Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Feminism

Feminism Okategoriserade

Dubbelmoralen kring äldre flickvänner

25 april 2017

Det var nån i kommentarsfältet som skrev om franska presidentkandidaten Emmaunel Macrons 24 år äldre fru Brigitte Trogneux och hur irriterad hon blir på att folk och media gör det till en stor grej att Trogneux är så mycket äldre än Macron. Och jag håller med om irritationen. Det är inget annat än dubbelmoral. Ingen förfasar sig över att till exempel Donald Trumps fru Melania är 25 år yngre än han. Men så är det med normer, vi är så vana vid att se världen på ett visst sätt att vi blir provocerade när folk väljer att leva annorlunda. Jag blir så glad och tacksam över par som inte platsar i normen.

Därför är det så viktigt för oss vanlisar att se att det finns människor som Macron och Trogneux, par som inte lever i heterosexuella parförhållanden, kvinnor och män som inte vill ha barn, som vill ha det men inte kan, par där kvinnan är längre än mannen familjer, konstellationer med elva ungar, transsexuella och alla andra som faller utanför normen. De här människorna gör oss andra en enorm tjänst genom att visa att det finns fler sätt att leva på och vårt sätt inte är bättre eller ”naturligare” (åh, så jag avskyr det ordet) än nåt annat. De gör himlen lite högre och samhället mindre instängt.

Signatur vit heterosexuell kvinna i äktenskap med man som är två år äldre och tio centimeter längre, två barn och ja ni fattar ju hur sjukt normativ jag är.

Feminism

Jag är grundlurad av smalhetsnormen

20 april 2017

Lyssnade som sagt på podden Penntricket och läste sedan om hur Natasjha Blomberg på sin blogg Lady Dahmer svarar folk som säger att ett hälsosamt leverne inte är samma sak som att banta. Hon har bannemig rätt, begreppet hälsosamt leverne är obehagligt ofta förklädd bantning. Folk har liksom fattat att det nuförtiden är lite pinsamt att banta, men helt accepterat att ta hand om sig själv, vara vältränad och stark. Men som Blomberg säger i podden är det aldrig tjocka människor som får symbolisera styrkan i reklamerna och pinterestcitaten som förmedlar budskapet: Strong is the new skinny. Det är snarare så att skinny and strong is the new skinny.

Nu kastar jag sten i glashus för jag är minst sagt normalviktig. Normalviktig OCH lurad av patriarkatet och samhällets smalhets. Jag skyller på att jag sedan tonåren läst damtidningar som tipsat om att dricka mycket vatten för att få mättnadskänslor, att tvärrandigt gör att jag ser tjock ut, träningar för att få platt mage och så vidare. Kulturen har sedan jag var barn jobbat på att få mig att tro att tjock är något av det värsta man kan vara. I dag fattar jag såklart att det inte är så, men indoktrineringen sitter djupt. Jag erkänner att jag blir lite glad när någon av mammorna på skolan säger att man inte kunde tro att jag ganska nyligen fött barn och samtidigt skäms jag över att jag är så hjärntvättad att jag blir glad över smalkomplimanger. Jag önskar att jag var lika modig som Natashja och kunde strunta i normer och att ständigt behaga genom att försöka se snygg ut.

En sak till: att uppmärksamma smalhetsnormen och kritisera kurer, kurser och dieter som ska göra oss friska, glada och pigga är inte samma sak om att önska att alla skulle vara tjocka soffpotatisar (OBS man kan vara tjock och vältränad och smal och soffpotatis). Däremot handlar det om att redan lågstadieflickor tycker att de är för tjocka och bantar och att en massa massa kvinnor går omkring med en ätstörning light. Folk som mer eller mindre medvetet kalkylerar hur mycket de ätit i relation till hur mycket de rört på sig. Det är ingens fel, eller kanske då patriarkatets och kapitalismens. Det finns ju otroligt mycket pengar att tjäna på folk som inte är nöjda med sina kroppar.

