Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Skriva

Skriva

Den skrivande människan

27 mars 2017

I går skickade jag in den där krönikan om invandring jag kämpade så mycket med och i dag skriver jag ut en intervju med en känd finländsk artist. Texten har precis börjat löpa och jag anstränger mig verkligen för att inte avbryta skrivandet med twitter eller skriva blogginlägg (ehum).

Hur många av er räknar er som skrivande människor? Ni får tolka det som ni vill, men jag är nyfiken på om ni känner samma sak som jag: Att man kan arbeta med en text utan framgång hur länge som helst, att det känns hopplöst att den blir sämre för varje ord man skriver. Sen tar man en promenad eller lagar en macka och när man kommer tillbaka ser man en lösning. Ibland krävs det hela dagar innan man tänjer den. Men att det alltid går från det omöjliga till att ändå bli en helt okej text.

Los Angeles Skriva Stockholm

Måste vi verkligen jobba så mycket?

29 november 2016

Handen upp alla som inte har jättemycket att göra. Jobb att jobba, folk att träffa, barn att ta hand om, träningspass att utföra, resor att planera och så vidare ut i det oändliga. SVT:s Kobra hade ett superbra avsnitt om prestationsmänniskan och om hur allt ska kunna mätas i prestationer, om Tone Schunnesson och boken ”Tripprapporter” som handlar om att inte jobba och hur provocerande det är och om hur träning blir ett sätt att tydligt visa att man verkligen jobbar hårt -också på kroppen. Bara att lägga ut resultat och bilder på sociala medier. Kolla på min kropps utveckling, liksom! Förr räckte det med att klippa sig och ha ett jobb, nu ska man vara så jäkla upptagen med projekt som innefattar varje liten smula i ens liv. USCH!

Själv är jag totalt lurad av systemet. Jag presterar så det ryker om det och eftersom jag är så hjärntvättad blir jag otroligt provocerad av livsnjutaren Magnus som ligger oacceptabelt länge i badet, tar tupplurar, kollar på Netflix och dricker ett glas vin mitt på tisdagen. Själv är jag den lutheranska arbetsmyran som går omkring och suckar demonstrativt högt medan jag tömmer diskmaskinen och hyschar de andra när jag skriver nåt viktigt. ALLT ÄR VIKTIGT. För om det är viktigt är jag också viktig. Och jag fattar ju att vi utan min lutheranska arbetsmoral inte skulle ha möjlighet att bo här, men jag önskar att jag skulle ha lite av Maggans slackermentalitet i mig. Tagga ner lite istället för att vara så himla lydigt inkorporerad i det moderna samhället. Lite mer rebellisk än så.

Hur är ni, livsnjutarna eller arbetsmyrorna?

PS bilden ovan har Anne Hietanen tagit på Scandic Grand Central. Vi drog till Stockholm en helg och skrev tillsammans. Vill göra om det. ANNE, LÄSER DU DETTA?

Nu pruttade Majlis så högt att hon väckte sig själv, blev skräckslagen och började gråta.

baby Los Angeles Skriva

Våga vara dålig

17 november 2016

På Facebook var det någon (Helena?) som delat en intervju med en universitetsprofessor som sade att han de senaste tjugo åren uppmanat sina studenter att nöja sig med att skriva en halvdålig magisteravhandling. Att strävan efter att vara duktig och helst bäst ofta leder till att avhandlingen (läs: en massa andra saker i livet) blir ogjorda. Dessutom frågar ingen i arbetslivet efter ditt pro vitsord (förutsatt att du inte tänker doktorera). Släpp det perfekta, nöj dig med good enough.

dscf7692

Jag tycker att detta är så klokt. Att göra istället för att våndas och hålla tillbaka ifall det man försöker sig på inte blir perfekt. Jag försöker påminna mig själv om detta. Som frilansande journalist känns det ofta som om jag aldrig är bättre än min senaste text. Och det kanske stämmer lite grann, men samtidigt kan en inte hela tiden vara på topp. Jag försöker trösta mig med att min lägsta nivå ändå måste vara någorlunda hög. Eller åtminstone medelmåttlig. Att bara släppa texten ifrån mig istället för att under en sämre dag sitta och tänka på hur folk kommer att skratta åt mig efter att de läst den.

dscf7710
Men tillbaka till vardagen: Magnus, Majlis och jag åkte in till Venice för att jobba några timmar på förmiddagen (alltså jag jobbade och Magnus surfade på Amazon). Vi satte oss på superhipstercafét Intelligentsia. Alla som kom in för att köpa kaffe såg för övrigt ut som om de var på väg att bli streetstyle-fotograferade på New York Fashion Week.

