Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Helsingfors

baby Feminism Helsingfors

Rädd för att resa med barnen

15 juli 2018

Jag har precis anlänt till vår sommarstuga i Ekenäs efter ett dryg av resande. Vi lämnade Stockholm på lördag eftermiddag, tog färjan till Helsingfors och körde sedan till Ekenäs. Eller först åt vi frukost hos Anne, men det är en annan mycket mer inspirerande historia.

Det här med ett resa för barn är något jag bävar för, jag är nämligen ganska dålig på att resa ensam med två barn. Det här säger jag inte för att kokettera (så där som någon i en intervju jag gjorde nyligen sa att hen ”inte gillar att göra tråkiga saker, bara roliga” och man ba ”alltså WOW så originellt!”), utan snarare för att jag är lite rädd för att resa med barnen. Jag blir lite svettig när jag tänker på att Majlis ska bajsa på ett olämpligt ställe eller få ett raseriutbrott på restaurangen eller att jag inte ska få in barnvagnen i kupén eller glömma att ge dem mat. Och att jag inte kan hantera konsekvenserna. Bara går därifrån och aldrig mer ser mig om liksom.

Jag har inte heller samma oändliga tålamod som Magnus verkar ha när han hänger med barnen. Maggan går helt in i att hans uppgift ÄR att vara med ungarna, medan jag suktar efter att få jobba lite, läsa en bok eller ta ett glas vin, blir irriterad när det inte funkar och tar ut irritationen på ungarna. Vidar och Majlis vann med andra ord inte jackpotten när de fick mig till mamma, men tänker att jag är inspirerande på andra sätt. Kanske.

Nu är vi i alla fall framme, har ätit nypotatis och sill och jag har badat inte mindre än TVÅ gånger med barnen. Var otroligt nöjd med mig själv efter det. Kräver uppenbarligen inte så mycket av mig själv som förälder.

Ja och så förklarade Vidar något i bilen använde ordet ”purse” och frågade om jag visste vad de betydde. När jag sade att det är en sorts väska som damer ofta använder såg han strängt på mig och sa: ”Män kan faktiskt också ha handväskor. Det finns ingenting som pojk- och flicksaker, det finns bara saker”. Mitt modershjärta exploderade.

 

Helsingfors Resa

Resa mellan Helsingfors och Stockholm

22 juni 2018

Ingen läser väl bloggar på midsommarafton, tänker ni kanske nu. Men på den här bloggen är alla dagar jämlikar och därför fortsätter jag med inlägget om besöket i Finland. Det sista jag gjorde innan jag lämnade Finland var att svänga förbi mitt förlag Schildts och Söderströms för att skriva på kontraktet på hästboken. Eller okej det var det nästsista, det sista jag gjorde var att skåla för hästboken på Holiday med min före detta styvmor. Eller är styvmor kanske en evig titel?

Sedan skyndade jag vidare till Vikingterminalen där jag mötte upp Magnus, Vidar och Majlis, min svärmor Diana samt min pappa och hans fru Sholpan.


Vi checkade in och eftersom jag bestämt mig för att alla små segrar ska firas (och glädjen alltid ska tas ut i förtid för då får man i bästa fall vara glad två gånger) skålade jag en gång till i hytten med gänget. Sedan skickade Maggan och jag ut barnen och far/morföräldrarna för att vi skulle kunna spela in ett avsnitt av podden.

När jag för några år sedan kom på idén att bjuda med den äldre generationen på kryssning medan vi reste mellan Stockholm och Helsingfors ansåg jag mig själv vara ett geni. Håller fast vid det än i dag (anspråkslös som jag är). Ett perfekt sätt att umgås på och förena nytta med nöje, eller nöje med nöje, menar jag1 Se bara så glada pappa och Sholpan är.

Vi åt skaldjur och pratade och allt var så bra det kunde vara. Ja, tills det senare på kvällen blåste upp ordentligt. Både Vidar och jag blev riktigt sjösjuka och var tvungna att försöka sova bort det medan vågorna kastade sig mot fönstren.

