Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

OOTD

OOTD

Den ofrivillige feelgood-älskaren

23 maj 2018

Veckans Mellan raderna ligger ute och väntar på er! Karin blev så inspirerad när jag för två veckor sedan pratade om Nina Lykkes ”Nej och åter nej” att hon läste och pratar om den. Jag gottar ner mig i syskonkärlek och -hat i Lena Ackebos avslutande del av trilogin om Mona och Barbro. ”Darling Mona” heter den. Vi reder också upp missförståndet (?) om att vi avskyr pojkflickor, men Karin erkänner att hon inte känner sig helt bekväm på damresor. Ja och så blir det tips på tv-serier och lite amerikansk politik och mycket feminism. Sånt som man gillar.

Tipsa gärna en vän om denna lilla podd! Och förresten så gäller ännu samarbetet med BookBeat: koden PeppeFi och PeppeSe ger er en månad av gratis lyssning. Kanske lägligt nu när sommaren nalkas. Sätt hörlurar på ungarna i baksätet/tåget/bussen och låt dem lyssna på en bok när ni åker till landet/stranden.

Så här såg jag för övrigt ut när jag följde Vidde till skolan imorse. Samma Vidde tog bilden: Skinnpaj: second hand, tröja: Anine Bing, leggings: Kenza-samarbete? Sneakers: Puma. Nu min fråga: Har alldeles för många bananer (ej metafor), vad ska jag göra med den innan de blir bruna?

Hästar Los Angeles OOTD Personligt

Friday night lights

19 maj 2018

Vad händer igår i Peppes liv då? Undrar ni kanske inte alls, men det ska jag ändå berätta för er. Jag inledde som vanligt dagen med ridlektion. Det var en riktigt bra lektion dessutom. Var lite orolig för att det skulle bli rodeo, eftersom Gus som jag red stått i två veckor på grund av ett sår på benet, men allt gick bra.

Åkte hem och kastade mig, så fort jag kommit in genom dörren, framför mikrofonen för att spela in Mellan raderna. Vi pratade om en feelgood-bok, en deckare, en recension av Ann Heberleins nya roman och såklart om Fuckboy-boken. Magnus sa att han skrattade högt när jag klippte och det är väl ändå ett gott tecken. Föreställ er att jag är svettig och i ridbyxor medan jag pratar.

När Vidde kommit hem från skolan åkte vi till Hancock Park för att hälsa på några kompisar. Trafiken var hemsk, som den brukar vara på fredag eftermiddag, men vi belönades med pool och vin och bra sällskap när vi kom fram.

Trots att hon fick ett par kallsupar var Majlis helt orädd i vattnet. Det är kanske alla barn i den åldern. De har liksom ingen referens till döden.

Det var verkligen drömkvällen för Majsan: Pool OCH hundar som hon smygmatade med chips till vi var tvungna att gömma allt ätbart.

Själv gick jag omkring och var zen.

Sen åt vi middag, pratade om hästar och Sverige och manus och hade det otroligt trevligt. Bilfärden hem tog bara 30 minuter. I LA mått mätt är det som att kila över till grannen. 

Brunch Hästar OOTD

Hästar, tacos och ångesten inför en krönika

4 maj 2018

Eftersom jag är en högst vanlig person är fredagen min favoritdag på veckan. Då börjar jag dagen med att träffa Frida i stallet och ha en hard core ridlektion. Nu börjar det bli så varmt på dagarna att 9.30 är det senaste man kan rida utan att svettas ihjäl. På grund av force majeaur (min skjuts blev förkyld) och andra orsaker kom Majlis och Magnus med till stallet. Majsan tjöt av glädje för varje häst hon såg och inne i stallet frustade och gnäggade ALLA hästar som svar på hennes ”Heeeeej”. Mitt mamma/hästhjärta bultade lite extra.

Efteråt var Magnus vrålhungrig och vi svängde förbi hemmet för att jag skulle kunna duscha och promenerade sedan iväg till Oysterette där vi utan att kika på menyn beställde det vanliga. Jag drack lemonad. Säga vad man vill om amerikanerna, men lemonad kan de vanligtvis göra. Färskpressad och precis så sur att ens mun snörper ihop sig lite. Oerhört läskande.

Ja och sen promenerade vi hem för jag skulle jobba lite. Jag skriver bland annat på en kort essä/krönika om Metoo-uppropet i USA. När jag blir tillfrågad att skriva krönikor blir jag alltid glad eftersom jag föreställer mig att det är lätt och snabbt fixat då jag inte behöver intervjua någon, sen sitter jag i fem hela arbetsdagar och har ångest, slipar på varje tanke och formulering, väger alla ord, känner mig dum och tvingar Magnus att läsa. Fakturerar några tior.

