Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Resa

Las Vegas Resa

9 Las Vegas-tips för resenären

8 september 2017

Det fanns åtminstone en av er (eller var det på Insta) som någon frågade om vad man kan göra i Las Vegas om man inte är så intresserad av att spela. Det tog mig några vändor, men nu börjar jag gilla och liksom fatta staden.

1. Om det är nånstans du ska bo på lyxhotell så är det i Vegas. När ett lite finare hotellrum i Los Angeles och New York kostar kring 500-600 dollar kan du få fett med lyx för en tredjedel av summan i Las Vegas. Jag gillar Mandalay Bay bäst. Det är fräscht, stora rum, barnvänligt, stora pooler osv. Som ni ser är hotellen i Vegas inte så värst nordiskt minimalistiska eller hygge.

2. Stanna inte på strippen. Klart att du ska SE strippen med gondolerna utanför The Venetian, låtsas att du är med i Oceans Eleven vid fontänerna framför Bellagio och svänga förbi Flamingo för att kolla in platsen där Tupac blev mördad, men Las Vegas är så mycket mer. Åk till Downtown och upplev det gamla Vegas. Så mycket mer själ och färre ställen som gör reklam för nakna kvinnor.

3. Gå på en show. Det kan kännas dyrt och ska du verkligen tillbringa en hel kväll i en teater? Svar: Ja! Ingenstans är scenshowerna lika påkostade och professionellt utförda som i Vegas. Nu vill jag inte vara den som skriker ETT MINNE FÖR LIVET, men det kan faktiskt vara en upplevelse att bära med sig länge.

4. Bränner pengarna i fickan? Spela inte bort dem (du arbetar alldeles får hårt för att ett kasino i Nevada ska få dem) utan satsa istället på en helikoptertur över Grand Canyon. NU blir det garanterat ett minne för livet.

5. Ät frukost på Eat. i Downton. Så jäkla bra avokadomacka med pocherade ägg. OCH annat.

6. Ät gott! Här finns restaurangen för varje plånbok och tunga, men är du det minsta intresserad av god mat lönar det sig att göra en snabb googling på vilka mästerkockar som senast öppnat restaurang och hur många stjärnor den fått.

7. Åk berg- och dalbanan i New York New York och det där galna åket som tippar dig över kanten högst uppe på Stratosphere. Gör det bara.

8. Är du rökare? Njut av att få röka inomhus på kasino.

9. Det är över fyrtio grader på sommaren och riktigt svinkallt, som det bara kan bli i öknen, på vintern. Åk nånstans emellan dessa extremer.

Ja, det var väl det jag kom på just nu. Det finns nån slags tigerfarm utanför stan, men jag är osäker på om de räddar tigrar från djurplågeri eller om de är en vanlig djurpark. Ja och så ska ni ju gifta er i nåt gulligt Elvis-kapell.

Jobb Resa

Las Vegas, Jill Johnson och Jennifer Lopez

7 september 2017

I går skulle jag göra en intervju klockan halv tre och hade tänkt skriva ett utkast på den och blogga samma kväll. Tog det lugnt på förmiddagen och turistade lite i andra delar av staden än just på strippen. Börjar småningom inse att Las Vegas är en ganska spännande stad också om man inte vill spela bort alla sina pengar eller se nakna kvinnor dansa.

 

Det jag inte hade tänkt göra var att komma hem klockan ett på morgonen efter att ha sett premiären av Jennifer Lopez Vegasshow. Men klagar ej!

Vi tar det från början. Skulle alltså intervjua Jill Johnson för Två dagar som är Göteborgspostens veckoslutsbilaga. Mycket kul uppdrag som utspelade sig i Las Vegas och när Jill Johnson dessutom visade sig vara väldigt trevligt blev omständigheterna inte sämre, om vi säger så. Intervjun var ett personporträtt, men eftersom Johnson befann sig i Vegas för att inspireras av diverse scenshower blev det naturligt att vi också talade om hennes inkommande show.

