Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Personligt

Los Angeles Personligt Restauranger

Minsta möjliga motstånd

21 september 2018

Hej bloggen,

I dag borde vara den sista dagen som Magnus jobbar extremt mycket – för den här gången. Jag sköter moderskapet så strategiskt jag kan. Med minsta möjliga motstånd. Nu när vår lilla pool är öppen igen låter jag dem bada så långa som möjligt. Ger dem sen mat och skärmar och håller tummarna för att de ska somna. Jag är så trött. Borde läsa böckerna till författarna vars samtal jag ska moderera nästa vecka, men har bara hunnit igenom drygt hälften.

Men allt är inte tråkigt! Fick rida en väldigt trevlig och stor privathäst i dag. Om allt går som planerat ska jag motionera den minst en gång i veckan framöver. Jag fick också glädjande feedback på ett manus jag lämnat in och ett trevligt mail från ett produktionsbolag. Där ser man!

Nu sitter jag här i soffan och väntar på att Magnus ska komma hem. Med ojämna mellanrum hojtar jag: ”Please don’t scream!” åt Vidde och hans playdate Ali som spelar på Nintendo switchen. Grannen ovanför har tänt en ordentlig spliff och röken puffar in genom vår öppna terrassdörr. Jag längtar efter ett stort glas rödvin och en ännu större portion pasta på kvarterskrogen. Snart Peppe, snart, viskar jag åt mig själv.

Böcker Feminism Personligt Samarbete

Kroppshetsen kring oss

20 september 2018

Jag tränade ingenting fram till det att jag var runt trettio. Eller jag red lite och snowboardade lite och promenerade mycket. Det gick bra ändå. Nånstans på vägen hade jag en kille som tjatade på att jag skulle träna mer. Jag antar att det var hans finkänsliga sätt att säga att jag var tjock och slapp, men det struntade jag i. Det sagt har jag som yngre i omgångar tyckt att mycket varit fel och fult med min kropp, men vill inte dissa den. Nuförtiden har vi nämligen en bra relation, kroppen och jag.

Jag har också lidit av någon slags ätstörning light sedan jag var i tonåren. Aldrig haft ett helt avslappnat förhållande till mat. Nuförtiden äter jag precis vad och hur mycket jag vill, men min hjärna går ändå automatiskt in i en avancerad exceltabell som listar kalorier och kolhydrater och fett. Magnus tycker att jag gott kunde gå upp lite i vikt, men eftersom folk ska inte ha åsikter om andra människors kroppar, så skiter jag i det.

Men det var inte det jag skulle skriva om, jag skulle däremot tipsa om är Mia Skäringer-serien Kroppshets. Den finns i tre delar på SvtPlay och handlar om hur hjärntvättade vi blir av att ständigt bara se en sorts kroppar. Och bor du inte i Sverige rekommenderar jag till exempel VPN Express. Har ständigt på min.

När ni ändå är inne på SVT Play vill jag tipsa om BBC-serien The Split. Den handlar om en kvinnlig advokat, hennes case, familj och relation(er). Serien är producerad av kvinnor och det är ett otroligt hantverk av trovärdiga karaktärer och relationspsykologi. Bästa jag sett på länge.

Jag talade med min syster i morse. Hon tillbringar tre månader i Thailand med familjen och har således tid att lyssna på en hel del ljudböcker. PLUS att hon laddat ner en massa bilderböcker åt sina barn på Nextory. Hon sa att det är jätteviktigt att klicka på den här länkarna Peppe (Finland) och PeppeSe (Sverige) ifall ni vill ha 30 dagar gratis lyssning. Går ni bara in på Nextorys sida blir det svårt att hitta rätt ställe att slänga in rabattkoden.

Tycker att vi ska tala mer om detta senare, men att Mamma, kompis och ingen alls kommer före pappa i Kamratpostens undersökning om vem 8-14 åringar (1700 stycken svarade) talar med när de är ledsna är ju otroligt sorgligt. Pappor kan till exempel börja med att stanna hemma längre med sina barn för att bygga upp en långvarig relation med sina barn.

