Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Böcker

Böcker Skriva

Mina bästa skrivtips

5 augusti 2018

Jenna frågade:

”Kan du inte göra någon skrivguide typ? Hur en blir säker på sitt eget skrivande, jobbar på sitt språk osv. Skulle vara roligt att få läsa?”

Jag tänkte börja det här svaret, men ”jag är verkligen ingen expert” men så tänkte jag: Hur skulle en random snubbe som jobbat som journalist i mer än tio år, bloggat i snart fjorton och snart skrivit åtta böcker resonera?

Jaja, så här tänker jag: Det verkar som folk nuförtiden är mer intresserade av att skriva böcker än att läsa dem, men jag tror att en för att bli en bra författare måste ha läst en massa böcker. Genom att läsa böcker får man ett bra språk. Det kan också löna sig att försöka identifiera vad man gillat och inte gillat i böckerna man läst, hur de varit uppbyggda och i vilken person de varit skrivna. Jag tycker att Monika Fagerholms ”skriv som ett litet djur” är väldigt inspirerande.

Sen handlar det såklart om att skriva och skriva om och skriva mer. Det är viktigt att få ut historien och inte förälska sig i research eller göra varje mening till ett eget konstverk. Det brukar inte bli så bra om en är för förälskad i sina egna ord och formuleringar. Skriv på och trösta dig med att du kommer att gå tillbaka och ändra och kill darlings.

Tvinga dig att avsluta åtminstone ett längre projekt. Det är där agnarna skiljs från vetet. I början är det kul att skriva, då ligger det en helt ny värld som du ska skapa framför dig. Ju längre in i texten du kommer, desto mer begränsad är världen, eller desto fler aspekter måste du ta i beaktande. Det kommer antagligen att komma riktigt tråkiga passager där du måste tvinga dig själv att skriva vidare. Du kommer att mumla writers block, men strunta i det och tvinga dig själv att få ner lite text. Om det är någon tröst tar historien ibland fart av sig själv och medan du skriver får du veta hur det kommer att gå. Writers block är för amatörer. Det svåraste med att skriva bok är att avsluta den och lämna den ifrån sig.

Scenario: Du har en historia och märker sen du att någon annan skrivit ungefär samma historia. Oroa dig inte, ingen kommer att skriva historien på just ditt sätt. Skriv på bara.

Bered dig också på att tycka att allt är skit och sen plötsligt få korta stunder av hybris när du utnämner dig själv till geni. Försök hålla fast hybriskänslorna, du kommer att behöva minnas dem, skitfasen dyker nämligen alltid upp igen (det är som när man ska föda barn och VET att fasen då man vet att man ska dö kommer. Det går inte att förbereda sig på den, men den går över). Oftast tycker jag att det jag skriver är uselt. När jag genom att tiden gått fått perspektiv på texten brukar det kännas lite bättre.

För mig har bloggen och journalistyrket varit till hjälp, jag är van att få ur mig text och låta andra läsa den. Nu är visserligen en roman så otroligt mycket mer privat än ett reportage, jag tycker fortfarande att det är oerhört känsligt att låta någon läsa det skönlitterära jag skriver, men lite hjälp på vägen är det. Jag läste nånstans att författaren riskerar allt, medan kritikern inte riskerar någonting alls.

Allt jag just skrev är både sant och falskt. Det går att göra precis tvärtom och ändå få ihop en bra text.

(Jag har blivit avbruten av mina barn ca 7000 gånger medan jag skrev det här inlägget så jag hoppas ni har överseende om det finns bristande logik eller annat konstigt i det. Korrigerar så fort de små änglarna lägger sig)

Böcker Restauranger Stockholm

Vegetarisk vardagsmat

2 augusti 2018

Kom precis hem från en badsession på Stora Essingen med barnen och min kompis Linnea. Först hängde vi på en brygga, men eftersom Majlis är ganska dålig på att simma och ett äldre par vänligt och bara lite fördömande påpekade att det var åtta meter djupt där flyttade vi oss till en barnvänligare strand. Det åskade och regnade lite och temperaturen sjönk till bara 21 grader. Efter den här galet varma sommaren var 21 grader en skänk från himlen.

