Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Personligt

Jobb Personligt

Det mest tillfredsställande Youtube-klippet

23 augusti 2017

På den här bloggen varvar vi högt och lågt. Därav detta blandinlägg med information om vart vi åkte i dag (Ikea) och köpte (en barnstol till Majlis och en byrå för kläder till Vidar). Vi inledde också säsong 3 av Maggans och min egen carpool karaoke på Instastories och så sprang jag drygt sju kilometer och tog mig sedan ett dopp i poolen. Ej dålig känsla.

När jag strövade runt på internet hittade jag den här otroligt tillfredsställande videon där två ekonomijournalister på MSNBC förklarar för en av Trumps ekonomiska rådgivare att arbetstillfällena inte alls ökat just under Trumps tid som president, inte heller ekonomin i allmänhet, Trump råkade snarare stiga in under en period då alla pilar pekar uppåt. Det är min målbild att som journalist vara så påläst och säker på min sak att jag kan vara lika avslappnad som programledarparet i rutan. Det har eventuellt hänt någon enstaka gång under icke-televiserade tillfällen att jag med stenhårda argument vunnit en diskussion om feminism, men det är inte närapå lika cool som i det här klippet.

Maggan är hemma hos en kompis och kollar på en film kompisen producerat OCH spelar med i. Det känns väldigt Los Angeles. Själv smuttar jag på ett glas vin med en baby som somnar bredvid mig i soffan. Är A OKAY om vi säger så.

Los Angeles Personligt

Vi återförenas med bilen

21 augusti 2017

Det första vi konstaterade när vi kommit hem igen var att bilen inte startade. Det var ju dåliga nyheter, inte bara för att jag var tvungen att ta en Lyft till stallet, utan också för att det inte är så lätt att bo här utan bil. Vi fick iväg den till vår kompis mekanikern, som också sålt oss bilen, och hämtade den idag. ”Hämtade” innebar en promenad på några kilometer i stekande hetta. Speciellt för en person som svettas lätt (=Maggan) var det inte ett drömscenario.

 

Majlis vägrar åka baklänges och sitter nu framåtvänd som en kapten på sitt skepp med vinden piskande i ansiktet. När hon insisterade på att stiga upp suckade vi och vände på sittdelen på vagnen och surrade fast henne. Det finns en gräns också för hur vårdslösa vi är som föräldrar.

Sen var vi äntligen framme och fick återförenas med vår lilla svarta BMW. Alla var mycket lyckliga. Befinner mig för övrigt den tiden i livet då bärandet av bébé ger mig starka armar.

Nu är vi hemma igen. Har badat.

Personligt

Chips’n’dip.

18 augusti 2017

Ibland går en omkring och är jäkligt irriterad på människan en lever med (att istället för att placera kärl i diskmaskinen bara lämna dem i vasken!!!), men måste säga att det efter åtta år av äktenskap och nio år av sällskapande har Maggy och jag det väldigt bra tillsammans ändå. Häromdagen pysslade han till exempel, med ett ”hemligt projekt” som visade sig vara en låt han skrivit för mig. Gulligt ändå måste jag säga.

Los Angeles Personligt Stockholm

Träffa vänner svårare i Norden

16 augusti 2017

Ibland i Los Angeles sitter jag och drömmer om Stockholm och Helsingfors där alla mina vänner träffar varandra och äter middag, dricker vin, går på konserter och teater och liksom bara hänger stup i kvarten. Men så är jag här en sommar och jag fattar ju att det är sommar och folk reser och har sig, men det är banne mig skitsvårt att få till en spontan träff. Min kompis Anitha bor ett kvarter ifrån vårt Östermalmshem, men vi har bara träffats en handfull gånger. Nu finns såklart risken att det är jag. Folk är kanske inte så sugna på att träffa just mig, men samtidigt verkar svenskar och finländare (ursäkta generaliseringen) leva så himla upptagna liv att man är tvungen att boka in en träff flera veckor i förväg. Det känns som LA-borna är spontanare, det är inte ovanligt att middagar eller strandhäng eller annat ordnas kvällen före eller samma dag.

