Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Hästar

Hästar Okategoriserade Personligt Podcast Träning

Du tränar förmodligen alldeles tillräckligt

23 maj 2018

Jag gått omkring och funderat på att skriva ett inlägg om träning. Alltså om begreppet ”träning” snarare än om ”att träna”. Jag har nämligen alltid tyckt att det känns lite konstigt att använda ordet träna ifall en inte tränar inför OS eller ens bara för en 10K. Alltså jobbar mot ett specifikt mål.

Igår kväll när jag skulle söva mig själv till en podcast valde jag Sveriges Radios Kropp och själ och blev så glad när avsnittet handlade om att inte ha lust att träna. Där föreslog de att använda ordet motion istället. Motion är ju mer avslappnat. Då är det okej att inte mäta sträckor, tider eller tyngder. Det handlar mer om att röra på sig eftersom man mår bra att röra på sig.

För en prestationsmänniska som jag som inte har tränat på en vecka på grund av att Magnus är bortrest kändes det också skönt att få en påminnelse om att promenera, skuffa barnvagn, springa efter och lyfta barn är tillräckligt. För er som har en möjlighet att till exempel cykla till jobbet räcker det. Det SKADAR såklart inte att bli svettig och andfådd då och då, men få av oss behöver bli det fem gånger i veckan.

Maja och jag spelade precis in ett avsnitt av ”Det kommer att bli bra”-podden där Maja berättade om vanor och tog som exempel det amerikanerna kallar self care. Att hitta en stund i vardagen som får en att må bra. För henne var det att ta en kort promenad i skogen varje gång hon får en chans och för mig var det att ha lediga fredagar och att rida. Kulturen vi lever i är så pass prestationsfokuserad (inte minst inom träning och hur en kropp ska se ut) att self care snarare handlar om att välja saker som får en att bra snarare än såna som får en att se bra ut. Lägger upp den så fort Maggan klippt ihop den!

Hästar Los Angeles OOTD Personligt

Friday night lights

19 maj 2018

Vad händer igår i Peppes liv då? Undrar ni kanske inte alls, men det ska jag ändå berätta för er. Jag inledde som vanligt dagen med ridlektion. Det var en riktigt bra lektion dessutom. Var lite orolig för att det skulle bli rodeo, eftersom Gus som jag red stått i två veckor på grund av ett sår på benet, men allt gick bra.

Åkte hem och kastade mig, så fort jag kommit in genom dörren, framför mikrofonen för att spela in Mellan raderna. Vi pratade om en feelgood-bok, en deckare, en recension av Ann Heberleins nya roman och såklart om Fuckboy-boken. Magnus sa att han skrattade högt när jag klippte och det är väl ändå ett gott tecken. Föreställ er att jag är svettig och i ridbyxor medan jag pratar.

När Vidde kommit hem från skolan åkte vi till Hancock Park för att hälsa på några kompisar. Trafiken var hemsk, som den brukar vara på fredag eftermiddag, men vi belönades med pool och vin och bra sällskap när vi kom fram.

Trots att hon fick ett par kallsupar var Majlis helt orädd i vattnet. Det är kanske alla barn i den åldern. De har liksom ingen referens till döden.

Det var verkligen drömkvällen för Majsan: Pool OCH hundar som hon smygmatade med chips till vi var tvungna att gömma allt ätbart.

Själv gick jag omkring och var zen.

Sen åt vi middag, pratade om hästar och Sverige och manus och hade det otroligt trevligt. Bilfärden hem tog bara 30 minuter. I LA mått mätt är det som att kila över till grannen. 

Böcker Hästar

Sökes: Illustratör till hästbok

12 maj 2018

Jag tycker att det är lite läskigt att blogga om att jag skriver på en bok, tänk om jag inte får ihop det och ni tycker att jag är en loser. Det är så känsligt med böcker, så privat och kräver så mycket jobb. Sen ska folk läsa och tycka om det en skrivit. Hu! Eftersom det ändå verkar bli en bok av texten och det är så ROLIGT att skriva den (av de sex böcker jag pressat ur mig måste denna vara den överlägset roligaste) tänkte jag fråga om ni kan hjälpa mig:

Historien kommer att
utspela sig på ett ridläger och jag tror att jag behöver en illustratör. Det är alltså en bok för lite större barn, men trots att det är en kapitelbok tycker jag att det skulle vara fint med illustrationer här och där i boken.

