Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

baby

baby

Årets Babyblogg 2018

4 november 2018

Jag fick ett mail från babyshop.se som med följande textutdrag:

”Jag pratade med mina kollegor om bloggar vi tycker borde vara nominerade i tävlingen och då kom din upp på favoritlistan! 🙂 I år kan man nämligen vinna extra fina priser (vi har ökat vinstsumman från 5.000 SEK till 10.000 SEK att handla för i vår webbshop + 3 dagars Instastory takeover hos våra 60.000 Instaföljare) och vi ville att du skulle vara en av de som fick ta del av tävlingen tidigt.”

Tävlingen startar måndagen den 5 november, då kan man börja nominera sina favoritbloggar. Den 9 november stänger nomineringen och 10 november är istället röstningen igång. De 5 bloggare som har flest röster den 15 november blir bedömda av en jury och 19 november presenteras en vinnare.

Nu är den här bloggen ingen renodlar babyblogg, men än sen då? Den kanske får vara med som the odd bird ändå. Hursomhelst vore väldigt kul om ni ville nominera Livet & LA här och senare kanske rösta på bloggen. Den person som nominerar den slutliga vinnaren först erhåller ett presentkort på 1000kr att handla för på Babyshop.se

 

baby Gravid Personligt

Ett år och 364 dagar

21 oktober 2018

Eller när ni läser det här är det exakt två år sedan Majlis Öhman steg iland i Silver Lake, Los Angeles. En sån bra liten person. Så glad och smart och snäll, djur- och bokälskande. Skrattar ofta. Vägrar att ha på sig kläder. Jag är så lycklig över att hon kom till oss.

På den här bilden är hon knappt en timme gammal. Vi åkte in på morgonen, hon föddes några timmar senare i ett badkar, sen beställde vi thaimat och körde hem till kvällen. Om man bortser från allt blod jag förlorade var det en alldeles perfekt förlossning.

Vi var från första början en alldeles perfekt storebror. Han gick omkring skakade på huvudet och undrade högt hur just vi kunde få världens gulligaste baby. Nuförtiden händer det att han stör sig på henne, men för det allra, allra mesta är de väldigt gulliga tillsammans.

 

Äh, nu låter jag bara bildkavalkaden komma. Ni som inte är så intresserade av barn kan bara skrolla förbi. Tänker däremot att mormödrar och farmödrar kommer att uppskatta denna förvandling från baby till toddlare.

 

 


Grattis Majlis och grattis världen som fick dig!

baby

Ord Majlis säger

26 augusti 2018

Jag tycker vanligtvis det är mest skämskudde, eller cringe som det ju heter, med föräldrar som liksom smyger in skryt om hur tiiiidiga (underförstått: intelligenta) deras barn är. Inte sällan brukar just de här föräldrarna drilla sina barn i läsning före det börjar skolan. Eller vad vet jag, kanske det är bra för barnets självförtroende att kunna lite mer än sina klasskamrater. Tycker själv själv att ungarna ska få leka och ha det kul så länge som möjligt utan att prestera. Folk är helt besatta av sånt här i USA. När Vidde började kindergarten som femåring kunde nästan alla läsa och det kommer inte på fråga att man börjar skolan som sexåring utan att ha avverkat några böcker.

Barn utvecklas i olika takt och det att ungen kunde läsa när hen var två betyder inte att hen eller föräldrarna är bättre och smartare människor. Jaja, nu kanske jag gör exakt samma sak eller kanske motsatsen, men jag tänkte att det vore kul att lista på tio ord som Majlis säger nu när hon är ett år och tio månader. Here goes:

Titta!

Ont!

Åh nej!

Tack!

Nej!

Mjölk!

Häst! (lärde hon sig fredags)

Vovve!

Hey Google!

Bye bye!

Kom med!

Vidar!

Bolibompa!

baby Jobb Los Angeles Skriva Stockholm

Framme i Santa Monica och svar på frågor

17 augusti 2018

I går kring halv fyra kom vi hem. Det kändes som vanligt lite konstigt och mycket härligt. Det är som om hjärnan (eller själen! som min kompis Isabelle sa) skulle behöva mer tid att omställa sig när en reser så här långt. Vidar somnade bums, Magnus drog ut vid sju för att träffa kompisar han saknat (”ett glas vin” blev helkväll i Hollywood) och precis när jag hade somnat vaknade Vidar. Majlis var den enda som kunde uppföra sig sömnmässigt. Tänk att en nästan tvååring ska vara den som är bäst på jetlag.