Min fråga är således: Hur ofta träffar ni era vänner och vad gör ni då?

Personligt Stockholm

Sura listan

14 augusti 2017

Beijer har gjort den, Underbara Clara uppfann den, vem är jag att inte vara en härmapa och göra samma sak?

Obehagligaste jag vet: Att sätta sig på en toalettring uppvärmd av människorumpa.

Absolut inte min killtyp: Svåra musikerkillen. USCH! Dejtade en gång en sån och det var mitt sämsta förhållande. Har också svårt för män som är besatta av en viss sorts diet och/eller som tror att de blir mer MAN av att äta kött. Utseendemässigt är jag inte så noga. Hel och ren, TACK SÅ MYCKET. Eller åtminstone ren.

Äckligaste mat jag vet: Janssons frestelse. Kan på en teoretisk nivå förstå att den är god, men bara lukten av anjovisen får det att krypa i skinnet på mig. Rolig historia: Första gången vi var bjudna på middag till Finlands generelkonsulat i L.A. ville våra värdar vara gulliga och servera något typiskt nordiskt: Janssons frestelse. Min enda räddning var att dra vegetariankortet.

Blir arg på: Förutom patriarkatet och hur vårdslöst människor behandlar andra och DJUREN blir jag arg på folks bristande läsförståelse. Skrev en krönika på HBL om hur man ska få tacka nej till alkohol om man vill och bombaderas nu av mail där tidningsläsare berättar att de FAKTISKT aldrig hetsats någon att dricka sprit och att jag ska hålla tassarna borta från deras snapsvisor.

Sämsta bok jag läst: Oj, oj, oj jag brukar lägga ifrån mig böcker som är riktigt usla. I Mellan raderna, som vi spelade in igår, ska försöka få Maggy att klippa ihop den asap, pratade vi lite om deckare som inte är så eh… välskrivna. Får ångest av att tänka på att någon av mina böcker skulle ligga på en sån här lista.

Något som får mig att byta radiokanal: Lyssnar nästan uteslutande på podcaster, men ifall radion mal på i bakgrunden är det oftast gudtjänsten och Ring P1 som får mig att stänga av. Byter blixtsnabbt kanal om jag lånar bil i Finland och bilägaren haft den dåliga smaken att lyssna på Iskelmä eller Suomipop.

Sist jag ville ta till knytnävarna: Jag är tydligen på en harmonisk plats i livet för jag kan inte komma på ett konkret tillfälle.

Sämsta serien jag nyligen sett: Gav Ballers på HBO ett försök, men den var för dålig. Bara sorglig i sitt försök att vara cool och rolig. Nu får ni lyncha mig, men tycker också att Stranger Things var lite överskattad.

Fulaste plagg jag vet: på mig själv måste vara traditionell kontorsklädsel.

Äckligaste drycken: mjöd med russin i (främst då russinen).

Sämsta karaktär i film eller TV-serie: jag har försökt ge Silicon Valley några försök, men klarar inte av det pga av att T.J. Miller verkar vara en sån röv.

Det skriker jag när jag blir arg: SATANS JÄVLA KUKSKIT.

 

Bild från min födelsedagsmiddag på otroligt mysiga Un Poco på Karlavägen. REKOMMENDERAR!

Helsingfors Personligt

Pratar franska utan att kunna franska

10 augusti 2017

På tisdagen döptes min guddotter Victoria i katolska kyrkan i Helsingfors. Bara två minuter innan ceremonin skulle sätta igång insåg jag att hela eventet skulle genomföras på franska. Min två år av gymnasiefranska var inte till någon hjälp, om vi säger så. Den uppmärksamma läsaren kan notera paniken i min blick.

 


Jag till och med läste upp trosbekännelsen och sjöng halleluja på franska. Magnus var tvungen att gömma sig bakom kameran och skakade av tillbakahållet skratt. Lyckligtvis var Victorias föräldrar tillåtande till min bristfälliga språkkunskap. Och KOLLA på denna perfekta lilla person (Victoria alltså, inte för att Rasmus och Karin är så dåliga de heller). Jag höll ett litet tal till huvudpersonen och hennes föräldrar och grät en skvätt för att allt var så fint.

