Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Personligt

Personligt

Det är inte du, det är prestationssamhället

30 april 2017

Hanna skriver ett inlägg med rubriken ”Jag är så trött”. Själv började jag på ett inlägg med exakt samma rubrik för två dagar sedan, men lät bli att publicera det eftersom jag tänkte att min personliga tröttma inte kan intressera någon. MEN nu tänker jag annorlunda, för det kan inte vara en slump att Hanna (ej personen som skrev blogginlägget) och Amanda kränger mirakelpiller mot trötthet, att försäljningen av kosttillskott ökar, att allt fler skriver om hur det enda de vill är lägga sig ner och sova en liten stund.

Själv har jag försökt bot på min trötthet genom att springa, äta frukt och grönsaker, dricka kaffe, ta järntabletter, yoga och prestera hälsa på alla tänkbara sätt. Eftersom det inte har hjälpt speciellt mycket har jag funderat på om det är åldern. Att jag nu kommer att vara ständigt trött fram till den eviga vilan. Men sen slog det mig att min och Hannas (ej hon med Amanda) och alla andras trötthet kanske mer beror på massa förvärvsarbete, plus hushållsarbete, plus småbarn, plus kreativa uttryck, plus vänskapsförhållanden att vårda, plus skönhetsnormer, plus sociala medier, plus upprätthållande av parförhållande och så vidare. Sammanfattat i ett ord: prestationssamhället.

Att säga att vi får ta och skärpa oss funkar inte heller, för det är precis det vi gör hela tiden. Skärper oss för att göra rätt. Man kan inte skylla på individen för att kulturen är fucked up. Däremot kan vi tillsammans ifrågasätta och call samhällets bluff. Vara latare, ta efter Magnus som njuter av livet och kollar på tv-serier mitt på dagen och kanske dricker ett glas vin till det. #goalz

Handen upp nu, vilka av er är trötta oftare än ni skulle önska att ni var det?

Personligt

En operfekt fredag morgon i San

29 april 2017

Livet är inte alltid så glamouröst som det kanske ser ut på bilderna. Igår vaknade jag, satte mig upp i sängen och fick inte långt därefter en mjölkspya rakt ner i pyjamasbyxorna. Precisionen var så exakt att jag inte kunde annat än skratta. Staplade sedan in i köket och konstaterade att Magnus, som varit ute och firat vår kompis Erics födelsedag, låg ute och sov på vår lilla uteplats. Magnus romantiserar uteliggarlivet på ett nästan perverst sätt och hade tydligen beslutat sig för att vira in sig i ett duntäcke och sova utomhus. Lite senare, när Maggan skulle ta Vidar till skolan, noterade vi att han på vägen hem i natten också hade snott grannens låda med imperfect veggies (”DEN LÅG UTANFÖR VÅR DÖRR!”). Vi returnerade grönsakerna och funderade på att själva börja prenumerera på en sådan låda. Sen drog jag till stallet och lämnade Maggan och Majlis hemma.

Personligt Träning

Svett och meditation

26 april 2017

Det här är ganska pinsamt att erkänna, men jag är en person som tycker om att vara bra på saker. Helst av allt är jag bäst. Det är en ganska dålig (och otrevlig) egenskap eftersom det gör att jag ibland undviker att göra saker jag är dålig på. Som till exempel Pers och Pernillas pingisturnering förra året. Fine att jag var gravid, mådde illa och vi inte hade nån bra barnvakt för Vidar, men det var ändå lite, lite skönt att inte vara med och visa hur sjukt dålig jag är på pingis. Men jag får verkligen ta och skärpa mig, för det är främst av allt världens roligaste fest, den där pingisturneringen, och verkligen gå på årets som ordnas den 20 maj.

Jag är sannerligen inte bäst i världen på att rida, men jag känner att jag gör, efter alla dessa år, framsteg hela tiden och det är så jäkla kul. Det är faktiskt roligt både när det går bra och när det går ganska dåligt. Igår hade jag inte precis världens bästa lektion, men det var ändå en skitbra timme. På hästryggen känner jag mig också helt befriad från prestige eller internt tvång att vara duktig.

Inte nog med att det värker i muskler och svetten lackar, det är också så meditativt att rida. Det går inte att tänka på något annat än hästen. När jag ser bilder på mig själv ridandes gör jag alltid konstiga miner, så där man gör när man är riktigt fokuserad.

Förutom i dag då jag hoppade för första gången på ett år och Frida efteråt sade att jag såg så lycklig ut, att jag omedvetet hade lett brett medan jag galopperade genom hoppbanan. Det är ändå ett ganska gott tecken.

Här är Frida, förresten.

