Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Monthly Archives

november 2018

Los Angeles Podcast Vänner

Middag med Anine Bing och dålig luft

15 november 2018

Igår åkte jag in till West Hollywood för att gå på en middag som Anine Bing ordnat tillsammans med Hästens sängar. Den dyraste sängen kostade knappt 190 000 dollar och kan bara tillverkas av fem personer i världen. Den vanligaste Hästenssängen som köps i USA kostar ca 40 000 dollar och i Sverige 15 000 dollar. Där har ni lite sängkuriosa. Mycket trevlig middag var det. Här testar jag 200 000 dollarssängen med min kompis Sofie.

På vägen in till WeHo mötte jag minst tjugo polisbilar med fulla sirener. Jag vet inte exakt vad det handlade om, men trafiken var galnare än vanligt och det tog mig nästan en och en halv timme att åka in (i jämförelse tog det tjugo minuter att åka hem igen några timmar senare). Anna-Maria som tagit mina författarporträtt mig både för ”Livet & Patriarkatet” och ”Ett himla tjat om hästar” fotade tillställningen och berättade för mig att hon sedan i lördags haft näsblod på grund av den dåliga luften här nere i Santa Monica. Jag är också snorig och har huvudvärk.

Det här blev en jättelång brygga till att vi talar om bränderna i veckans pinfärska Magnus och Peppes podcast. Där blir det också pressfrihet i USA och CNN-reportern som fått sin pressackreditering indragen, om Melania Trumps politiska inflytande och vad Magnus irriterar sig på i mig den här veckan. Happy lyssning!

Och ett STORT TACK alla ni som betalar 2,80 i månaden för denna podcast. Ni är framtiden! Älskar att det mellan lyssnarna och Magnus och mig inte finns något företag som mellanhand. För er som inte ännu betalar, men gärna vill vara en person som gör det är det bara att trycka på ikonen i högerbalken på den här bloggen. TACK igen!

Okategoriserade Personligt

Jag hade nytta av coaching

15 november 2018

Fiat Deluxe, som vid sidan om en bra blogg också gjort en riktigt bra podd om böcker, skrev så här om coahing och jag kände att jag inte ville säga emot henne, men berätta om min egen upplevelse. Jag var nämligen initialt väldigt skeptisk.

”Och så är det grejen med coacher som tre personer uppmuntrat mig att gå till den senaste veckan. Det råder knappast någon brist på information om hur jag ska coacha mig själv till att säga nej, gå ner i tid, ”investera i mig själv” någonstans i samhället och vet ni vad? Jag säger nej. I alla fall till detta.

Jag är liksom inte så förtjust i coaching över huvud taget. Det handlar om lättsålda floskler (bli chef över DIN tid), som jag inte tror funkar annat än skammande för den som har problem med stress på riktigt. Har dessutom en alltför krass syn på samhället, eller samtiden om ni så vill. Nej, jag klarar inte av att bli chef över min tid, för jag äger den inte själv. Det är klart att mycket hänger på mig, men någon jävla balans tack. Efterlyser coachen som når ut till skolorna, föräldrarna och förskolorna som alltid kontaktar mamman och tvingar planeringen av vab, socialt umgänge, undvikandet av konflikter och fan vet allt på henne. Till exempel.”

Håller verkligen med om att myndigheter borde utbildas i jämställdhet. Att skolan kunde kontakta pappan. Att kvinnors oavlönade arbete, både det fysiska och emotionella, borde uppmärksammas. Samtidigt har jag fått en sån aha-upplevelse gällande coaching.

Nu blir jag lite privat, men jag är så väldigt imponerad av hur mycket det påverkat mitt eget liv att vara tvungen att sätta ord på problem, drömmar, onödiga måsten, målbilder och bästa möjliga scenarion. Nuförtiden tror jag stenhårt på att utvärdera sin egen vardag/karriär och aktivt och att tillsammans med ett proffs komma fram till vad som kunde ändras för att göra den bättre. Nästan alltid är det ganska små grejer som justeras för att nå stora resultat. I våras sa jag att drömmen är att skriva på bara större projekt som betalar mer än att jobba som journalist och få in några hundra euro här och där. Det är exakt det jag gör just nu och uppdragen bara regnar ner över mig. Säger inte att det bara var coachingen, men visst fasiken hjälpte den mig att se lite längre än till nästa hyra och gav mig redskapen för att både tacka ja och nej (tackade precis nej till ett uppdrag jag skulle ha kastat mig över för ett år sedan. Det kändes osannolikt bra).

