Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

baby

baby Feminism Helsingfors

Rädd för att resa med barnen

15 juli 2018

Jag har precis anlänt till vår sommarstuga i Ekenäs efter ett dryg av resande. Vi lämnade Stockholm på lördag eftermiddag, tog färjan till Helsingfors och körde sedan till Ekenäs. Eller först åt vi frukost hos Anne, men det är en annan mycket mer inspirerande historia.

Det här med ett resa för barn är något jag bävar för, jag är nämligen ganska dålig på att resa ensam med två barn. Det här säger jag inte för att kokettera (så där som någon i en intervju jag gjorde nyligen sa att hen ”inte gillar att göra tråkiga saker, bara roliga” och man ba ”alltså WOW så originellt!”), utan snarare för att jag är lite rädd för att resa med barnen. Jag blir lite svettig när jag tänker på att Majlis ska bajsa på ett olämpligt ställe eller få ett raseriutbrott på restaurangen eller att jag inte ska få in barnvagnen i kupén eller glömma att ge dem mat. Och att jag inte kan hantera konsekvenserna. Bara går därifrån och aldrig mer ser mig om liksom.

Jag har inte heller samma oändliga tålamod som Magnus verkar ha när han hänger med barnen. Maggan går helt in i att hans uppgift ÄR att vara med ungarna, medan jag suktar efter att få jobba lite, läsa en bok eller ta ett glas vin, blir irriterad när det inte funkar och tar ut irritationen på ungarna. Vidar och Majlis vann med andra ord inte jackpotten när de fick mig till mamma, men tänker att jag är inspirerande på andra sätt. Kanske.

Nu är vi i alla fall framme, har ätit nypotatis och sill och jag har badat inte mindre än TVÅ gånger med barnen. Var otroligt nöjd med mig själv efter det. Kräver uppenbarligen inte så mycket av mig själv som förälder.

Ja och så förklarade Vidar något i bilen använde ordet ”purse” och frågade om jag visste vad de betydde. När jag sade att det är en sorts väska som damer ofta använder såg han strängt på mig och sa: ”Män kan faktiskt också ha handväskor. Det finns ingenting som pojk- och flicksaker, det finns bara saker”. Mitt modershjärta exploderade.

 

baby Brunch Restauranger

Förälderns minne är kort

30 maj 2018

Jag kan inte påstå att det är med längtan jag ser fram emot att flyga i elva timmar med Majlis i famnen. Hon flirtar med nåt slags trotsålder och kan bli så förbannad att hon bara kastar sig på marken och skriker rakt ut. Minns inte heller exakt vad vi gjorde för att få Vidar att sitta stilla i flyget när han var liten. Antar att det är så föräldrahjärnan skyddar oss. Evolutionen har gjort så viblixtsnabbt glömmer alla svettiga situationer med våra barn. Som i söndags när vi åt frukost ute och Majlis gjorde en peelingmask av allt socker som fanns på bordet. Sen gnuggade hon av allt på mig.

Vi äter ju ute med barn ganska ofta så jag borde ha räknat ut det här scenariot, men när Magnus föreslog frulle på Courtyard Kitchen blev jag enbart glad och förväntansfull. PLUS: Nu vet jag också hur det kommer sig att babyn har så len hy.

baby Personligt

Lämna ettåring hemma

25 april 2018

I morgon åker Cissan och jag till New York där vi träffar Karin för att fira att Karin fyllde år för några veckor sedan. Som vanligt kommer det att bli magiskt att åka på vuxenresa, samtidigt som det som vanligt är vidrigt att lämna Majlis (och Maggan och Vidde, men de är stora nu). Denna ständiga ambivalens med barn, man längtar ständigt till och ifrån dem.

Majsan var bara knappt två månader gammal när jag lämnade henne i Stockholm och flög till Vasa för att föreläsa, sen dess har jag lämnat henne för åtminstone Gotland, Addis Abeba och Dubai. Varken hon eller jag verkar ha tagit nån skada av detta, men det gör det inte enklare att vinka av henne på LAX. Gillar Majlis.

via GIPHY

baby Brunch

Mitt bästa tips till nya föräldrar

14 april 2018

I dag har jag haft en så obloggvänlig dag. Vidde hade fotografering med hela sitt baseballteam. Vi hetsade iväg redan halv nio utan frukost i magen och trodde att vi FÖR EN GÅNGS SKULL kom i tid, men det visade sig att det stått fel tid i baseballappen och vi var i själva verket tjugo minuter sena. Alla andra hade redan blivit fotade. Maggan lyckades övertala fotografen (som tog sitt jobb på liiite för stort allvar) att ändå fota Vidde, mest för att göra Viddes bästis pappa och lagets tränare glad.