Okategoriserade Personligt

Saker jag tänkt på

24 april 2017

Saker jag tänkt på:

  • Lyssnade på podden En varg söker sin podd som diskuterade den sista säsongen av Girls. Jag håller med om att det var en superbra säsong och att det sista avsnittet var sådär. Men samtidigt gillar jag att det allra sista vi såg av Girls var så operfekt. Ingen svulstigt avslut där trådar knyts ihop och alla återförenas i en enda tårfylld och kärleksfull kram, utan ett ganska mediokert vanligt avsnitt. Så där som livet är mest. Nu vill jag börja om på säsong ett.
  • Så spännande att följa med vändningarna kring Hannas och Amandas kosttillskott. Finns det verkligen en produkt deras fans inte köper? Har visserligen svårt att tro det, men kul att det finns folk som ifrågasätter det förnuftiga i att betala 400 kronor i månaden för piller som inte har någon vetenskapligt bevisad effekt. Det sagt fungerar ju placebo. Och Hanna och Amanda är otroligt skickliga säljare.
  • Jag avskyr så mycket att involveras i Minecraft och vara tvungen att genom olika Youtube-tutorials ta reda på hur man laddar ner mods eller lär sig flyga i spelet. Ändå gör jag det. Vill ju vara en involverad morsa OCH visa att mammor kan ordna upp tekniska grejer minst lika bra som pappor.
  • Har ju börjat ge Majlis föda. I dag lät jag henne gå bananas med en.. wait for it… BANAN! Hon valde att smörja in sig själv och allt inom en radie på cirka en halv meter med bananen.
  • Räknar nuförtiden pengar i hur många ridlektioner det innebär.
  • Ser enormt mycket fram emot The Handmaids Tale. Vem av er har läst boken?

Los Angeles Personligt

Friday Night Lights

22 april 2017

Kommer ni ihåg serien Friday Night Lights? När min halvsyrra var här och hälsade på för några år sedan sträckkollade vi de första tre säsongerna, sedan lovade jag att inte kolla vidare utan henne och fick aldrig veta hur den slutade.

Nu är ju Viddes Little Leaugue-träningar inte EXAKT samma sak som allt drama i Friday Night Lights, men tänker ändå ofta på serien när vi på sen fredageftermiddag kör ut för att slå lite bollar. Kanske för att det känns så amerikanskt.

 

När spelet var spelat åkte vi hem för att lämna bilen och traskade sedan ett kvarter bort där Viddes bästis bor. Den andra bästisen med föräldrar dök också upp och vi satte oss på takterrassen, åt pizza och drack rosé som Amazon Prime tydligen hade levererat bara några timmar tidigare. Det var en av de första varma kvällarna och vi satt ute i t-shirt trots att klockan närmade sig tio på kvällen. Livet alltså, ibland är det inte sämst.

Personligt

Världens bästa krydda är…

12 april 2017

Precis som Magnus mormor hette min mormor Maj-Lis (OBS! ej samma människa!). Hon var en mycket, mycket fin person som tålmodigt läste högt samma Fem-böcker för mig oändliga gånger. När jag blev tonåring och tuff fattade jag inte hur mycket kloka saker Maj-Lis sade, utan avfärdade dem som en gammal människas prat. Nu i vuxen ålder tänker jag ofta på att hon hade rätt i så mycket. Som att det kanske inte är så bra att färga sitt hår hela tiden med en massa kemikalier, att man inte måste tala om sig själv hela tiden och att hungern är bästa kryddan. Fast man skulle uttala hungern med y så det blev ”Hyngern är bästa kryddan”. Hon brukade också kalla insekter och andra kryp för pukadjur (uttalas med kort o). Ett fantastiskt samlingsnamn på ohyra och bråkade syrran och jag konstaterade hon: ”Slåssin pojkar så får ni tobak, den som vinner får pipa!”. Genialiskt som ni hör.

Syrran och jag har tagit oss an uppdraget att föra dessa briljanta livsvisdomar vidare. Drömmen är att våra barn en dag ska tala om pukadjur och torrt konstatera att den som vinner får pipa. Ni då, har era mor- och farföräldrar kommit med några bra uttryck vi borde använda?

FÖRRESTEN! Kan inte ni tipsa mig om er bästa ansiktskräm? Den ska gärna vara fyllig och kännas lyxig, men helst inte fruktansvärt dyr.

Personligt

En söndagslista

2 april 2017

Jag kopierade den här listan av en av mina bästa vänner Karkki. Hon hade i sin tur inspirerats av Ratata.fi.

Senaste inkomna sms?
”Dubbelkolla bara om våra semiprivate inte blir av på någon av de tisdagarna så vi inte blir dubbelbokade. Haha tack”

Det var Frida som försöker reda ut vilka dagar vi ska rida eftersom jag ska vara borta under alla våra vanliga lektioner. Den sista meningen är ett svar på min uppskattning för att hon ser till att jag får rida varje vecka.

Senaste selfien?
Det måste nog vara den här groupien med Maggie och Pekka på Paradise Cove i fredags. Bra fredag, men alla fredagar i paradiset är väl bra fredagar.

