Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Böcker

Böcker

Träffa Kim på bokmässan i Helsingfors

17 oktober 2017

Jag önskar SÅ att jag kunde delta i bokmässan i Helsingfors, men det går inte på grund av Los Angeles, distans och ni vet. Om någon av er rör sig där får ni gärna rapportera och berätta om stämningen (den här mässan är till exempel nazistlös säger ryktet) OCH om ni redan nu funderar på julklappar till barn mellan ungefär 3-6 år vill jag tipsa om TACTICs monter OCH Förlagets monter som säljer ”Monster på toaletten och andra historier om Kim” både på finska och svenska.

Tvekar ni och önskar att någon bläddrade och läste ur boken kan nu trycka på BUU-klubben på svenska Yle imorgon (onsdag). Där utlovas det högläsning och bläddring. Mycket, mycket hedrad och glad för detta.

Böcker Feminism Jobb

Jag har inte råd

3 oktober 2017

Det känns konstigt att inte skriva någonting alls om massmordet i Las Vegas, samtidigt måste inte alla kommentera allt hela tiden. Kort: Män får ta sig samman och sluta bruka våld mot andra människor (och sig själva). Det finns en koppling till inlägget under om hur nolltolerans mot våld ska gälla i alla situationer. Om vi lär folk prata om sina känslor och uttrycka sina besvikelser annat än genom att göra sig själv och andra illa förvandlas den här världen långsamt till en fredligare plats. Jag säger inte att vi kommer att klara oss undan alla masskjutningar, men nog att alla som inte arbetar aktivt mot våld, också i det lilla, är en del av problemet. Som till exempel pappan på Vidars klass som tycker att pojkar ska reda ut sina problem med knytnävarna. Det kan vara så enkelt att syna sig själv och sina förväntningar på söner, pojkar och män i allmänhet. ”Enkelt”. Jaja, vi talar mer om detta i Magnus och Peppes podcast som läggs ut senare i dag.

Så över till något mycket trevligare. På bokmässan träffade jag två av mina favoritpoddare, journalisterna Nord & Francke som hade satt ihop en lista med olika stilar på mässan. Och jag fick vara med! I mina Blankens-gängor och Anine Bing-skjorta kände jag mig som en power woman. Tycker att min egen prestation (den här gången som moderator och intervjuare) blir så mycket bättre om jag känner mig snygg i min outfit. Och på tal om att köpa kläder så vill jag tipsa om Marcus Stenbergs ”Jag har inte råd”. Marcus och jag är kolleger på Bokhora, men det var första gången jag träffade honom på bokmässan. Passade på att göra en intervju och vill också i det här forumet tipsa om hans bok. Så bra om att bli lycklig av att ha råd, om besök i andra samhällsklasser än ens egen och självutlämnande om privatekonomi. Kommer givetvis att prata om den i Mellan raderna-podden.

När jag kom hem väntade familjen på LAX. ÄLSKAR att ha någon som väntar på mig på flygplatser. Och det första jag gjorde imorse var givetvis att åka till stallet på hopplektion. Hade en häst jag inte riktigt klickade med, men tänker att det är bra träning. Det finns ju inga dåliga hästar, bara dåliga ryttare. (Majlis otroligt gulliga tröja kommer från Sture & Lisa).

Böcker Los Angeles

Lämna baby på fel sida om Atlanten

23 september 2017

Jag har sovit så sjukt dåligt de senaste nätterna och skäms lite för att erkänna att jag är en mes som är lite stressad över att ensam åka till Stockholm och sen Göteborg på bokmässa, medan resten av familjen befinner sig på andra sidan en Atlant och en kontinent. Jag har inget emot att flyga utan barn, men avståndet och jaja lilla gulliga Majlis så långt borta gör mig lite illa till mods. På en rationell nivå fattar jag ju att det bara kommer att var skönt att vara singel i Stockholm och Göteborg, men just nu känns det väldigt ångestfyllt att ta sig till LAX på tisdagen.

