Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Restauranger

Restauranger Stockholm

Två bra restauranger i Stockholm (La Colline och Surfers)

11 juli 2018

Alltså dessa ljuva sommarkvällar. Under den senaste dagarna har jag ätit middag på restaurang två gånger och på resten av gångerna suttit ute på balkongen. I söndags träffade vi Linnéa och Eric (Erik? Herregud, vet inte om han stavar det med c eller k. Skäms) på La Colline smack mitt på Götgatsbacken. Tänkte skriva att Götgatan efter den middagen måste stava sitt namn med två T, men det blev för mycket av ett pappaskämt. GÖTT som bara den var det i alla fall. Vi beställde in smårätter och naturvin och delade allt. Tycker mycket om alla som deltog i middagen.

På onsdagen flög min kompis Hanna in från Helsingfors för att mest avsluta en bok, men också umgås med mig. Hanna är en utbildad kok och kokboksförfattare så jag kände en stor press på vilken restaurang jag skulle ta henne till. På inrådan av min vän Basse blev det Surfers i Humlegården.

Vi beställde in ungefär allt på menyn och varsitt glas pinot noir. Sedan talade och åt vi oss igenom maten. Otippat nog är Surfers en kinesisk restaurang, men långt ifrån friterade bananer och sötsur sås.

Godast var nog ett gäng nudlar i massor av olika kryddor, däribland koriander. Påminde om en rätt Karin Lindroos och jag åt i Tokyo för tio år sedan. I konkurrens med den stekta auberginen med massor av chili. Magnus skulle aldrig ha klarat av att äta den.

När det mesta var uppätet följde jag Hanna tillbaka till hotellet och promenerade sedan hem genom den ljusa sommarnatten och med podden Det politiska spelet (som Linnéa tipsat om) i öronen. Nu ska jag sova, god natt!

Jobb Podcast Restauranger Stockholm

En måndag med vänner och vardagsrasism i Stockholm

25 juni 2018

I går åkte jag in till Acast och gästade ett sommaravsnitt av Lillelördag med Anitha. Temat var vardagsrasism och även om jag inte är någon expert, bara en vanlig journalist (det där var förresten en typiskt kvinnlig kommentar, en man skulle ha utsett sig själv som expert utan följdkommentarer), berättade jag om hur rasismen ser ut i USA. Vi talade också om rasismen i fotboll och vardagsrasismen som Anitha utsätts för och hur hon önskar att vi helt slutade kalla folk rasister. Avsnittet kommer upp på onsdagen.

Sen skyndade jag vidare till Ljunggrens, åt lunch på takterrassen med min vän Eleonora, gick vidare till Söderhallarna där min vän Sonja väntade på mig och så promenerade vi hela vägen tillbaka till Östermalm.

Sommarstockholm, jag älskar dig! Jag önskar att alla mina amerikanska vänner fick uppleva några dagar i den här (och Helsingfors för den delen) underbara staden. Alla vackra hus, vattnet, människorna och stämningen gör mig på gott humör.

Snabbt hem för att jobba lite och sen middag på kvarterskrogen Parad (medelmåttlig mat, dyra priser, men mysig stämning. Vet dock inte om det räcker). Efteråt gick vi hem till Anitha och Joel. Skulle bara kolla på deras nya lägenhet, kom hem klockan ett. Satt ute hela kvällen i bara kortärmat. Bra dag denna junimåndag.

Brunch Helsingfors Resa Restauranger

Stockholm- Helsingfors -Ekenäs

20 juni 2018

Jag har befunnit mig i en intensiv radioskugga och därför haft en hel dag av bloggpaus. Försökt svara på alla kommentarer, vill inte att ni tar det personligt om jag glömt bort någon. Ska vi köra en detta har hänt? JA!

Vi tog Viking Line över till Stockholm och hade en hytt med balkong. Otroligt lyxigt och trevligt. Våra barn sover överlägset bäst på en färja mellan Sverige och Finland.

Vi anlände till ett Helsingfors där full sommar rådde och checkade in på St George som såg ut som ett hotell i en Wes Andersson-film.

