Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Jobb

Jobb Podcast

Det ska vara fint att prata om pengar

4 oktober 2017

Efter att ha läst Marcus Stenbergs bok ”Jag har inte råd” har jag funderat extra mycket på hur vi pratar om pengar. Om hur vissa statussymboler är skämmiga och andra fina. Om hur folk vägrar att säga hur mycket de tjänar, men ändå är noga med att visa det genom dyra konsumtionsprodukter. Eller åtminstone illusionen om att de tjänar bra. För tjänar man mycket pengar är man en lyckad person i vår kultur.

Egentligen tycker jag att alla borde vara mycket mer transparenta med sina löner och arvoden. Att jämföra sina lönekvitton på arbetsplatsen gynnar arbetstagarna, detsamma gäller arvoden för frilansare. Vi borde prata om bolån, räntor och försäkringar. Inte se det om ett personligt misslyckande om vi betalar mer än någon annan. Det är nämligen bara de giriga företagens/bankernas fel. Jag fattar att det sittet så djupt i vår kultur att inte prata om pengar att det är svårt att börja, men tänk om vi körde baby steps. Pratade pengar med den närmaste kollegan och familjen om löner, arvoden och priser. Långsamt gjorde det mindre stigmatiserat. Det ska vara fint att prata om pengar.

Ibland gör folk faktiskt det. Det krävs minst två händers fingrar (eller någon som kan räkna till tio utan att använda sina händer) för att komma fram till antalet personer som på bokmässan frågade mig om HUR vi kan ha råd att bo i Los Angeles. Jag har ännu inte vant mig vid att redovisa mina inkomster för halvbekanta och svarade: ”Alltså ärligt talat, jag vet inte. Vi jobbar. Skriver artiklar, reportage, krönikor, böcker, bloggar, gör podcaster och sånt”. Om man enbart använder sig av Instagram som källa ser det kanske inte ut som om vi gör särdeles mycket annat än njuter av Los Angeles, men i verkligheten jobbar jag ganska hårt och tackar ja till det mesta. Lyxen att tacka nej är förresten något vi pratar om i senaste podden. Den ligger uppe nu, bland annat på Acast.

Böcker Feminism Jobb

Jag har inte råd

3 oktober 2017

Det känns konstigt att inte skriva någonting alls om massmordet i Las Vegas, samtidigt måste inte alla kommentera allt hela tiden. Kort: Män får ta sig samman och sluta bruka våld mot andra människor (och sig själva). Det finns en koppling till inlägget under om hur nolltolerans mot våld ska gälla i alla situationer. Om vi lär folk prata om sina känslor och uttrycka sina besvikelser annat än genom att göra sig själv och andra illa förvandlas den här världen långsamt till en fredligare plats. Jag säger inte att vi kommer att klara oss undan alla masskjutningar, men nog att alla som inte arbetar aktivt mot våld, också i det lilla, är en del av problemet. Som till exempel pappan på Vidars klass som tycker att pojkar ska reda ut sina problem med knytnävarna. Det kan vara så enkelt att syna sig själv och sina förväntningar på söner, pojkar och män i allmänhet. ”Enkelt”. Jaja, vi talar mer om detta i Magnus och Peppes podcast som läggs ut senare i dag.

Så över till något mycket trevligare. På bokmässan träffade jag två av mina favoritpoddare, journalisterna Nord & Francke som hade satt ihop en lista med olika stilar på mässan. Och jag fick vara med! I mina Blankens-gängor och Anine Bing-skjorta kände jag mig som en power woman. Tycker att min egen prestation (den här gången som moderator och intervjuare) blir så mycket bättre om jag känner mig snygg i min outfit. Och på tal om att köpa kläder så vill jag tipsa om Marcus Stenbergs ”Jag har inte råd”. Marcus och jag är kolleger på Bokhora, men det var första gången jag träffade honom på bokmässan. Passade på att göra en intervju och vill också i det här forumet tipsa om hans bok. Så bra om att bli lycklig av att ha råd, om besök i andra samhällsklasser än ens egen och självutlämnande om privatekonomi. Kommer givetvis att prata om den i Mellan raderna-podden.