Feminism Personligt

En enklare vardag

18 september 2018

Imorse var det dags för en session av Friday Lab (vi håller förresten på att planera tidpunkten för vårens kurs, men info om den kommer upp här). Jag är så glad att Majas och min coaching och sen vänskap ledde till detta och för att få lära känna deltagarna i kursen. Folk är så kloka och trevliga och jag drömmer om att vi alla kan träffas nånstans IRL över en middag.

I dag pratade vi bland annat om hur man kan strukturera upp sin vardag så att den inte bara består av tråkiga måsten. Någon tipsade om att beställa matkasse, ha städhjälp och det här systemet (tyvärr bara på finska, tipsa mig gärna om svensk motsvarighet!) som går ut på att man planerar middagen alla vardagar i fyra veckor framåt, gör inköpslistor på råvarorna som behövs och sedan beställer hem dem.

Hemma hos oss har vi löst just det problemet med att äta ungefär samma sak alla vardagar. Eller så här: nästan varje måltid består av tomat, avokado, bönor, linser, random grönsak i kylskåpet, pasta eller tacoskal. Latmansversionen av att planera middag fyra veckor framåt. Jag kan garantera att vår funkar i mer än fyra år, men då måste man vara lagd som Maggan och jag.

Mitt eget bästa drag var att låta skolan vara helt på Magnus ansvar. Han ansvarar för Viddes lunch och mellanmål, för möten på skolan, donationer, frivilligverksamhet och kontakten med de flesta andra föräldrar. Kvinnor tar fortfarande hand om lejonparten av det oavlönade hushållsarbetet så varför inte jämna ut statistiken lite?

Min tes är att det enda sättet att frigöra mer tid för sig själv är att skära bort/omfördela något ur vardagen. Det här kanske bara är en extra hård period som du inte har tid att tacka ja till alla inbjudningar. Eller kanske livet blir enklare av att ha en skärmfri kväll i veckan för vuxna, medan barnen får skärma loss så mycket de vill (de kommer inte att bli sämre medborgare av det, jag lovar!). Eller så är middagen mackor eller gröt ibland. Eller så får dammråttorna föröka sig mer än vanligt. Vad är det värsta som kan hända, liksom?

Nu vill jag gärna ha era tips på en enklare vardag/mer tid för er själva. KÖR!

Brunch Hästar Los Angeles Personligt Podcast Restauranger

Helgen som gick

16 september 2018

Smulan skrev att hon gillar blogginlägg med temat ”Helgen som gick” och vem är jag att inte hålla med om det. Nu kör vi! I fredags inledde jag som sig bör helgen med en ridlektion. En svår, men bra en. Jag red Bee, ett sto jag bara ridit en gång förut. Det är alltid lite trixigt att rida en helt ny häst, men mot slutet tycker jag att jag fick till det.

Sen kom jag hem och redigerade manus hela dagen. Cissan hörde av sig och undrade om vi hade lust att hänga med på drinkar i Downtown samma kväll. Det hade vi! Jag skapade ett avancerat pussel av barnvakter, beställde en Lyft och träffade Cissan, Per och Maggan (som ändå jobbade på den sidan om stan) i the Valley. Vi tog en drink på Ventura Blvd och åkte sedan till DTLA där vi åt middag på NoMad.

Följande dag jobbade Maggan SOM VANLIGT och jag tog kidsen till den nyöppnade lekparken nere på stranden. Har suktat efter den här parken i ett halvår och är så glad över att den äntligen öppnades. Inte så mycket för att jag gillar att hänga i lekparker, men ibland måste man och då är det ett bonus att den ligger a) väldigt nära oss b) på stranden.


Bra träning att ta sig uppför trapporna igen med en Majlis i famnen. Maggan svängde förbi vår gemensamma hem, bytte kläder och drog iväg på kräftskiva. Jag fick en inbjudan att dricka vin med några kvinnor i grannskapet och tackade ja. Tog givetvis med barnen, Vidde på cykel och Majsan i vagnen.

