Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Resa

Los Angeles Personligt Resa

Allt börjar med ett litet steg

10 oktober 2018

Jag skulle helt inte vilja skriva någonting alls om klimatkrisen eftersom det ofta dyker upp beska, anonyma kommentarer i kommentarsfältet när jag gör det, men i dessa tider är det viktigt att utnyttja sin plattform för viktiga frågor och klimatfrågan är den viktigaste just nu.

Precis som ni lider jag av klimatångest, som inte precis lättade efter IPCC:s rapport om att tiden håller på att rinna ut. Om man anstränger sig för att gräva fram lite ljus i det här kompakta mörkret är det att folk de senaste åren börjat prata OCH agera (källa: mina sociala medier som är proppfulla av människor som delar texter, diskuterar och agerar hållbarhet). Jag tror starkt på att förebilder och inspiration kan påverka andra. Ju fler som äter vegetariskt och veganskt, desto fler recept dyker upp och fler människor testar. Detsamma gäller att flyga. Ju fler som vägar, desto mer realistisk blir just det alternativet.

Jag tänker mycket på just flygtrafiken. Eftersom vi bor på andra sidan jordklotet från en stor del av vår familj och vänner flyger vi minst en gång om året. Vi klimatkompenserar, men jag känner ändå såklart dåligt samvete. Ingen borde flyga. Samtidigt tycker jag att Hanna formulerade det bra:

Jag tror att just det här med privatpersoners flygande har blivit något man kan kanalisera sin ångest och ilska i. Kanske är det närhetsprincipen som styr, samma som gör att man skulle engagera sig mer om fem barn i grannhuset höll på att svälta ihjäl än när miljoner barn på andra sidan jorden gör det. Det är enklare att bli arg på Emilia de Poret (är chockad över hur mycket hon flyger) än på nån rik fabriksägare i Kina.

Kläder, prylar, elektronik och mat flyger också. Ibland jättelångt, ibland både fram till oss och tillbaka. Kan inte bekräfta källa på detta, men jag läste att räkorna på räkmackorna i Göteborg fiskades i havet utanför och sen flögs över till Estland för att skalas och tillbaka till hemstaden.

Det är svårt för en helt otränad att börja med att springa ett maraton, motsvarande svårt kan det vara för en klimatokunnig (de finns verkligen!) att från en dag till en annan sälja bilen, sluta flyga, bara äta veganskt och bara köpa second hand. Risken finns att hen skiter i projektet och stannar kvar i soffan/fortsätter leva som om jorden var oändlig. Det gäller att börja med små medvetna steg, strunta i en flygresa, varannan begagnat, cykla till jobbet och så vidare. Följ klimatkonton på Instagram och få in fler alternativ i flödet. Och vi som redan vet får lov att fortsätta dela texter, ljud och bild. Prata och förklara. Kunskap är makt och med makt kan man förändra.

Böcker Jobb Resa

Skämdes väldigt mycket i dag

28 september 2018

I dag slog jetlaggen in ordentligt. Låg vaken halva natten och vacklade sedan till en författar/bokbloggarfrukost jag skulle moderera. Det gick bra och firade efteråt med frukost på hotellet tillsammans med Carolina Setterwall som skrivit boken ”Låt oss hoppas på det bästa”. Väldigt bra person och bok. Lyssna t.ex. på den på Nextory. (i Sverige funkar den här länken). Hade på känn att allt inte var som det skulle och insåg plötsligt att jag var sen till nästa uppdrag. Jag hade skrivit upp 10.30 istället för 10.00 i min kalender. Sprang som vinden genom bokmässan, övertalade säkerhetsvakterna att släppa in mig utan check och kastade mig med andan i halsen upp på scen 12 minuter för sent. Där satt redan Heidi Hakala och Rafael Donner och pratade om utbrändhet för fullt hus. Skämdes väldigt mycket. De var snälla och skojade om att det var skönt att jag inte tog prestationen att moderera deras samtal på blodigt allvar, men jag ville bara sjunka igenom jorden.

Sen fortsatte dagen med ett seminarium med Jenny Jägerfeldt och Gunnar Ardelius. Seminariet handlade om hur unga kvinnor och män porträtteras i litteraturen i dag. Jag var på plats en halvtimme innan diskussionen började. Jetlaggen var grav. Höll på att få panik när jag insåg att UR skulle banda in seminariet men lyckades till slut ro det och mig själv iland.

Nu baddar jag min själ på hotellrummet och ska senare träffa min förläggare för en drink, manusmöte och middag. Men först ska jag duscha bort skammen från att ha varit sen till ett uppdrag. Bild från igår då jag modererade diskussion om förälskade tonårskillar med Ted och Kaj.