 


Följande morgon mådde alla som vanligt igen och vi träffades på frukosten. Otroligt skönt att vara fem vuxna på två barn. Det borde egentligen alltid vara normen. Nu är vi tillbaka i Stockholm och ska fira traditionell stadsmidsommar. Hoppas att ni har det riktigt, riktigt fint. GLAD MIDSOMMAR!

Brunch Helsingfors Resa Restauranger

Stockholm- Helsingfors -Ekenäs

20 juni 2018

Jag har befunnit mig i en intensiv radioskugga och därför haft en hel dag av bloggpaus. Försökt svara på alla kommentarer, vill inte att ni tar det personligt om jag glömt bort någon. Ska vi köra en detta har hänt? JA!

Vi tog Viking Line över till Stockholm och hade en hytt med balkong. Otroligt lyxigt och trevligt. Våra barn sover överlägset bäst på en färja mellan Sverige och Finland.

Vi anlände till ett Helsingfors där full sommar rådde och checkade in på St George som såg ut som ett hotell i en Wes Andersson-film.

Rummen var stora och fina och såg så här välstädade ut i ett kort kort ögonblick, sedan bredde vi ut oss över varje liten millimeter.

På hotellet fanns också en stor vinterträdgård där man kunde sätta sig för att jobba, ha en after work eller bara chilla. Tycker att det finns för få hotellobbyn med rum för häng i Helsingfors. Eller nu finns det ju ett! Se det som ett tips.

Sen blev det ju middag och mys med goda vänner på yes Yes Yes. Hade en splitterny klänning från H&M och ett GOTT HUMÖR i bagaget.

Följande morgon åt jag frukost med Karin på hotellet. Saknar henne i mitt vardagliga liv, men lobbar för att hon och Linn med familjer ska fira påsk i LA 2019.

Följande dag hängde vi med en syster och senare med Ida-Lina och Theo Gamla kyrkans park. Majlis och Theo promenerade iväg sida vid sida och pratade nån slags bebiska som ingen av oss förstod. Mycket gulligt.

På lördagen åt jag frukost med Basse (tänk att det fanns en tid när vi lunchade flera gånger i veckan) och smet sedan över gatan till G18 och Parad där jag skulle medverka i frågesport/lekprogrammet ”Vem Vad när”. En gång i tiden medverkade jag i morgon-tv varje månad och blev sminkad på exakt den här platsen. Det var tider det.

Till saken hör att Sonja är programledare för ”Vem vad när” så jag fick en chans att prata lite mer henne också. Mer efter inspelningen då vi tog ett glas på uteserveringen till St George. Saknar henne också.

Skådespelaren Maria Sid (uppe till höger) var en av lagledarna i frågesporten. Bra person, hon också. När allt var klart plockade Magnus upp mig. Han hade bilen full av barn och min mamma och grejer. Vi åkte ut till min mammas sommarställe utanför Ekenäs.

Jag doppade mig i havet, badade bastu, läste Rick Boy och kom inte ut på nätet. Barnen strövade omkring på området och bekantade sig med den finländska naturen.

Vi bäddade syskonbädd (bokstavligen) åt dem på golvet och det var otroligt gulligt. Sen rullade Majlis in under sängen på morgonnatten och gulligheten utbyttes i gallskrik.

Ojojoj så mycket bilder och information. Jag känner mig som en moster påå 1980-talet som tvingar sina släktingar att kolla på en två timmar lång diabild-rulle från semestern på Mallorca. Tar en paus och fortsätter senare.

Helsingfors Los Angeles Personligt

Det ständigt dåliga samvetet

18 juni 2018

Fråga: tror ni generellt att kvinnor generellt drabbas oftare av dåligt samvete än män? Min teori är att kvinnor i vår kultur uppfostras till att inte bara ta ansvar över att andra människor har det bra, utan också att ta ansvar över andra människors känslor. Män lever med en större frihet i att göra vad de vill. Nu tycker jag inte att mannen ska vara normen och det en strävar efter, det är alltid bättre att ta andra människor i beaktande. Önskar bara att jag kunde njuta fullt ut av våra nordiska besök.

