Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Feminism

Feminism

Jag kan inte sluta räkna gubbar

14 juni 2017

Jag är så glad över att filmen Wonder Woman går så bra. För går en film regisserad eller producerad av kvinnor dåligt blir den automatiskt en film son representerar alla kvinnor och alla filmer. I det här fallet skulle slutsatsen ha varit att kvinnor inte kan regissera och spela huvudrollen i en superhjältefilm. Att det finns hur många superhjältefilmer som helst med manliga producenter, regissörer och skådespelare som floppat, räknas inte.

Motsvarande hände när Theresa May förlorade i brittiska valet. Då var folk blixtsnabba med att kommentera att Mays förlust bevisat att kvinnor inte kan lyckas i politiken och May fört kvinnorörelsen tio år tillbaka i tiden genom sin usla politik. Nu är jag verkligen ingen beundrade av Mays politik, men att som politiker misslyckas i ett val är verkligen ingen unikt kvinnlig egenskap.

När man en gång börjar räkna gubbar är det ändå omöjligt att sluta. Gubbar på sport-, ekonomi- och politiksidorna i tidningen, gubbar på EU’s toppmöten, på utfrågningar av FBI-chefer, som VD’n, som huvudpersoner, kolumnister, partiledare och i tusen andra situationer. Och alla får de vara individer, inte representera sitt kön. För insinuerar man att en man representerar sitt kön blir han rasande eftersom INTE ALLA MÄN.

Jaja, jag är väl bara lite trött på att vara omgiven av män.

Feminism

Feministiska reklamer

30 maj 2017

På sistone har jag fått göra några jobb för Yle. Väldigt kul! Recenserade Ivanka Trump-boken ”Women who work” förra veckan och i dag ligger en text om Kalevala korus kampanjvideo ”Kesyttämätöntä kauneutta” på sajten. Jag skriver om reklam och feminism och om hur företag åker snålskjuts på bland annat feministiska och kroppspositiva rörelser. I morgon kväll sänds också en radiodiskussion med mig och utgångspunkt min text.

Här ett utdrag: ”Alla dessa reklamer, H&M, Dove och Kalevala Koru handlar nämligen om kvinnlig skönhet. Vi utgår fortfarande från att kvinnor skall och vill vackra. Till och med uttalat feministiska reklamer har som utgångspunkt att skönhet är det viktigaste försäljningsargumentet. Må så vara att det är olika sorters skönhet, men grundtanken är ändå att kvinnor strävar efter att vara vackra. Hur vi än definierar skönhet stannar reklamen vid att kvinnor bedöms och därmed objektifieras på grund av sitt utseende.”

 

Feminism

Bitterfittan och sociala medier

18 maj 2017

Hur mycket jag än älskar sociala medier mår jag ofta sämre av att besöka speciellt Facebook än att låta bli. Mindre på grund av att jag skulle avundas andras liv (det har en väl Instagram för), men för att det så ofta dyker upp så vidriga åsikter där. Under en period tog jag som vana att kommentera nåt i stil med ”Fortsätter du publicera sånt här kommer folk att tro att du är rasist.” under snubben som lade ut rasistiska bilder och texter, men sen orkade jag inte mer och blockade honom. Har också svårt för folk som forfarande, som om det var 2012, drar vitsen hen = höna på engelska och/eller tror att människor bara kan vara antingen kvinnor eller män.

Jag pendlar mellan att vilja ge mig in i diskussionen eller bara stänga ner Facebook och läsa en bok. Väljer allt oftare det senare, mest för att jag blir lugn och harmonisk av böcker. Började precis på Bitterfittan 2, har läst 60 sidor in, är inte helt övertygad om den litterära kvaliteten (ännu!), men längtar efter att diskutera den med Jihde i podden. Spoiler: Läser en den som en instruktionsbok istället för roman skulle de flesta kvinnor vara lyckligare om de inte gifte sig med män.

Feminism

Nytt förslag på mors dag

14 maj 2017

I dag i USA och Finland firar man mors dag, om nån vecka är det Sveriges tur. Jag är så himla tudelad till de här festligheterna. Visst är det fint att mammor blir uppvaktade, men på basen av en snabb och mycket subjektiv undersökning i mina sociala medier-flöden verkar det som om det till stor del är vuxna män som firar morsan till de gemensamma barnen. I dag har mammor fått dyra bruncher, smycken och blommor. Alla dessa mödrar är givetvis värda att bli firade, men jag önskar att det här engagemanget för kvinnorna skulle finnas också utanför mors dag.

