Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Skriva

Böcker Jobb Skriva

Peppe på bokmässan i Göteborg 2018

13 september 2018

Oooookej! Här kommer mina uppdrag på bokmässan i Göteborg i år. Om man bortser från nazisterna var det väldigt kul förra året. Vid sidan om dem ska jag ha hästbokmanusmöte med mina förläggare, hänga med vänner, gå på förlagsmiddagar och sova i hotellsäng. När jag varit som mest trött på att underhålla barn och byta blöjor under de senaste veckorna då Maggan jobbat har jag visualiserat mig själv ensam (eller med en het älskare*) i hotellsängen.

 

 

TORSDAG 27.9

kl. 11.30

Kärlek för unga

Febrigt, trevande, gränslöst och och underbart. Hur skriver man om kärlek för unga läsare idag? Ett snack om förälskelse, känslostormar och hjärtesorg med Kaj Korkea-aho och Ted Forsström aktuella med ungdomsboken Z001 #2 Hjärtattack. Moderator: Peppe Öhman.

FREDAG 28.9 kl. 07.30

BOKFRUKOST MED BLOGGARE 

Författarna:

Milena Bergquist – Lilla Na och djurkuppen
Moni Nilsson – Så mycket kärlek kan inte dö
Maria Turtschaninoff – Breven från Maresi
Émilie Frèche – Jag ska rädda er alla
Miranda Salisbury – Syndätarens dotter
Maria Engstrand – Kod: Orestes
Samtalet leds av Peppe Öhman från podcasten Mellan raderna.

Kl. 10.00 Det är inte du, det är prestationssamhället

Heidi Hakala och Rafael Donner debuterar båda med böcker som handlar om var unga
människor landar i ett samhälle som kräver allt mer av dem. Tillsammans med Peppe Öhman
diskuterar de ångest och revolt.

Kl. 13.00-13.20 Hur gestaltas unga män och kvinnor i litteraturen idag?

En diskussion med Gunnar Ardelius som skrivit Tjuren från Solna och Jenny Jägerfeld som är aktuell med Blixtra, blända, spraka. Moderator: Peppe Öhman

KL. 16.00 Dystopi-apati?

Hannele Mikaela Taivassalo (FIN) & Catherine Anyango Grünewald (SWE) är aktuella med
Scandorama, en grafisk serieroman som får oss att se på samtiden med nya ögon. De diskuterar framtida dystopier och konstens roll i politiken. Moderator: Peppe Öhman

LÖRDAG 29.9

FRITID!

SÖNDAG 30.9

KL. 13.00 Farliga flickor

Jaga vatten av Ellen Strömberg är en stark och unik debutroman som i fragment behandlar flickors och unga kvinnors vänskap och sexualitet på ett befriande rakt och rått vis. Déa Solins ungdomsroman En spellista för sömnlösa nätter är en uppriktig skildring av att vara ung, bli kär, mista sin kärlek och så småningom hitta modet och kraften för att ta sig vidare. Tillsammans diskuterar de förälskelser och farliga flickor. Moderator: Peppe Öhman

Kl. 14.00-14.45 Ständigt i rörelse

Systrarna och entreprenörsduon Hannah Widell och Amanda Schulman startade 2011 ”Fredagspodden”, som snabbt blev en av Sveriges största podcasts. De avslutar sex framgångsrika år av podden med en efterlängtad ny bok om att förverkliga sina mål och att aldrig stå still.The Diamond Year baseras på de bästa och populäraste avsnitten av systrarnas personliga och roliga podcast, där de öppenhjärtigt delar med sig av sin inspirerande livsfilosofi. Boken är en handbok för alla som vill vara i ständig förändring genom att förädla och förverkliga nästa mål i sitt liv – och må maximalt bra på vägen. Den innehåller råd och erfarenheter kring bland annat kärlek, familj, karriär och självkänsla. Moderator: Peppe Öhman

Kl. 15.30 Spellista för sömnlösa nätter
Déa Solin debuterar med romanen En spellista för sömnlösa nätter, en uppriktig skildring av att vara ung, bli kär, mista sin kärlek och så småningom hitta modet och kraften för att ta sig vidare. Hur skriver man för unga då man själv är ung? Moderator: Peppe Öhman

 

*skoja! Ska sova ensam.

