Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Los Angeles

Los Angeles Personligt Restauranger

Minsta möjliga motstånd

21 september 2018

Hej bloggen,

I dag borde vara den sista dagen som Magnus jobbar extremt mycket – för den här gången. Jag sköter moderskapet så strategiskt jag kan. Med minsta möjliga motstånd. Nu när vår lilla pool är öppen igen låter jag dem bada så långa som möjligt. Ger dem sen mat och skärmar och håller tummarna för att de ska somna. Jag är så trött. Borde läsa böckerna till författarna vars samtal jag ska moderera nästa vecka, men har bara hunnit igenom drygt hälften.

Men allt är inte tråkigt! Fick rida en väldigt trevlig och stor privathäst i dag. Om allt går som planerat ska jag motionera den minst en gång i veckan framöver. Jag fick också glädjande feedback på ett manus jag lämnat in och ett trevligt mail från ett produktionsbolag. Där ser man!

Nu sitter jag här i soffan och väntar på att Magnus ska komma hem. Med ojämna mellanrum hojtar jag: ”Please don’t scream!” åt Vidde och hans playdate Ali som spelar på Nintendo switchen. Grannen ovanför har tänt en ordentlig spliff och röken puffar in genom vår öppna terrassdörr. Jag längtar efter ett stort glas rödvin och en ännu större portion pasta på kvarterskrogen. Snart Peppe, snart, viskar jag åt mig själv.

Hästar Los Angeles

Equus coaching i LA

20 september 2018

För ganska exakt en månad sedan testade Magnus och jag på equus coaching med min kompis Frida som precis utbildat sig till precis det. Den här gången styrde vi nordost om Los Angeles till Tujunga där Frida testade ett nytt ställe. Och framförallt nya hästar. Hon berättade att nu när hon är gravid så är det praktiskt taget omöjligt att få hästarna att jobba med henne. De vill bara att hon ska ta det lugnt och vila.

Vi bestod den här gången av Vidar, Majlis och jag, plus Cissan. Först var vi tvungna att signera papper på att allt var på vårt eget ansvar. Så är det alltid i USA. Folk är livrädda för att bli stämda. Kanske det är så i Norden också nuförtin?

 

Frida är ett sånt proffs. Tycker det är värt att hälsa på i Los Angeles bara för att bli coachad av henne. Hon är så saklig och vänlig och har en analytisk förmåga. Och så är hon såklart en människokännare. Frida har såklart tystnadsplikt, så det är fritt fram att öppna sig för henne.

Cissan var först ute med den här hästen. Otroligt oartigt av mig att inte minnas vad hästarna hette, men sån är jag.

Ungarna kunde tänka sig roligare förmiddagar. Eller Majlis älskade ju hästarna, men sparade inte på gnället när hon tyckte att jag befann mig för långt ifrån henne eller annars bara var frustrerad.

Uppgiften var att få hästarna att lyda oss från marken. Utan att sitta på dem eller röra vid dem. Eller egentligen var uppgiften att jobba med oss själva. Analysera hur vi kände oss när hästen inte gjorde som vi ville.

Jag gick som vanligt in med högra krav på mig själv att visa alla hur duktig jag var och att jag kan det här med hästar. Kämpade på som bara den. När jag fick hästen att trava var jag överlycklig, men sen sa det stopp. Jag blev såklart frustrerad och besviken på mig själv. Får jobba lite mer på de känslorna. Frida försökte förklara att fokus inte ska ligga på hästen, utan på en själv, men det var för döva öron. Fast nu överdriver jag, jag åkte faktiskt hem med en övning som ska underlätta mitt liv lite.

Majlis sysslade med ett experiment som vi kan kalla: ”Världens smutsigaste barn”. Jag ansträngde mig för att vara ”avslappnade hippiemamman”, men det gick sådär. När vi kom hem blev det bad och pool och bad. Vår pool har restaurerats i sex veckor och igår öppnade den äntligen. Väntar har varit lång. Nu hoppas jag på bad fram till minst november.

Hästar Jobb Los Angeles

Je suis Conor

19 september 2018

I dag åkte jag ut för min andra session av equus coaching. Min vän Frida som utbildat sig till hästcoach är verkligen en stjärna. Så tydlig, förtroendegivande och lyhörd. Eftersom det var yom kippur och skolorna var stängda och hade jag barnen med mig. Det blev väldigt mycket gnäll och mindre harmoni än önskat, men jag fick i alla fall umgås med hästar. Jag ska skriva mer om det imorgon med bild och video.