Det går såklart att läsa böcker i coaching och göra online-övningar, men det är alltid mer effektivt att ha ett bollplank och någon som håller en ansvarig. För mig blir det jag vill och drömmer om mycket mer konkret när jag är tvungen att prata/skriva om det. Annars blir det så lätt att den där drömmen, förändringen eller vad det nu är kommer ”sen” och sen aldrig inträffar.

 

Jag vet att jag skrivit om det förut, men jag är så sjukt imponerad av kvinnorna i FridayLab-gruppen. De styr upp skiten med hjälp av varandra. Facebookgruppen är helt magisk! Så bra typer, så många nya vänskaper, ett nytt nötverk och ett sånt bra stöd. Där delar folk med sig av tips som att avsätta en timme om dagen att göra småsaker som äter på en, typ ringa samtal, boka tandläkartid online, fakturera kund, reservera teaterbiljetter osv Sånt som tar mycket utrymme av ens medvetande då man går och funderar på att det BORDE göras.

En annan sak som är direkt magiskt att se är att folk i gruppen får nya jobb, säger upp sig, kan fakturera allt mer, gör familjen mer jämställd, blir vänner! och thundrasen andra saker. Det händer så mycket hela tiden. Jag ska fråga om någon eller några vill skriva en utvärdering så får ni läsa det straight from the source. Inte bara ur mitt perspektiv.

 

Hästar Okategoriserade Personligt

En kort blogglista

13 november 2018

Den här listan fann jag på Stilkontots instagram. Stilkontot hade i sin tur lånat den av Sandra Beijer från vintern 2016. Och nu ligger den här och puttrar och väntar på att ni ska sno den.

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Jag grät en stund av lättnad över att en häst som varit försvunnen i flera dygn återfanns levande i Topanga.

TRE SAKER DU AVSKYR

  1. Stereotypa könsroller
  2. Att slänga mat
  3. Gnäll
  4. Dåliga kuddar

HUR VAR DU I SKOLAN

Fick en gång stipendium som årets kompis. Betyder antagligen att jag var helt ofarlig.

VAD BLIR DU STRESSAD AV

Känslan att inte hinna med och hela tiden ha någon som väntar på mig.

TRE SAKER SOM DU ÄLSKAR

Förutom det självklara:

  1. att äta frukost i lugn och ro. Långsamt dricka en hel kanna kaffe och bläddra igenom en dagstidning.
  2. Känslan av att galoppera barbacka ute i naturen.
  3. När Majlis blundar och dansar till musik hon gillar.

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG

Så här skrev Ellen en gång och det var så fint att jag (inser att detta är lite pinsamt, men tog en screenshot för att läsa när jag känner mig misslyckad):

”Tycker Peppe kan få en egen kategori för det var så himla trevligt att träffa henne på riktigt och vi hann hänga en hel del. Nu ska jag berätta hur hon är IRL: vass, proffsig, respektingivande och väldigt, väldigt trevlig.”

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV

Som en person med tur.

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG/PINSAM

När någonting gemensamt ska betalas och folk i sällskapet är snåla.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT

När vi körde upp till stallet, jag sa att jag skulle rida barbacka och Magnus polare Tommy trodde att ”rida barbacka” var att rida naken.

 

 

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER

Klimatkrisen och hur jag ska leva så rätt som möjligt. Var vi ska bo. Föräldrar som blir äldre. Vara en bra förälder. Vad jag ska se på Netflix. Hur jag ska hinna.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR

Förutom det självklara. Ormar, att krocka med bilen med barn i baksätet och att bli ensam när jag är gammal. Okej den sista var självklar. Men lägg till att glömma bort möten.

ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ

Jag tror att jag skulle vara en ganska dålig arkitekt. Gillar ju snygga byggnader, men har verkligen inte tålamod för att räkna ut vinklar och exakta millimetrar. Är mer av en ”de stora dragens kvinna”.

SLUTLIGEN: ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ

Företagsledare, general eller president.