I går var det Overshoot day i världen, alltså den dagen då vi redan använt upp vad som borde varit landets totala årskvot för förbrukning av naturresurser. Sverige nådde den här dagen redan i mars. Jag tycker att det är lätt att få panik för att vi missbrukar jordens resurser, men med panik kommer också lätt känslor av att allt är för stor och för sent och så ger en liksom upp och låtsas som ingenting. Fortsätter leva precis som förut.

En enkel förändring i vardagen är att skippa köttet och äta vegetariskt. Under frågesessionen var det flera som undrade VAD en egentligen ska äta om en vill äta vegetariskt. Mitt bästa tips är att skaffa en bra vegetarisk kokbok. Jag älskar till exempel Cecilias och Kristins Nyfiken Grön (det kommer en uppföljare i höst!). Vill samtidigt passa på att rekommendera Kristins blogg där det ständigt dyker upp inspirerande recept. Lånade bilden av henne.

En annan bra kokbok är Mera vego och Ännu mera vego. Också där enkla och väldigt väldigt goda recept. Bilden har jag snott av Lisa Bjärbo som är författare till böckerna OCH en massa andra. Produktivare person får man leta efter.

Men VI då, vad äter vi om vi bara vardagslagar mat utan receptboken. Ja, då blir det tacos med bönröra på svarta bönor, guacamole och ost. Mycket tabasco såklart. Eller pasta med tomatsås. Eller falafel (lagar själv i LA, men köper frysta i Stockholm. Hittade några med nötsmak som var magiskt goda), hummus, tzatziki, tomater och annat plock vi har i kylen. Gillar plockmat för att a) det är mysigt b) det är ett bra sätt för Majlis att äta med oss. Hon får själv plocka åt sig maten och tenderar att äta mer då. Tar gärna emot era snabbaste och godaste vegetariska tips!

Jag tycker förresten att det vore bättre att alla åt lite mindre kött och att folk inte blev hysteriska och pekade finger om en vegetarian tackade ja till nåt från djurriket på en bjudning. Vegetarianer är vegetarianer av olika orsaker. Jag är det för av etiska och miljömässiga skäl, inte för att jag tycker att kött är äckligt. Blir jag bjuden på middag och serveras kött äter jag det utan att knussla. Tänker att det är helheten som räknas.

Böcker Jobb Personligt Skriva

Tvingar fram texten

31 juli 2018

Tack alla ni som svarade på det här inlägget! Jag fick så mycket bra energi i kroppen, det kändes lite som att vara nyförälskad. Jag bestämde mig för att svara på varje kommentar, det kommer tyvärr att ta lite tid för jag måste skriva också på annat i dag.

För övrigt har mitt skrivande varit väldigt mödosamt idag. Har verkligen fått tvinga fram texten. Tänker att det viktigaste är att få ut någonting, sen kan jag alltid gå tillbaka och redigera skiten. Mot slutet uppenbarade sig en vänlig Trump-anhängare i en av scenerna och det tyckte jag själv var lite kul. Älskar när historien nästan skriver sig själv. Till 95 procent gör den INTE det. Fick i alla fall till 10 000 ord, skickade in ett reportage gryningsritten och tog sedan ledigt.

Nu ska jag bada i Brunnsviken. Precis som igår och i förrgår. Glad Pridevecka! Kom ihåg att det inte är en maskeradvecka utan handlar om HBTQI-personers rättigheter.

Böcker Feminism Podcast Restauranger Stockholm

Bensin i dieseltanken

28 juli 2018

Igår avslutade jag en trevlig kväll som via bad på Stora Essingen, middag på Växthuset och kort häng på Trädgården med ett nattdopp. Detta är verkligen den perfekta badsommaren. I dag firar Magnus och jag bröllopsdag, vår nionde i ordningen så nästa får bli en stor fest. Det är min tur att ordna överraskningsprogrammet som börjar om cirka en timme. Jag skriver mer om det imorgon, tills dess får ni gärna lyssna på Mellan raderna där vi bland annat talar om Tessa Hadleys ”Syskonen”, om Vigdis Hjorts ”Arv och miljö” och om Jenny Jägerfeldts ”Comedy Queen”.

