Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Okategoriserade

Okategoriserade Personligt Stockholm

Hemligheten bakom ett lyckligt äktenskap

27 juni 2017

Magnus har jobbat EN dag och jag håller på att bryta ihop. Jag har ju misstänkt att vi är lyckligt lottade som kan jobba hemifrån enligt flexibla tidtabeller, men nu när jag är ensam hemma med en sjuåring och en åtta månader gammal baby inser jag varför äktenskap kraschar. Detta är ej ett välfungerande system. Jag fattar att folk med barn skiljer sig under pressen. Den ena är hemma med barn och dödstrött när den andra kommer dödstrött hem från jobbet. Hemligheten bakom ett lyckligt äktenskap måste ju vara att båda är mer eller mindre lediga hela tiden eller att man i alla fall inte har en massa tider att passa och är ensam om alla code brown-blöjor.

Jag tog mig i alla fall i kragen och åkte ut till min goda vän Annicas kolonilott på Kungsholmen. För att jag a) ville hänga med Annica b) det enda sättet att överleva dagen var att göra en utflykt. Gav upp alla drömmar om att jobba lite. Idyllen var total.

Annica hade lyckats fixa till sig en alldeles ny kolonilott med ett litet hus designat av elever på nån arkitektskola. Jag gillade verkligen kombinationen gamla hederliga stugor med ultramoderna byggen. Som om mysigheten inte räckte bor Annica och Daniel bara ett stenkast ifrån lotten. Ser fram emot grillkvällar och rosé senare i sommar.

Det råkade sig att Annica fick sitt andra barn bara tre veckor efter mig. Medan Majlis föddes i ett badkar, passade Eva på att göra entré hemma i duschen hos Annica. Det var ej planen, men gick bra ändå. Annica och jag kom överens om att kvinnor är det närmaste Gud mänskligheten kan komma. Fatta att man kan skapa liv.

Vi kom hem vid halv fyra-tiden och nu börjar den otåliga väntan på att också Magnus ska komma hem så att vi är jämna lag. Två mot två. Det kommer tyvärr att bli en utdragen väntan eftersom Maggan ska sända Nyhetsmorgon imorgon och det innebär att han jobbar sent ikväll och stiger upp tre på morgonen imorgon.

Jag är inte dummare än att jag fattar att jag är extremt bortskämd, men tänker ändå fortsätta muttra om hur jobbigt det är att passa barn. Speciellt när det mindre tydligen lärde sig krypa i dag. Ett kudos till alla er som klarar av jobb och barnskötsel (ofta med fler barn) utan att vara en gnällig mes som jag.

Okategoriserade Stockholm

Häng med dina föräldrar

24 juni 2017

För fyra år sedan fick min mamma en stroke och det krävdes tydligen en så hemsk sak för att jag på allvar skulle inse att mina föräldrar är dödliga och livet ändligt (mamma mår bra i dag, hennes största sorg är att hon fortfarande lider av afasi och att hon inte får köra bil. Och att vi bor så långt borta). Den här sommaren beslöt jag mig för att hälsa på alla släktingar jag kan och dessutom umgås lite extra mycket med mamma och pappa. Fast inte samtidigt eftersom de är skilda och föredrar att hålla det så.

Inledde Finlandsturnén med att bruncha hos Maija som är min före detta styvmor och fortsatte sedan hem till min syrra där middagarna ofta är kaotiska och högljudda och inte sällan inkluderar vänner och grannar.

När vi hängt hos syrran med mamma ett par dagar åkte vi in till stan för att ta Viking Line till Stockholm. Vi hade bjudit pappa och hans fru Sholpan på en kryssning och stämde träff med dem vid infot. Färjan hette Gabriella och här kommer ett stort plus till personalen: så vänlig, trevlig och kunnig. Trots att man ska reservera skaldjursfatet tre dagar i förväg lyckades personalen (igen!) trolla fram ett fat åt oss. Maggan var mycket glad.

 

Alla sov som små grisar i sina hytter (jag somnade till den gamla godingen Wall Street från 1987. Tänkte 1) MODET på den tiden var magiskt och filmen är fortfarande väldigt bra 2) det finns något kittlande i att inte själv välja vad man ska kolla på utan istället vara en tablåslav).

Efter att vi tagit i land bjöd vi pappa och Sholpan på brunch på Österlånggatan 17 (åt pocherade ägg) och promenerade sedan långsamt, längs med turiststråken, hem till Östermalm. Pappa hade förberett sig på regn.

Nu blir det traditionsenlig midsommar i stan. Förra året stal en GIGANTISK mås våra räkor från balkongen. Ska bli spännande att se om den kommer ihåg oss och vår ofrivilliga generositet i år.