Tog tydligen inte en enda bild, men föreställ er ett gång damer som dricker lite vin och pratar medan barn i alla åldrar springer omkring. Hade tänkt gå hem kring åtta, men var på väg först halv elva. Natten var ljummen och fin. Såg en tvättbjörn på vår trappa när vi svängde runt hörnet, kändes exotiskt.

Följande morgon sov alla länge. Jag steg upp kring nio och lagade jag våfflor i vårt nya våffeljärn. Har känt ett motstånd mot att skaffa ett, men inser nu att det är hundra gånger enklare att grädda våfflor än att steka pannkakor/plättar. Ingen bryr sig ändå om att jag kan svänga dem i luften. Så lite tack för så mycket övning.

Sen gick vi upp till Courtyard Kitchen och åt en andra frukost med några kompisar. Second breakfast är min favoritnåltid. Sedermera drog Vidde på playdate, Majlis sov middag medan Magnus och jag spelade in veckans podd. Bra avsnitt där vi bland annat snackar relationer och män som vill ha yngre kvinnor, ja och politik, fattigdom, journalistik och hur man gör bra YouTube-filmer.

Ja och nu är det söndag kväll. Det var meningen att vi skulle åka på kalas till vår kompis Sofie som bor precis under Hollywoodskylten, men Magnus kände sig krasslig och var dessutom tvungen att jobba så det blev en söndag hemma istället. Det var den helgen.

 

Hästar Personligt

Lösa tankar om att ta till sig komplimanger

15 september 2018

I går efter ridlektionen kom en kvinna fram till mig och sa att hon tycker jag är duktig och att alla hästar jag rider ser så fina ut under mig. Jag blev jätteglad och lite generad. I höst har jag ändå bestämt mig för att bara ta emot snälla ord och komplimanger. Inte säga emot, inbilla mig att personen ljuger eller att hen egentligen inte menar det, men bara vill vara snäll och kanske manipulera mig till någonting. Det kommer såklart tillfällen när det verkligen är så, men det tänker jag strunta i. Om någonting får mig att må bra bejakar det.

Det kändes lite pinsamt att ens skriva ut ridkomplimangen. Jag vill inte vara en sån där person som endast delar och retweetar beröm jag fått. Jag vet inte varför jag är så irriterad på sånt beteende, men liksom: ”Bidra till diskussionen med nåt mer konstruktivt än reklam för det någon annan sagt om dig! Och du borde kanske fundera på varför det är så viktigt för dig att andra får veta att någon tycker du är bra”. Egentligen finns det ju en mycket mänsklig förklaring på det beteendet: Vi vill alla bli bekräftade och älskade. Men kanske då öva sig på att själv skriva att man är bra. Visa att man själv är stolt över det man åstadkommit. Äh vad vet jag. Tycker bara att stolthet är snyggare än blygsamt skryt. Men VEM ÄR JAG ATT DÖMA!

Oj, nu blev det här inlägget en övning i fri association. Ber om ursäkt för det. Men rekommenderar att bara ta till sig komplimanger. Det är svårare man kunde tro i början.

I går vad Magnus och jag ute med Cissan och Per. I dag jobbar Magnus och jag är hemma med barnen. Igen. Så tråkigt. Kan inte nån av er komma hit och hänga med oss? Jaja, eftersom det är helg och allt vill jag också passa på att tipsa om det här sjukt roliga pranket ”The Invisible Prank”. Jag har skrattat så sjukt mycket. Hej då!

Böcker Los Angeles Personligt Skriva

Så föds kreativitet

10 september 2018

I dag har jag varit helt värdelös arbetsmässigt sätt. Det enda jag har gjort är hushåll, träffat en kompis från Sverige och sen varit värd för en playdate. Den här lekträffen kom mamma och en lillasyster med och stannade hemma hos oss i två timmar. Jag har ännu inte klurat ut vad som gäller, lämna av ungarna eller stanna och dricka te. Men vi kan börja på morgonen. Fint att ta en promenad med någon som verkligen uppskattar Santa Monica- stranden.