Jag tänkte börja terminen med att svara på några frågor.

1. LISA: Huuuur gör du såna här fina filmer? Vilket program och vad har du filmat med för kamera? Puss!

Blir glad över att videon välkomnas här i bloggen! Vill gärna göra med, det är superenkelt! Ladda ner iMovie på telefonen och klipp ihop dina videoklipp där. Det är bara att förkorta och flytta omkring videosnuttarn. I appen finns gratis musik att använda. PUSS

2. JANINA: Lite off topic-grej, men undrar bara: kallar dina barn dig för Peppe? (Och Magnus för Magnus?) Har för mig att du någon gång har nämnt att Vidar gjort likadant. Inte för att jag tycker att det är nåt fel med det men de flesta barn brukar väl kalla sina föräldrar för mamma och pappa, så jag är bara lite nyfiken.

Ja, det gör det! Det var ingen uttalad strategi från vår sida, men när Vidar föddes vägrade vi kalla varandra för mamma och pappa och då hörde väl Vidde mest Peppe och Magnus (fast i början sa han Peppe och pappa) och började använda det själv. När Majsan föddes tog hon efter resten av familjen. Ibland när Vidde vill vara rolig kallar han mig ”mamma” och dör sedan i en fnissattack.

3. JohannaTror du att du kommer frilansa för alltid eller söka dig till en anställning i framtiden? Hur viktigt är det för dig att jobba med det du brinner för, vs kanske bekvämlighet och trygghet?

Jag tror faktiskt det. Just nu finns inte en anställning på kartan. Ibland brukar jag leka leken där jag testar olika arbetserbjudanden och om jag skulle tacka ja till dem, men hittills har jag inte svarat ja på en enda. Det är visserligen osäkert att frilansa, men livet är osäkert. Tänker att en ingrediens på lycka för mig är att ständigt vara i nåt slags rörelse. Det sagt var det skitsvårt att få ihop det ekonomiskt de första två åren, men nu löper det på för tillfälle. Ibland kan jag knappt tro att jag får jobba med det jag gillar bästa. Jag har också tankar kring att jobba mycket, men det får bli till ett helt eget inlägg.

baby

När jag EJ är avslappnade mamman

14 augusti 2018

Karine och Rasmus dotter har en heltidsnanny som också bor hemma hos dem. Victoria, drygt ett år, är med andra ord väldigt bekväm med att hennes föräldrar går ut. Om vi säger så här: Majlis är motsatsen till detta. Majlis är van vid att hon åker med oss överallt och att minst en av oss alltid är hemma. Välkommen till frilansarvärlden liksom. När går man förresten från att vara frilansare till entreprenööör?

Den första kvällen var i alla fall Majsan upptagen med att jaga hunden Petrus och leka med Victoria. När hon märkte att vi vi inte fanns någonstans gick hon runt huset och ropade ”PEPPEEEEEE!”. Hon var tydligen på väg ut i Dubainatten innan nannyn hann stoppa henne.

Dag två anade hon oråd och fick panik när vi åkte. Det var som att lämna Vidde på dagis i tiderna. Mitt hjärta gick i tusen bitar. När jag egentligen ville fira födelsedag och slå klackarna i taket satt jag med lätt ångest och tänkte på hur jag snabbast kunde ta mig hem och om de andra tre skulle märka om jag försvann från loungen högst uppe på Burj Khalifa.

När det handlar om att lämna gråtande barn är jag EJ avslappnade och roliga mamman. Sedan dess har Majlis gått i taket om jag så mycket som antytt att det skulle vara trevligt att kissa utan sällskap.

baby Feminism Stockholm

Vi är tillräckligt bra

8 augusti 2018

Tack för alla förträffliga svar på det här inlägget om att leka med barn. Jag fann mycket tröst i det ni skrev. Bland annat detta enkla: ”Vi är tillräckligt bra” som Cajsa skrev. För det är vi faktiskt. Det är såklart fint att sträva efter att bli en bättre förälder och ge sitt barn en så bra barndom som möjligt, men då måste vi fokusera på det som är viktigt på riktigt. Som att verkligen se sina barn, tala med dem, läsa för dem och vara trygga vuxna. Skit i petitesserna.