Böcker Los Angeles Personligt Skriva

Så föds kreativitet

10 september 2018

I dag har jag varit helt värdelös arbetsmässigt sätt. Det enda jag har gjort är hushåll, träffat en kompis från Sverige och sen varit värd för en playdate. Den här lekträffen kom mamma och en lillasyster med och stannade hemma hos oss i två timmar. Jag har ännu inte klurat ut vad som gäller, lämna av ungarna eller stanna och dricka te. Men vi kan börja på morgonen. Fint att ta en promenad med någon som verkligen uppskattar Santa Monica- stranden.

De dagar när jag inte producerar text försöker jag se som om jag låter hjärnan vila musklerna. Så där som det krävs återhämtning när man tränar fysiskt behöver hjärnan också få lite lugn och ro mellan allt bearbetande av information. Hursomhelst har jag bestämt är det bra för min kreativitet att ibland varken ta in eller producera information. #BASTA

 

 

På tal om att skriva så ska jag moderera diskussioner på bokmässan i Göteborg om några veckor. Vem av er ska dit? Om nån nu räcker upp handen så kunde jag lista mitt schema och vi kunde ses. Det vore väldigt roligt för mig!

Hästar Personligt Skriva

Vad göra när världen brinner

31 augusti 2018

På sistone har flera olika personer tipsat mig om ”Sharp Objects”, jag älskar ju Gillian Flynn och har läst boken, men efter två avsnitt blev det för mycket döda flickor för att jag skulle kunna se vidare. Jag vet inte om det är åldern, nåt slags utdragen PMS eller att världen just nu är ganska hemsk, men jag samlar liksom på mig otäcka fakta och kan inte släppa dem. Igår åt vi middag med goda vänner från Kanada som berättade att landet håller bokstavligen på att brinna upp.

På vägen till stallet lyssnade jag först på On the Media som handlade om högerextremister och hur de manipulerar media. Hur en ganska liten grupp får massor av utrymme och makt. Podden The Daily handlade om hur man redan på 1980-talet började tala om klimatförändringen (klimatkatastrofen) och hur nära vi var att stoppa den. Sen valde USA kapitalismen istället. Tidigare i vecka måste jag stänga av när samma podd handlade om småbarn som vid gränsen separeras från sina föräldrar. Eller nyheten om att tonåringar sparkat ihjäl en rumänsk EU-immigrant och dessutom filmat det. Mår så illa. Jag känner mig också Vaså ambivalent till information. Jag tycker att det är min demokratiska skyldighet att ha koll på nyheter och vara allmänbildad, men så mycket av det som händer får mig att må dåligt.

En liten hjälp är att ta en paus från allt och åka upp till stallet. I dag hade jag en så jäkla bra ridlektion, trots att hästjäveln mot slutet drog värsta rodeoshowen med mig på ryggen. Det är lite läskigt och lite kul. När sånt händer. När vi kom tillbaka till LA från Stockholm började jag kolla på Youtube-klipp om hur man blir en bättre dressyrryttare och det har, tro det eller ej, hjälpt mig upp på en ny nivå. Nu är videosnutten under från förra veckan när Maggan och Majsan hängde på, rider en annan häst. Hade inte ridit ordentligt på två månader, men kul var det också!

 

Vad gör ni för att må bättre när det känns som om världen brinner? Läser böcker, mediterar, skriver, GÖR något gott och konstruktivt, gosar med kattungar, letar upp gulliga djurvideos, gosar med era småbarn ELLER?