I Magnus och Peppes podcast talar vi om skönhetsoperationer och feminism, om varför det brinner mer i Sverige, om Trump och Putin, incidenten med bensin i diseltanken och mycket mer. Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla ni som varje månad betalar 2, 80 för podden. Det är en liten summa, men betyder mycket för oss eftersom det bevisar att ni verkligen tycker att journalister och kulturarbetare ska få betalt. Ni som precis börjat lyssna på podden: Det finns en PayPal-symbol till höger här i bloggen. Klicka på den och prenumerera. TACK! Från hjärtat.

Ni får förresten VÄLDIGT gärna tipsa era vänner om mina poddar ifall ni tycker att de är bra. 

På tal om poddar så gjorde jag ett studiebesök på tv4 och nyhetsmorgon där Magnus jobbar på sommaren. Tycker att det är så kul att se honom i en chefsroll. Jag är ju van vid Hemmamagnus. På NyMo träffade jag också min internetvän Isabelle McAllister. Vi har försökt få till en fysisk träff i över ett år nu och lyckades äntligen. Isabelles poddpartner Eva Röse var också där och otroligt trevlig. De har en riktigt bra podd som både handlar om samhälle och att skapa en vänskap genom en podd. Den ska ni också lyssna på. Röse McAllister heter den.

Böcker Skriva

Att inte kunna laga mat

13 juli 2018

Min komps Hanna skriver på en kokbok som kanske mest påminner om Lotta Lundgrens ”Om jag var din hemmafru”, eller det föreställer jag mig på basen av vad Hanna sagt om sin bok. Samma Lundgrens sommarprat för många år sedan är ett som jag ofta tänker tillbaka på. Där sa hon ungefär att det inte finns något som att ”inte kunna laga mat” det är ju bara att följa ett recept, öva sig och tadaa! Alla kan laga mat!

Jag tänker ofta att jag nu ska bli bra på att laga mat, att det inte bara är någonting som är bra att kunna, men att det också är meditativt och skönt att göra något med händerna. Tänker att det är lite som när man rider, att man går in the zone liksom och låter vardagsproblem segla bort. Inser nu att jag kanske romantiserar matlagningen lite. Och att jag kanske är matlagningens version av folk som ”har en bra idé till en bok, men inte HINNER skriva den”. Ingen har tid att skriva en bok.

Jaja, nu kommer frågan: Finns det något ni önskar att ni var bra på? Fiska? Syssla med aktier? Känna igen fågelarter? Tala franska? Saker som ni tekniskt sett KUNDE bli bra på, men som ni inte riktigt är tillräckligt intresserade av för att verkligen ge er in i?

Böcker Jobb Los Angeles Skriva

Ett lång inlägg om hur jag skriver böcker

10 juli 2018

Jenny var schysst nog att ge mig lite bloggmaterial genom att under det här inlägget fråga om hur jag skriver andra böcker än den jag jobbar med just nu.

”Kan du inte berätta hur du skrivit de andra böckerna och vad skillnaden var mellan reseguide, barnbok, roman och bok för lite, lite äldre barn?”

Jag har aldrig gått på en skrivkurs, jag har väl prioriterat annat. Önskar ändå ofta att jag gjort det, tror att skrivkurser är bra och trevliga för alla. Det som hjälpt mig mycket är att jag jobbat som journalist och bloggare och är van att a) avsluta texter b) att andra läser mina ord. Nu är det nu enormt mycket mer intimt att skriva en roman än en artikel, men det finns också likheter. Jag antar att det både är en bra och en dålig sak att ha inställningen: ”Äh, det får duga” när jag tycker att jag är klar med en bok. Fördelen är att jag faktiskt kan avsluta, nackdelen är att man alltid kunde läsa igenom och ändra texten en gång till.