Jag fattar att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt, det går att både hylla mamman till ens barn och vara en jämställd person som jobbar för kvinnors lika rättigheter i samhället, men när morsdagen blir en dag då mammor upphöjs för sin osjälviskhet, sitt tålamod och sin hängivenhet till barnen blir det mer av ett cementerande av ett ”naturligt” tillstånd. Det bekräftar bara idealet av den blida, självuppoffrande modern.

När kvinnor kommer hem från jobbet stiger deras stressnivåer eftersom det andra, oavlönade, skiftet börjar. Mäns stressnivåer sjunker eftersom arbetsdagen är över. Det är praktiskt taget omöjligt att hitta ett heteroförhållande som är jämställt efter barnen. Morsor tar generellt lejonparten av allt obetalt hushållsarbete och det mesta tankearbete kring skolor, ungarnas tandläkartider, matsäckspackningar, kompisars födelsedagar och så vidare.

En riktigt bra gåva till mammorna vore att underlätta deras arbete genom att konkret själv ta tag i det. Jag efterlyser därför färre hyllningar för mammors uppoffringar och mer kavla upp ärmarna och dela på skiten.

Tänk om mors dagen inte gick ut på att pappor firade den perfekta mamman, utan istället var en dag då fäder i heterofamiljer granskade sitt föräldraskap och sitt engagemang kring barn och hushåll.

Barnen kunde fortfarande få göra små gulliga kort åt sina mammor och vuxna barn hylla sina egna mödrar. Jag måste ju inte nödvändigtvis förstöra allt gulligt kring mors dag.

Avslutningsvis en hälsning till alla er som längtar efter barn, men ännu inte fått det. Ber om ursäkt för min ofta självklara inställning till mina egna ungar. Ibland får jag stunder av klarhet och inser vilken otroligt fin gåva det är att få leva en tid med dessa två små människoliv.

Feminism Okategoriserade

Dubbelmoralen kring äldre flickvänner

25 april 2017

Det var nån i kommentarsfältet som skrev om franska presidentkandidaten Emmaunel Macrons 24 år äldre fru Brigitte Trogneux och hur irriterad hon blir på att folk och media gör det till en stor grej att Trogneux är så mycket äldre än Macron. Och jag håller med om irritationen. Det är inget annat än dubbelmoral. Ingen förfasar sig över att till exempel Donald Trumps fru Melania är 25 år yngre än han. Men så är det med normer, vi är så vana vid att se världen på ett visst sätt att vi blir provocerade när folk väljer att leva annorlunda. Jag blir så glad och tacksam över par som inte platsar i normen.

Därför är det så viktigt för oss vanlisar att se att det finns människor som Macron och Trogneux, par som inte lever i heterosexuella parförhållanden, kvinnor och män som inte vill ha barn, som vill ha det men inte kan, par där kvinnan är längre än mannen familjer, konstellationer med elva ungar, transsexuella och alla andra som faller utanför normen. De här människorna gör oss andra en enorm tjänst genom att visa att det finns fler sätt att leva på och vårt sätt inte är bättre eller ”naturligare” (åh, så jag avskyr det ordet) än nåt annat. De gör himlen lite högre och samhället mindre instängt.

Signatur vit heterosexuell kvinna i äktenskap med man som är två år äldre och tio centimeter längre, två barn och ja ni fattar ju hur sjukt normativ jag är.

Feminism

Jag är grundlurad av smalhetsnormen

20 april 2017

Lyssnade som sagt på podden Penntricket och läste sedan om hur Natasjha Blomberg på sin blogg Lady Dahmer svarar folk som säger att ett hälsosamt leverne inte är samma sak som att banta. Hon har bannemig rätt, begreppet hälsosamt leverne är obehagligt ofta förklädd bantning. Folk har liksom fattat att det nuförtiden är lite pinsamt att banta, men helt accepterat att ta hand om sig själv, vara vältränad och stark. Men som Blomberg säger i podden är det aldrig tjocka människor som får symbolisera styrkan i reklamerna och pinterestcitaten som förmedlar budskapet: Strong is the new skinny. Det är snarare så att skinny and strong is the new skinny.

