Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Los Angeles

Los Angeles Podcast Vänner

Middag med Anine Bing och dålig luft

15 november 2018

Igår åkte jag in till West Hollywood för att gå på en middag som Anine Bing ordnat tillsammans med Hästens sängar. Den dyraste sängen kostade knappt 190 000 dollar och kan bara tillverkas av fem personer i världen. Den vanligaste Hästenssängen som köps i USA kostar ca 40 000 dollar och i Sverige 15 000 dollar. Där har ni lite sängkuriosa. Mycket trevlig middag var det. Här testar jag 200 000 dollarssängen med min kompis Sofie.

På vägen in till WeHo mötte jag minst tjugo polisbilar med fulla sirener. Jag vet inte exakt vad det handlade om, men trafiken var galnare än vanligt och det tog mig nästan en och en halv timme att åka in (i jämförelse tog det tjugo minuter att åka hem igen några timmar senare). Anna-Maria som tagit mina författarporträtt mig både för ”Livet & Patriarkatet” och ”Ett himla tjat om hästar” fotade tillställningen och berättade för mig att hon sedan i lördags haft näsblod på grund av den dåliga luften här nere i Santa Monica. Jag är också snorig och har huvudvärk.

Det här blev en jättelång brygga till att vi talar om bränderna i veckans pinfärska Magnus och Peppes podcast. Där blir det också pressfrihet i USA och CNN-reportern som fått sin pressackreditering indragen, om Melania Trumps politiska inflytande och vad Magnus irriterar sig på i mig den här veckan. Happy lyssning!

Och ett STORT TACK alla ni som betalar 2,80 i månaden för denna podcast. Ni är framtiden! Älskar att det mellan lyssnarna och Magnus och mig inte finns något företag som mellanhand. För er som inte ännu betalar, men gärna vill vara en person som gör det är det bara att trycka på ikonen i högerbalken på den här bloggen. TACK igen!

Los Angeles Personligt

Vi lämnade Santa Monica

12 november 2018

Tack för omtanken här! I går åkte vi ut till öknen med några kompisar. Det kändes en smula dramatiskt att packa ner pass och födelsebevis på ungarna, men better safe than sorry, som amerikanen säger. På vägen ut såg vi en liten brand, men när vi kom fram var luften frisk. Vi lät ungarna plaska sig trötta i poolen och satt själva och följde med nyhetsflödet. Magnus gjorde pratade om situationen både på Nyhetsmorgon och Aftonbladet morgon. Själv skrev jag för Hufvudstadsbladet och Vasabladet.

Imorse pratade jag med kompisar uppe i Topanga. De hade blivit beordrade att lämna sina hem, men ändå stannat kvar. Är orolig för dem. Imorgon är ändå planen att åka tillbaka till Santa Monica. Tänker åka via hästen Rupert som är evakuerad i Burbank och se hur han mår. Vinden har mojnat idag, men det ska blåsa upp imorgon igen. Här kan ni läsa mer om bränderna.

Jaja, ville bara berätta att jag mår bra och tacka er för omtanken.

Jobb Los Angeles

Det brinner i Los Angeles

10 november 2018

Det brinner som bara den här i Los Angeles och jag har skrivit artiklar och gjort intervjuer hela förmiddagen. Resten av familjen tog bilen till ett födelsedagskalas och några timmar senare hoppade jag på cykeln för att joina dem. Ute på gatan var det tjockt av rök och det var obehagligt att andas.

Jag svängde ändå ner till stranden och passade på att ta några bilder medan jag ändå var ute. Jag hade föreställt mig öde gator, nån enstaka person med munskydd, men det fanns en hel del turister på strandpromenaden, till och med folk som joggade i röken.

Alla hästar är för övrigt evakuerade från mina Topangastall. En del hästar, hundar och alpackor står nere på Malibustränderna. De hästar jag brukar rida finns tillfälligt på Los Angeles Equestrian Center. Får panik när jag tänker på alla vilda djur som stryker med.

Los Angeles

Malibu evakueras på grund av bränder

9 november 2018

På väg till stallet imorse såg jag ett jättestort rökmoln ovanför bergen. Jag avgjorde att det låg tillräckligt långt borta för att vara ofarligt, men när jag kom fram hade alla hästar namnlappar ifall av att de måste evakueras. Jag red en sväng och min annars så lugna häst Rupert var ovanligt hispig.