Min väska håller tydligen på att förlösa en lite minde babyväska mitt på gatan.

OOTD

OOTD i secondhand

2 maj 2018

Det har blivit lite tomt på dagens outfit här på bloggen, men den saken får ta en vändning nu. Maggie snackade om att han skulle vilja ha en läderjacka och jag föreslog att vi skulle svänga förbi Wasteland (ehum finns som tips i Mitt Los Angeles), som är en second hand-kedja med kurerat innehåll. Alltså ingenting för proffsfyndaren, men perfekt för oss som gärna vill köpa second hand, men backar lite när det blir FÖR mycket paltor med mystiska dofter i thriftshopparna.

Det hela slutade GIVETVIS med att jag kom ut med en läderjacka med fransar, medan Maggan inte hittade något alls som passade hans kropp och smak.

Tröja: Karines hand me down, kommer från en liten fabrik i Bretagne. Kjol: Asos, några år gammal. Solglajjor: Anine Bing.

OOTD

Vardagen som hemmafru

25 mars 2018

Hej från söndagssoffan! Medan jag skriver detta sitter det en ettåring på mitt huvud och en åttaåring beställer mackor från Restaurang Peppe (ej pizzerian i Oslo). Magnus ramlade in nånstans kring tre på morgonen och åkte på inspelning ungefär tio timmar senare. Mellan det hann vi spela in en podd och jag springa milen. Jag hann också arbeta upp en ordentlig irritation över hushållsarbete och barnavård. Vår relation är sämst när Magnus jobbar heltid och inte som frilansare. Jag biter mig konstant i tungan för att inte komma med spydigheter när Maggan tar sig 60 minuters morgonbad, utan istället bibehålla nåt slags god stämning här hemma. Tänker att min tid kommer (på torsdag och framåt). I idealsamhället finns det alltid fler än en vuxen hemma med barnen.

Min kompis Anine Bing gjorde en extremt fin barnkollektion Bing Kids och skickade några plagg åt Vidde och Majsan. Här försökte vi få in ungarna på samma bild. Det gick sådär. Bra stylo ändå.

 

Jaja, nu ska jag avsluta Mördarens mamma som jag ska tala om i morgondagens Mellan raderna. Ajöken! På bilden högst upp är såklart Blankens DTLA. Får alltid komplimanger för mina skor när jag är ute och rastar dem.

 

Los Angeles OOTD

Invigningsfest för Acne i WeHo

23 mars 2018

Igår hade Los Angeles nya Acne Studios-invigningsfest. Det regnade och körappen Waze sa att det skulle ta nästan en och en halv timme att ta sig till West Hollywood. Jag tvekade. Sen insåg jag att det lätt kan bli en vana att bara stanna hemma för att det är så mysigt att glida omkring i mjukisbyxor och inte ha barnvakt. Ringde barnis, beställde Uber och susade österut med min kompis Mathilda.

Kom fram och fick en otroligt god mescaldrink i handen. Jag är ingen drinkmänniska, föredrar öl, vin och champagne, men ibland får drinkarna till det. Som den här.

Kollade runt bland kläderna och orienterade oss sedan till ett stort tält där det bjöds på mat och mer drinkar av oerhört vackra män. Vill inte objektifiera någon här, men det var en lyckad casting.

Träffade en massa folk jag tycker om och åkte hem vid nio. Just det! Pratade bland annat med Izabella Scorupco och passade på att be henne om ursäkt för att jag sms:at henne så mycket för ett reportage.

OOTD Personligt

Världens lyckligaste folk?

15 mars 2018

Igår fick jag äta middag med ett gäng amerikanska och finska damer hemma hos Finlands generalkonsul Stefan. Temat var jämställdhet, samt jämställdhet och högre utbildning. En väldigt trevlig kväll på det stora hela. En av de amerikanska professorerna frågade om vad hemligheten är till att Finland är världens lyckligaste land. FN:s lyckomätare jämför bland annat bruttonationalprodukten, socialt skyddsnät, hälsa, frihet och frånvaro av korruption.