I alla fall: när barnen och jag kom hem var vi otroligt smutsiga och trötta. Majsan och jag tog ett dopp i den nyrenoverade poolen och Vidar valde att ta ett bad i badkaret. När Magnus kom hem från jobbet var jag full av historier från dagen som gått. För att vara artig frågade jag ändå hur hans dag varit och Magnus sa: ”I dag stod jag i ett hus på Sunset Boulevard och pratade i telefon med Gunilla Persson när Sylvester Stallone kom ut ur hissen och hälsade på mig”. Det kändes mer LA än min dag, men jag gjorde i alla fall mitt bästa. Je suis Conor i den här giffen.

 

Brunch Hästar Los Angeles Personligt Podcast Restauranger

Helgen som gick

16 september 2018

Smulan skrev att hon gillar blogginlägg med temat ”Helgen som gick” och vem är jag att inte hålla med om det. Nu kör vi! I fredags inledde jag som sig bör helgen med en ridlektion. En svår, men bra en. Jag red Bee, ett sto jag bara ridit en gång förut. Det är alltid lite trixigt att rida en helt ny häst, men mot slutet tycker jag att jag fick till det.

Sen kom jag hem och redigerade manus hela dagen. Cissan hörde av sig och undrade om vi hade lust att hänga med på drinkar i Downtown samma kväll. Det hade vi! Jag skapade ett avancerat pussel av barnvakter, beställde en Lyft och träffade Cissan, Per och Maggan (som ändå jobbade på den sidan om stan) i the Valley. Vi tog en drink på Ventura Blvd och åkte sedan till DTLA där vi åt middag på NoMad.

Följande dag jobbade Maggan SOM VANLIGT och jag tog kidsen till den nyöppnade lekparken nere på stranden. Har suktat efter den här parken i ett halvår och är så glad över att den äntligen öppnades. Inte så mycket för att jag gillar att hänga i lekparker, men ibland måste man och då är det ett bonus att den ligger a) väldigt nära oss b) på stranden.


Bra träning att ta sig uppför trapporna igen med en Majlis i famnen. Maggan svängde förbi vår gemensamma hem, bytte kläder och drog iväg på kräftskiva. Jag fick en inbjudan att dricka vin med några kvinnor i grannskapet och tackade ja. Tog givetvis med barnen, Vidde på cykel och Majsan i vagnen.

Tog tydligen inte en enda bild, men föreställ er ett gång damer som dricker lite vin och pratar medan barn i alla åldrar springer omkring. Hade tänkt gå hem kring åtta, men var på väg först halv elva. Natten var ljummen och fin. Såg en tvättbjörn på vår trappa när vi svängde runt hörnet, kändes exotiskt.

Följande morgon sov alla länge. Jag steg upp kring nio och lagade jag våfflor i vårt nya våffeljärn. Har känt ett motstånd mot att skaffa ett, men inser nu att det är hundra gånger enklare att grädda våfflor än att steka pannkakor/plättar. Ingen bryr sig ändå om att jag kan svänga dem i luften. Så lite tack för så mycket övning.

Sen gick vi upp till Courtyard Kitchen och åt en andra frukost med några kompisar. Second breakfast är min favoritnåltid. Sedermera drog Vidde på playdate, Majlis sov middag medan Magnus och jag spelade in veckans podd. Bra avsnitt där vi bland annat snackar relationer och män som vill ha yngre kvinnor, ja och politik, fattigdom, journalistik och hur man gör bra YouTube-filmer.

Ja och nu är det söndag kväll. Det var meningen att vi skulle åka på kalas till vår kompis Sofie som bor precis under Hollywoodskylten, men Magnus kände sig krasslig och var dessutom tvungen att jobba så det blev en söndag hemma istället. Det var den helgen.

 

Jobb Los Angeles

Gratulera dig själv efter en tupplur

12 september 2018

I dag började Friday Lab, kursen som Marianne och jag satt ihop. Kursen går i praktiken ut att få hjälp att strukturera upp sitt liv så det blir roligare och tydligare. Rensa bort onödigt som bara tar energi, lära sig säga nej och säga ja, bli mindre rädd för att misslyckas och lyckas, formulera tydliga mål eller åtminstone en riktning och på det stora hela leva livet så varje dag har fredagskänslan. Just fredagskänslan är det jag kanske älskar mest med att på i LA, varje dag är rolig. I Helsingfors gick ofta dagarna medan jag längtade efter helg och semester. Nu menar jag såklart inte att det är platsen en bor på som gör en lycklig, men förändringen vi gjorde när vi flyttade och blev frilansare var bra för hela familjen.

