Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Monthly Archives

juli 2018

Feminism Personligt

Ett råd till mitt 20-åriga jag

18 juli 2018

Häromkvällen hälsade jag på min vän Anna och vi pratade bland annat om alla bra kvinnor vi känner. Anna är väldigt bra på att skapa kvinnliga nätverk omkring sig och det slog mig att om jag fick ge mitt tjugoåriga jag ett råd skulle det vara att bry sig mindre om att vara en av killarna och mer om att satsa på stark kvinnlig vänskap.

Jag har själv aldrig haft ett enhetligt tjejgäng, utan umgåtts med folk från olika håll, men det har väl gått ganska bra ändå. Är mycket tacksam för mina vänner, många av dem är internetkompisar, folk vars bloggar jag läst i nästa tio år och som jag under de senaste åren träffat. Andra har jag snubblat över av misstag, genom andra vänner, professionellt eller andra vägar och vägrat släppa taget om.

Tänker ofta på att min vän Hanna berättade att hennes mamma när hon var yngre sagt att killar inte är så viktiga. Vill lära Majlis samma sak, att inte fundera så mycket på snubbar. Tror livet blir lite roligare då. Plus att det alltid löser sig med killarna. Av alla mina vänner, som jag älskar väldigt mycket oberoende av kön, är det till 90 procent kvinnorna som hjälpt, tipsat, stöttat och lyft. Killarna har mest varit sköna och roliga.

Ett annat råd skulle vara att det mesta tar mycket längre än vad man tror, att alltid använda solkräm, att tacka ja till jobbet i Bryssel och att det mesta faktiskt går över hur hemskt det än känns just nu. Ni då, vad skulle ni tipsa er själva om när ni var tjugo?

Personligt

Skärmtid för vuxna

17 juli 2018

Hej bloggen!

Handen på hjärtat längtar jag efter dig så otroligt mycket. Jag känner mig som ett barn med MYCKET begränsad skärmtid. Det beror på att jag befinner mig i radioskugga ute på min mammas lande i den västnyländska skärgården. Så tekniskt sett skulle man faktiskt kunna säga att min mamma begränsat min skärmtid.

När abstinensen blev för stor åkte jag ut till pappa som bor i närheten och lånar nu hans internet. Medan jag skriver det här pratar samma pappa om säkerhet ute på havet, Vidar tjatar om att vi borde gå och bada, Majlis tar sig en tupplur och ja ni vet hur det är. Både underbart och lite frustrerande. Egentligen borde jag skriva mina 10 000 tecken, men det får bli ikväll när alla andra lagt sig. Eller mer sannolikt imorgon innan de andra vaknat. Är mer av en morgonskrivare än en kvällsskrivare.

Det som jag däremot gärna gör på kvällen är badar. Igår åkte jag ut till min vän Anna och flöt omkring i havet utanför hennes stuga. Vidar och Majlis paddlade omkring i en liten gummibåt (extremt långgrunt så ingen behöver ringa socialen) och ännu kring åtta var det så varmt att vi kunde sitta vid strandkanten i bikini, dricka ett glas vin och prata. Otroligt bra kväll.

Jag gör mitt bästa för att uppdatera och läser som vanligt ALLA kommentarer, men ber om ursäkt för att jag kanske kommer att vara lite långsam med att svara på dem.

Okategoriserade Personligt

Fem filmer jag skrattar åt/med

16 juli 2018

Ibland orkar en inte gå ut i solskenet och vill bara ligga hemma och fnissa åt gamla, roliga filmer. Här kommer fem jag alltid skrattar i. Inser att få av dem skulle klara bechdeltestat och skäms över det. Ni får gärna fylla i era egna bästa roliga filmer.

Stepbrothers

Två fyrtioåriga arbetslösa och lata män som båda bor hemma, den ena hos sin singelpappa, den andra hos sin singelmamman, blir ofrivillig styvbröder då deras föräldrar blir kära och flyttar ihop. BOATS AND HOES! Skrattar alltid högt flera gånger. Älskar speciellt mycket scenen när styvbröderna vill bygga en våningssäng i sitt rum.

