Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Okategoriserade

Okategoriserade

Bästa babyshower-presenten

24 maj 2018

Mors dag (i Sverige, i USA och Finland fixade vi den redan för ett par veckor sedan) stundar och jag kan inte tänka mig en bättre present än att ge en mamma en säker förlossning. För så lite som 150 kronor får en kvinna i Kongo eller Tanzania. Klicka här för att få ett morsdagskort. Vill du ha eller ge bort denna makalösa förlossningsväska med bland annat en kofta från Soft Goat (för både mor och baby), hudvård från Clinique, Ellen Strömbergs debutroman, body från Sture och Lisa och Livly/babyshop och en massa annat: in och buda

Eller varför inte gå ihop och vinna väskan som en baby Shower-gåva åt någon som väntar barn? Gör det!

Softgoat Kofta i cashmere för mor och barn
Moisture-Rich Body Lotion, Clarins
Body Treatment Oil, Clarins
Tonic Body Treatment Oil, Clarins
Roll-On Deodorant, Clarins
Foot Beauty Treatment Cream, Clarins
All-Around Balm Laponie of Scandinavia
Jaga vatten av Ellen Strömberg
Saltlakrits, Fazer
Berlock, Liteflyt av Anette Floss
Kofta, 3-6, Livly/Babyshop.se
Byxor, 3-6 mån, Livly/Babyshop.se
Body, 56 cl, Sture & Lisa/Babyshop.se
Barnboken, Apoteket

Och jag fattar att inte alla har de ekonomiska möjligheterna att vinna en sån här budgivning. Det ni i så fall kan göra är sprida det här inlägget så fler får veta om hur vi kan hjälpa dem som inte är lika priviligierade som vi. TACK <3 och tack Läkarmissionen för att ni gör det möjligt för oss att hjälpa andra!

Hästar Okategoriserade Personligt Podcast Träning

Du tränar förmodligen alldeles tillräckligt

23 maj 2018

Jag gått omkring och funderat på att skriva ett inlägg om träning. Alltså om begreppet ”träning” snarare än om ”att träna”. Jag har nämligen alltid tyckt att det känns lite konstigt att använda ordet träna ifall en inte tränar inför OS eller ens bara för en 10K. Alltså jobbar mot ett specifikt mål.

Igår kväll när jag skulle söva mig själv till en podcast valde jag Sveriges Radios Kropp och själ och blev så glad när avsnittet handlade om att inte ha lust att träna. Där föreslog de att använda ordet motion istället. Motion är ju mer avslappnat. Då är det okej att inte mäta sträckor, tider eller tyngder. Det handlar mer om att röra på sig eftersom man mår bra att röra på sig.

För en prestationsmänniska som jag som inte har tränat på en vecka på grund av att Magnus är bortrest kändes det också skönt att få en påminnelse om att promenera, skuffa barnvagn, springa efter och lyfta barn är tillräckligt. För er som har en möjlighet att till exempel cykla till jobbet räcker det. Det SKADAR såklart inte att bli svettig och andfådd då och då, men få av oss behöver bli det fem gånger i veckan.

Maja och jag spelade precis in ett avsnitt av ”Det kommer att bli bra”-podden där Maja berättade om vanor och tog som exempel det amerikanerna kallar self care. Att hitta en stund i vardagen som får en att må bra. För henne var det att ta en kort promenad i skogen varje gång hon får en chans och för mig var det att ha lediga fredagar och att rida. Kulturen vi lever i är så pass prestationsfokuserad (inte minst inom träning och hur en kropp ska se ut) att self care snarare handlar om att välja saker som får en att bra snarare än såna som får en att se bra ut. Lägger upp den så fort Maggan klippt ihop den!

Okategoriserade

Filmtips för er som gillar relationsdrama

20 maj 2018

Här kommer ett litet filmtips för er som vill vidga era vyer utanför Hollywood. I går föreslog nämligen Netflix ett sydafrikanskt relationsdrama för mig (Magnus är inte hemma, det skulle vara praktiskt taget omöjligt att sälja in ett ”sydafrikanskt relationsdrama” för honom). Jag tryckte igång filmen och tyckte jättemycket om den. Jag antar att den är ännu bättre om man besökt Sydafrika, det snackas nämligen lite om skillnaden mellan Kapstaden och Johannesburg (filmen utspelar sig i J-burg), om de vita turisterna och nuddar vid rasism, kolonialiseringen av Afrika och helt vanliga relationsproblem.