Efter intervjun drog vi ut på stan och tog några (två fotografer och tusen bilder) bilder i solnedgången. Det var fortfarande fyrtio grader varmt, men också väldigt vackert. Jag har besökt Vegas tre-fyra gånger tidigare och alltid tyckt att det är mest sorgligt, men nu fattade jag liksom staden på ett nytt sätt. Allt är inte spela bort dina pengar, bli jättefull och gå på stripklubb. Det skadade ju inte att vi hängde med Jill och hennes crew på premiären till Jennifer Lopez Vegasshow. Jag hade som sagt bara planerat intervju och gled in i Birkenstocs, skjortklänning och otvättat hår, men lyckligtvis befann vi oss i Vegas där alla klädstilar är normklädstilar. Försökte tänka att med got attityd bryr sig ingen om vad man har på sig och drog på ett extra lager läppstift. Vad tycker ni förresten är värre, över- eller underklädd?

Vi satt bara tio meter från scenen och det kändes som om man bara kunde sträcka ut armen och klappa lite försiktigt på J-Lo. Gjorde ej det. Ursäkta bildkvalitén. Showen var givetvis magisk, vi befann ju oss i Vegas, och slutade vid halv ett. Vi hängde lite på kasinot och drog sedan hem. Alla utom fotograf-Sara och jag var ganska jetlaggade. Ärligt talat var jag också ganska trött, hettan tar kål på en ute i öknen.

Följande morgon hängde vi en stund vid hotellpoolen. Måste ta tillfället i akt innan det blev för varmt, checkade sedan ut och körde till favoritfrukoststället i downtown där vi åt avokadomackor med ägg. Sedan fotade vi lite för ett reportage och burnade hem till L.A. som plötsligt kändes svalt och fräscht. Snipp, snapp, snut.

Jobb Okategoriserade Resa

En av mina sämsta sidor

5 september 2017

Jag trånar efter att Magnus ska ta ett initiativ och leta upp en restaurang vi ska äta på och dessutom boka bord, eller planera resan vi ska åka på, plöja igenom Airbnbs/flyg/hotell/tåg och boka det ultimata eller bara planera en hel söndag. Vara den som sätter ner tid och hjärnarbete på att det ska bli riktigt bra. Jag drömmer om att bara glida in till ett serverat bord där det inte är jag som ordnar och surfar och jämför priser och till slut bokar.

Men när Maggie väl gör allt detta så kan jag inte hålla mig från att komma med åsikter och förslag på det han redan planerat. Jag: ”Eller så..!” Och så kommer jag med ett justerat förslag. Så jävla störande drag att vilja att någon annan håller i tyglarna, men ändå själv vara oförmögen att släppa tyglarna.

Jag övar nu på att bara bli glad när Maggan tar ett initiativ och svälja mina egna tankar på hur jag kunde förädla hans idé. Tänker att det minsta man kan göra är att försöka bli en lite trevligare människa att leva med.

Vi är förresten i Las Vegas, susade hit från L.A. imorse, tog bara drygt fyra timmar. Jag ska intervjua Jill Johnson och passar samtidigt på att göra en Vegas-guide för Hbl. Det är så sjukt varmt här ute i öknen att man knapp kan vistas ute. Fick panik av alla som låg och solade sig vid poolen. Ville rusa fram och smörja in dem i solkräm och lägga dem under ett parasoll. 

Resa

Amerikaniserad i Palm Springs

29 maj 2017

Som traditionen sig bör åkte vi en sista sväng till Palm Springs ett par veckor innan sommaren i Norden. Det blir liksom en riktigt svettig värmeinjektion före det oberäkneliga junivärdet i Stockholm. Plus att det är lågsäsong i Palm Springs och vanliga, fattiga människor som vi kan bo på fina hotell. De förmögna undviker tydligen 40 graders hetta.

 

Sen bara hängde vi i värmen. Vidar badade ungefär sex timmar i poolen och hittade några kompisar som han lekte Marco Polo med. Det kändes extremt amerikansk med ett gäng barn i poolen som ropade: ”MARCO!” ”POLO!”. Sedan ville Vidar grilla s’mores som är en amerikansk delikatess bestående av choklad, marshmallow och digestivkex som man grillar över öppen eld. Börjar vara dags att styra kosan tillbaka till Europa, kände jag då. Från och med den 14 juni blir det uteslutande sill, memma, nypotatis och rågbröd.

Majlis var sitt vanliga tjocka, glada jag och jag drack ett glas rosé med mitt hårband runt armen (OBS ej tatuering!). Hade som vanligt föreställt mig själv läsandes i lugn och ro under ett stort parasoll, men sånt händer ju inte i en småbarnsfamilj. Hade också tänkt flyta omkring i poolen betydligt mer än vad jag gjorde, men koncentrationen av småbarn i bassängen gjorde att vattnet blev allt grumligare för varje timme som gick och senare på eftermiddagen flöt det omkring dubiösa partiklar där.