Okategoriserade

Finländarna borde bli bättre på att hälsa

19 juni 2017

Igår blev Magnus sugen på en hamburgare så vi svängde förbi Donken vid Norrmalms torg. Framför oss stod två unga kvinnor och en medelålders som talade finska. De gjorde alla sina individuella beställningar genom att gå fram till kassa och skrika ut/viska vad de ville ha. Nu kan det ju vara att de var dåliga på engelska (och inte alls kunde svenska) och helt enkelt var nervösa inför beställningen och därför glömde att hälsa på personen i kassan (det är vanligt att man förväxlar blyghet med dryghet). Eller så är det bara en kulturell grej. Ja, ja jag reagerade i alla fall på det trots att jag kanske borde ha minded my own business.

Jag försöker få Vidar att hälsa och se folk i ögonen när han gör det. Det funkar inte alltid eftersom jag ibland är lat och en dålig uppfostrare och han är sju år och ganska ointresserad av etikett. Eftersom han tycker att det är lite läskigt att hälsa på främlingar har jag sagt att han kan fuska och istället för ögonen kolla på folks näsor. Näsor är roliga och personen framför märker knappast skillnaden. Viktigt är ändå att han uppmärksammar personen.

Min kompis Helena bor i Frankrike skriver blogg (på finska) och krönikor i Helsingin Sanomat. Senast skrev hon om hur väluppfostrade franska barn generellt är och om hur hon lär sina barn att hälsa på folk de möter. Detta väckte såklart starka reaktioner hos de finska läsarna. De flesta var i ärlighetens namn positiva, men det fanns också en beskärd del som ville förklara för Helena hur alla dessa bonjour på gatan inte betyder något. Om hur fransmännen egentligen inte bryr sig. De är bara ytliga jävlar. Det fanns till och med någon som skrev att man nog hälsar glatt på gatan och sedan snackar skit bakom ryggen på personen man precis hälsat på.

Det som dessa personer inte fattar är att ett hej inte behöver betyda en djup vänskap, istället är det ett sätt att säga: ”Hej medmänniska, jag ser dig”. Att hälsa på grannen, personalen i mataffären, på cafét, på McDonalds, i trapphuset och så vidare är bara ett sätt att visa hyfs. Att signalera att man vet att man inte är ensam på den här planeten och inte du heller. Hej, vi behöver inte bli bästisar, men eftersom vi båda befinner oss på den här platsen just nu kan vi alla fall visa att vi ser varandra.

Själv tycker jag att den melankoliska och uppriktiga finländaren är romantiserad till döds. Det finns ingenting charmigt med ohyfsade, buttra personer.

Okategoriserade

Vad ska jag lyssna på i Sommarstockholm?

16 juni 2017

I L.A. lyssnar jag uteslutande på två Spotifylistor: Big Egos och G.O.O.D Music. De skapar ett perfekt soundtrack till staden. Däremot känns de malplacerade i ljuva Sommarstockholm. Kan inte ni som har välutvecklade spellistor anpassade för sommaren i den kungliga huvudstaden tipsa mig om dem? Ni känner mig så pass väl att ni vet vad jag gillar. TACK på förhand!

Okategoriserade

”Köp nåt fint, Peppe”

16 juni 2017

Vi är bjudna på några sommarfester och jag fick en plötslig impuls att göra som man gjorde förr i tiden och spontant köpa en partytopp/klänning. Plöjde således jetlaggad och svag igenom ett antal affärer med ett löfte till mig själv att köpa ”nåt fint”. Typ som Julia Roberts i Pretty Woman, minus sexarbetet, Rodeo Drive och en miljonär som sponsor. Hittade såklart nada. Det gick så lång att jag svängde via H&M, men kunde inte släppa tanken på kvinnorna i Bangladesh som sytt plaggen så jag gick tomhänt ut igen. Men Sommarstockholm var fint.

På kvällen åkte vi ut till Lidingö för att äta middag hos Karin och Peter. Det var väl meningen att Karin och jag skulle spela in Mellan raderna, men nu blev det inte så. Istället satt vi ute på altanen och pratade och skrattade i den ljumma sommarnatten. Sen tog jetlaggen helt över och vi åkte hem före klockan nio. Kunde kalla det en perfekt kväll. Nu håller alla tummarna för att jag inte ska vakna före klockan sex imorgon på morgonen.

Okategoriserade

Familjen splittrad

14 juni 2017

Hej från en nyanländ och jetlaggad kvinnai Stockholm. Jag kan inte påstå att LAX-ARN gick som planerat. När vi skulle checka in visade det sig att Maggans pass gått ut dagen innan. Detta ledde till en viss kritik gällande slarv från min sida. Ångest från Magnus håll. Ett samtal till Finlands konsulat, köp av ny flygbiljett (suck) och en splittrad familj. Majlis och Maggan stannade i L.A. medan Vidar och jag flyg till Stockholm. Gillar inte att ha en kontinent och en Atlant mellan oss, men nu gick det såhär. Imorgon kväll är vi återförenade igen. Ja och så tappade såklart flygbolaget bort mitt bagage, men det hade jag räknat med. I motsats till Magnus överraskning, alltså.

Bild från i måndags då vi ännu var lyckligt ovetande om separationen.