Hästar Jobb Personligt Skriva

Anonyma Prestationister

21 augusti 2018

Apropå gårdagens inlägg om prestation läste jag det här reportaget skrivet av en journalist på Svenska dagbladet. Det handlar om hur journalisten får utmattningssyndrom och får sätta sig i ett rum med andra Anonyma Prestationister och öva på att komma sent, inte ta ansvar och göra saker utan nytta. Jag läste den två gånger för att den var så välskriven och för att den hade så många beröringspunkter med mitt eget sätt att leva. Nu är jag ju inte utbränd, men så säger väl alla innan de får utmattningssyndrom.

”Men har jag inte ändå behandlat de flesta delar av livet – från resor och träning till fester och dejter – som om de vore en sorts arbete där man bör maximera utfallet? Har jag inte nästan oavbrutet känt mig jäktad och haft svårt att uppskatta nuet eftersom jag mentalt redan gått vidare till nästa grej? Och trots att jag själv mest blir lättad om en vän, säg, bjuder på anspråkslös mat eller visar upp ett stökigt hem – hur mycket energi har jag inte lagt på att försöka laga imponerande middagar och att ha det snyggt i lägenheten?

Förra året vigde jag de flesta av mina semesterveckor åt att skriva på en bok.”

Jag går igång på att folk tycker att jag är produktiv och kreativ och snabb. Dessutom har jag haft privilegiet att jobba bara med sånt jag gillar. Jag tycker handen på hjärtat att det ÄR otroligt intressant med amerikansk inrikespolitik, att skriva (både för mig själv och andra), och springa och rida och ha koll på samhället, prata om feminism, spela in poddar och så vidare. Mitt jobb är mina intressen.

Men tänk om jag främst gillar personen jag blir i andras ögon när jag gör allt det jag gör? Den tanken är ganska jobbig. Jag vill snabbt förklara att det inte är så. Ändå gav gårdagens coachingsession mig en påminnelse om att jag kanske borde tagga ner lite på prestationerna. Att det inte är så farligt att inte vara bäst och duktigast.

I höstas när jag spökskrev en bok på en månad mådde jag inte tusen fattar jag nu i efterhand och när jag pluggade på USC 2013-2014 började jag tappa hår på grund av stress. Så är det inte alls nu. Jag mår bra, är glad och lider verkligen inte av utmattningssyndrom, fast gör ytterst få grejer som inte är nyttiga eller leder till nåt. Det skulle vara att kolla på tv-serier då. Ändå drabbades jag av tidningstexten.

Det här citatutdraget ur reportaget tycker jag var nyttigt att läsa.  Verkar vara enkelt i teorin, men otroligt svårt i praktiken för många av oss (inte Magnus). Hur är det för er?

”Vi får i hemläxa att bete oss tvärtemot våra instinkter: ta pauser i arbetet, komma för sent, göra saker långsamt, göra saker halvdant, stå kvar vid övergångsstället när det är rött trots att det inte kommer några bilar, boka in tid för att vara lediga och sysslolösa, prata med lägre röst, låta bli att prata helt, äta på fasta tider, stå still i rulltrappan även om det hörs att tunnelbanan kommer.”

Just det! Avslutade förresten precis en bok som handlar om just detta: Heidi Hakalas ”Bara lite till”. På torsdagen kommer ett nytt avsnitt av Mellan raderna där vi talar om den.

baby Jobb Los Angeles Skriva Stockholm

Framme i Santa Monica och svar på frågor

17 augusti 2018

I går kring halv fyra kom vi hem. Det kändes som vanligt lite konstigt och mycket härligt. Det är som om hjärnan (eller själen! som min kompis Isabelle sa) skulle behöva mer tid att omställa sig när en reser så här långt. Vidar somnade bums, Magnus drog ut vid sju för att träffa kompisar han saknat (”ett glas vin” blev helkväll i Hollywood) och precis när jag hade somnat vaknade Vidar. Majlis var den enda som kunde uppföra sig sömnmässigt. Tänk att en nästan tvååring ska vara den som är bäst på jetlag.

Jag tänkte börja terminen med att svara på några frågor.