De dagar när jag inte producerar text försöker jag se som om jag låter hjärnan vila musklerna. Så där som det krävs återhämtning när man tränar fysiskt behöver hjärnan också få lite lugn och ro mellan allt bearbetande av information. Hursomhelst har jag bestämt är det bra för min kreativitet att ibland varken ta in eller producera information. #BASTA

 

 

På tal om att skriva så ska jag moderera diskussioner på bokmässan i Göteborg om några veckor. Vem av er ska dit? Om nån nu räcker upp handen så kunde jag lista mitt schema och vi kunde ses. Det vore väldigt roligt för mig!

Hästar Länkar Los Angeles OOTD Personligt

Helgen som pågår

9 september 2018

Vad gör man då en helg i Santa Monica, frågar ni mig kanske inte, men här kommer en redovisning ändå. Jag inledde fredagen som vanligt med att rida. Först skulle jag rida min vanliga häst Gus, men eftersom han varit så vild på sistone föreslog min instruktör att vi skulle longera honom en stund före lektionen. I närheten sågade någon bräder och varje gång sågen satte igång fick hästen spatt. Till slut fick han återvända ut i hagen och jag fick rida en annan häst: Nunu.

Vill egentligen inte erkänna detta ens för mig själv, men i hemlighet var jag lite lättad. De senaste gångerna har Gus varit mer av en rodeohäst än en dressyrhäst och trots att jag ännu inte varit nära att falla av är det inte speciellt kul att sitta på en opålitlig kuse. Då går all fokus till att lugna ner djuret istället för att rida dressyr. Plus att det skulle vara tråkigt att skada sig.

Sen kom jag hem, svarade på e-postmeddelanden, läste igenom ett manus jag ska lämna in nästa vecka, hämtade Vidde från skolan, växlade mynt för att tvätta, tvättade, tog emot Viddes kompis Ali och gladdes åt att ungarna lekte fantasilekar istället för att spela skärmspel. Sen kom Alis mamma och hämtade Ali och de tre övertalade mig att Vidde skulle fortsätta kvällen hemma hos Ali. Sagt och gjort.

Runt klockan sex började jag messa Magnus med frågor på när han kommer hem. Det blev till slut åtta-tiden. Vi är nu en vanlig LA-familj. Jaja, Maggan plockade upp Vidar på vägen hem och så promenerade vi upp till kvarterskrogen Spumoni. Vi åt penne arrabiata (jag), en calzone (Magnus) och Mac&Cheese (Vidde). Majlis somnade på vägen upp så hon fick ingenting. Personalen kom och fyllde på våra vinglas ”on the house” hela tiden, men eftersom vi är ansvarsfulla vuxna sa vi STOPP ganska fort.

Jag somnade tvärt när vi kom hem. Vaknade kvart i sju av att Majlis lagt sig tvärs över min kudde. Otroligt irriterande. Steg upp, kokade kaffe, läste tidningar och bloggar. Barnen vaknade, gav dem mat. Spelade in halva Magnus och Peppes podcast (blir ett BRA avsnitt!) och gick sedan på barnkalas som började klockan 10. Är det normalt med så tidiga kalas?

Det var i alla fall reptiltema och en inbjuden reptilhanterare förevisade ormar, skölpaddor, ödlor och annat som man inte vill ha något att göra med. Man fick klappa de flesta. Lyckligtvis serverades det också generösa mimosas.

 

Sen traskade vi ner till Oceans Avenue och träffade några kompisar på Oysterette. De berättade om en filminspelning i veckan där tre chimpanser varit med. Regissören sa att de var som tvååringar, gulliga och kramiga och ibland sura. Goals på att få jobba med chimpanser (annat än ens egna barn).

