Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Okategoriserade

Okategoriserade

Höger i USA

20 augusti 2017

För nåt år sedan började jag följa Fox News på Twitter för att förstå ”den andra sidan”. Jag blev ärligt talat lite chockad över retoriken där och hur redaktionen alltid använder citat som rubriker. Citaten är inte sällan borderline rasistiska och för folk som kanske har bråttom eller inte är så noga med detaljer uppfattas det säkert ibland som nyheter, istället för just åsikter.

Jag försökte tampas med mig själv och mina egna fördomar, se neutralt på CNN, Msnbc, New York Times, Los Angeles Times, Washington Post, The Atlantic och andra medier jag följer för att se om de gjorde samma sak, men jag förbisåg det eftersom de skrev det jag ville läsa. Hur jag än ansträngde mig tyckte jag fortsättningsvis att Fox  gjorde dålig journalistik och gömde sig bakom konservativa, på gränsen till extremhöger, programledares åsikter.

I dag läste jag en väldigt bra text av Karin Magnusson, som nyligen kommit hem från ett studieår på Harvard, där hon i en ledartext diskuterar en forskningsrapport om hur det egentligen inte finns någonting mellan mitten och extremhögern, bara ett stort, gapande hål i medielandskapet. ”I USA har gränserna mellan den anständiga högern och den rasistiska nätmobben suddats ut. Att ha hatarna på sin sida ger läsning, gillande och spridning på nätet. Att ha dem emot sig leder ofelbart till hatstormar, drev och dödshot.”

Vill också tipsa om Vice dokumentär från rasist- och antirasist demonstrationerna i Charlottesville. Den är bara tjugo minuter lång och så hemsk att jag grät igenom större delen av den, men se den. Och den här (ber om ursäkt för DNs betalvägg) förklaringen bakom den amerikanska söderns alla statyer och minnesmärken av forna ledare.

Okategoriserade Personligt

You’re not too old and it’s not too late

30 juli 2017

På min tisdagsridlektion i L.A. rider också en drygt femtioårig irländsk man. Han vann green card-lotteriet för knappt trettio år sedan och flyttade via New York till Los Angeles. Han är ingen jätteduktig ryttare, men kämpar på som bara den och skriver alltid ut ett referat av ridlektionen på Facebook efteråt. Jag tycker om att läsa referaten eftersom han är så brutalt ärlig med hur han kände det på hästryggen, vad han var stolt över och vad han inte alls fixade. Han skriver om annat också, mest om hur mycket han avskyr presidenten och igår: You’re not too old and it’s not to late.

Det var inte första gången jag läste om att en inte är för gammal och att det inte är för sent, men jag tycker att det var en bra påminnelse. Varje gång man står vid ett vägskäl och funderar på om man kan ha på sig jumpsuiten, säga upp sig och grunda eget, skriva bokjäveln, åka på världen runt resan, skilja sig från nån man inte längre älskar, bli ihop med någon man älskar, gå på Trädgården och dansa hela natten, börja rida eller vad som helst annat där man kanske bromsar sig själv ska man tänka på att man inte är för gammal och att det inte är för sent. Ibland hindrar man sig själv från att göra roliga och viktiga saker för att man är rädd för vad andra människor ska säga, eller för att man vill men inte riktigt vågar och då använder sig av ursäkten att man är för gammal och att det ändå är för sent. Det ska man inte göra, livet är för kort för att vara orolig för vad andra ska tycka eller för att bromsa sig själv från att bli lycklig och röra sig framåt i livet.

Okategoriserade

Enkel hummus och middag på rester

25 juli 2017

Ingen av oss orkade handla mat (Magnus hade sänt NyMo samma morgon och en demon hade tagit över Majlis kropp natten innan) så vi gjorde en räd i kylskåpet och lyckades skapa en ganska skaplig middag av olika röror. Plus kantareller Maggie och jag köpte när vi sneddade över Hötorget tidigare i dag. Jag brukar svänga ihop en oambitiös, men väldigt god hummus utan tahini, men med vitlök, spiskummin, torkad koriander, citron, olja och såklart kikärter. Mixar ihop alla ingredienser (oljan sist av allt) och serverar sedan. Mycket enkelt och mycket gott.

Ett annat superenkelt recept är hemlagad pesto. Så mycket godare än butikspesto. Mixa ihop in färsk basilika, pinje (eller vilka som helst andra nötter), parmesan, olja och eventuellt vitlök. Tadaa! Ni då, vilka är era bästa latmans-middagslösningar

Okategoriserade

Sommarskräck och relationer

16 juli 2017

Vi spelade in den redan för en knapp vecka sedan, men nu hade Magnus äntligen tid att klippa den. Trumvirvlar: MELLAN RADERNA MED JIHDE OCH ÖHMAN! Vi pratar om det vi är mest rädda för i skräcklitteraturen, det blir en del John Ajvide Lindqvist, Mats Strandberg och såklart Stephen King (men bara lite). Deckarläsningen har inte heller legat på latsidan och vi har båda läst Jane Harpers debut ”Hetta”. Jag vill också tala om Isabelle Ståhls välskrivna, men något sena ”Just nu är jag här” och om Lena Ackebos fortsättning på ”Världens vackraste man” nämligen ”Kära Barbro”. Ett späckat avsnitt!