När jag var färdig ringde Magnus stallets kontor och var orolig. Mobiltelefoner funkar sällan i stallet och inte alls i Topanga och Malibu visade det sig senare. Han hade kollat på lokal-tv som rapporterade om att två tredjedelar av Malibu evakueras och PCH på många ställen är avstängd. Folk uppmanades att inte ta små bergsvägar, men så fort som möjligt lämna sina hem (hur den kombinationen nu ska gå ihop). Jag körde hem, det tog lite längre än vanligt, men gick bra. Det var först när jag själv satte mig framför tv:n som jag blev lite post-nervös. Det ser onekligen livsfarligt ut med den hårda vinden och elden som sprider sig i expressfart.

Igår satt vi på middag på Malibu Pier. Det var en vacker kväll, men ganska blåsigt. Taklamporna gungade och vi var tvungna att hålla i glasen så de inte skulle välta. Det var ändå en varm vind som inte störde oss nämnvärt. Då fanns inte en tanke på eld, nu skulle det inte vara möjligt att ta sig ut dit.

Skrev lite om bränderna på HBL-bloggen.

Los Angeles

Inspiration för Halloween

30 oktober 2018

Glad Halloween på er! Jag är inget fan av skräck, är helt enkelt för mörkrädd. Jag brukar kokettera med att det beror på alla Stephen King-böcker jag läste i tonåren i kombination med livlig fantasi, men i praktiken är min skräckaversion bara mesighet. Jag vägrar att åka i Spöktåget på nöjesfält (såg ni klippet där Ellen Degeneres skickade in Chrissy Teigen i ett Haunted House på Universal Studios? Jag skulle ha DÖTT). Jag också folk (Karin L) berätta skräckfilmer för mig istället för att se dem själv. På den nivån är jag.

Jag kan också tycka att folk går liiiite får långt när de gör om sina hus till skräcklabyrinter och anställer skådespelare för att skrämma folk den 31.10. Samtidigt är jag också imponerad av hur ALL IN amerikanerna går på Halloween. Eller de gör väl alltid det. More is more. Kan också gilla att Halloween verkar vara en högtid som alla vill vara med på, oberoende av ursprung och religion och kultur.

Det är så sjukt mycket folk i just dessa kvarter på onsdag kväll och eftersom jag ändå brukar springa förbi de bästa husen när jag är ute och joggar tog jag några bilder häromdagen. Det känns lite integritetskränkande att fota andra människors hus, men det är svårt att motstå. Går förresten folk i de här husen helt coolt och lägger sig omgiven av mördarclowner?

Älskar att vissa är så politiska. Varför inte passa på att undervisa lite när det ändå kommer att passera tusentals personer under en kväll (allt godis som delas ut i det här huset är fair trade). Just de här typerna har också de snyggaste dekorationerna. Firar ni förresten?

 

Los Angeles Stockholm

Önskerubrik: Inkomstklyftor i LA

28 oktober 2018

”Har en fråga mer än en önskerubrik. För en tid sedan såg jag dokumentären Hemlös på Instagram (på arenan). Har aldrig varit i LA men vet ju att det finns många delar och sidor av staden. Hemlösa, Hollywood-fruarna, osv. Ofta är det bara ena sidan som visas i en film t.ex. Sen när man läser din blogg så känns det (på ett positivt sätt) som att LA är värsta familjeplacet to be. Förstår ju att ni bor som ni bor eftersom ni har barn. Men min fråga är hur ni upplever de olika sidorna i staden? Ser man mycket hemlösa vs. glitter och glamour? Och hur upplever du som nordbo det? Här är det ändå väldigt lagom och folk har det (ofta) väldigt lika. Konstigt och lång fråga kanske, men ja en sak jag undrat över.”

Så bra fråga! Inkomstklyftorna är mycket tydliga uppenbara också för oss här i Santa Monica. Förutom att folk har så fruktansvärt mycket pengar här gick Los Angeles också för en tid sedan om New York som staden med flest hemlösa per capita i USA. Många kommer också hit från andra håll i landet eftersom klimatet här gör att man kan sova utomhus året om. I parken bara nåt kvarter från oss ligger det ofta folk och sover bara ett stenkast från Teslorna och tiomiljonershusen. I Viddes skola går det barn som är hemlösa och bor hos släktingar.

Kör man runt i stan står det ofta veteraner och andra vid trafikljusen vid större korsningar och tigger småpengar. Under broar finns det hela kolonier med tält. Då ser man inte ens den osynliga hemlösheten som drabbar helt vanliga låginkomsttagare som förlorat sina hem på grund av att boendepriserna gått spikrakt uppåt. Hur talar man med kidsen om sånt? Ja, vi försöker förklara att det är orättvist att vissa har massor och andra ingenting. Magnus och Vidde gav en filt åt en man som frös och sov ute. Jag vet inte om det är någon lösning, men vi försöker lära våra barn empati och att dela med sig.

