Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Jobb

Böcker Jobb Los Angeles Skriva

Ett lång inlägg om hur jag skriver böcker

10 juli 2018

Jenny var schysst nog att ge mig lite bloggmaterial genom att under det här inlägget fråga om hur jag skriver andra böcker än den jag jobbar med just nu.

”Kan du inte berätta hur du skrivit de andra böckerna och vad skillnaden var mellan reseguide, barnbok, roman och bok för lite, lite äldre barn?”

Jag har aldrig gått på en skrivkurs, jag har väl prioriterat annat. Önskar ändå ofta att jag gjort det, tror att skrivkurser är bra och trevliga för alla. Det som hjälpt mig mycket är att jag jobbat som journalist och bloggare och är van att a) avsluta texter b) att andra läser mina ord. Nu är det nu enormt mycket mer intimt att skriva en roman än en artikel, men det finns också likheter. Jag antar att det både är en bra och en dålig sak att ha inställningen: ”Äh, det får duga” när jag tycker att jag är klar med en bok. Fördelen är att jag faktiskt kan avsluta, nackdelen är att man alltid kunde läsa igenom och ändra texten en gång till.

Jag kom ut med min första bok ”Livet & barnet – Om att överleva som någons mamma år 2011. Den handlade om hur det var att, håll i er nu, att bli mamma, om jämställt föräldraskap och egna erfarenheter. Boken baserade sig delvis på min blogg och jag försökte skriva om moderskapet på ett personligt, privat, samhälleligt och humoristiskt sätt. Livet & barnet skrev jag, om jag minns rätt, i ständig diskussion med min förläggare Anna. Typ så jag skickade ett kapitel åt henne och hon kommenterade. Det var också så vi blev goda vänner.

Bok två ”Vackra människor kom ut  2014 och var en roman som ursprungligen skulle heta ”Äta kakan och ha den kvar”, men så kom Kristin Emilsson ut med en feel good-roman med samma namn (rekommenderar den och Emilssons andra böcker) bara ett halvår innan min skulle komma ut och jag var tvungen att hitta på en ny titel. Tycker att Vackra människor var ett ganska bra andra alternativ. Den började egentligen med att jag hittade på rollfiguren Max som tyckte att det gick hur bra som helst att äta kakan och ha den kvar. Vill minnas att det är så boken börjar. Sedan skapade jag ett gäng andra karaktärer kring Max. Den här boken skrev jag helt odisciplinerat när jag fick feeling. Hade ingen aning om vad som skulle hända, utan bara skrev på tills historien utvecklat sig.

Olika människor har för övrigt kommit fram till mig och sagt att de VET att jag är den ambitiösa journalisten Ida alternativt storbloggaren Sanna som skriver elaka kommentarer på andras bloggar. Att det var modigt av mig att skriva om mig själv liksom. När den här boken kom ut minns jag att jag var ganska trött på att folk ofta vill att romaner ska ha verklighetsförankring.

Skulle jag skriva en fortsättning på Vackra människor skulle jag börja med att fundera ut en lös historia från början till slut, lista olika nyckelscener och sen dela in romaner i akter. Jag skulle vara noga med att göra rollfigurerna realistiska och tillräckligt olika varandra och jag skulle antagligen bestämma mig för att skriva ett visst antal tecken fem dagar i veckan.

Den feministiska handbokenLivet & patriarkatet” kom ut 2016 och baserar sig delvis på bloggen, delvis på mina egna upplevelser och delvis på smarta saker om feminism andra sagt. Jag (och min förläggare) ville att det skulle bli en enkel och kul bok om feminism, full av argument att använda när någon till exempel är emot en jämställd föräldraledighet eftersom ”familjerna ska få välja själva”. Många kom fram och sa att det var ”modigt” av mig att skriva den här boken. Tolkar det som att jag berättar liiiite för mycket om mig själv i den. L&P skrev jag ganska snabbt. Minns att jag listade ett antal ämnen och rubriker jag ville ta upp och körde. Det var som att skriva jättemånga, långa blogginlägg. Det som gjorde mig extra glad var att den sålde bra i Sverige och Denise Rudberg rusade fram till mig på Gotland och ropade: PEPPE ÖHMAN, jag älskade din bok!