1. LISA: Huuuur gör du såna här fina filmer? Vilket program och vad har du filmat med för kamera? Puss!

Blir glad över att videon välkomnas här i bloggen! Vill gärna göra med, det är superenkelt! Ladda ner iMovie på telefonen och klipp ihop dina videoklipp där. Det är bara att förkorta och flytta omkring videosnuttarn. I appen finns gratis musik att använda. PUSS

2. JANINA: Lite off topic-grej, men undrar bara: kallar dina barn dig för Peppe? (Och Magnus för Magnus?) Har för mig att du någon gång har nämnt att Vidar gjort likadant. Inte för att jag tycker att det är nåt fel med det men de flesta barn brukar väl kalla sina föräldrar för mamma och pappa, så jag är bara lite nyfiken.

Ja, det gör det! Det var ingen uttalad strategi från vår sida, men när Vidar föddes vägrade vi kalla varandra för mamma och pappa och då hörde väl Vidde mest Peppe och Magnus (fast i början sa han Peppe och pappa) och började använda det själv. När Majsan föddes tog hon efter resten av familjen. Ibland när Vidde vill vara rolig kallar han mig ”mamma” och dör sedan i en fnissattack.

3. JohannaTror du att du kommer frilansa för alltid eller söka dig till en anställning i framtiden? Hur viktigt är det för dig att jobba med det du brinner för, vs kanske bekvämlighet och trygghet?

Jag tror faktiskt det. Just nu finns inte en anställning på kartan. Ibland brukar jag leka leken där jag testar olika arbetserbjudanden och om jag skulle tacka ja till dem, men hittills har jag inte svarat ja på en enda. Det är visserligen osäkert att frilansa, men livet är osäkert. Tänker att en ingrediens på lycka för mig är att ständigt vara i nåt slags rörelse. Det sagt var det skitsvårt att få ihop det ekonomiskt de första två åren, men nu löper det på för tillfälle. Ibland kan jag knappt tro att jag får jobba med det jag gillar bästa. Jag har också tankar kring att jobba mycket, men det får bli till ett helt eget inlägg.

Böcker Skriva

Mina bästa skrivtips

5 augusti 2018

Jenna frågade:

”Kan du inte göra någon skrivguide typ? Hur en blir säker på sitt eget skrivande, jobbar på sitt språk osv. Skulle vara roligt att få läsa?”

Jag tänkte börja det här svaret, men ”jag är verkligen ingen expert” men så tänkte jag: Hur skulle en random snubbe som jobbat som journalist i mer än tio år, bloggat i snart fjorton och snart skrivit åtta böcker resonera?

Jaja, så här tänker jag: Det verkar som folk nuförtiden är mer intresserade av att skriva böcker än att läsa dem, men jag tror att en för att bli en bra författare måste ha läst en massa böcker. Genom att läsa böcker får man ett bra språk. Det kan också löna sig att försöka identifiera vad man gillat och inte gillat i böckerna man läst, hur de varit uppbyggda och i vilken person de varit skrivna. Jag tycker att Monika Fagerholms ”skriv som ett litet djur” är väldigt inspirerande.

Sen handlar det såklart om att skriva och skriva om och skriva mer. Det är viktigt att få ut historien och inte förälska sig i research eller göra varje mening till ett eget konstverk. Det brukar inte bli så bra om en är för förälskad i sina egna ord och formuleringar. Skriv på och trösta dig med att du kommer att gå tillbaka och ändra och kill darlings.

Tvinga dig att avsluta åtminstone ett längre projekt. Det är där agnarna skiljs från vetet. I början är det kul att skriva, då ligger det en helt ny värld som du ska skapa framför dig. Ju längre in i texten du kommer, desto mer begränsad är världen, eller desto fler aspekter måste du ta i beaktande. Det kommer antagligen att komma riktigt tråkiga passager där du måste tvinga dig själv att skriva vidare. Du kommer att mumla writers block, men strunta i det och tvinga dig själv att få ner lite text. Om det är någon tröst tar historien ibland fart av sig själv och medan du skriver får du veta hur det kommer att gå. Writers block är för amatörer. Det svåraste med att skriva bok är att avsluta den och lämna den ifrån sig.