Sov alltså som en kratta och när resten av familjen vaknat och kommit igång med dagen skickade jag iväg dem på ärenden och kröp sedan tillbaka under täcket där jag kollade på Better Things och You’re the Worst. Det hjälpte lite. Sedan blev det sen eftermiddag och vi körde till Valley Village för att äta middag med Cissan och Per och några andra kompisar.

Det börjar bli kyligare på kvällarna och alla är inne i fasen då de tycker att det är extremt mysigt med jeans och tröja. Jag föredrar ju alla gånger varmt klimat, men till och med jag börjar uppskatta höstmyset. Tänker varje dag på hur bra jag har det. Hur mycket jag älskar Los Angeles och vilken tur vi haft som träffat så fina vänner. Livet, äckligt är det inte.

Jaja nu är vi hemma igen och jag ska natta en vild baby som bara gapskrattar, gråter och vägrar somna. Vi får höras mer imorgon.

Böcker Personligt

Att googla sig själv

22 september 2017

Min lilla barnbok Monster på toaletten och andra historier om Kim” ska vara med i barnprogrammet BUU-klubben den 19 oktober. Är så jädrans stolt över detta. Hoppas att ni som kan kollar. Vill kolla.

Tänkte att jag skulle googla boken och se om någon skrivit en recension om den, men höll mig. Får panik av att googla mig själv. Vill verkligen inte veta vad folk jag inte känner tycker om mig eller mina böcker. Vill inte bära med mig främlingars omdömen för jag vet att jag kommer att göra det om de är negativa. Tänker ofta på att Alex Schulman skrev i nån av sina böcker att han googlar sig själv flera gånger om dagen. SÅN JÄVLA MARDRÖM! Inte undra på att karln går omkring med (döds)ångest.

Ja och så borde Mitt Los Angeles finnas i bokhandeln i början av oktober.

Böcker Personligt

Söndagsvardag med pizza

17 september 2017

I dag har jag inte gjort mycket. Magnus kom hem på morgonnatten efter en mycket våt (tydligen extra våt för personen som föll ner i poolen) kräftskiva med ett gäng svenska män i L.A. och hans massiva baksmälla smittade liksom av sig. För att kurera fantombakisen sprang jag ett varv via The Canyon, ner på stranden och uppför California incline. Är inne i en fas där jag gör intervaller, är helt slut i kroppen när jag kommer hem igen, men också hög på endorfiner. Lite hemskt, mycket skönt.

Tog sedan ett dopp och läxade upp Vidar och hans kompis Frank för att de skrattade efter att ha haft sönder ett gosedjur. Sedan beställde jag pizza. Är ärligt talat inte ens speciellt sugen på pizza, men vad gör man inte för sin äkta bakismake. Jag valde som vanligt margherita medan Maggie fick en calzone.

Vad mer? Jo jag skrev ju en barnbok: Monster på toaletten och andra historier om Kim som översattes till finska och nu har Helena Liikanen-Renger på bloggen Chez Helena skrivit en fin recension om den. Full disclosure: Vi är kompisar. Vet ni, ibland känns det som om jag bara tjatar om mina böcker och poddar och håller sedan tummarna för att att ni inte ska spy av all egenmarknadsföring.

Jaja, sen tog vi en promenad till solnedgången och nu är vi hemma igen. VARDAGSBLOGGEN!

 

Böcker Jobb Skriva

”Peppe Öhmans första barnbok!”

7 augusti 2017

Nu har jag blivit med barnbok och eftersom jag inte kan kasta av mig tvångstanken om att man måste skriva minst två böcker för att kalla sig författare klämde jag ihop fem små historier i en i min första barnbok. Eller nej, det var inte alls därför. Utan snarare för att det är mysigt att läsa en historia varje kväll när man nattar ungar. Historierna är fristående och jag hoppas såklart att läsaren/lyssnaren gillar Kim så pass mycket att hen vill läsa vidare.

Jag ville skriva om en liten person med rolig fantasi och som i bästa fall också är både kul att höra på om man är barn och rolig att läsa om man till exempel är em vuxen som läser god natt-sagor. Det skadar ju inte att Terese Bast är en väldigt duktig illustratör som gjort boken både finurlig och rolig.