Böcker Resa

En hisselfie bjuder jag på

27 september 2018

Hej från Göteborg! Har modererat författarsamtal, träffar kompisar, druckit vin och gått på Natur och kulturs författarmiddag där jag pratade med Åsa Lindeborg och Åsa Moberg hela kvällen. Var väldigt starstruck. Hade gärna fortsatt med fest hela natten, men har ett författarsamtal/bloggfrukost att moderera 7.30 och bokmässan har knappt börjar så jag fick hoppa över 0300 drinken. Men en hisselfie på väg upp till hotellrummet blev det. Ska försöka skriva mer imorgon. Och visa bilder! God natt!

Jobb Resa Stockholm

Resa utan barn

25 september 2018

Jag tycker alltid att det är ångestfyllt att lämna barnen och Maggan och flyga över Atlanten. Önskar att jag var coolare, men föreställer mig alltid att det är sista gången jag ser dem. Tänker på de gånger jag snäst åt barnen och varit allmänt irriterad på Magnus. Synd att just det skulle bli deras sista minne av mig. Läste någonstans att det man matar växer och ansträngde mig till det yttersta att inte mata katastroftankarna. Speciellt som de är väldigt irrationella.

Den här avfärden blev dessutom lite lättare av att Cissan åkte med mig. OCH gav mig en heldräkt i cashmere (den kommer att dyka upp på Blankens.com snart). Världens skönaste sätt att resa! Tillsammans gled vi omkring på LAX i våra beige cashmereuniformer. En annan aspekt i temat ”Världens skönaste sätt att resa” är för övrigt att resa utan barn. Otroligt skönt.

Nu har jag i alla fall kommit fram till Stockholm, ätit middag hos svärmor och ska försöka sova. Det är märkt, svalt och mysigt här. Ska ta en höstpromenad på stan imorgon. Fast först kommer jag att vakna klockan ett på morgonen och inte somna om. På torsdag bär det av mot bokmässan Göteborg. Det blir eventuellt mindre analys och mer reflektion från Sverige den här veckan. Hoppas det är okej!

Los Angeles Resa

Sjöelefanter i San Simeon

4 september 2018

Jag vakande till en riktigt dålig dag. Det berodde delvis på att Majlis, som vi trodde hade börjat sova hela nätter, ordnade skrikfest hela natten. På morgonen låg det bara tråkiga meddelanden i mailboxen. Jag kände mig skör och värdelös. Kanske det är PMS, kanske är det livet (ska sjungas i melodi till Maybelline-reklamen). Imorgon blir det kanske bättre.

Här kommer i alla fall en sista bildkavalkad från Labor Day-helgen. Det var för övrigt samma folk vi firade Thanksgiving med i Yosemite förra året. Minus Eric som turnerade i Europa och kommer hem först i oktober.

Tre dagar är tillräckligt länge för att man ska unna sig att ta det lugnt mellan utflykterna och bouleturneringen (det visade sig att jag är jättebra på boule, who knew). Det är också tillräckligt länge för att man ska kunna uppskatta tystnaden igen när man kommer hem och barnaskaran inte består av tio ”aktiva” ungar.

Fördelen med så många barn var att de underhöll sig utan oss vuxna och vi kunde prata politik, nöje och dricka ett glas vin. Kanske beundra utsikten en stund.

 

På söndagen åkte vi norrut till San Simeon som inte bara är känt för Hearst Castle som tronar upp sig på en kulle högt över landsvägen, utan också sjöelefanterna som ligger och jäser på stranden. Hanarna kan väga drygt två ton, stora jävlar.

Sen åkte vi tillbaka och kollade på det säsongens första avsnitt av Svenska Hollywoodfruar där Magnus jobbat som inslagsproducent och Sofie som fru.

Los Angeles Personligt Resa

Hälsningar från semesterpatrullen

1 september 2018

Vår kompis Daniel döpte planeringsgruppen inför denna minisemester till ”Semesterpatrullen” och jag tycker att det är ett otroligt bra namn. Bara positiva vibes. Eftersom den första helgen i september är Labor Day och officiellt slutet på sommaren beslöt vi oss för att hyra ett Airbnb-hus nånstans mellan Los Angeles och Sant Francisco (en del av patrullen bor i Södra Kalifornien, den andra i norra).