Kursen bokade blixtsnabbt upp och vi har redan en liten väntelista till vårens kurs och det jag drömmer om är att Friday Labs hemliga Facebook-grupp inte bara ska bli ett ställe där folk träffar nya vänner, peppar och ger råd till varandra, utan också ett nätverk som växer för varje kurs. Det var otroligt fint att i dag få träffa deltagarna och jag hade en sån bra känsla i kroppen resten av dagen.

Efteråt träffade jag Magnus och Majlis som varit inne i Sherman Oaks på ett möte och vi lunchade tillsammans. Magnus har jobbar vansinnigt mycket de senaste veckorna och det var skönt att få ha en normal dag med honom. Vi firade med att efter lunchen testa nåt slags japanska jordgubbsvåfflor från en foodtruck på Oceans.

När jag kom hem lade jag mig på sängen för att läsa en av böckerna inför bokmässan. Jag somnade givetvis genast. Förr i tiden kände jag mig ofta lite skamsen efter en tupplur mitt på dagen. Som om jag var en lat människa som sov bort dagen istället för att vara till någon NYTTA. På sistone har jag börjat att gratulera mig själv till tuppisen. Att sova på dagen är bra för kroppen, hyn, hjärnan och feelisen. Bara goda saker kommer från en liten siesta.

 

Böcker Los Angeles Personligt Skriva

Så föds kreativitet

10 september 2018

I dag har jag varit helt värdelös arbetsmässigt sätt. Det enda jag har gjort är hushåll, träffat en kompis från Sverige och sen varit värd för en playdate. Den här lekträffen kom mamma och en lillasyster med och stannade hemma hos oss i två timmar. Jag har ännu inte klurat ut vad som gäller, lämna av ungarna eller stanna och dricka te. Men vi kan börja på morgonen. Fint att ta en promenad med någon som verkligen uppskattar Santa Monica- stranden.

De dagar när jag inte producerar text försöker jag se som om jag låter hjärnan vila musklerna. Så där som det krävs återhämtning när man tränar fysiskt behöver hjärnan också få lite lugn och ro mellan allt bearbetande av information. Hursomhelst har jag bestämt är det bra för min kreativitet att ibland varken ta in eller producera information. #BASTA

 

 

På tal om att skriva så ska jag moderera diskussioner på bokmässan i Göteborg om några veckor. Vem av er ska dit? Om nån nu räcker upp handen så kunde jag lista mitt schema och vi kunde ses. Det vore väldigt roligt för mig!

Feminism Los Angeles

Om bara kvinnor fick rösta

10 september 2018

Jag fick som sagt inte rösta i det svenska riksdagsvalet på grund av att jag inte är svensk medborgare i motsats till resten av familjemedlemmarna. Om jag hade fått rösta skulle jag ha valt någon ur det rödgröna blocket. Ju längre tid jag vistas i USA desto viktigare inser jag att välfärdssamhället är.

När jag pluggade på USC gick jag ett masterprogram för folk som redan jobbat som journalister i några år. I praktiken var de yngsta kring 23 och kom direkt från college, medan de äldsta var över sextio. I dag skrev en av mina före detta kurskamrater, en kvinna på drygt sextio, att hon varit tvungen att flytta från LA till Arizona på grund av de höga levnadskostnaderna i Kalifornien. Hon skrev också att hon sedan 2014 dagligen oroat sig för pengar. Om två år tar underhållet hennes f.d. man betalat henne slut. Hon räknar med att hon då har elva år kvar att leva (på existensminimum) på sina besparingar och efter det lika bra kan ta sitt eget liv eftersom hon inte vill bli en uteliggare med alla sina ägodelar i en butikskärra. Hon avslutar FB-inlägget torrt med att det inte finns någon AC när hon skriver detta. Jag antar att det är en blandning av mörk humor, samhällskritik och allvar i det hon skriver. Eller snarare så här: Jag vill verkligen inte tro att hon funderar på att ta sitt liv.