 

Hade en så härlig eftermiddag. Skulle äta lunch med Hanna, men så blev det riktigt varmt igen och lunchen förvandlades till hämtpizza nere vid Brunnsviken. Hannas syster Sara hängde också på. Vi hittade en pytteliten strandkant (kan inte skriva ordet ”kant” utan att uttala det på engelska i huvudet) och hängde sedan där i någon timma. Jag tycker att det är så skönt att vara tre vuxna personer på ett barn. Och att både Hanna och Sara är personer som inte pekar och säger ”Jaha, nu håller hon på att följa en and in i vassen” utan istället lyfter bort Majlis från drunkningsrisken.

När jag skrev det här slog det mig att pappor knappast tillsammans diskuterar om de är tillräckligt bra föräldrar för att de generellt tar ut mycket mindre föräldraledighet, har sämre koll på barnens kompisar och tidtabeller och klädstorlekar och så vidare.

baby Los Angeles

Dricka vin med barn närvarande?

3 augusti 2018

Yllet filosoferar skrev denna fråga:

”Vad har ni för relation till alkohol och Majja? Att du och Mange dricker ibland har ju framgått, ni har varit på fest och är lite bakis osv, men hur dricker ni när kidsen är med? HAHA. Nu låter detta helt moraliserande vilket det absolut INTE är. Men det är så olika hur folk gör, en del dricker ju inte alls när barnen är med och en del gör absolut ingen skillnad. Jag gör ingen skillnad sorgligt nog, detta beror på att jag helt tappat förmågan att festa. Jag slutar dricka efter ganska lite. Och eftersom ni ju bor där det är lagligt att röka på så tänkte jag hur ni gör med det? Har ni kvar någon nordisk detta-är-inkörsporten-till-rökheroin-och-ond-bråd-död-inställning eller är ni mer liberala? Och obs, fattar om det är personligt.

Och en annan sak!
(gud nu kommer jag ju på massor!) Läste hos Jenny att hon blivit mammaskammad och du kanske har någon idé på hur fan ska en agera? Jag har två lägen, antingen attack, härjar och blir aparg eller så sluter jag mig och blir helt ledsen och ifrågasätter mig själv och mitt föräldraskap ännu mer, det är ju inte som om att jag alltid är på topp. Men inget av dem känns ju som.”

Bra fråga! Jag är som du, dricker typ två glas och vill sen vill jag inte mer. Blir fruktransvärt störd på sprithetsare. Uppenbarligen är jag en tråkig och icke livsbejakande person också i det här fallet. Ungefär två gånger om året blir det fest, inte sällan då när jag reser med vänner eller går på storfest. Våra barn har aldrig sett oss fulla. Det sagt dricker vi ofta vin till maten och öl i bastun, har aldrig ens tänkt tanken att inte göra det på grund av barnen. 

Gällande gräs är vi liberala, men sitter inte hemma och röker på.

Jag läste också att Jenny blivit mammaskammad och blev illa till mods. Jag tycker absolut att man ska våga säga till om det, men jag känner och följer Jenny och det finns ingenting som tyder på att hon inte skulle ta hand om och älska sina barn på bästa möjliga sätt. Jag tror att mammaskammandet inte sällan kommer från att vilja sätta dit en annan kvinna. Eller att en person gör något på ett annat sätt än en själv och det provocerar för det öppnar upp en massa andra alternativ att agera som förälder. Lättast skulle det ju vara om det fanns ETT RÄTT SÄTT och alla andra var fel. Men människor är olika.

Tänker att eftersom barnen hör till det viktigaste i ens liv är det klart att man blir ledsen om någon ifrågasätter en sätt att ta hand om dem. Men som du säger, ingen är på topp hela tiden. Tänker att man kanske kan ta en kort, kort stund där man funderar om det ligger nåt i kritiken om svaret är nej bara avfärdar man det. Man kan ju föreställa sig att en vän befinner sig i motsvarande situation och fundera på vad man skulle säga hen. Att ta lite distans brukar funka för mig.