Hösten 2017 kom min första barnbok (på den står ”Peppe Öhmans första barnbok” har ej skrivit det själv!) ”Monster på toaletten och andra historier om Kim” Det är den enda av mina böcker som översatts till finska. Jag hade INGEN aning om hur man skriver en barnbok, men ville att huvudpersonen skulle vara könsneutral. Jag ville också att den skulle vara mer kul för barn än imponera på litteraturkritiker. När jag skickade in historien tyckte förlaget att den var för kort så jag skrev fyra historier till. Samtliga baserar sig på diskussioner jag haft med Vidar. Oerhört kul att skriva dem!

Samma höst kom reseguiden Mitt Los Angeles” som är en personlig guide till LA. Jag älskar ju Los Angeles väldigt mycket och det är med all min kärlek jag avsöljar om mina älsklingsställen, hur man ska köra, var det lönar sig att bada, äta, cykla och what not. Här började jag med att dela in staden i stadsdelarna jag själv gillade att visa upp för våra gäster. Det var superlätt att lista platser i Santa Monica, Venice och West Hollywood, men lite svårare i till exempel Little Tokyo och Koreatown som jag inte hänger i varje dag. Där krävdes det lite research. Körde runt en hel del i stan under tiden jag skrev boken. Tycker att slutprodukten blev riktigt bra. Står helhjärtat bakom alla de drygt 200 tipsen.

Några månader senare, i januari 2018, kom boken The Diamond Year, ut. Här jobbade jag som medförfattare till Hannah Widell och Amanda Schulman och hjälpte dem att få styr på boken som till stor del baserar sig på podden Fredagspodden.

Just nu skriver jag på en roman (jag skrev mer om mitt arbetssätt här), men har också skrivit råmanus till en hästbok för 9-12 åringar. Det var min förläggare som kom på idén att jag skulle skriva en hästbok för barn (antagligen efter att jag lagt ut tusen hästbilder och kärleksförklaringar till de här djuren på Instagram) och den gjorde jag väl med som med Vackra människor. Jag bestämde mig för att den skulle utspela sig under en vecka och skrev sedan på utan att riktigt veta vad som skulle hända eller vilken ålders personer jag skrev för. Det tog ändå inte länge innan historien tog form. Kom ihåg många kul minnen från egna ridlägerveckor. Jag ska ta tag i redigeringen i höst och tror att jag då kommer att ha mycket nytta av den andra boken jag skriver på. Rent tekniskt alltså, inte alls innehållsmässigt. Min förläggare sa förresten att det är bra att skriva många böcker, man lär sig mycket om att skriva böcker på vägen.

Jösses så långt det blev, orkade någon läsa ända hit? Nu när jag skriver på bok nummer sju och åtta har jag förresten utan att skämmas börjat presentera mig som journalist och FÖRFATTARE.

Böcker Jobb Skriva

Så här skriver jag bok (den här gången)

4 juli 2018

I går spelade Karin och jag in Mellan raderna-podden (kommer upp så fort Magnus vaknat och klippt den) och talade en stund om våra ”projekt”. Till slut frågade Karin om orsaken till att vi säger projekt istället för böcker är att vi är rädda för att det inte kommer att bli något av dem. Projekt känns lite mer löst i kanterna än det mycket konkreta bok. Eftersom man ska kalla saker vid dess rätta namn får det bli BOK från och med nu. Jag tänkte kort berätta om hur jag skriver just den här boken.

Förut har jag bara skrivit på för att se vad som händer. Den här gången hade jag en lös synopsis att jobba efter. Jag delade in boken i tre akter och skrev viktiga händelser på post it-lappar som jag klistrade på ett stort ark. De här lapparna har jag redan nu, 60 000 tecken in i boken, flyttat omkring från en akt till en annan.

Jag har också gjort så att varje kapitel har en egen A4 där jag skriver ungefär det som ska hända/det som händer. Mest för att ha en ungefärlig överblick. Inser nu att jag måste bli lite mer detaljerad i kapitlen.