Det är inte världens lättaste att definiera lycka, men i mångt och mycket handlar det väl på ett samhälleligt plan om förtroende för myndigheter och en känsla av att någon fångar upp en om en blir sjuk, arbetslös eller hamnar i annan knipa. I Bhutan mäter har de ett lyckoindex: Bruttonationallycka, GNH istället för bruttonationalprodukt, BNP. Myndigheterna undersöker invånarnas lycka regelbundet enligt många olika parametrar och stor vikt läggs vid att människor ska kunna leva i samklang med naturen. Däremot är Bhutan knappast en demokratisk dröm och enligt FN:s World Happiness Index kommer landet på 97:e plats

På ett personligt plan är jag en människa som har lätt för att vara lycklig. Det hjälper såklart att leva med en glad människa och på det stora hela vara en priviligerad person. Nu menar jag inte att jag går omkring med en bubblande känsla av lycka i magen hela tiden, men är mer glad än ledsen. Ni då? Är ni lyckliga? När i så fall? Och var bor ni?

Så här var jag förresten klädd igår. Kände mig väldigt snygg i rött läppstift, fejk läderbraxor, gammalt svart linne från Weekday, second hand-kavaj från Rodebjer och längst ner Blankens The DTLA.

Okategoriserade OOTD

Temperaturen i Santa Monica

25 februari 2018

Här kommer en OOTD: Jeansjacka och tröja: Anine Bing, fejk läderbyxor: H&M, boots: Blankens.

Vi tog det launa hela dagen. Jag sträckläste ”Ett jävla solsken” (så bra! Och kom ihåg att jag gör ett samarbete med BookBeat och ni kan lyssna på solskenet och en massa annat gratis på BookBeat i en månad med koden Peppefi och Peppese). Det är för övrigt den kallaste februari jag upplevt sedan vi flyttade hit. Temperaturen klättrar knappt upp till 15 grader och det är iskallt inomhus. Alltså jag fattar att det känns futtigt att klaga på +15, men det känns så helvetiskt kallt. Vi kurar ihop oss med filtar och använder yllesockor hemma. Husen här inte precis anpassade till kyla.

Vi tog en snabb promenad upp till Primo Passo för att köpa en kaffe och Majlis var RASANDE över att hon måste åka i vagnen istället för att gå. RASANDE! Vi lät henne gå själv på vägen hem och det tog såklart otroligt lång tid eftersom hon var tvungen att stanna och hälsa på alla hundar vi mötte. När vi kom hem gjorde vi oss iordning och åkte på fest till Sandra och Tom som ska åka tillbaka till Stockholm (men nog återvända till LA). Magnus sa att vi på den här bilden såg ut som ett team som precis klarat en utmaning: WE DID IT!

Ja och innan det skrev jag en kort text på Amerikabloggen om en grej vi talade om i senaste podden: Nämligen hur kombinationen vapen och snäv mansbild leder till mord. När jag bloggar om feminism och/eller antirasism på HBL brukar det inte sällan dyka upp män som vill korrigera mig. Förklara hur kvinnor biologiskt är underkastade män och så vidare. Jag tycker att det är sjysst att föra en kort dialog med snubbarna, liksom försök förstå dem och svara dem. MEN så ofta urartar det i att de skriver jättelånga elaka kommentarer och mail till mig. Då känner jag en hemlig lite njutning att inte läsa det det skriver. Jag läser på sin höjd den första meningen och tar sedan bort skiten. Föreställer mig hur mannen suttit framför sin dator och skrivit, formulerat och kanske lagt ner tid på att subtilt förklara varför han hatar kvinnor och så läser ingen någonsin det. Det är ju bara jag som vet att ingen någonsin läser hatet, men det gör mig ändå väldigt nöjd.

Jobb OOTD

Jag förtjänar inte er!

6 februari 2018

Tack för att ni tog er tid för att svara på det senaste inlägget och tack för att ni skrev så oerhört fina saker. Det gjorde mig så väldigt glad och lite generad. Det ni skrev att ni gillar med bloggen är precis det jag vill att bloggen ska vara. Nu fick jag lite prestationsångest, men det får jag ta och leva med. Stort tack igen!

