Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Feminism Personligt

Ett råd till mitt 20-åriga jag

18 juli 2018

Häromkvällen hälsade jag på min vän Anna och vi pratade bland annat om alla bra kvinnor vi känner. Anna är väldigt bra på att skapa kvinnliga nätverk omkring sig och det slog mig att om jag fick ge mitt tjugoåriga jag ett råd skulle det vara att bry sig mindre om att vara en av killarna och mer om att satsa på stark kvinnlig vänskap.

Jag har själv aldrig haft ett enhetligt tjejgäng, utan umgåtts med folk från olika håll, men det har väl gått ganska bra ändå. Är mycket tacksam för mina vänner, många av dem är internetkompisar, folk vars bloggar jag läst i nästa tio år och som jag under de senaste åren träffat. Andra har jag snubblat över av misstag, genom andra vänner, professionellt eller andra vägar och vägrat släppa taget om.

Tänker ofta på att min vän Hanna berättade att hennes mamma när hon var yngre sagt att killar inte är så viktiga. Vill lära Majlis samma sak, att inte fundera så mycket på snubbar. Tror livet blir lite roligare då. Plus att det alltid löser sig med killarna. Av alla mina vänner, som jag älskar väldigt mycket oberoende av kön, är det till 90 procent kvinnorna som hjälpt, tipsat, stöttat och lyft. Killarna har mest varit sköna och roliga.

Ett annat råd skulle vara att det mesta tar mycket längre än vad man tror, att alltid använda solkräm, att tacka ja till jobbet i Bryssel och att det mesta faktiskt går över hur hemskt det än känns just nu. Ni då, vad skulle ni tipsa er själva om när ni var tjugo?

Hemlagad isglass av vattenmelon
Skärmtid för vuxna

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply Vilde 18 juli 2018 at 13:37

    Jaa precis samma ungefär, särskilt detta att inte gå omkring och vara olyckligt kär i evigheter, helt bortkastat och något man trodde var berättigat men nej det kan man faktiskt lära sig att inte älta. It s just a guy. Jag har liksom idealiserar killar för mycket och hade önskat att någon lärt mig att fokusera på annat. Jag hade önskat mig bättre självförtroende och också att inte låta mig manipuleras av avundsjuka människor och inte heller försöka vara till lags så mycket. Men ödmjukhet är såklart inte alls fel och det paradoxala är att jag tycker att många 20-åringar är superdryga. T.ex. några som bredde ut sig helt kolossalt och respeklöst på tåget så att alla vi andra fick tränga våra grejer, sanslöst.

    • Reply Peppe Öhman 20 juli 2018 at 06:16

      Så bra skrivet om: It’s just a guy. Kunde relatera!

  • Reply Sara 20 juli 2018 at 00:39

    Jag tycker att Hannas mamma gav ett väldigt bra råd, faktum är att jag försökte inpränta det hos min dotter för första gången häromdagen. I övrigt skulle jag gett mitt 20-åriga jag rådet att verkligen känna efter vad jag själv vill och göra så utan att följa utomståendes eller föräldrars råd och vilja. Jag var en late bloomer, fattade inte särskilt mycket alls om vad som var viktigt för mig, eller vågade inte stå på mig och köra mitt eget spår förrän jag var minst 25.

    • Reply Peppe Öhman 20 juli 2018 at 06:15

      Bra gjort av dig! (jag var också en late bloomer)

    Leave a Reply