Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Los Angeles

Los Angeles

Livet & Jill Johnson

17 januari 2018

I höstas åkte jag till Las Vegas för att göra en stor intervju med Jill Johnson (tack Johanna!). Jill var så himmelens varm och klok och trevlig och vi har hållit en sporadisk kontakt sedan dess. Nu är hon i L.A. i några dagar och jag passade på att bjuda in mig och henne till Cissans klubbhus i Malibu. Eller Cissan äger inte (ännu) klubbhuset, hon har medlemskap till det.

Det var en väldigt fin dag och vi såg till och med några delfiner simma förbi. Var så nöjd över speciellt delfinerna. Jag får ofta en helt irrationell känsla av att det är på mitt ansvar att folk ska gilla Los Angeles och tar det nästan personligt ifall de inte gör det. Eller när de säger att de föredrar San Francisco, på en rationell nivå kan jag fatta det, men på en känslomässig gör det ont.

Jag åt för övrigt en fruktansvärt god acaibowl. Ni ser ju själva. Resten av dagen har jag, inspirerad av Caroline Haines, skrivit om dickpics.

Los Angeles OOTD

Paradiset i Malibu

14 januari 2018

I går åkte vi ut till Malibu för att ta farväl av säsongens sista gäster. Det har varit en intensiv säsong och trots att jag älskar varenda en som besökt oss är det också ganska skönt att återgå till vardagen och få sitt hem tillbaka. När dörren slagit igen lagade vi tacos och åt dem framför en serie i soffan. Vi har nu avslutat Mindhunter och behöver en ny serie. Please help.

Paradise Cove är både underbart och en mardröm för de fågelskräck. Måsarna ligger närmare dinosaurierna än sparvarna, om vi säger så. De är gigantiska och helt orädda för människor. De flyger så nära en att man får göra om sin frisyr efteråt, de snor mat från folks tallrikar och sitter kvar vid bordet medan de äter upp det. Lite som måsarna på Salutorget i Finland. Fast med surfbräden och solblekta fjädrar.


Vi kom, drack en öl, åt en glass, lekte i vattenbrynet, talade om Los Angeles-hänget och sen körde vi tillbaka till Santa Monica och packade ihop gästerna som drog till LAX. Vidar grät en skvätt eftersom det är så sorgligt med farväl och vi talade om hur fint det är att tycka så mycket om någon att man vill gråta när hen åker.

Ja och så här såg jag ut denna lördag i januari. T-shirt Everlande (jag har minst åtta stycken vita t-shirts därifrån), jeansshorts Lindex och gyllene sandaler Birkenstock. Tröjan är den jag fick av Karine. Tydligen kommer den från en liten fabrik i hennes hemstad i Bretagne.

Los Angeles

Detta är min sista måltid

10 januari 2018

I dag promenerade vi till Oysterette på Oceans Avenue för att äta en sen lunch. Det blev givetvis lobster tacos och lobster rolls. De första åren vi bodde här hade jag fått för mig att Oysterette var en turistfälla med halvbra mat och svindyra priser. Sen åt vi där och godare ostron och bättre lobster tacos har jag nog aldrig smakat på. Magnus beställer alltid in en lobster roll, men jag blir knäsvag bara av att tänka på mina tacos. Om jag en dag sitter inne för brutalt mord och inväntar min avrättning, kommer lobster tacos lätt att vara min sista måltid. Vilken är er sista måltid? Ostburgare och pommes? Sushi? Falafel från Fafas (min andraplats)? Pizza?

Los Angeles är fullt av riktigt bra restauranger, däremot finns det inga listade Michelin-krogar. Detta sägs vara för att folk i LA är mer intresserade av filmstjärnor än restaurangstjärnor, men vare sig det stämmer eller inte håller många av restaurangerna riktigt hög klass. Om jag måste lista några av mina favoriter måste det bli Nobu i Malibu, en av de bästa matupplevelserna i livet, men också väldigt dyrt. Guisados tacos i Echo Park, enkelt och fruktansvärt gott. Pace i Laurel Canyon, italienskt med hög romantikfaktor. Gracias Madre i West Hollywood (en gång satt lena Dunham i bordet bredvid oss) med mexikansk vegansk mat och väldigt LA-mysigt med ett träd mitt på uteserveringen, glödlampor och god tequila. Butcher’s Daughter i Venice (bättre frukost och lunch än middag) ja och en massa andra, men de finns ju också uppräknade i min Los Angeles-guide.