Det skadar antagligen inte om illustratören har erfarenhet av hästar, men det är kanske inte ett måste. Krav: Du ska veta hur en häst ser ut. Kommentera gärna med länk till eventuell portfolio eller annat eller maila mig. Tack <3

 

Brunch Hästar OOTD

Hästar, tacos och ångesten inför en krönika

4 maj 2018

Eftersom jag är en högst vanlig person är fredagen min favoritdag på veckan. Då börjar jag dagen med att träffa Frida i stallet och ha en hard core ridlektion. Nu börjar det bli så varmt på dagarna att 9.30 är det senaste man kan rida utan att svettas ihjäl. På grund av force majeaur (min skjuts blev förkyld) och andra orsaker kom Majlis och Magnus med till stallet. Majsan tjöt av glädje för varje häst hon såg och inne i stallet frustade och gnäggade ALLA hästar som svar på hennes ”Heeeeej”. Mitt mamma/hästhjärta bultade lite extra.

Efteråt var Magnus vrålhungrig och vi svängde förbi hemmet för att jag skulle kunna duscha och promenerade sedan iväg till Oysterette där vi utan att kika på menyn beställde det vanliga. Jag drack lemonad. Säga vad man vill om amerikanerna, men lemonad kan de vanligtvis göra. Färskpressad och precis så sur att ens mun snörper ihop sig lite. Oerhört läskande.

Ja och sen promenerade vi hem för jag skulle jobba lite. Jag skriver bland annat på en kort essä/krönika om Metoo-uppropet i USA. När jag blir tillfrågad att skriva krönikor blir jag alltid glad eftersom jag föreställer mig att det är lätt och snabbt fixat då jag inte behöver intervjua någon, sen sitter jag i fem hela arbetsdagar och har ångest, slipar på varje tanke och formulering, väger alla ord, känner mig dum och tvingar Magnus att läsa. Fakturerar några tior.

Min väska håller tydligen på att förlösa en lite minde babyväska mitt på gatan.

Hästar

En perfekt hästfredag i april

20 april 2018

Precis när jag skulle åka iväg till stallet sa Magnus att han och Majlis hänger på. Majsan älskar ju alla sorters djur och Maggan mig så det blev bra för samtliga. När vi kom fram tjöt Majlis av lycka över varje häst vi mötte. Hon insisterar vanligtvis på att stanna och hälsa på alla hundar vi möter på gatan och att vara omgiven av hästar var tydligen ännu bättre (jag = nöjd).

Medan jag red promenerade Maggan och Majlis runt på stallområdet och hälsade på hästar. Nuförtiden rider jag en ganska ny häst, Gus. Jag tror att han kommer från ganska svåra förhållanden och måste äta upp sig lite. Gillar honom mycket, bra personlighet och trevligt steg. Plus: väldigt gullig.

 

I går spelade vi in ett avsnitt av ”Det kommer att bli bra-podden” där Frida, som precis avslutat sin hästcoaching-kurs, fick prata om vad hästcoaching egentligen går ut på. Hon sade bland annat att det inte går att dölja sina känslor för kusarna. Det här tänkte jag på då alla hästar som Majlis träffade ville nosa på henne eller bara stå nära henne. När hon grät en skvätt insisterade Gus på att gå fram och puffa lite på henne med mulen. Ingen är mer öppen med sina känslor än en ettåring.

På det stora hela en perfekt förmiddag denna fredag i april. Här kommer en liten video om hur det ser ut när jag kör upp till stallet (och galopperar lite).

 

large from peppe öhman on Vimeo.

Hästar Okategoriserade

Minisemester i Palm Springs

3 april 2018

Igår blev det visst inget bloggat, det är inte ofta sånt händer. Orsaken är enkel: Spring break för Vidde. Magnus lite ledigare än i mars. Vi drog därför till Palm Springs på en minisemester. Två timmar bort och femton grader varmare. 

Vi bokade rum på V Hotel, fick en bra deal och hängde vid poolen hela eftermiddagen. Vanligtvis bor vi på Airbnb, Parker Palm Springs eller nån enstaka gång på Ace Hotel, men efter att en Uberchaufför fnissande berättade för oss att Ace Palm Springs förr var ett Motel 8 som ägarna bara drog ordentligt med vit målfärg över rummen, slängde in några hipster-accessoarer och trissade upp priset tiofalt insåg vi att han hade rätt och att det verkligen inte är värt pengarna.

 

Eftersom annandag påsk är en vanlig måndag i Kalifornien och många skolor precis avslutat sina spring breaks var det praktiskt taget tomt på hotellet. Nån enstaka barnfamilj och en handfull damer med hundar. Hotellen här är för övrigt ofta hundvänliga.