Bridesmaids

Igår sa min vän Annica att hon bara kollar på tv-serier och filmer med kvinnliga huvudrollsinnehavare. Mest för att hon är trött på alla män överallt. Jag kan relatera (trots att jag tydligen kan gapskratta åt filmer med män). Bridesmaids var en så otroligt befriande film att se. Kvinnor som var mer än typecastade som kvinnor. Som fick vara tjocka, äckliga, roliga, pinsamma och misslyckade.

Office Space

Vissa filmer talar man ofta om och scenen där killarna i Office Space bär ut printern på ett fält och slår ihjäl den är en klassiker jag ofta återvänder till. För att inte tala om den rap-scenen i början. Inte en HAHA-film, men en som jag alltid fnissar till. Dessutom är soundtracket rent GULD.

The Big Sick

Jag trodde ärligt talat att det här skulle vara en vanlig gullig, förutsägbar romcom att se och sen glömma, men skrattade högt vid minst två tillfällen. En stand up-komiker född i Pakistan och en vit amerikanska student blir kära i varandra och kulturer krockar. Älskar den här 9/11 vitsen.

I love you man

I love you, man.

I love you, too, bud.

I love you, dude.

I love you, Bro Montana.

I love you, holmes.

I love you, Broseph Goebbels.

I love you, muchacha.

I love you, Tycho Brohe.

Okej, nu är det er tur att tipsa om era bästa roliga filmer. Shoot!

baby Feminism Helsingfors

Rädd för att resa med barnen

15 juli 2018

Jag har precis anlänt till vår sommarstuga i Ekenäs efter ett dryg av resande. Vi lämnade Stockholm på lördag eftermiddag, tog färjan till Helsingfors och körde sedan till Ekenäs. Eller först åt vi frukost hos Anne, men det är en annan mycket mer inspirerande historia.

Det här med ett resa för barn är något jag bävar för, jag är nämligen ganska dålig på att resa ensam med två barn. Det här säger jag inte för att kokettera (så där som någon i en intervju jag gjorde nyligen sa att hen ”inte gillar att göra tråkiga saker, bara roliga” och man ba ”alltså WOW så originellt!”), utan snarare för att jag är lite rädd för att resa med barnen. Jag blir lite svettig när jag tänker på att Majlis ska bajsa på ett olämpligt ställe eller få ett raseriutbrott på restaurangen eller att jag inte ska få in barnvagnen i kupén eller glömma att ge dem mat. Och att jag inte kan hantera konsekvenserna. Bara går därifrån och aldrig mer ser mig om liksom.

Jag har inte heller samma oändliga tålamod som Magnus verkar ha när han hänger med barnen. Maggan går helt in i att hans uppgift ÄR att vara med ungarna, medan jag suktar efter att få jobba lite, läsa en bok eller ta ett glas vin, blir irriterad när det inte funkar och tar ut irritationen på ungarna. Vidar och Majlis vann med andra ord inte jackpotten när de fick mig till mamma, men tänker att jag är inspirerande på andra sätt. Kanske.

Nu är vi i alla fall framme, har ätit nypotatis och sill och jag har badat inte mindre än TVÅ gånger med barnen. Var otroligt nöjd med mig själv efter det. Kräver uppenbarligen inte så mycket av mig själv som förälder.

Ja och så förklarade Vidar något i bilen använde ordet ”purse” och frågade om jag visste vad de betydde. När jag sade att det är en sorts väska som damer ofta använder såg han strängt på mig och sa: ”Män kan faktiskt också ha handväskor. Det finns ingenting som pojk- och flicksaker, det finns bara saker”. Mitt modershjärta exploderade.

 

Feminism Podcast

Att förbjuda nazister

14 juli 2018

Vi spelade in en liten podd när Magnus ramlade in från ytterligare en natt på balkongen. Han hälsar att det är det bästa stället att sova på när sommarvärmen blir för intensiv. Finns där poddar finns, till exempel på Acast och iTunes.

Trump är på Europaturné. Han lämnar avtryck i alla länder han besöker. Sasha Baron Cohen är aktuell med ny tv-serie. Behöver vi fler program där vi skrattar åt andra sidan? Sveriges regering lämnar ett lagförslag som vill förbjuda rasistiska organisationer. Bra säger Magnus, dåligt säger Peppe. Välkomna!”