Det är så sorgligt att det här landet inte har något skyddsnät. Att det är så vanligt att kvinnor stannar hemma och tar hand om barn och hushåll istället för att skapa sig ekonomisk trygghet genom ett jobb. Att kvinnor är hemma är inte bara norm, utan ofta också en nödvändighet på grund av skyhöga kostnader för förskola/dagis. Så otroligt lyxigt med ett samhälle som erbjuder skola, hälsovård, pension, vabb, föräldrapenning etc etc. Ett samhälle där de som är starkare hjälper de som är svagare. Eftersom män har fått rösta så mycket längre än kvinnor borde vi kanske testa på det motsatta. Jag gillar det hypotetiska valresultatet med bara kvinnliga röster.

Hästar Länkar Los Angeles OOTD Personligt

Helgen som pågår

9 september 2018

Vad gör man då en helg i Santa Monica, frågar ni mig kanske inte, men här kommer en redovisning ändå. Jag inledde fredagen som vanligt med att rida. Först skulle jag rida min vanliga häst Gus, men eftersom han varit så vild på sistone föreslog min instruktör att vi skulle longera honom en stund före lektionen. I närheten sågade någon bräder och varje gång sågen satte igång fick hästen spatt. Till slut fick han återvända ut i hagen och jag fick rida en annan häst: Nunu.

Vill egentligen inte erkänna detta ens för mig själv, men i hemlighet var jag lite lättad. De senaste gångerna har Gus varit mer av en rodeohäst än en dressyrhäst och trots att jag ännu inte varit nära att falla av är det inte speciellt kul att sitta på en opålitlig kuse. Då går all fokus till att lugna ner djuret istället för att rida dressyr. Plus att det skulle vara tråkigt att skada sig.

Sen kom jag hem, svarade på e-postmeddelanden, läste igenom ett manus jag ska lämna in nästa vecka, hämtade Vidde från skolan, växlade mynt för att tvätta, tvättade, tog emot Viddes kompis Ali och gladdes åt att ungarna lekte fantasilekar istället för att spela skärmspel. Sen kom Alis mamma och hämtade Ali och de tre övertalade mig att Vidde skulle fortsätta kvällen hemma hos Ali. Sagt och gjort.

Runt klockan sex började jag messa Magnus med frågor på när han kommer hem. Det blev till slut åtta-tiden. Vi är nu en vanlig LA-familj. Jaja, Maggan plockade upp Vidar på vägen hem och så promenerade vi upp till kvarterskrogen Spumoni. Vi åt penne arrabiata (jag), en calzone (Magnus) och Mac&Cheese (Vidde). Majlis somnade på vägen upp så hon fick ingenting. Personalen kom och fyllde på våra vinglas ”on the house” hela tiden, men eftersom vi är ansvarsfulla vuxna sa vi STOPP ganska fort.

Jag somnade tvärt när vi kom hem. Vaknade kvart i sju av att Majlis lagt sig tvärs över min kudde. Otroligt irriterande. Steg upp, kokade kaffe, läste tidningar och bloggar. Barnen vaknade, gav dem mat. Spelade in halva Magnus och Peppes podcast (blir ett BRA avsnitt!) och gick sedan på barnkalas som började klockan 10. Är det normalt med så tidiga kalas?

Det var i alla fall reptiltema och en inbjuden reptilhanterare förevisade ormar, skölpaddor, ödlor och annat som man inte vill ha något att göra med. Man fick klappa de flesta. Lyckligtvis serverades det också generösa mimosas.

 

Sen traskade vi ner till Oceans Avenue och träffade några kompisar på Oysterette. De berättade om en filminspelning i veckan där tre chimpanser varit med. Regissören sa att de var som tvååringar, gulliga och kramiga och ibland sura. Goals på att få jobba med chimpanser (annat än ens egna barn).

Så nöjd över mina Blankens-skor. Otroligt sköna och snygga. Tre olika personer ville prata om Princes ”Purple Rain” när de såg dojorna.

