jag bara isåf blir sur inom mig.

  • Reply Lisa 17 maj 2018 at 22:20

    Jag struntar i att skölja frukt innan jag äter den. För det är så oändligt tråkigt.

  • Reply AlandsPetra 18 maj 2018 at 13:51

    Terapeuten här:-)! Evolutionen har självklart tänkt ut d väldigt bra för oss!! Orsaken till att vi vid alla andra fobier blir rädda är för att vi då vi levde på savannen och utsattes för fara behövde/behöver kunna ta 1)springa iväg/ 2) slåss/ 3) spela död. Vid fobier reagerad vi på samma sätt förutom nål och blodfobi. Detta för att om vi inte lyckades fly och skadade oss så illa att vi började blöda behövde vi snabbt stänga av systemet för att inte förblöda och har en automatik om att svimma. Därför svimmar vi/mår illa om vi har obehag/fobi för nålar eller blod! Så jäkla smart!!!!

    • Reply Peppe Öhman 18 maj 2018 at 14:52

      Men jag har handen på hjärtat INTE fobi för blod! Tycker inte alls att det är obehagligt, men kanske min kropp vet bättre och reagerar utan mitt tillstånd?

      • Reply AlandsPetra 18 maj 2018 at 20:26

        Yes, din kropp reagerar även om det inte utvecklats till en fobi för dig! På samma sätt så är vi predisponerade att vara på vår vakt för ormar (många av oss har inte orm fobi men låter bli att gulla med snoken på stugan), höjder (vi kan befinna oss på höga höjder men tycker inte att d e jätte roligt), mörker (vi föredrar dag framom natt eftersom vi på savannen har behövt vara på vår vakt för att inte vi skall ätas upp) osv. Så vi agerar i enlighet med vår predisponering utan att för de ha utvecklat en fobi. Fobier är lyckligtvis ovanliga och vi märker bara av det lite i vår vardag, å därför blev du knäsvag även utan att ha utvecklat en fobi!

        • Reply Peppe Öhman 18 maj 2018 at 22:04

          Så intressant! Tack för förtydligande!

    Leave a Reply