Okategoriserade

Hästtjejer är provocerande och andra texter

11 juni 2017

TACK för att ni svarade på frågan om ni är intresserade av länkar på andra språk än just svenska! Som fortsättning på det inlägget kommer här några lästips:

Okategoriserade

Vilka språk konsumerar ni?

10 juni 2017

Tusen tack alla ni som skrev om er längd och vikt! Uppskattade alla kommentarer och blev bara glad åt de som skrev lite längre funderingar. Tack också för att ni bevisade att folk fortfarande läser och kommenterar på bloggar! Hjärta hjärta! Kärlek kärlek! Hurra för er!

Nu har jag en annan fråga: På vilka språk konsumerar ni text (romaner, reportage, bloggar etc) och ljud (podcaster)? Det slog mig att jag knappt läser nåt alls på finska nuförtiden. Högst en eller två nyhetstexter/reportage om dagen. Mest blir det engelska och på andra plats svenska. Sällsynta gånger spanska. Jag frågar för att jag är nyfiken på om ni alls är intresserade av länkar och ljudfiler som jag delar här som är på annat språk än svenska.

Bildtext: Köper presenter åt folk i Finland och stannade för snabb lunch på det lilla franska bistrot mitt på gågatan.

Okategoriserade

Mobilbilder och vardag

9 juni 2017

Ja vet ni, nu blir det här ett sånt där inlägg där jag bara berättar om vad jag tänkt på och gjort. Igår i ett trafikljus visade mannen i bilen bredvid att vi skulle veva ner rutan. När vi gjort det lutade han sig mot oss och sa: ”Just wanted to say that you have the cutest baby”. Sånt händer hela tiden och jag kan känna en viss sorg för att män i Finland aldrig skulle stoppa en på gatan för att säga att ens baby är gullig. Snorkråka i ena näsvingen eller inte. Their loss.

Så åkte jag också ut till Topanga, red en lektion och tog farväl av min favorithäst Tony. Gav honom fem morötter. Fick tår i ögat. Blev jätteorolig över att han ska glömma bort mig under sommaren och sedan tog farväl av stallfolket som om jag aldrig mer skulle se dem. Bra lektion ändå, är alldeles öm i musklerna redan nu. Gav också varsin flaska prosecco åt mina ridinstruktörer.

Susade hem till Santa Monica och gick på Vidars skolavslutning. Tänk att han gått ut ettan! Vi minglade runt bland föräldrar och barn och lunchade sedan med favoritföräldrarna på en restaurang nåt kvarter från skolan. På vägen hem satt ett par pappor från skolan och drack varsin öl på en trappa medan barnen ritade med kritor på gatan. Vi promenerade förbi och backade sedan tillbaka och joinade papporna. Väldigt trevligt och grannskapligt mysigt.

Medan jag drack ölen tänkte jag på hur flera bekanta helt slutat dricka alkohol och skriver om hur FANTASTISKT det är. Hur bra de mår, hur vackra de blivit och om hur livet bara är klarare utan sprit. Funderar nu på om detta också gäller folk som tar en öl på en trappa då och då eller mest för människor som alltid blir fulla som pirater när de går ut.

Jaja, och nu somnade jag mitt i skrivandet i det här blogginlägget. Så går det tydligen när man försöker få sin baby att lära sig sova hela natten. Dags att springa över till grannarnas takterrass på grillfest. Ajöken!

Okategoriserade

Längd och vikt del två

6 juni 2017

För ett par dagar sedan läste jag Annika Leones blogg där hon skriver att hon är 173 cm lång och väger 68-70 och enligt H&Ms jeans är hon storlek 44. Alltså den största storleken. Större än så går det inte att vara om man vill klä sig i jeans. HUR ÄR DETTA MÖJLIGT? Och om man ännu tvivlar på kroppsföraktet kan man gå in och läsa kommentarerna under hennes Instagrambild om detta.

I dag fick jag en kommentar på det här gamla inlägget från 2012 (när jag ännu drog bokklubben i Min Morgon!). I boken jag ska tala om, Tabula Rasa av Jonas Joelson, figurerar en kvinna som är lika gammal som jag, väger 53 kg och är 173 cm lång. Hon beskrivs som jättejätte snygg. Själv är jag 172 cm lång och har faktiskt inte vägt mig sedan just 2012, men tippar på att jag väger nånstans mellan 60-65 kg. Det har såklart ingen betydelse hur mycket man väger, men som jag skrev 2012 skulle jag under högstadiet och gymnasiet antagligen hellre dö än avslöja min vikt.

Jag tänker så här: Snygghet har givetvis ingenting med vikt att göra och folk som väger samma sak kan se helt olika ut. Kan vi inte avdramatisera längd och vikt genom att, precis som det var 2012, skriva in hur långa ni är och hur mycket ni väger? Var anonyma om ni vill. Jag vill bara få bevis på att normen inte är 173 cm och 53 kg.

Bonus: detta utmärkta avsnitt av This American Life: Tell Me I’m Fat.