När jag kom hem väntade familjen på LAX. ÄLSKAR att ha någon som väntar på mig på flygplatser. Och det första jag gjorde imorse var givetvis att åka till stallet på hopplektion. Hade en häst jag inte riktigt klickade med, men tänker att det är bra träning. Det finns ju inga dåliga hästar, bara dåliga ryttare. (Majlis otroligt gulliga tröja kommer från Sture & Lisa).

Jobb

Allt om min bokmässa (färre nassar, fler bokkassar!)

1 oktober 2017

Nu gubbar och gummor ere GÖTT! Ber om ursäkt för min usla göteborska, jag ska hålla mig till finlandssvenskan och håll mig från att försöka vara roligt genom att imitera dialekter. Har precis kommit tillbaka till Stockholm efter en helg i på bokmässan i Göteborg. Karin och jag har mest gjort seminarier för Natur och kultur, men också hunnit med Schildts & Söderströms och Förlaget. Omöjligt att säga vad som var roligast, men tyckte så väldigt mycket om Patrik Lundberg som skrivit ”Facit -konsten att skriva krönikor”. Det känns som om vi blev kompisar under den här helgen (eller så är det bara önsketänkande från min sida).

Mest av allt har jag givetvis hängt med Karin. Eftersom många frågat hur vi egentligen känner varandra tänkte jag dra den korta versionen här: Vi träffades på Cissans 35-årsfest i Los Angeles och skrattade genast mycket tillsammans. Följande sommar bjöd Karin och hennes man Peter oss över till Lidingö, vi åkte och badade och Magnus sa att vi borde ha en podd om någon vi båda gillade. Vi hade två alternativ: Hästar och böcker.

Fick också chansen att moderera ett samtal med Ted och Kaj och umgicks faktiskt med dem både på fredag och lördag kväll. Hade äran att presentera Emma Frans för Ted. På lördagen, alldeles för sent, gick vi till en klubb och dansade som om vi vore tjugo år gamla. Bredvid oss började plötsligt en full kille bli verbalt aggressiv mot en tjej och det sjuka var att vi alla fyra slussades tillbaka till studenttiden då detta var helt normalt och folk sällan ingrep. Vi bara stod och stirrade en en stund. Till slut ingrep jag och efteråt pratade vi om att alla från och med nu, så fort en person är det minsta lilla aggressiv mot någon annan, blixtsnabbt ordnar fram en ordningsvakt som kan slänga ut jäveln. Nolltolerans mot alla former av våld. Kan inte vi komma överens om att alla gör det?

Jag har också hängt på mitt fina hotellrum på Gothia Towers (jag är en ocool person som tycker att det är fancy och mysigt att bo på hotell. Beresta och coola människor erkänner ju sällan sånt) tillsammans med Anna F. Och stått på samma hotellrum och sett motdemonstranter kasta vägskyltar på gatan och polisbilar storma förbi i full siren och fart. Fy fasiken så obehagligt det var, grät en skvätt över att det marscherar nazister på våra gator (eller försöker göra det i alla fall).

En höjdpunkt var att hålla i en rykande färskt ”Mitt Los Angeles” straight outta tryckeriet. Det är en otroligt finkänsla av att hålla i sin bok för första gången. Jag kommer inom kort att bjussa på en rabattkod ifall någon av er är intresseras av att köpa den.

Just nu är jag slut som artist och ska snart lägga mig. Imorgon är det väckning klockan 0600 army time och sen bär det av till Los Angeles. Ser fram emot att gosa med familjen. Ser inte fram emot att flyga. HEJDÅ!

 

Just det, glömde nästa berätta att det första som hände på tåget på väg mot Göteborg var att E-Type hjälpe mig med väskan.

Jobb Los Angeles

Detta ska man packa i jordbävningsväskan

21 september 2017

Igår var det som sagt strömavbrott precis hela dagen. Förutom mörkret och bristen på möjlighet att ladda telefoner och datorer fanns det såklart heller ingen wifi. Ingen internet gör ju frilansjournalister desperata så efter att vi lämnat av Vidar på skolan körde vi till The Mondrian som ligger på Sunset och satte oss där för att jobba lite.