Jag har som mål att varje dag skriva mellan 5000-10 000 tecken. Hittills har det funkat ganska bra. Eftersom min deadline är den 1 oktober vill jag ha historien klar så fort som möjligt för att sedan gå in och redigera ordentligt. Att ha ett visst teckenmål har gjort mig väldigt gott eftersom jag med gott samvete kan vara ledig när jag skrivit det jag kommit överens med mig själv om. Än en gång vill jag tacka bloggen och journalistsiken för att ha lärt mig producera text trots att det inte finns någon som helst inspiration att ta av.

Om ni har revolutionerande, eller bara halvbra, förslag på hur man bästa skriver bok. Tipsa gärna!

Jobb Podcast

Till dig som vill jobba på semestern

2 juli 2018

I dag började Magnus jobba på Nyhetsmorgon där han kommer att vistas tills veckan före vi åker hem till Los Angeles. Vanligtvis brukar de flesta poddarna han klipper och producerar ta sommarpaus, men i år kör de på som vanligt vilket leder till att Maggan i praktiken har två jobb. Själv kommer jag kommer att också jobba hela sommaren. Jag har deadline på ett stort projekt den 1 oktober och vet att det inte är något jag kommer att kunna svänga ihop kvällen före. Det är ett väldigt kul projekt så jag klagar inte. Dessutom kan jag själv bestämma över min arbetstid. Ta en helg här och en (varje) eftermiddag där. Jag ska skriva mer om just den skrivprocessen senare i veckan, men nu tänkte jag att vi skulle prata om semester och jobb. Många av oss har ju jobb som liksom smälter ihop med fritiden.

När Maja och jag talade med Micael Dahlén för Det kommer att bli bra-podden sa han han låter privatlivet rinna över i arbetslivet. Jag gillar tanken, att experimentera med att svänga på premisserna. Nu för tiden jobbar folk så annorlunda än vad de gjorde för bara 20-30 år sedan att det inte är mer än rätt att vi ser över arbetstid- och struktur. Och semestern såklart. Jag föreställer mig att olika människor och olika jobb kräver olika mycket helt ledig tid. Själv är jag väldigt nöjd med att få vara ledig när jag vill och jobba när jag vill.

Det som kan bli ett problem är när en i familjen vill jobba och en annan vill ha unison semester. Bland annat detta talar vi om, med Majas coaching som utgångspunkt, i detta pinfärska avsnitt av Det kommer att bli bra. Har ni HELT ledigt från jobbet den här sommaren? Och vad jobbar ni med?

Jobb Podcast

Frilansarens semester och ett jobb

26 juni 2018

I dag spelade Maja och jag in en podd om semestern och hur mycket eller litet det är okej att jobba. Det blev en hel del coaching. Efter fem år i USA känns det absurt lyxigt att det finns folk som har fyra till sex veckor av semester. Som amerikan eller frilansare har en ju sällan den lyxen (men andra fördelar!). Det är med skräckblandad fascination jag noterar hur allt långsamt läggs ner för att återuppstå i augusti igen.

Maja kom med några riktigt goda råd som att till exempel att kommunicera med familjen exakt hur mycket du tänkt jobba, våga be om hjälp om du behöver barnvakt och att vara noga med att strukturera upp tiden du verkligen behöver jobba. Bestäm dig för en viss tidpunkt, en viss plats, gör det du måste göra och låt bli mailen och datorn resten av dagen.

Själv lider jag ju av behovet att vara så jäkla nyttig hela tiden. Jag försöker lösa det med att övertyga mig själv om att de bästa idéerna kommer när hjärnan kopplas bort från både input och output. Det ÄR ju så. Alltså då jag varken producerar eller konsumerar information hittar jag på de bästa historierna och lösningarna på texter som kört fast.

Vi lägger upp avsnittet ännu den här veckan, tills dess kan ni lyssna på den här kortisen med Michaela von Wendt som bland annat pratar om hur det är att vara företagsledare, jämställdhet och ger VÄLDIGT goda råd i hur man bäst förhandlar upp sin lön. Varsågoda!