När jag pluggade på USC hade jag en klasskamrat från Sydafrika som pratade mycket om hur Johannesburg är den nya kreativa platsen dit unga konstnärer som inte har råd att bo i Kapstaden söker sig (mina LA-studiekamrater pratade om Mexico City som motsvarande stad på den här kontinenten).

Jaja, om vi bortser från att kameran gillade att fokusera lite FÖR mycket på den kvinnliga huvudpersonens skitsnygga kropp var det en riktigt bra film.

Okategoriserade

Magnus och jag som nyblivna föräldrar

19 maj 2018

Jag blir såklart jätteglad om ni går in och budar på förlossningsväskan som jag plockat ihop. Alla intäkter går till att ge kvinnor i Kongo och Tanzania säkra förlossningar. Känns det för mycket är så lite som 150 kronor allt som behövs för att en kvinna ska få föda på ett sjukhus. Perfekt morsdagspresent till en mamma i er närhet. Det är Läkarmissionen, som är så jäkla bra, som styr upp detta. Och jag fattar att alla inte har råd ens med 150 kronor, då kan ni hjälpa till genom att sprida inlägget under så att så många som möjligt får chansen att delta. <3

Bjussar på två bilder på Maggie och mig som nyblivna föräldrar. 

Inser nu att de här två bilderna symboliserar oss PERFEKT som nyblivna föräldrar.

Okategoriserade

Denna väska kan bli din eller en morsdagspresent

18 maj 2018

När Majlis föddes åkte vi in till Silver Lake, där jag skulle föda på ett Birthing center, tidigt på morgonen. Värkarna hade kommit igång på morgonnatten och jag visste att det var nu det hände. Det var en väldigt vacker morgon och som den ansvarsfulla instagrammare jag är tog jag naturligtvis bild från bildfönstret.

Några timmar födde jag Majlis i ett badkar. Eftersom hon inte föddes på sjukhus fanns det inga smärtstillande eller andra medicinska hjälpmedel. Allt gick hur bra som helst tills moderkakan skulle ut. Då brast någonting och jag blödde som en fontän. Jag blödde så mycket att jag inte ens kom upp ur sängen och var extremt svag i många veckor efteråt.

Nu gick ju allting bra till slut, jag borde eventuellt ha fått lite extra blod, men alternativet sjukhus fanns hela tiden på kartan. Lika lyckligt lottade är inte alla. Lyckligtvis vi kan som har lätt hjälpa dem som inte har det lika bra som vi.

Inför mors dag har Läkarmissionen en kampanj där du kan köpa en förlossning i morsdagspresent. Förlossningen går direkt till en kvinna i Kongo eller Tanzania som annars hade fått föda barn i sitt enkla hem, ofta på ett sopat jordgolv. Gåvan kostar bara 150 kronor men kan vara skillnaden mellan liv och död, särskilt om det uppstår komplikationer. När jag fick besöka Läkarmissionens partnerorganisation i Etiopien i höstas insåg jag hur mycket 150 kronor kan hjälpa.

För att nå ut ännu bredare och samla in mer pengar har jag och ett gäng andra kvinnor tagit fram en varsin förlossningsväska. Min väska innehåller några av de saker som jag tycker känns härliga att ta med till BB, men mycket av innehållet passar egentligen för alla (är själv ganska sugen på denna packning). Väskorna ligger redan ute på Tradera och alla intäkter går till Läkarmissionens arbete för säkra förlossningar. Du kan vara med och buda fram till söndag 27 maj. Här hittar du min väska: Förlossningsväska Peppe Öhman.

  • Softgoat Kofta i cashmere för mor och barn
  • Moisture-Rich Body Lotion, Clarins
  • Body Treatment Oil, Clarins
  • Tonic Body Treatment Oil, Clarins
  •  Roll-On Deodorant, Clarins
  • Foot Beauty Treatment Cream, Clarins
  • All-Around Balm Laponie of Scandinavia
  • Jaga vatten av Ellen Strömberg
  • Saltlakrits, Fazer
  • Berlock, Liteflyt av Anette Floss
  • Kofta, 3-6, Livly/Babyshop.se
  • Byxor, 3-6 mån, Livly/Babyshop.se
  • Body, 56 cl, Sture & Lisa/Babyshop.se
  • Barnboken, Apoteket

Oavsett om du vill buda på väskan eller inte kan jag varmt rekommendera att köpa en förlossning i morsdagspresent. Du swishar helt enkelt 150 kronor till 90 00 217 så är du med och räddar liv. Här kan du ladda ned ett fint gåvokort att ge till den mamma du vill fira: https://www.lakarmissionen.se/stod-oss/morsdagspresent-som-raddar-liv/

Okategoriserade Personligt Skriva

Perfektion är överskattat

15 maj 2018

Jag har haft en sån bloggtorka, men tänkte skriva om vad jag tänkt på i dag.