Jag hade aldrig varit på The Mondrian förut, men Maggan var där på nåt slags väldigt blöt presslunch för några veckor sedan. En lunch som ledde att han kom hem nånstans på morgonnatten. Nu var det lite lugnare stämning. Maggan läste en bok om att skriva filmmanus, jag filade på ett reportage och Majlis gullade med personalen.

Där satt vi sedan i några timmar. Vi hade tur eftersom de fortfarande serverade frukost och alla vet ju att det är den bästa måltiden på dagen. Jag åt vegetariska eggs benedict.

Strömavbrott är ju inte samma sak som jordbävning, men en jordbävning kan leda till strömavbrott (det är bland annat därför staden byter ut elstolparna i området). Strömavbrottet kom ganska lägligt efter jordbävningen, eller som en påminnelse om att vara förberedd. På tal om förberedd: Petra fråga vad man ska ha i sin jordbävningsväska. Nu minns jag inte exakt, men rena kläder för några dagar, mediciner om man använder såna, glasögon, pass såklart och kanske vatten. PLUS: Ett par skor bredvid sängen. Vid jordbävningar krossas ofta glasrutor och annat skört och då är det bra att ha något på fötterna. Hemma ska man ha förnödenheter för minst 72h, inklusive ficklampa, brandsläckare och gärna extra laddare till telefon. Veta hur man stänger av gasen etc och bilen helt ganska fulltankad eftersom det blir svårt att få tag på bensin.

 

När vi hämtat upp Vidde och kom hem låg allihopa på sängen och läste böcker som om det var 1983 och vi var en intellektuell familj. Strömmen slogs på klockan sju igen och jag var alldeles rusig av lycka. Kompenserade det högkulturella läsandet med att se på det senaste avsnittet av Hollywoodfruar där Magnus är med. Eller i ärlighetens namn såg vi bara segmentet med Magnus, men men.

Jobb

Nya uppdragsgivare och ett spindelbett

12 september 2017

Trots att vi bott här sedan 2013 tog jag i dag för första gången en promenad igenom campus på UCLA. Jag har ju gått på den rivaliserande skolan USC och kanske undermedvetet känt mig illojal om jag hängde på UCLA. I dag skulle jag ändå ta bilder av en kvinna som forskade på universitetet och susade dit. Mycket fint var det. UCLA är ett kommunalt universitet och UCS privat. Det syntes att USC har mer pengar (och vansinnigt höga terminsavgifter, utan stipendium skulle jag aldrig ha haft råd att gå där), men några gamla, fina rödtegelbyggnader i sann Harry Potter-anda fanns det också på UCLA.

Intervjun jag gjort med den här kvinnan ska gå i Hufvudstadsbladet. Det blir en trevlig text på knappt 4000 tecken, ett kul rutinarbete. Kommer att skicka in det och kanske se det swicha förbi Facebook om någon vecka.  Samtidigt håller jag på och filar på texten om Jill Johnson. Trots att jag under drygt tio år som journalist antagligen skrivit ut över tusen intervjuer ger det mig alltid ångest att skicka in en text till en ny uppdragsgivare. I 999 fall av 1000 blir det hur bra som helst, men hade en dålig erfarenhet med en svensk damtidning där vi helt hade missförstått varandra. Sedan det ångestfyllda missförståndet är jag väldigt noga med att pejla läget och ta reda på exakt vad en ny uppdragsgivaren förväntar sig.

Ja och så har en spindel bitit mig precis ovanför vänstra bröstet. Man ser två små hål där huggtänderna slagit in i köttet. Vi inte tänka på hur den jäveln klättrat på mig på natten och sen huggit i köttet.

Jobb Podcast

Intervju med mig i Journalisten

10 september 2017

Mycket snack om poddar just nu. Oftast är jag den som intervjuar folk, men ibland står jag också på andra sidan mikrofonen. För någon vecka sedan gjorde Magnus Londen en artikel i branschtidningen Journalisti/Journalisten om podcaster och passade på att prata med mig (och lite Magnus) om trender och poddar i Svenskfinland. Tilläggas i texten hör att jag inte tycker det är något fel på reklam, men att det gäller att vara tydlig med vad som är betalt innehåll och vad som är egen åsikt. Som bloggare är detta en självklarhet, men upplever att det ibland kan vara lite luddigt i podcaster. Det gör mig sur eftersom det är så oprofessionellt. Här är intervjun!