 

Det sagt blir jag alltid lite chockad när vi kommer till Stockholm och jag ser alla EU-immigranter som tigger på gatorna. Försöker alltid ge lite pengar till dem, men i längden under sommaren känns det så hopplöst eftersom de finns överallt. Tycker mig notera att samhället (både här och där) får allt djupare klyftor och blir allt mer konservativt. Hoppas att de vänder snart. Eller vi får väl lov att göra något åt saken.

Hästar Los Angeles Träning

En livsfarlig puma

22 oktober 2018

Det blev ny vecka igen och jag inledde den med att rida. Det var som vanligt magiskt vackert att köra uppför bergen längs med små, kringliga vägar. Sen kom jag fram, möttes av sex stycken hundar, grisarna, hönsen, kossan, åsnan och alpackorna. Tamara som har stallet berättade för övrigt att en puma smugit sig in och tagit en av alpackorna för några år sedan. Sedan dess sover alla djur inomhus. Tänker mycket på skräcken de andra djuren måste ha känt den natten.

 

Jag fick Cissan med upp till stallet och vi drog iväg på en tur som innehöll skritt, trav och galopp (ni får helt enkelt lov att kolla min instastory). Hästarna är lite hispiga av sig, men har ganska dålig kondis. Gillar dem väldigt mycket. Är också väldigt glad över att få en regelbunden orsak att hänga med Cissan minst en gång i veckan.

 

Det var inte lika klart som förra veckan, men ändå otroligt vackert. Läste nånstans att det lönar sig att stanna på de bredare stigarna på grund av skallerormar. Tycker att det är både spännande och läskigt med alla vilda djur.

När vi kom tillbaka till stallet hade Frida dykt upp med en klient. Ville egentligen prata om allt och ingenting med henne, men eftersom hon jobbade höll jag distans. OCH klappade en ung kalkon istället! TYPISKT, tänker ni nu. När man minst anar det dyker det upp en gosig kalkon.

Sen körde jag hem och redigerade Hannah & Amanda-manuset i några timmar. Nu ska vi fira Majlis ordentligt. Två år är ändå en ålder värd att hurras för.

 

Los Angeles Resa Restauranger

Bra takterrass i Los Angeles

19 oktober 2018

Igår tog jag metron in från Santa Monica till DTLA. Att ta bilen från kusten österut en eftermiddag är ungefär lika effektivt som att parkera och sedan vänta på att komma fram. Metron däremot tog bara 45 minuter och 50 sidor in i Mats Strandbergs ”Slutet”. OCH jag tog en Uber elcykel från vårt hem till metrostationen. Inte för att skryta men det tog mig åtta minuter och noll dollar.

Downtown är det närmaste storstad Los Angeles kommer. Om man kisar med ögonen kan man nästan föreställa sig att det är New York. NÄSTAN.

Orsaken till att jag var i Downtown var en intervju med Volvo Magazine. Jag skulle tala lite om staden och hur det är att bo i den. Där har ni Volvoägare nåt att se fram emot! Journalisten och fotografen hade stigit av flyget på LAX, hämtat upp en bil och sedan i snigelfart rört dig mot DTLA. Jag hade finkänsligt försökt varna dem för trafiken, men de var ändå 45 minuter sena.

Det gick ändå ingen nöd på mig. Fortsatte läsa Slutet och beställde in otroligt goda pommes frites och lemonade (som var lite för söt, föredrar den väldigt sur. Som min egen personlighet).

Sen kom killarna som tyckte att eftermiddagsljuset var mycket finare i Los Angeles än i Göteborg därifrån de startat tidigare samma dag. Jag tar det alltid personligt om någon gillar/inte gillar staden jag bor i. Det är ju töntigt att känna så, men men.

Vi träffades förresten på det ganska nyöppnade hotellet NoMad (den uppmärksamma läsaren minns kanske att vi åt middag där med Cissan och Per för några veckor sedan). Bra stället att ta en drink på om man besöker stan.

Sen fick jag skjuts hem till Santa Monica i en sprillans ny Volvo. Jag kan inte påstå att jag har ett stort bilintresse, men blir inte arg om jag ibland får åka i en snabb och fin bil.

Hästar Los Angeles Träning

Det bästa med Los Angeles

17 oktober 2018

En av de aspekter jag älskar mest med Los Angeles är att det är en otrolig storstad och naturen samtidigt är helt fantastisk. Eftersom det är onsdag och jag tydligen rider ut i terrängen på onsdagar körde jag upp i Topanga längs med små slingriga vägar (för ett år sedan skulle jag ha vägrat köra, men vad gör en inte för att få rida.

