Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Los Angeles

Hästar Los Angeles OOTD Personligt

Friday night lights

19 maj 2018

Vad händer igår i Peppes liv då? Undrar ni kanske inte alls, men det ska jag ändå berätta för er. Jag inledde som vanligt dagen med ridlektion. Det var en riktigt bra lektion dessutom. Var lite orolig för att det skulle bli rodeo, eftersom Gus som jag red stått i två veckor på grund av ett sår på benet, men allt gick bra.

Åkte hem och kastade mig, så fort jag kommit in genom dörren, framför mikrofonen för att spela in Mellan raderna. Vi pratade om en feelgood-bok, en deckare, en recension av Ann Heberleins nya roman och såklart om Fuckboy-boken. Magnus sa att han skrattade högt när jag klippte och det är väl ändå ett gott tecken. Föreställ er att jag är svettig och i ridbyxor medan jag pratar.

När Vidde kommit hem från skolan åkte vi till Hancock Park för att hälsa på några kompisar. Trafiken var hemsk, som den brukar vara på fredag eftermiddag, men vi belönades med pool och vin och bra sällskap när vi kom fram.

Trots att hon fick ett par kallsupar var Majlis helt orädd i vattnet. Det är kanske alla barn i den åldern. De har liksom ingen referens till döden.

Det var verkligen drömkvällen för Majsan: Pool OCH hundar som hon smygmatade med chips till vi var tvungna att gömma allt ätbart.

Själv gick jag omkring och var zen.

Sen åt vi middag, pratade om hästar och Sverige och manus och hade det otroligt trevligt. Bilfärden hem tog bara 30 minuter. I LA mått mätt är det som att kila över till grannen. 

Los Angeles Restauranger

Social Hour

16 maj 2018

Igår åkte vi ut till Malibu Country Mart för att Majlis skulle få leka i en lekpark och rörmokaren som fixade badrummet skulle få göra det ifred. I parken lekte en dam i åttioårsåldern. Först trodde jag att hon var lite koko, men insåg sen att det var mina egna fördomar som snackade. Det var enbart charmigt och gulligt med en dam som klättrade omkring i klätterställningen, åkte kana och lekte tittut med barnen.

 

På eftermiddagen vandrade jag upp till Margos, som är en mysig restaurang/bar uppe på vår gata. Där träffade jag Elin som jag lärde känna för några år sedan medan hon ännu bodde i L.A. Klockan var social hour (nåt slags version på happy hour) och vi beställde in burrata och fisktacos och vittvin och talade sedan om tv-serier (Elin jobbar med såna) och Stockholm, LA och hur man ska göra med livet.


Jag hade lovat vara hemma så Magnus hann iväg för att träna, men eftersom Elin och jag inte var färdigpratade hängde hon med. Promenerade hem mig och satt sedan kvar en stund hos oss och snackade.

Det var den tisdagen.

Los Angeles Restauranger

Klä inte upp dig på Nobu

9 maj 2018

På väg hem efter att ha lämnat av Vidde på skolan ringde Magnus och frågade om jag hade några planer för dagen. Jag räknade upp några små skrivgrejer och att jag ska spela in Mellan raderna. ”Bra! Nobu öppnar klockan 12, vi drar dit på lunch”, sa Maggan. Och så blev det.

Nobu ligger i Malibu, alldeles vid stranden och har man tur ser man en val eller några delfiner medan man petar i sig sushi. I dag fick vi nöja oss med ett gäng pelikaner som störtdök efter fisk. Det var okej, det med. Maten är för övrigt den det godaste jag har ätit, om inte i världen, så i USA. Men nu när jag skrev det kan jag inte komma på nåt godare. Dyrt som fan är det också. Därför åker vi ut dit max ett par gånger om året och kör lunch istället för middag.

Om man är en person som går i brygga av dyra bilar är parkeringsplatsen en våt dröm. Vår lilla BMW stod mellan en cabbas Rolls Royse och en cabbad Tesla. Folk har så sjukt mycket pengar här. Det fina med LA är ändå att hur rika folk är och hur fina restaurangerna är försöker vara är folk ändå alltid avslappnat klädda. Det är bara turister som kommer in med höga klackar, festklänning och kostym (eller shorts). Alltså, jag gillar såklart att klä upp mig, men tycker att det är skönt att i LA aldrig känna sig malplacerad även om man glider in i jeans och vit tischa. Här råder: låt alla blommor blomma (även om de har dålig smak).

