Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Jobb

Jobb Podcast

Det kommer att bli bra-podden

9 maj 2018

NU ligger de första två avsnitten av Det kommer att bli bra-podden äntligen ute! Finns på Soundcloud (om nån nu lyssnar där) och på Itunes. Ska lägga upp dem på Acast också. I det första avsnittet presenterar vi oss. Marianne pratar om coaching och jag berättar om det jag lärde mig under våra sessioner, ja och sen blir det lite om våra jobb som egenföretagare/frilansare.

 

Bild: Mathilda Tennysdotter

I det andra avsnittet berättar Magnus om hur det kommer sig att han producerar så många svenska poddar och hans väg från programmerare till radiopratare, programledare på tv och podcastproducent. Många bra tips här (vi planerar för övrigt en riktig poddkurs senare i år). I framtida avsnitt pratar Michaela von Wendt om hur det är att vara företagsledare och ger sina bästa tips på bland annat löneförhandling, Frida Karsberg om att coacha människor genom hästar och Peter Westerholm om bland annat hur man gör virala videofilmer.

Vore SUPERSJYST om ni gick in och gav oss några stjärnor på iTunes och skrev en liten recension. En mening räcker. På så vis får iTunes algoritm upp ögonen för oss och placerar oss i bästa fall på New and noteworthy. TACK <3 <3 <3

Och så finns vi ju på Facebook och Instagram också! Följ oss GÄRNA. Jag blir såklart väldigt glad om ni berättar vad ni tycker efter att ha lyssnat.

Jobb Los Angeles

Innebandymatch Finland-Sverige

22 april 2018

I går ordnade Finlands generalkonsular i Los Angeles en vänskaplig innebandymatch mellan Finland och Sverige. Det gick rykten om att Zlatan skulle spela på det svenska laget, men tydligen gillar inte LA Galaxy tanken på att deras nya stjärna skulle skada sig på innebandyplanen så 120 besvikna gäster nöja sig med sport utan personer som talar om sig själv i tredje person. Jaja, det var superkul ÄNDÅ.

Det var också vansinnigt varmt på tennisplanen som förvandlats till en innebandyplan. Majlis sprang omkring inne i huset och smetade vattenmelon på soffor och däckade till slut i skuggan. Jag försökte knäppa några bilder för en text jag skulle skriva och Magnus blev den officiella tidtagaren.

För första gången kändes det förresten som att gå på fest hemma i Helsingfors. Ni vet när man går runt med en drink och utbrister: ”Nämen HEJ är du här!?” och inte behöver börja varje diskussion med varifrån man kommer, vad man gör, hur länge man bott här. Fem år tog det tydligen att bygga upp en någorlunda bred bekantskapskrets.

Sen åkte vi hem och fortsatte vårt Harry Potter-maraton i soffan. Älskar att Vidde är tillräckligt stor för att uppskatta Harry.

Just det, Sverige vann 13-7.

Feminism Jobb

Under skinnet på hudvården

8 april 2018

Så bra helg hörni! Igår trodde vi att vi var bjudna på en lugn liten vardagslördagsmiddag hos Blankens, men det visade sig var en otroligt kul hemmafest! Lyckligtvis börjar LA-festerna nästan alltid redan på eftermiddagen och slutar vid midnatt. Vaknade glad i kroppen och åkte på baseball-match. Känner mig aldrig lika amerikansk som i publiken till little league. Vidde gjorde sin bästa match hittills. Stolt mor.

Direkt efter matchen åkte vi ner till Anaheim där jag gjorde en intervju och nu är jag helt slut i kroppen av att ha varit ute i solen precis hela dagen. Jaja, därför vill jag slussa er vidare till den här essän om hudvård jag skrev tidigare i vår (bloggade om det då också), men som publicerades först nu. Den handlar om feminism och min ambivalenta relation till HUDVÅRDSRUTINEN. Berätta gärna om ni håller med eller inte.

Jobb

March for our Lives: We Call BS

24 mars 2018

I dag ordnades March for our lives runt om i USA. Vi hade tänkt åka in till DTLA, men när Magnus och Vidar skulle gå och köpa en kaffe rusade Vidde tillbaka in och gastade: ”Peppe, du måste komma ut. Det pågår demokrati här!”. Jag gick ut på trappan och möttes av tiotusentals människor längs med hela Montana Avenue och ner till Oceans.