Jag har tänkt på detta extra mycket efter att Majlis föddes. Att jag aldrig ska säga något negativt om kroppar. Jag tänker fortsätta rida, springa och yoga för det gör mig glad, men jag kommer aldrig publicera något under hastaggen thinspiration eller banta eller skriva, prata eller sjunga om att gå ner i vikt.

Tips på bra kroppspositivt Instagramkonto: Kobran hugger till.

Feminism Podcast

Ohövliga grannar

19 april 2017

Föräldraskapet alltså. Jag går omkring med dåligt samvete för att inte ha tid/orka leka eller diskutera Minecraft i det oändliga. Det är nämligen tråkigt. För att kompensera och spela roliga morsan förvandlade Vidar och jag oss ninjan på väg ner till tvättstugan igår. Ingen granne fick se oss (delvis för att Vidar bara hade kalsonger och t-shirt på sig). Vi misslyckades redan på väg in i hissen då en granne med hund mötte oss. Vi tog ett steg tillbaka, som man gör, för att ge grannen plats, men han stod kvar i hissen och blängde på oss. Jag frågade om han kanske var på väg upp, men han svarade nej och fräste sedan att han behöver med utrymme. BACK! Tydligen var hans lilla hund en arg liten hund.

Vi backade och jag blev orimligt sur. Folk är generellt så vänliga och hövliga här att kontrasten med sura mannen blev orimlig för min hjärna. HUR kan man ens uppföra sig så? Sen lugnade jag ner mig. Tänkte: folk ska väl också få vara sura ibland. Kanske han hade haft en usel dag. Blivit dumpad av tjejen, fått sparken och hundvaktade rabiat hund. Vad vet jag. En gång är ingen gång och så vidare. MEN fortsätter han vara otrevlig tänker jag fortsätta att bli irriterad, detta får inte normaliseras.

Ja, ja viktigt att som Ice Cube säger ibland: check yourself. Det sade förresten Magnus att han är tvungen att göra medan han klipper feministpodden Penntricket med Cissi Wallin och Lady Dahmer. Att han ibland blir provocerad av vad Cissi och Natasjha pratar om, men försöker rannsaka sig och förstå varför han känner som han gör. Gör han det för att de är kvinnor som säger det, och för att han som man känner sig kränkt eller gör han det för att han som feminist inte håller med.

 

Feminism

Utseendet framförallt

17 april 2017

Jag läste en så himla bra essä på Image. Det är journalisten Anu Silfverberg som skrivit den och tyvärr är den på finska, men ni som kan språket uppmanar att surfa in. Den handlar om utseende och kvinnor. Om hur det kanske inte finns så stora skillnader mellan könen, men en väldigt stor skillnad i hur kvinnor och män behandlas är att en kvinnas utseende kritiseras och skrattas åt då man vill tysta eller trycka henne.

”Olennaista on sen sijaan tämä: naisten ulkonäköihanteet vaihtelevat jonkin verran vuosikymmenestä toiseen, mutta aina ne korostavat nuoruutta ja laihuutta. Ihanteellisella naisella ei ole valtaa, kokemusta eikä voimaa.”

Löst översatt: ”Kvinnoideal förändras en del genom tiderna, men den gemensamma nämnaren är smalhet och ungdom. Idealkvinnan har ingen makt, erfarenhet eller styrka”.

Den handlar också om hur en är medveten feminist, men ändå anpassar sig efter skönhetsidealen. Om hur det är acceptabelt att diskutera kvinnors utseende (guilty as charged: själv diskuterade jag nyligen Nicole Kidmans nip&tuck med en kompis). Silfverberg tar avstamp i ett projekt där fotografen Outi Törmälä letar efter kvinnor som är missnöjda med sina utseenden. Törmälä säger bland annat att det finns något provocerande med en kvinna som bara ser in i kameran och inte gör sig attraktiv, vill bli accepterad och är tillgänglig för betraktaren.