Efteråt beslöt vi oss för att äta brunch på stammishaket. Det var proppfullt. Ungarna var griniga, maten tog länge att få in och jag höll på att få ett psykbryt då det enda jag ville var prata lite med Magnus över en portion mat och en kaffe. Jag vet, jag vet, det skulle ha jag tänkt på INNAN vi skaffade barn, men nu blev det så här. Hämnades/tröstade mig själv genom att äta en ansenlig mängd av barnens pannkakor. Mitt enda tips till folk som ska bli föräldrar: Beställ alltid in den stora, vuxenversionen av pannkakorna på menyn trots att du beställer mat till barnen. ”Till barnen”.

baby Länkar

3 gånger 3 tips för barn

9 april 2018

3 filmer för barn

  1. Coco, om hur Coco som älskar musik, men inte får spela rymmer och kommer till dödsriket. Där lär han sig att människor dör två gånger, en gång fysiskt och en gång till när ingen på jorden längre minns dem. Nu låter det extremt sorgligt, men filmen var väldigt fin (och ja, jag grät ögonen ur mig).
  2. Where the Wild Things Are, baserar sig på bilderboken med samma namn och handlar om Max som är arg på sin mamma och rymmer till vildingarnas land. Vidde kan se den HUR många gånger som helst. Själv tycker jag att den är vacker och sorglig för den visar så väl hur utsatt och ensam en är som barn.
  3. Breadwinner, för lite äldre barn. Handlar om en liten flicka som är tvungen att klä ut sig till pojke för att kunna röra sig utomhus och skaffa mat åt sin familj när talibanerna far iväg med pappan i familjen. Tänkte mycket på Jenny Nordbergs utmärkta bok ”De förklädda flickorna i Kabul”.

,

3 tips för att resa med (små)barn

  1. På flyg, trolla fram en liten ny leksak varje timme (kritor, spel, pussel).
  2. Håll skärmfasta dagarna innan så att ungen är helt utsvulten på ipad. Plantera in nya spel och ladda ner film från t.ex. Netflix.
  3. Kom ihåg att din ångest är värst när babyn skriker. Ingen annan bryr sig egentligen så mycket och gör de det får de för helvete ta och skärpa sig. Babyns jobb är att skrika.

3 appar

  1. Allt som Toca Boca gör
  2. Barnkanalen
  3. Pappas appar (försök att ignorera namnet) tipsar och recenserar appar för barn i alla åldrar.

3 barnböcker

  1. Monster på toaletten och andra historier om Kim, ja har man en blogg får man göra reklam för sin bok där.
  2. Böckerna om Benny, älskar den här roliga lilla grisen.
  3. Roald Dahls SVJ så läskig och så spännande och så mycket bra fantasi.

BONUS: 2 bloggar

  1. Hej hej vardag, rolig, smart, jordnära, varm och analytisk. Plus snygga illustrationer.
  2. Mama’s got the Magic, i Linns blogg finns allt om att vara en väldigt ung mamma, att ha en prematur baby, att må vidrigt illa under graviditeten, att åka på regelbundna kompisresor med bästisar, att gå in i väggen och en massa annat kryddat med bra stämning och humor.
baby Los Angeles

Hello Google

29 januari 2018

Tänkte att vi kunde dra en vardagsblogg den här måndagen. Om vi börjar då måndagen officiellt började så lät jag podden By The Book söva mig varje gång ett barn väckte mig. Ska tala lite om den i nästa Mellan raderna (vi ska förresten flytta över till Acast, kan inte ni ladda ner appen?) som vi ursprungligen skulle spela in samma morgon, men som sköts upp till onsdagen.

Åt frukost och gick sedan ner till stranden för att tala med min coach. Efter att jag bloggat om vilsenhet i karriären har jag blivit med coach. Otroligt inspirerande och kul! Också överraskande jobbigt att tala om sig själv i en timme. Tänker att det kanske delvis är en kvinnogrej att alltid vilja ställa artiga motfrågor och inte bara köra på med ett föredrag om sin egen förträfflighet och tankar, men kanske också en yrkesgrej att det är konstigt att som journalist plötsligt vara den som måste svara på frågorna, inte ställa dem. Jag ska blogga mer om coachen senare, bra person och nyttigt med lite vägledning. Vi gjorde bland annat en grej där jag visualiserade mig själv som gammal och såg tillbaka på livet.

(Tog inte selfie, så den här förväntansfulla glassbilden får symbolisera min mood).

Sen blev det som sagt ingen poddinspelning så jag åkte ut till Little Beach House i Malibu där jag träffade Cissan. Vi jobbade lite, pratade lite, jag skrev bland annat tre sidor på ett manus jag tänkt länge på. Tog ett smygfoto trots att det är strängt förbjudet att fota där. Det råkade nu vara en så fin dag i Malibu att jag måste föreviga den. Plus att det plötsligt är kring 25 grader varmt.