Vi hade stora planer på att äta middag utanför hotellet, men eftersom det var Memorial Day fanns det noll lediga bord på restaurangerna. Följaktligen stannade vi på området och lade oss tidigt. Eftersom Maggan och jag inte haft tv på de senaste tio åren (avskyr förresten folk som ska stoltsera med att de inte äger en tv. Vill därför tillägga att vi kollar jättemycket på olika tv-serier) roade vi oss stort med att surfa mellan kanalerna. Helt orelaterat vill jag också berätta om den här kaftanen från Weekday som hängt med i snart tio år och som är PERFEKT för poolhäng på varm plats. Det kommer en tid i varje kvinnas liv då hon känner att ormskin är det enda rätta.

Följande dag lät vi Vidar leka i poolen en stund, packade sedan ihop oss, åt frukost på stan och susade, eller snarare segade oss fram med resten av LA’s bilar, mot kusten. Ja, ja varsågoda för denna uppräkning.


Resa

Påskresan till Dana Point

16 april 2017

Den sista spring break-helgen hade vi ursprungligen tänkt åka till Grand Canyon, men eftersom det inte bara var spring break, utan också påskhelg och vi som vanligt var super sent ute var precis allting fullbokat. Alternativet var ett svindyrt tält i utkanten av nationalparken Grand Canyon. Till slut beslöt vi oss för att turista halvlokalt och körde ner till Dana Point söder om Laguna Beach.

Vi använder oss ganska ofta av airbnb och ibland är hemmen alldeles tydligt investeringshus. Folk har köpt ett hus för att hyra ut det på airbnb. Andra är mycket tydligt hem. Den här gången bodde vi i alternativ två. Väggarna och byråerna var täckta av bilder på barn i olika åldrar och väggord som uppmuntrade oss att le och leva i stunden samt påminde oss om att livet är en strand. Det kändes som om vi bytt liv med en traditionell förortsfamilj i södra Kalifornien. Det är förresten Daniel som fixar mat på bilden under och hans fru Anne under det. Tycker om dem.

Jag vet inte exakt hurdan en vanlig familj i Dana Point är, men vi tog det vääldigt lugnt och satt mest och pratade, åt chips och smuttade på varsin öl. Familjen Blankens som hade campat uppe vid Santa Barbara parkerade sin husbil utanför huset och hängde med oss hela helgen.


Ungarna tillbringade givetvis extremt mycket tid i poolen och vi tillbringade lika mycket tid vid den för att ingen skulle drunkna under vårt pass. Jag passade för övrigt också på att ta mig ett dopp, men det finns bara dokumenterat på Instagram. I slow motion dessutom. Kan inte påstå att det inte skulle ha varit underbart.

När det blev sen eftermiddag promenerade vi långsamt genom det lugna bostadsområdet, som mest påminde om det i Desperate Housewives, och försökte gissa oss till vad folk som bodde här jobbade med och röstade på. Vi pratade också om hur mycket billigare husen var här än i Santa Monica och frågade varandra om man kunde tänka sig att bo här.

Tänker att Majlis på bilden under signalerar: HJÄLP med ögonen.

 

Trots att jag är van vid ganska fina solnedgångar slog denna de flesta. Folk hade packat med sin picknick-filtar och vin och satt sig ner i olika grupperingar för att betrakta spektaklet. Jag vet att man egentligen inte ska fota solnedgångar, man ska bara njuta av dem och spara dem i sin själ, men men…

När barnen lagt sig spelade vi det extremt roliga kortspelet plump och beställde pizza eftersom ingen orkade laga mat. Det fanns så himla mycket barn omkring oss hela tiden och en kort stund fick jag en identitetskris då jag insåg att jag var föräldern, den äldre generationen och inte längre ett av barnen. Konstigt hur man är sig själv hela tiden och inte alltid riktigt hinner med i åldern.


Nu är vi hemma igen och  jag redo för en tupplur och sen för en hård vecka med massor av jobb, men först ska vi äta middag med vår kompis Nina som varit på filmfestival i Palm Springs.