Jag befinner mig på min mammas sommarställe och har det underbart. Hela mitt väsen har gått in i semesterläge och minsta lilla arbetsuppgift känns oerhört jobbigt och onödig. Jag skulle njuta fullt ut om jag inte kände ett intensivt dåligt samvete över att vi bara är här en kort tid och sen åker tillbaka till L.A. Att jag genom att leva på en plats som gör mig väldigt lycklig samtidigt berövar min och Magnus mamma den vardagliga kontakten med sina barn och barnbarn. Ja och själva blir de inte yngre precis.

Det skulle såklart inte vara en katastrof att flytta till Helsingfors eller Stockholm, men om vi gjorde det nu skulle det inte vara för vår egen skull.

 

 

Helsingfors Resa

Det bästa och sämsta med Helsingfors

16 juni 2018

Hej! Ska snart checka ut från hotellet, delta i en frågesport på tv och sen åka till landet. Om jag får säga det själv har jag skött det här Helsingforsbesöket med glans. Inte stressat, inte haft dåligt samvete, bara tagit det launa. Hängt med vänner i Gamla kyrkans park (tack Ida-Lina för bilden!), lunchat med systrar och ätit middag med vänner.

Känner alltid en så stark ambivalens gentemot den här staden. Det finns så mycket som jag älskar med den, som de vackra husen, de korta avstånden, att springa på kompisar på gatan, havet, restaurangerna, att inte dela ut dricks till höger och vänster och framförallt vännerna. Samtidigt blir jag irriterad på att folk gör sitt yttersta för att inte vara tvungna att kommunicera med främlingar. Att tjejen i glasskiosken hellre låtsas som om Vidar inte existerar när han beställer glass på svenska än att anstränga sig för att prata med honom. Att folk inte är speciellt barnvänliga och alla fulla människor som vandrar omkring med ölburkar i händerna. Noterar också att folk röker och hur ovan jag är vid det. Cigaretter alltså, i LA vandrar man ju ständigt ut och in i moln av gräs. Jaja, det skulle  antagligen inte ta mer än två veckor i Helsingfors innan jag igen vant mig vid allt.

 

Helsingfors Okategoriserade Restauranger

Middag på Helsingfors bästa restaurang Yes Yes Yes

15 juni 2018

För några veckor sedan var Magnus i Finland för att gå på en begravning och när han kom hem till LA sa han att han passat på att äta på en av världens bästa restauranger Yes Yes Yes. Han sa också att det är där vi måste ordna vår årliga Helsingforsmiddag.

Varje år brukar vi samla ihop våra vänner för att skåla in sommaren. Folk brukar komma och gå under kvällen och jag är både otroligt glad över att träffa alla och lite ledsen för att vi ses så sällan.

Om ni tycker att bildkvalitén på bloggen gått upp med 200 procent beror det på att min kompis Minna fotade igår. Hon är så duktig och generös.

Joey till vänster på bilden har jag känt sedan vi gick i gymnasiet. Jag har egentligen ganska få barndomsvänner, men en vänskap som har tjugo år på nacken måste väl ändå räknas som ganska långvarig.

All mat på Yes Yes Yes är för övrigt vegetarisk och så jäkla gott! Och så serverar de ett eget vin som OCKSÅ var magiskt. Måste erkänna att Magnus hade rätt. Alla ni som planerar att besöka Helsingfors i sommar måste äta här. Lova mig det.


Jag skyndade tillbaka till hotellet när barnvakten var tvungen att dra, men Magnus fortsatte ut i Helsingforsnatten. Enligt Instastories blev det karaoke. Själv fick jag finbesök på hotellrummet av min vän Anna. Lite olika efterfest, om vi säger så.

