Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Okategoriserade

Okategoriserade Personligt

Jag hade nytta av coaching

15 november 2018

Fiat Deluxe, som vid sidan om en bra blogg också gjort en riktigt bra podd om böcker, skrev så här om coahing och jag kände att jag inte ville säga emot henne, men berätta om min egen upplevelse. Jag var nämligen initialt väldigt skeptisk.

”Och så är det grejen med coacher som tre personer uppmuntrat mig att gå till den senaste veckan. Det råder knappast någon brist på information om hur jag ska coacha mig själv till att säga nej, gå ner i tid, ”investera i mig själv” någonstans i samhället och vet ni vad? Jag säger nej. I alla fall till detta.

Jag är liksom inte så förtjust i coaching över huvud taget. Det handlar om lättsålda floskler (bli chef över DIN tid), som jag inte tror funkar annat än skammande för den som har problem med stress på riktigt. Har dessutom en alltför krass syn på samhället, eller samtiden om ni så vill. Nej, jag klarar inte av att bli chef över min tid, för jag äger den inte själv. Det är klart att mycket hänger på mig, men någon jävla balans tack. Efterlyser coachen som når ut till skolorna, föräldrarna och förskolorna som alltid kontaktar mamman och tvingar planeringen av vab, socialt umgänge, undvikandet av konflikter och fan vet allt på henne. Till exempel.”

Håller verkligen med om att myndigheter borde utbildas i jämställdhet. Att skolan kunde kontakta pappan. Att kvinnors oavlönade arbete, både det fysiska och emotionella, borde uppmärksammas. Samtidigt har jag fått en sån aha-upplevelse gällande coaching.

Nu blir jag lite privat, men jag är så väldigt imponerad av hur mycket det påverkat mitt eget liv att vara tvungen att sätta ord på problem, drömmar, onödiga måsten, målbilder och bästa möjliga scenarion. Nuförtiden tror jag stenhårt på att utvärdera sin egen vardag/karriär och aktivt och att tillsammans med ett proffs komma fram till vad som kunde ändras för att göra den bättre. Nästan alltid är det ganska små grejer som justeras för att nå stora resultat. I våras sa jag att drömmen är att skriva på bara större projekt som betalar mer än att jobba som journalist och få in några hundra euro här och där. Det är exakt det jag gör just nu och uppdragen bara regnar ner över mig. Säger inte att det bara var coachingen, men visst fasiken hjälpte den mig att se lite längre än till nästa hyra och gav mig redskapen för att både tacka ja och nej (tackade precis nej till ett uppdrag jag skulle ha kastat mig över för ett år sedan. Det kändes osannolikt bra).

Det går såklart att läsa böcker i coaching och göra online-övningar, men det är alltid mer effektivt att ha ett bollplank och någon som håller en ansvarig. För mig blir det jag vill och drömmer om mycket mer konkret när jag är tvungen att prata/skriva om det. Annars blir det så lätt att den där drömmen, förändringen eller vad det nu är kommer ”sen” och sen aldrig inträffar.

 

Jag vet att jag skrivit om det förut, men jag är så sjukt imponerad av kvinnorna i FridayLab-gruppen. De styr upp skiten med hjälp av varandra. Facebookgruppen är helt magisk! Så bra typer, så många nya vänskaper, ett nytt nötverk och ett sånt bra stöd. Där delar folk med sig av tips som att avsätta en timme om dagen att göra småsaker som äter på en, typ ringa samtal, boka tandläkartid online, fakturera kund, reservera teaterbiljetter osv Sånt som tar mycket utrymme av ens medvetande då man går och funderar på att det BORDE göras.

En annan sak som är direkt magiskt att se är att folk i gruppen får nya jobb, säger upp sig, kan fakturera allt mer, gör familjen mer jämställd, blir vänner! och thundrasen andra saker. Det händer så mycket hela tiden. Jag ska fråga om någon eller några vill skriva en utvärdering så får ni läsa det straight from the source. Inte bara ur mitt perspektiv.