En grej till, min vän Minna undrar om jag känner någon som behöver ett extra jobb i höst. Det handlar om att jobba som utbildare i frågor kring rusmedel.  

”Utbildarna håller självständigt Hubu-lektioner om rusmedel för elever i högstadiet. Lektionerna är interaktiva och bygger på diskussion. Hubu-metoden inkluderar även en föräldrakväll och personalträff. Jobbet passar bra studeranden eller personer med en flexibel tidtabell som kan jobba både dag- och kvällstid. Mängden jobb som erbjuds varierar under skolåret och jobberbjudanden kan komma på kort varsel. Utbildarna skall också vara beredda att resa runt till skolor och därmed kan arbetsdagarna ibland bli långa.

Rusfenomenet-lektionerna stöder andra stadiets målsättningar i rusmedelsfostran. Lektionerna fördjupar sig i finsk rusmedelsanvändning från ett socialt-, kulturellt- och samhällsperspektiv. De här ämnena diskuteras i studerandegrupper. Mer information på www.ehyt.fi/sv

Vi söker främst utbildare till Nyland, Åbo och Österbotten”

Jobb Podcast Restauranger Stockholm

En måndag med vänner och vardagsrasism i Stockholm

25 juni 2018

I går åkte jag in till Acast och gästade ett sommaravsnitt av Lillelördag med Anitha. Temat var vardagsrasism och även om jag inte är någon expert, bara en vanlig journalist (det där var förresten en typiskt kvinnlig kommentar, en man skulle ha utsett sig själv som expert utan följdkommentarer), berättade jag om hur rasismen ser ut i USA. Vi talade också om rasismen i fotboll och vardagsrasismen som Anitha utsätts för och hur hon önskar att vi helt slutade kalla folk rasister. Avsnittet kommer upp på onsdagen.

Sen skyndade jag vidare till Ljunggrens, åt lunch på takterrassen med min vän Eleonora, gick vidare till Söderhallarna där min vän Sonja väntade på mig och så promenerade vi hela vägen tillbaka till Östermalm.

Sommarstockholm, jag älskar dig! Jag önskar att alla mina amerikanska vänner fick uppleva några dagar i den här (och Helsingfors för den delen) underbara staden. Alla vackra hus, vattnet, människorna och stämningen gör mig på gott humör.

Snabbt hem för att jobba lite och sen middag på kvarterskrogen Parad (medelmåttlig mat, dyra priser, men mysig stämning. Vet dock inte om det räcker). Efteråt gick vi hem till Anitha och Joel. Skulle bara kolla på deras nya lägenhet, kom hem klockan ett. Satt ute hela kvällen i bara kortärmat. Bra dag denna junimåndag.

Jobb Podcast Skriva

När världsångesten kryper på

24 juni 2018

Det här talade vi om i senaste Magnus och Peppes podcast, men tycker att det tåls att upprepas här: När världens hemskheter smyger sig på en, det må vara 2000 barn som separeras från sina föräldrar, fotbollsspelare som inte är vita, misslyckas och får stå ut med rasism, personer som inte tycker att judar och samer är svenskar eller folk som tar en mans förnekande som mer trovärdigt än tio kvinnors vittnesmål. Då vill man kanske bara bädda ner sig i sängen och kolla på Netflix tills någon annan städat upp skiten.

Det är bara det att vi alla är ”någon annan”.  Våra röster, våra konsumtionsvanor och vår tystnad/opponering är samhället. När jag lider av den värsta världsångesten brukar jag trösta mig med Hans Roslings kommentarer om att världen stort sett ändå ÄR en bättre plats nu än förr, men också att mina små handlingar har en betydelse.

En viktig handling i en demokrati är till exempel att stöda oberoende journalistisk. Prenumerera till exempel på en dagstidning. Har du råd att betala för t.ex. Spotify, Netflix, HBO och andra nöjen har du säkert råd med en digital prenumeration också. Kultur och nöjen är viktiga, men det är journalistisk också. Ju mer resurser en redaktion har desto noggrannare kan den granska makten, pengarna, missförhållanden och korruption. (Här vill jag också passa på att inflika ett stort TACK till alla er som som betalar för Maggans och min podd! Ni blir allt fler och jag tror handen på hjärtat att detta är framtiden, att betala för innehåll. <3) Om jag blir riktigt jävla rik en dag ska jag instifta ett fett stipendium för duktiga frilansare.

