Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Feminism Jobb

Vi behöver fler damer som skryter

21 juli 2018

När jag hälsade på Anne förra veckan gav hon mig en stor hög böcker, en av dem var Anna Bråkenhielms ”Räkna med Bråk”. Bråkenhielm är drottningen av reality-tv Sverige. Det var bland annat hon som tog ”Robinson” och ”Halv åtta hos” mig till Sverige. Hon är också hästmänniska och har en gård på Österlen. Minns att hon sommarpratade för en massa år sedan och att jag tyckte mycket om pratet.

Vanligtvis är jag inte så förtjust i självbiografier, de blir ofta bättre när någon annan skriver dem. Det beror antagligen på att det är svårt att själv se sina privilegier, avgörande livsskeden och –val och få ett intressant perspektiv om man själv skriver om sitt liv. Tycker ändå att Räkna med bråk är riktigt bra. Det sagt har jag a) bara läst hälften av den b) det här ska inte bli en bokrecension, ni får höra mer om den i nästa Mellan raderna istället.

Det som jag tycker är skönt är att Bråkenhielm helt ogenerat skriver om sina framgångar (och sina misslyckanden). Jag har väldigt svårt för blygsamt skryt, men tycker det är befriande när kvinnor öppet är stolta över sina framgångar. Män har vanligtvis noll problem med att skrävla om hur bra de är, men kvinnor som pratar om vad de uppnått är fortfarande ganska ovanligt och uppfattas kanske just därför som provocerande. Tycker att det behövs fler damer som skryter.

Jag tycker att det är underbart när kvinnor, som inte är jag, skriver om sina framgångar. Efter tretton år av bloggande finns det bara en sak jag är nervös över när jag ska publicera ett inlägg och det är att ni ska tycka att jag skryter och tror att jag är nån.

Därför kommer nu lite kognitiv terapi med en lista på några grejer jag är stolt över (ej rangordnad): Att jag fått ge ut sex böcker och skriver på sjuan och åttan, att jag fick stipendiet och klarade av att göra en master på USC, att jag födde Majlis utan någon annan hjälp än ett badkar och åkte hem några timmar senare (OBS! Den som har minst smärtstillande när hon föder vinner inte, men jag tycker att jag klarade detta fint), att jag har ett så roligt nytt projekt på gång, att vi bara flyttade till andra sidan jordklotet och nu har en stabil och kärleksfull vänskapskrets där och att jag har lyckats omge mig med så otroligt bra människor.

Sen finns det ju en massa jobb jag sökt och inte fått, detsamma gäller stipendier, människor jag gjort besvikna, att jag bor så långt från min mamma som inte är i toppskick precis, att mina barn bor så långt från sina kusiner och tusen andra saker som jag tänker på när jag vaknar på natten och har ångest, men vill inte fokusera på just de sakerna nu.

Nu är det er tur, jag vill ha en riktigt FET lista på vad ni är stolta över. Inget är för stort, inget är för litet. Se det som en feministisk handling att skryta om er själva.

 

Bilden har såklart Karin tagit.

Män borde bli bättre på att skapa god stämning
Ett råd till mitt 20-åriga jag

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply Sara 21 juli 2018 at 01:48

    Bra att öva sig på detta! Jag har också svårt för skryt när det är förklätt till ngt annat. Alla har rätt att öppet vara stolta över sig själva! Men det är inte lätt, speciellt som kvinna när en inte vill vara ”för mycket”.
    Något som jag tycker gäller båda könen är att öppet skryt inte uppfatta så negativt om det kommer från en person som lika mycket uppmärksammar ANDRAS bedrifter, prestationer, positiva egenskaper mm. En reflektion bara..

    Här är min skrytlista:
    Att jag klarat mig igenom läkarutbildningen och samtidigt lyckats behålla ett socialt liv och vårdat relationer.

    Att jag efter examen bara tagit jobb som jag verkligen velat ha, och tackade nej till ett smickrande erbjudande för att hjärtat sa nej.

    Att jag kämpat med vår ”svåra” hund och inte tog den enkla vägen att lämna bort/omplacera/avliva.