Och om hur den finaste skönheten är den ”naturliga” som givetvis kräver en massa jobb och produkter. Köpa, köpa! Silfverberg nämner som exempel den här Lumene-reklamen som hon kallar både rasistisk och sexistisk. Jag vet inte riktigt om jag hade någon annan poäng med det här inlägget än att det är problematiskt att det är så viktigt att kvinnor ska vara vackra (och smala) och att jag är nyfiken på era åsikter både om essän och Lumenes reklamvideo.

 

Feminism

Feminismen är obekväm och jobbig

13 april 2017

Jag har tänkt på en grej gällande den trendiga feminismen. Det är ju superfint att allt fler tar till sig feminismen, men det har också lett till att folk gör vad som helst och efteråt konstruerar de en förklaring till varför deras agerande är feministiskt. Visa upp en snygg, smal och sexig kropp = feminism eftersom man tar kontrollen över hur kroppen visas upp. Träffas och sticka vantar = feministiskt för att det är en traditionell kvinnosyssla med låg status som man gör cool. Inte dela föräldraledigheten = eftersom man själv av fritt val bestämt sig för att inte dela är det eget val och vad är väl mer feministiskt än den fria viljan? Och så vidare, ja ni fattar.

Så här tänker jag: det är omöjligt att vara en perfekt feminism i ett patriarkat. Därför borde vi bara mindre stränga mot varandra. Alla våra handlingar måste inte vara feministiska. Det sagt: Genom att göra efterkonstruktioner på hur våra handlingar egentligen är feministiska urvattnar vi själva begreppet. En feministisk handling är en handling som tar ett steg mot ett jämställt samhälle. Oftast är handlingarna obekväma, provocerande och lite jobbiga för alla inblandade. Det beror på att de utmanar normen, alltså det vi är vana vid. Det blir kanske lite dyrare, besvärligare och sämre stämning, men om vi bara feministhandlar medhårs fortsätter allt som förut. Inga normer bryts och patriarkatet fortsätter att härska.

Det sagt ska folk såklart få posera sexigt och vara vackra, träffas och sticka tröjor och stanna hemma hur länge som helst med barnen, men det är inte nödvändigtvis feministiska handlingar.

Eller tänker jag fel här?

 

Feminism Jobb

Hjälp igen! ”Min feminism”

2 april 2017

Ni var så fruktansvärt bra på att komma med förslag och smarta tankar kring att skriva om psykisk ohälsa (länkar så fort jag skrivit och publicerat texten) att jag tänker be er om hjälp igen. Jag ska skriva en (lååång) krönika, nästan essä, med rubriken ”Min feminism”. Jag kan inte påstå att det är furstligt betalt här heller (försöker att aldrig räkna ut timlönen eftersom det blir så ledsamt), men vill såklart göra ett riktigt bra jobb. Och väldigt roligt uppdrag! Vad skulle ni vara nyfikna på att läsa?

 

Feminism

Hatet mot kvinnor som säger att de hatar män

20 mars 2017

För någon vecka sedan delade en kompis på FB en text där den irländska sajten The Daily Edge frågade politiker vad de tyckte om Beyoncé. Jag fnissade friskt och var tvungen att läsa upp det för Maggan. Överraskande många hänvisade för övrigt till Destiny’s Child-dagarna. Nu gjorde KIT motsvarande manöver och frågade svenska politiker vad de tycker om Zara Larsson.

Många av politikerna gillar Larsson, vissa är sura och defensiva och SD är väl generellt hatiska. Det som slår mig är att så många hänvisar till att Zara Larsson sagt att hon hatar män. Efter att två kvinnor (det skulle bli många fler) våldtogs på Bråvalla festival skrev Larsson på Twitter ”Fy fan för er killar som får tjejer att känna sig osäkra när de går på festival. Jag hatar killar hatar hatar hatar”. Kvällstidningarna gjorde stora rubriker på ”manshatet” och Larsson var tvungen att om och om igen förklara att hon hatar patriarkatet, våldskulturen och att kvinnor blir våldtagna. Att hon inte hatar varje individuell man på jorden. Detta räckte såklart inte och män gick bärsärkagång på högerextrema sajter, twitter, Facebook och i kommentarsfält.