Här är monterar Maggan ihop vår vagn. Fick den av Stokke när Vidar var liten och är otroligt nöjd med den. Funkar perfekt på gatorna här hos oss, plus att den är hög och passar långa människor som Maggan och mig.

dscf7697
tiOch andra nyheter är väl att jag har jeans på mig igen för första gången på minst sex månader. Bytte givetvis ändå till mjukisbyxor så fort vi kom hem.

dscf7688

ps. Min kompis Cissan säljer svinsnygga och ekologiska vinterstövlar på rabatt. Kolla in dem här.

 

Böcker Feminism Helsingfors Skriva

Träffa mig i december

14 november 2016

I december kommer jag att befinna mig i Sverige och Finland för att fira jul, träffa kompisar och för att föreläsa lite om feminism, bloggande och skrivande och såklart om Livet & patriarkatet. Det vore fantastiskt om ni hade möjlighet att dyka upp.

Vi börjar dagen efter att jag landat i Stockholm. Då sätter jag mig nämligen på flyget till Helsingfors och pratar om mitt skrivande på KFUK:s Bokklubb. Här är Facebookseventet. Tidpunkt 15.30-17.00, platen Hotel Helka mitt i centrum och det kostar ynka fem euro att komma in (servering i form av matig sallad ingår).

Följande evenemang är Vasabladets prestigefyllda 160-årsjubileum den 15 december i Vasa. Här föreläser jag om feminism, patriarkatet och lite om hur det är med feminismen i USA. Gratis inträde. Klockan sju. Strandvägen 2 i Akademisalen.

Det kommer mer: den 21 december blir det feministiskt julmys med Ratata.fi och Schildts & Söderströms förlag.

Julen står runt hörnet men innan alla checkar ut för att fira jul med nära och kära bjuder vi in till feministiskt julmys med Peppe Öhman den 21:a december. Kom med och diskutera bloggande, att skriva, jämställdhet och den nya boken “Livet & Patriarkatet”. Det bjuds på något juligt och gott och förstås får alla med sig hem en liten julklapp. Schildts & Söderströms kommer dessutom bjuda på rabatt på alla nya böcker, så det är ett perfekt tillfälle att fixa de sista julklapparna.

Evenemanget börjar 18:00 och hålls hos Schildts & Söderströms på Bulevarden 7 i Helsingfors. Alla är välkomna men Ratatabloggare har förtur. Anmälningen går till jenna@ratata.fi och sista anmälningsdag är den 18.12. Det finns begränsat antal platser så var snabb att anmäla. Hoppas vi ses!

Bilden högst uppe kommer från Ratata.

peppe7

Skriva

Att ge ut böcker

19 september 2016

Jag tror att jag svarat på den här frågan tidigare, men eftersom bloggen går i looper kommer här ett nytt inlägg om hur man blir utgiven.

Själv har jag ju haft en vansinnigt tur som blev tillfrågad av förlaget att skriva nåt. Jag tror förresten att Anna Friman som är litterär chef på Schildts & Söderströms skulle kunna ge ett bättre svar (det gjorde hon för övrigt i ett av sommarens avsnitt av Mellan raderna med Jihde och Öhman). Camilla Läckberg skrev också nyligen ett långt inlägg om hur man får sin bok publicerad (”karaktärerna är viktigare än berättelsen, skriv och skriv om samt det skadar inte att gå på skrivkurs).

Mina bästa tips är att läsa och skriva jättemycket och att inte ge upp. Det är ensamt och tråkigt och motståndet till att skriva på sin text är stundvis monumentalt. Skriv om nåt du själv tycker är intressant och förakta inte den dramaturgiska kurvan. Visa hellre än förklara. Undvik klyschor. Förlagen vill helst ha nya berättelser. Låt nån du litar på testläsa, men sprid inte ut manuset för mycket.Ibland kan man inte lita på sina kompisars åsikter. Det finns en orsak till att redaktörer har en redaktörsutbildning. Ja och lycka till! Trägen vinner.

En sak det inte talas om så ofta är att alla inte har råd att vara författare. Det hjälper storligen om man har en partner eller annan person som försörjer en eller om man har ett väldigt flexibelt jobb. Eller bor billigt. Få börjar sin karriär med att få stipendier eller andra priser som kan finansiera alla de där månaderna då man bara skriver och hoppas på att en dag kanske bli utgiven. Och även om man blir det är det extremt sällsynt att man likt Joakim von Anka kan bada i sina bokförsäljningspengar. Det finns ju helger och kvällar, men det är inte helt ovanligt att man är för trött i båda hjärna och kropp efter en arbetsdag för att börja en ny när man kommer hem från jobbet. Plus eventuella småbarn eller andra tidskrävande fritidsintressen. Att vara författare är ett yrke för priviligerade människor. OBS säger inte att författare inte skulle jobba skithårt, för det gör de verkligen ofta med ångesten som kompanjon, men alla har inte möjlighet att bli det.