Nu drar kidsen och jag till Finland för en vecka, osäker på hur mycket internet jag har, men ska gör mitt bästa för att uppdatera som vanligt.
Böcker Skriva

Att inte kunna laga mat

13 juli 2018

Min komps Hanna skriver på en kokbok som kanske mest påminner om Lotta Lundgrens ”Om jag var din hemmafru”, eller det föreställer jag mig på basen av vad Hanna sagt om sin bok. Samma Lundgrens sommarprat för många år sedan är ett som jag ofta tänker tillbaka på. Där sa hon ungefär att det inte finns något som att ”inte kunna laga mat” det är ju bara att följa ett recept, öva sig och tadaa! Alla kan laga mat!

Jag tänker ofta att jag nu ska bli bra på att laga mat, att det inte bara är någonting som är bra att kunna, men att det också är meditativt och skönt att göra något med händerna. Tänker att det är lite som när man rider, att man går in the zone liksom och låter vardagsproblem segla bort. Inser nu att jag kanske romantiserar matlagningen lite. Och att jag kanske är matlagningens version av folk som ”har en bra idé till en bok, men inte HINNER skriva den”. Ingen har tid att skriva en bok.

Jaja, nu kommer frågan: Finns det något ni önskar att ni var bra på? Fiska? Syssla med aktier? Känna igen fågelarter? Tala franska? Saker som ni tekniskt sett KUNDE bli bra på, men som ni inte riktigt är tillräckligt intresserade av för att verkligen ge er in i?

Feminism Personligt Stockholm

Dumpa din kille

12 juli 2018

När jag lämnat av Hanna på hotellet och promenerade hemåt igenom sommarnatten möttes jag av texten ”Dumpa din kille”, lämpligt nog på en soptunna. Det fick mig att tänka på alla mina kvinnliga vänner och bekanta som separerat under de senaste åren och som alla nuddat vid botten, men som i dag mår så bra och är så mycket lyckligare utan sina snubbar. Det är svårt att se ljuset när man är mitt inne i kompakt mörker, men när man är där ska man komma ihåg att livet blir bättre och kanske till och med bäst. Nu säger jag inte att nyckeln till all lycka är att dumpa sin kille, men ibland är det så. #inteallakillar Ni fattar.

Jaja, jag hade tydligen inte så mycket att komma med den här sommarkvällen. Ska gå tillbaka ut på balkongen och dricka lite vin med Maggan och svärmor. Bjussar på den här nöjda nakenbilden i kvällssol från när kidsen och jag tog ett kvällsdopp på Lidingö.

Restauranger Stockholm

Två bra restauranger i Stockholm (La Colline och Surfers)

11 juli 2018

Alltså dessa ljuva sommarkvällar. Under den senaste dagarna har jag ätit middag på restaurang två gånger och på resten av gångerna suttit ute på balkongen. I söndags träffade vi Linnéa och Eric (Erik? Herregud, vet inte om han stavar det med c eller k. Skäms) på La Colline smack mitt på Götgatsbacken. Tänkte skriva att Götgatan efter den middagen måste stava sitt namn med två T, men det blev för mycket av ett pappaskämt. GÖTT som bara den var det i alla fall. Vi beställde in smårätter och naturvin och delade allt. Tycker mycket om alla som deltog i middagen.

På onsdagen flög min kompis Hanna in från Helsingfors för att mest avsluta en bok, men också umgås med mig. Hanna är en utbildad kok och kokboksförfattare så jag kände en stor press på vilken restaurang jag skulle ta henne till. På inrådan av min vän Basse blev det Surfers i Humlegården.

Vi beställde in ungefär allt på menyn och varsitt glas pinot noir. Sedan talade och åt vi oss igenom maten. Otippat nog är Surfers en kinesisk restaurang, men långt ifrån friterade bananer och sötsur sås.

Godast var nog ett gäng nudlar i massor av olika kryddor, däribland koriander. Påminde om en rätt Karin Lindroos och jag åt i Tokyo för tio år sedan. I konkurrens med den stekta auberginen med massor av chili. Magnus skulle aldrig ha klarat av att äta den.

När det mesta var uppätet följde jag Hanna tillbaka till hotellet och promenerade sedan hem genom den ljusa sommarnatten och med podden Det politiska spelet (som Linnéa tipsat om) i öronen. Nu ska jag sova, god natt!