Detta är två år sedan, men än i dag är politiker så jävla ängsliga för att kanske förlora röstare om de inte fördömer Larssons påstådda manshat. Det konstiga är att ingen hetsar upp sig speciellt mycket över det hat som Larsson och praktiskt taget alla kvinnor i offentligheten måste utstå dag ut och dag in. Ingen går bärsärkagång över kvinnor som blir misshandlade och våldtagna (förutom om det finns en chans att en icke-vit person begått brottet, då vaknar rasistmaffian). Det är liksom för farligt att få patriarkatets vrede över sig. Fy fan så det är sorgligt.

Vi vänder blicken mot Finland där man måste ta till experthjälp från forskare för att förstå att politiker måste ta tydligt avstånd från rasism och hatbrott. Även här kunde man önska sig lite civilkurage. Risken att förlora röster, eller stå upp för vad som är rätt? ”Om jag inte tar ställning till infekterade frågor kan jag potentiellt få allas röster!” USCH!

Tänk om fler politiker kunde ha sagt som Per-Arne Håkansson (S): ”Ja, jag tycker Zara Larsson är en bra artist och stark personlighet som i sitt artistskap även är en duktig opinionsbildare och lyfter frågor om solidaritet, mänskliga rättigheter,  jämställdhet etc.”

Feminism

Pengar Pengar Pengar

17 mars 2017

Jag följer tydligen ganska sporadiskt den där feministiska marslistan, men bättre lite än ingenting. I dag ska det handla om pengar. Pengar är både privat och allmängiltigt. Jag tycker till exempel att folk kunde tala lite högre om sina löner. Om vi har något att jämföra med är det lättare att förstå var vi själva ligger och kanske vara nöjda, eller förhandla upp, eller fråga chefen varför kollegan med samma uppgifter tjänar mer.

Min mamma jobbade på en bank under hela min uppväxt. Hon var noga med att min syster och jag skulle spara pengar och hon köpte aldrig något på kredit. Den som spar hen har. Min pappa har alltid levt lite över sina tillgångar. När jag träffade Magnus hade han som mål att hela kontot måste vara tomt innan nästa lön trillade in. Själv var jag drillad i att alltid ha lite på sparkonto. Fick en lätt panik av Maggies inställning. Eller kanske skräckblandad fascination.

Män tjänar än kvinnor eftersom mäns arbete automatiskt värderas högre än kvinnors. Män uppfattas som kompetentare och som bättre chefer. Män tjänar mer än kvinnor också för att kvinnor stannar hemma och sköter det oavlönade hushållsarbetet. Ett sätt att råda bot på detta är en jämställd föräldraledighet och om det inte funkar kan den som tjänar pengar betala in en summa på ett sparkonto och pensionsspara för den som stannar hemma. Att ha egna pengar, alltså motsatsen till att vara ekonomiskt beroende av någon annan, ger en också friheten att bryta upp från en människa man inte vill leva med.

Det låter kanske sjukt cyniskt och oromantiskt att ha ett ifall att-konto på banken, men det HAR ju hänt att folk begått skilsmässa, blivit allvarligt sjuka eller dött eller slagits med en. Jag fattar ju att det är sällsynt att ha en årslön på kontot som vara väntar på att man ska flip the bird och dra till Bali för att hitta sig själv, men nån extra tusing kanske.