Jag drog på mig min Palm Springs-uniform som består av turban och kaftan från Weekday. Plus silverbikini från Monki.

Vi beställde in ganska ogod mat från poolbaren. Om allt på ens tallrik är olika nyanser av brunt och beige är det sällan varken särskilt gott eller nyttigt. Men jag ska inte klaga, på kvällen tog vi en promenad till en grannrestaurang, Evzin, och åt riktigt god falafel där. Sen nattsimmade Vidde. Vill vara en morsa som nattsimmar, men orkade inte duscha efter poolen och jag svek min son den här gången. Satt vid poolen och kollade istället. Tummade på att jag är med nästa gång.

 

Följande dag spelade jag in podd mellan halv åtta och halv nio. Sedan gick vi ner till poolen och hängde där. Jag vet inte om jag med normkropp får skriva detta, men det är så skönt att kunna glida omkring i bara baddräkt utan att vara medveten om sin kropp hela tiden. För tio år sedan skulle jag med största sannolikhet ha dragit en handduk om mig varje gång jag hade ärende till baren eller toaletten. Tänker att kroppsnoijor inte har med ens verkliga utseende att göra och att vi alla är lite skadade av nåt slags ouppnåelig idealkropp. Jaja, fördel med att bli äldre är att det ofta är lättare att befria sig från kroppsångest. Och ja, håller käft nu pga av normkropp.

 

Vidde hittade en ny kompis, som inte bor så himla långt från oss och lekte med honom i bassängen. Fördelen med att vara enda barnet en lång tid är bra sociala skills. Tyvärr checkade vi ut bara några timmar senare, killarna bytte kontaktuppgifter och vi susade iväg för att äta lunch på ett favorithak i stan. Sen var det två timmar körväg hem.

 

Åkte till stallet på kvällen, fick rida en ny supergullig häst, Bee, och på vägen hem mötte jag två prärievargar. Tycker alltid att det är lite coolt och spännande att se coyotes. Tänker såklart alltid på Wile E. Coyote i Roadrunner.

Hästar Träning

Systerskapet har min rygg

28 mars 2018

Systerskapet alltså! Idag var den enda dagen i veckan jag kunde rida, men eftersom Magnus jobbade hade jag varken bil eller barnvakt. Eftersom det är spring break visade sig alla barnvakter vara upptagna på grund av att yrkesarbetande amerikanska föräldrar sällan kan ta två veckor ledigt så där bara. Jag var desperat. Vad händer då? Jo, min kompis Sandra erbjuder sig att barnvakta ungarna, Sara som jobbar på stallet erbjöd sig skjutsa mig till Topanga och min ständiga ridkumpan och vän Frida köra mig tillbaka (trots att hon bor på andra sidan stan).

Jag hade en riktigt bra ridlektion, våren har nått Los Angeles, det är varmt och alla rosa träd blommar. OCH det var Maggans sista arbetsdag på tv-produktionen. Imorgon återgår vi till det normala med två frilansande personer hemma. Är så glad och lättad över detta. Jag är en bortskämd jävel som vant mig vid ett hushåll där barnens antal aldrig överstiger de vuxnas.
Älskar hästar väldigt mycket (gjorde en video på 56 sekunder med mig och Frida som galopperar runt och som efteråt låter hästarna äta gräs, men det kändes för mycket: ”Hej, nyss hemkomna från Teneriffa vill vi visa er våra bäst 563 diabilder från resa. Sätt er bekvämt.”

Det är ju inte varje dag de gamla ridskolehästarna får äta grönt fräscht, gräs. Vanligtvis är gräset torrt och gulbrunt här i L.A. Kände en så stor ömhet gentemot Tony när han glufsade i sig det gröna.

Hästar Okategoriserade

Frågor och svar del 4

17 mars 2018

 

Vi fortsätter med frågestunden! Vår kompis Kiri whatsappade och sa att det nästan är som att stå i vårt kök, dricka lite vin och småprata om stort och litet. Det var fint sagt.

Janina:

Varför blev det ingen baseballmatch för att det regnade dagen innan?

För att planen var blöt och då går det tydligen inte att spela. Så mycket stannar upp här när det regnar. På grund av bränderna tidigare i år är marken extra känslig för regn och igår morse hade ett lerskred åkt över vägen till stallet i Topanga. Den vägen kommer nu att vara stängd hela helgen. Jag var tvungen att köra en dubbelt så lång omväg över Santa Monica Mountains på slingriga bergsvägar för att komma till min ridlektion. Otroligt läskigt för mig, men också fantastisk utsikt.