Senaste presenten du fått?
Det måste ha varit salmiak och en liten låda med Mignonägg som Pekka hämtade med sig. Fick också en Filter och rågbröd nyligen, av Ida-Lina och Janne (Pekkas bror som OCKSÅ och helt oberoende av Pekka är här och hälsar på). När Magnus vill skämma bort mig går han och köper pappersversionerna av NYT och LAT, kaffe och blommor.

Senaste smeknamnet?
Peppe, Pepitum, Pepschen, Peppis.

Senaste musikupptäckten?
Jag åkte Lyft med en brasiliansk skejtare som chaufför och han tipsade om en hiphopartist vid namn Djonga.

Senaste personen du sovit bredvid?
SOV ENSAM I NATT! Living the dream, alltså. Men vanligtvis Maggan och Majlis.

Senaste cravingen?
Jag har precis gått in i en vattenmelonperiod. De är tydligen extra goda den här tiden på året. Längtar efter körsbärsperioden. Och sen rågbrödsperioden i sommar. Cravar ofta kall öl.

Senaste sporten du utövat?
Red i fredags och sprang en lugn åtta kilometer igår.

Senaste klädinköpet?
Jag går faktiskt aldrig i klädaffärer här i L.A. Den senaste nätshoppade produkten måste vara min Meryl Street t-shirt från The Reformation.

Senaste personen du träffade?
Jag hänger ju STÄNDIGT med Maggan, Vidar och Majlis. Men utanför familjen måste det vara Magda som är Vidars kompis mamma som svängde förbi igår och sa att de fått låna ett hus vid Venice Canals och undrade om vi vill svänga förbi på ett häng.

Personligt

Fredag enligt beprövat koncept

24 mars 2017

Det senaste: Majlis blev fem månader. FEM MÅNADER! Gudars så tiden swischar iväg. Vi firade på finländsk mark i Bel Air. Närmare bestämt på Finlands generalkonsulat där den nya generalkonsulen med familj bjöd på en trevlig liten middag. Förtydligande: Middagen var ej till Majlis ära, men det var ändå trevligt. Vi kom tyvärr hem alldeles för sent, men Maggie läste ändå ett kapitel Harry Potter innan vi somnade. I dag är alla trötta.

 Den här fredagen har jag ridit, kämpat med en krönika om papperslösa invandrare i USA, gjort en inervju, ätit frozen yoghurt, snart blir det baseball-träning och sen middag med några kompisar på besök. Livet.

Personligt

Det perfekta födelsedagsfirandet

18 mars 2017

Åh vilken fin dag! Vi firade Vidars födelsedag traditionsenligt i Palisades park utanför vårt hem. Är väldigt tacksam över att kunna göra det så här enkelt. Köpa ballonger, en tårta, lite chips, en gigantisk termos kaffe från Starbucks, en låda skumpa och läsk till ungarna. Sedan parkhäng i några timmar. Inga clowner, minihästar, trollkarlar eller andra aktiviteter. Bara lek för barnen och umgänge för vuxna. Och att vi bjuder också folk utan barn som vi gillar.

Det är för övrigt Maggan som tagit alla bilder.

Efteråt drog några av oss till en restaurang och åt lobsterrolls, Vidar förlängde dagen med en playdate med sin bästis. Jag kände en så stor kärlek gentemot våra vänner och det som amerikanerna skulle kalla the community.

Personligt

Idioten

14 mars 2017

Jag vet att det är jättetråkigt att läsa/höra historier om andras barn, men lovar att de inte kommer så ofta på den här bloggen.

Ibland är jag nämligen en dålig mor och person. Igår, på Vidars födelsedag, hade jag precis sövt Majlis. Då sätter sjuåringen på Kanyes Wests Stronger (jag går från att ha avskytt honom till att luta att han är ett geni. Kanye alltså, inte Vidar) på full volym i sitt rum. Babyn rycker till och jag väser panikslaget ”SÄNK!!” åt Viddes håll. Han mimar nåt tillbaka, men sänker inte. Jag väser, ”SSSSÄNK!!” så högt jag vågar utan att väcka Majsan. MajMaj vaknar och jag suckar ”Idiot!”  mot Vidars håll. Det är kanske inte så genomtänkt, men jag vill verkligen att babyn inte ska vakna.

Sjuåringen ser på mig, länge, och går sedan in i sovrummet. När han kommer ut säger han: ”Peppe, jag är varken ledsen eller arg, men jag är förvånad över att du, som mamma, kallar ditt barn en idiot. På hans FÖDELSEDAG dessutom”. 

Jag ber givetvis tusen gånger om ursäkt. När Magnus kommer hem berättar ändå den lilla golaren om vad jag kallade honom. Magnus tycker också att jag är dålig. Antar att det är jag som är idioten.