Skriva

Jobba utan lön

27 augusti 2016

På tal om jobb så fick jag tidigare i veckan en förfrågan att skriva 6000 tecken för ett magasin. Det var ett roligt uppdrag med anknytning till min bok Livet & patriarkatet (andra upplagan kommer förresten senast den 7 september och då bjussar förlaget på en rabatt, men mer om det senare), men när jag frågade om arvodet fick jag svaret att magasinet tyvärr görs av frivilliga (=obetalda).

Det här har jag skrivit om hur många gånger som helst, men det går ej att betala mat eller hyra på basen av synlighet och godhet. Mitt jobb är att skriva och skriver jag någonting utan att få betalt för det (i det här fallet 6000 tecken som är ganska mycket) går jag inte på noll utan på minus eftersom jag under tiden det tar kunde producera något som verkligen ger mig betalt. Jag har ingen fast månadslön, utan min inkomst baserar sig på allt jag levererar den månaden.

Detsamma gäller bloggen. I höst har jag bloggat i elva år och trots att det lätt är det roligaste jag gör jobbmässigt är det en inkomstkälla. Jag är jättenoga med samarbeten jag gör, jag vill att de ska passa och vara till någon nytta för läsarna samtidigt som de gärna får vara en inkomstkälla för mig. Får jag betalt har jag mer tid över för bloggen.

Det är klart att jag gärna hjälper kompisar eller välgörenhetskampanjer som vill få ut budskap på bloggen, men precis som få fastanställda har lust att jobba utan lön ett par dagar i månaden har jag lust att skriva utan något arvode alls. Förr blev jag mest uppgiven när jag fick erbjudanden att skriva tusentals tecken för ”synlighet” men nu för tiden blir jag faktiskt mest arg och lite kränkt.

Böcker Feminism Skriva

En andra upplaga

18 augusti 2016

Fick precis höra att Schildts & Söderströms ska trycka upp en andra upplaga av Livet & Patriarkatet. Sånt gläder ju ens gamla författarhjärta. Samma dag tipsade en Stockholmskompis om att Akademibokhandeln i Skrapan skyltade med L&P under Nyheter. Fattar ni hur glad jag är?

Los Angeles Okategoriserade Skriva

Hur man försörjer sig som frilansare i LA

17 augusti 2016

Det korta svaret: Ingen aning.

Det lite längre: Magnus och jag sade som ni vet upp oss från våra jobb på Yle och Hufvudstadsbladet och beslöt oss för att jobba som fria agenter. Ett smartare, eller mer ekonomiskt, val än att stationera sig i L.A. skulle ha varit ungefär alla andra platser i världen. Boende, förskola och hälsovård är svindyrt här. Eftersom vi lever på journalistvisum (funderar på att ansöka om greencard, men å andra sidan varför ändra på nåt som funkar bra?) är vi skrivna och betalar skatt i Finland och utskickade till L.A. därför kan vi gå till doktorn när vi besöker fosterlandet, men vi har givetvis försäkring här också.

Hemligheten, eller den är inte så hemlig, är att vi gör en massa olika jobb. Jag har ett stringerkontrakt med Hbl och skriver för en del andra tidningar och magasin också, bloggar, gör konsultjobb, har några böcker i maskineriet, poddar och så vidare. Maggan redigerar ett antal podcaster och gör tv-produktioner som Hollywoodfruar och TV4 Nyhetsmorgon.

Att leva som vi gör är ingenting jag rekommenderar för trygghetsnarkomanen eller folk som vill ha stenkoll på hur mycket pengar som rinner in varje månad. Det varierar nämligen väldigt mycket. Ibland vaknar jag med nattångest över att vi betalar så mycket hyra, andra gånger bokar vi en helg i Palm Springs. Det skulle såklart hjälpa att ha ett välbetalt jobb på ett flashigt amerikanskt företag, men så här kan vi vara hemma så mycket vi vill, resa och ha oss och behöver inte portionera ut två veckor av semester under ett helt år. Hellre lite fattig och fri, tänker vi (RIM!).

Ibland leker vi mer tanken på hur mycket pengar vi kommer att ha över om vi fortsätter jobba på samma sätt och bosätter oss i Stockholm eller varför inte Bangkok, men samtidigt är det alldeles för underbart i L.A. för att lämna staden riktigt ännu. Det finns nåt slags magi här, en enormt stark kreativ kraft som gör att man ständigt går med känslan av att vad som helst är möjligt. Ens nordiska rationella jag påminner en kontinuerligt om att så inte är fallet, men jag gillar att leva i illusionen.