På vissa ställen är vägen så smal att det knappt går att möta en annan bil. Saken blir inte bättre av att det är VÄLDIGT mycket branta svängar. Men så värt det trots att pulsen ligger på 150. Uppe väntar nämligen 35 djur varav några är hästar.

Skulle någon ha berättat för Peppe tio år att det finns en otroligt trevlig kvinna i Topanga som inget hellre vill än att någon ska rida ut hennes hästar skulle tioåringen ha svimmat av lycka. Det är inte långt ifrån reaktionen hos dagens Peppe.

Förra veckan gjorde jag ju motsvarande tur. Då var det fint, men i dag red vi en annan väg. Eftersom det regnat nyligen var det så klart att man kunde se hela vägen till både Malibu OCH Downtown. Vi bor nånstans därnere vid kusten. Helt magiskt vy.

Stilla havet var inte fult precis det heller. Min plan är för övrigt att lära känna hästen Sequoia riktigt väl och när tiden är inne göra samma runda fast barbacka. Alldeles för länge sen jag ridit barbacka.

Berättade jag att min ridkumpan Stephanie kommer från Buenos Aires där jag bodde 2004-2005? Jag tvingar henne att rabbla upp alla sina favoritställen så att jag kan sucka nostalgiskt åt de jag själv minns.

Sen galopperade vi lite, skrittade hem igen, ryktade och gosade med hästarna. Ja och sen körde jag vidare till Mill Creek för att motionera dagens andra häst -Rupert. Tänkte skriva be careful what you wish for, men jag är bara lycklig (och svettig). Magnus tycker dock att jag rider liiite för mycket, men jag säger att det bara är en kort period i mitt liv (på högst 10-20 år).

Los Angeles Personligt Resa

Allt börjar med ett litet steg

10 oktober 2018

Jag skulle helt inte vilja skriva någonting alls om klimatkrisen eftersom det ofta dyker upp beska, anonyma kommentarer i kommentarsfältet när jag gör det, men i dessa tider är det viktigt att utnyttja sin plattform för viktiga frågor och klimatfrågan är den viktigaste just nu.

Precis som ni lider jag av klimatångest, som inte precis lättade efter IPCC:s rapport om att tiden håller på att rinna ut. Om man anstränger sig för att gräva fram lite ljus i det här kompakta mörkret är det att folk de senaste åren börjat prata OCH agera (källa: mina sociala medier som är proppfulla av människor som delar texter, diskuterar och agerar hållbarhet). Jag tror starkt på att förebilder och inspiration kan påverka andra. Ju fler som äter vegetariskt och veganskt, desto fler recept dyker upp och fler människor testar. Detsamma gäller att flyga. Ju fler som vägar, desto mer realistisk blir just det alternativet.

Jag tänker mycket på just flygtrafiken. Eftersom vi bor på andra sidan jordklotet från en stor del av vår familj och vänner flyger vi minst en gång om året. Vi klimatkompenserar, men jag känner ändå såklart dåligt samvete. Ingen borde flyga. Samtidigt tycker jag att Hanna formulerade det bra:

Jag tror att just det här med privatpersoners flygande har blivit något man kan kanalisera sin ångest och ilska i. Kanske är det närhetsprincipen som styr, samma som gör att man skulle engagera sig mer om fem barn i grannhuset höll på att svälta ihjäl än när miljoner barn på andra sidan jorden gör det. Det är enklare att bli arg på Emilia de Poret (är chockad över hur mycket hon flyger) än på nån rik fabriksägare i Kina.

Kläder, prylar, elektronik och mat flyger också. Ibland jättelångt, ibland både fram till oss och tillbaka. Kan inte bekräfta källa på detta, men jag läste att räkorna på räkmackorna i Göteborg fiskades i havet utanför och sen flögs över till Estland för att skalas och tillbaka till hemstaden.

Det är svårt för en helt otränad att börja med att springa ett maraton, motsvarande svårt kan det vara för en klimatokunnig (de finns verkligen!) att från en dag till en annan sälja bilen, sluta flyga, bara äta veganskt och bara köpa second hand. Risken finns att hen skiter i projektet och stannar kvar i soffan/fortsätter leva som om jorden var oändlig. Det gäller att börja med små medvetna steg, strunta i en flygresa, varannan begagnat, cykla till jobbet och så vidare. Följ klimatkonton på Instagram och få in fler alternativ i flödet. Och vi som redan vet får lov att fortsätta dela texter, ljud och bild. Prata och förklara. Kunskap är makt och med makt kan man förändra.