Helsingfors Resa Stockholm

Stockholm Helsingfors med stil

14 juni 2018

Viking Line bjöd oss på en resa från Stockholm till Helsingfors och det var inte vilken resa som helst. Vår hytt hade en liten balkong! Har aldrig varit med om maken.

Det kändes extremt lyxigt. Det tyckte Majlis också och skulle absolut ut på den. På en rationell nivå fattade jag att hon inte skulle kunna klämma sig igenom räcket och falla ner i havet. Jag skulle givetvis hoppa efter henne IFALL av detta osannolika scenario, men vi befann oss onekligen lite för högt uppe för att det skulle kännas helt avslappnat. Fast mer oavslappnat skulle det såklart vara att ungen föll i.

När jag får sova i ett fint hotellrum/hytt vill jag bara mysa i det. Så även här. Vi bjöd upp kompisarna Maja och Evis på rummet och satt och pratade tills det var dags för middag klockan åtta. När solen gick ner sprang jag ut på balkongen för att fota solnedgången. Vet att det anses ofint att fota solnedgångar, men SO SUE ME!

 

Maja och Evis steg av i Mariehamn och Vidde stod ute på ballen och ropade ”HALLÅÅÅÅ ÅLAND!”. Blev lite sugen på att stiga av, jag med. Tänkte också på att sommarnatten i skärgården måste vara det vackraste en människa kan uppleva.

Jag somnade bums trots att jag lovat Magnus att sätta mig på balkongen med honom och dricka ett glas rödvin. En sån fru är jag. Prioriterar nästan alltid sömn. Maggan lade barnen i bäddsoffan i hytten och ta mig tusan, de små monstren sov hela natten. Fick en flashback av att de faktiskt brukar göra det på Viking Line. Det är kanske något med båtens brummande eller att det blir helt mörkt i hytten. Magiskt var det i alla fall.

Sen åt vi frukost och innan vi visste ordet av tog vi iland i Helsingfors. Att komma till Helsingfors känns alltid som om LA bara var en dröm och jag alltid bott här. Jag är bekant med varje kullersten, kvarter och mås. Undrar när den känslan kommer att gå om.


Nu ska jag slänga i mig lite mat och sedan göra mig klar för kvällens middag på Yes Yes Yes.

Helsingfors Los Angeles Personligt

Fråga och svar del 7

25 mars 2018

Här kommer den sista frågan i frågestunden. De tidigare frågorna och svaren finns här, här, här, här, här och här.

Jennifer:

När jag lämnade min hemstad kände jag mig alltid lite rädd för att uttrycka mina känslor kring den och att liksom kritisera. Det kändes som om de ”hemma” tog ganska illa upp och jag kunde riktigt se hur tankarna gick ”jaha har hon flyttat och tror att hon plötsligt är så mycket bättre nu?” Så jag undrar helt enkelt hur du ser på detta med att ha flyttat från Finland och ha en stark inställning om att ni faktiskt inte kommer flytta tillbaka dit (hit). Möter du någon kritik pga detta? Funderar du över hur det mottas i Finland, alltså om folk anser att du dissar ”deras land” och uppfattar det som lite drygt?

Tänker på detta mer eller mindre varje gång jag skriver ett blogginlägg, speciellt när jag skriver om att jag är lycklig eller verkligen trivs i LA. Jag älskade också att bo i Helsingfors, under majoriteten av sin existens hette den här bloggen Livet & Helsingfors, och jag lämnade inte staden för att jag vantrivdes, utan mer för att jag fick en möjlighet och USA:s västkust kändes spännande. Jag hade aldrig haft någon stor dröm om att bo i just LA, men när chansen kom tvekade jag inte en sekund. Sen blev jag kär i staden lika fort.

