Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Feminism

Feminism

Hatet mot kvinnor som säger att de hatar män

20 mars 2017

För någon vecka sedan delade en kompis på FB en text där den irländska sajten The Daily Edge frågade politiker vad de tyckte om Beyoncé. Jag fnissade friskt och var tvungen att läsa upp det för Maggan. Överraskande många hänvisade för övrigt till Destiny’s Child-dagarna. Nu gjorde KIT motsvarande manöver och frågade svenska politiker vad de tycker om Zara Larsson.

Många av politikerna gillar Larsson, vissa är sura och defensiva och SD är väl generellt hatiska. Det som slår mig är att så många hänvisar till att Zara Larsson sagt att hon hatar män. Efter att två kvinnor (det skulle bli många fler) våldtogs på Bråvalla festival skrev Larsson på Twitter ”Fy fan för er killar som får tjejer att känna sig osäkra när de går på festival. Jag hatar killar hatar hatar hatar”. Kvällstidningarna gjorde stora rubriker på ”manshatet” och Larsson var tvungen att om och om igen förklara att hon hatar patriarkatet, våldskulturen och att kvinnor blir våldtagna. Att hon inte hatar varje individuell man på jorden. Detta räckte såklart inte och män gick bärsärkagång på högerextrema sajter, twitter, Facebook och i kommentarsfält.

Detta är två år sedan, men än i dag är politiker så jävla ängsliga för att kanske förlora röstare om de inte fördömer Larssons påstådda manshat. Det konstiga är att ingen hetsar upp sig speciellt mycket över det hat som Larsson och praktiskt taget alla kvinnor i offentligheten måste utstå dag ut och dag in. Ingen går bärsärkagång över kvinnor som blir misshandlade och våldtagna (förutom om det finns en chans att en icke-vit person begått brottet, då vaknar rasistmaffian). Det är liksom för farligt att få patriarkatets vrede över sig. Fy fan så det är sorgligt.

Vi vänder blicken mot Finland där man måste ta till experthjälp från forskare för att förstå att politiker måste ta tydligt avstånd från rasism och hatbrott. Även här kunde man önska sig lite civilkurage. Risken att förlora röster, eller stå upp för vad som är rätt? ”Om jag inte tar ställning till infekterade frågor kan jag potentiellt få allas röster!” USCH!

Tänk om fler politiker kunde ha sagt som Per-Arne Håkansson (S): ”Ja, jag tycker Zara Larsson är en bra artist och stark personlighet som i sitt artistskap även är en duktig opinionsbildare och lyfter frågor om solidaritet, mänskliga rättigheter,  jämställdhet etc.”

Feminism

Pengar Pengar Pengar

17 mars 2017

Jag följer tydligen ganska sporadiskt den där feministiska marslistan, men bättre lite än ingenting. I dag ska det handla om pengar. Pengar är både privat och allmängiltigt. Jag tycker till exempel att folk kunde tala lite högre om sina löner. Om vi har något att jämföra med är det lättare att förstå var vi själva ligger och kanske vara nöjda, eller förhandla upp, eller fråga chefen varför kollegan med samma uppgifter tjänar mer.

Min mamma jobbade på en bank under hela min uppväxt. Hon var noga med att min syster och jag skulle spara pengar och hon köpte aldrig något på kredit. Den som spar hen har. Min pappa har alltid levt lite över sina tillgångar. När jag träffade Magnus hade han som mål att hela kontot måste vara tomt innan nästa lön trillade in. Själv var jag drillad i att alltid ha lite på sparkonto. Fick en lätt panik av Maggies inställning. Eller kanske skräckblandad fascination.

Män tjänar än kvinnor eftersom mäns arbete automatiskt värderas högre än kvinnors. Män uppfattas som kompetentare och som bättre chefer. Män tjänar mer än kvinnor också för att kvinnor stannar hemma och sköter det oavlönade hushållsarbetet. Ett sätt att råda bot på detta är en jämställd föräldraledighet och om det inte funkar kan den som tjänar pengar betala in en summa på ett sparkonto och pensionsspara för den som stannar hemma. Att ha egna pengar, alltså motsatsen till att vara ekonomiskt beroende av någon annan, ger en också friheten att bryta upp från en människa man inte vill leva med.

Det låter kanske sjukt cyniskt och oromantiskt att ha ett ifall att-konto på banken, men det HAR ju hänt att folk begått skilsmässa, blivit allvarligt sjuka eller dött eller slagits med en. Jag fattar ju att det är sällsynt att ha en årslön på kontot som vara väntar på att man ska flip the bird och dra till Bali för att hitta sig själv, men nån extra tusing kanske.