 Ja, och så drack vi varsin mimosa och det gjorde inte lunchen sämre. Jag var såklart väldigt nöjd.

Los Angeles Okategoriserade Podcast

Fast i La La Land

6 januari 2018

Hörni, ber om ursäkt om jag slarvat med att svara på era kommentarer. Jag vill verkligen svara på varendaste en, men på grund av gäster och förkylning finns det kanske någon som fallit mellan stolar och det är INTE meningen.

Vi kör igång med en läsarfråga!

Signaturen Läsaren frågar: ”Hur känns det nu att bo så långt borta från Norden? Tankar på att återvända?”

Just nu känns det bra. Eller det har känts jättebra hela tiden. Jag älskar klimatet, vänligheten, Stilla havet, att åka på weekendresor, småpratandet och storleken på staden. Har väldigt sällan hemlängtan. Eller jag längtar såklart efter familjen och vännerna och enkelheten att bara ses över ett glas vin på Nylandsgatan, men jag tror inte att min vardag skulle vara bättre i Helsingfors eller Stockholm. Inte direkt sämre heller, tror att vi skulle vara lyckliga där också. Eller hoppas.

Nu har vi snart bott i L.A. i fem år, det är mer än halva tiden Magnus och jag varit tillsammans. Jag kan inte påstå att jag känner mig som en amerikan, men L.A. är en stad med folk från hela världen att det är ytterst enkelt att känna sig hemma här. De flesta kommer från andra städer och länder. Vi har inga konkreta planer på att återvända till Norden, men vem vet, kanske vi ändå landat i Stockholm inom en ganska nära framtid. Svårt att säga.

Det finns såklart en massa nackdelar med det här landet och den hör staden, trafiken, politiken, att hälsovård inte är en mänsklig rättighet, boendepriserna och så vidare. Vill ni gotta ner er i en riktigt bra radiodokumentär om Los Angeles mörkare sidor har min kompis Sara gjort en riktigt bra. Den heter Fast i La La Land och handlar om svenska kvinnor som flyttar till LA, får barn, skiljer sig och sen inte kan lämna landet på grund av att mannen vägrar låta det gemensamma barnet åka utomlands. Minns ni ”Inte utan min dotter” från sent 1980-tal? Kom att tänka på den när jag lyssnade på dokumentären.

Ni som lyssnar på den, berätta gärna vad ni tyckte.

 

Los Angeles OOTD

Bästa motionen för sjuåringar (och OOTD)

3 januari 2018

Hej från sjukstugan! Min syrra och hennes familj hämtade inte bara julstämning och rågbröd med sig från Finland, utan också nåt slags sjukdom som plikttroget arbetat sig igenom varje familjemedlen. De svagaste har inlett med feber och sedan en liten kräkning, medan de starka (jag) nöjer oss med vanliga förkylningssymtom. Jag vägrade imorse att acceptera tecknen på krasslighet och drog iväg på en cykelutfärd till Venice med våra gäster Tommy och Linnéa, deras barn och Vidar. Det visade sig såklart vara en dålig idé (trots den vanligt snygga utsikten från strandpromenaden) och jag mådde ganska dåligt på vägen tillbaka. Feberfrossa och sjukdomsångest.

Om man ska se det från den ljusa sidan är sjuåringar överraskande bra cykelsällskap. Stort plus för att Vidar ÄLSKAR att cykla. Jag älskar att han får motion och frisk luft genom att göra något han verkligen njuter av. Win win. På den sämre sidan är att jag däckade så fort vi kom hem. Ska kurera mig med amerikansk dundermedicin och vila.

Eftersom jag har sagt att det ska bli outfitbilder hela januari, och INTE tänker vara en svikare, ragglade jag hem och bad Maggan fota mig i min cykelutstyrsel. Det är med andra ord sneakers och leggings (Kenzas samarbete) från Puma, en tröja jag lånade av Tommy när jag frös som mest (under det en tröja från Anine Bing och en t-shirt från Everlane). Inte mer avancerat än så. Däremot måste jag erkänna att det är ganska kul med dessa bilder.