Bland annat att jag är så jäkla klumpig. Jag är mycket medveten om min egen klumpighet, men blir givetvis kränkt och förnekar det när Magnus påpekar det.

Igår skulle jag i alla fall koka pasta och fyllde en jättestor kastrull med vatten, när jag skulle sträcka mig efter glaslocket snubblade jag på nåt (Majlis?) tappade glaslocket i golvet varav en stor skärva rikoschettade rakt in i min fot. Det började läcka riktigt mörkt blod ur foten och jag kände att jag var tvungen att ringa Magnus som var ute och kastade boll med Vidar (en amerikansk vana han lagt sig till med).

Detta är pinsamt att erkänna, men min kropp svimmar av mycket blod. Vill påpeka att jag verkligen inte tycker att det är obehagligt med blod, jag kollar gärna på när kanylen sticks in när jag donerar blod eller någon tar blodprov på mig, men ändå svimmar jag. Fattar ej hur evolutionen tänkte där. Maggan kom i alla fall hem innan jag svimmade, plåstrade om mig och städade upp blodbadet.

En egenskap jag är stolt över:

Jag siktar hellre på good enough och får saker och tung gjorda, än strävar efter absolut perfektion och aldrig avslutar dem. Tycker att det svåraste med att skriva är att veta när jag är färdig. Nästan alltid blir texten bättre av att få vila en stund och sedan skrivas om, men för många justeringar och omskrivningar kan göra att meningarna förlorar känslan. För polerat är, tycker jag tråkigt. Det ska vara lite skitigt för att vara intressant.

I ”Det kommer att bli bra-podden” frågar vi våra gäster vad de struntar i att göra och vad de gör. Här är mina:

Detta struntar jag i att göra:

Det händer ganska ofta att jag äter flingor till lunch bara för att jag inte orkar laga något annat. Jag tycker att det räcker mer än väl att jag får i mig två mål mat med bra representation från kostcirkeln. Lunch är ändå dagens tråkigaste mål (ifall man inte råkar befinna sig på Nobu).

Detta gör jag:

Tränar och försöker sova tillräckligt. Otroligt tråkigt svar, men mitt välmående grundar sig i bra sömn och att jag får springa/rida/yoga flera gånger i veckan.

Ni då: Vad struntar ni i att göra (träna, sminka er, läsa böcker, laga mat från grunden eller något annat)?

Feminism Okategoriserade

Team: Present och jämställdhet

13 maj 2018

I dag på mors dag hade jag tänkt skriva om hur mina, och kanske också era, social media-flöden i dag fylls av lyckliga mammor och barn, blombuketter och kärleksförklaringar och hur fint det är med så mycket kärlek. Jag hoppas att alla dessa pappor som hyllar mammorna i familjen och kallar dem ”världens bästa mammor” tar hyllningarna till vardagen och städar upp i köket, håller koll på barnens kompisars födelsedagar och när det är dags att köpa nya vinteroveraller, när mjölken är slut osv. Att dela på det oavlönade hushållsarbetet är så mycket mer värt än en blombukett och brunch en dag om året. Tycker jag. (Team present på mors dag OCH jämställt förhållande). Varma hälsningar från pk-maffian.

Jag vill också skicka en tanke till alla er som förlorat er mamma, förlorat ett barn, inte kan få barn eller som bara känner er extra ensamma idag. Fattar att mors dag kan kännas tung för er.

Jag fick ett kort Vidar hade gjort i skolan där han skrev: ”Thank you for making my baby sister. I will never forget you”. Tycker att det var fint sagt.

Okategoriserade

Inga kommentarer

11 maj 2018

Då ni skrev så få kommentarer på de senaste inläggen tänkte jag först att alla övergett den här bloggen, men sen slog det mig att det i Norden är långhelg och ni kanske har bättre för er än att sitta och uggla på en gammal blogg. JAG fattar, det är inte jag och det är inte ni, det är helgen och våren. Ni är ute och galopperar över blomstrande sommarängar. Det är bra.

Jaja, ville passa på och tacka er som betalar för Magnus och Peppes podcast, som tipsar och sprider Mellan raderna och som gett oss stjärnor och kommentarer på iTunes för Det kommer att bli bra. Tack! Jag uppskattar verkligen er bjussighet!

