Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Jobb

Feminism Jobb

Hjälp igen! ”Min feminism”

2 april 2017

Ni var så fruktansvärt bra på att komma med förslag och smarta tankar kring att skriva om psykisk ohälsa (länkar så fort jag skrivit och publicerat texten) att jag tänker be er om hjälp igen. Jag ska skriva en (lååång) krönika, nästan essä, med rubriken ”Min feminism”. Jag kan inte påstå att det är furstligt betalt här heller (försöker att aldrig räkna ut timlönen eftersom det blir så ledsamt), men vill såklart göra ett riktigt bra jobb. Och väldigt roligt uppdrag! Vad skulle ni vara nyfikna på att läsa?

 

Jobb

”Hoppas ingen läser detta”

21 mars 2017

Skickade precis iväg ett större reportage invandring och om muren som Donald Trump vill bygga mellan USA och Mexiko. Jag har forskat, intervjuat och filat på texten i dagar, men fick ändå den där känslan av att någon kommer att avslöja min bluff när hen (okej, who am I kidding: han) läser texten. Som vanligt var Maggan min testläsare och som vanligt sa han att den var bra och pekade ut några tryck och slarvfel. Ändå trodde jag inte honom.

Jag har jobbat som skrivande journalist, författare och bloggare i hur många år som helst, men bloggen är det enda forumet där jag känner mig fult trygg och inte behöver tänka: ”Äh, ingen kommer väl ändå att läsa det!” för att lugna ner mig själv. Sen går det några dagar efter publiceringen och jag är alltid lika överraskad och lättad över att ingen kontaktat mig för att påpeka alla fel jag gjort. Och till slut kan jag andas lugnt igen och till och med tycka att det jag skrev var ganska bra. Säg att jag inte är den enda som lider av bluffsyndromet.

Jag illustrerar texten med en gullig bild på Majlis och Cissans hund Goldie.

Jobb

Att umgås HELA tiden

15 mars 2017

I går åkte Maggan, Majlis och jag ner till San Diego för att ta några bilder av väggen mellan USA och Mexiko. Det finns egentligen två staket, ett som USA byggt och ett annat som Mexiko lagt upp (de bah: ”FINE! TWO CAN PLAY THAT GAME.”). Ursprungligen hade vi tänkt ta bilderna i en park som heter International Friendship Park och ligger vid gränsen och Stilla havet, men efter att ha kört i två timmar gjorde jag lite slentrianmässig research och insåg att parken bara är öppen på helgerna. När detta uppdagades blev det för en kort stund dålig stämning i bilen.

Men allt löste sig, vi parkerade vi några kilometer från gränsen på en annan plats och hajkade sedan fram till staketjäveln. Stundvis var det lite bökigt att komma fram med barnvagn i terrängen. Den sista biten gick Maggan ensam eftersom vagnen fastnade i leran. Maggie blev också stannad och utfrågad av en gränsvakt. Det var lite spännande, men eftersom det knappast finns något ofarligare  universum än ett vitt par med barnvagn vinkade patrullen oss snart vidare.
Sen körde vi hem igen och konstaterade att vi umgås sjukt mycket med varandra. Hittills har detta koncept funkat bra. Vi har faktiskt väldigt roligt nästan hela tiden. Det där med att leva sitt eget självständiga liv är tydligen ingenting vi idkar. Hur gör ni som lever i förhållanden? Hänger mycket, eller passar på att längta lite efter varandra?

Jobb

Jobbiga listan

14 mars 2017

Vad ville du bli när du var barn?

Jag drömde om att bli brandman. Mitt smeknamn Peppe kommer från att jag beundrade en apa som klättrade upp på en giraffhals och släkte en brand.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Jag trodde att jag skulle bli lärare eller skådespelare.

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen i skolan?

Allra bäst var jag nog på svenska, eller modersmål som vi säger i Finland, och gymnastik. Sämst på kemi och syslöjd.

Vilket var ditt allra första jobb?

Antingen simlärare eller kaffeförsäljare på Robert’s Coffee.

Vad har du haft för olika betalda jobb?

Simlärare, kaffeförsäljare, bokförsäljare på Akademiska bokhandeln, svenskalärare på olika företag, radiopratare på Yle, lärarvikarie, forskningsassistent när jag pluggade på University of Twente i Nederländerna, sommarjobbare på Utrikesministeriet, pressassistent på Utrikesministeriet, koordinator på Finlands Ambassad i Buenos Aires, riksdagsassistent till Eva Biaudet på Riksdagen, presskoordinator på Finnfacts, chefredaktör på Papper, journalist på HBL och jag har säkert glömt bort nåt, men ungefär detta. Räknas författare som jobb? Podcastare? Föreläsare? Bloggare? Det får jag ju tekniskt sett betalt för.