Här gick studenter, barn, pensionärer, hundar och medelålders par. De höll uppe skyltar där det stod att det nu får vara nog med vapenvåld. Först var jag rädd för att ha missat det mesta, men det bara strömmade till folk.

Jag blir så blödig i såna här situationer. Fick torka tårar medan jag sprang omkring, tog bilder och frågade folk varför de tycker att marschen är viktig. Det känns verkligen som om det finns ett före och ett efter March for our lives.

Det var en väldigt mäktig förmiddag. Så mycket kärlek, vilja att förbättra och omtanke. Det är givetvis deprimerande att detta behövs, men är så tacksam över att jag och inte minst mina barn får se den här delen av USA och hur demokrati kan utövas.

Feminism Jobb

Kvinnliga experter, ni finns och behövs

9 mars 2018

Louise på HejHejVardag skrev ett jättebra inlägg om vad en får säga nuförtiden (spoiler: en får säga mer eller mindre vad som helst, men får också räkna med att bli emotsagd). Detta är helt klart är en feministisk fråga: att våga säga, våga tänka om, våga be om ursäkt, men också våga stå på sig.

Själv är jag ofta rädd för att skriva eller säga något som kunde göra någon ledsen (är för heteronormativ, för kärnfamiljsnormativ, för CIS, skriver ”man” istället för ”en”, ”skaffa barn” istället för ”få barn”, talar om ämnen jag inte har tolkningsföreträde i och så vidare). Det är såklart en bra sak att försöka göra sitt språk så inkluderande som möjligt, men ibland går min ängslighet överstyr och det blir bara jobbigt att läsa parenteser med brasklappar och ursäkter.

Louise skriver: ”…om kvinnorna tystnar så är det männen som får fortsätta att höras. De som tagit på sig teflonrocken och inte bryr sig om kritik.” Så bra sagt! Jag tror att det är en bra feministisk övning att träna på att ta kritik OCH att avgöra om den är befogad eller inte. Också att lära sig skillnaden på sak och person. Om någon kritiserar det du sagt, kritiserar hen inte ditt värde som person (och om hen gör det kan du avfärda personen helt). Kritik kan vara välmenande och leder kanske till att du lär dig något nytt. Är kritiken befogad är det bara att pudla, be om ursäkt och fortsätta in i livet som en lite mer upplyst person.

Jag läste nyliken en diskussion bland journalister på FB där en klagade på att det är svårt att få kvinnor att ställa upp som experter. Har de inte en Phd eller tjugo år av erfarenhet inom branschen tackar de nej. Snubbar snubblar glatt in efter att ha sett ett Youtube-klipp om ämnet. (Att kvinnor tackar nej är såklart också att de riskerar att få våldtäkts- och dödshot efter att ha tagit plats i offentligheten). Önskar jag själv var pyttelite mer av youtube-slaget.

Jag har själv inga problem att pudla och be om ursäkt om jag sagt något dumt eller backa om jag har fel, men jag har skitsvårt att se mig som en expert. En kompis och jag snackar om att göra en slags föreläsningsserie och jag känner, utan att kokettera, att jag inte är expert på någonting. Vad kan JAG lära ut som inte tusen andra personer kan så mycket bättre? Och det är klart att det finns folk som har en djupare expertis i många frågor, men vad fan. Jag försöker öva mig på att se att min kompetens och tycka att den räcker (två masters, utlandsvistelser, bloggande i snart tretton år, sex böcker, chefskap, föreläsningar, jobb både inom statliga och privata sektor ÄR ju inte kattpiss och antagligen mer än många killars.

En annan viktig feministisk handling som vi kan göra är backa andra kvinnor offentligt. Lyft kvinnor, retweeta dem, heja på dem, tipsa och tipsa om dem. Visa också annat än privata meddelanden att de är grymma. Feminism är handlingar.

 

Kan inte ni fylla på med lite kvinnlig självinsikt? Berätta om er kompetens. Vad är ni experter i? NOLL blygsamhet, tack. Ni är garanterat mer än killräckliga.