Rummen var stora och fina och såg så här välstädade ut i ett kort kort ögonblick, sedan bredde vi ut oss över varje liten millimeter.

På hotellet fanns också en stor vinterträdgård där man kunde sätta sig för att jobba, ha en after work eller bara chilla. Tycker att det finns för få hotellobbyn med rum för häng i Helsingfors. Eller nu finns det ju ett! Se det som ett tips.

Sen blev det ju middag och mys med goda vänner på yes Yes Yes. Hade en splitterny klänning från H&M och ett GOTT HUMÖR i bagaget.

Följande morgon åt jag frukost med Karin på hotellet. Saknar henne i mitt vardagliga liv, men lobbar för att hon och Linn med familjer ska fira påsk i LA 2019.

Följande dag hängde vi med en syster och senare med Ida-Lina och Theo Gamla kyrkans park. Majlis och Theo promenerade iväg sida vid sida och pratade nån slags bebiska som ingen av oss förstod. Mycket gulligt.

På lördagen åt jag frukost med Basse (tänk att det fanns en tid när vi lunchade flera gånger i veckan) och smet sedan över gatan till G18 och Parad där jag skulle medverka i frågesport/lekprogrammet ”Vem Vad när”. En gång i tiden medverkade jag i morgon-tv varje månad och blev sminkad på exakt den här platsen. Det var tider det.

Till saken hör att Sonja är programledare för ”Vem vad när” så jag fick en chans att prata lite mer henne också. Mer efter inspelningen då vi tog ett glas på uteserveringen till St George. Saknar henne också.

Skådespelaren Maria Sid (uppe till höger) var en av lagledarna i frågesporten. Bra person, hon också. När allt var klart plockade Magnus upp mig. Han hade bilen full av barn och min mamma och grejer. Vi åkte ut till min mammas sommarställe utanför Ekenäs.

Jag doppade mig i havet, badade bastu, läste Rick Boy och kom inte ut på nätet. Barnen strövade omkring på området och bekantade sig med den finländska naturen.

Vi bäddade syskonbädd (bokstavligen) åt dem på golvet och det var otroligt gulligt. Sen rullade Majlis in under sängen på morgonnatten och gulligheten utbyttes i gallskrik.

Ojojoj så mycket bilder och information. Jag känner mig som en moster påå 1980-talet som tvingar sina släktingar att kolla på en två timmar lång diabild-rulle från semestern på Mallorca. Tar en paus och fortsätter senare.

Helsingfors Okategoriserade Restauranger

Middag på Helsingfors bästa restaurang Yes Yes Yes

15 juni 2018

För några veckor sedan var Magnus i Finland för att gå på en begravning och när han kom hem till LA sa han att han passat på att äta på en av världens bästa restauranger Yes Yes Yes. Han sa också att det är där vi måste ordna vår årliga Helsingforsmiddag.

Varje år brukar vi samla ihop våra vänner för att skåla in sommaren. Folk brukar komma och gå under kvällen och jag är både otroligt glad över att träffa alla och lite ledsen för att vi ses så sällan.

Om ni tycker att bildkvalitén på bloggen gått upp med 200 procent beror det på att min kompis Minna fotade igår. Hon är så duktig och generös.

Joey till vänster på bilden har jag känt sedan vi gick i gymnasiet. Jag har egentligen ganska få barndomsvänner, men en vänskap som har tjugo år på nacken måste väl ändå räknas som ganska långvarig.

All mat på Yes Yes Yes är för övrigt vegetarisk och så jäkla gott! Och så serverar de ett eget vin som OCKSÅ var magiskt. Måste erkänna att Magnus hade rätt. Alla ni som planerar att besöka Helsingfors i sommar måste äta här. Lova mig det.


Jag skyndade tillbaka till hotellet när barnvakten var tvungen att dra, men Magnus fortsatte ut i Helsingforsnatten. Enligt Instastories blev det karaoke. Själv fick jag finbesök på hotellrummet av min vän Anna. Lite olika efterfest, om vi säger så.