Jag kom ut med min första bok ”Livet & barnet – Om att överleva som någons mamma år 2011. Den handlade om hur det var att, håll i er nu, att bli mamma, om jämställt föräldraskap och egna erfarenheter. Boken baserade sig delvis på min blogg och jag försökte skriva om moderskapet på ett personligt, privat, samhälleligt och humoristiskt sätt. Livet & barnet skrev jag, om jag minns rätt, i ständig diskussion med min förläggare Anna. Typ så jag skickade ett kapitel åt henne och hon kommenterade. Det var också så vi blev goda vänner.

Bok två ”Vackra människor kom ut  2014 och var en roman som ursprungligen skulle heta ”Äta kakan och ha den kvar”, men så kom Kristin Emilsson ut med en feel good-roman med samma namn (rekommenderar den och Emilssons andra böcker) bara ett halvår innan min skulle komma ut och jag var tvungen att hitta på en ny titel. Tycker att Vackra människor var ett ganska bra andra alternativ. Den började egentligen med att jag hittade på rollfiguren Max som tyckte att det gick hur bra som helst att äta kakan och ha den kvar. Vill minnas att det är så boken börjar. Sedan skapade jag ett gäng andra karaktärer kring Max. Den här boken skrev jag helt odisciplinerat när jag fick feeling. Hade ingen aning om vad som skulle hända, utan bara skrev på tills historien utvecklat sig.

Olika människor har för övrigt kommit fram till mig och sagt att de VET att jag är den ambitiösa journalisten Ida alternativt storbloggaren Sanna som skriver elaka kommentarer på andras bloggar. Att det var modigt av mig att skriva om mig själv liksom. När den här boken kom ut minns jag att jag var ganska trött på att folk ofta vill att romaner ska ha verklighetsförankring.

Skulle jag skriva en fortsättning på Vackra människor skulle jag börja med att fundera ut en lös historia från början till slut, lista olika nyckelscener och sen dela in romaner i akter. Jag skulle vara noga med att göra rollfigurerna realistiska och tillräckligt olika varandra och jag skulle antagligen bestämma mig för att skriva ett visst antal tecken fem dagar i veckan.

Den feministiska handbokenLivet & patriarkatet” kom ut 2016 och baserar sig delvis på bloggen, delvis på mina egna upplevelser och delvis på smarta saker om feminism andra sagt. Jag (och min förläggare) ville att det skulle bli en enkel och kul bok om feminism, full av argument att använda när någon till exempel är emot en jämställd föräldraledighet eftersom ”familjerna ska få välja själva”. Många kom fram och sa att det var ”modigt” av mig att skriva den här boken. Tolkar det som att jag berättar liiiite för mycket om mig själv i den. L&P skrev jag ganska snabbt. Minns att jag listade ett antal ämnen och rubriker jag ville ta upp och körde. Det var som att skriva jättemånga, långa blogginlägg. Det som gjorde mig extra glad var att den sålde bra i Sverige och Denise Rudberg rusade fram till mig på Gotland och ropade: PEPPE ÖHMAN, jag älskade din bok!

Hösten 2017 kom min första barnbok (på den står ”Peppe Öhmans första barnbok” har ej skrivit det själv!) ”Monster på toaletten och andra historier om Kim” Det är den enda av mina böcker som översatts till finska. Jag hade INGEN aning om hur man skriver en barnbok, men ville att huvudpersonen skulle vara könsneutral. Jag ville också att den skulle vara mer kul för barn än imponera på litteraturkritiker. När jag skickade in historien tyckte förlaget att den var för kort så jag skrev fyra historier till. Samtliga baserar sig på diskussioner jag haft med Vidar. Oerhört kul att skriva dem!

Samma höst kom reseguiden Mitt Los Angeles” som är en personlig guide till LA. Jag älskar ju Los Angeles väldigt mycket och det är med all min kärlek jag avsöljar om mina älsklingsställen, hur man ska köra, var det lönar sig att bada, äta, cykla och what not. Här började jag med att dela in staden i stadsdelarna jag själv gillade att visa upp för våra gäster. Det var superlätt att lista platser i Santa Monica, Venice och West Hollywood, men lite svårare i till exempel Little Tokyo och Koreatown som jag inte hänger i varje dag. Där krävdes det lite research. Körde runt en hel del i stan under tiden jag skrev boken. Tycker att slutprodukten blev riktigt bra. Står helhjärtat bakom alla de drygt 200 tipsen.

