Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Feminism Hästar Träning

Bästa utsikten från hästryggen i Los Angeles

11 oktober 2018

Min vän Frida är nu certifierad equus coach. Så fort hon får upp en webbsida och Instagram ska jag guida er till dem. Vill att alla ska testa detta! Igår var jag uppe på gården där Frida tar emot klienter. En helt otrolig plats uppe i bergen. Vem vill liksom inte vid sidan om Frida hänga med grisar, getter, hundar, en indisk ko, hästar och alpackor?

Kvinnan som har gården har inte alltid tid att själv rida ut med sina hästar och här kom jag och en annan kvinna på plats lägligt in i bilden. Jag fick rida Sequoia som jag mediterade med för en vecka sedan. Min ridkumpan Stephanie hade trillat av Sovereignty några veckor tidigare så vi tog det lugn i början. Det är alltid lite pirrigt att rida en häst man inte alls känner så jag var helt med på noterna. De här hästarna är inte precis nybörjarvänliga heller så det var bara att hålla i manen och hoppas på det bästa. BILDLIGT TALAT alltså.

Det tog inte länge innan utsikten förvandlades från fin till helt magisk. På vissa ställen kunde vi se hela vägen till Malibu Pier och på ett annat såg jag nästan vårt hus i Santa Monica.


När vi blev varma i sadeln galopperade vi i uppförsbackarna och vet ni, det finns få känslor i världen som är lika bra som att galoppera ute i naturen. Jag var så lycklig. Det fina med hästar är att känslan stannar kvar i kroppen efteråt.

Nu känner jag att jag skrivit lite för mycket om hästar på den här bloggen. Ni som inte är så intresserade scrollar antagligen förbi snabbt. Om nån av er finns kvar vill jag tipsa om en text jag skrev på Hbl om ett år efter metoo. Nu inser jag att det här är någonting jag måste diskutera med Maggan i podden. Om fokus på Metoo just nu ligger på det är synd om män som blir anklagade.

En hyllning till att vara halvbra
Tips på bra Los Angeles-fotograf

You Might Also Like

9 Comments

  • Reply Anne 11 oktober 2018 at 22:17

    Du kommer starta en hästboom. Jag känner redan nu hur jag snart har ena foten i stigbygeln.

    • Reply Peppe Öhman 12 oktober 2018 at 07:16

      Det är min plan!

  • Reply Elin 11 oktober 2018 at 22:21

    Jag undrar om coachen (och du) ser på tanken att hästar nog egentligen inte vill bli ridna? Varför skulle de isåfall behöva bli ridna varje dag för att inte bli för ”vilda”? Måste man dominera en annan varelse med bett, tränsel sadel, hårda nyp och sparkar? Eller tycker hästarna om det?

    • Reply Peppe Öhman 12 oktober 2018 at 07:16

      Bra fråga! I coachingen är hästen helt fri i ringen (alltså utan träns, sadel etc). Gällande ridning: Hur mycket man än kämpar går det inte att vinna över en minst 500kilos varelse. Vi sysslar inte med ”hårda nyp eller sparkar”. Tyglarna håller man i fjäderlätt. Hästens styrs med sitsen, tyngden och tryck med benen. Det är ett samarbete. (I början när folk lär sig rida kan det se ut som nybörjaren sliter och sparkar, men kan kan aldrig dominera hästen). Jag tänker att de hästar som vi rider är som hundar och katter, djur vi lever med.

      • Reply Elin 12 oktober 2018 at 13:27

        Du använder alltså inte bett när du rider? Ok? Dina hästar gillar att bli ridna? Ok. Jag tror ärligt talat inte på det. De vet nog inte ett annat liv annat än ett då de har blivit ridna. Är det inte därför som människan måste klättra upp på hästarna varje dag? För att om de inte gör det blir hästarna så ”svårridna” etc. Menar inget illa, jag är övertygad om alla hästmänniskor tror att ”samspelet” mellan häst och människa (på dess rygg) faktiskt är ett samspel, fast det nog i själva verket mer handlar om att hästen inte alls har någon fri vilja, då den är ”coachad”. Vi rider inte på våra hundar eller katter därför tycker jag inte att det går att jämföra. Se Lean on Pete och läs Riding on the Power of Others: A Horsewoman’s Path to Unconditional Love.

        • Reply Peppe Öhman 12 oktober 2018 at 14:12

          Kan du något om hästar eller gissar du bara? (OBS! helt vänlig fråga). Det finns såklart hästar som blir dåligt behandlade, men de jag rör mig bland mår väldigt bra. (och om din fråga om bett var uppriktig så är svaret: ja, jag rider ganska ofta utan bett och med hackamore). Varför inte besöka ett stall, bekanta dig med hästar och tala med folk som tar hand om dem? Om du är orolig över djurens mående alltså.

  • Reply Ulrika 12 oktober 2018 at 06:59

    Nej det är inte för mycket hästar! Tycker inte jag i alla fall : ) Kan inte själv rida pga sjukdom men känner det som att jag är med och rider ändå när jag får följa med dig på hästryggen. Känslan av galopp ute i naturen, åh vad jag älskade det! En av mina lifegoals är att när jag blir frisk börja rida igen.

    • Reply Peppe Öhman 12 oktober 2018 at 07:18

      Så fint sagt! Hoppas att du snart blir frisk och kan gallopera i naturen. KRAM

  • Reply Det bästa med Los Angeles - Livet & LA 17 oktober 2018 at 16:59

    […] en otrolig storstad och naturen samtidigt är helt otrolig. Eftersom det är onsdag och jag tydligen rider ut i terrängen på onsdagar körde jag upp i Topanga längs med små slingriga vägar (för ett år sedan skulle jag ha vägrat […]

  • Leave a Reply