  • Reply Pekfingret 21 juli 2018 at 02:41

    Jag är nöjd över att jag tagit kommandot över mitt liv, istället för att förlita på mig på andras välvilja och intentioner:
    1. Jag har avsagt mig alla politiska uppdrag i min kommun pga mansbebisar i mitt egna parti som säger sig vara feministiskt.
    2. Sökt tjänstledigt för studier från jobbet (där alla tremännen, av tjugo anställda totalt, är antingen chef eller sitter med i ledningsgruppen) och hoppat på en utbildning bara för min egen skull. Jag vet inte ens om jag kommer få nått jobb efteråt, men var tvungen att komma bort.
    Sommaren är vår högsäsong, men jag jobbade bara två veckor, sen sökte jag föräldrarledigt resten, ni kan ju gissa chefens reaktion.

    Kanske låter det fjuttigt, men för mig är det stora kliv då jag alltid varit så satans lojal mot både partiet och jobbet.
    Därför är jag stolt över mina beslut!

    //Pekfingret

  • Reply AlandsPetra 21 juli 2018 at 13:36

    Härligt med lite KBT så här i semester ! Jag är bl.a.stolt över:
    – Att jag efter nio år av svår skolmobbning flyttade bort från Åland och efter två års andningshål på folkhögskola började daggymnasium.
    – att jag avlagt en magisterexamen i utvecklingspsykologi
    – studerat vidare till psykoterapeut ovh vågat profilera mig som genusmedveten psykoterapeut
    – att jag är en kompetent psykoterapeut
    – att jag är mån om min familj och mina vänner
    – att jag hela tiden läser och utvecklar mig
    – att jag har lätt att komma överens med olika människor och ser de som kanske annars blir utanför

    På tal om biografier. Jag läste Trevor Noahs bok Born a Crime under semestern nu. Ha ni läst den i MellanRaderna? Skulle vara väldigt intressant å höra din åsikt. Den va en verklig historiebok om apartheid för mig .
    Skön sommar till er alla! Kram

  • Reply Johanna 21 juli 2018 at 23:39

    Jag är stolt över bl.a.:
    – att jag bytte jobb efter nästan 30 år på det förra. Trots att jag saknar många arbetskamrater är jag glad över att jag tog steget
    – att jag utbildat mig till artesan och kan göra något mera av min hobby. Det har utmanat mig på många plan, bl.a. att lära mig marknadsföra mina produkter (jag har mycket att lära mig ännu, ändå vad det kan vara svårt för mig att visa upp vad jag gjort och vara stolt)
    Men att vara stolt över något man gjort oberoende vad det är, stort eller smått, det visar att man utvecklas, utmanat sig själv, misslyckas ibland och lyckas ibland. Det måste väl betyda att man lever ett meningsfullt liv, eller?

  • Reply Amanda 22 juli 2018 at 00:23

    Tvekade orimligt länge om jag skulle kommenteta eller inte, tänk att det är ett så djupt inrotat beteende att göra sig mindre och ge utrymme år andra (män)!? Men thundercats are go!

    1. Jag är stolt över att jag hade en utställning som nästan blev slutsåld (ett tjockt långfingrer åt slutarbetshandledarna som tyckte att man inte får göra säljbar konst för då är det ikea-konst…bra logik)
    2. Att jag kommit ur alla mina depressioner och utmattningsdepressioner
    3. Att jag kämpat mig till ett levbart liv trots kroniska underlivssmärtor
    4. Att jag blivit bättre på att gräla!
    5. Att jag blivit bättre på att klappa mig själv på axeln och också vet oftare när det är värt att kämpa och när det inte är (ingen klappar dig på axeln för att du jobbar dig utbränd, det bästa en chef någonsin sagt åt mig).

  • Reply Hanna 22 juli 2018 at 01:13

    Att jag vågade bli gravid och föda barn, att jag tar för mig på jobbet och att jag i stunder av ”lätt självhat/tvivel” ändå tänker att det finns smarta och roliga personer som vill umgås med mig och att det måste betyda något. Något = allt ibland.