Så nöjd över mina Blankens-skor. Otroligt sköna och snygga. Tre olika personer ville prata om Princes ”Purple Rain” när de såg dojorna.

När vi kom hem redigerade jag bok en stund och sov en halvtimme. Bless you tuppluren. Och precis innan solen gick ner sprang jag en tur. Jag började med att lyssna på podden 1A, men det gick så trögt att jag beslöt mig för att byta till musik. Det hade blåst in en dimma från havet och kändes som vilken som helst höstdag i Helsingfors. Jag fick ett plötsligt infall av nostalgi och valde Kents ”Sista sången”. Där sjunger Jocke Berg bland annat om Malibu och om hur de plockar upp barnen från Roosevelt, alltså Vidars skola (Bergs brorsbarn gick i samma skola tills de flyttade hem till Stockholm för drygt ett år sen). Jag springer oftast med podd i öronen, men älskar egentligen att lyssna på musik. Det skapar en soundtrack till omgivningen och jag känner mig som en osynlig betraktare.

Jag har hållit på med det här inlägget i ett dygn nu. I dag söndag har det inte hänt mer än att Magnus jobbat, vi spelat in podd och jag tagit en lååång promenad med Majlis i vagnen (lyssnade på flera bra poddar, tipsar om dem på Amerikabloggen). En gullig hund kom fram till mig och dens snygga ägare sa att hunden bara kommer fram till vackra kvinnor. Jag låtsades som om han inte sade det till alla han mötte och kände mig snygg resten av dagen.

Okategoriserade Personligt

Botemedel för världsångest

5 september 2018

I går hade jag en så infernaliskt dålig dag och beslöt mig för att vara snäll mot mig själv. Jag tog en tupplur och gav mig sedan ut på en springtur. På stranden fick jag för mig att börja plocka upp skräp och vet ni, det kändes så bra. Det är ju världens minsta grej att under en halvtimme plocka upp plastleksaker och -flaskor som folk lämnat i sanden, men det kändes ändå meningsfullt. Att göra saker som är bra för ens omgivning måste vara en av hemligheterna till att själv må bra. Lägg till att flytta fokus från en själv till något annat.

För några dagar sedan frågade jag er om hur nu hanterar världsångest. Tack för alla tips och berättelser, det kändes bra. Också att veta att jag inte är ensam:

”Vi bor precis utanför stan vid en sjö. Jag brukar sätta mig på bryggan och bara andas och lyssna till djurlivet när det blir för mycket. När det blir ALLDELES för mycket, typ mådde illa för att jag använde hushållspapper istället för disktrasa pga lathet, så slår det över och jag ägnar mig åt totalt ovettiga saker som att måla om naglarna, sminka mig osv. Fönstershoppar på nätet i timmar ibland. Känns som man försöker motverka det tunga med det extremt glättiga.”

”Jag fokuserar på min lilla verklighet. Det närmsta, livet som händer här och nu. Stänger av från nyheter en stund…”

”Ordnar släktträff var vi mest dricker kaffe och äter kex med färskost. Ångestgråter lite medan partnern lyssnar och går sedan över till trygga framtidsdrömmar och läser innan sovdags så att tankarna hinner skingras!”

”Jag har alltid känt mig tvungen/manad att lyssna på NPR när jag kör bil (för att ta vara på tiden), men efter nyår slutade jag. Istället bara musik, och bara musik som gör mig glad. Oerhörd skillnad. Står knappt ut med nyheter, för allt jag hör är ”here is a thing that’s totally fucked up, and here is another one that’s even worse”.

”helt ärligt? lägger mig på rygg , blundar och låtsas att världen är en bättre plats och att jag är gift med Harry Styles.”

”Tar allt i doser. Svaret kan ju inte vara att sluta bry sig, lyssna, läsa och ta in. Så bättre att ta små doser. Däremellan mer av sådant man blir glad av. Natur. Böcker. Rörelse (springa, simma, dansa, bollsport, bara man svettas). Samtal. Massage. Hav. Djur.”

