Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

baby

baby

Barnen är fångar i aktiviteter

17 juli 2017

Hanna tipsade om den här väldigt intressanta texten i Filter om barns lek, minns att This American Life också hade ett avsnitt om exakt samma sak för en tid sedan. Alltså om hur inrutat barnens tid är idag och om hur extremt mycket friare det var för 30-40 år sedan. Artikeln handlar om hur lite frihet barnen har, eller frihet att välja kläder, middag, resemål på semestern, men väldigt lite frihet att röra sig och leka utan vuxens inblandning. På fritiden är de uppbokade på olika aktiviteter som fotboll, gitarrlektioner eller, som i Viddes fall, baseball. Det här är oroväckande enligt, professor Birgitta Knutsdotter Olofsson, eftersom leken är otroligt viktig för barnens lärande. Hon påpekar också hur viktig speciellt den okontrollerade uteleken är.

På förskolan i USA är barnen vanligtvis fem år gamla när de börjar. De har lektioner i fyra-fem timmar varje dag och det är en självklarhet att de ska kunna läsa, skriva och räkna när sommarlovet börjar. För att ungarna säkert ska hänga med erbjuder vissa dagis (preschools) också undervisning i läsning, skrivning och matematik för att vara välförberedda inför förskoleskolstarten. Livet är bokstavligen en skola och barnen har ständigt vuxet sällskap. I USA blir man anmäld till socialen om barnen går ensamma till skolan och ungarna blir vanligtvis skjutsade fram tills de själva får körkort. Det är antagligen skillnad på stad och landsbygd, men ni fattar. Många föräldrar är rädda för att barnen ska utsättas för brott, men precis som när det kommer till kvinnomisshandel, är den allra farligaste platsen, statistiskt sett, hemmet. Tyvärr cirkulerar det ändå väldigt mycket rädsla bland folk, man har till exempel stenkoll på hur många sexualförbrytare bor i området (det är offentliga uppgifter). För att beskydda sina barn begränsar man deras lek.

Men ironiskt nog är det genom lek, inte genom undervisning, som barnen i de yngre åldrarna lär sig. Ett annat problem för leken är inte bara att föräldrarna hela tiden befinner sig i närheten, utan också att antalet grönområden minskar i städerna och att barnen är förpassade till endast lekparker.

Äh, nu kan ni ju läsa så jag behöver inte referera hela texten för er. 

baby

Flyg mindre och gör färre barn

12 juli 2017

Läste ni den här texten i The Guardian? Om att det bästa man kan göra för miljön är att hålla barnaskaran liten eller inte få barn alls (vid sidan om det ska man såklart också undvika att flyga, sälja bilen och äta vegetariskt och källsortera). Att uppmana folk att inte göra så många barn är såklart kontroversiellt, längtan efter barn är svår att kontrollera och barnnormen är så cementerad att många säkert ser det som ett angrepp på sitt privatliv att begränsa familjens storlek. Samtidigt är det ett konkret sätt att försöka rädda det som räddas kan av jorden. Jag föreställer mig att antalet barn i en familj snart kommer att bli ett lika vanligt argument som flygskatt och äta vegetariskt.

Hur känner ni för detta? Skulle ni kunna tänka er att göra avkall på familjens storlek för miljöns skull?

Med en ny baby i huset kan jag miljömässigt inte vara speciellt nöjd med mig själv, men lovar på heder och samvete att det får räcka med barn nu. Det finns såklart ingen poäng med att skuldbelägga familjer med många barn, däremot tror jag att vi kanske måste etablera faktumet att fler människor på jorden leder till mer konsumtion och slitage och att folk i framtiden är tvungna fundera över och troligtvis begränsa storleken på sina familjer. Orättvist, men vem har sagt att livet är rättvist.

Och lär förresten också den här långa och fruktansvärda texten i New York Magazine om hur åt helvete det redan går med den globala uppvärmningen.

baby Personligt Stockholm

Tillbaka!

11 juli 2017

Jag kan inte minnas när jag senast skulle ha haft en så här lång bloggpaus. Anlände till Stockholm tidigt imorse och ska samla ihop spillrorna av mig själv och försöka bli hel igen. Jag har helt enkelt utsatts för kombinationen dålig wifi och extremt mycket barnansvar. Ber om ursäkt för min frånvaro. ”Ursäkter, ursäkter”, säger ni nu, men jag ska svara på alla era kommentarer (tack för dem och för alla boktips!) så fort jag bara hinner.