Louise (skriver en av världens bästa bloggar hej hej vardag)

1. Vilka är dina bästa genvägar i vardagen? Typ lifehacks.

2. Vilken/vilka böcker har du läst om?

3. Hur blir du och Magnus sams efter gräl?

4. Vilket skulle vara ett riktigt dröm-samarbete på bloggen?

tack för blogg o podd, du är så bra!

1. Laddar vattenkokaren och pressomaskinen på kvällen. Duschar/badar alltid precis innan jag ska lägga mig då det är bäddat med rena lakan. Har helt lagt över skolansvaret på Magnus (alltså lunchbox, läxor, föräldramöten, välgörenhetsgrejer etc) och behöver således inte fundera på det. Storhandlar all vår mat på Amazon Fresh. Har noll problem att sticka Youtube Kids åt barnen när jag behöver lite fritid. Unnar mig själv att göra saker som gör mig lycklig: hästar.

Min film 5 from peppe öhman on Vimeo.

2. Det är inte helt ovanligt att jag läser om böcker. De jag spontan kommer på nu är: Den långa flykten/Tales from Watership Down, Richard Adams, What Falls Away, Mia Farrows självbiografi. Så bra! Hon har varit gift med både Frank Sinatra och Woody Allen, Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs (men det är läänge sen nu), På andra sidan Alex, Unni Drougge.

3. Vanligt säger jag:Äsch, kan inte vi vara vänner igen?”, men det händer faktiskt allt oftare att Magnus ber om ursäkt för att han var så stingslig. Det hände igår då han ville att jag skulle handla avokadon på vägen hem efter ridningen och jag tyckte att han kunde gå upp till affären medan jag red. Blev dålig stämning.

4. De jag gillar mest att göra är med t.ex. Läkarmissionen, Ekofasta.fi-kampanjen och BookBeat. Samarbeten som känns naturliga på bloggen och som leder till något bra, inte bara är tom konsumtion. Helt egoistiskt skulle det också vara skönt och naturligt att ha ett samarbete med ett hotell i Helsingfors, med Viking Line eftersom vi ändå reser mellan Stockholm och Helsingfors på sommaren, med (förlåt!) ett flygbolag, säg Finnair eller SAS och skulle inte bli arg om en ridskola kontaktade mig och undrade om jag ville göra ett ridsamarbete med dem. Idag såg jag för övrigt att Sandra Beijer hade gjort ett så himla snyggt samarbete med Sloggi och påmindes om att jag ska köpa Sloggitrosor i sommar. De sitter som ett smäck på mig.

 

Ingen Katt
1. Vad skulle vara ditt råd till ditt 25-åriga jag om du kunde resa tillbaka och ta ett snack med dig själv? 

Att fort som attan dumpa musikern jag dejtade på den tiden. Och kanske bara trösta mig med att livet kommer att bli så jäkla bra. Minns att 25 var en svacka för mig, hade dåliga relationer och visste inte riktigt vad jag ville. Drack för mycket, festade för mycket och dejtade fel. Så här i backspegeln var det kanske en bra erfarenhet i att lära sig vad man inte vill ha, men jag tror att jag kunde ha behövt lite tröst och en påminnelse om att livet är långt.

MC:

1. Jag är nyfiken på vardagslivet i LA. Hur gör man när man inte har familj nära med barnvakt osv? Finns det något i stil med öppna förskolan? Umgås ni mest med svenskar eller amerikaner? Om ni skulle köpa hus, vart skulle ni köpa då?
Vi kommer att bo i LA stötvis med 3-6 månader åt gången till att börja och vill gärna hitta nån slags vardag för barnen undertiden vi är där.

2. Och så klart! Var kommer smeknamnet ”Peppe” ifrån?

1. Åh vad roligt! Välkomna till LA! Det första året vi bodde här hängde Magnus och Vidar (då tre år gammal) i lekparker och en gång i veckan på Svenska skolan här i Santa Monica (jag pluggade 24/7). Mig veterligen finns det ingen öppen förskola, det mesta kostar pengar. Welcome to America, liksom. OBS jag har ganska dålig koll på barnrelaterade grejer. Pre-kindergarden för fyraåringar är dock gratis från och med i år.