Kul är också att folk tar med sig sina ungar på restaurang. Majlis var inte på långt när den enda toddlaren på plats. Linn tipsade för övrigt om den här kolumnen av Mats Löfström som var upprörd över att finländska restauranger vägrade släppa in honom med familj på grund av att de hade ett litet barn med sig. Utan att romantisera resten av världen för mycket, så tycker jag att det är synd att man i Finland inte uppmuntrar olika generationer att umgås mer med varann.

Drack två glas prosecco till lunchen och klarade ej av att jobba resten av eftermiddagen. Beslöt mig för att unna mig själv att bara ta det lugnt och läsa en bok (=scrolla internet). Tack coachingen för den lösningen!

Los Angeles

Bästa kvarterskrogen Santa Monica

23 april 2018

Precis som alla andra har jag nu sett Avicii-dokumentären. Gudars var tung den var att kolla på. Jag fick dessutom lov att se den ensam eftersom Magnus vägrade. Maggan sa att det var alldeles för sorgligt och det hade han ju rätt i. När jag efteråt skulle berätta för honom vad den handlade om började jag gråta. Så jävla sorgligt. För ett par veckor sedan träffade vi en musikproducent som jobbar med riktigt stora artister hör i LA. Han berättade om exakt som hände i dokumentären. Att det alltid finns ett gäng människor som tjänar stort på artisten och därför inte vill att hen ska sluta jobba. Den här staden är full av trasiga och giriga människor. Eller kanske snarare den här världen. Tycker att Linn skrev bra om psykisk ohälsa och Hanna om att det är synd om männen.

Stämningen hemma var dämpad. På kvällen beslöt vi oss för att äta middag ute och väldigt lägligt hade kvarterskrogen nåt slags all night happy hour. Jag åt tryffelpasta och gjorde en liten video. Det botade inte precis min weltschmerz, men lindrade den lite.

Just det, Majlis hittade en gammal napp i badrumsskåpet och började för första gången i livet använda napp. Bättre sent än aldrig.

Los Angeles

Fördomar och osanningar om Los Angeles

23 april 2018

Skrev en kort grej på Hbl om hur amerikaner kanske inte har stenkoll på Finland, men hur finländare inte heller vet allt om USA. Folk som oförberedda besöker Los Angeles första gången brukar till exempel avsky staden. L.A. är en svårtflörtad plats och om man inte vet hur trafiken fungerar, avstånden mellan stadsdelarna, att de bästa restaurangerna kan ligga i slitna stripmalls och så vidare, kan resan bli en besvikelse. L.A. är inte lika förförisk som New York, San Francisco eller europeiska storstäder där man kan promenera runt och bara snubbla in i en sevärdhet. Jag gillar ändå att L.A. är lite svår, det gör att staden känns exklusiv och att belöningen är desto större när man fattar hur allt ligger till.

Några fördomarna jag fått höra om Los Angeles/Santa Monica är: Att det är omöjligt att röra sig till fots, med cykel, med kommunala medel, att föräldrar alltid måste betala skyhöga summor för barnens skolgång, att 80 procent av Santa Monicas invånare röstade på Trump, att alla är överviktiga, att folk är extremt ytliga och att servitören är trevlig bara för att hen vill ha dricks. Dessa påståenden stämmer såklart lika lite som att Finland är täckt av evig snö.

Nu är jag nyfiken på fördomar ni hört om staden/landet ni bor i. Här kommer några av mina: Bryssel: God mat, fullt av EU-tjänstemän, trasslig byråkrati. Åbo: mindervärdighetskomplex gentemot Helsingfors, bra klubbar, snygg å. Stockholm: alla är snygga, modemedvetna och ängsliga. San Francisco: massa turister, alla uteliggare går på tunga droger och är aggressiva, vackra hus, svinkalla vindar, extremt bra restauranger.  Köpenhamn: avslappnad attityd, mysig stad, inte så noga med antirasism och feminism som Stockholm.

Jobb Los Angeles

Innebandymatch Finland-Sverige

22 april 2018

I går ordnade Finlands generalkonsular i Los Angeles en vänskaplig innebandymatch mellan Finland och Sverige. Det gick rykten om att Zlatan skulle spela på det svenska laget, men tydligen gillar inte LA Galaxy tanken på att deras nya stjärna skulle skada sig på innebandyplanen så 120 besvikna gäster nöja sig med sport utan personer som talar om sig själv i tredje person. Jaja, det var superkul ÄNDÅ.

Det var också vansinnigt varmt på tennisplanen som förvandlats till en innebandyplan. Majlis sprang omkring inne i huset och smetade vattenmelon på soffor och däckade till slut i skuggan. Jag försökte knäppa några bilder för en text jag skulle skriva och Magnus blev den officiella tidtagaren.