Förutom att hänga med min mor på vårt sommarställe, besöka min mormors 102-åriga syster Karin och hälsa på min vän Friman och hennes hund Ebba har jag befunnit mig på syrrans sprillans nya sommarhus i Åbolands skärgård. Skärgården måste var en av de finaste grejerna med Finland. När det mojnar på kvällen och öarna bara ligger och gonar i havet medan det aldrig blir riktigt mörkt.Så fint att jag nästan får tårar i ögonen (nästan, man har ju ett hjärta av sten ändå). Tycker också att det är så coolt att folk verkligen bygger hus och att de kan finansiera det. Känns långt ifrån verklighet, både ekonomiskt och tålamodsmässigt, för oss. Lyckligtvis kan man få inbjudningar till andras.


 

Kusinerna har lekt medan syrran och jag romantiserat deras sommarlovstillvaro genom att tala om vilka minnen de håller på att skapa. Minnen for LIFE! Min svåger Miika har också tagit på sitt ansvar att göra Vidar till en riktig finsk man (typ i motsats till vad han föreställer sig att vi vanligtvis gör: äter ostron i Santa Monica och sitter stilla i trafiken) och har eldat brasa, huggit träd, byggt terrass och åkt båt med Vidde. Extremt uppskattat och någonting Maggan och jag aldrig skulle ha klarat av att lära pojken. Åtminstone inte utan att ha youtubat det först.

 

 

 

Min dröm var att sitta på bastulaven med en sval öl, svalka oss på den nybyggda terrassen, kanske ta ett dopp i havet och föra långa diskussioner med min syster. Eftersom Majlis befinner sig i en fas då hon får panik, och antagligen låter ungefär som Hesa Fredrik i Stockholm häromdagen, ifall jag befinner mig längre bort än 20 centimeter från henne (plus kring åttio andra barn som pockade på vår uppmärksamhet) gick inte min bastudröm i uppfyllelse.  Men det kommer väl en tid för det också.

Måndag kväll skjutsade Miika Vidde, Majlis och mig till färjan som skulle ta oss över till Stockholm. Fick panik över att försova mig under den korta landstigningen i Stockholm och låg vaken från klockan halv fyra. Strategiskt ett dåligt beslut med tanke på hur lite jag sovit de senaste veckorna, men vad gör man. När vi kom iland och började klättra upp för Värtavägen möttes vi av en sömndrucken figur i mörkblå stövlar, jeans och ljusblå james perse-kofta. Det var MAGNUS! Blev glad. Alla vet ju att en av de största kärlekshandlingarna är att möta folk på flygplatser, hamnar och tågstationer. Nu sitter jag här nyduschad med wifi, och älskar staden.

 

baby

Resa med endast handbagage

12 juni 2017

Jag har så mycket att skriva om, men känner den där rastlösheten som kommer inför varje sommar då vi ska packa ihop oss och åka till Norden. Jag får panik av att lämna Santa Monica, men känner samtidigt att jag längtar efter nordisk sommar för att inte tala om alla människor i Finland och Sverige. I år märker jag extra tydligt att Vidar känner samma sak. Han tycker det är skitjobbigt att ta farväl av Luke, Conor och Frank (och Isla), men räknar samtidigt timmarna tills han får träffa sin farmor.

Det är ju inte precis synd om oss som åker från en underbar plats till en annan underbar plats, men alla våra amerikanska kompisar har varit så ledsna över att vi ska vara borta hela sommaren att det liksom smittat av sig. För att trösta och distrahera oss drog Majlis, Magnus och jag till Malibu för en sen lunch. Vidar åkte på poolparty.

Det skulle vara helt fel att påstå att maten vi åt var äcklig, den var nämligen motsatsen. Jag pressade i mig nåt slags spaghetti-squash-lasagna och Maggan valde vad han trodde var en BLT, men som i verkligheten visade sig vara en sallad. En bra sallad med avokado. Aldrig träffat en dålig avokado i Kalifornien.

Känner för övrigt noll stress inför packningen nuförtiden. Vi reser oftast med bara handbagage som om vi vore nåt slags minimalister. Plus att den lilla typen till vänster har så små kläder att de knappt tar någon plats. Ska bli spännande att se hur Majlis uppför sig på flyget. Senast hade personalen placerat alla småbarnsfamiljer samt en ensam man längst bak i flyget. Mannens min var obetalbar när man insåg vad som väntade honom de inkommande elva timmarna. Funderar ibland på exakt hur otrevlig han måste ha varit vid incheckningsdisken för att få den sittplatsen.