 

Los Angeles Personligt

Tips för att bli smartare och kreaktivare

27 december 2017

Har som sagt gett mig själv ledigt hela julhelgen och inser nu hur gott det gör för inte bara mitt psyke, utan också för min kreativitet. Att bara nöjesläsa böcker, spela sällskapsspel med familjen, kolla på HBO på kvällarna och springa lite mellan chokladen har fått mig att må så innerligt bra OCH att skriva ner en massa manusidéer. Nu fattar jag ju att en idé är värd närapå noll tills den är utförd. Eller snarare att alla har idéer, men inte alla genomför dem. MEN det känns så bra när hjärnan utforskar nya territorium istället för att bara leverera under piskan. Sensmoralen i den här historien är att man blir smartare av att vila ibland och att uppfattningen om att den som jobbar mest också har högst status måste slopas. Jag lyssnade för övrigt på en podd i natt (minns inte vilken, men det kan ha varit Freakonomics) som handlade om status och jobb, enligt dem är det jättefint att jobba mycket i USA, men i till exempel Italien är det hög status att ha så mycket pengar att man kan ta det launa.

 

I dag tog vi min mamma och barnen med oss och åkte till en av mina favoritstränder, Matador Beach, ute i Malibu. Det tar ca 40 minuter att köra längs med PCH norrut från oss, sen är det bara att parkera och promenera ner för den ganska branta backen till stranden.

Det har varit ganska svalt i luften de senaste dagarna, men nu kom värmen tillbaka och vi loungade i nästan två timmar på stranden. Eller så mycket man nu kan lounga med en ettåring. Majlis var besatt av att ge sin ner i vågorna.

Senast vi var här pågick nån slags halvseriös modellfotografering, den här gången fick vi bevittna en vigsel. Fulare ställe att gifta sig på finns det.

På väg tillbaka hade vi tänkt stanna vid Malibu Pier för att äta en sen lunch där, men det hade tydligen resten av Los Angeles också göra så vi susade förbi och landade på kvarterskrogen Art’s Table som dessutom hade happy hour. TIPS: massor av restauranger har happy hour i några timmar varje eftermiddag. Allt från ostron för en dollar styck till smaskig plickplock-mat och vin.

Hästar Los Angeles

Den ekonomiska ångesten är kanske bara pms

13 december 2017

Jaha, vad händer här då? Jo, jag  har ridit en bra ridlektion på Popcorn som vanligtvis är en trygg nybörjarhäst, men i hemlighet har mest skills av alla hästarna i stallet. Där ser man. Tycker att det är hälsosamt att rida olika hästar. Det krävs att man själv är följsam och tvungen att snabbt analysera vad som krävs av just den hästpersonligheten. Jag tror att jag blivit mjukare och mer samarbetsinriktad i ridningen. När jag var yngre var jag mer dominant på hästryggen. Tänker att det är livet, att man blir mjukare och mer förstående ju äldre och klokare man blir. Eller det hoppas jag i alla fall. Sen finns det såklart folk som vägrar förändras, men det får stå för dem.

Annars då? Steg upp kvar i sex på grund av baby och trampade sedan omkring i månadens ekonomiska ångest. En dag i månaden slår den till. Då är jag arg på uppdragsgivare som inte fattar hur mycket arbete som ligger bakom ett reportage. Sen glider ekonomiångestmolnet förbi och jag är tillbaka i LaLaLand där solen skiner, palmerna vajar och Stilla haver brusar in. Månadens ekonomiska ångest är min kropps svar på pms. Eller VÄNTA! Kanske det ÄR pms!

Nu blir det inspelning av Mellan raderna, sedan lite byråkrati och vid lunch tar jag min kompis Paulina, som är här på besök, till Koreatown på spa.

baby Los Angeles

Utan bacon, tack

9 december 2017

I dag åt vi brunch med min kompis Sofia som jobbar som stylist, hade några uppdrag i L.A. och beslöt sig för att stanna några veckor extra i änglarnas stad. Vi träffades på The Sunny Spot eftersom Soffi hyr en lägenhet på Washington. När vi beställde varsin eggs benedict sa Soffi att hon ville ha sin utan bacon. Jag frågade hon var vegetarian och hon sa att hon inte direkt skulle kalla sig det eftersom hon äter en råbiff ungefär en gång om året och inte vill vara till besvär när hon blir bjuden på middag. Men till 99 procent av måltiderna väljer hon bort köttet.