Los Angeles Resa Restauranger

Glamping i Joshua Tree

3 juni 2018

Varje år gör vi ett slags Los Angeles-säsongsavslutning och åker till Palm Springs för att fira. Det brukar vara på gränsen till olidligt varmt där, men ändå underbart. Det finns någonting magiskt med öknen, känner samma lugn där som jag känner när jag stirrar ut över havet.

Eftersom Magnus tjatat om att han vill åka ut och campa och jag är mer av en hotellperson tänkte jag styra ihop en kompromiss och bokade en natt av glamping på The Desert Yatch Club ute i Joshua Tree. (På området fanns det en tam roadrunner som hette Elvis).

Åh vad glada alla kommer att bli, tänkte jag och föreställde mig hur Vidar (och Majlis) skapade minnen från en magisk natt ute i öknen. Jag drömde till och med om att detta skulle bli en tradition. Avsluta våren med en natt i tält.

Men ändå inte ligga på bara marken, utan ha en säng under sig, kontrollera möjligheter att gå på toaletten och kanske pool. Liksom camping light med marshmallows vid öppen eld och lite vilda djur.

När vi kom fram var klockan redan halv sex (en resa som borde ha tagit tre timmar tog snarare fem, tack fredagstrafiken i Los Angeles) och solen låg redan ganska lågt över kullarna. På området fanns en massa små byggnader som italienaren Alessandro, som ägde stället hade byggt ihop. Det vi ser på bilden ovan är köket tillvänster och ett mysigt badrum med badkar till höger. På bilden under står ett av utedassen.

Majlis blev genast kompis med katten Pippo (med ett oändligt tålamod). Vidar sprang omkring och letade grejer medan jag såg på Magnus att han var skeptisk. Insåg att han förväntat sig mer av Yacht Club och mindre camping.

Jag försökte få Maggan att slappna av genom att föreslå ett dopp i den lilla, iskalla poolen. Det hjälpte lite, men jag såg hur han längtade till The Parker Palm Springs. Sen lugnade han ner sig lite och unnade sig en öl.


Vi hängde vid poolen i några timmar och pratade om hur tyst det är i öknen och om prärievargarna som skällde inte så långt bort. Alessandro sa att de aldrig kommer speciellt nära, men att vi skulle hålla ett öga så barnen inte steg på skallerormarna. De andra ormarna var ofarliga.

När solen gått ner klädde vi på oss och började fixa lite käk. Jag tog örti tusen bilder på omgivningen bara för att ljuset var så magiskt fint. Barnen sprang runt och upptäckte på området.

Vi grillade lite smått och gott, åt hummus vi hade köpt på Target på vägen in och drack en slatt rödvin. Väldigt enkelt och trevligt. Utsikten från matlagarplatsen var ej illa.

Sen grillade vi marshmallows vid lägerelden. Eftersom det blåste noll kunde vi göra upp eld trots att vi befann oss mitt i torraste öknen. Aldrig varit med om något lika enkelt. En tändsticka nuddade vid veden och brasan var i full gång. Vid flera olika tillfällen har jag försökt få Vidar att gilla den utmärkta amerikanska delikatessen s’mores som består av två digestivekex, mellan dem choklad och grillade marshmallows, men Vidde vill bara ha marshmallows. Då fick han det.

När vi anlände sa Alessandro att den bästa sovplatsen egentligen var denna (bild nedan). Då kunde man se alla stjärnor hela natten och på sommaren är det ändå så varmt i öknen att man inte fryser. Det är otroligt så många stjärnor det finns att kolla på när man inte störs av stadsljus. Vi valde ändå att sova inomhus, men kring elva vaknade vi ändå av att hela tältet lystes upp av månen.