Sen gick jag ner till stranden för att känna lite på havet. Trots att vi praktiskt taget, eller kanske just därför, bor på stranden badar vi aldrig i havet. Jag ville i alla fall känna lite Stilla hav mellan mina tår innan vi drar.

 

 

baby

Barn på flyg, restaurang och i pool

7 juni 2017

På Facebook delade någon den här (finska) bloggtexten som handlar om hur alla andra har ouppfostrade barn som inte vet hur man uppför sig på flygplan, restauranger och vid pooler, medan bloggaren själv har det perfekta barnet som tack vare bloggarens uppfostringsmetoder och resvana för sig perfekt i vuxenlivets alla områden.

Full disclosure: Jag har säkert varit lika arrogant själv. Eller kanske inte riktigt lika självgod, men ändå äckligt självgod. Vidar har nämligen varit ett exemplariskt rese- och restaurangbarn och hittills har Majlis också uppfört sig. Jag har säkert förklarat för andra föräldrar hur det baaara är att ta med barnet sedan hen var baby på restaurang eller till Asien på äventyr. Vänja ungen vid en vuxen livsstil. Underförstått: för att Maggan och jag är såna globetrotters och avslappnade, men ändå strikta, föräldrar är barnen också det.

Med åldern har jag förstått att hålla käft. För barn är personer med personligheter. Vissa har lättare för att sitta stilla på ett elva timmar långt flyg än andra. Somliga tycker det är okej att lyssna på vuxnas prat eller att sova på restaurangen, medan andra har mer spring i benen. Det handlar inte alltid om uppfostran. Barn har också bättre och sämre dagar och tålamod.

Jag kan också tycka att det är fruktansvärt störande med en unge bakom som sparkar en i stolsryggen under hela flygresan eller att ha skrikande och springande småttingar kring restaurangbordet. Men sånt är livet. För mig är situationen över på några timmar. Jag har full förståelse för föräldrarna som låter barnet kolla på film eller spela spel för att att själv få en stund över att äta och prata. Man gör det man måste. Desperate times osv. Jag fattar också att barn inte alltid uppför sig som små vuxna. De är nämligen inte det, hur obekvämt det än känns för oss andra.

 

Det sagt är jag ingen människa med ett evighetslångt tålamod. Jag undviker barnkoncentrerade ställen så långt det är möjligt. Men jag har i alla fall vett nog att hålla mun och inte kritisera andra föräldrar och barn vars verklighet jag inte har en aning om.

baby Okategoriserade

Gravidlistan

31 maj 2017

Hittade en gravidlista hos Jenny, här kommer min version. (Rekommenderar också att läsa Jennys version)

Jag har varit gravid två gånger och fött två barn.

När blev du förälder?
I mars 2010. Magnus och jag hade varit ihop i ungefär två år och gift oss nio månader tidigare. Sedan blev jag tvåbarnsförälder i Los Angeles oktober 2016 när Majlis kom.

Hur många barn har du?
Två: Vidar och Majlis.

Var graviditeterna planerade?

Nja, planerade är väl att ta i, men vi vet hur barn blir till och kunde ha varit lite noggrannare med att skydda oss från det ödet om vi VERKLIGEN inte hade haft lust att bli föräldrar.

När fick du reda på att du var gravid? 

Med Vidar: Dagen före vårt bröllop sommaren 2009. Hade väldigt ömma bröst och tyckte att bouillabaissen vi serverade var gränsfall till ätlig.

Med Majlis: tidigt en morgon i februari 2016. Trodde verkligen inte att jag var gravid, men ville ändå kolla och fick en lätt chock.

När berättade du om graviditeterna? 

Med Vidar dagen före vårt bröllop åt syrran och hennes man. Minns inte så noga vem som kom sen, men att jag tyckte det var lite jobbigt att avslöja att jag var gravid. Det var så tydligt att Magnus och jag haft sex.

Med Majlis berättade jag först åt Cissan när hon och jag skulle sitta och skriva ihop en förmiddag och jag inte kunde hålla mig. Sedan höll jag mig till typ veckan 20-21 innan jag gick ut med nyheten på bloggen.

Hur många barn vill du ha?

Ett. SKOJA! Två.

Tätt ihop eller långt isär?

Långt isär har hittills varit ett genidrag.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?

Nja, har väl varit för dum för att oroa mig.


Hur var graviditeterna?

Inte min grej alls. Jag borde egentligen inte ha något alls att klaga på, men avskydde att istället för att vara en person vara Den Gravid Kvinnan. USCH. Det kändes som om min egen identitet suddades ut och det enda folk ville prata med mig om var graviditet och barn. Det sagt har graviditeterna varit goda mot mig. Med Majlis var jag sjösjuk i början. Låg på soffan och tyckte synd om mig själv, men det är allt jag kan komma med på graviditetskrämpsfronten. Ja och usla järnvärden såklart.