 

Okategoriserade

Rädda miljön, förbli barnlös

10 maj 2018

När Vidar var nyfödd läste jag en text om att det mest miljövänliga än människa kan göra är att inte få barn. Jag kommer antagligen ihåg artikeln så väl just för att jag precis hade fått en baby och var extra känslig. Inte så att jag, då, kände skuld, men snarare för att jag tyckte att miljön nu var en legitim orsak för att inte få barn.

I dag läste jag den här kolumnen av Kristina Lindquist i DN. Den diskuterar människans påverkan på miljön och att den största miljöboven är den som får många barn. Drar man det till sin spets borde barnlösa med bättre samvete kunna flyga jorden runt eftersom de i alla fall besparat världen fler miljöförstörare. Nu är ju inte målet att alla ska utarma jorden lika mycket och att de barnlösa liksom har en kvot att använda upp, det handlar inte om ett nollsummespel, men ni fattar.

”Ditt barn mot min weekendresa – det går väl på ett ut hur man väljer, om allt kan översättas till koldioxidekvivalenter. Den som inte skaffar barn borde kunna bränna varv efter varv runt jorden på de 58 ton som den ofödda sparar in varje år. Vi lever dessutom i ett liberalt paradigm som säger att mänskliga önskningar inte kan rangordnas, så vem är jag att ifrågasätta hur du spenderar dina utsläpp? ”

Att peka på folks barn och ett folks reproduktion blir, som Lindquist skriver, fort dystopiskt. Vem som får fortplanta sig är på inga sätt en ny tanke. Det är bara några år sedan Kina slopade sin enbarnspolitik samtidigt som Iowa håller på och inför en lag där abort efter vecka sex förbjuds. Eller Sveriges tvångssterilisering av samer och romer eller steriliseringen av transpersoner. Eller The Handmaid’s Tale (vågar inte kolla på säsong 2 pga av att den verkar så hemsk).

Jag tänker så här: Att kontrollera folks barnafödande är inte okej. Det som är mer än okej är att påminna oss om hur mycket en människa (vissa mer än andra) sliter på jordens resurser.

Okategoriserade

Hur mycket födelsedagskalas ska barnet få?

5 maj 2018

I år var vi två månader sena, men till slut blev det ändå fest. Varje år, sedan vi flyttade till Santa Monica, har vi firat Vidars födelsedag i parken utanför vårt hus. Första året hade vi inte råd med mer än kaffe, supermarket-tårta, saft  prosecco och chips, men eftersom konceptet funkade så bra har vi fortsatt med det. Tårtan har de senaste åren kommit från Sweet Lady Jane, ett konditori uppe på vår gata och proseccon är lite dyrare.

Vidar blir ofta bjuden på barnkalas där värdarna hyrt in kaniner, reptiler, robotbyggare eller trollkarlar (Vidde ÄLSKADE den senaste trollkarlen), men vi är för lata för att ordna sånt. Ibland känner jag mig som en lite sämre förälder för att jag vill dricka mimosas med de roliga föräldrarna istället för att leda aktiviteter för barnen, men men, ungarna verkar alltid ha kul ändå. Har ni nåt slående koncept på födelsedag? När jag gick i lågstadiet kändes McDonalds som den yttersta lyxen. I efterhand var det kanske inte SÅ glamoröst. Eller vad vet jag, fick aldrig gå på ett.

Majlis tultade runt och skaffade nya vänner (och kanske fiender). Medan eftermiddagen led blev hon allt smutsigare, försökte påminna mig själv om att det finns värre saker i livet än smutsiga småbarn. Tröstade mig också med att det antagligen finns en lägre tolerans för smutsiga och äventyrliga flickebarn och att det därför TEKNISKT sett är en feministisk handling att låta sin dotter vara lortig. Vet inte om jag ens själv gick på den förklaringen, men försöka duger.

Ett annat sällskap hade förresten reserverat ALLA bord i den lilla parken. De hade placerat borddukar och presentpåsar på bordjävlarna och när vi anlände runt halv elva mötte oss en besvikelse. Jag var redo att ge upp och ordna kalaset på en filt på gräsmattan, medan Magnus snackade med en man som verkade vara ansvarig. Mannen ringde sin fru, som tydligen var huvudansvarig för babyshowern och vi fick ett pyttelitet bord i ena ändan av parken. FTW!

Senare visade det sig att den andra festen skulle börja många timmar senare och att de inte tillnärmelsevis behövde alla bord. Jag kände samma tillbakahållna vrede som gentemot folk som kommer in och hänger sin jacka över stolsryggen vid ett bord på restauranger där man beställer vid disken, trots att det finns en lång kö med människor som UPPENBARLIGEN också vill sitta ner och äta.

Kom över ilskan och hade det trevligt istället.