I dag tjänar Maggan och jag ungefär lika mycket. Under perioder har den ena tjänat lite mer än den andra (fast jag upplever alltid att jag jobbar mycket mer). Jag är fortfarande den aningen sparsammare och det stör mig lite eftersom det gör mig till bromsaren (för nån måste faktiskt vara det också) medan Magnus får vara den sköna liraren. Hen som njuter i stunden och som inte snålar. Jag vill gärna vara en skön spenderartyp jag också, men jag vill samtidigt ha en liten buffert (ibland är den obehagligt liten) på kontot. För att till exempel betala ut Maggie när han hamnar i knipa.

På tal om snålhet finns det få saker som gör mig mer avtänd än snåla människor. Generositet och snålhet korrelerar sällan med hur mycket pengar en person har. Det är, i min erfarenhet, mer av personlighetsdrag än ekonomisk planering.

Jaja, ett ganska råddigt inlägg, men ni fattar ju vad jag menar.

Feminism

En intressant bok

11 mars 2017

Äh, jag kör på och gör reklam för boken jag skrivit Livet & patriarkatet som är en grundläggande guide i vad feminism är, ger svar på vanliga frågor och argument till typiska patriarkala påståenden. Plus att den är ganska rolig.

Borde tydligen jobba med PR så bra är jag på att marknadsföra mina verk. Nä, men allvarligt tycker jag att det oftast är lite mer sympatiskt när någon annan gör reklam för det jag åstadkommit. Klart att jag inte ska hymla med mina projekt, men tycker att det sällan är så snyggt, plus ganska svårt, att hylla sig själv offentligt. Säger inte att jag är en anhängare av Jantelagen, men älskar verkligen när speciellt kvinnor lyfter varandra offentligt. Svårt, känner att jag måste fundera mer kring detta. Tror att det har något med sociala medier och hur det är fint att folk vågar ta plats, men att det liksom inte längre är en issue att människor inte vågar lyfta fram sig själva längre. Sen är det såklart en annan sak vem som representeras mest i media, film och tv men det är ett djupare strukturellt problem som en ändå inte kan råda bot på själv genom att skrika om hur bra man är. Där krävs just det där stödet från andra som är så fint. Det kvinnliga kollektivet, liksom. Systerskapet. Varsågoda för fri association i bloggform.

Andra böcker som anknyter till feminism och jag gillar än romanen ”Maken” av Gun-britt Sundström. Den har fyrtio år på nacken, men kunde utspela sig i dag. Det är lite nedslående, men också så grymt att texten håller. Katarina Wennstams böcker om våldtäkt ”Flickan och skulden”, ”En riktig våldtäktsman” och senast nu ”Flickan och skammen”. Gillade också väldigt mycket Karolina Ramqvists ”Det är natten” som handlar om kvinnor och skrivande. Och givetvis Märta Tikkanens böcker, kanske främst ”Två, scener ur ett konstnärsäktenskap”.

Feminism

Överlevnadsstrategier

10 mars 2017

Hur överlever man i ett patriarkat? Man bara gör det. Själv har jag fått stor hjälp av systerskapet. Jag har insett att kvinnor hjälper och stöder varandra. Vi tipsar varandra om jobb och jämför erfarenheter. Vi ser varandra och bekräftar varandra. Jag har insett att jag inte är ensam och paranoid. Att majoriteten av mina upplevelser är universella och strukturella. Att det vanligtvis inte är jag, det är patriarkatet.

En överlevnadsstrategi är att skapa nätverk och organisera sig. Jag tänker på alla hemliga facebook- och Whatsappgrupper där kvinnor tipsar varandra om jobb, peppar varandra, diskuterar vardag och drömmar, problem och delar roliga memes.

Jag har också fått styrka av att säga emot, ifrågasätta och vara besvärlig. Ibland känner jag mig bara trött, men andra dagar får jag energi av att vara sur och allt annat än behagfull. Att inte falla in i den form som förväntas mig. Andra dagar får vilar jag i vetskapen om att jag inte måste vara en perfekt feminist under alla årets minuter. Att vara mänsklig och därför misslyckas ibland är helt okej.

Vad har ni för överlevnadsstrategier?

Feminism

Att kvinnofieras

9 mars 2017

Vi fortsätter väl med marsutmaningen. Att kvinnofieras. För mig innebär det bland annat att ständigt representera undantaget. Att vara den andra som kollar på damfotboll, gå till en kvinnlig läkare, har en lärarinna, läsa chic lit, att gång på gång se manliga karaktärer spela huvudrollen i allt från barnböcker till Hollywoodfilmer. Jag tror att det var Anita Sarkeesian som använde smurfarna som exempel: Här finns Gammelsmurfen, Trollsmurfen, Astrosmurfen, Glasögonsmurfen alla med en specifik egenskap, medan den enda kvinnliga smurfen, Smurfina, är kvinnlig. Det är liksom hennes grej.