Gillade du att vara gravid? 

Nej tack.

Visste du vilket biologiskt kön det skulle bli? 

Ja. Med Vidar fick vi veta på ultraljudet. Med Majlis fick vi efter ett blodprov en avancerad förklaring där det stod att men inte kunde detect en y-kromosom hos fostret. Magnus och ja ba: ”HIGH FIVE! Det är en tjej!” Sedan började vi tvivla på våra biologikunskaper från lågstadiet och googlade för säkerhets skull resultatet.

Förlossningar. Hur har de varit?

Vidar kom på utsatt datum. Det var torsdag kväll och vi bodde i Rödbergen i Helsingfors. Jag hade precis stigit upp ur badet när vattnet gick. Fick panik och tvingade Maggan att ringa Barnmorskeinstitutet där förlossningen skulle ske. De sade att vi kan komma in när värkarna sätter igång, men senast 12 timmar efter att vattnet gick. Följande morgon svängde vi förbi kafét tvärs över gatan, tog varsin kaffe med oss i taxin och åkte in till Barnmorskeinstitutet. Sedan försökte vi få igång förlossningen på medicinsk väg i ungefär 36 timmar. När värkarna till slut kom igång gjorde det vansinnigt ont och allt gick så fort att den enda smärtlindringen jag hann med var lite lustgas. Tyckte inte att den hade någon inverkan alls. Minns att jag påväg från förlossningssalen tänkte: ”Skönt att aldrig mer vara tvungen att göra detta”.

Med Majlis hade jag en perfekt förlossning. Värkarna kom igång på morgonnatten, vi åkte in när solen gick upp, värkarna blev intensivare, tog en kort promenad i Silver Lake och födde sen bebisjäveln i ett badkar. Like a boss. När modekakan skulle ut slets något sönder och jag blödde vansinnigt mycket. Beställde thaimat, åt den i sängen och åkte sedan hem medan solen sjönk ner i Stilla havet. Bra dag ändå. Var dock väldigt svag i flera veckor efter det på grund av blodbristen.

Hur var första bebistiden? 

Minns inte så noga. Vidar var en bra sovare tidigt. Majlis lite sämre.

Hade du bestämt namnen sedan innan? 

Ja, tror att det var Maggans kompis Tommy som föreslog Vidar och vi gillade det. Innan vi visste könet på babyn funderade vi på namnet Liv. Och Majlis såklart! Första kvällen Magnus och jag träffades (han intervjuade mig och så tog vi en öl efteråt) kom vi fram till att båda våra mormödrar hette Majlis.

Ett råd till blivande föräldrar? 

Kom ihåg att alla goda råd du får av andra föräldrar bara baserar sig på just deras egna erfarenheter och inte nödvändigtvis behöver funka hos er. Och att folk gärna vill att alla gör på precis samma sätt eftersom de då inte behöver ifrågasätta sina egna val.

 

baby

Väck ej den baby som sover

22 maj 2017

I går var det meningen att vi efter Vidars baseballmatch skulle åka till Malibu och hänga med några vänner, men eftersom resten av Los Angeles hade samma planer och trafiken stod stilla på PCH gjorde vi en u-sväng och åkte till hempoolen istället. Det var inte precis samma sak som Stilla havet, men fick duga.

 

 

Jag lite svag efter pingskvällen och då hela familjen dessutom lidit av en ihållande hosta de senaste veckorna lade vi oss tidigt efter ett avsnitt av Netflixdokumentären The Keepers. Det var då helvetet började. Magnus hostade som en dåre och vid varje hostattack vaknade Majlis. Jag var för groggy för att fatta att jag kunde evakuera mig själv och skickade till i slut, i vredesmod, bort Maggan. Sällan är en så ursinnig då en person väcker babyn bredvid en. UPPREPADE GÅNGER. I dag har jag försökt skriva en essä om feminism och reklam och Kalevala Koru. Länkar när den ligger uppe. Adjö.

baby

Samsovning, mord eller mys?

26 mars 2017

När jag senast hälsade på min barnmorska såg jag att det fanns en babybox på mottagningen. Jag var givetvis inte sen att kommentera att konceptet kommer från Finland. Barnmorskan visste såklart det, men sa att hon inte tycker den är så superbra som säng alla påstår. Att hon tycker att man helst ska samsova. Det är det bästa för bébén. Jag förklarade att babyboxen i Finland inte främst handlar om att ge babyn en säng, utan är full med kläder, filtar, engångsblöjor och what not.