Läste förresten en grej om att det bästa sättet att få folk att lyssna på poddar är att rekommendera en podd i en annan. Att folk som redan lyssnar är benägna att ta till sig fler podcaster. Detta är kanske en självklarhet, men hoppas ändå att den här bloggen ska vara nåt slags inkörsport för folk som inte ännu tagit sig an det är fina mediet.

Jobb Resa

Las Vegas, Jill Johnson och Jennifer Lopez

7 september 2017

I går skulle jag göra en intervju klockan halv tre och hade tänkt skriva ett utkast på den och blogga samma kväll. Tog det lugnt på förmiddagen och turistade lite i andra delar av staden än just på strippen. Börjar småningom inse att Las Vegas är en ganska spännande stad också om man inte vill spela bort alla sina pengar eller se nakna kvinnor dansa.

 

Det jag inte hade tänkt göra var att komma hem klockan ett på morgonen efter att ha sett premiären av Jennifer Lopez Vegasshow. Men klagar ej!

Vi tar det från början. Skulle alltså intervjua Jill Johnson för Två dagar som är Göteborgspostens veckoslutsbilaga. Mycket kul uppdrag som utspelade sig i Las Vegas och när Jill Johnson dessutom visade sig vara väldigt trevligt blev omständigheterna inte sämre, om vi säger så. Intervjun var ett personporträtt, men eftersom Johnson befann sig i Vegas för att inspireras av diverse scenshower blev det naturligt att vi också talade om hennes inkommande show.

Efter intervjun drog vi ut på stan och tog några (två fotografer och tusen bilder) bilder i solnedgången. Det var fortfarande fyrtio grader varmt, men också väldigt vackert. Jag har besökt Vegas tre-fyra gånger tidigare och alltid tyckt att det är mest sorgligt, men nu fattade jag liksom staden på ett nytt sätt. Allt är inte spela bort dina pengar, bli jättefull och gå på stripklubb. Det skadade ju inte att vi hängde med Jill och hennes crew på premiären till Jennifer Lopez Vegasshow. Jag hade som sagt bara planerat intervju och gled in i Birkenstocs, skjortklänning och otvättat hår, men lyckligtvis befann vi oss i Vegas där alla klädstilar är normklädstilar. Försökte tänka att med got attityd bryr sig ingen om vad man har på sig och drog på ett extra lager läppstift. Vad tycker ni förresten är värre, över- eller underklädd?

Vi satt bara tio meter från scenen och det kändes som om man bara kunde sträcka ut armen och klappa lite försiktigt på J-Lo. Gjorde ej det. Ursäkta bildkvalitén. Showen var givetvis magisk, vi befann ju oss i Vegas, och slutade vid halv ett. Vi hängde lite på kasinot och drog sedan hem. Alla utom fotograf-Sara och jag var ganska jetlaggade. Ärligt talat var jag också ganska trött, hettan tar kål på en ute i öknen.

Följande morgon hängde vi en stund vid hotellpoolen. Måste ta tillfället i akt innan det blev för varmt, checkade sedan ut och körde till favoritfrukoststället i downtown där vi åt avokadomackor med ägg. Sedan fotade vi lite för ett reportage och burnade hem till L.A. som plötsligt kändes svalt och fräscht. Snipp, snapp, snut.

Jobb Okategoriserade Resa

En av mina sämsta sidor

5 september 2017

Jag trånar efter att Magnus ska ta ett initiativ och leta upp en restaurang vi ska äta på och dessutom boka bord, eller planera resan vi ska åka på, plöja igenom Airbnbs/flyg/hotell/tåg och boka det ultimata eller bara planera en hel söndag. Vara den som sätter ner tid och hjärnarbete på att det ska bli riktigt bra. Jag drömmer om att bara glida in till ett serverat bord där det inte är jag som ordnar och surfar och jämför priser och till slut bokar.

Men när Maggie väl gör allt detta så kan jag inte hålla mig från att komma med åsikter och förslag på det han redan planerat. Jag: ”Eller så..!” Och så kommer jag med ett justerat förslag. Så jävla störande drag att vilja att någon annan håller i tyglarna, men ändå själv vara oförmögen att släppa tyglarna.