 

Själv har jag bara sex ex (varav jag redan gett bort tre), men ska plocka upp några till på förlaget imorgon och så borde den gå att beställa på Adlibris. Boken finns för övrigt både på finska och svenska. Stort för mig som aldrig förr fått en bok översatt till finska. Det känns såklart väldigt pirrigt att ge ut en bok i den här oerhört viktiga genren och jag hoppas så innerligt att läsarna ska tycka om den.

(På baksidan står det för övrigt ”Peppe Öhmans första barnbok”, fnissade lite när jag läste det.)

Böcker

Tio bästa böckerna i sommar

7 juli 2017

Häromdagen hörde min vän Kiri av sig och sa att hon skulle åka till Balkan på semester och undrade vad jag rekommenderade för läsning inför och på resan. Jag blixtsnabbt: Negra Efedics ”Jag var precis som du”. Lade sedan till att Efendic dessutom sommarpratat på Sverige radio för bara nån vecka sen. Sen gick jag omkring och skröt för alla i min närhet (Magnus och Pyret) om hur bra jag är på att rekommendera läsning. Så obehaglig är jag att umgås med. Pyret och Magnus ba: ”Jaja, gäsp

Ifall det finns någon som uppskattar mina tips kommer här tio riktigt bra böcker att läsa i sommar:

  1. De förklädda kvinnorna i Kabul” av Jenny Norberg. En riktigt bra, välskriven och spännande dokumentärroman. Nordberg skriver om ”bacha posh”, flickorna som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. Om Afghanistan, könsroller och politik. Vill minnas att Nordberg skrivit ett reportage om vad som hände sen, för er som inte fått nog alltså.
  2. Maken” av Gun-Britt Sundström. Maken kom ut redan 1976, men visar på ett tydligt sätt att inte mycket har förändrats mellan kvinnor och män. Nuförtiden finns det visserligen föräldraledighet och andra politiska beslut för att främja jämställdheten, men de osynliga förväntningarna och könsrollerna ser exakt likadana ut som för fyrtio år sedan.
  3. Det är natten” av Karolina Ramquist. Detta är mer av en essä om att skriva och framförallt att tala om sina texter. Mycket bra. Och får du mersmak rekommenderar jag resten av Ramquists verk: ”Alltings början”, ”Flickvännen” och ”Den vita staden”. Välskrivet och feministiskt.
  4. Vända hem” av Yaa Gyasi. En släktkrönika i sju generationer, som tar sin början vid 1700-talets mitt, på Afrikas västkust där britterna bedriver lukrativ och slutar i San Francisco i USA. Slaveriet förklarat i romanformat.
  5. Drick värmen ur min hand” av Bengt Olsson. Låt inte den något pretentiösa titeln skrämma bort er. Detta är en fin kärlekshistoria, som kanske inte alls är en kärlekshistoria utan mer en vardagsskildring om vänskapen med en hund.
  6. Störst av allt” av Malin Persson Giolito. En kriminalroman om en skolskjutning i Djursholm. Mycket lite blod, men däremot klasskildringar i dagens Stockholm och ett helt äkta tonårsspråk (tror jag).
  7. De Polyglotta älskarna” av Lina Wolff. En välskriven roman om en litteraturkritiker, om relationer och om en släkt i rom.
  8. ”Ett litet liv” av Hanya Yanagihara. Fyra vänner i New York, en av dem har en hemsk hemlighet. Om universitetslivet, klass och vänskap på östkusten i USA. En tegelsten, men den bästa tegelstenen du läser i sommar.
  9. ”Världens vackraste man” av Lena Ackebo. Två systrar, den ena pensionerad lärare, den andra hemmafru, åker till Mallorca på semester. Om syskonskap, minnen som avviker från varandra, avundssjuka och att bli kär på gamla dar. Så bra! Håller på att tugga mig igenom uppföljaren ”Kära Barbro” as we speak. Underbart med uppföljare.
  10. Det här känns nu extremt skrytigt, MEN tycker också att ni ska läsa ”Livet & Patriarkatet”. En liten, rolig handbok i feminism. Också en utmärkt present att ta med sig när man hälsar på folk i sommar. (om jag får säga det själv, men det får man väl inte längre i det här landet).