”Jag låter bli att se våld på film eller videoklipp, läser inte beskrivningar av sadistiska handlingar som t.ex. mordet på romen häromveckan, läser ej dylika böcker heller. Jag tycker verkligen inte att jag kör huvudet i sanden, min fantasi är helt tillräcklig och jag vet att dessa hemskheter händer. Men ja, jag skulle nog vilja ha någon form av strategi inom mig. Det märkliga är att jag jobbar inom vården, fått höra hur mycket hemska historier som helst och sett resultat av våld och det kan jag nästan alltid hantera utan att må dåligt. Frågade en gång en psykolog som jobbade med torterade flyktingar hur hon dealade med historier och hon kunde se det positiva i sitt arbete som övervägde det andra. Tunga ämnen. Tyvärr är nyheter väldigt mycket negativa nyheter, tror inte det är bra för folk”

”Går ut i skogen och andas djupt. Ser på fåglar och skalbaggar, känner på mossan och plockar svamp och bär. . bästa ”terapin” för att lägga världsångesten åt sidan för ett tag. Har ibland också ”världsnyhetsfria dagar” men läser ikapp mig nån dag senare.”

”Har sån himla werltschmertz emellanåt så jag har helt ont i magen 😥. Hatar hur elak människan är och hur dumma vi är som aldrig lär oss av våra misstag eller ens vill lära oss! Har dock lärt mig via terapi att jag är en sån personlighetstyp som lätt tar på mig andras känslor och därför blir det extra tungt att handskas med saker som jag inte kan göra nånting åt krig, miljöförstöring osv eller lite kan jag ju göra men du fattar. Önskar verkligen ibland att jag kunde vara mera som de som inte bryr sig alls, verkar vara mycket lättare på något vis att inte ständigt ha denna oro i kroppen, men antar att det i slutändan är människor som bryr sig som faktiskt förändrar världen. Har dessvärre inga jättebra tips men att röra sig ute i naturen är ju lugnande på sitt sätt och några glas vin hjälper mot det mesta i ångestväg, om det sen är bra eller dåligt får var och en bestämma.”

”Tar en rask och lång promenad i skogen med hunden. Botar väldigt mycket. PS. Skogspromenader botar inte alltid och inte bara. De kan bota en del, lindra en massa men framförallt också skapa ett riktigt kraftfullt jäklar anamma! Det sista tror jag många glömmer bort. Känner mig aldrig så stark och redo som efter en skogspromenad.”

”Ja, inte är det lätt att härbärgera allt elände som sköljer över en. Jag har dessutom ett jobb där jag konfronteras med mycket hemskheter (men i jobbet är det konstigt nog lättare att hantera trots att det kommer närmre. Jag tror att det är för att jag GÖR något då. Inte bara HÖR). I vilket fall försöker jag att se på världen lite Hans Roslingskt. Ja, det finns många människor som gör hemska saker, men vi som är snälla och vill väl är faktiskt många många fler. Blev det en dragkamp skulle vi lätt vinna. Det är skönt att påminnas om det ibland och det kan ske i alla möjliga sammanhang. Sandra Beijer har haft några inlägg sär hon publicerat sina läsares bilder och berättelser om sina far- och morföräldrar. Så himla upplyftande! Inte bara är det beskrivningar av fantastiska människor från en tidigare generation utan barnbarnens sätt att berätta visar ju att även de är fantastiska Sådant är som balsam för min själ. Underbara människor! Läs!”

Los Angeles Personligt Resa

Hälsningar från semesterpatrullen

1 september 2018

Vår kompis Daniel döpte planeringsgruppen inför denna minisemester till ”Semesterpatrullen” och jag tycker att det är ett otroligt bra namn. Bara positiva vibes. Eftersom den första helgen i september är Labor Day och officiellt slutet på sommaren beslöt vi oss för att hyra ett Airbnb-hus nånstans mellan Los Angeles och Sant Francisco (en del av patrullen bor i Södra Kalifornien, den andra i norra).