Fun Fact: Under Vidars första sommar lade jag ut en bild på bloggen där vi hängde i en park. Någon kommenterade att det var oansvarigt av mig att inte ha mössa på ungen. Jag blev så upprörd att jag skrev om det i min första bok Livet & barnet. Jag är med andra ord inte precis avslappnad när folk påpekar fel jag gör i moderskapet.

baby Feminism Helsingfors

Rädd för att resa med barnen

15 juli 2018

Jag har precis anlänt till vår sommarstuga i Ekenäs efter ett dryg av resande. Vi lämnade Stockholm på lördag eftermiddag, tog färjan till Helsingfors och körde sedan till Ekenäs. Eller först åt vi frukost hos Anne, men det är en annan mycket mer inspirerande historia.

Det här med ett resa för barn är något jag bävar för, jag är nämligen ganska dålig på att resa ensam med två barn. Det här säger jag inte för att kokettera (så där som någon i en intervju jag gjorde nyligen sa att hen ”inte gillar att göra tråkiga saker, bara roliga” och man ba ”alltså WOW så originellt!”), utan snarare för att jag är lite rädd för att resa med barnen. Jag blir lite svettig när jag tänker på att Majlis ska bajsa på ett olämpligt ställe eller få ett raseriutbrott på restaurangen eller att jag inte ska få in barnvagnen i kupén eller glömma att ge dem mat. Och att jag inte kan hantera konsekvenserna. Bara går därifrån och aldrig mer ser mig om liksom.

Jag har inte heller samma oändliga tålamod som Magnus verkar ha när han hänger med barnen. Maggan går helt in i att hans uppgift ÄR att vara med ungarna, medan jag suktar efter att få jobba lite, läsa en bok eller ta ett glas vin, blir irriterad när det inte funkar och tar ut irritationen på ungarna. Vidar och Majlis vann med andra ord inte jackpotten när de fick mig till mamma, men tänker att jag är inspirerande på andra sätt. Kanske.

Nu är vi i alla fall framme, har ätit nypotatis och sill och jag har badat inte mindre än TVÅ gånger med barnen. Var otroligt nöjd med mig själv efter det. Kräver uppenbarligen inte så mycket av mig själv som förälder.

Ja och så förklarade Vidar något i bilen använde ordet ”purse” och frågade om jag visste vad de betydde. När jag sade att det är en sorts väska som damer ofta använder såg han strängt på mig och sa: ”Män kan faktiskt också ha handväskor. Det finns ingenting som pojk- och flicksaker, det finns bara saker”. Mitt modershjärta exploderade.

 

baby Brunch Restauranger

Förälderns minne är kort

30 maj 2018

Jag kan inte påstå att det är med längtan jag ser fram emot att flyga i elva timmar med Majlis i famnen. Hon flirtar med nåt slags trotsålder och kan bli så förbannad att hon bara kastar sig på marken och skriker rakt ut. Minns inte heller exakt vad vi gjorde för att få Vidar att sitta stilla i flyget när han var liten. Antar att det är så föräldrahjärnan skyddar oss. Evolutionen har gjort så viblixtsnabbt glömmer alla svettiga situationer med våra barn. Som i söndags när vi åt frukost ute och Majlis gjorde en peelingmask av allt socker som fanns på bordet. Sen gnuggade hon av allt på mig.

Vi äter ju ute med barn ganska ofta så jag borde ha räknat ut det här scenariot, men när Magnus föreslog frulle på Courtyard Kitchen blev jag enbart glad och förväntansfull. PLUS: Nu vet jag också hur det kommer sig att babyn har så len hy.

baby Personligt

Lämna ettåring hemma

25 april 2018

I morgon åker Cissan och jag till New York där vi träffar Karin för att fira att Karin fyllde år för några veckor sedan. Som vanligt kommer det att bli magiskt att åka på vuxenresa, samtidigt som det som vanligt är vidrigt att lämna Majlis (och Maggan och Vidde, men de är stora nu). Denna ständiga ambivalens med barn, man längtar ständigt till och ifrån dem.

Majsan var bara knappt två månader gammal när jag lämnade henne i Stockholm och flög till Vasa för att föreläsa, sen dess har jag lämnat henne för åtminstone Gotland, Addis Abeba och Dubai. Varken hon eller jag verkar ha tagit nån skada av detta, men det gör det inte enklare att vinka av henne på LAX. Gillar Majlis.

via GIPHY