Följande morgon steg vi upp tidigt, drack kaffe och åt fruktsallad, körde iväg åt lunch i Palm Springs (på ett favoritställe Reservoir) och susade sedan vidare till Los Angeles där vi var bjudna på poolparty hos vänner med uppvärmd pool, dusch och innetoalett.
Tror tyvärr inte att Magnus är redo att göra detta till en tradition, men överraskade mig själv med att verkligen gilla allt med glampingen. Planerar redan nu vilka kompisar som skulle uppskattad det och som jag kunde ta med ut hit. Handen upp!

baby Brunch Restauranger

Förälderns minne är kort

30 maj 2018

Jag kan inte påstå att det är med längtan jag ser fram emot att flyga i elva timmar med Majlis i famnen. Hon flirtar med nåt slags trotsålder och kan bli så förbannad att hon bara kastar sig på marken och skriker rakt ut. Minns inte heller exakt vad vi gjorde för att få Vidar att sitta stilla i flyget när han var liten. Antar att det är så föräldrahjärnan skyddar oss. Evolutionen har gjort så viblixtsnabbt glömmer alla svettiga situationer med våra barn. Som i söndags när vi åt frukost ute och Majlis gjorde en peelingmask av allt socker som fanns på bordet. Sen gnuggade hon av allt på mig.

Vi äter ju ute med barn ganska ofta så jag borde ha räknat ut det här scenariot, men när Magnus föreslog frulle på Courtyard Kitchen blev jag enbart glad och förväntansfull. PLUS: Nu vet jag också hur det kommer sig att babyn har så len hy.

Brunch Restauranger

Tre triggerrätter

21 maj 2018

Jag försöker vara öppen för nya upplevelser när jag går på restaurang, men det finns några rätter/ingredienser på menyn jag sällan kan motstå. Vi kan kalla dem triggerrätterna.

1. Pocherade ägg. I dag frågade jag med desperation i rösten om det fortfarande gick att beställa från frukostmenyn trots att klockan var kvar i ett. Det gick det och voilá en avokadomacka med två pocherade ägg. Hej himmelriket!

2. Tryffel och hummer. Det finns få rätter jag gillar mer än lobster tacos på Oysterette. Jag försöker att undvika kött, men en eller två gånger i månaden unnar jag mig lobster taco, sushi eller som när vi var uppe i New York: Helkokt hummer. Kände tyvärr att jag inte skulle klara av att kasta hummer i det kokande vattnet och det borde diskvalificerar mig från att äta också skaldjur.

3. Burrataost. Ni vet, riktigt krämig mozzarella. Beställer konstigt nog nästan aldrig sallad, men står det burrata på menyn finns det en risk att jag faller dit.

Finns det nåt ni inte kan motstå?

Los Angeles Restauranger

Social Hour

16 maj 2018

Igår åkte vi ut till Malibu Country Mart för att Majlis skulle få leka i en lekpark och rörmokaren som fixade badrummet skulle få göra det ifred. I parken lekte en dam i åttioårsåldern. Först trodde jag att hon var lite koko, men insåg sen att det var mina egna fördomar som snackade. Det var enbart charmigt och gulligt med en dam som klättrade omkring i klätterställningen, åkte kana och lekte tittut med barnen.

 

På eftermiddagen vandrade jag upp till Margos, som är en mysig restaurang/bar uppe på vår gata. Där träffade jag Elin som jag lärde känna för några år sedan medan hon ännu bodde i L.A. Klockan var social hour (nåt slags version på happy hour) och vi beställde in burrata och fisktacos och vittvin och talade sedan om tv-serier (Elin jobbar med såna) och Stockholm, LA och hur man ska göra med livet.


Jag hade lovat vara hemma så Magnus hann iväg för att träna, men eftersom Elin och jag inte var färdigpratade hängde hon med. Promenerade hem mig och satt sedan kvar en stund hos oss och snackade.

Det var den tisdagen.