Böcker Jobb Los Angeles Skriva

Ett lång inlägg om hur jag skriver böcker

10 juli 2018

Jenny var schysst nog att ge mig lite bloggmaterial genom att under det här inlägget fråga om hur jag skriver andra böcker än den jag jobbar med just nu.

”Kan du inte berätta hur du skrivit de andra böckerna och vad skillnaden var mellan reseguide, barnbok, roman och bok för lite, lite äldre barn?”

Jag har aldrig gått på en skrivkurs, jag har väl prioriterat annat. Önskar ändå ofta att jag gjort det, tror att skrivkurser är bra och trevliga för alla. Det som hjälpt mig mycket är att jag jobbat som journalist och bloggare och är van att a) avsluta texter b) att andra läser mina ord. Nu är det nu enormt mycket mer intimt att skriva en roman än en artikel, men det finns också likheter. Jag antar att det både är en bra och en dålig sak att ha inställningen: ”Äh, det får duga” när jag tycker att jag är klar med en bok. Fördelen är att jag faktiskt kan avsluta, nackdelen är att man alltid kunde läsa igenom och ändra texten en gång till.

Jag kom ut med min första bok ”Livet & barnet – Om att överleva som någons mamma år 2011. Den handlade om hur det var att, håll i er nu, att bli mamma, om jämställt föräldraskap och egna erfarenheter. Boken baserade sig delvis på min blogg och jag försökte skriva om moderskapet på ett personligt, privat, samhälleligt och humoristiskt sätt. Livet & barnet skrev jag, om jag minns rätt, i ständig diskussion med min förläggare Anna. Typ så jag skickade ett kapitel åt henne och hon kommenterade. Det var också så vi blev goda vänner.

Bok två ”Vackra människor kom ut  2014 och var en roman som ursprungligen skulle heta ”Äta kakan och ha den kvar”, men så kom Kristin Emilsson ut med en feel good-roman med samma namn (rekommenderar den och Emilssons andra böcker) bara ett halvår innan min skulle komma ut och jag var tvungen att hitta på en ny titel. Tycker att Vackra människor var ett ganska bra andra alternativ. Den började egentligen med att jag hittade på rollfiguren Max som tyckte att det gick hur bra som helst att äta kakan och ha den kvar. Vill minnas att det är så boken börjar. Sedan skapade jag ett gäng andra karaktärer kring Max. Den här boken skrev jag helt odisciplinerat när jag fick feeling. Hade ingen aning om vad som skulle hända, utan bara skrev på tills historien utvecklat sig.

Olika människor har för övrigt kommit fram till mig och sagt att de VET att jag är den ambitiösa journalisten Ida alternativt storbloggaren Sanna som skriver elaka kommentarer på andras bloggar. Att det var modigt av mig att skriva om mig själv liksom. När den här boken kom ut minns jag att jag var ganska trött på att folk ofta vill att romaner ska ha verklighetsförankring.

Skulle jag skriva en fortsättning på Vackra människor skulle jag börja med att fundera ut en lös historia från början till slut, lista olika nyckelscener och sen dela in romaner i akter. Jag skulle vara noga med att göra rollfigurerna realistiska och tillräckligt olika varandra och jag skulle antagligen bestämma mig för att skriva ett visst antal tecken fem dagar i veckan.

Den feministiska handbokenLivet & patriarkatet” kom ut 2016 och baserar sig delvis på bloggen, delvis på mina egna upplevelser och delvis på smarta saker om feminism andra sagt. Jag (och min förläggare) ville att det skulle bli en enkel och kul bok om feminism, full av argument att använda när någon till exempel är emot en jämställd föräldraledighet eftersom ”familjerna ska få välja själva”. Många kom fram och sa att det var ”modigt” av mig att skriva den här boken. Tolkar det som att jag berättar liiiite för mycket om mig själv i den. L&P skrev jag ganska snabbt. Minns att jag listade ett antal ämnen och rubriker jag ville ta upp och körde. Det var som att skriva jättemånga, långa blogginlägg. Det som gjorde mig extra glad var att den sålde bra i Sverige och Denise Rudberg rusade fram till mig på Gotland och ropade: PEPPE ÖHMAN, jag älskade din bok!