Sedan var det det dags för en andra lunch med de här gullepluttarna. Vi drog upp till Art’s Table, pratade om livet, lät Majsan leka med en skål med is och när klockan slog tio i tre plockade vi upp Vidar från skolan. Majsan hade fortfarande pyjamas vid den här tidpunkten.

När vi kom hem jobbade jag en stund och tog sedan en lång promenad med några poddar i öronen. Det var fortfarande varmt ute och jag kände den där vanliga tacksamheten för att få bo just här.

När jag kom hem hade Majlis lärt sig säga ”Hi Google” till vår Google Home. Var bombsäker på att hon var ett barngeni fram tills att hon tjugo minuter senare gjorde nummer två i badet.

baby

De 6 bästa sovtipsen

29 januari 2018

Innan jag fick barn brukade jag skryta med att jag kunde somna var som helst. Sömnen var självklar. Sen kom Vidar och även om han var ett välsovande barn blev det tidiga helgmorgnar och en tredje, roterande, person i sängen.

Majlis är av en annan sort, hon vaknar minst en gång om natten och gallskriker tills hon får en flaska mjölk, sen gnäller hon i sömnen och sparkar lite på oss. Igår vägrade hon somna om hon inte fick sova på mig. Hon blir så förbannad om hon inte får som hon vill. Vi lägger henne i egen säng, men halvvägs igenom natten ska hon upp i vår och skapar sedan bokstaven H av våra kroppar. Eller så lägger hon sig rakt över våra ansikten eller nåt annat obekvämt. Ibland drömmer Vidar mardrömmar och joinar oss i sängen, han roterar fortfarande och gnisslar tänder. Långa naglar på griffeltavla och ja ni fattar. Få är de nätter som jag sover utan avbrott.

Förr trodde jag att jag måste få minst åtta timmar sömn, men nu vet jag att jag kan fungera hur bra som helst på mellan sex-sju. Blir det färre än så är jag inte speciellt kreativ och vill gärna ta en tupplur på eftermiddagen. Drömmer ändå om åttan.

Därför gör jag mitt yttersta för att maxa den sömn jag får. Här är mina egna bästa tips:

1. Skaffa ej barn. (Skoja! En gillar ju sina barn och det är väl värt sömnlösheten i längden. Eller så får man göra som folk här i LA och anställa en night nanny).

2. Sovmask. Känner mig nuförtiden naken utan min sovmask. Skaffade den ursprungligen på grund av att det var så ljust under sommarnätterna i Stockholm, men sedan dess har den hängt med. Är ni nybörjare på området ”sovmask” rekommenderar jag att skaffa en supermjuk och len i silke.

3. Politisk podcast i öronen. Lyssnar oftast på nån news roundup på NPR eller New York Times Modern Love där olika kända personer läser upp kärlekshistorier som läsarna skickat in. Sövande som bara den.

4. Frisk luft. Lång promenad före läggdags eller ÅTMINSTONE fönstret på glänt.

5. Befria dig från sömnen. För att minska på prestationspressen: intala dig själv att vila är minst lika bra som sömn. Det räcker med att ta det lugnt. Har du tur blir du så avslappnad i den här tanken att du somnar av bara farten.

6. Planera bok/artikel du ska skriva. Själv får det mig alltid att somna och gör det för ovanlighetens skull inte det har jag i alla fall fått lite jobb gjort.

Det sägs ju att man påverkas av ljuset från en skärm, men jag somnar varje kväll till en tv-serie på min dator. Ni då: Vilka är era bästa tips mot sömnlöshet?

baby Feminism

Klänning versus byxor

28 januari 2018

Okej, här kommer en urgammal spaning: När folk säger att feminismen måste jobba med viktigare saker än färger på barns kläder tänker de inte riktigt hela vägen fram. Själva färgerna påverkar såklart inte ett barns uppfattning om sig själv, men vi vuxna, som vuxit upp i en kultur där blått och mörka färger betyder kille och rosa och ljusa färger symboliserar tjej, behandlar automatiskt ungarna olika. Det är såklart ingen patriarkal konspiration, utan bara en inlärd reaktion. Det är enkelt och skönt att dela in världen i två kön med specifika egenskaper.