 

Här kommer en liten lista som jag hittade på Sandras blogg.

något jag värderar högt i min vardag:
att inte ha en chef och få välja mina arbetsuppgifter själv. Jag trivs överlägset bäst utan arbetssammanhang. I dag publicerades till exempel en essä om dickpics jag skrivit (mycket inspirerad av Caroline Haines ”Män visar kuken för mig”). I dag har jag också förhandlat om ett poddsamarbete, skrivit ett bloggsamarbete och hälsat på en kompis i Los Feliz.

det här äter jag till frukost:
Två knäckebröd med ost och tomat, ett löskokt ägg och tre koppar svart kaffe.

när går jag och lägger mig:
Lägger mig mellan tio och halv elva, försöker alltid se en tv-serie i sängen innan jag somnar. Det är liksom bara min tid, men John Blund tar mig vanligtvis halvvägs in i avsnittet.

saker som står på min tråkiga vardagliga to-do just nu och som jag aldrig gör:
Slänga flaskor och kartonger i återvinningslådorna bakom huset.
Städa upp korgen med sladdar och lös elektronik under vita bänken.
Samla ihop leksaker Vidar inte längre leker med och donera dem till välgörenhet.
Det som funnits länge på min lista och som jag verkligen gjorde var att köpa cederträ att skrämma bort djur som tuggar på mina kläder i garderoben.

det här äter jag till lunch:
I dag åt jag lunch med Karin i Los Feliz, en vegetarisk sallad med getost och nötter. vanligtvis blir det en second breakfast. det är att leva livet till fullo!

när jag går upp:
Mellan kvart i sju och sju. Skulle gärna sova en timme till, men det händer väl nånstans kring 2020.

jag går till jobbet/jag kommer hem från jobbet:
har inga egentliga arbetstider, vilket jag försöker ändra på. det kan ej vara bra att befinna sig i beredskap hela tiden. på coachingen har jag pratat om att bli bättre på att strukturera upp mina arbetstider och det ska ske nu.

en vanlig vardagsmiddag:
tacos med guacamole, mozzarella och bönröra och tabasco.

vad jag gör på vardagskvällar:
springer, lagar mat, tar ett bad, kollar på tv-serier, läser bok, leker med barn och äter middag.

har jag söndagsångest:
aldrig!

OOTD: Kofta från James Perse, Jeans från Mother, t-shirt från Everlane och sneakers från Puma.

Feminism OOTD

Hur ska vi göra med hudvården?

30 januari 2018

Okej, här kommer en snabb spaning: Korrigera gärna mig ifall den inte går i mål. Skriver detta i hasten mellan middag och dusch efter ridlektion, men here goes: Hudvård! Så mycket som handlar om hudvård i dessa tider. Jag är visserligen frivilligt med i en hudvårdsgrupp på Facebook, men också i andra grupper och på bloggar och andra sammanhang snackas det om syror (Hanna bloggade om det häromdagen), foundations, rengöring, lotions och tusen andra produkter och sessioner.

Jag tycker handen på hjärtat att hudvård ska få vara ett intresse som vilken hobby  som helst (ingen klagar på snubbar som lägger ner oskäligt mycket pengar och tid på sina intressen (här satt jag i fem minuter och tänkte: VAD GILLAR KILLAR? Fotboll? GTA?), men eftersom hudvården finns överallt och att det blir allt mer normaliserat att göra lite ingrepp här och där (hej influencervärlden!) är det svårt att inte alls bli påverkad. Eller jag blir det i alla fall.

Jag har på sistone noterat små rynkor kring mina ögon och i pannan, leverfläckar och födelsemärken. Fåfängan i mig vill smörja in mig med ALLT. Jag vill att folk ska tycka att jag är snygg. Jag är sugen på att köpa skiten, men nånstans inom mig säger en röst att det är ganska mycket pengar för ganska lite resultat. Det går liksom inte att göra det Cher vill när hon sjunger If I could turn back time.

Och jag tycker verkligen att folk ska få ha ett hudvårdsintresse! Leka med smink och utforska nya produkter (jag är bara avundsjuk på de som är bra på att sminka sig). Jag fattar att det är kul. Jag vill verkligen inte vara den som nervärderar ett kvinnligt intresse, det ska fanimig ha lika hög status som traditionellt manliga hobbyer, MEN nu råkar det sig att just det här intresset handlar om att göra en snyggare, bromsa upp åldrande, ge en jämnare hy och se piggare och finare ut. Kanske alla (andra) gör det för sig själva, men visst är det det är ett lustigt sammanträffande att det är sådant som patriarkatet ger tummen upp för. Kvinnor ska vara snygga att se på, unga och vackra har högre status än motsatsen. Det är den här tillfälligheten som skaver i mig.

Tänk om det nya stora kvinnliga intresset istället handlade om att bli smartare, eller bättre på pingis?

 

Pjuck: Blankens DTLA, jeans Mother, t-shirt Everlane och minns inte varifrån jeansskjortan kom, men gammal som gatan är den. Plats: Ventura Boulverad, har nynnat på Tom Petty-låtar hela dagen.