 

Efter ceremonin promenerade vi ner till stranden och tog båten över till NJK för att äta middag. Vädret var perfekt och jag kände mig fin i min klänning jag fått låna av Marimekko och skorna från Blankens.

Jag fattar inte varför jag (eller Maggy) tog några bilder från middagen, men kort sagt var den mycket fin. Släktingar och vänner. Karines syster från Frankrike och Rasmus vänner från Helsingfors. Ja och vänner från Dubai såklart, där Rasmus och Karine bor för tillfället.

När klockan närmade sig midnatt tog vi den lilla båten till fastlandet, promenerade en bit och tog sedan en taxi till hotellet. När barnvakten Kiri åkt hem lade vi oss och sov till, håll i er nu: HALV TIO! Så kan det gå med mörkläggningsgardiner.

Personligt

Tio år: Ny man, nytt land och nya barn

31 juli 2017

Jag fick en av de där påminnelserna om vad som hänt ett specifikt datum för ett visst antal år sedan som Facebook älskar att skicka ut. Den här handlade om hur jag gått på fest för exakt tio år sedan, med en ex pojkvän. Eller på den tiden var det bara pojkvän. Några månader senare skulle jag träffa Magnus och ett år senare skulle vi bli ihop, ett år på det gifta oss, ett till få barn och så vidare men det visste jag noll om på den här festen med den här pojkvännen. Tio år senare bor vi i Los Angeles och har två barn. Det är ju en ganska lång tid, men ändå kul att se hur radikalt olika livet är nu.

Nu ska jag kila iväg för att träffa Annica och Heidi som jag pluggade med i Holland i början av 2000-talet (skrev först 200-talet med riktigt så länge sedan är det inte). Väldigt rolig tid det också.

Okategoriserade Personligt

You’re not too old and it’s not too late

30 juli 2017

På min tisdagsridlektion i L.A. rider också en drygt femtioårig irländsk man. Han vann green card-lotteriet för knappt trettio år sedan och flyttade via New York till Los Angeles. Han är ingen jätteduktig ryttare, men kämpar på som bara den och skriver alltid ut ett referat av ridlektionen på Facebook efteråt. Jag tycker om att läsa referaten eftersom han är så brutalt ärlig med hur han kände det på hästryggen, vad han var stolt över och vad han inte alls fixade. Han skriver om annat också, mest om hur mycket han avskyr presidenten och igår: You’re not too old and it’s not to late.

Det var inte första gången jag läste om att en inte är för gammal och att det inte är för sent, men jag tycker att det var en bra påminnelse. Varje gång man står vid ett vägskäl och funderar på om man kan ha på sig jumpsuiten, säga upp sig och grunda eget, skriva bokjäveln, åka på världen runt resan, skilja sig från nån man inte längre älskar, bli ihop med någon man älskar, gå på Trädgården och dansa hela natten, börja rida eller vad som helst annat där man kanske bromsar sig själv ska man tänka på att man inte är för gammal och att det inte är för sent. Ibland hindrar man sig själv från att göra roliga och viktiga saker för att man är rädd för vad andra människor ska säga, eller för att man vill men inte riktigt vågar och då använder sig av ursäkten att man är för gammal och att det ändå är för sent. Det ska man inte göra, livet är för kort för att vara orolig för vad andra ska tycka eller för att bromsa sig själv från att bli lycklig och röra sig framåt i livet.

Personligt

10+ 1 fråga till utlandsfinländaren

24 juli 2017

Min bloggkollega och alumnikollega från USC Helena svarar på 10 + 1 frågor om utlandsfinländaren (på finska). Jag översätter och kopierar listan. Kan inte ni också göra den?

1. Vad är det bästa med ditt nuvarande hemland?

Ljuset, bristen på vinter, livsglädjen och koncentrationen av folk som är så jäkla bra på det de gör.