Vi umgås nog mest med svenskar och på andra plats med amerikaner och kanadensare, knappt alls med finländare faktiskt. Det är med barnvakt är lite jobbigt. Det blir fort väldigt dyrt med barnvakt och helkväll ute. Ibland ställer våra (amerikanska) kompisar upp, andra gånger har vi inköpt barnvakt, men oftast hänger ungarna med på restaurangmiddag, eller så går vi ut med våra respektive vänner medan den andra stannar hemma etc. Eftersom vi tillbringar hela sommaren i Stockholm/Helsingfors sparar vi alla romantiska middagar för bara Magnus och mig tills då.

Skulle vi köpa hus vore ju drömmen att göra det i Santa Monica, men det är löjligt dyrt. Och hade vi hypotetiskt råd att punga ut med fem miljoner dollar och uppåt väntar sexsiffriga belopp i fastighetsskatt. Mer realistiskt skulle väl vara nära mina närmaste LA-vänner Cissan och Frida i The Valley eller varför inte Topanga eller Malibu. Ej gratis det heller.

2. När jag var riktigt liten hade jag en älsklingsbok som hette ”Raffi Giraff och apan Nicke” den handlade om tio apor som blev vänner och flyttade ihop med en giraff. En dag utbröt en eldsvåda i det gemensamma hemmet och den råda apan Peppe klättrade upp på Raffis hals och släckte branden. Jag identifierade mig omedelbart med apan och började kalla mig själv Peppe. Sedan dess har det varit omöjligt att skaka av mig smeknamn, det har följt mig från Finland till Holland, Argentina och USA.

Feminism Hästar

Frågor och svar del 3

15 mars 2018

 

Vi fortsätter med frågestunden! Vill än en gång tacka för mycket roliga och smarta frågor att svara på

Malin:

Kan Vidar någon finska? Om inte är det någonting ni ser som ett hinder från att flytta tillbaka till Finland?

Tyvärr begränsar sig Viddes finska till några enkla fraser och att räkna till tio. Eftersom Magnus inte heller talar någon finska och jag inte riktigt ser några intressanta arbetstillfällen för oss i Finland, ser det mörkt ut med återflytt. Tänker ibland på att vi kanske borde åka upp till Mammoth Mountain eller Big Bear (förknippas alltid med The Bold and the Beautiful)  för att ungarna ska lära sig skida ifall av att vi flyttar till Norden, men är ärligt talat ganska osugen. Plus att Magnus är ÄNNU MER osugen på snö än jag. Okej, det var inte alls svar på din fråga. Svar: Nej, Vidars obefintliga finska är inte den primära orsaken till att vi inte kommer att flytta till Finland.

Ennet:

1. Hur känns det/dealar du med när du och Magnus tänker olika i feministiska frågor (tänker på era diskussioner i podden om Cosby, Louis CK och Aziz Ansari )?

2. Dina bästa tips om hur man kan diskuterar uppdelningen av hushållsarbete med sin partner?
3. Varför vill ni bo i LA framom Helsingfors?

 

1. Magnus blir djävulens advokat i podden för att det ska bli en intressant diskussion så han låter värre än vad han är. Plus att han inte är lika feministiskt beläst och betänkt så han trevar sig fram och försöker förstå vad han själv tycker genom att experimentera med kommentarer som jag sedan får montera ner.

2. En bra början och diskussionsöppnare är att fylla i den här listan (jämställdhetskollen) och sedan jämföra svar.

3. Vi landade ju i L.A. lite av en slump, men att vi överhuvudtaget lämnade Finland handlar väl mest om att jag var sugen på att bo utomlands igen. Sen blev jag omedelbart kär i Los Angeles. Älskar inte bara vädret, havet och att folk är så glada och vänliga och kreativa, utan också att den här staden verkligen har allt. Den tar aldrig slut, det finns alltid lite mer att upptäcka. Älskar också känslan av att vad som helst kan hända. Jag gillar såklart Helsingfors, men hade bott där så himla länge bara,

 

Jenny:

1. Åh! Jag har länge funderat på sammarbetet ni har med NC. Det kändes så otippat med tanke på allt blåsväder det varit i på sistone? Själv tänkte jag att det var ganska mycket skit tills ni tog upp det i Mellan raderna och då helt plötsligt kändes det som ett okej företag, bara pga att du valt att samarbeta med dem. Varför valde ni dem? Var det läskigt att tacka ja?

2. Jag vet även att du skrivit att du inte vill skriva om träning, men jag vill ju läsa om din träning (också)! Så kanske lite snabbt? Hur går det? har du något mål med din träning? Har du någon gång sprungit något lopp?