 

Det blev Nipomo, ett ställe jag aldrig hört talas om förut, men som ligger i närheten av Pismo Beach. Magnus och jag tog Vidar ur skolan lite tidigare och så körde vi rakt norrut längs med highway one. Majlis kräktes på vägen så nu luktar bilen inte smultron precis, men annars gick det bra. Vi var först på plats i huset som stod högt uppe på en kulle med utsikt över hela området och ända till havet.

När alla anlänt åt vi tacos och pratade tills folk började droppa av med ursäkten ”natta barn”. Följande morgon återförenades vi över en seriös match i boule.

Cissan och jag vann. Tackar som frågar. Sen gled vi omkring i huset och på gården. Någon lagade lunch på gårdens rester, nån annan tog en tupplur, en av oss klippte podd. Sen beslöt vi oss för att åka ner till stranden. Det blev obehagligt mycket logistik, men visade sig vara värt det.

Det var en låggrund strand med stora vågor. På en del fick man köra ner sin fyrhjulsdrivna bil och till exempel ha en liten picknick framför den på stranden. Har aldrig sett nåt liknande i Santa Monica. Folk badade, kite surfade och Vidde hittade genast två nya kompisar att leka med. Hans år som ensambarn har gett honom förmågan att blixtsnabbt hitta barn att leka med.

 

På vägen hem åt vi cinnamon rolls. Som vanligt efter strandhäng fanns det sand i varje liten hålighet och alla var tvungna att duscha ordentligt. Nu blir det middag solnedgång. Fast i omvänd ordning. Svarar på kommentarer när vi är hemma igen på måmdag <3

 

Böcker Länkar Okategoriserade Personligt Resa Samarbete

Barnkläder, TED Talk, blodprov och andra tips

30 augusti 2018

I samarbete med Medisera.se

Tidigare i somras hörde Maana Kidswear och undrade om Majlis ville ha några plagg. Det ville hon (alltså jag). Jag gillar att Maana är unisex och jobbar med producenter inom EU. Det är med andra ord garanterat inte barn som syr kläder för barn. Plus att plaggen är jättefina som t.ex. t-shirten Majlis har på sig på bilden. Just nu har de dessuto, en kampanj där man får tre plagg för priset av två. Läs mer här.

I juli hade jag tänkt gå och göra en ordentlig hälsokontroll, men hann aldrig. För oss som inte är anställda och enkelt har tillgång till företagshälsovård är det lätt att de regelbundna kontrollerna faller mellan stolar. I september när jag kommer till Sverige ska jag göra Hälsokontroll stor på MediseraDå blir det blodprov och hela köret.

Podcasten The Waves (förr hette den Double X, men bytte namn pga av att alla kvinnor inte har två x-kromosomer), där de bland annat pratar om att Leonardo DiCaprio (drygt 40) aldrig haft en flickvän som är äldre än 25 och hur populärkulturen ständigt parar ihop äldre män med kvinnor som kunde vara deras döttrar. Hur gamla var ni när ni träffade era respektive? Jag var väl 31 och Magnus två år äldre. Men han byter väl ut mig om några år.

Jag har under åren som gått noterat att jag blir lite manisk av att springa på basen av fart och längd. Springet förlorar sin njutning när varje pass blir en intern tävling. Har således övergått till känsla framför prestation. Rekommenderar varmt att skippa löp-appen och bara kuta på feelis, om du är lagd som jag.

I helgen, som är långhelg och Labor Day, ska vi åka bort med två favoritfamiljer. Sånt gjorde vi sällan i Finland och har insett att jag ÄLSKAR det. Man måste ju inte ha en hel familj, utan kan åka iväg med sina kompisar. Klipp till Palm Springs 2017.

Här är några texter jag sparat på FB på sistone: Folk som köper kläder, fotar dem för Instagram och skickar tillbaka dem, att undvika kött och mejeriprodukter är den största enskilda handlingen du kan spara på miljön enligt The Guardian, det är inte så bra att bo i San Francisco när den STORA jordbävningen kommer, TED Talk med Tracee Ellis Ross (som jag avgudar) om The Wisdom of Women’s Fury.

Vi spelar för övrigt in Mellan raderna på lördagen och Maggan klipper den så fort han kan. Där kommer jag att prata om bland annat ”Pojken” som är väldigt bra, men kanske inte världens lättaste bok. Värt jobbet!

Ni får gärna fylla i med relaterade eller helt orelaterade tips!