 

Hästar Okategoriserade Personligt

En kort blogglista

13 november 2018

Den här listan fann jag på Stilkontots instagram. Stilkontot hade i sin tur lånat den av Sandra Beijer från vintern 2016. Och nu ligger den här och puttrar och väntar på att ni ska sno den.

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Jag grät en stund av lättnad över att en häst som varit försvunnen i flera dygn återfanns levande i Topanga.

TRE SAKER DU AVSKYR

  1. Stereotypa könsroller
  2. Att slänga mat
  3. Gnäll
  4. Dåliga kuddar

HUR VAR DU I SKOLAN

Fick en gång stipendium som årets kompis. Betyder antagligen att jag var helt ofarlig.

VAD BLIR DU STRESSAD AV

Känslan att inte hinna med och hela tiden ha någon som väntar på mig.

TRE SAKER SOM DU ÄLSKAR

Förutom det självklara:

  1. att äta frukost i lugn och ro. Långsamt dricka en hel kanna kaffe och bläddra igenom en dagstidning.
  2. Känslan av att galoppera barbacka ute i naturen.
  3. När Majlis blundar och dansar till musik hon gillar.

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG

Så här skrev Ellen en gång och det var så fint att jag (inser att detta är lite pinsamt, men tog en screenshot för att läsa när jag känner mig misslyckad):

”Tycker Peppe kan få en egen kategori för det var så himla trevligt att träffa henne på riktigt och vi hann hänga en hel del. Nu ska jag berätta hur hon är IRL: vass, proffsig, respektingivande och väldigt, väldigt trevlig.”

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV

Som en person med tur.

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG/PINSAM

När någonting gemensamt ska betalas och folk i sällskapet är snåla.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT

När vi körde upp till stallet, jag sa att jag skulle rida barbacka och Magnus polare Tommy trodde att ”rida barbacka” var att rida naken.

 

 

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER

Klimatkrisen och hur jag ska leva så rätt som möjligt. Var vi ska bo. Föräldrar som blir äldre. Vara en bra förälder. Vad jag ska se på Netflix. Hur jag ska hinna.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR

Förutom det självklara. Ormar, att krocka med bilen med barn i baksätet och att bli ensam när jag är gammal. Okej den sista var självklar. Men lägg till att glömma bort möten.

ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ

Jag tror att jag skulle vara en ganska dålig arkitekt. Gillar ju snygga byggnader, men har verkligen inte tålamod för att räkna ut vinklar och exakta millimetrar. Är mer av en ”de stora dragens kvinna”.

SLUTLIGEN: ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ

Företagsledare, general eller president.

Okategoriserade

Ni är så bra

6 november 2018

Jag fick precis en så gullig kommentar med ett tips på samarbete och kände att jag måste säga detta: jag tycker så mycket om er som läser och kommenterar på den här bloggen. Ni är så smarta och snälla och bjussiga och konstruktiva. Jag lär mig så mycket och får så mycket pepp och tycker ALLID att det är så roligt att skriva här. Just tack vare er. En sån jäkla ynnest för mig att ni finns och hänger här ibland. <3

Okategoriserade

Det finns inga fula tatueringar

5 november 2018

Älskar det här inlägget med tips på rubriker! Tänkte börja med temat tatueringar. De senaste åren tycker jag mig ha snappat upp en nykonservativ åsikt om att tatueringar är fula. Folk skojar om att de är de enda på bashuset utan tatueringar och folk med tribals, namn på sina barn och kinesiska tecken ska skämmas för sin dåliga (underförstått: bonniga) tatueringssmak. Den tatueringstrenden som är snygg 2018, kommer med samma inställning att vara osnygg 2038. Så är livet. Inga tatueringar är eventuellt det säkraste alternativet, men kanske också det tråkigaste.

