Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
baby Feminism Helsingfors

Rädd för att resa med barnen

15 juli 2018

Jag har precis anlänt till vår sommarstuga i Ekenäs efter ett dryg av resande. Vi lämnade Stockholm på lördag eftermiddag, tog färjan till Helsingfors och körde sedan till Ekenäs. Eller först åt vi frukost hos Anne, men det är en annan mycket mer inspirerande historia.

Det här med ett resa för barn är något jag bävar för, jag är nämligen ganska dålig på att resa ensam med två barn. Det här säger jag inte för att kokettera (så där som någon i en intervju jag gjorde nyligen sa att hen ”inte gillar att göra tråkiga saker, bara roliga” och man ba ”alltså WOW så originellt!”), utan snarare för att jag är lite rädd för att resa med barnen. Jag blir lite svettig när jag tänker på att Majlis ska bajsa på ett olämpligt ställe eller få ett raseriutbrott på restaurangen eller att jag inte ska få in barnvagnen i kupén eller glömma att ge dem mat. Och att jag inte kan hantera konsekvenserna. Bara går därifrån och aldrig mer ser mig om liksom.

Jag har inte heller samma oändliga tålamod som Magnus verkar ha när han hänger med barnen. Maggan går helt in i att hans uppgift ÄR att vara med ungarna, medan jag suktar efter att få jobba lite, läsa en bok eller ta ett glas vin, blir irriterad när det inte funkar och tar ut irritationen på ungarna. Vidar och Majlis vann med andra ord inte jackpotten när de fick mig till mamma, men tänker att jag är inspirerande på andra sätt. Kanske.

Nu är vi i alla fall framme, har ätit nypotatis och sill och jag har badat inte mindre än TVÅ gånger med barnen. Var otroligt nöjd med mig själv efter det. Kräver uppenbarligen inte så mycket av mig själv som förälder.

Ja och så förklarade Vidar något i bilen använde ordet ”purse” och frågade om jag visste vad de betydde. När jag sade att det är en sorts väska som damer ofta använder såg han strängt på mig och sa: ”Män kan faktiskt också ha handväskor. Det finns ingenting som pojk- och flicksaker, det finns bara saker”. Mitt modershjärta exploderade.

 

Ett råd till mitt 20-åriga jag
Att förbjuda nazister

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply Annika 16 juli 2018 at 08:23

    Får man fråga var i Ekenäs ni befinner er?

    • Reply Peppe Öhman 17 juli 2018 at 03:38

      Ja såklart! I Predium 🙂

  • Reply Sara 17 juli 2018 at 06:33

    Intressant. Jag känner nästan tvärtom. Att när jag är hemma har jag mkt högre förväntningar på vad jag ska hinna med på egen hand att där blir irritationen större när jag inte kan det. Medan när jag reser har jag inga som helst förhoppningar om att ens kunna gå på toa så då har jag hur mkt tålamod som helst med barnen och känner mig som världens bästa förälder (vilket jag verkligen inte gör hemma). Sedan älskar jag ändå inte att resa ensam med barnen, det ÄR ju ansträngande även om barnen är guld. En gång bajsade dottern ca 20 min efter tågets avgång, 5 tim kvar. Och jag upptäckte att jag inte hade några rena blöjor med mig 😂 Sjukt svettigt… (och såklart jäkligt puckat av mig). Men hittade en annan familj i en annan vagn som hade blöjor, så det löste sig. Det brukar ju göra det trots allt!

    • Reply Peppe Öhman 20 juli 2018 at 06:19

      låter faktiskt mycket mer logiskt än det jag precis skrev och gud bevare sig under den där tågresan. Blir kallsvettig bara av att läsa om den. MEN DU FIXADE DET!!!

  • Reply Bea 17 juli 2018 at 23:30

    Heja Vidar! Där fick du! 😉 #thenextgeneration osv

    • Reply Peppe Öhman 20 juli 2018 at 06:19

      Haha, ja kände mig både stolt och lite skamsen.

  • Reply Erika 18 juli 2018 at 02:03

    Gud vad jag relaterar! Vad härligt att det finns minst en mamma till som är som jag på resa med barn.

    • Reply Peppe Öhman 20 juli 2018 at 06:19

      Så skönt att du säger så!

    Leave a Reply