När vår barnläkare frågade om vi samsover med Majsan svarade Maggan och jag lite svävande (det raka svaret vore: ”Gudars JA. Orka stiga upp och mata henne. Plus myset!”). Läkaren rekommenderade ett så kallat babynest om vi nu absolut måste sova med ungen. Och jag fattar att läkare vill vara på den säkra sidan, det finns ju folk som i berusning eller annat tillstånd rullat över sin baby och kvävt hen.

I morse läste jag den här texten på NPR, som handlade om att spädbarnsdöd inte är helt ovanligt i USA (ca 3500 stycken varje år i USA) och att speciellt många nyblivna föräldrar, som inte har råd att köpa vaggor åt sina babyn, samsover. Enligt NPR finns det en större risk för plötslig spädbarnsdöd då man sover med sin bébé. Stater som Alabama, New Jersey och Ohio delar nu ut boxarna och passar på att informera föräldrar om att babyn inte ska sova med en massa kuddar och gosedjur på grund av kvävningsrisk. För att få boxen måste de nyblivna föräldrarna kolla på en instruktionsvideo och svara på en quiz. Och eftersom alla gillar nåt som är gratis når man en stor publik.

Jag föreställer mig att babylådan i Finland till stor del är en gammal god jämlikhetstanke. Att alla bébér ska få ett paket med nödvändigheter och att ingen ska sakna sovpåse, febertermometer, vinteroverall eller motsvarande. Att det där med egen säng liksom kommer längre ner på listan. Men vad vet jag, ni kanske har bättre koll?

Ni då, samsova eller separatsova? 

baby

Tips på barnvagn

27 februari 2017

När Vidar föddes köpte jag en barnvagn av en kompis. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av just barnvagnar och resonerade ungefär: Hur stor skillnad kan det liksom vara på det man skuffar omkring ungen i? Vidde föddes i mars en väldigt snöig vinter och jag minns att jag var svettig ända fram till juno på grund av att trehjuligen inte alls löpte speciellt bra i snö och slask (fast vem gör nu det). Det ensamma hjulet längst fram fastnade ungefär var tredje meter, plus att vagnhelvetet vägde minst trettio kilo.

Med Majlis vi vi en Stokkevagn (har ej fått betalt för att skriva om den) och jag insåg hur mycket lättare livet kan vara med en bra vagn. Den är tillräckligt hög så att en lång person som jag inte behöver vika sig dubbel för att kolla att bébén är okej. Den är inte speciellt tung att dra uppför trappor OCH den är vansinnigt enkel att justera och plocka ihop. Jag kan inte påstå att jag är speciellt intresserad av barnvagnar, men älskar denna. Blivande föräldrar: se detta som ett tips.

baby

Lyfter ni upp henne är allt förstört

10 februari 2017

Igår hade Vidde och Majlis rutincheck-ups hos barnläkaren. Jag känner ett stort förtroende för läkaren, men var ändå tacksam för att Majlis inte är vårt första barn. Efter att ha pratat om matning och sömn konstaterade läkaren att Majlis är stor nog att sova nio timmar i ett sträck. Lägg henne i ett annat rum än det ni sover i och ifall hon vaknar och börjar gråta, låt henne göra det i minst fem minuter, men helst inte mer än. Gå till henne, lyft inte upp henne, tänd inte lampan och klappa om henne lite. Lyfter ni upp henne är allt förstört. Ungen är stor nog att lära sig sova själv.

Och jag fattar ju att det finns barn som bara sover en kvart åt gången och att det inte är bra för någon i familjen. Men den här lilla babyn vaknar en eller två gånger och trots att det inte är ett drömscenario känner jag mig inte redo att låta henne skrika sig till sömns riktigt ännu. Vidde var inte mer än några månader när han började sova hela nätter och jag håller tummarna för att Majlis går samma väg. Så Magnus och jag gav varandra en menande blick och nickade åt läkarens rekommendationer.

När det var Viddes tur fick han frågan om vad han äter till frukost, bagels, våfflor eller flingor? Jag såg ett ljus tändas i Vidars ögon. Att äta våfflor till vanlig vardagsfrukost kändes som ett förslag som var för bra för att vara sant. En utopi! Vi krossade givetvis barnets drömmar och förklarade krasst att hans frukost också i fortsättningen kommer att bestå av smörgås, frukt och bär. Sedan ljög vi om hur mycket skärmtid Vidar får.