Scenario: Du har en historia och märker sen du att någon annan skrivit ungefär samma historia. Oroa dig inte, ingen kommer att skriva historien på just ditt sätt. Skriv på bara.

Bered dig också på att tycka att allt är skit och sen plötsligt få korta stunder av hybris när du utnämner dig själv till geni. Försök hålla fast hybriskänslorna, du kommer att behöva minnas dem, skitfasen dyker nämligen alltid upp igen (det är som när man ska föda barn och VET att fasen då man vet att man ska dö kommer. Det går inte att förbereda sig på den, men den går över). Oftast tycker jag att det jag skriver är uselt. När jag genom att tiden gått fått perspektiv på texten brukar det kännas lite bättre.

För mig har bloggen och journalistyrket varit till hjälp, jag är van att få ur mig text och låta andra läsa den. Nu är visserligen en roman så otroligt mycket mer privat än ett reportage, jag tycker fortfarande att det är oerhört känsligt att låta någon läsa det skönlitterära jag skriver, men lite hjälp på vägen är det. Jag läste nånstans att författaren riskerar allt, medan kritikern inte riskerar någonting alls.

Allt jag just skrev är både sant och falskt. Det går att göra precis tvärtom och ändå få ihop en bra text.

(Jag har blivit avbruten av mina barn ca 7000 gånger medan jag skrev det här inlägget så jag hoppas ni har överseende om det finns bristande logik eller annat konstigt i det. Korrigerar så fort de små änglarna lägger sig)

Resa Skriva Stockholm

Önskeinlägg eller svar på frågor

1 augusti 2018

Så många så bra frågor/önskerubriker under det här inlägget! Tack igen för dem och alla svar och kommentarer. De gjorde mig väldigt glad! En favoritblogg Den där om Jenny, frågade följande:

Jag lider av sjukt mycket fomo, speciellt på sommaren. Gör du det? Om ja, när är den som värst och vad gör du åt det? Om nej, HUR LYCKAS DU?!?

Hm, jag lider alltid av extrem FOMO när vi ska lämna LA och åka till Stockholm. Tycker liksom att livet sker i Kalifornien, men sen landar vi på Arlanda och blixtsnabbt älskar jag Sverige och tycker att det är bara härligt här. Fick mer FOMO för roliga fester och evenemang i Stockholm och Helsingfors de första åren vi bodde utomlands, men tror att den fysiska distansen gjort att jag inte längre känner att de är mina. Lite sorgligt, lite skönt.

2. Vad stör dig mest i böcker du läser?

Förutsägbarhet. Tycker att det är så slappt av författaren. Stör mig också på texter som försöker vara svåra och litterära, men inte når upp till det. Gillar ej det pretentiösa.

3. Finns det saker som du tycker överanvänds av författare? Prepositioner eller uttryck eller bita sig i underläppen eller liknande?

Är på det stora hela otroligt trött på konstellationen unga, vackra, smala, pojkflickiga hjältinnor. Har Dietland på min läslista. Älskar tv-serien och tror starkt på romanen.

4. Vad är svårast att skriva? Kan vara vad som, sexscener? Slut? Mitten? Barnböcker?

Gillar att skriva sexscener! Svårt, men kul! Tycker att början är lättast, barnböcker roligast, slutet svårast. Också svårt att göra persongalleriet tillräckligt olika för att man lätt ska skilja dem åt, men ändå inte göra dem till platta stereotyper.

5. Vad stör du dig på när du rider? Samma här, kan vara allt möjligt: värme, dåligt samspel, fel sits, osv.

Att jag gör samma fel hela tiden. Borde föra axlarna mer bakåt och sitta rakare i ryggen. Stör mig också på när jag tappar tålamodet för att jag inte hittar samspelet med hästen.

6. Dina topp fem ridturer/ridlektioner/ridtillfällen?

1. Galopptävling barbacka mot han som ledde turen på stranden i Marocko, jag var 10-11 år gammal och mina föräldrar var ännu gifta 2) att snedda genom en park och sen rida min lånehäst Bingo i Buenos Aires 3) ridläger i Dragsvik när jag var 13-14 år gammal 4) muskelknippet till arabhäst som galopperade som vinden i december i fjol och en stund på Tonys rygg när allt sitter perfekt.