2. Och de sämsta?

Avståndet till släkt och vänner. Den nuvarande presidenten och kulturen där folk vägrar ett system som tar hand om de svagaste.

3. Om du fick resa vart som helt i världen på två veckor, gratis, vart skulle du då åka?

Mitt spontana svar är Buenos Aires, men det känns fräschare att välja en plats jag aldrig varit på så jag säger Mexikos östkust.

4. Vart skulle du vilja resa tillbaka?

Okej NU säger jag Buenos Aires. Det är ju över tio år sedan jag bodde där, men tänker fortfarande ofta på hur mycket jag älskar den staden.

5. Vilken finländsk mat saknar du mest?

Lätt: rostad Reissumies eller annat surt rågbröd. Brukar smuggla med mig några paket till L.A. och alltid be folk som kommer på besök att ta med sig det.

6. Tror du att du kommer att flytta tillbaka till Finland en dag?

 Man ska aldrig säga aldrig, men just nu känns det inte speciellt aktuellt. Vi landar antagligen i Stockholm förr eller senare, men Helsingfors finns inte på listan just nu. Jag känner mig allt mer postnationalistisk, tycker att Finland är fint, att Sverige är fint, att USA är fint men har liksom ingen lust att definiera mig enligt landet jag bor i. Jag gillar Finland, men jag ÄR inte Finland.

7. Vilken är den roligaste högtiden i landet du bor i?

Det måste vara Halloween. Jag älskar att folk går ALL IN och börjar pynta sina hus redan i början av oktober.

8. Kunde du tänka dig att bo i ett annat land än det du bor i just nu eller i Finland?

Lätt! Tror att jag kunde bo nästan var som helst. Gärna i en storstad, i ett varmt klimat och helt inte i länder som Saudiarabien eller Afghanistan där kvinnoförtrycket är massivt, men utgående från de kriterierna är jag öppen för alla förslag.

9. Vilket var år 2016’s mest minnesvärda ögonblick?

Det måste väl ändå vara den 22 oktober när Majlis föddes i ett badkar i Silver Lake och vi beställde thai-take out och jag höll på att förblöda och vi sedan körde hem genom L.A. mot solnedgången alldeles galet lyckliga, plockade upp Vidar hos kompisen vi lämnat honom hos samma morgon och plötsligt var en familj på fyra personer.

11. Ska du resa nånstans i år?

Tillbaka till Sverige för bokmässan, eventuellt till Kenya i höst och kanske till Mexiko? Men mest sannolikt blir det utflykter inom USA:s gränser.

Personligt

Alla semestrar inte i Italien

20 juli 2017

Tidigare i dag när jag låg i badet och scrollade igenom Instagram kände jag en stark längtan efter att åka till Italien, eller Grekland eller Spanien eller bara ut till den egna underbara skärgårdsön. Det kändes som det enda logiska och rätta. Mina sociala flöden svämmar nämligen över att hisnande vyer, lyckliga barn och champagneglas som skålar i solnedgång. Alla jag känner och följer poserar i bikini vid poolkanter. 

Sen gjorde jag en reality check med mig själv och påminde jag mig om att ALLA faktiskt inte befinner sig nyförälskade i Positano (ungefär som alla andras föräldrar faktiskt inte lät sina barn stanna ute hur länge som helst när jag var tonåring). Det bara ser ut så på Instagram. Det finns en massa familjen som inte har råd att åka till Sydeuropa på sommaren, som knappt har råd med en kryssning till Stockholm/Helsingfors. Det finns en massa människor som inte poserar i splitternya bikinin eller skålar med sina älskare i en gondol i Venedig. Och jag VET ju detta. Och jag VET att alla VET detta, men det kan ibland behövas en påminnelse om att bilder på sociala medier kanske inte ljuger om verkligheten, men de ger en ganska snäv bild av hur alla andra har det.

Avslutningsvis vill jag bjuda på den här samlarbilden från igår då jag uppenbarligen gick på Polismuseet med naken underkropp. Använde Majlis för att distrahera folk.