Några månader senare, i januari 2018, kom boken The Diamond Year, ut. Här jobbade jag som medförfattare till Hannah Widell och Amanda Schulman och hjälpte dem att få styr på boken som till stor del baserar sig på podden Fredagspodden.

Just nu skriver jag på en roman (jag skrev mer om mitt arbetssätt här), men har också skrivit råmanus till en hästbok för 9-12 åringar. Det var min förläggare som kom på idén att jag skulle skriva en hästbok för barn (antagligen efter att jag lagt ut tusen hästbilder och kärleksförklaringar till de här djuren på Instagram) och den gjorde jag väl med som med Vackra människor. Jag bestämde mig för att den skulle utspela sig under en vecka och skrev sedan på utan att riktigt veta vad som skulle hända eller vilken ålders personer jag skrev för. Det tog ändå inte länge innan historien tog form. Kom ihåg många kul minnen från egna ridlägerveckor. Jag ska ta tag i redigeringen i höst och tror att jag då kommer att ha mycket nytta av den andra boken jag skriver på. Rent tekniskt alltså, inte alls innehållsmässigt. Min förläggare sa förresten att det är bra att skriva många böcker, man lär sig mycket om att skriva böcker på vägen.

Jösses så långt det blev, orkade någon läsa ända hit? Nu när jag skriver på bok nummer sju och åtta har jag förresten utan att skämmas börjat presentera mig som journalist och FÖRFATTARE.

Böcker Jobb Skriva

Så här skriver jag bok (den här gången)

4 juli 2018

I går spelade Karin och jag in Mellan raderna-podden (kommer upp så fort Magnus vaknat och klippt den) och talade en stund om våra ”projekt”. Till slut frågade Karin om orsaken till att vi säger projekt istället för böcker är att vi är rädda för att det inte kommer att bli något av dem. Projekt känns lite mer löst i kanterna än det mycket konkreta bok. Eftersom man ska kalla saker vid dess rätta namn får det bli BOK från och med nu. Jag tänkte kort berätta om hur jag skriver just den här boken.

Förut har jag bara skrivit på för att se vad som händer. Den här gången hade jag en lös synopsis att jobba efter. Jag delade in boken i tre akter och skrev viktiga händelser på post it-lappar som jag klistrade på ett stort ark. De här lapparna har jag redan nu, 60 000 tecken in i boken, flyttat omkring från en akt till en annan.

Jag har också gjort så att varje kapitel har en egen A4 där jag skriver ungefär det som ska hända/det som händer. Mest för att ha en ungefärlig överblick. Inser nu att jag måste bli lite mer detaljerad i kapitlen.

Jag har som mål att varje dag skriva mellan 5000-10 000 tecken. Hittills har det funkat ganska bra. Eftersom min deadline är den 1 oktober vill jag ha historien klar så fort som möjligt för att sedan gå in och redigera ordentligt. Att ha ett visst teckenmål har gjort mig väldigt gott eftersom jag med gott samvete kan vara ledig när jag skrivit det jag kommit överens med mig själv om. Än en gång vill jag tacka bloggen och journalistsiken för att ha lärt mig producera text trots att det inte finns någon som helst inspiration att ta av.

Om ni har revolutionerande, eller bara halvbra, förslag på hur man bästa skriver bok. Tipsa gärna!

Böcker Hästar Skriva Stockholm

Så här skriver jag bok

27 juni 2018

Här i Stockholm råder skrivfabrik. Hästboken ligger och väntar på redigering i samspråk med förlaget och jag satsar fullt ut på ett annat större bokprojekt som har en ganska tight deadline. När jag skrivit böcker förut har jag bara skrivit på, utan program strukturerar upp berättelsen. Den här gången har jag ändå, delvis på grund av tidtabellen, skaffat post it-lappar och gjort en tydlig uppdelning om vad som ska hända när. Föreställer mig att det kommer att göra jobbet lite lättare.