Vad har du gått för utbildning?

Pluggat journalistisk på folkhögskola, sedan magisterexamen i statsvetenskap från Helsingfors universitet och master of arts in specialized journalism från USC.

Vad går ditt nuvarande jobb ut på?

Skriva intervjua folk, texter, spela in podd, föreläsa, filma och klippa.

Vilka är dina starka respektive svaga sidor på jobbet?

Mina starka sidor är att jag har en ganska solid och hög lägstanivå, att jag alltid levererar och att jag kan mycket. Jag är bra på att se den stora bilden, koppla ihop skeenden och fatta snabbt. Mina sämsta sidor är att jag lätt blir uttråkad och att jag ibland inte orkar med detaljer.

Nämn något som du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb? 

Jag är stolt över att ha skrivit tre böcker och att jag har ett par nya på gång. Jag är extremt stolt över bloggen och att jag vågade säga upp mig (eller egentligen alla gånger jag sagt upp mig och gått vidare) och bli frilansare och dessutom kan försörja mig på det.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget?

Så svårt. Ingen aning. Tycker att jag har det perfekta jobbet. Vill aldrig mer ha en chef.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Jag vet faktiskt inte. Imponeras av advokater, men är verkligen inte en person som orkar läsa det finstilta eller traggla genom detaljerade lagtexter.

Vad gör du om fem år?

Ungefär det jag gör i dag. Hoppas jag!

Jobb Podcast

Ett tips och många proffs

9 mars 2017

En bra grej med USA är att det gör så sjukt bra journalistik här. Visserligen också jättedålig sådan , men så är det med det här landet. Allt man säger om det både stämmer och inte stämmer. Just nu lyssnar jag nästan slaviskt på podcasten A1 (tack du som tipsade om den!) och inte nog med att jag lär mig så otroligt mycket om det amerikanska samhället och den dagsaktuella politiken, programledaren Joshua Johnson är också så otroligt bra. Upplägget är en aktuell fråga (läckorna i Vita Huset, toaletter för transpersoner, lobbyverksamheten i senaten, hur politisk ska forskning vara etc), två eller tre gäster och diskussion. Johnson är alltid påläst och ställer på ett vänligt, men samtidigt direkt sätt följdfrågor. Ingen kommer undan med att ge ett annat svar än den på frågan. Programledaren faller heller inte i fällan att mer eller mindre omedvetet ta den ena partens sida. OCH programledaren tror inte heller att han är stjärnan i programmet.

Jag tänker nästan dagligen på hur fruktansvärt proffsiga programledare och journalister det finns här. Det märks att de blivit utsållade av hundra eller tusentals sökande. Man kan inte vara helt okej på sitt jobb om man skriver för The New York Times eller gör program för NPR. Väldigt inspirerande till att bli en bättre skribent och podcastare. Och liiiite nedslående att inse att jag ännu har en lång väg att gå.

Jobb

Maggie i olika svenska tv-program

27 februari 2017

Eftersom det här är min blogg handlar det inte så mycket om vad Maggie egentligen jobbar med, men eftersom han gjorde en så rolig rapportering om Oscars för Nyhetsmorgon att Filip & Fredrik tog upp det i Breaking news tänkte jag att det kunde vara dags för en pytteliten presentation.

Magnus jobbar som producent för några stora podcaster, ibland är han inslagsproducent för olika tv-produktioner, på sommaren är han redaktör för Nyhetsmorgon och så gör han en del andra smågrejer för radio och tv mellan det. Här är en enkel resumé.

Det bästa med hans jobb är ändå att det tangerar mitt på så vis att vi ibland kan hjälpa varandra och alltid diskutera uppdrag, komma med förslag på vinklar, läsa igenom varandras texter osv. Det leder visserligen till att vi pratar om våra jobb ganska ofta, men eftersom vi både (okej mest jag) är så intresserade av media och samhälle finns det ingen tydlig gräns mellan intresse och arbete.

Ni som lever med en annan vuxen, jobbar ni inom samma bransch som hen och pratar ni mycket jobb? Är det bra eller dåligt? Eller båda två.

Jobb Resa

Vad är grejen med San Francisco?

25 februari 2017

Jamen hej från San Francisco! Jag vet att jag borde älska den här staden, men jag tror att jag behöver en lokal guide för att förstå den. Jag tycker visserligen lite mer om SF varje gång jag är här, men blir alltid liiiite illa till mods av alla uteliggare, knäppgökar, djupa inkomstklyftor, att det är så förbannat kallt och blåsigt och mängden turister som köar för att få åka gammaldags spårvagn.