För första gången kändes det förresten som att gå på fest hemma i Helsingfors. Ni vet när man går runt med en drink och utbrister: ”Nämen HEJ är du här!?” och inte behöver börja varje diskussion med varifrån man kommer, vad man gör, hur länge man bott här. Fem år tog det tydligen att bygga upp en någorlunda bred bekantskapskrets.

Sen åkte vi hem och fortsatte vårt Harry Potter-maraton i soffan. Älskar att Vidde är tillräckligt stor för att uppskatta Harry.

Just det, Sverige vann 13-7.

Los Angeles

Ny restaurang i Silver Lake

30 mars 2018

Här kommer nu ett vardagsinlägg: En aspekt som jag verkligen älskar med Los Angeles är att staden är så vansinnigt stor att det alltid finns en ny del att upptäcka. Eftersom Magnus tv-projekt är över ville vi fira med en sen lunch/tidig middag på ett nytt ställe. Jag tänkte Highland Park, men eftersom fredagstrafiken redan kommit igång blev det en ny del av Silver Lake som ligger lite närmare.

Jag letade fram en nyöppnad restaurang: Melody och vi styrde kosan österut. Stället visade sig vara extremt mysigt, men också på gränsen till för ängsligt. Ni vet vad jag menar. Jag börjar kanske bli gammal, men är SÅ trött på hipsterställen där alla ser exakt likadana ut vare sig det är Södermalm, Berghäll, Rödbergen, Abbot Kinney, Brooklyn eller ja ni fattar. Alla med samma sorts tatueringar, frisyrer, skägg och klädstil. Så oavslappnat.

Jaja, vi bet ihop och åt lite ostron medan Majsan sprang omkring och försökte charma de andra gästerna. Lyckligtvis var restaurangen ganska tom så här mellan lunch och middag.

Sen blev det avokadomacka med ägg (hur originella är vi?), musslor och hamburgare och två glas pinot noir. Väldigt gott för vuxna, men eftersom våra ungar ens inte älskar löskokta ägg på avokado, råbiff och chilimusslor var det inte en fullträff för alla i familjen.

Nu låter jag som världens neggo. Melody var väldigt mysigt och maten hur god som helst. En perfekt destination för en lunch eller middag på East Side. Ni som ska hälsa på i sommar: anteckna. Det här stället är nämligen för nytt för att finnas med i den annars färska Los Angeles-guiden.

Nu är vi hemma igen och ska snar chippa över till några kompisar för att kolla på en baseball-match. Snacka om identitetskris. VEM gör sånt?

Helsingfors Los Angeles Personligt

Fråga och svar del 7

25 mars 2018

Här kommer den sista frågan i frågestunden. De tidigare frågorna och svaren finns här, här, här, här, här och här.

Jennifer:

När jag lämnade min hemstad kände jag mig alltid lite rädd för att uttrycka mina känslor kring den och att liksom kritisera. Det kändes som om de ”hemma” tog ganska illa upp och jag kunde riktigt se hur tankarna gick ”jaha har hon flyttat och tror att hon plötsligt är så mycket bättre nu?” Så jag undrar helt enkelt hur du ser på detta med att ha flyttat från Finland och ha en stark inställning om att ni faktiskt inte kommer flytta tillbaka dit (hit). Möter du någon kritik pga detta? Funderar du över hur det mottas i Finland, alltså om folk anser att du dissar ”deras land” och uppfattar det som lite drygt?

Tänker på detta mer eller mindre varje gång jag skriver ett blogginlägg, speciellt när jag skriver om att jag är lycklig eller verkligen trivs i LA. Jag älskade också att bo i Helsingfors, under majoriteten av sin existens hette den här bloggen Livet & Helsingfors, och jag lämnade inte staden för att jag vantrivdes, utan mer för att jag fick en möjlighet och USA:s västkust kändes spännande. Jag hade aldrig haft någon stor dröm om att bo i just LA, men när chansen kom tvekade jag inte en sekund. Sen blev jag kär i staden lika fort.

Min rädsla för att Finland ska känna sig dissat tar sig i uttryck att jag efter att ha skrivit ett blogginlägg går omkring och grubblar på om jag lät dryg eller, värst av allt: självgod. Jag fattar ju att ingen egentligen bryr sig, men oroar mig ändå för att folk ska tycka att jag är mallig eller att jag överdriver och ljuger när jag skriver om kärleken till LA. Eller att jag ska tro att jag är NÅGON.