Jag har också bestämt mig för att skriva mellan 5000-10 000 tecken per dag. Det är som att skriva en lite längre artikel och såna har jag ju producerat förut. Jag får ta ledigt på till exempel lördagen då vi ska på fest, men de allra flesta dagar den här sommaren kommer jag att skriva minst 5000 tecken. Just nu är det precis så kul en bok alltid är alldeles i början när alla möjligheter och vändningar ännu är möjliga. Jag känner mig som en gud eller som jag spelade Sims/lekte med barbiedockor. Sen kommer det att bli trögare ju närmare slutet jag kommer, men jag tror att jag hjälper mig själv genom att anteckna det som händer i alla kapitel.

Hur skriver ni som skriver?

Jag springer också omkring och träffar folk jag inte sett på ett år. Igår skulle Magnus jag bara ta en öl med ett par kompisar. Sedan åkte Magnus till Annika Leones och Cilla Holms från Vill ha barn-podden (som han klipper, han vill inte ha fler barn) och gick på deras sommarpicknick. Medan Kristoffer, Nille och jag drog till liveföreställningen av podden ”My dad wrote a porno”, skrattade mycket, drack bubbel, fick gå på efterfesten med poddarna, skoja med dem OCH prata länge med pappan som är the dad who wrote a porno. Han insisterade på att ge mig sin autograf. Väldigt kul. Hade tänkt vara hemma vid åtta, men promenerade hem genom Djurgården kring midnatt. Sommarnatten i Stockholm, herregud så fin.

I dag ringde min syster Pyret och frågade om jag ville dricka morgonkaffe med henne och några kompisar som tagit båten över från Hangö till Stockholm. De hade gått på Allsång på Skansen kvällen innan och var mycket nöjda med upplägget. Ironiskt nog befann jag mig på Cirkus bara ett stenkast från dem samma kväll. (Föga visste jag att det skulle vara stans flådigaste båt. Stor som vår lägenhet nästan).

 

 

Böcker Podcast

17 boktips inför sommaren och en bra podd

27 juni 2018

I dag får ni hemskt gärna lyssna på Lillelördag som jag gästar då Ann Söderlund är frånvarande. Anitha och jag talar om rasism och vardagsrasism och om en ska kalla rasister för vad de är. Anitha berättar som sina egna upplevelser och jag pratar om USA. Finns där poddar finns, bland annat på Acast och iTunes. Är också nyfiken om ni håller med Anitha om att vi borde sluta kalla folk för rasister (Magnus håller inte med, vi talar om det i podden som kommer ut i dag eller imorgon).

En annan sak jag gärna skulle tipsa om är att Mellan raderna-podden i dag tipsar om sommarläsning i Svenska dagbladet. In med er och läs!

Böcker

F*ckboy – Praktisk handbok i konsten att dejta

17 maj 2018

Häromdagen fick jag hem Cecilia Salamons snygga och roliga ”Fuckboy– Praktisk handbok i konsten att dejta”. Tyckte genast mycket om den och att det är ingen mindre än sjukt begåvade och roliga Louise Winblad som illustrerat boken gjorde inte precis saken sämre. Jag talar mer om den i nästa Mellan raderna (vi är liite sena, men podden kommer ut fredag!). På tal om misslyckanden är Fuckboy kanske som finast när den Salamon öppet berättar om sina dejtingerfarenheter och skriver om hur mycket man lär sig ur händelser som som kanske upplevs som misslyckanden när de händer.

Boken låg på matbordet när Vidar kom hem från skolan och eftersom FUCKBOY är ett ganska mycket grövre ord i ett åttaårigt halvamerikanskt barns öron blev han minst sagt lite chockad. Han utbrast: ”Peppe, VAD läser du?” Till saken hör att han hade med sig en playdate vars mamma varje gång jag ser henne vill tala om att ordet ”hell” figurerar i en låt Vidde och hennes son gillar. Jag brukar spela med och verka upprörd. Hell no, Fuck yes.

Majlis hann tyvärr signera omslaget med röd krita innan jag tog bilden för den här inlägget.