Okategoriserade Resa

Palm Springs och Little Finland i Bel Air

10 april 2017

I slutet av förra veckan åkte jag till Palm Springs tillsammans med några vänner. Jag älskar ju Palm Springs och tycker att öknen är minst lika magisk som havet. Plus att det är underbart att bara kunna åka iväg på en liten övernattningsutflykt med kompisar. Vi var sammanlagt borta i mindre än ett dygn, men hann ändå ligga en stund vid poolen, äta middag i den ljuva ökenvärmen och hänga på balkongen till vårt rum på midcentury-hotellet Riviera. Cissan tog den fina poolbilden på mig. När vi vaknade på fredag morgon och läste nyheterna om vad som hänt i Stockholm kändes det konstigt att ha det så bra så vi packade ihop våra grejer och åkte tillbaka till L.A.

 

Helgen kom och gick, men eftersom det är spring break ännu en vecka känns den här måndagen inte så mycket som en måndag. I går eftermiddag åkte vi till Finland i Los Angeles, alltså Finlands residens i Bel Air, drack en öl, hängde vid poolen och åt middag. Ursprungligen skulle vi bada bastu, men jag var den enda som var ens vagt intresserad av det så vi skippade det. Tänker ibland på att Jörn Donner brukade simma i den här poolen och att han längtade hem till Finland.

Nu ska jag ta itu med den där krönikan om feminism ni hjälpte mig med. Trodde att det skulle vara en jättelätt grej, men har kämpat med den i flera dagar. Typiskt.

Jobb Resa

Vad är grejen med San Francisco?

25 februari 2017

Jamen hej från San Francisco! Jag vet att jag borde älska den här staden, men jag tror att jag behöver en lokal guide för att förstå den. Jag tycker visserligen lite mer om SF varje gång jag är här, men blir alltid liiiite illa till mods av alla uteliggare, knäppgökar, djupa inkomstklyftor, att det är så förbannat kallt och blåsigt och mängden turister som köar för att få åka gammaldags spårvagn.

Jag är inte dummare än att jag fattar att detta är en magisk stad, snygg är den definitivt och i varje hörn ligger det en restaurang eller barn jag vill testa. Men jag skulle nog behöva den där guidningen eller att själv bo här för att San Francisco skulle komma på min städer jag älskar-lista. Eller så är jag omedvetet påverkad av att man ANTINGEN måste gillad LA eller SF.

Och när jag ändå neggar: tycker också att Starbucks gör äckligt kaffe. Efter frukosten köpte jag en stödkopp och måste slänga bort hälften på grund av USCH. Nåja, nog klagat. Har intervjuat ett underbart par som flyttade till SF 1967 och berättade om Summer of Love. Politiken, musiken, kulturen, sexet och drogerna. Exempel: Så gulligt när två sjuttioåringar fnissar och berättar om drogerna de gjorde på 1960-talet.

Och så har vi ätit goda veganburgare. På vägen upp körde vi nämligen förbi en gigantisk inhägnad med kor och Vidar fattade kopplingen mellan hamburgare och kokött. Nu vill han förbjuda alla att äta döda djur.


På bilden ovan är jag så trött att Magnus frågade om jag gråtit på grund av röda glansiga ögon. Jag ba med martyrstämma: ”Det är okej. Jag har bara jobbat jättemycket och sovit jättelite”. Men det är inte alls synd om mig på riktigt för nu tänker jag inte jobba förrän på måndagen.

Jobb Resa

Jag ÄR mina föräldrar

24 februari 2017

Hej från hotellet i San Francisco! På vägen hit slog det mig att jag blivit mina föräldrar. Utan någon som helst kontroll hojtade jag från framsätet i bilen att Vidar skulle titta ut på ”de vackra landskapen”, ”korna”, ”fåren”, ”snö”, ”inte snö” och så vidare i oändlighet. Hej mamma! Hej pappa! Jag är ni nu.

Men innan vi åkte hade vi det ganska mysigt på hotellrummet. Efter att jag hade jobbat färdigt hängde vi bara. Spelade lite spel, badade i poolen och gjorde sedan genidraget: beställde in frukost till rummet. Well, played familjen Öhman! Om jag får säga det själv (men det får man väl inte längre i det här landet).