När vi kom hem redigerade jag bok en stund och sov en halvtimme. Bless you tuppluren. Och precis innan solen gick ner sprang jag en tur. Jag började med att lyssna på podden 1A, men det gick så trögt att jag beslöt mig för att byta till musik. Det hade blåst in en dimma från havet och kändes som vilken som helst höstdag i Helsingfors. Jag fick ett plötsligt infall av nostalgi och valde Kents ”Sista sången”. Där sjunger Jocke Berg bland annat om Malibu och om hur de plockar upp barnen från Roosevelt, alltså Vidars skola (Bergs brorsbarn gick i samma skola tills de flyttade hem till Stockholm för drygt ett år sen). Jag springer oftast med podd i öronen, men älskar egentligen att lyssna på musik. Det skapar en soundtrack till omgivningen och jag känner mig som en osynlig betraktare.

Jag har hållit på med det här inlägget i ett dygn nu. I dag söndag har det inte hänt mer än att Magnus jobbat, vi spelat in podd och jag tagit en lååång promenad med Majlis i vagnen (lyssnade på flera bra poddar, tipsar om dem på Amerikabloggen). En gullig hund kom fram till mig och dens snygga ägare sa att hunden bara kommer fram till vackra kvinnor. Jag låtsades som om han inte sade det till alla han mötte och kände mig snygg resten av dagen.

Los Angeles Restauranger

Pop some tags

7 september 2018

Igår skjutsade jag Magnus till Burbank och åkte sedan vidare till Ventura blvd där Cissan och Frida väntade på den lilla franska restaurangen Petit Trois. Det här är en stadsdel jag tyvärr bara besöker när jag hälsar på kompisar, men som är ett väldigt typiskt exempel på Los Angeles med små affärer, stora skyltar med reklam för filmer, tv-serier och advokater och massor av mysiga restauranger. Det skulle vara underbart att bo här, men Magnus skulle nog inte trivas i värmen. Det är alltid minst 10 grader varmare i The Valley jämfört med Santa Monica med havet som blåser in friska vindar.

Efteråt åkte Cecilia och jag och Majsan i karavan till Valley Value Center, som är en enorm loppis. Cissan har talat om denna magiska plats hur länge som helst och nu var det dags. Vilket ställe! Fullt med folk, fullt med grejer och allt var praktiskt taget gratis. Att köpa nytt kändes som rent vasinne när allt man vill ha redan existerade för en tiondel av priset.

Jag började försiktigt, men gick sedan all in. Lät Majlis välja ut exakt vilka leksaker hon ville, lade på en käpphäst, en keramikvas/kruka, en smörgåsgrill, en stor vit matta, en kudde med Kalifornien broderad på sig, en flytväst, ett par Vans för barn, en griskostym för Halloween och ja listan bara fortsätter. Tänkte mycket på min kompis Karin som skrivit en hel bok om loppis och hur mycket hon skulle gilla detta ställe.


Fick dessutom tala spanska med en dam i kön till kassan. Insåg att det är dags för mig att putsa upp språket. Talade långsammare än Majlis. Men kul ändå!

Los Angeles Resa

Sjöelefanter i San Simeon

4 september 2018

Jag vakande till en riktigt dålig dag. Det berodde delvis på att Majlis, som vi trodde hade börjat sova hela nätter, ordnade skrikfest hela natten. På morgonen låg det bara tråkiga meddelanden i mailboxen. Jag kände mig skör och värdelös. Kanske det är PMS, kanske är det livet (ska sjungas i melodi till Maybelline-reklamen). Imorgon blir det kanske bättre.

Här kommer i alla fall en sista bildkavalkad från Labor Day-helgen. Det var för övrigt samma folk vi firade Thanksgiving med i Yosemite förra året. Minus Eric som turnerade i Europa och kommer hem först i oktober.

Tre dagar är tillräckligt länge för att man ska unna sig att ta det lugnt mellan utflykterna och bouleturneringen (det visade sig att jag är jättebra på boule, who knew). Det är också tillräckligt länge för att man ska kunna uppskatta tystnaden igen när man kommer hem och barnaskaran inte består av tio ”aktiva” ungar.

Fördelen med så många barn var att de underhöll sig utan oss vuxna och vi kunde prata politik, nöje och dricka ett glas vin. Kanske beundra utsikten en stund.

 

På söndagen åkte vi norrut till San Simeon som inte bara är känt för Hearst Castle som tronar upp sig på en kulle högt över landsvägen, utan också sjöelefanterna som ligger och jäser på stranden. Hanarna kan väga drygt två ton, stora jävlar.

Sen åkte vi tillbaka och kollade på det säsongens första avsnitt av Svenska Hollywoodfruar där Magnus jobbat som inslagsproducent och Sofie som fru.