Jobb Okategoriserade

Hur får man folk att läsa tidningar?

11 juli 2017

Anna skrev:

”…Sen undrar jag om du har några tips på hur man själv kan sprida information och uppmuntra folk att läsa printmedia, olika tidskrifter, osv. Läsekretsarna åldras och många är inte längre intresserade av att prenumerera eller läsa en papperstidning. Det är ju också en fråga om tid, märker tex att många helt enkelt inte har tid eller intresse för att läsa något som de själva kanske ingår i målgruppen för. Vad kan man göra för att sprida intresse och uppmuntra folk att köpa/prenumerera på olika mindre tidskrifter istället för att bara läsa gratis på internet? Finns det något mer vi kan göra för att säkra arbeten för skribenter i framtiden? Alla tips välkomnas!

Ville Vad skulle du rekommendera att man svarar de som undrar om mer nischade magasin verkligen har en läsekrets, dvs egentligen ifrågasätter oss som skriver artiklar till dem (och ens framtida yrkesmöjligheter, kan man leva på det? vem läser det? är verkligen någon fortfarande intresserad av det? osv)?”

Svårt och bra fråga! Mitt mest optimistiska jag tror så här: Papperstidningen kommer att vara en lyxvara som på sin höjd dimper ner på hallmattan/landar i postlådan under helgerna. Däremot kommer de digitala versionerna att bli allt bättre och folk kommer att betala för det. På samma sätt som folk slutade ladda ner musik då Spoitfy, Tidal, Apple Music etc kom och filmer då Netflix, Amazon, HBO, Hulu osv lanserade tjänster kommer folk snart att inse att på samma sätt som man betalar för nöje på internet, är det lika naturligt att man betalar för journalistik.

I USA där presidenten startat ett informellt krig mot bland annat New York Times och Washington Post har det lett till att tidningsprenumerationerna faktiskt ökat. De som inte tror på Trumps agenda har protesterat genom att prenumerera på dagstidningar och på så sätt stöda den fria pressen och indirekt demokratin. I ett demokratiskt samhälle är nämligen journalistiken en av grundpelarna. Det måste finnas en oberoende instans som granskar den politiska och ekonomiska makten. Exempel: När statsminister Juha Sipilä försökte påverka public service-bolaget Yle halkade Finland ner från första platsen på listan på länder med bäst pressfrihet (USA ligger på plats 41).

Nuförtiden florerar det konspirationsteorier om att pressen är nåt slags egen maktkonstellation i sig. Och det ÄR den visserligen, men på ett annat sätt än vad dessa konspirationsteoretiker kanske tror. Media är inget statiskt organ i sig som försöker ta över regeringen. Media ska kunna granska vem som helst och vilken institution som helst utan att bli bestraffade. Journalistikens makt handlar om vem som får komma till tals, hur hen ser ut och vad/vem hen representerar. Därför är det ytterst viktigt att journalisterna rannsakar sig själva, att de är utbildade och att de får betalt för sitt jobb. Ingen kan göra ett bra jobb utan lön.

Gällande nischade tidningar tror jag faktiskt att deras läsekrets är så pass lojal och intresserad att de kommer att överleva. Införstått såklart att de är relevanta, välskrivna och att journalisterna anstränger sig för att tänka ett steg längre och ständigt utvecklas.

Jag tror med andra ord att en viktig del i att få folk att betala för journalistisk är demokratiargumentet. Att ett fritt samhälle kräver en fri press och att en fri press måste finansieras. Jag tror också på utbildning, att människor som är konspiratoriskt lagda, eller bara tror att de lurat systemet, som hittar Yotube-klipp om ”den riktiga sanningen” förstår skillnaden mellan att en mer eller mindre anonym/oberoende person slänger ut sig alternativa versioner av verkligheten, fattar skillnaden mellan riktiga journalister och ja… Youtube-klipp. Jag kan fatta att det är kittlande och spännande med någon som säger att hen är emot etablissemanget och eliten, men i praktiken är faktiskt journalistiken (i Norden) oberoende. Så länge som den finansieras, hellre av  prenumeranter och annonsörer än till exempel direkt av statsmakten.