Hösten 2017 kom min första barnbok (på den står ”Peppe Öhmans första barnbok” har ej skrivit det själv!) ”Monster på toaletten och andra historier om Kim” Det är den enda av mina böcker som översatts till finska. Jag hade INGEN aning om hur man skriver en barnbok, men ville att huvudpersonen skulle vara könsneutral. Jag ville också att den skulle vara mer kul för barn än imponera på litteraturkritiker. När jag skickade in historien tyckte förlaget att den var för kort så jag skrev fyra historier till. Samtliga baserar sig på diskussioner jag haft med Vidar. Oerhört kul att skriva dem!

Samma höst kom reseguiden Mitt Los Angeles” som är en personlig guide till LA. Jag älskar ju Los Angeles väldigt mycket och det är med all min kärlek jag avsöljar om mina älsklingsställen, hur man ska köra, var det lönar sig att bada, äta, cykla och what not. Här började jag med att dela in staden i stadsdelarna jag själv gillade att visa upp för våra gäster. Det var superlätt att lista platser i Santa Monica, Venice och West Hollywood, men lite svårare i till exempel Little Tokyo och Koreatown som jag inte hänger i varje dag. Där krävdes det lite research. Körde runt en hel del i stan under tiden jag skrev boken. Tycker att slutprodukten blev riktigt bra. Står helhjärtat bakom alla de drygt 200 tipsen.

Några månader senare, i januari 2018, kom boken The Diamond Year, ut. Här jobbade jag som medförfattare till Hannah Widell och Amanda Schulman och hjälpte dem att få styr på boken som till stor del baserar sig på podden Fredagspodden.

Just nu skriver jag på en roman (jag skrev mer om mitt arbetssätt här), men har också skrivit råmanus till en hästbok för 9-12 åringar. Det var min förläggare som kom på idén att jag skulle skriva en hästbok för barn (antagligen efter att jag lagt ut tusen hästbilder och kärleksförklaringar till de här djuren på Instagram) och den gjorde jag väl med som med Vackra människor. Jag bestämde mig för att den skulle utspela sig under en vecka och skrev sedan på utan att riktigt veta vad som skulle hända eller vilken ålders personer jag skrev för. Det tog ändå inte länge innan historien tog form. Kom ihåg många kul minnen från egna ridlägerveckor. Jag ska ta tag i redigeringen i höst och tror att jag då kommer att ha mycket nytta av den andra boken jag skriver på. Rent tekniskt alltså, inte alls innehållsmässigt. Min förläggare sa förresten att det är bra att skriva många böcker, man lär sig mycket om att skriva böcker på vägen.

Jösses så långt det blev, orkade någon läsa ända hit? Nu när jag skriver på bok nummer sju och åtta har jag förresten utan att skämmas börjat presentera mig som journalist och FÖRFATTARE.

Feminism Personligt Podcast

Ni får följa vem ni vill!

9 juli 2018

Gällande Mr Cool-debatten och man ska få skämta om allt” versus ”nej. pedofil skrev Louise på Hej Hej Vardag om hur någon tyckt att det ej är okej att hon följer Sigge Eklund på Insta eftersom hon skriver peppande kommentarer hos Elaine Eksvärd. Mina föreläsare på USC kallade det echo chamber alltså att stå i en sal och skrika och få exakt samma svar. Att följa någon på Insta/Twitter/Facebook/Snapchat etc betyder inte att man skulle rösta på personen i nästa val eller per automatik tycker exakt som den. Det kan faktiskt vara precis tvärtom. Eller ingenting alls.

Jag följer till exempel FOX News på Twitter och kollar ibland på deras sändningar trots att jag tycker det är skräp. Jag följer också flera personer på Twitter som jag inte håller med om i sak (orkar inte lista dem eftersom jag inte har tid att redovisa vad jag inte håller med om). Jag försöker också påminna mig om att det är okej att ändra sig. Ibland får man mer information och det ändrar hela saken, eller så mognar man eller nåt annat händer. Det är en bra sak att ifrågasätta sina sina åsikter då och då.

Jag är så glad över att Magnus och jag gör Magnus och Peppes Podcast eftersom det tvingar mig att läsa på, ta in olika sidor av rapportering och debatter och fundera på vad jag själv verkligen tycker. Det som alltid gör mig lite tveksam är när folk är bombsäkra på någonting och tror att just de sitter på den absoluta sanningen.

Om ni gillar den här bloggen får ni förresten gärna följa den på Facebook och kanske mig på Instagram.