Kunskap är makt. Ju mer du vet, desto lättare är det att förstå världen och att se skillnad på osanningar och fakta. Fördelen med dagstidningar/nyhetssändningar är att de presenterar ett paket av nyheter där somliga är såna du aldrig skulle ha snubblat över om du själv valt rubriker. Känns det motigt? Börja med att bara läsa helgtidningarna.

Jaja, ursäkta detta allvarliga inlägg. Snart ska jag skriva nåt personligt lättsinnigt och kul! Kände bara att jag måste få ur mig lite världsångest.

 

 

Jobb OOTD Resa

Wowanders och problemet med för många val

11 juni 2018

I dag träffade jag coachen och poddpartnern Maja för första gången. Helt oacceptabelt att jag inte tog en enda bild på henne, men får en ny chans imorgon. Vi åt lunch på Broms och pratade om kommande poddar och kurser vi ska dra. Maja visade upp sig bullet journal och jag blev motvilligt intresserad. Är rädd för att det skulle bli ytterligare en prestation för mig att upprätthålla en sån, men när jag fick se hur man kan använda den till att lista det man mår bra av att göra och sen hålla koll på sig själv och se om ens mående korrelerar med hur mycket man gjort feelgood-grejer blev jag intresserad. Typ: Lista 15 saker som får dig att må bra (sova, motion, läsa fiktion, rida, äta bra, skriva, blogga etc) och lova dig själv att göra minst 6 såna varje dag.

Vi pratade också om hur för många val får en att må dåligt. Jag får panik när jag ska välja färg på naglar när jag går på manikyr pedikyr. Jag fattar att det är världens löjligaste grej att få panik av, men tror verkligen att människor mår bättre när alternativen är begränsade. Några timmar senare gick jag på ett pressevent för appen Wowanders, som är en sprillans ny reseapp där folk kan lista och utvärdera hotellen, restaurangerna, museerna och andra attraktioner. Tanken är att det ska vara mer personlig och närmare bloggar och Instagram än Tripadvisor och Yelp. Grundarna av appen sa samma sak för många val, åker man till Mallorca, kollar på Tripadvisor som listar 40 minst 4-stjärniga restauranger blir det för mycket och det slutar med att man äter middag på hotellet (2 stjärnor).

Som ni ser hade jag klätt ut mig till influencer i gammal Filippa K-klänning, den vanliga skinnopajen, hatt från H&M och pjucks från Puma. På tal om hattar så hade & Other Stories flera riktigt snygga.

Jobb Podcast

Om du inte läser nyheter, gör detta!

5 juni 2018

När jag skrev det här inlägget om vad folk struntar i att göra (tack för alla svar, älskade att läsa dem!) skrev Jennifer att hon bland annat struntar i att läsa nyheter. Som journalist blev jag såklart hysterisk när jag läste det och uppmanade Jennifer att förklara sig. Det gjorde hon i ett helt inlägg, bland annat så här:

”I och med att jag inte lever som någon eremit tycker jag att många nyheter når mig ändå. De nyheter som är värda att bry sig om. Jag hänger ju på internet, bland bloggar, följer lite av en slump vissa nyhetssajter och lyssnar emellanåt på poddar som tar upp nyheter. Människor i ens omgivning tar också upp viktiga saker ibland. Jag förlitar mig helt enkelt på sånt. Och tv:n hemma står ofta på med nyheter på finska.”

Jag föreställer mig att det är ganska vanligt, att prioritera bort nyheter är kanske inte så svårt. Det finns så mycket roligare saker att göra. Men ändå, ropar den hysteriska journalisten: Man måste ha koll på samhället! Hur ska vi annars ha en fungerande demokrati? Vem ska ifrågasätta politiker och andra makthavare om ingen är intresserad av nyheter. Hur vet folk som inte läser nyheter vem de ska rösta på?