7. Vad stör dig i resande? Typ skrikande barn på flyg, fulla män på färjan, ont om cash, dålig badplats? (Alltså du får välja fritt, behöver inte ta mina!)

Turister som behandlar lokalbefolkningen som naturliga betjänter

8. Dina topp fem resor?
1. Buss genom den sydliga halvan av Sydamerika. Åkte på glashala småvägar i Anderna, fick löss, besökte saltöken, sov på sunkiga hostels och avslutade resan med en bussfärd på 52 timmar. Skulle aldrig göra om den. 2. Korea med Karin L. 3. nykär i Magnus på flytande kräftskiva i St Petersburg 4. Yosemite med gänget i höstas och 5. Bangkok med Maggan. Äh så svårt att rangordna! Fattar att mitt liv inte hänger på det, men vill liksom inte att jag ska välja FEL nummer fyra. Palm Springs! Joshua Tree! Malaysia! Äh, nu skryter jag ju bara om ställen jag besökt. Känns VÄLDIGT gammaldags.

Mina bottenresor var en bilresa till Norge med en kille jag ville göra slut med, alla resor till Tyskland när jag var tonåring och skulle hälsa på pappa som bodde där, vi grälade massivt mycket, diarré i Mendoza med en annan fd. pojkvän jag ville göra slut med.


9. Har du en bucket list?
Ja, på den står det köpa egen häst. Men tänker att jag nog är lyckligare så länge det är en fantasi. Det är så otroligt dyrt och tidskrävande med egen häst. 

10. Jag vet att du har samma grej som jag: du lyssnar gärna på tex poddar som lär dig något. Blir glad av böcker som liksom ”gör nytta” som nöje. Gör du något ENBART för nöje? Som inte har en baktanke/syfte att lära dig något? Vad gör du för att koppla bort hjärnan helt?

Fick ungefär samma fråga i fredags på en middag och kände mig som världens tråkigaste människa. Som om jag inte alls bejakar livet och frossar i allt det goda det har at erbjuda. Jag har faktiskt gett mig själv övning i att bara vara då jag blev coachad tidigare i vår. Jag läser ju hellre skönlitterärt än fakta, men på grund av Mellan raderna har nyttan smugit sig in där också. Antar att den enda gången jag helt kopplar bort hjärnan är när jag rider. Här är gänget jag åt middag med, precis efter ett UNDERBART nattbad på Söder.

Böcker Jobb Personligt Skriva

Tvingar fram texten

31 juli 2018

Tack alla ni som svarade på det här inlägget! Jag fick så mycket bra energi i kroppen, det kändes lite som att vara nyförälskad. Jag bestämde mig för att svara på varje kommentar, det kommer tyvärr att ta lite tid för jag måste skriva också på annat i dag.

För övrigt har mitt skrivande varit väldigt mödosamt idag. Har verkligen fått tvinga fram texten. Tänker att det viktigaste är att få ut någonting, sen kan jag alltid gå tillbaka och redigera skiten. Mot slutet uppenbarade sig en vänlig Trump-anhängare i en av scenerna och det tyckte jag själv var lite kul. Älskar när historien nästan skriver sig själv. Till 95 procent gör den INTE det. Fick i alla fall till 10 000 ord, skickade in ett reportage gryningsritten och tog sedan ledigt.

Nu ska jag bada i Brunnsviken. Precis som igår och i förrgår. Glad Pridevecka! Kom ihåg att det inte är en maskeradvecka utan handlar om HBTQI-personers rättigheter.

Böcker Skriva

Att inte kunna laga mat

13 juli 2018

Min komps Hanna skriver på en kokbok som kanske mest påminner om Lotta Lundgrens ”Om jag var din hemmafru”, eller det föreställer jag mig på basen av vad Hanna sagt om sin bok. Samma Lundgrens sommarprat för många år sedan är ett som jag ofta tänker tillbaka på. Där sa hon ungefär att det inte finns något som att ”inte kunna laga mat” det är ju bara att följa ett recept, öva sig och tadaa! Alla kan laga mat!