När folk dissar andra människors tatueringar vill jag träda in och sopa iväg all den här Stockholmsängsligheten (förlåt Stockholm, jag älskar dig, men du är så hysteriskt ängslig ibland). Strunt samma om tatueringen du gjorde 1998 är ful 2018, den är ändå dokument från den person du var då. På den tiden hade du kanske andra åsikter, olika smak och mindre kunskap än i dag och det är helt okej. Jag tycker att du med ömhet ska se tillbaka på den person du var då och de tatueringar du tog. De är en hälsning från förr. De hjälpte dig att bli just den person du är i dag.

Sträck på ryggen vid poolen. Det finns ingenting att skämmas för. Tycker någon att din tatuering är ful är det hens problem, inte ditt.

Inget av det jag skrev ovan gäller för övrigt om du har en svastika tatuerad över hela ryggen. Ni fattar.

Okategoriserade

Köp vårt hem

28 oktober 2018

När Magnus och jag träffades gick det ganska fort, vi blev ihop, gifte oss ett år senare, köpte lägenhet några månader in i det färska äktenskapet och fick barn. Jag minns att jag ensam gick på en andra visning, Magnus var uppe i Österbotten och spelade in en tv-serie, och jag ba: ”Äh, vi tar den!”. Så läskigt att fatta ett så stort ekonomisk beslut, men ångrade mig inte sekund.

Älskade att bo på Styrmansgatan, älskade alla 62 kvadratmeter, älskade badkaret, älskade alla fester, att MAgnus brukade gå ut och köpa kaffe åt mig på morgonen, att Vidde levde sina första tre år i den och nu när jag skriver det här vill jag inte alls sälja, men man kan väl inte behålla en bostad enbart av sentimentala skäl (i alla fall inte med vår ekonomi). Nu ligger den ute till försäljning. Köp den eller tipsa en vän som letar efter ett hem. SÅ bra karma och på stans trevligaste gata dessutom.

Just nu ser det inte ut som om vi kommer att bo i Helsingfors i en nära framtid och skulle vi flytta är vi lite för många för att rymmas in i den. Jaja, det sliter i hjärtat, men nu är det bara så här. För mer info och bilder, kolla Bo Living.

 

Alla bilder med rättigheter kommer från Bo Living.

Okategoriserade Samarbete

Full transparens: Bloggens ekonomi

15 oktober 2018

Längre ner kommer ett samarbete med Nextory

Jag tänkte på uppmaning kort skriva om hur
bloggekonomin fungerar. Det finns såklart olika system, men jag antar att de vanligaste är att a) bloggen ligger på en plattform som säljer annonser och samarbeten b) bloggen ligger på en plattform och får månadslön för att dra in mera trafik till plattformen (inte sällan en tidning som Mama, Amelia, Femina etc). Utöver det kan bloggaren såklart få betalt per affiliatelänkar (bloggaren får betalt per klick på länk. Annonsering på bloggen ger fickpengar, samarbeten kan ge mellan några hundra och några tusen euro.

Nyligen skrev Undebara Clara ett bra inlägg om reklam på bloggen. Kortfattat skriver hon att det krävs ett idogt arbete att bygga upp en bra blogg, skapa bra innehåll och få folk att hitta det. Att det borde vara en självklarhet att bloggare får betalt för att de skapar innehåll för andra.

”Hur kan man vara så ogin och snål att man inte unnar andra betalt – efter att gratis ha konsumerat deras innehåll under flera års tid? Hur missunnsam får man vara?  Och varför ska man som influencer i sin tur ursäkta förekomsten av reklam på sina kanaler? Du kan väl för fan stå för att det du gör har ett värde!”