Kan inte ni som läst nåt bra nyligen komma med förslag på utfyllnad av listan? Och så måste jag ju nämna Mellan raderna med Jihde och Öhman som varje vecka tipsar om bra läsning. Och sen borde ju barnboken komma ut i augusti och ”Mitt Los Angeles” senare i höst, men mer om det sen.

Böcker Podcast

Memorys bok

10 maj 2017

Veckans läsning är Memorys bok av Petina Gappah. Memory är fången som vuxit upp i Harares kåkstäder i Zimbabwe med vit hud – hon är albino – och blivit såld till en äldre man som flicka. Eller vad hände egentligen? Gappahs har skapat ett berättarjag som är en opålitlig berättare, men får läsaren att konfronteras med våra fördomar kring Afrika, språk, hudfärg och synen på bildning. Programledarna pratar även om Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse samt utlyser tävling om Årets bok – hela nomineringspaketet i potten! Avsnittet görs i samarbete med Adlibris.

Böcker Personligt

Skrytmånsar och jantelagen

9 februari 2017

När jag pluggade på USC hade jag en studiekamrat som ofta pratade om hur hon hade varit med och hjälpt Barack Obama vinna presidentvalet. Jag antar att alla som röstat på honom kan skryta om just detta, men min studiekollega förklarade om hur hon jobbat på Mother Jones och satt hop en video som blev viral och som ansågs vara en viktig del av kampanjen. Jag var superimponerad tills jag förstod att hon gjort en kort praktikperiod på MJ under tiden då videon producerades.

Det här var min första riktiga insikt i hur en ska prata om sin karriär i USA. Att vara lite blygsamt ödmjuk i det här landet trendar sannerligen inte. För en person som vuxit upp i Norden är det ibland svårt att anpassa sig till hur mycket man ska marknadsföra sig själv och gärna dessutom salta sina prestationer.

För en nordbo sitter det så djupt att inte tro att man är någon. Eller snarare att folk inte ska tycka att man tror att man är någon. Häromdagen uppdaterade jag mitt CV och skrev in några svenska tidningar och magasin jag jobbat för. Men eftersom jag bara skrivit ett par texter för dem kände jag mig som en lurendrejare som lade upp dem på listan. Samma sak gäller att kalla mig författare. När den första boken kom ut tyckte jag att den var för självbiografisk för att vara en riktig bok, sen kom romanen och då hade jag bara skrivit en roman och man ska ju skriva två för att få kalla sig författare (ett rykte som jag ännu inte bekräftat källan på) och sen den tredje och den var ju mer av en faktabok.

Nu sitter jag inte här med dåligt självförtroende. Jag tror att jag är hyfsat bra på att skriva både böcker och journalistiska texter. Jag kan identifiera Jante som lurar bakom soffan, men det sitter ändå så djupt inne att jag måste bevisa mig hundra gånger om innan det verkligen räknas. Jag dras med den där bluffkänslan som jag en gång läste att till och med Finlands förra president Tarja Halonen led av. Tänk om nån kommer på mig med att bara ha freestylat hela min karriär? Och jag HAR ju freestylat, men medan jag gjort det har jag publicerat en jäkla massa text och prat som i sig gett mig träning i just text och prat. Är ni med? Man blir ju sällan sämre av att göra en grej tiotusen gånger om.

Samtidigt kan jag tycka att det är ganska trevligt med lite ödmjukhet. Att inte alla ska vara såna amerikanska skrytmånsar, utan att ibland också låta sina handlingar eller det en producera tala för sig. Att låta andra upptäcka att man är bra, istället för att glida omkring som en vandrande PR-byrå för en själv. För det finns situationer där tomma tunnor skramlar mest.

 

Herregud, VEM slutar ett inlägg med ett präktigt menande ordspråk? Jag tydligen. USCH! Men ni fattar. Eller den som fattar fattar.