Att kvinnofieras innebär också att folk utgår från att en som kvinna har vissa egenskaper. Är mer intresserad av barn, städning, söt alkohol, att ta hand om andra och uppoffra mig själv, inte vara speciellt rolig och att en som snygg, smal, ung och fertil är lite värdefullare än motsatserna. Vill en kvinna inte ha barn stiger hon utanför normen och gör folk provocerade och lite förvirrade.

Jag säger inte att män inte manifieras. Den traditionella mansrollen är antagligen snävare än kvinnorollen, men så länge vi lever i ett patriarkat är en generellt lite mer priviligerad om än är man. Alltså normen.

Feminism

Svaghet är mänskligt

8 mars 2017

Internationella kvinnodagen! Whohooo! Skoja, att vi fortfarande lever i ett stenhårt patriarkat är ingenting att fira.

Jag får en lätt prestationsångest över att skriva nåt smart och feministiskt just i dag. Nåt smart, feministiskt och gärna hoppfullt. Jag ger det ett försök för så här känner jag: Om det är någonting som hänt bland allt kvinnohat som likt bajskorvar flutit upp till ytan på sistone så är det att kvinnor satt ner foten. Fler kvinnor än vanligt ställer upp i val i USA, de ringer sina politiska representanter, de protesterar genom att marschera och protestera. Jag känner att något är på gång. Det får gärna vara revolution. En backlash till misogynin och rasismen. Det är vår tur nu.

Mitt eget budskap för i dag får vara detta: Kom ihåg att ni inte behöver vara starka hela tiden. Starka kvinnor är inte bättre än svara kvinnor. Att vara svag är mänskligt och att vara kvinna är att vara en människa. Jag önskar snarare att fler människor, både kvinnor och män, vågade visa sig svaga oftare. Kom också ihåg att feminismen inkluderar, transkvinnor är också kvinnor och mycket mer förtryckta än till exempel undertecknad som är vit, välutbildad, har en stor plattform och ett starkt nätverk. Tillsammans kan vi ta över världen!

Feminism

Sex i gråzonen

7 mars 2017

Har ni sett den senaste, och sista, säsongen av Girls? Avsnitt tre där Hannah träffar en berömd författare efter att hon skrivet en text om hur flera kvinnor vittnat om att ha blivit sexuellt ofredade av honom. Så jäkla bra, vill inte vara en spoliermaskin, vi att ni ser avsnittet själva.

Sex i gråzonen är bland annat tjatsex. För fina flickor säger först nej och sen går de motvilligt med på sex. Sex för husfridens skull. Bara retoriken att kvinnor ger och män får/tar är så äcklig. Eller vad är egentligen skillnaden mellan gråzonen och sexuellt ofredande?

Äh, andra skriver om det här så mycket bättre än jag. När ni kollat på Girls kan ni gå in på Lady Dahmers och läsa.

Feminism

Fittan, snippan, vulvan

6 mars 2017

År 2011 läste jag en del av vaginamonologerna under en kväll som ordnades av Teater Hekate. Eve Enslers prisbelönta The Vagina Monologues baserar sig på intervjuer med mer än 200 kvinnor. De framfördes första gången i New York år 1996. Jag minns att jag var lite nervös och fnissig, det är ändå ganska sällan man pratar om vaginor.

När jag var liten pratades det aldrig om vaginor. Ordet snippa existerade inte ens i 1900-talets Finland där jag växte upp. Det fanns visserligen nån enstaka snopp samt kickelin och penisar och kukar, men inget riktigt bra ord för vaginan. Visst är det vansinnigt när man tänker på det så här i efterhand?

Att det inte fanns ett vardagsord för kvinnors könsorgan signalerade att det var någonting skamligt och skrämmande med det. Att snippan var könsorganens motsvarighet till Voldemort. Nåt man absolut inte pratade om. I ett jämställt samhälle är allas könsorgan lika naturliga och lätta att benämna. Därav välkomnar jag snippan med öppna armar.

Och när vi ändå talar om snoppar och snippor. När min kompis Cecilia ska prata med sina barn om hur barn blir till brukar hon säga ungefär att mamman sätter sig på pappans snopp. Alltså istället för det vanliga att pappan liksom bestiger mamman, eller hur man nu talar om barnalstrande med sina barn.

Det här kan jag inte sluta fnissa åt. Det är så typiskt att en snubbe glider fram och tar åt sig all ära. Språktidningen skriver: ”I en bloggkommentar från 2000 tar en enskild man, en Bo Lilja i Simrishamn, på sig ansvaret för att ha hittat på ordet. Så här skriver han: ”Så började jag tänka på formen av kvinnans könsorgan som har formen av en båttyp som kallas för SNIPA.” Men det lät alldeles för pretentiöst, tyckte han, lade till ett p och fick ordet snippa.”