Nu kastar jag sten i glashus för jag är minst sagt normalviktig. Normalviktig OCH lurad av patriarkatet och samhällets smalhets. Jag skyller på att jag sedan tonåren läst damtidningar som tipsat om att dricka mycket vatten för att få mättnadskänslor, att tvärrandigt gör att jag ser tjock ut, träningar för att få platt mage och så vidare. Kulturen har sedan jag var barn jobbat på att få mig att tro att tjock är något av det värsta man kan vara. I dag fattar jag såklart att det inte är så, men indoktrineringen sitter djupt. Jag erkänner att jag blir lite glad när någon av mammorna på skolan säger att man inte kunde tro att jag ganska nyligen fött barn och samtidigt skäms jag över att jag är så hjärntvättad att jag blir glad över smalkomplimanger. Jag önskar att jag var lika modig som Natashja och kunde strunta i normer och att ständigt behaga genom att försöka se snygg ut.

En sak till: att uppmärksamma smalhetsnormen och kritisera kurer, kurser och dieter som ska göra oss friska, glada och pigga är inte samma sak om att önska att alla skulle vara tjocka soffpotatisar (OBS man kan vara tjock och vältränad och smal och soffpotatis). Däremot handlar det om att redan lågstadieflickor tycker att de är för tjocka och bantar och att en massa massa kvinnor går omkring med en ätstörning light. Folk som mer eller mindre medvetet kalkylerar hur mycket de ätit i relation till hur mycket de rört på sig. Det är ingens fel, eller kanske då patriarkatets och kapitalismens. Det finns ju otroligt mycket pengar att tjäna på folk som inte är nöjda med sina kroppar.

Jag har tänkt på detta extra mycket efter att Majlis föddes. Att jag aldrig ska säga något negativt om kroppar. Jag tänker fortsätta rida, springa och yoga för det gör mig glad, men jag kommer aldrig publicera något under hastaggen thinspiration eller banta eller skriva, prata eller sjunga om att gå ner i vikt.

Tips på bra kroppspositivt Instagramkonto: Kobran hugger till.

Feminism Podcast

Ohövliga grannar

19 april 2017

Föräldraskapet alltså. Jag går omkring med dåligt samvete för att inte ha tid/orka leka eller diskutera Minecraft i det oändliga. Det är nämligen tråkigt. För att kompensera och spela roliga morsan förvandlade Vidar och jag oss ninjan på väg ner till tvättstugan igår. Ingen granne fick se oss (delvis för att Vidar bara hade kalsonger och t-shirt på sig). Vi misslyckades redan på väg in i hissen då en granne med hund mötte oss. Vi tog ett steg tillbaka, som man gör, för att ge grannen plats, men han stod kvar i hissen och blängde på oss. Jag frågade om han kanske var på väg upp, men han svarade nej och fräste sedan att han behöver med utrymme. BACK! Tydligen var hans lilla hund en arg liten hund.

Vi backade och jag blev orimligt sur. Folk är generellt så vänliga och hövliga här att kontrasten med sura mannen blev orimlig för min hjärna. HUR kan man ens uppföra sig så? Sen lugnade jag ner mig. Tänkte: folk ska väl också få vara sura ibland. Kanske han hade haft en usel dag. Blivit dumpad av tjejen, fått sparken och hundvaktade rabiat hund. Vad vet jag. En gång är ingen gång och så vidare. MEN fortsätter han vara otrevlig tänker jag fortsätta att bli irriterad, detta får inte normaliseras.

Ja, ja viktigt att som Ice Cube säger ibland: check yourself. Det sade förresten Magnus att han är tvungen att göra medan han klipper feministpodden Penntricket med Cissi Wallin och Lady Dahmer. Att han ibland blir provocerad av vad Cissi och Natasjha pratar om, men försöker rannsaka sig och förstå varför han känner som han gör. Gör han det för att de är kvinnor som säger det, och för att han som man känner sig kränkt eller gör han det för att han som feminist inte håller med.