Jag övar nu på att bara bli glad när Maggan tar ett initiativ och svälja mina egna tankar på hur jag kunde förädla hans idé. Tänker att det minsta man kan göra är att försöka bli en lite trevligare människa att leva med.

Vi är förresten i Las Vegas, susade hit från L.A. imorse, tog bara drygt fyra timmar. Jag ska intervjua Jill Johnson och passar samtidigt på att göra en Vegas-guide för Hbl. Det är så sjukt varmt här ute i öknen att man knapp kan vistas ute. Fick panik av alla som låg och solade sig vid poolen. Ville rusa fram och smörja in dem i solkräm och lägga dem under ett parasoll. 

Jobb Los Angeles

Mitt Los Angeles

3 september 2017

Hallå alla ni som funderar på att hälsa på i Los Angeles! Under det senaste året har jag knypplat ihop en Los Angeles-guide med mina allra bästa tips. Guiden är en del av Karavan förlags Mitt-serie och heter, trumvirvlar… MITT LOS ANGELES. Jag gillar ju när ni hör av er och ber om mig Los Angeles-tips och här finns verkligen ALLT jag brukar rekommendera och mycket till. Bästa restaurangerna, var man ska ta surflektion, älsklingshajken, godaste brunchen och mest romantiska ostronbaren. Guiden kommer ut i oktober och jag rekommenderar verkligen varmt den. Har satt ner min själ i att bjuda er på stadens finaste pärlor bortom turiststråken. Säger inte att ni ska sluta höra av er, men köp gärna boken också.

Mitt Los Angeles kommer att finnas på Akademibokhandeln och Adlibris, Bokus och alla de andra vanliga ställena.

 

Jobb Los Angeles

Min dag: Anine Bing, Kanye, hästar och tre dopp

30 augusti 2017

Ni vet när folk i intervjuer får frågan om hur en vanlig dag ser ut i deras liv. Ingen har någon sin svarat: ”Åh, alla dagar ser ungefär lika ut”. Tänkte på det när jag skulle referera den här onsdagen för er. Mina dagar ser ofta ganska lika ut, om man bara byter ut nån enstaka person och häst.

Jag började med att stiga upp kring halv sju. Hängde och med och matade Majlis. Sen vaknade Vidde och vi åt frukost tillsammans. Det råder värmebölja här så jag passade också på att ta ett morgondopp när Maggie väl vaknade. Det ångrar man ju aldrig. Sen prat-whatsuppade jag med min mamma och körde till Los Feliz, som för övrigt var bastuvarmt, och jobbade en stund med min kompis Anine i hennes nya, fina hus.

På vägen hem lyssnade jag på podden Still Processing som göra av två rasifierade journalister på NYT och handlar om medborgarrättigheter i USA. Väldigt bra om man är nyfiken på strukturell rasism och annan diskriminering i USA. Plus annat! I det senaste avsnittet pratar de också om hur man ska ta hand om sig själv och säger ”When you feel helpless, help someone”. Det tyckte jag var mycket fint och klokt. Och att man ska ta till kultur när man är nere. Läsa, se teater eller gå på en konsert eller utställning. När jag ändå håller på vill jag också tipsa om YA-boken ”The Hate U Give” som på ett enkelt sätt förklarar polisvåld mot svarta i USA. BLAND ANNAT! Vi talar om den i nästa Mellan raderna. TIPS!

Susade tillbaka vid ett och kom precis hem när Maggan och Majlis skulle ta sig ett dopp. Hängde givetvis på (en ångrar ju aldrig ett dopp). Gladde mig åt att Majlis verkar vara en äkta Öhman som älskar vatten. Sen var det dags att susa vidare till stallet. Det var långt över trettio grader i Topanga där jag rider, men både jag och hästen Pal fixade ändå hopplektionen. När jag sedan körde hem, först genom Santa Monica Mountains och sen på Hightway 1 längs med kusten, lyssnade jag på Kanye, sjöng med, sneglade på solnedgången, surfarna och havet, och kände en stor lycka över att befinna mig just här just nu. På så vis är jag en glad skit, är bra på att uppskatta stunden.

Innan middagen avrundade jag dagen med ett tredje och sista kvällsdopp.