Jag läste nånstans att man måste ha helt lediga dagar då man låter hjärnan vila och processa allt den tagit in. Det låter antagligen som en självklarhet för de flesta av er, men för mig var det en liten aha-upplevelse. Att inte vara så effektiv hela tiden. Ska vara ledig minst en dag i veckan från och med nu.

 


Jaja, nu ska jag förbereda morgondagens jobb och imorgon får San Francisco banne mig visa sitt bästa jag.

Okategoriserade Resa

Från palmer till snöstorm

23 februari 2017

Hej från Reno! Jag är här för att skriva ett reportage om Teslas Gigafactory, Har världens sämsta internetuppkoppling så jag svarar på kommentarer och sånt när jag återförenats med snabbt internet.

Innan vi åkte kollade jag att det skulle vara några minusgrader, men det jag inte räknat med var att vägen TILL Reno skulle vara som att göra Andréexpeditionen. När de första flingorna snö föll ner över bilen ropade jag likt vilken LA-morsa som helst; ”Kolla barn, det SNÖAR”. Innan jag visste ordet av befann vi oss i Narnia. Den snöiga versionen. Alla andra bilar stannade för att trä på kedjor på däcken. Jag som hade varit lite sur över att Maggan hyrt en stor, dyr fyrhjulsdriven Jeep, var plötsligt väldigt tacksam över det. Sen bar det av över bergen. Jag som hatar att åka på smala bergsväggar hade lätt ångest över att det nu var HALA bergsvägar. En annan dag kan vi tala om hur illa jag tycker om snö i allmänhet. Kan gå med på att det är vackert, men vill ej vistas i det.

Men vi kom helskinnade fram till Reno, jag gjorde en intervju, vi åt middag, lekte en stund och nu chillaxar vi på hotellrummet. Imorrn blir det mer Renojobb och sen bär det av till San Francisco.

Los Angeles Resa

Öknen, how I love you

30 januari 2017

Eftersom det var fredag tog det oss drygt fem timmar att komma ut ur stan och köra till Josua Tree, en resa som utan trafik skulle ta runt tre timmar. Men det gick bra. Vidar och Majlis sov medan Maggan och jag lyssnade på podcaster och gjorde carpool karaokes. Sen kom vi fram till Vilda västern.

Vi hade hyrt ett hus mitt i öknen. Det var tyst, kallt, kolmörkt och så mycket stjärnor på natten att man blev yr av att kolla upp. Mycket skönt för en nyhetsstressad hjärna. Älskar att man bara kan köra iväg på en liten helgresa och komma till ett helt nytt sorts landskap.

På lördagen gjorde jag misstaget att skriva på Facebook skrev jag att jag var intresserad av protesten på LAX, det ledde till att hela mitt flöde bara handlade om folk som protesterade mot att presidenten förbjudit folk från vissa länder att flyga in i landet. Jag blir så illa berörd av rasismen och samtidigt så berörd av hur människor står upp för varandra. De protesterar och donerar och demonstrerar och hjälper. Snyft. Går omkring med tårar i ögonen. Därför var det lite skönt att befinna sig en bit ifrån allt.


Vi hängde i den inhägnade trädgården, som för övrigt var ett paradis för leksugna barn och hundar, åkte in i parken och hajkade lite. Höll tummarna för att ingen av ungarna skulle bryta något ben när de klättrade omkring på klipporna. Önskar att bilderna gjorde rättvisa åt hur otroligt vackert det är i den här nationalparken, men ni får arbeta med det ni får här.



På kvällen åt vi pizza eller fisktacos och drack lite vin, kollade på film, spelade fussball och pingis, tog filtar och lade oss i solstolar och kollade på stjärnorna, lyssnade på prärievargarna och skrattade åt enkla skämt. Så fruktansvärt välgörande.


Sista dagen, det kändes som om vi varit bortresta i ungefär en vecka, samlade vi ihop alla matrester och gjorde en picknick av dem. Sedan satte vi oss i bilarna och åkte ut till en utkikspost i parken. Där kunde man se ner över Coachella Valley, Palm Springs och några snötäckta bergstoppar. Det blåste som fan, men vi lyckades lokalisera ett vindskydd där vi åt vår matsäck.


Nu är vi tillbaka i Los Angeles och det verkar bli lite varmare här. Jag är väldigt illa berörd av regimen i det här landet, ska prata mer om det i podden. Bilden ovan: Sa jag att det var blåsigt?