  • Reply Ida 22 juli 2018 at 04:54

    Min skrytlista:
    – att jag medvetet stärker mina två tonåringstjejer både som människor och som kvinnor, detta genom att prata feminism och kvinnoskap med dem. So far so good.
    – att jag (och familjen)vågade ta steget ut och flytta till nytt ställe. Kämpigt mellan varven men jag trivs så bra.
    – att jag vågade ringa och be om jobbintervjuv fastän det utåt sett inte fanns arbete på just det stället. Nu sommarjobbar jag där och får fortsätta hoppa in.
    – att jag med ålderns rätt (37…) mera och mera tar för mig. Jag menar, det värsta jag kan få är ett nej och det kan jag leva med. Önskar lite att jag haft mera laissez faire attityd tidigare men tja. Jag har hela resten av livet på mig att njuta av den nyfunna insikten.

  • Reply Evelin H. 23 juli 2018 at 02:07

    Det var så fint att läsa alla de här kommentarerna att jag känner att jag måste bidra själv också!

    Jag är stolt över:
    – att jag har tagit mig igenom några tuffa år med överträning och utmattningsdepression som min elitsatsning i friidrott resulterade i – och att jag nu äntligen har släppt tanken på att komma tillbaka och öppnar upp för nya saker i mitt liv.
    – att jag kan se vad idrotten har gett mig utan att se det som ett misslyckande att jag inte presterade mer.
    – att jag också kan se att hur kämpigt det än har varit, så har allt det här ändå gjort mig till en klokare, lugnare och bättre person.
    – att jag gjorde slut med en person som jag tycker om, men som jag inte mådde bra av att leva med.
    – att jag precis har rest helt ensam för första gången, till Paris. Det var helt fantastiskt och jag är så otroligt glad att jag vågade! Vill bara resa själv nu.
    – att jag på ett infall bokade in mig på en middag hemma hos en kock tillsammans med fem okända personer i Paris genom Airbnb. Så jädra fint!
    – att jag har blivit en rätt modig person, som tycker om att utmana mig själv. Att jag, som någon annan skrev, tar för mig mer och mer. Livet blir så mycket roligare!

    • Reply Anna 24 juli 2018 at 04:54

      Men så otroligt inspirerande (och imponerande) det vat att läsa detta. Så modig du är, beundrar speciellt dina Parisäventyr!

  • Reply Frusnygg 23 juli 2018 at 11:31

    Tar tillfället i akt att skryta då😊
    Har sagt upp mig och startat eget företag som Hr-konsult och coach. Det går som tåget och jag är supernöjd med mig själv, min bedrift och mitt mod.

  • Reply Monika 24 juli 2018 at 00:54

    Häftigt att läsa om alla insikter ni som kommenterat ovan fått! Imponerande.
    Själv kom jag främst att tänka på att jag fortsatt hålla på med min sport och träna regelbundet och spela på mitt instrument. Har genom åren märkt att det dels under tonårstiden och sedan i tidigt vuxenliv är det många som slutar med sina hobbies. Jag är glad att jag inte gjort det, för det ger mig mycket idag.
    Är också skrytsam över mina livsval, att jag vågat hoppa på möjligheter när jag sett dem istället för att fortsätta på det som är tryggt och bekant.

  • Reply En härlig kväll och kort natt - Livet & LA 24 juli 2018 at 06:39

    […] här inlägget där ni skrev om vad ni är stolta över gav mig både rysningar av välbehag och lite fuktiga ögon. […]

  • Reply Jessie 29 juli 2018 at 07:32

    Blev så pepp och glad av detta inlägg och kommentarerna <3
    Och försöker väl själv att lista några saker jag är stolt över: att jag vågade bryta upp ur ett långt förhållande som fick mig att må dåligt, att jag har kommit ur en utmattningsdepression och nu jobbar heltid igen och att jag nu försöker skaffa barn som frivilligt ensamstående.

    • Reply Peppe Öhman 29 juli 2018 at 23:52

      Jag blev också så glad och fuktig i ögonvrån, så många stordåd. Tycker bl.a. att du är så cool som försöker få barn som ensamstående. <3

    Leave a Reply