Nu säger jag inte att det är nåt fel på att klä sin lilla tjej i rosa tyll eller kille i Batman-tröja, men gör man det varje dag kommer omgivningen att bekräfta och förstärka traditionella könsroller. Tjejer blir ständigt påminda om att de är söta och gulliga och killar att de är tuffa och starka. Jag ska inte vara självgod här (en av de värsta egenskaper jag vet) eftersom jag sannerligen inte har haft någon uttalad strategi med Majlis klädsel. Men på grund av lättja, sjysta vänner och miljötänk har Majsan mest av allt blivit klädd i plagg vi fått av folk med lite äldre barn. En majoritet av plaggen har råkat vara traditionella pojkplagg. I dag när jag klädde barnet i en klänning hon fått av sin gudfar noterade jag hur stor skillnad det är på folks reaktioner.

Jag tycker ju alltid att Majlis är världens sötaste, men samma unge i klänning fick dubbelt så många kommentarer om hur gullig hon. Jaja, jag fattar ju att jag sparkar in öppna dörrar här. Alla vet detta, Öhman! Men tänkte att det kanske är en bra reality check att göra på sig själv. Hur mycket en påverkas av folks klädsel och utseende.

baby Los Angeles

Utan bacon, tack

9 december 2017

I dag åt vi brunch med min kompis Sofia som jobbar som stylist, hade några uppdrag i L.A. och beslöt sig för att stanna några veckor extra i änglarnas stad. Vi träffades på The Sunny Spot eftersom Soffi hyr en lägenhet på Washington. När vi beställde varsin eggs benedict sa Soffi att hon ville ha sin utan bacon. Jag frågade hon var vegetarian och hon sa att hon inte direkt skulle kalla sig det eftersom hon äter en råbiff ungefär en gång om året och inte vill vara till besvär när hon blir bjuden på middag. Men till 99 procent av måltiderna väljer hon bort köttet.

När folk raljerar kring hur veganer alltid måste, det första de gör, berätta att de är veganer blir jag alltid lite illa till mods. Det säger alltid mer om de som raljerars obefintliga självdistans. Skömtet blir ett slags jantelagsskämt: ”Du ska inte tro att du är bättre än oss andra, bara för att du väljer att bespara liv och miljö!”. Fast folk som inte konsumerar produkter från djurriket det ÄR faktiskt lite bättre än slentrianmässiga köttätare. Nu säger jag inte att alla måste bli veganer omedelbums, men gillar Soffis inställning. Nästan aldrig kött, men bjuder en kompis på middag som råkar bestå av kött så dör hon inte av att äta den. Fler borde göra så. Jag tror att Majlis generation kommer att äta enormt mycket mindre kött än vad vi gör. Jag håller faktiskt på att skriva en artikel om kött som är växtbaserat, men smakar, har samma konsistens och protein som kött.

 

För övrigt är Majlis nått den tiden i sitt liv när hon lärt sig gå och tycker att det är slöseri med tid att inte hela tiden experimentera med sina nya skills. Det gör det utmanande att sitta på en lång och skön brunch med henne.

baby

Att få barn gör en olycklig

8 december 2017

På flyget hem läste jag Filter som hade ett kort reportage om att nyblivna föräldrar är olyckligare efter att ha fått barn än före. Inte bara lite, men ordentligt mycket olyckligare. Jag tycker att det här var lite intressant eftersom barn ska vara livet mening och en ska vara så fruktansvärt lycklig och tacksam hela tiden efter att ha fått dem.

Så här tror jag: vissa människor har lättare att vara lyckliga än andra. Precis som vissa har anlag för att springa fort eller vara musikaliska eller ha lätt för att somna på kvällen. Det mesta går att träna upp till en hyfsat bra nivå, men det är fortfarande lättare för somliga att vara lyckliga än för andra. Gällande föräldraskapet gör sömnlöshet, mindre tid för hobbyer och vin, begränsad frihet och mer kräksjuka det logiskt att folk tappar i lycka. Samtidigt finns den andra sidan där barn gör att man får skratta mer och känna en oförklarligt stor kärlek gentemot de små kräken. Föräldraskap är att ständigt känna både lycka och olycka.

Ur reportaget:”I fjol ägnades ett helt kapitel av FN:s årliga World Happiness Report åt att sammanställa forskning om lycka och föräldraskap från 105 av världens länder. Föräldrarna i 69 nationer betraktade sig själva som mindre lyckliga åren efter att de fått barn. Endast i nio av de undersökta länderna var det möjligt att med statistisk säkerhet bevisa motsatsen, alltså att förstagångsföräldrar kände sig lyckligare än tidigare.”

Enligt det de undersökningar som reportaget hänvisar till är det mindre ledsamt att skilja sig än att få barn. Tänk på det. Spoiler alert: i slutet av artikeln framkommer det att på längre sikt återgår de som fått barn till sina lyckonivåer pre-ungar. Åtminstone de som har två eller färre.

Hur har ni det? Jag tycker själv att jag är ganska lycklig, trots Vidar och Majlis, men jag är kanske bara för dum och ointressant för att vara olycklig.