Jobb Skriva

Två framgångstips

6 mars 2018

Ber om ursäkt för rubriken om framgång, det var lite väl sensationellt kanske. Lyckas är ett bättre ord, jag tycker nämligen inte att en måste vara så framgångsrik hela tiden. Jaja, i alla fall: Under gårdagens webinar fick jag två tydliga aha-upplevelser.

  1. Deadlinen. Jag skulle aldrig missa en uppdragsgivares deadline, men när jag skriver på manus eller planerar andra mer privata projekt brukar jag aldrig ha ett färdigdatum. Istället jobbar jag på med vetskapen om att jag är en person som nästan alltid avslutar mina projekt. Fördelen med en deadline är att det antagligen går fortare och att det är mycket lättare att strukturera upp arbetet.
  2. Tid att tänka. Jag fyller varje ledig stund i mitt liv med att göra något: lära mig om amerikansk politik i poddcast, läsa bok för Mellan raderna, skriva en tweet, lägga upp en bild på Instagram, passa på att ringa mamma och ja ni fattar. För att överhuvudtaget kunna få en överblick och till exempel då placera ut en deadline, krävs det lite egentid utan nyttiga poddar eller produktion av text. Coach Marianne gav som exempel att boka in en frukost med sig själv en gång i veckan, ta en promenad, yoga eller varför inte ligga i badet och tänka (den sista var min).

PS vad ROLIGT att ni gillade det lilla videoklippet! Vill nu göra fler.

Jobb

Hemmafru med halsfluss

1 mars 2018

Hej från sjukstugan. Om jag fick välja mellan att förlösa Majlis igen eller ha halsfluss i fem dagar skulle jag lätt välja förlossningen. Inte bara sjukdomstillståndet utan också att Magnus är borta mellan 8.30 och 18 har gjort att jag fått uppleva en vanlig hemmafru-vardag. Inser nu hur oerhört lyckligt lottade vi är som kan vara hemma med varandra dagarna i ända. Trots att vår ekonomi skulle se helt annorlunda ut om Maggan och/eller jag jobbade heltid inser jag nu att jag alla dagar i veckan väljer vår vanliga tillvaro.

Imorse hade Viddes skolas PTA ett informationstillfälle om protesten National School Walk Out där skolungdomar vandrar ut från sina skolor i protest mot vapenlagstiftningen i landet. Jag ska skriva ett stort reportage om just detta och hade tänkt gå på infot, men då hörde HR-avdelningen av sig och sa stopp. Tack coachingen för den! I vanliga fall skulle jag ha staplat in i feberyra, men nu stannar jag hemma. Otroligt skönt att tillåta sig själv vara sjuk och lita på att reportaget ändå löser sig. Eller snarare att JAG ändå får ihop det. Onödigt att skriva i passiv form.

Har för övrigt noll röst, vilket gör det oerhört svårt att kommunicera med barn. Inser också nu hur mycket jag tydligen höjer rösten i vanliga fall. Har gett mig själv tid att tillfriskna från min halsfluss till imorgon, mår jag inte bättre då får det bli antibiotika. Eller kollodialt silver. SKOJA!

Jobb

Frilansare och sjuk

27 februari 2018

Precis samma dag som Magnus började jobba på ettfem veckor långt tv-projekt blev jag sjuk. Jag hade så ont i halsen att det blev en kraftansträngning varje gång jag skulle svälja. Har inte haft så ont sedan jag födde barn. Jag kunde knappt prata imorse och var tvungen att skjuta upp inspelningen av Mellan raderna och coachingen till senare i veckan. Jag måste ändå  göra en intervju senare idag och har för första gången någonsin bokat barnvakt för en hobbgrej. I vanliga fall skulle jag ta Majsan under armen, men nu har jag inte energi att intervjua OCH ta hand om ettåring samtidigt.  Nu proppar jag mig full med amerikansk medicin och gör pedal to the medal. 

Usch vad jag gnäller, det här inlägget blev nu en hälsning från den mindre trevliga frilanstillvaron. Det känns också som ett personligt nederlag att vara sjuk. Min självbild passar inte alls ihop med det här ynkliga tillståndet. Jag ser mig själv mer som personen på bilden ovan. Jag fattar ju att alla är sjuka ibland, men tror liksom att min kropp alltid fixar biffen. Kanske nåt att ta upp med coachen. Hitta och gilla en ynklig version av sig själv.

Svarar på alla kommentarer så fort livet återvänder till mig! 