Min rädsla för att Finland ska känna sig dissat tar sig i uttryck att jag efter att ha skrivit ett blogginlägg går omkring och grubblar på om jag lät dryg eller, värst av allt: självgod. Jag fattar ju att ingen egentligen bryr sig, men oroar mig ändå för att folk ska tycka att jag är mallig eller att jag överdriver och ljuger när jag skriver om kärleken till LA. Eller att jag ska tro att jag är NÅGON.

När jag talar med folk hemifrån är jag noga med att poängtera att LA faktiskt också har sina problem och att Helsingfors är en underbar plats att bo på. Det här tycker jag verkligen. Nu har vi ändå klarat av att skapa en väldigt bra vardag här i Santa Monica och stannar kvar tills vi är färdiga med staden. Att det sen mer sannolikt blir Stockholm än Helsingfors handlar nog mest om att jag inte kan se VAD jag och Magnus skulle jobba med i Finland. Men var vi ska bo efter Los Angeles vet jag ärligt talat inte, efter det här inlägget skulle det vara ödets ironi att vi båda fick värsta drömjobben i Åbo.

Feminism Helsingfors

Vi daltar inte för mycket med barnen

5 november 2017

Ibland kan det kanske vara roligt för er att läsa det jag skriver på annat håll. I Helsingfors kommer två daghem (i Finland kallar man dem inte ännu för förskolor) att skippa fars dag och istället fira en närastående- eller föräldradag. Detta för att också andra än kärnfamiljsbarn ska känna sig inkluderade. Att slopa farsdagen på dagis (det är alltså fortfarande tillåtet att fira den hemma) har givetvis väckt protester och många har tyckt att vi måste sluta dalta med barnen och att det bara är bra att de faderslösa lär sig att livet är orättvist. Själv tror jag inte att barn som avviker från normen kommer att ha problem med just den aspekten i livet, eller nåt barn alls för den delen. Tycker snarare att det är vuxnas ansvar att göra barnens liv så bra och rättvisa som möjligt. Eller äh, jag skrev ju redan detta i Hufvudstadsbladet läs själva.

Helsingfors

En sista dag i Helsingfors

12 augusti 2017

Det sämsta med att hälsa på i Finland och Sverige är att åka iväg och veta att det kommer att ta länge innan man ser alla fina människor igen. Efter att mina föräldrar skildes bodde vi hos pappa ibland och dagen han skulle köra oss till mamma igen var han alltid på uselt humör och ställde till med bråk för att han var så ledsen för att vi skulle åka (detta insåg jag långt senare). Jag är lite rädd för att bli likadan. Sur och stingslig för att jag är ledsen

Sista kvällen åt vi kräftor på Pyrets och Miikas veranda. Vi passade också på att fira min födelsedag i förtid (ähum, den är ju i dag den 12 augusti). Det var skönt att tillbringa precis hela dagen på Petas. Den här Helsingforsvistelsen har nämligen varit tightare än någonsin. I onsdags gick jag sexton kilometer utan att lämna kärncentrum, men hann också träffa ungefär åttio procent av alla jag ville träffa. Känner en sån ambivalens, älskar ju Los Angeles, men jädrans så det är fint att träffa vänner i Helsingfors och Stockholm.

På fredagen skulle vi ta Viking Line över till Stockholm (rekommenderar VARMT veganburgaren på grillrestaurangen OCH att äta frukost på Food Garden, båda extremt bra matupplevelser), men eftersom färjorna gick enligt sommartidtabeller hann vi äta en sen lunch på The Cock med Karine och Rasmus och Karines systerdotter. Ville bjöd på ostron och det var så mysigt att vi stannade där precis hela eftermiddagen.

Inte nog med att den gulröda hammaren är extremt störande i sig, den för också ett fruktansvärt pipande ljud när den träffar sitt mål. Jag har gjort mitt bästa i att ”glömma” den på olika instanser, men den hänger segt med. Jaja, nu ska jag ut och fira födelsedag. Jag är av den sorten som ÄLSKAR födelsedagar.

PS nytt för i år: gratulationer på LinkedIn. Där ser man.