Jag tänker ofta att jag nu ska bli bra på att laga mat, att det inte bara är någonting som är bra att kunna, men att det också är meditativt och skönt att göra något med händerna. Tänker att det är lite som när man rider, att man går in the zone liksom och låter vardagsproblem segla bort. Inser nu att jag kanske romantiserar matlagningen lite. Och att jag kanske är matlagningens version av folk som ”har en bra idé till en bok, men inte HINNER skriva den”. Ingen har tid att skriva en bok.

Jaja, nu kommer frågan: Finns det något ni önskar att ni var bra på? Fiska? Syssla med aktier? Känna igen fågelarter? Tala franska? Saker som ni tekniskt sett KUNDE bli bra på, men som ni inte riktigt är tillräckligt intresserade av för att verkligen ge er in i?

Böcker Jobb Los Angeles Skriva

Ett lång inlägg om hur jag skriver böcker

10 juli 2018

Jenny var schysst nog att ge mig lite bloggmaterial genom att under det här inlägget fråga om hur jag skriver andra böcker än den jag jobbar med just nu.

”Kan du inte berätta hur du skrivit de andra böckerna och vad skillnaden var mellan reseguide, barnbok, roman och bok för lite, lite äldre barn?”

Jag har aldrig gått på en skrivkurs, jag har väl prioriterat annat. Önskar ändå ofta att jag gjort det, tror att skrivkurser är bra och trevliga för alla. Det som hjälpt mig mycket är att jag jobbat som journalist och bloggare och är van att a) avsluta texter b) att andra läser mina ord. Nu är det nu enormt mycket mer intimt att skriva en roman än en artikel, men det finns också likheter. Jag antar att det både är en bra och en dålig sak att ha inställningen: ”Äh, det får duga” när jag tycker att jag är klar med en bok. Fördelen är att jag faktiskt kan avsluta, nackdelen är att man alltid kunde läsa igenom och ändra texten en gång till.

Jag kom ut med min första bok ”Livet & barnet – Om att överleva som någons mamma år 2011. Den handlade om hur det var att, håll i er nu, att bli mamma, om jämställt föräldraskap och egna erfarenheter. Boken baserade sig delvis på min blogg och jag försökte skriva om moderskapet på ett personligt, privat, samhälleligt och humoristiskt sätt. Livet & barnet skrev jag, om jag minns rätt, i ständig diskussion med min förläggare Anna. Typ så jag skickade ett kapitel åt henne och hon kommenterade. Det var också så vi blev goda vänner.

Bok två ”Vackra människor kom ut  2014 och var en roman som ursprungligen skulle heta ”Äta kakan och ha den kvar”, men så kom Kristin Emilsson ut med en feel good-roman med samma namn (rekommenderar den och Emilssons andra böcker) bara ett halvår innan min skulle komma ut och jag var tvungen att hitta på en ny titel. Tycker att Vackra människor var ett ganska bra andra alternativ. Den började egentligen med att jag hittade på rollfiguren Max som tyckte att det gick hur bra som helst att äta kakan och ha den kvar. Vill minnas att det är så boken börjar. Sedan skapade jag ett gäng andra karaktärer kring Max. Den här boken skrev jag helt odisciplinerat när jag fick feeling. Hade ingen aning om vad som skulle hända, utan bara skrev på tills historien utvecklat sig.

Olika människor har för övrigt kommit fram till mig och sagt att de VET att jag är den ambitiösa journalisten Ida alternativt storbloggaren Sanna som skriver elaka kommentarer på andras bloggar. Att det var modigt av mig att skriva om mig själv liksom. När den här boken kom ut minns jag att jag var ganska trött på att folk ofta vill att romaner ska ha verklighetsförankring.