Jag tänker så här: Du kan gott prioritera bort kvällstidningarnas rapportering om mord och kändisar. Det är viktigare att förstå ett sammanhang än att dagligen vada omkring i lösryckt information om vad som händer i på orten, i landet och ute i världen.

Om du känner att du inte orkar följa med nyheterna, ta en dag i veckan då du ser på ett aktualitetsprogram eller varför inte lyssna på en samhällspodd. Ta till exempel ”Magnus och Peppes podcast”, ”Två nollor för mycket”, ”Pod Save America”, ”Lilla Drevet”, ”NPR Politics” eller ”Trumpcast” på Slate. Nu listar jag en massa amerikanska aktualitetspodcaster, men välj en som ligger dig nära. Eller kolla på tv-program som sammanfattar veckan eller prenumerera på nyhetsbrev som The Skimm som varje dag listar och förklarar dagens händelser på ett inte bara smart och underhållande sätt, utan lägger dem också i ett sammanhang.

Nu vill jag också veta: följer du någon form av nyhets -och/eller samhällsbevakning? Vilken i så fall?

 

Jobb Podcast

Det kommer att bli bra-podden

9 maj 2018

NU ligger de första två avsnitten av Det kommer att bli bra-podden äntligen ute! Finns på Soundcloud (om nån nu lyssnar där) och på Itunes. Ska lägga upp dem på Acast också. I det första avsnittet presenterar vi oss. Marianne pratar om coaching och jag berättar om det jag lärde mig under våra sessioner, ja och sen blir det lite om våra jobb som egenföretagare/frilansare.

 

Bild: Mathilda Tennysdotter

I det andra avsnittet berättar Magnus om hur det kommer sig att han producerar så många svenska poddar och hans väg från programmerare till radiopratare, programledare på tv och podcastproducent. Många bra tips här (vi planerar för övrigt en riktig poddkurs senare i år). I framtida avsnitt pratar Michaela von Wendt om hur det är att vara företagsledare och ger sina bästa tips på bland annat löneförhandling, Frida Karsberg om att coacha människor genom hästar och Peter Westerholm om bland annat hur man gör virala videofilmer.

Vore SUPERSJYST om ni gick in och gav oss några stjärnor på iTunes och skrev en liten recension. En mening räcker. På så vis får iTunes algoritm upp ögonen för oss och placerar oss i bästa fall på New and noteworthy. TACK <3 <3 <3

Och så finns vi ju på Facebook och Instagram också! Följ oss GÄRNA. Jag blir såklart väldigt glad om ni berättar vad ni tycker efter att ha lyssnat.

Jobb Los Angeles

Innebandymatch Finland-Sverige

22 april 2018

I går ordnade Finlands generalkonsular i Los Angeles en vänskaplig innebandymatch mellan Finland och Sverige. Det gick rykten om att Zlatan skulle spela på det svenska laget, men tydligen gillar inte LA Galaxy tanken på att deras nya stjärna skulle skada sig på innebandyplanen så 120 besvikna gäster nöja sig med sport utan personer som talar om sig själv i tredje person. Jaja, det var superkul ÄNDÅ.

Det var också vansinnigt varmt på tennisplanen som förvandlats till en innebandyplan. Majlis sprang omkring inne i huset och smetade vattenmelon på soffor och däckade till slut i skuggan. Jag försökte knäppa några bilder för en text jag skulle skriva och Magnus blev den officiella tidtagaren.

För första gången kändes det förresten som att gå på fest hemma i Helsingfors. Ni vet när man går runt med en drink och utbrister: ”Nämen HEJ är du här!?” och inte behöver börja varje diskussion med varifrån man kommer, vad man gör, hur länge man bott här. Fem år tog det tydligen att bygga upp en någorlunda bred bekantskapskrets.

Sen åkte vi hem och fortsatte vårt Harry Potter-maraton i soffan. Älskar att Vidde är tillräckligt stor för att uppskatta Harry.

Just det, Sverige vann 13-7.