En viktig aspekt med printmedia och traditionella nyhetssändningar på radio och tv är att nyhetskonsumenten då får ett paket av information som hen kanske inte själv visste att hen var intresserad av. Bra journalistisk är folkbildande.  Det är liksom i allas intresse att leva i ett land med fungerande och oberoende journalistik (obs: journalistiken är aldrig neutral eftersom ingen människa är neutral, men det kan vi prata om i ett annat inlägg). Exempel på viktig och aktuell journalistik: när New York Times grävde fram Donald Trump JR’s e-postkorrespondens med rysk advokat som lovade ”smuts” på Hillary Clinton mot vissa gentjänster om Trump senior blev president.

Svar på din fråga är antingen den här långa harang, eller bara kort: om någonting du konsumerar är gratis är det du som är produkten.

PS Detta, tillsammans med feminism, är en av våra kärnfrågor i Magnus och Peppes podcast. Lyssna vettja!

Okategoriserade

Planerade inlägg

7 juli 2017

Jag ska precis åka ut på vischan med mamma, Vidar och Majlis. Eftersom internet är obefintligt på stugan hade jag tänkt pressa ur mig ett snabbt blogginlägg innan vi drar, men allt jag vill blogga om kräver lite mer omsorg än tjugo minuter.

Bland annat följande:

Systerskapet och om hur det INTE handlar om att backa alla kvinnor okritiskt. Kvinnor kan också vara rasister, antifeminister, homofober eller annat. Systerskapet är inget frikort som ger en rätt att behandla andra människor hur som helst. Det systerskapet ÄR är att glömma bort uppfattningen om att there can be only one. Att det bara finns plats för en kvinna på scenen, i styrgruppen, i politiken etc. Systerskapet handlar om att se patriarkatet och förstå hur det systematskt nervärderar kvinnor och att själv medvetet motverka detta. Systerskapet är att lyfta och ge plats åt kvinnor. Att inse att jämställdhet handlar om att de som inte är vita medelklassmän får jobba lite extra för att nå samma resultat som snubbarna.

Hur man faktiskt inte behöver ”ta debatten” och ge plats åt nazister, rasister och kvinnohatare i sina social media-flöden. Att yttrandefriheten också betyder att man kan bli emotsagd och det inte är samma sak som att bli nedtystad. Efter att ta tagit bort den anitfeministiska snubben från mitt Facebook-gäng känns det som om jag kan andas djupare och lugnare. Jag behöver inte honom där för att påminna mig om alla rövhål där ute.

Om att män borde läsa mer skönlitteratur.

Om hur journalister och krönikörer ska tänka steget längre, inte bara upprepa redan dokumenterade tankar. Fast detta ska Maggan och jag tala om i nästa podd så det behöver jag kanske inte blogga om.

Men det får ni ta sen för nu drar jag! Hej då så länge!

Brunch Helsingfors Okategoriserade

Bra brunch i Helsingfors

6 juli 2017

Resan över var förresten väldigt lyckad. Vi skålade för mamma och åt middag på en restaurang med en avsmakningsmeny. Rekommenderar! Sedan simmade kidsen i bollhavet och vi andra gick ut på däck för att se Viking Mariella glida igenom den åländska skärgården. Här passade en snubbe på att fria till mig, men tackade nej. Skulle ha känt oartigt mot Magnus att ta emot erbjudandet.

 

 

När vi orienterade oss ut från Viking Mariella imorse, en kvart efter att färjan tagit iland, kände jag mig som Rick i The Walking Dead, när han vaknar upp på sjukhuset och upptäcker en helt öde värld. Skulle inte ha blivit förvånad av att möta en zombie eller två. och det gjorde vi väl, men de var väl mer bakis än döda.

På tips av mim goda vän Minna åt vi frukost på El Fant på Katrinegatan. Mycket gott! Magnus ba: ”EXAKT så där ska en bit mozzarella se ut!”
Jag: ”Det är en pocherat ägg” (fast håller med honom om osten)

Nu har jag precis skjutsat Maggie till Stockholmsflyget, någon måste ju göra Nyhetsmorgon också, och ska själv hälsa på släktingar och sedan ta mig ut till min mammas sommarställe och senare till Pyrets. Ensam med två barn. Just saying.

Okategoriserade

Kan ej hantera mäns sjukdomar

30 juni 2017

Ett drag jag är mindre stolt över i mig själv är att jag blir så irriterad på Magnus när han är sjuk. Han kan komma hem med en benpipa utstickande ur smalbenet och jag måste verkligen bita ihop för att inte be honom sluta sjåpa sig. Nu är det sällan han kommer hem med öppna skottskador, men under den senaste veckan har han varit ordentligt förkyld och haft bihåleinflammation. Eftersom han vet hur mycket jag ogillar gnäll om sjukdom håller han tyst men signalerar ändå att han är sjuk genom att snyta sig högt, oja sig när han mätt febern och sucka djupt och dramatiskt när han svänger sig i sängen. Och jag fattar ju att han mår dåligt, men jag är usel på att förvandlas en Florence Nightingale som ömsint vårdar om sina patienter. Tänker att det delvis beror på att jag sällan är sjuk själv och att jag är en sociopat.