När folk raljerar kring hur veganer alltid måste, det första de gör, berätta att de är veganer blir jag alltid lite illa till mods. Det säger alltid mer om de som raljerars obefintliga självdistans. Skömtet blir ett slags jantelagsskämt: ”Du ska inte tro att du är bättre än oss andra, bara för att du väljer att bespara liv och miljö!”. Fast folk som inte konsumerar produkter från djurriket det ÄR faktiskt lite bättre än slentrianmässiga köttätare. Nu säger jag inte att alla måste bli veganer omedelbums, men gillar Soffis inställning. Nästan aldrig kött, men bjuder en kompis på middag som råkar bestå av kött så dör hon inte av att äta den. Fler borde göra så. Jag tror att Majlis generation kommer att äta enormt mycket mindre kött än vad vi gör. Jag håller faktiskt på att skriva en artikel om kött som är växtbaserat, men smakar, har samma konsistens och protein som kött.

 

För övrigt är Majlis nått den tiden i sitt liv när hon lärt sig gå och tycker att det är slöseri med tid att inte hela tiden experimentera med sina nya skills. Det gör det utmanande att sitta på en lång och skön brunch med henne.

Los Angeles Resa

Bra och dålig killtyp (Yosemite)

5 december 2017

De senaste tio dagarna har jag upplevt så mycket att hårdskivan nu är full. Är inte färdig med att bearbeta allt så ni får hänga med på några throwbacks. Igår när jag kom hem och gick igenom mailen såg jag att Cissan hade skickat en hög med bilder på mig från Yosemite. Maggan som stannade kvar i stugan med de andra papporna och barnen hade bett Cissan fota mig så att jag fick lite material för bloggen. Där får Maggie (och Cissan) plus. De finaste kärleksförklaringarna är de som tar sig i uttryck i handlingar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har ju skrivit lite om den här nationalparken, men känner att jag inte är färdig med den än. Det måste vara en av mina största naturupplevelser. Bergen, färgerna, storleken, vattenfallen och mäktigheten. Att vå vandra i flera timmar med goda vänner och bara prata igenom livet. Tydligen lär våren, då snön smälter och vattenfallen blir ännu mäktigare, vara en av de populäraste tiderna på året att besöka parken. I slutet av november när vi vandrade runt var det varken för kallt eller varmt och lövträden var vackert färggranna. Kan ej klaga. Inträde kostar 30 dollar för en bil och en veckan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hur tar man sig till detta magiska ställe, tänker ni kanske nu? Jo, vi körde upp från Santa Monica på cirka fem timmar och två matpauser. Det går långsammare när man närmar sig bergen, men då är också utsikten magiskt fin. Våra kompisar Sofie och Eric hade hyrt ett stort Airbnb-hus där vi hängde (där fanns en pool med ett barnalarm. Hade aldrig tänkt på den självklara uppfinningen) mellan hajkarna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här satt vi och åt medtagen matsäck medan vi himlade med ögonen åt ett killgäng (som senare visade sig vara svenskar) som spexade med att klättra utanför staketet till vattenfallet, spelade på minigitarrer och ansträngde sig för att vara så där ”härligt spexiga”. En av mina sämsta killtyper.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det här är min kompis Ann. Hon och hennes man Daniel flyttade nyligen med sina tre barn från L.A. till Palo Alto eftersom Daniel fick jobb på Facebook.De hyrde en husbil och joinade oss i Yosemite. Saknar dem i L.A. Kolla förresten så rödkindade och friska vi ser ut att vara.

Jobb Los Angeles

Intervjuade Anine Bing och åkte till Trader Joe’s

18 november 2017

Jaha, vad har vi hittat på i dag då? Åkte till Best Buy för att köpa en extern hårdskiva som Magnus behöver för ett projekt han gör med Rebecca Stella. Vidare till Trader Joe’s för att köpa några specifika ingredienser för middagen. Jag hade glömt bort hur mycket jag älskar att handla mat på Tradern, alla är glada, alla förpackningar snygga och all mat är ekologisk och god.

Efter det var det meningen att vi skulle testa på Impossible Food-kött, som alltså inte kommer från djurriket, på Umami Burger, men då gjorde Majlis en grej som tvingade oss att åka hem och sanera hela bilen. Stämningen sjönk. Resten av dagen jobbade jag på Hannah och Amanda-manuset och nu är klockan halv nio. Jag tycker att jag är värd ett glas vin. JA, jag belönar mig med alkohol!

Här är förresten en helgintervju med Anine Bing som jag gjorde för svenska Breakit.

Close