Själv tror jag att allt fler bloggar (och poddar) i framtiden kommer att ha prenumerationsalternativ. På samma sätt som det är självklart en betalar för Netflix, HBO, Spotify och dagstidningar. Magnus och Peppes podcast kostar 2,80 euro i månaden. Det är en liten summa, men symboliskt mycket fint att så många är redo att betala för innehållet de konsumerar (tänker alltid att våra lyssnare är liiite smartare än medelpoddlyssnaren). En betalningsmodell baserad på prenumeration gör också att en del av konsumtionshetsen försvinner. Istället för att ha en mellanhand som vill sälja någonting betalar läsaren direkt till upphovspersonen. Jag har lekt med tanken på att införa en frivillig betalning på den här bloggen genom PayPal, Swish eller Patreon, men har inte gjort något åt det. Vill ju inte heller falla i samma kategori som ”swishjournalister” som Joakim Lamotte.

Några av er var gulliga nog att fråga vad ni kan göra <3 <3 <3 En konkret handling precis just nu är att till exempel signa upp (och be vänner och släkt göra samma sak) på Nextory med min kod enligt länkarna Peppe (Finland) och PeppeSe (Sverige) ELLER scrolla längs ner på sidan och klicka på ”kampanjkod” och använda samma koder där. För varje person som signar upp sig får jag en liten summa. Det är gratis i en månad och är man inte nöjd kan man säga upp kontraktet då. Rekommenderar Jenny Jägerfelds ”Blixtra, Spraka, Blända” som vi talar mycket om i Mellan raderna.

Nextory är för övrigt en superbra och naturlig samarbetspartner eftersom de säljer en tjänst som är lätt att koppla ihop med mig och innehållet på bloggen. Plus att det ÄR en jättebra tjänst. Jag brukar variera läsandet med ljudböcker.

En annan enkel grej ni kan göra om ni gillar den här bloggen är att följa mig på Instagram, ju fler följare desto mer samarbetsförfrågningar och möjlighet att välja mellan dem får jag. Det är små grejer läsare kan göra för att konkret visa sin uppskattning för bloggen.

Jobb Okategoriserade

Vad borde jag veta om ditt jobb?

5 oktober 2018

För några veckor sedan fanns det en tråd i Facebook-gruppen 925 då folk berättade vad de önskade att andra visste om deras jobb. En grej som min kompis Jenny har lärt mig, och som jag tror att hon upprepade i tråden, var att dra av lakan från hotellsängen innan man checkar ut. Många som städar hotell har förslitningsskador i armarna på grund av bäddandet. Det var fullständigt logiskt att hjälpa till med lakanen när jag hörde det, men hade aldrig tänkt på det.

Andra skrev att de jobbade med försäkringar och önskade att kunderna hade försäkringsnumret färdigt när de ringde upp. Somliga satt i kundtjänst och påminde folk om att de sällan var personligt ansvariga för folks missöden och därför inte förtjänade utskällningar. Som journalist skulle jag vilja påminna dig som blir intervjuad att en artikel/ett reportage inte är en reklamplats/ett språkrör för den intervjuade. Journalisten har ingen skyldighet att låta dig läsa igenom texten och komma med förändringar. På sin höjd kan du få läsa citat eller kolla fakta. Journalister vill dig inte illa eller misstolkar dig med avsikt, men din uppfattning av verkligheten/sammanhanget kanske (antagligen) inte är exakt densamma som journalistens.

Er tur: Vad önskar ni att folk visste om era jobb?

Okategoriserade

Manliga vänner från förr

23 september 2018

Mellan det att jag var nitton och drygt trettio hade jag en bästa vän. Vi hängde, reste, åkte snowboard, åt middag och umgicks med varandras familjer. Under drygt tio år pratade vi med varandra så gott som varje dag. Sen träffade jag Magnus och han träffade en tjej. Utan att gå in på detaljer hade vi ett stort gräl ett par månader före Magnus och mitt bröllop. Jag minns exakt var jag befann mig: Ute på en promenad runt Brunnsparken, precis vid Siljaterminalen började jag gråta och tryckte bort samtalet. Sedan dess har vi inte talat med varandra.

Jag är en av världens mest kortsynta människor och jag kan verkligen inte påstå att jag gått omkring och varit arg i nästan tio år, men jag har ändå inte tagit kontakt med honom. På min födelsedag i augusti hörde av han ändå sig, och undrade om vi kunde bli vänner igen. ”Annars gör jag gärna ett nytt försök om tio år” skrev han. Jag blev så glad att jag grät en skvätt.