Jag är inte dummare än att jag fattar att detta är en magisk stad, snygg är den definitivt och i varje hörn ligger det en restaurang eller barn jag vill testa. Men jag skulle nog behöva den där guidningen eller att själv bo här för att San Francisco skulle komma på min städer jag älskar-lista. Eller så är jag omedvetet påverkad av att man ANTINGEN måste gillad LA eller SF.

Och när jag ändå neggar: tycker också att Starbucks gör äckligt kaffe. Efter frukosten köpte jag en stödkopp och måste slänga bort hälften på grund av USCH. Nåja, nog klagat. Har intervjuat ett underbart par som flyttade till SF 1967 och berättade om Summer of Love. Politiken, musiken, kulturen, sexet och drogerna. Exempel: Så gulligt när två sjuttioåringar fnissar och berättar om drogerna de gjorde på 1960-talet.

Och så har vi ätit goda veganburgare. På vägen upp körde vi nämligen förbi en gigantisk inhägnad med kor och Vidar fattade kopplingen mellan hamburgare och kokött. Nu vill han förbjuda alla att äta döda djur.


På bilden ovan är jag så trött att Magnus frågade om jag gråtit på grund av röda glansiga ögon. Jag ba med martyrstämma: ”Det är okej. Jag har bara jobbat jättemycket och sovit jättelite”. Men det är inte alls synd om mig på riktigt för nu tänker jag inte jobba förrän på måndagen.

Jobb Resa

Jag ÄR mina föräldrar

24 februari 2017

Hej från hotellet i San Francisco! På vägen hit slog det mig att jag blivit mina föräldrar. Utan någon som helst kontroll hojtade jag från framsätet i bilen att Vidar skulle titta ut på ”de vackra landskapen”, ”korna”, ”fåren”, ”snö”, ”inte snö” och så vidare i oändlighet. Hej mamma! Hej pappa! Jag är ni nu.

Men innan vi åkte hade vi det ganska mysigt på hotellrummet. Efter att jag hade jobbat färdigt hängde vi bara. Spelade lite spel, badade i poolen och gjorde sedan genidraget: beställde in frukost till rummet. Well, played familjen Öhman! Om jag får säga det själv (men det får man väl inte längre i det här landet).

Jag läste nånstans att man måste ha helt lediga dagar då man låter hjärnan vila och processa allt den tagit in. Det låter antagligen som en självklarhet för de flesta av er, men för mig var det en liten aha-upplevelse. Att inte vara så effektiv hela tiden. Ska vara ledig minst en dag i veckan från och med nu.

 


Jaja, nu ska jag förbereda morgondagens jobb och imorgon får San Francisco banne mig visa sitt bästa jag.

Feminism Jobb

Ta betalt för råd

24 december 2016

Jag föreställer mig att inte ALLA julmyser från internet i dag och tänkte därför skriva nåt helt vanligt.

Häromdagen skrev Lina Thomsgård (grundare av Rättviseförmedlingen, programledare, skribent och en massa andra saker) på Instagram om hur on gång på gång blir kontaktad för att över en lunch få berätta om hur man jobbar för ”en könsneutral balans och bredd i styrelserummen”. Och att dessa lunchpersoner, som ofta själva är anlitade för att jobba med detta, utgår från att eftersom Thomsgård tycker att jämställdhet är så viktigt pratar hon gärna gratis om detta. Thomsgård skrev att folk tror att hon liksom BRINNER för att utbilda andra och NJUTER av att prata om jämställdhetsstrategier och att hon därför gärna gör det gratis.  Hon stör sig på detta eftersom hon lagt ner massor av tid och energi på att bli expert inom det här området.

Min syrras man berättade att han i USA råkat på en journalist som sa att hon gärna träffar folk som vill pick her brain, men att hon nu för tiden fakturerar 150 dollar per träff. Och häromdagen hörde jag om en kulturperson som tar betalt för att ett filmteam ska FÅ göra en dokumentär om hen. Det låter kanske äckligt kapitalistiskt att ta betalt för att ge lite goda råd, berätta om sitt liv eller prata om sina erfarenheter och kunskaper inom ett visst område, men advokater, läkare och konsulter gör ju också det utan att någon tycker det är konstigt.

Själv skulle jag inte kunna ta betalt för en diskussion, men funderar nu för tiden noga innan jag tackar ja till en intervju ifall jag förväntas ställa upp som expert. Det tar nämligen tid att förbereda sig, tid jag kunde spendera på att göra ett jobb jag får betalt för. Och är jag där i en yrkesroll är det spklart i mitt eget intresse att jag låter kunnig och smart. Är ni med?

Kanske så här: när folk vill ha råd för professionellt bruk borde de också ha en budget för konsultationen.