 

Feminism

Utseendet framförallt

17 april 2017

Jag läste en så himla bra essä på Image. Det är journalisten Anu Silfverberg som skrivit den och tyvärr är den på finska, men ni som kan språket uppmanar att surfa in. Den handlar om utseende och kvinnor. Om hur det kanske inte finns så stora skillnader mellan könen, men en väldigt stor skillnad i hur kvinnor och män behandlas är att en kvinnas utseende kritiseras och skrattas åt då man vill tysta eller trycka henne.

”Olennaista on sen sijaan tämä: naisten ulkonäköihanteet vaihtelevat jonkin verran vuosikymmenestä toiseen, mutta aina ne korostavat nuoruutta ja laihuutta. Ihanteellisella naisella ei ole valtaa, kokemusta eikä voimaa.”

Löst översatt: ”Kvinnoideal förändras en del genom tiderna, men den gemensamma nämnaren är smalhet och ungdom. Idealkvinnan har ingen makt, erfarenhet eller styrka”.

Den handlar också om hur en är medveten feminist, men ändå anpassar sig efter skönhetsidealen. Om hur det är acceptabelt att diskutera kvinnors utseende (guilty as charged: själv diskuterade jag nyligen Nicole Kidmans nip&tuck med en kompis). Silfverberg tar avstamp i ett projekt där fotografen Outi Törmälä letar efter kvinnor som är missnöjda med sina utseenden. Törmälä säger bland annat att det finns något provocerande med en kvinna som bara ser in i kameran och inte gör sig attraktiv, vill bli accepterad och är tillgänglig för betraktaren.

Och om hur den finaste skönheten är den ”naturliga” som givetvis kräver en massa jobb och produkter. Köpa, köpa! Silfverberg nämner som exempel den här Lumene-reklamen som hon kallar både rasistisk och sexistisk. Jag vet inte riktigt om jag hade någon annan poäng med det här inlägget än att det är problematiskt att det är så viktigt att kvinnor ska vara vackra (och smala) och att jag är nyfiken på era åsikter både om essän och Lumenes reklamvideo.

 

Feminism

Feminismen är obekväm och jobbig

13 april 2017

Jag har tänkt på en grej gällande den trendiga feminismen. Det är ju superfint att allt fler tar till sig feminismen, men det har också lett till att folk gör vad som helst och efteråt konstruerar de en förklaring till varför deras agerande är feministiskt. Visa upp en snygg, smal och sexig kropp = feminism eftersom man tar kontrollen över hur kroppen visas upp. Träffas och sticka vantar = feministiskt för att det är en traditionell kvinnosyssla med låg status som man gör cool. Inte dela föräldraledigheten = eftersom man själv av fritt val bestämt sig för att inte dela är det eget val och vad är väl mer feministiskt än den fria viljan? Och så vidare, ja ni fattar.

Så här tänker jag: det är omöjligt att vara en perfekt feminism i ett patriarkat. Därför borde vi bara mindre stränga mot varandra. Alla våra handlingar måste inte vara feministiska. Det sagt: Genom att göra efterkonstruktioner på hur våra handlingar egentligen är feministiska urvattnar vi själva begreppet. En feministisk handling är en handling som tar ett steg mot ett jämställt samhälle. Oftast är handlingarna obekväma, provocerande och lite jobbiga för alla inblandade. Det beror på att de utmanar normen, alltså det vi är vana vid. Det blir kanske lite dyrare, besvärligare och sämre stämning, men om vi bara feministhandlar medhårs fortsätter allt som förut. Inga normer bryts och patriarkatet fortsätter att härska.

Det sagt ska folk såklart få posera sexigt och vara vackra, träffas och sticka tröjor och stanna hemma hur länge som helst med barnen, men det är inte nödvändigtvis feministiska handlingar.

Eller tänker jag fel här?

 

Feminism Jobb

Hjälp igen! ”Min feminism”

2 april 2017

Ni var så fruktansvärt bra på att komma med förslag och smarta tankar kring att skriva om psykisk ohälsa (länkar så fort jag skrivit och publicerat texten) att jag tänker be er om hjälp igen. Jag ska skriva en (lååång) krönika, nästan essä, med rubriken ”Min feminism”. Jag kan inte påstå att det är furstligt betalt här heller (försöker att aldrig räkna ut timlönen eftersom det blir så ledsamt), men vill såklart göra ett riktigt bra jobb. Och väldigt roligt uppdrag! Vad skulle ni vara nyfikna på att läsa?