Brunch Restauranger

Är till noll nytta vid kris

13 maj 2018

Hur gick helgen då? Undrar ni kanske nu. Jo hörni, den inleddes på fredagen med sedvanlig ridlektion. Eftersom det var en klämdag i Norden var det tyst och stilla i min mailbox och jag passade istället på att skriva på manus. På lördagen var det nämligen dags för Los Angeles mest prestigefyllda idrottsevenemang: LA PINGIS. Ett femtiotal svenskar samlas på The Standard DTLA och spelar pingis mot varandra. Det var meningen att båda Magnus och jag skulle gå, men i sista minuten avbokade vår barnvakt. Jag var så arg att jag fällde en tår och avföljde hen på Instagram.


Här försöker jag ändå få till ett smil. Det är ju slöseri att gå på fest med dålig stämning i kroppen. Tog en Lyft in till Downtown och plockade upp min kompis Sandra på vägen.

Vann två matcher och förlorade två. Ändå ett acceptabelt saldo med tanke på att jag senast spelade pingis var under samma evenemang 2017. Träffade många nya och gamla vänner.

 

Följande morgon var Vidar en stjärna på baseballmatchen och för att fira det (och kanske lite mors dag) åkte vi in till Superba i Venice (den finns för övrigt i Los Angeles-guiden). Jag valde givetvis kombinationen ägg och avokado, medan Vidar körde sin vanliga mac’n cheese.

Majlis härjade på för fullt och drog ut på gatan där en gammal dam höll på att backa på henne. Det skedde liksom i slow motion. Tråkigt att märka att jag tydligen i paniksituationer blir helt paralyserad istället för att agera. Fick sån panik alltså. Ni vill INTE ha mig på ert lag när zombieapokalypsen kommer. TYVÄRR.

 

Nåja, vi kunde åka hem med lika många barn som när vi startade samma morgon. Alltid ett plus. Nu ska jag se om det händer nåt mer i mitt liv den här mors dagen 2018 och sen lägga mig tidigt och somna till en bok jag ska tala om i Mellan raderna nästa vecka.

 

Los Angeles Restauranger

Klä inte upp dig på Nobu

9 maj 2018

På väg hem efter att ha lämnat av Vidde på skolan ringde Magnus och frågade om jag hade några planer för dagen. Jag räknade upp några små skrivgrejer och att jag ska spela in Mellan raderna. ”Bra! Nobu öppnar klockan 12, vi drar dit på lunch”, sa Maggan. Och så blev det.

Nobu ligger i Malibu, alldeles vid stranden och har man tur ser man en val eller några delfiner medan man petar i sig sushi. I dag fick vi nöja oss med ett gäng pelikaner som störtdök efter fisk. Det var okej, det med. Maten är för övrigt den det godaste jag har ätit, om inte i världen, så i USA. Men nu när jag skrev det kan jag inte komma på nåt godare. Dyrt som fan är det också. Därför åker vi ut dit max ett par gånger om året och kör lunch istället för middag.

Om man är en person som går i brygga av dyra bilar är parkeringsplatsen en våt dröm. Vår lilla BMW stod mellan en cabbas Rolls Royse och en cabbad Tesla. Folk har så sjukt mycket pengar här. Det fina med LA är ändå att hur rika folk är och hur fina restaurangerna är försöker vara är folk ändå alltid avslappnat klädda. Det är bara turister som kommer in med höga klackar, festklänning och kostym (eller shorts). Alltså, jag gillar såklart att klä upp mig, men tycker att det är skönt att i LA aldrig känna sig malplacerad även om man glider in i jeans och vit tischa. Här råder: låt alla blommor blomma (även om de har dålig smak).

Kul är också att folk tar med sig sina ungar på restaurang. Majlis var inte på långt när den enda toddlaren på plats. Linn tipsade för övrigt om den här kolumnen av Mats Löfström som var upprörd över att finländska restauranger vägrade släppa in honom med familj på grund av att de hade ett litet barn med sig. Utan att romantisera resten av världen för mycket, så tycker jag att det är synd att man i Finland inte uppmuntrar olika generationer att umgås mer med varann.

Drack två glas prosecco till lunchen och klarade ej av att jobba resten av eftermiddagen. Beslöt mig för att unna mig själv att bara ta det lugnt och läsa en bok (=scrolla internet). Tack coachingen för den lösningen!