1. Så bra fråga! Det var Natural Cycles som kontaktade oss och vi funderade en stund på vad vi egentligen tyckte det. Ganska fort kom fram till att ett hormonfritt preventivmedel som dessutom hjälper att kvinnor att lära känna sina kroppar måste vara en bra sak. Framtiden liksom. Skulle nog ha svårare att göra ett samarbete med traditionella p-piller. Men ja, det VAR läskigt att tacka ja eftersom NC fått så mycket skit i media.

2. Jag vill egentligen GÄRNA tala om min träning, men vill inte hetsa någon till att tro att en måste träna. Jag tror, handen på hjärtat, att raska promenader, trapporna, spring efter barn och sen sporadiskt göra sånt som är kul: spela badminton, simma, paddla kanot eller cykelutflykt, räcker mer än väl.

Jag väljer avsiktligt att inte kolla hur fort och långt jag springer eftersom jag tror att jag har en tendens att ta det lite för långt. Alltså börja träna på ett sätt som inte längre är njutbart, utan varje session bara handlar om att förbättra resultaten. Vill att det ska vara kul. I vanliga fall (när jag inte har halsfluss och Magnus inte gör tv-produktion) springer jag 3-4 gånger i veckan, rider 2-3 gånger och slänger kanske in lite yoga with adrianne. Brukar variera springandet med intervaller, springa långt och springa i trappor. Jag är snäll mot mig själv och låter mig promenera ifall jag har en dålig dag. Ridningen är det jag njuter mest av. Är så SJUKT lycklig på hästryggen. Folk som aldrig ridit fattar inte hur intensivt det är och hur många muskler en ryttare använder. De muskler jag har kring mage och midja kommer alla från ridningen. Har för övrigt aldrig satt min fot på ett gym, vet inte hur man gör där.

Jag har sprungit ett halvmaraton med en kompis och ett par milen. Tyckte det var tyngre att springa 10K än att springa 21. Har en kompis som tjatar på att jag ska springa maraton med henne, är lite sugen, men det känns som en så tidskrävande grej att tränar för ett sånt lopp. Plus att jag nog mest skulle göra det för att vara en god kompis, är ärligt talat inte så sugen.

 

Hästar Träning

Det stora hästinlägget

9 februari 2018

Ridlektion och hästar!! Nu kommer 90 procent av er att vara GÄSP! medan den resterande 10 procenten omedvetet lutar sig två centimeter närmare skärmen. På sistone har jag fått några kommentarer kring hur vi rider och eftersom jag hade en så jäkla bra lektion tidigare idag tänkte jag passa på att skriva av mig.

Alla hästarna på stallet är inte jättebra dressyrhästar. Om en ska vara krass är väldigt få av dem det, men det finns vissa stjärnor, som min favorit Tony till exempel. Många är före detta westernhästar eller hästar som knappt fått någon skolning alls. Det är okej, för till skillnad från när jag red i Norden (det här är egentligen min ridpartner Fridas spaning) fokuserar man mycket mer på ryttaren än på hästen här. Det gäller att sitta rätt, arbeta med benen, rak i ryggen osv. Självklarheter kanske, men ack så svårt.

Våra två tränare McKenzie och Vivian är så fruktansvärt bra. De kan säga något i stil med: ”Flytta ditt högerben två centimeter bakåt” eller ”Förflytta tyngden en aning åt vänster” eller ”Lyft hakan och luta dig pyttelite framåt” och bara med småsmå justeringar känner en hur hästen reagerar och rör sig annorlunda.

Ofta är lektionerna ganska blandade. Ibland rider vi med folk som knappt vågar galoppera, andra dagar (som idag) kan vi rida öppna, sluta och skänkelvikning i olika gångarter. Galoppombyten gör vi också ibland, men ofta gör vi ganska enkla övningar och fokuserar på att rida med sits och ben. För mig går det upp och ner. Hade en lång period då jag kände att jag blev lite sämre varje gång jag satt upp på hästryggen, men idag gjorde jag en comeback och var på gränsen till äckligt nöjd. Tony och jag var i perfekt synk. Det sagt är alla ridlektioner bra ridlektioner. Är alltid lycklig och lugn efteråt.

Det skadar ju inte heller att jag får rida med några av Los Angeles bästa kvinnor. Så mysigt att småprata medan vi ryktar hästarna. Tänker att vi nästan alltid umgås över en bit mat eller drink och det gillar jag såklart också, men att tillsammans hänga med hästar är ett fint alternativ till restauranghänget.