I dag tjänar Maggan och jag ungefär lika mycket. Under perioder har den ena tjänat lite mer än den andra (fast jag upplever alltid att jag jobbar mycket mer). Jag är fortfarande den aningen sparsammare och det stör mig lite eftersom det gör mig till bromsaren (för nån måste faktiskt vara det också) medan Magnus får vara den sköna liraren. Hen som njuter i stunden och som inte snålar. Jag vill gärna vara en skön spenderartyp jag också, men jag vill samtidigt ha en liten buffert (ibland är den obehagligt liten) på kontot. För att till exempel betala ut Maggie när han hamnar i knipa.

På tal om snålhet finns det få saker som gör mig mer avtänd än snåla människor. Generositet och snålhet korrelerar sällan med hur mycket pengar en person har. Det är, i min erfarenhet, mer av personlighetsdrag än ekonomisk planering.

Jaja, ett ganska råddigt inlägg, men ni fattar ju vad jag menar.

Feminism

En intressant bok

11 mars 2017

Äh, jag kör på och gör reklam för boken jag skrivit Livet & patriarkatet som är en grundläggande guide i vad feminism är, ger svar på vanliga frågor och argument till typiska patriarkala påståenden. Plus att den är ganska rolig.

Borde tydligen jobba med PR så bra är jag på att marknadsföra mina verk. Nä, men allvarligt tycker jag att det oftast är lite mer sympatiskt när någon annan gör reklam för det jag åstadkommit. Klart att jag inte ska hymla med mina projekt, men tycker att det sällan är så snyggt, plus ganska svårt, att hylla sig själv offentligt. Säger inte att jag är en anhängare av Jantelagen, men älskar verkligen när speciellt kvinnor lyfter varandra offentligt. Svårt, känner att jag måste fundera mer kring detta. Tror att det har något med sociala medier och hur det är fint att folk vågar ta plats, men att det liksom inte längre är en issue att människor inte vågar lyfta fram sig själva längre. Sen är det såklart en annan sak vem som representeras mest i media, film och tv men det är ett djupare strukturellt problem som en ändå inte kan råda bot på själv genom att skrika om hur bra man är. Där krävs just det där stödet från andra som är så fint. Det kvinnliga kollektivet, liksom. Systerskapet. Varsågoda för fri association i bloggform.

Andra böcker som anknyter till feminism och jag gillar än romanen ”Maken” av Gun-britt Sundström. Den har fyrtio år på nacken, men kunde utspela sig i dag. Det är lite nedslående, men också så grymt att texten håller. Katarina Wennstams böcker om våldtäkt ”Flickan och skulden”, ”En riktig våldtäktsman” och senast nu ”Flickan och skammen”. Gillade också väldigt mycket Karolina Ramqvists ”Det är natten” som handlar om kvinnor och skrivande. Och givetvis Märta Tikkanens böcker, kanske främst ”Två, scener ur ett konstnärsäktenskap”.

Feminism

Överlevnadsstrategier

10 mars 2017

Hur överlever man i ett patriarkat? Man bara gör det. Själv har jag fått stor hjälp av systerskapet. Jag har insett att kvinnor hjälper och stöder varandra. Vi tipsar varandra om jobb och jämför erfarenheter. Vi ser varandra och bekräftar varandra. Jag har insett att jag inte är ensam och paranoid. Att majoriteten av mina upplevelser är universella och strukturella. Att det vanligtvis inte är jag, det är patriarkatet.

En överlevnadsstrategi är att skapa nätverk och organisera sig. Jag tänker på alla hemliga facebook- och Whatsappgrupper där kvinnor tipsar varandra om jobb, peppar varandra, diskuterar vardag och drömmar, problem och delar roliga memes.

Jag har också fått styrka av att säga emot, ifrågasätta och vara besvärlig. Ibland känner jag mig bara trött, men andra dagar får jag energi av att vara sur och allt annat än behagfull. Att inte falla in i den form som förväntas mig. Andra dagar får vilar jag i vetskapen om att jag inte måste vara en perfekt feminist under alla årets minuter. Att vara mänsklig och därför misslyckas ibland är helt okej.

Vad har ni för överlevnadsstrategier?