 

Det blev Nipomo, ett ställe jag aldrig hört talas om förut, men som ligger i närheten av Pismo Beach. Magnus och jag tog Vidar ur skolan lite tidigare och så körde vi rakt norrut längs med highway one. Majlis kräktes på vägen så nu luktar bilen inte smultron precis, men annars gick det bra. Vi var först på plats i huset som stod högt uppe på en kulle med utsikt över hela området och ända till havet.

När alla anlänt åt vi tacos och pratade tills folk började droppa av med ursäkten ”natta barn”. Följande morgon återförenades vi över en seriös match i boule.

Cissan och jag vann. Tackar som frågar. Sen gled vi omkring i huset och på gården. Någon lagade lunch på gårdens rester, nån annan tog en tupplur, en av oss klippte podd. Sen beslöt vi oss för att åka ner till stranden. Det blev obehagligt mycket logistik, men visade sig vara värt det.

Det var en låggrund strand med stora vågor. På en del fick man köra ner sin fyrhjulsdrivna bil och till exempel ha en liten picknick framför den på stranden. Har aldrig sett nåt liknande i Santa Monica. Folk badade, kite surfade och Vidde hittade genast två nya kompisar att leka med. Hans år som ensambarn har gett honom förmågan att blixtsnabbt hitta barn att leka med.

 

På vägen hem åt vi cinnamon rolls. Som vanligt efter strandhäng fanns det sand i varje liten hålighet och alla var tvungna att duscha ordentligt. Nu blir det middag solnedgång. Fast i omvänd ordning. Svarar på kommentarer när vi är hemma igen på måmdag <3

 

Hästar Personligt Skriva

Vad göra när världen brinner

31 augusti 2018

På sistone har flera olika personer tipsat mig om ”Sharp Objects”, jag älskar ju Gillian Flynn och har läst boken, men efter två avsnitt blev det för mycket döda flickor för att jag skulle kunna se vidare. Jag vet inte om det är åldern, nåt slags utdragen PMS eller att världen just nu är ganska hemsk, men jag samlar liksom på mig otäcka fakta och kan inte släppa dem. Igår åt vi middag med goda vänner från Kanada som berättade att landet håller bokstavligen på att brinna upp.

På vägen till stallet lyssnade jag först på On the Media som handlade om högerextremister och hur de manipulerar media. Hur en ganska liten grupp får massor av utrymme och makt. Podden The Daily handlade om hur man redan på 1980-talet började tala om klimatförändringen (klimatkatastrofen) och hur nära vi var att stoppa den. Sen valde USA kapitalismen istället. Tidigare i vecka måste jag stänga av när samma podd handlade om småbarn som vid gränsen separeras från sina föräldrar. Eller nyheten om att tonåringar sparkat ihjäl en rumänsk EU-immigrant och dessutom filmat det. Mår så illa. Jag känner mig också Vaså ambivalent till information. Jag tycker att det är min demokratiska skyldighet att ha koll på nyheter och vara allmänbildad, men så mycket av det som händer får mig att må dåligt.

En liten hjälp är att ta en paus från allt och åka upp till stallet. I dag hade jag en så jäkla bra ridlektion, trots att hästjäveln mot slutet drog värsta rodeoshowen med mig på ryggen. Det är lite läskigt och lite kul. När sånt händer. När vi kom tillbaka till LA från Stockholm började jag kolla på Youtube-klipp om hur man blir en bättre dressyrryttare och det har, tro det eller ej, hjälpt mig upp på en ny nivå. Nu är videosnutten under från förra veckan när Maggan och Majsan hängde på, rider en annan häst. Hade inte ridit ordentligt på två månader, men kul var det också!

 

Vad gör ni för att må bättre när det känns som om världen brinner? Läser böcker, mediterar, skriver, GÖR något gott och konstruktivt, gosar med kattungar, letar upp gulliga djurvideos, gosar med era småbarn ELLER?