Nu håller vi på att lära känna varandra igen. Ganska mycket har hänt under tio år, både själsligt och rent konkret. Det är väldigt kul och spännande. Jag är otroligt tacksam och glad. Det är något speciellt med folk man lärt känna i brytningsskedet mellan ungdomen och vuxenlivet. Vet inte riktigt när vi kommer att ses, vi bor ju ganska långt ifrån varandra, men ser fram emot den middagen.

Det finns ingen sensmoral eller poäng i det här blogginlägget. Jag ville bara berätta för er om hur glad jag är över min nygamla vänskap.

Okategoriserade

Tre bra tv-serier

15 september 2018

Jag kollar väldigt mycket på tv-serier. Fattar inte riktigt själv hur jag hinner klämma in så många, men kanske det är tiden jag sparar på att inte åka fram och tillbaka till jobb/dagis/mataffären, VAD VET JAG. Jag prioriterar väl bort mina barn. Jag vill i alla fall gärna dela med mig av mina senaste favoriter.

Forever handlar precis som en annan storfavorit The Good Place om livet efter döden. Svårt att skriva om denna utan spoilers, men ni som gillar Portlandia kommer att uppskatta Fred Armisen också i denna, PLUS otroligt roliga Maya Rudolph. Bered dig på många konstiga vändningar, bra humor och helt vanligt medelåldersparförhållande som är kärleksfullt, men kanske lite tråkigt. Finns åtminstone på Amazon.

Atypical. Den är inte sprillans färsk, men vill ändå tipsa om Atypical som precis kommit ut med säsong 2. Serien handlar om en 18-årig autistisk kille i en helt vanlig amerikansk familj. Den är inte så äckligt präktig som man kanske kunde tro (försöker då och då börja kolla på This is Us, men det är för präktigt och amerikanskt överspelat drama med GOD MORAL, får panik och stänger av). På Netflix.

Making it. Okej, den här SKA jag börja kolla på, men ingenting kan gå väl med Amy Pohler och Nick Offerman. Ingenting! De här är en show där folk bygger grejer. Finns på NBC.

PS The Good Place säsong 3 har premiär om bara nån vecka!

Okategoriserade Podcast

Tipsrundan, var goda och fyll på

13 september 2018

Här kommer några tips jag själv själv uppskattat att få. Älskar när ni tipsar mig om grejer, kan vara vad som helst, så feel free att fylla kommentarsfältet.

Podden Today Explained hade ett så jäkla bra avsnitt om Serena Williams, sexism och rasism. Lyssnade på det igår morse och funderar fortfarande på det.

Jenny skrev ett fantastiskt och mycket konkret inlägg om vad du kan göra om du oroar dig över att främlingsfientlighet och bruna ideologier sprids i landet.

Jag fick två chokladplattor på posten ända från London. Eller tekniskt sett är Kaakao inte choklad eftersom choklad enligt EU-regler ska innehålla kakoböna och socker och Kaakao använder dadlar istället för socker. Jaja, kaakao är MINST lika god som EU-choklad. Dessutom är den ekologiskt och gjord på bara fyra ingredienser. Det är finlandssvenska Stephanie Seege (bosatt i London) som är kvinnan bakom dessa delikatesser. När chokladnerven vill ha sitt, testa Kaakao!

Ja och så ligger det ett sprillans nytt avsnitt av Mellan raderna ute och väntar på att ni ska lyssna på det.

I veckans Mellan raderna blir det valsnack och förslag på ny stadsminister. Peppe har läst Geir Gulliksens ”Se på oss nu” och förundrar sig över bristen på kunskap om hur man ammar bland unga norska mödrar. Karin tipsar om bra podcast och så blir det bra feministisk fantasy i Maria Turtschaninoffs ”Breven från Maresi”. Och mycket mer såklart!”