Skulle jag skriva en fortsättning på Vackra människor skulle jag börja med att fundera ut en lös historia från början till slut, lista olika nyckelscener och sen dela in romaner i akter. Jag skulle vara noga med att göra rollfigurerna realistiska och tillräckligt olika varandra och jag skulle antagligen bestämma mig för att skriva ett visst antal tecken fem dagar i veckan.

Den feministiska handbokenLivet & patriarkatet” kom ut 2016 och baserar sig delvis på bloggen, delvis på mina egna upplevelser och delvis på smarta saker om feminism andra sagt. Jag (och min förläggare) ville att det skulle bli en enkel och kul bok om feminism, full av argument att använda när någon till exempel är emot en jämställd föräldraledighet eftersom ”familjerna ska få välja själva”. Många kom fram och sa att det var ”modigt” av mig att skriva den här boken. Tolkar det som att jag berättar liiiite för mycket om mig själv i den. L&P skrev jag ganska snabbt. Minns att jag listade ett antal ämnen och rubriker jag ville ta upp och körde. Det var som att skriva jättemånga, långa blogginlägg. Det som gjorde mig extra glad var att den sålde bra i Sverige och Denise Rudberg rusade fram till mig på Gotland och ropade: PEPPE ÖHMAN, jag älskade din bok!

Hösten 2017 kom min första barnbok (på den står ”Peppe Öhmans första barnbok” har ej skrivit det själv!) ”Monster på toaletten och andra historier om Kim” Det är den enda av mina böcker som översatts till finska. Jag hade INGEN aning om hur man skriver en barnbok, men ville att huvudpersonen skulle vara könsneutral. Jag ville också att den skulle vara mer kul för barn än imponera på litteraturkritiker. När jag skickade in historien tyckte förlaget att den var för kort så jag skrev fyra historier till. Samtliga baserar sig på diskussioner jag haft med Vidar. Oerhört kul att skriva dem!

Samma höst kom reseguiden Mitt Los Angeles” som är en personlig guide till LA. Jag älskar ju Los Angeles väldigt mycket och det är med all min kärlek jag avsöljar om mina älsklingsställen, hur man ska köra, var det lönar sig att bada, äta, cykla och what not. Här började jag med att dela in staden i stadsdelarna jag själv gillade att visa upp för våra gäster. Det var superlätt att lista platser i Santa Monica, Venice och West Hollywood, men lite svårare i till exempel Little Tokyo och Koreatown som jag inte hänger i varje dag. Där krävdes det lite research. Körde runt en hel del i stan under tiden jag skrev boken. Tycker att slutprodukten blev riktigt bra. Står helhjärtat bakom alla de drygt 200 tipsen.

Några månader senare, i januari 2018, kom boken The Diamond Year, ut. Här jobbade jag som medförfattare till Hannah Widell och Amanda Schulman och hjälpte dem att få styr på boken som till stor del baserar sig på podden Fredagspodden.

Just nu skriver jag på en roman (jag skrev mer om mitt arbetssätt här), men har också skrivit råmanus till en hästbok för 9-12 åringar. Det var min förläggare som kom på idén att jag skulle skriva en hästbok för barn (antagligen efter att jag lagt ut tusen hästbilder och kärleksförklaringar till de här djuren på Instagram) och den gjorde jag väl med som med Vackra människor. Jag bestämde mig för att den skulle utspela sig under en vecka och skrev sedan på utan att riktigt veta vad som skulle hända eller vilken ålders personer jag skrev för. Det tog ändå inte länge innan historien tog form. Kom ihåg många kul minnen från egna ridlägerveckor. Jag ska ta tag i redigeringen i höst och tror att jag då kommer att ha mycket nytta av den andra boken jag skriver på. Rent tekniskt alltså, inte alls innehållsmässigt. Min förläggare sa förresten att det är bra att skriva många böcker, man lär sig mycket om att skriva böcker på vägen.

Jösses så långt det blev, orkade någon läsa ända hit? Nu när jag skriver på bok nummer sju och åtta har jag förresten utan att skämmas börjat presentera mig som journalist och FÖRFATTARE.