Böcker Skriva

Prilliga Prinsessboken med en prins i klänning

13 november 2018

Nu är vi hemma igen. Himlen är ganska blå och luften lätt att andas. Vi hade räknat med att skolorna, precis som förra året, skulle vara stängda några dagar på grund av den dåliga luften. Det var de inte så Magnus, Vidar och Majlis startade redan halv sex på morgonen från Palm Springs för att hinna till skolan i Santa Monica. Frida, Majken och jag stannade lite längre, drack morgonkaffe, packade och ytstädade huset. Sedan körde vi tillbaka mot LA. Jag steg av i Burbank för att hjälpa till med alla hästar som evakuerats, men mer om det senare.

Om vi backar bandet en dag fanns det några timmar av sol på bakgården vid poolen. Jag bad Magnus att ta några bilder av mig med Prilliga Prinsessboken i handen (Magnus steg inte ens upp från sin solstol). Jag har som sagt skrivit en av berättelserna i boken. Den handlar om en prins som klär sig i klänning. Boken finns på både svenska och finska på Schildts & Söderströms. Jag har själv inte läst hela ännu, men den har otroligt fina illustrationer av Sanna Mander.

Sen slängde jag av mig kaftanen och mig själv i bubbelpoolen (resten av pooljäveln var kallare än en isvak). Barnen blev jätteglada först och såklart jättebesvikna när jag steg upp en stund senare. Typiskt ungar att aldrig vara nöjda. Typiskt människan att aldrig vara nöjd, menar jag. Tycker vi ska fokusera med på det: CARPE DIEM!

På tal om att uppskatta det en har är det otroligt skönt att komma hem till ett intakt hem och välmående hästar. Trots att bränderna småningom börjar vara under kontroll är det många som inte är i samma lyckliga sits som vi här i Kalifornien.

Los Angeles Personligt

Vi lämnade Santa Monica

12 november 2018

Tack för omtanken här! I går åkte vi ut till öknen med några kompisar. Det kändes en smula dramatiskt att packa ner pass och födelsebevis på ungarna, men better safe than sorry, som amerikanen säger. På vägen ut såg vi en liten brand, men när vi kom fram var luften frisk. Vi lät ungarna plaska sig trötta i poolen och satt själva och följde med nyhetsflödet. Magnus gjorde pratade om situationen både på Nyhetsmorgon och Aftonbladet morgon. Själv skrev jag för Hufvudstadsbladet och Vasabladet.

Imorse pratade jag med kompisar uppe i Topanga. De hade blivit beordrade att lämna sina hem, men ändå stannat kvar. Är orolig för dem. Imorgon är ändå planen att åka tillbaka till Santa Monica. Tänker åka via hästen Rupert som är evakuerad i Burbank och se hur han mår. Vinden har mojnat idag, men det ska blåsa upp imorgon igen. Här kan ni läsa mer om bränderna.

Jaja, ville bara berätta att jag mår bra och tacka er för omtanken.

Jobb Los Angeles

Det brinner i Los Angeles

10 november 2018

Det brinner som bara den här i Los Angeles och jag har skrivit artiklar och gjort intervjuer hela förmiddagen. Resten av familjen tog bilen till ett födelsedagskalas och några timmar senare hoppade jag på cykeln för att joina dem. Ute på gatan var det tjockt av rök och det var obehagligt att andas.

Jag svängde ändå ner till stranden och passade på att ta några bilder medan jag ändå var ute. Jag hade föreställt mig öde gator, nån enstaka person med munskydd, men det fanns en hel del turister på strandpromenaden, till och med folk som joggade i röken.

Alla hästar är för övrigt evakuerade från mina Topangastall. En del hästar, hundar och alpackor står nere på Malibustränderna. De hästar jag brukar rida finns tillfälligt på Los Angeles Equestrian Center. Får panik när jag tänker på alla vilda djur som stryker med.

Los Angeles

Malibu evakueras på grund av bränder

9 november 2018

På väg till stallet imorse såg jag ett jättestort rökmoln ovanför bergen. Jag avgjorde att det låg tillräckligt långt borta för att vara ofarligt, men när jag kom fram hade alla hästar namnlappar ifall av att de måste evakueras. Jag red en sväng och min annars så lugna häst Rupert var ovanligt hispig.

När jag var färdig ringde Magnus stallets kontor och var orolig. Mobiltelefoner funkar sällan i stallet och inte alls i Topanga och Malibu visade det sig senare. Han hade kollat på lokal-tv som rapporterade om att två tredjedelar av Malibu evakueras och PCH på många ställen är avstängd. Folk uppmanades att inte ta små bergsvägar, men så fort som möjligt lämna sina hem (hur den kombinationen nu ska gå ihop). Jag körde hem, det tog lite längre än vanligt, men gick bra. Det var först när jag själv satte mig framför tv:n som jag blev lite post-nervös. Det ser onekligen livsfarligt ut med den hårda vinden och elden som sprider sig i expressfart.