Los Angeles Okategoriserade Resa Stockholm

Vi ses på den andra sidan

15 augusti 2018

Tack Stockholm, tack Helsingfors och tack sommaren! Det har på alla sätt varit nio magiska veckor i Norden. Alla dag- och nattbad, goda middagar, vin på balkongen, alla glassbåtar, promenader genom stan, hästar och såklart alla vänner. Det känns otroligt vemodigt att lämna Stockholm. Jag försöker se det som att jag inte är delad mellan två platser, utan är tacksam över att få ha båda. See you on the other side! som vi säger i Amerika.

 

Las Vegas Okategoriserade Resa

Hur är det egentligen att besöka Förenade arabemiraten?

14 augusti 2018

Det här var tredje gången jag hälsade på i Dubai och första gången jag gjorde det under en sommarmånad. Temperaturen sjönk aldrig under 35 grader och speciellt vid havet var luftfuktigheten mycket intensiv. Så fort vi steg ut i liften var vi genomsvettiga. Utan kompisar i landet skulle jag nog inte känna ett sug att åka dit, men genom Karine och Rasmus har jag lärt mig massor om Förenade arabemiraten.

Det är som ett Las Vegas där det mesta är fejk och liite snyggare när det är mörkt. Allt är nybyggt och futuristiskt och det finns så mycket pengar att en blir andfådd. Ännu på 1950-talet var Förenade arabemiraten (som består av sju emirater varav Dubai är en) en fattig plats med fiskare och smugglare, men när man hittade olja på 1970-talet blev det andra bullar. Just nu planerar emiraterna, med Dubai i täten, för ett liv när oljan tar slut och satar på turister och businesscenter. Karine jobbar t.ex. i ”Silicon Oasis” och Rasmus i ”Business Bay”. Blir fnissig av namnet. Enligt Rasmus är det värsta som kan hända en människa i de här kulturen att misslyckas och det har lett till att ingen hittar på egna projekt, man kopierar bara befintliga.

Många tror att FAE är ungefär som Saudiarabien, men emiraterna är mycket liberalare. Kvinnor får köra bil och jobba och klär sig i och för sig i den traditionella abayan, men inte i burka eller niqab. Det sagt är landet långt ifrån en demokrati med fri press och folkvalda representanter.

Jag gjorde en liten film om ungefär det vi gjorde. Hoppas att ni gillar.

Resa

Helg i Dubai

13 augusti 2018

För länge sen kallade en kompis till mig bröllop för ”bröllis”. Jag tyckte att det var extremt töntigt och använde ordet ironiskt. Tills jag använt det så mycket att det normaliserats för mig och jag började använda det som om det var ett helt normalt ord för fenomenet bröllop. DET ÄR DET INTE! Samma förlopp håller nu på att ske med att på skoj kalla Dubai för ”Dubben”.

Karine och jag lärde känna varandra för snart femton år sedan då jag var ihop med Karins killes kusin. Första gången vi sågs var på restaurang Maxill i Helsingfors och efteråt dansade vi hela natten på nattklubben Kalle. Karine är fransk, men älskar finsk schlager på ett passionerat sätt bara en utlänning kan älska det.

Klipp till 2018 då Karine fortfarande har samma kille, men jag eh.. uppgraderat mig? Vår vänskap visade sig bli stabil som urberget och trots att vi bara under korta perioder bott i samma land har vi ändå setts och hörts mycket. Den här gången tog jag Magnus och Majlis med mig och åkte till Dubai där Karine och Rasmus bott de senaste fyra åren. De trivs som bara den.

Det första vi gjorde var att köra ut i öknen. Tydligen måste man ta en kurs i sandkörning och ha en bra bil för det. Öknen är det enda autentiska i Dubai känns det som och trots att det var vidriga 45 grader varmt gillade jag det mycket. Dromedarer överallt och magiskt vackra landskap. Jag lärde mig att man måste släppa ut lite luft ur bilhjulen och att mjuksand är den farligaste sanden att köra i. Då fastnar man nästan alltid.

Ute i öknen var hettan faktiskt behagligare än inne i Dubai där havet gjorde luftfuktigheten mycket intensiv. Temperaturen sjönk aldrig under 35 grader, oberoende av tid på dygnet. Sista kvällen satt vi ute och åt middag och jag har aldrig varit lika klibbig av svett.

Nu är jag så trött att jag inte orkar skriva mer, men återkommer imorgon och i podden om vad jag egentligen tycker om den här extremt konstiga och konstgjorda platsen. Fördelen med att besöka platser är ju att man lör sig så mycket om dem. En sak är jag ändå säker på och det är att min Rodebjer-kaftan som jag fick av Maggan tidigare i somras aldrig passat så bra som den här lördagen ute i öknen§nån emirat jag inte minns namnet på (Ras al-Khaimah?)