När jag talar med folk hemifrån är jag noga med att poängtera att LA faktiskt också har sina problem och att Helsingfors är en underbar plats att bo på. Det här tycker jag verkligen. Nu har vi ändå klarat av att skapa en väldigt bra vardag här i Santa Monica och stannar kvar tills vi är färdiga med staden. Att det sen mer sannolikt blir Stockholm än Helsingfors handlar nog mest om att jag inte kan se VAD jag och Magnus skulle jobba med i Finland. Men var vi ska bo efter Los Angeles vet jag ärligt talat inte, efter det här inlägget skulle det vara ödets ironi att vi båda fick värsta drömjobben i Åbo.

Los Angeles OOTD

Invigningsfest för Acne i WeHo

23 mars 2018

Igår hade Los Angeles nya Acne Studios-invigningsfest. Det regnade och körappen Waze sa att det skulle ta nästan en och en halv timme att ta sig till West Hollywood. Jag tvekade. Sen insåg jag att det lätt kan bli en vana att bara stanna hemma för att det är så mysigt att glida omkring i mjukisbyxor och inte ha barnvakt. Ringde barnis, beställde Uber och susade österut med min kompis Mathilda.

Kom fram och fick en otroligt god mescaldrink i handen. Jag är ingen drinkmänniska, föredrar öl, vin och champagne, men ibland får drinkarna till det. Som den här.

Kollade runt bland kläderna och orienterade oss sedan till ett stort tält där det bjöds på mat och mer drinkar av oerhört vackra män. Vill inte objektifiera någon här, men det var en lyckad casting.

Träffade en massa folk jag tycker om och åkte hem vid nio. Just det! Pratade bland annat med Izabella Scorupco och passade på att be henne om ursäkt för att jag sms:at henne så mycket för ett reportage.

Los Angeles

Frågor och svar del 2

14 mars 2018

Älskar frågestunden! Känner mig samtidigt som en extremt egocentrisk person som bara vill prata om sig själv. Ska med andar ord försöka svara ärligt, men så det blir intressant också för andra.

Hanna:

1. Alltså hur dyrt är det att bo i LA? Hur mycket behöver man för att leva bekvämt?
2. Har Vidar blivit amerikaniserad
3. Såg att Majlis satt framåtvänd i bilstolen? 

Åh, såg att hela min kommentar inte kom med. Men angående Majlis, ville bara förklara min fråga och det är för att här i norden känns det nästan som en lag att man ska sitta bakåtvänd tills barnet är 4 år gammalt. I USA känns det som att man utför tortyr om man gör samma sak, och har hört att det tom nästan är omöjligt (pga att det knappt finns några bakåtvända barnstolar) Hur känner du där? Tänker själv att man blir lite påverkad av var man växer upp och att det ibland krockar med var man sen väljer att leva sitt liv. Kanske handlar denna fråga egentligen om en vetenskaplig kulturkrock? Och att vi i norden ofta är såna trygghetsnarkomaner.

1. Svår fråga. Hur mycket behöver man för att bo i Stockholm eller Helsingfors? Vi har kompisar som betalar 10 000 dollar i hyra varje månad, själva betalar vi ungefär en fjärdedel av det. Det är mycket mer än vi skulle betala i fosterländerna, men jag tycker ändå att vi får ihop det och lever ganska bekvämt. Vi ju granne med Stilla havet och i ett område med bra kommunala skolor. Valde vi i en annan del av stan skulle vi antagligen klara oss på lite mindre.

2. Ja, han har ju bott största delen av sitt liv här. Hans engelska är starkare än svenskan och han har noll problem att, som igår, ställa sig framför en klass och hålla ett föredrag om Muhammed Ali. Han hälsar på folk i affärer och småpratar med grannarna.

3. Vi hittade ingen bilstol där Majlis skulle ha åkt baklänges. Kallas oss oansvariga, men det känns inte som potentiellt mord att hon åker framlänges. Tror att det är precis som du säger: en vetenskaplig kulturkrock. Medan småbarn åker framlänges får inte skolbarn gå hem ens ett kvarter ensamma från skolan pga av farligt. Vi är rädda för olika saker i olika kulturer.

Mikaela:

Hur känns det eller hur fixar ni att bo så långt från föräldrar och/eller annan familj? Jag bor 400 km från mina föräldrar men ändå i samma land. Går i bitar när jag tänker på hur det ska gå för mina föräldrar när de blir gamla, och jag inte bor så nära att jag kan hjälpa dom med allt möjligt (så som dom hjälpte sina föräldrar) .