Igår satt vi på middag på Malibu Pier. Det var en vacker kväll, men ganska blåsigt. Taklamporna gungade och vi var tvungna att hålla i glasen så de inte skulle välta. Det var ändå en varm vind som inte störde oss nämnvärt. Då fanns inte en tanke på eld, nu skulle det inte vara möjligt att ta sig ut dit.

Skrev lite om bränderna på HBL-bloggen.

Böcker Jobb Skriva

Min kapitelbok för barn

8 november 2018

Jag har haft så dåligt samvete över att jag inte hört av mig till alla som föreslog illustratörer för min hästbok. Tänker ofta på det. Till slut blev det Louise ”Hej Hej Vardag”  Winblad som gör illustrationerna. Louise är inte bara så begåvad, rolig och underbar att hänga med utan också en vän. Jag lärde känna henne för ett år sedan då vi både hade förmånen att få åka till Etiopien med Läkarmissionen.

Boken handlar om Maja vars mammor verkligen vill att hon ska åka på ridläger för att de själva älskar hästar så mycket. Maja är väldigt skeptisk. På ridlägret träffar hon först en mordlysten gås och sen visar sig hennes sköthäst vara en sur typ som nafsar efter henne. Det här har varit det roligaste skrivprojektet jag gjort hittills. Den utkommer i februari på Schildts och Söderströms. Kanske nåt förlag i Sverige också.

Hästar Jobb Podcast Tips

Fem lösa tankar om livet

7 november 2018

Ojojoj, så mycket jobb, barn (tänker på Jenny Jägerfeld när jag ser den här bilden på Majlis), hästar att rida och gäster från Sverige. Den här bloggen kommer aldrig att bli en som ursäktar sig för att inte ha skrivit på länge, men kan komma med en förklaring till gårdagens tystnad på bloggen. Tänkte skriva ner några grejer jag tänkt på.

1.  Att jag tycker så mycket om alla deltagare på Friday Lab-kursen. Det är som ett gäng nya vänner. Blir så glad och inspirerad av dem. De här människorna, dynamiken och diskussionerna överträffar alla mina förväntningar. Berättar gärna några av övningarna vi gör där om ni är intresserade.

2. Jag får fortfarande Ksf Medias språk mail och tycker att de är så jädrans bra. I dag lärde jag mig till exempel att man på svenska ska skriva ”dejtNing” istället för ”dejting” eller ”dateing”. De två svåraste orden att stava rätt till verkar för övrigt vara: Privilegierad och terrass.

3. Jag har bestämt mig för att aldrig bekräfta folk som säger ”Jag har inte haft en enda ledig dag på tre månader”. Det finns inget gott i att uppmuntra och normalisera prestationssamhället. Istället ska jag heja på folk som bryter normen och prioriterar annat än att tjäna mycket pengar och/eller skryta om hur upptagen hen är.

4. Ni minns den här vännen som jag inte haft kontakt med på tio år och som dök upp i mitt liv? Vi pratar regelbundet och han tipsade om det här avsnittet av den här podden. Rubriken är ju idiotisk ”Metoo going too far?” men journalisten och författaren Rebecca Traister är väldigt bra när hon förklarar att svaret är nej.

5. Det slog mig att jag inte skrivit så mycket om det amerikanska valet här på bloggen. Jag har frossat i artiklar och poddar och tv-debatter på annat håll. Var hysteriskt nervös igår, men tyckte det gick ganska bra (hade önskat att demokraterna tog över Texas, men det får väl bli tills nästa gång). Får prata mer om det i podden.

Okategoriserade

Ni är så bra

6 november 2018

Jag fick precis en så gullig kommentar med ett tips på samarbete och kände att jag måste säga detta: jag tycker så mycket om er som läser och kommenterar på den här bloggen. Ni är så smarta och snälla och bjussiga och konstruktiva. Jag lär mig så mycket och får så mycket pepp och tycker ALLID att det är så roligt att skriva här. Just tack vare er. En sån jäkla ynnest för mig att ni finns och hänger här ibland. <3