Till mitt eget försvar vill jag ändå säga att jag verkligen anstränger mig för att bli bättre och tycker mig ske små framsteg i att fråga hur Magnus mår och om jag kan vara till nån hjälp.

Okategoriserade

Ett bok och en tv-serie

29 juni 2017

Inför Crimetime ska både jag och Jihde plöja igenom ett antal deckare och trots att jag verkligen inte vill vara den typen av människa som tycker att det är viktigt att påpeka att hen inte läser deckare är jag nu tvungen att medge att det är väldigt sällan jag läser kriminalhistorier. Inte för att jag skulle hysa någon som helst elitism eller förakt gentemot dem, men för att det nu bara blivit så. Därför är det med stort nöje jag vill rekommendera Jane Harpers (som jag händelsevis ska intervjua på Gotland) och roman ”Hetta”. Inser först nu att hetta inte är namnet på en person som ännu inte dykt upp i historien, utan beskrivningen av värmeböljan. Hehe, får ej pris i snabbtänkthet.

Det är något med Harpers sätt att berätta som gör att texten bara matas in i mig och när jag inte läser längtar jag efter att fortsätta. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör den så attraktiv. Mordmysteriet är hemskt, men inte så läskigt eller spännande jag känner min egen puls i öronen. Det är snarare som att sitta på en cykel och bara rulla ner för backen. På ett bra sätt. Med bra språk och fina miljöbeskrivningar.

Det andra tipset är otippat nog tv-serien Billions. Gav den en chans för knappt ett år sedan, men fick i nerven då det fanns så tråkiga kvinnoporträtt i den och slutade kolla. Eller snarare så här: Alla kvinnor fanns till för att stöda, peppa och bekräfta männen i serien. GÄSP! Men, men så låg jag sömnlös i Stockholm och ville ha nåt att bota jetlaggen med och där fick Billions en andra chans. Nu tycker jag den är hur spännande som helst. Fast med samma usla kvinnoroller.

Bild från Variety.

Okategoriserade Personligt Stockholm

Hemligheten bakom ett lyckligt äktenskap

27 juni 2017

Magnus har jobbat EN dag och jag håller på att bryta ihop. Jag har ju misstänkt att vi är lyckligt lottade som kan jobba hemifrån enligt flexibla tidtabeller, men nu när jag är ensam hemma med en sjuåring och en åtta månader gammal baby inser jag varför äktenskap kraschar. Detta är ej ett välfungerande system. Jag fattar att folk med barn skiljer sig under pressen. Den ena är hemma med barn och dödstrött när den andra kommer dödstrött hem från jobbet. Hemligheten bakom ett lyckligt äktenskap måste ju vara att båda är mer eller mindre lediga hela tiden eller att man i alla fall inte har en massa tider att passa och är ensam om alla code brown-blöjor.

Jag tog mig i alla fall i kragen och åkte ut till min goda vän Annicas kolonilott på Kungsholmen. För att jag a) ville hänga med Annica b) det enda sättet att överleva dagen var att göra en utflykt. Gav upp alla drömmar om att jobba lite. Idyllen var total.

Annica hade lyckats fixa till sig en alldeles ny kolonilott med ett litet hus designat av elever på nån arkitektskola. Jag gillade verkligen kombinationen gamla hederliga stugor med ultramoderna byggen. Som om mysigheten inte räckte bor Annica och Daniel bara ett stenkast ifrån lotten. Ser fram emot grillkvällar och rosé senare i sommar.

Det råkade sig att Annica fick sitt andra barn bara tre veckor efter mig. Medan Majlis föddes i ett badkar, passade Eva på att göra entré hemma i duschen hos Annica. Det var ej planen, men gick bra ändå. Annica och jag kom överens om att kvinnor är det närmaste Gud mänskligheten kan komma. Fatta att man kan skapa liv.

Vi kom hem vid halv fyra-tiden och nu börjar den otåliga väntan på att också Magnus ska komma hem så att vi är jämna lag. Två mot två. Det kommer tyvärr att bli en utdragen väntan eftersom Maggan ska sända Nyhetsmorgon imorgon och det innebär att han jobbar sent ikväll och stiger upp tre på morgonen imorgon.

Jag är inte dummare än att jag fattar att jag är extremt bortskämd, men tänker ändå fortsätta muttra om hur jobbigt det är att passa barn. Speciellt när det mindre tydligen lärde sig krypa i dag. Ett kudos till alla er som klarar av jobb och barnskötsel (ofta med fler barn) utan att vara en gnällig mes som jag.