Jag tänker mycket på det. En liten tröst är att min syster bor granne med min mamma och en av mina halvsystrar i samma stad som min pappa (den andra i samma stad som min styvmamma).Varje sommar bor vi två månader med Magnus mamma och vi Facetimar med dem flera gånger i veckan. Men ja, den största orsaken till att flytta hem skulle vara våra föräldrar. Också att de skulle få hänga mer med sina barnbarn. Funderar mycket på detta, men hittills kommit fram till att vi inte kan lämna en vardag som vi älskar bara för våra föräldrars skull. Det låter kanske kallt och vi kommer kanske att ändra oss, men nu är det så här.

Plupp
1.  Har du kontakt med dina halvsyskon?
2. Skulle du vilja (eller har försökt) att skriva artiklar för någon amerikansk tidning?
3. Vilken är din drömtext/drömbok som du skulle vilja skriva?
4. Också nyfiken på hur ditt och Magnus förhållande utvecklats när ni flyttat till USA? Har ni haft svackor? Hur har ni tagit er genom dem?
5. Är Vidar amerikansk i era ögon på något sätt. Manr gör/tänker han väldigt olika er pga av att han bott största delen av sin uppväxt där?
6. Hur reagerar era amerikanska vänner och bekanta på ert nordiska, jämlika förhållande? Och hur reagerar de på Magnus feministiska syn?

1. JA! Älskar dem, de är fina typer.

2. Eftersom vi är här på journalistvisum får jag inte jobba för amerikanska företag. Under mitt år på USC (studievisum) skrev jag en del artiklar för mindre tidningar. Tycker dock att det är svårt, folk som är duktiga skribenter på engelska är så JÄKLA duktiga. Det går att skriva så himla snyggt på engelska och jag är inte där (än).

3. Bra och svår fråga! Jag skulle vilja skriva en riktigt bra kärlekshistoria (OBS ej romance, den skulle antagligen sluta lite sorgligt) som jag senare gjorde om till ett filmmanus.

4. Nja, inga svackor i USA alls faktiskt. Första året som frilansare här tyckte jag att Magnus kunde dra in lite mer pengar så jag inte behövde fixa hela försörjningen själv, men det löste han några år senare genom att klippa/producera hälften Sveriges alla poddar. Vi har en så skön och fri vardag att det är lätt att vara lyckliga tillsammans. Önskar att alla kunde få jobba lite friare och mindre. Tror att svackor ofta handlar om stress, brist på tid och vardagen som maler ner ens lyckokänslor. De sämsta perioderna för oss är när vi är stressade, har pengaångest eller sovit för lite. Lätt att vara glad när allt är bra. Det finns ingen människa i världen jag kan bli lika arg på som Magnus. Jag blir nästan rädd för min egen ilska. Sen stör jag mig på att det går mycket fortare för mig att bli glad, medan han behöver flera dagar ibland.

5. Vi pratar ofta oss om alla människors lika värde, att vi som kan ska ta hand om de svagare i samhället och privilegier och hoppas att Vidar bär med sig dessa värderingar. Sen påverkas han såklart av skolan och vänner, men lyckligtvis bor vi på en väldigt liberal plats där folk inte skiljer sig så himla mycket från oss.

6. Folk som bor här har ganska fria och kreativa jobb. Till min stora förvåning är det nästan lika många pappor som mammor som hämtar och lämnar på skolan. Det sagt är bristen på föräldraledighet en djup kvinnofälla och många mammor är också väldigt imponerade av Magnus engagemang i skolan och med Majlis. Våra amerikanska kompisar brukar försiktigt skoja om att vi är superfeminister (fast kanske mest jag) och märker att de ofta funderar en gång extra innan de säger nåt konservativt/slentriansexistiskt.

Sanna:

 

1. Hur planerar du din arbetsdag/ tidsanvändning då du uppenbarligen har många projekt på gång? Alternativt; hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

1. Detta har jag kämpat mycket med tillsammans med min coach. Eller hon har hjälpt mig med det. Jag har märkt att en tydlig struktur inte bara får mig att jobba bättre, utan också ger mig ro att ta det lugnt utanför arbetstiden. Just den här månaden råder undantagstillstånd eftersom Magnus är borta så mycket, men så här jobbar/vill jag jobba:

Morgon: Snabbt kolla mail och svara innan Norden går hem från jobbet. Genomgång av sociala medier.
Förmiddag: skriva bok och artiklar och andra texter som kräver att min hjärna är sitt skarpaste jag. Spelar också in poddar före lunch
Efter lunch: Blogga, svara på kommentarer, fakturera, ordna kvitton, fundera på Instagram etc

På kvällen klarar min hjärna knapp av att ta mig till kylskåpet så väljer att inte jobba då.