Feminism

Visste du att

5 mars 2017

Visste du att Owen Wilson är singel? Det visste inte jag och ärligt talat bryr sig väl inte så många av oss om det, men igår stod han vid baren med en skock kvinnor och män omkring sig som alla tävlade om hans uppmärksamhet. Själv satt, och senare dansade, jag med ett gäng väninnor. Det fanns så mycket kärlek i luften, DJ:n spelade Beyonce, Stilla havets vågor rullade in precis utanför restaurangen och jag var så lycklig över vänskapen och den kvinnliga gemenskapen.

Som mycket yngre var jag en av de där unga kvinnorna som gick omkring och sa att jag helt umgicks med killar eftersom de var ”mer raka och skapade mindre drama”. Egentligen hängde jag mest med killar för att jag identifierat att män hade högre status i vår kultur och omedvetet trodde jag väl att statusen skulle smitta av sig på mig. Jag var det som Gillian Flynn skulle ha kallat ”The Cool Girl”. I dag fattar jag ju att vänskap inte har med könet att göra och förstår kraften och tryggheten i att också omge sig med bra kvinnliga vänner. När vi är tillsammans känns allting möjligt.

Det sagt har jag några väldigt, väldigt goda manliga vänner. En av dem är Mike som jag lärde känna när vi pluggade i Holland för massor av år sedan. Nuförtiden bor Mike i New York och vi ses en eller två gånger om året. Det är alltid lika roligt och fint.

Owen Wilson har egentligen ingenting med det här inlägget att göra, utom kanske symboliken i att folk antagligen mest vill vara hans kompis för att han är en känd skådespelare och därför har lite högre status än vad vi vanlisar har. Ej rätt grund för vänskap.

Fråga: Vem av er gick på The Cool Girl-myten och att det är lite finare med manliga vänner?

Feminism

Kärlekskneget: Ge dina söner en feministisk uppfostran

4 mars 2017

På grund av två tighta deadliner och barn som insisterar att ligga i min famn så fort jag ska skriva nåt missade jag gårdagens feministiska inlägg, men nu kommer det! Kärleksgenget som Ensam mamma röker skriver så bra om. Om hur kvinnor är emotionella managers, eller så här:

”Det är när du för tusende gången påminner din pojkvän om att hans polare fyller år på lördag. Det är när du pratar med hans snustorra morsa om att ni ska komma på släktfesten som han skiter i. Det är när du köper den där bulljäveln som han gillar när du bara råkar gå förbi bageriet en tisdagseftermiddag. Det är när du sätter dig ner och förklarar för honom vad han ska göra när du är ledsen. Det är när du reder ut hans känslor, förklarar att det han upplever är ångest, och att det är ok. Det är när du styr upp så ni börjar spara pengar för att kunna åka bort tillsammans. Det är när du inför en städdag, för att slippa säga till honom att städa. Det är när du förklarar för barnen hur mycket han älskar dem trots att han alltid är på jobbet. Det är när du tar initiativ till att ni ska göra saker ihop. Det är när du bekräftar honom sexuellt för att han inte ska bli ledsen. Det är när du registrerar om hans favoritlag vann eller förlorade, fast du skiter i.”

Och jag fattar. #inte alla relationer, men majoriteten. Det är därför vi kallar strukturen ett patriarkat.

Jag har ingen universallösning kvinnorna gör nämligen inte fel. Jag tycker att det är en bra sak att ta hand om varandra, minnas vad för slags bullar den andra gillar och vilket lag hen hejar på, att kunna sätta ord på sina känslor och vilja att ens hem är fint. Empati och solidaritet finns det inte för mycket av i världen. Det är alltså inte kvinnorna som borde ändra på sina beteenden.

Jag tror inte heller på att belöna självklarheter (på så vis är jag lite som hundviskaren Cesar Millan). Om du hela tiden berömmer och belönar en självklar handling, som att uppföra sig humant, förvandlas den till en tjänst, något utöver det vanliga. En service du ska känna tacksamhet över. Och trots att känslor av tacksamhet gör oss lyckligare är just detta ett undantag. Det är var mans (sic!) plikt att plocka upp sina egna strumpor, identifiera sina känslor och vårda den relation han är i. Ingenting du ska tacka honom för.

Men som bekant är det svårt att få gamla hundar att sitta, däremot kan vi som har söner anstränga oss för att ge dem en feministisk uppfostran. Lära dem att ta hand om andra människor, uttrycka sina känslor med ord och sätta sig själv i andra hand ibland.

Tips: kolla hastaggen 5inistagram på Instagram