Jobb Skriva

Knep för att marknadsföra din blogg

15 februari 2018

När jag började blogga 2005 fanns det inte på kartan att jag skulle marknadsföra och tjäna pengar på Livet & Helsingfors. Företag hade inte fattat hur fantastiska bloggar var och jag var tacksam om några kompisar läste. Minns att jag typ läste Ebbas, Philip Teirs och kanske lite senare Hannas och Jennys bloggar. Sen kom bloggens storhetstid, alla läste och kommenterade, men när andra sociala medier började konkurrera om läsarnas uppmärksamhet blev det plötsligt viktigt att marknadsföra bloggen.

Jag har alltid tyckt att det är skitjobbigt att göra reklam för sånt jag själv producerat. I går bjöd jag till exempel in en massa vänner till Mellan radernas- facebooksida och kände mig extremt påflugen. Jag är världens mest ooriginella människa, jag vet att de flesta av oss känner så, men eftersom jag tjänar mitt levebröd på att folk läser det jag skriver och lyssnar på det jag pratar om är det en nödvändighet att lära sig marknadsföra mig själv. Jag får liksom bara bita ihop och tycka att det är tillräckligt bra, trots att jag ALLTID känner att jag kunde ha gjort lite bättre ifrån mig. OBS koketterar inte nu eller går med komplimanghåven. Menar det.

På coachingen har jag fått öva mig på att se Peppe Öhman som ett företag och varumärke. Jag har fått öva på att ta olika roller i företaget och en av dem är marknadsföringsavdelningen. Om det här företaget ska gå runt måste marknadsföringsavdelningen funka (Magnus tycker för övrigt att jag borde lägga ner mer tid på HR-avdelningen). Sedan 2005 har jag, till stor del genom bloggen, fått byggt upp ett nätverk av läsare (en del har blivit vänner). Det har lett till uppdrag, att skriva böcker och krönikor, föreläsa och fått en massa massa kontakter.

För att det ska fortsätta vara så här måste jag synas och därmed marknadsföra mina alster. Vanligtvis brukar jag slänga in ett inlägg på Facebook och ibland på Instagram. När jag läste  Jennifer Sandströms otroligt utförliga och lättlästa inlägg om hur en man marknadsföra sin blogg kände jag att jag har mycket kvar att göra. Mycket kul alltså. Hon skriver bland annat om SEO, om att det lönar sig att gå med i olika bloggnätverk och vikten av att analysera sina egna inlägg.

Hästar Jobb Skriva

Google Home i vårt hem

8 februari 2018

Majlis vaknade redan klockan sex och eftersom regeln är att Magnus tar hand om henne på natten och jag morgnarna fick jag vackla upp med barnet. Viskade ”Hey Google, turn on the lights in the living room” och Google lydde. Det kändes som framtiden. Åt två knäckebrödssmörgåsar och ett kokt ägg, bad Google spela upp NPR-nyheterna och väckte sedan Vidar. Majlis gick omkring och skrev ”Hey Google” åt alla håll.

Åkte till stallet där jag träffade Cissan. Bra lektion, fick rida Tony och mina stressnivåer gick ner med tusen procent. Tänk att hästar kan göra en så lugn och så lycklig. Var bra bara under korta stunder, men det får duga. På det stora hela var det en riktigt fin lektion. Imorgon nya tag!

Nu sitter jag i soffan och försöker skriva en längre essä om hudvårdsrutinen. Det är ju ett drömuppdrag, men samtidigt så svårt att låta smart och analytisk och rättvis. Kämpar rätt mycket med den. Märker för övrigt hur det hjälper mitt skrivande att flytta runt lite i lägenheten (och staden och världen). Tidigare svarade jag på mail och gjorde ett utkast till ett bloggsamarbete. Jag vet att jag skriver mycket om coachingen här på bloggen, men här kommer en till insikt: Helst av allt skulle jag vilja jobba mest med bloggen, podden, författarskapet, föreläsningar (när jag är i Norden) och sen övrigt skrivande som essäer och journalistik. Om ni vill tipsa om bloggen och poddarna och följa mig på Instagram gör ni mig en tjänst eftersom fler följare ger fler möjligheter till samarbeten. Jaja, det där kändes lite pinsamt att skriva det där sista så vi behöver inte prata mer om det.