Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Skriva

Okategoriserade Personligt Skriva

Perfektion är överskattat

15 maj 2018

Jag har haft en sån bloggtorka, men tänkte skriva om vad jag tänkt på i dag.

Bland annat att jag är så jäkla klumpig. Jag är mycket medveten om min egen klumpighet, men blir givetvis kränkt och förnekar det när Magnus påpekar det.

Igår skulle jag i alla fall koka pasta och fyllde en jättestor kastrull med vatten, när jag skulle sträcka mig efter glaslocket snubblade jag på nåt (Majlis?) tappade glaslocket i golvet varav en stor skärva rikoschettade rakt in i min fot. Det började läcka riktigt mörkt blod ur foten och jag kände att jag var tvungen att ringa Magnus som var ute och kastade boll med Vidar (en amerikansk vana han lagt sig till med).

Detta är pinsamt att erkänna, men min kropp svimmar av mycket blod. Vill påpeka att jag verkligen inte tycker att det är obehagligt med blod, jag kollar gärna på när kanylen sticks in när jag donerar blod eller någon tar blodprov på mig, men ändå svimmar jag. Fattar ej hur evolutionen tänkte där. Maggan kom i alla fall hem innan jag svimmade, plåstrade om mig och städade upp blodbadet.

En egenskap jag är stolt över:

Jag siktar hellre på good enough och får saker och tung gjorda, än strävar efter absolut perfektion och aldrig avslutar dem. Tycker att det svåraste med att skriva är att veta när jag är färdig. Nästan alltid blir texten bättre av att få vila en stund och sedan skrivas om, men för många justeringar och omskrivningar kan göra att meningarna förlorar känslan. För polerat är, tycker jag tråkigt. Det ska vara lite skitigt för att vara intressant.

I ”Det kommer att bli bra-podden” frågar vi våra gäster vad de struntar i att göra och vad de gör. Här är mina:

Detta struntar jag i att göra:

Det händer ganska ofta att jag äter flingor till lunch bara för att jag inte orkar laga något annat. Jag tycker att det räcker mer än väl att jag får i mig två mål mat med bra representation från kostcirkeln. Lunch är ändå dagens tråkigaste mål (ifall man inte råkar befinna sig på Nobu).

Detta gör jag:

Tränar och försöker sova tillräckligt. Otroligt tråkigt svar, men mitt välmående grundar sig i bra sömn och att jag får springa/rida/yoga flera gånger i veckan.

Ni då: Vad struntar ni i att göra (träna, sminka er, läsa böcker, laga mat från grunden eller något annat)?

Skriva

Språket är fritt

18 april 2018

Tack för alla era kommentarer på förra inlägget! Det har varit väldigt kul att läsa dem, jag svarar så gott jag kan och fort jag hinner. Jag hoppas att alla vet att språket är fritt, det är genom nya ord och formuleringar som språket utvecklas. Även om ni använder ett uttryck som någon annan stör sig på ÄR det faktiskt fritt fram att fortsätt använd dem (förutom dem när det ska vara de).

Ord och uttryck som jag tycket är extra fina är pukadjur (min mormor använde det för alla sorters insekter och kryp), vara beruskad (ska uttalas som om en vore en finlandssvensk farbror) och älsklings– som alternativ till favorit-. Men nu får ni hjälpa till, ge Hanna och mig ett alternativ till uttrycket göra skillnad. Tack på förhand!

Skriva

Uttryck att avsky

17 april 2018

Det här är så roligt: I Facebook-gruppen 925 diskuterar ord och uttryck som folk verkligen avskyr (eller kanske: tröttnat på är en bättre beskrivning. Där finns bland annat ”Jag unnar mig”, ”Styrkekram”, ”Missförstå mig rätt”, ”Nom, nom”, ”Villhöver” (nytt för mig), ”Fiffi”, ”krispigt” och ”Le blogg”. Själv tycker jag att

Själv är jag inte överförtjust i ”bästaste” (bra, bättre, bäst. Okej?), ”Förlåt för dålig uppdatering” (ingen bryr sig) och ”Fina du” (känns iskallt). Och när folk använder sig av ”intressant” för att de inte har någon aning om hur de ska beskriva ett skeende, en bok, podd, blogg eller annat. Däremot skrev någon signatur: ”Språkbitterfittorna” som jag verkligen älskar.

Jag vet att många av er som läser är noga med språket (kommentarsfältet under inlägget Passivt aggressiva hälsningsfraser var väldigt underhållande). Er tur alltså, vilka uttryck, slarv, missförstånd och trendord och -uttryck stör ni er på/älskar? Obs det finns inget rätt och fel, är bara nyfiken! Får man kalla sin balkong för balle?

Skriva

Frågor och svar del 6

21 mars 2018

Del sex! Nu kommer de nästsista svaren på frågestunden. Tack än en gång för så smarta och roliga frågor att svara på!

Cynthia
1. Jag plågar alla runtomkring mig nu med följande:
– Är mikroplast någor du tänker på när du handlar?

(Bonustips, kolla in appen CosmEthics – lättanvänd!)

1. Tack för tips på länk! Ja, verkligen. För nåt år sedan förbjöd Kalifornien mikroplast i kosmetika, det var också då jag fick upp ögonen för detta fenomen. Chockad över att så mycket plast finns i vanligt vatten.

L

1. Då någon (en amerikan) säger att Trump egentligen är en väldigt bra president, hur svarar man då ? Hur svarar man med bra argument och utan att få fel i huvu redan av det att man ju vet att denna människa HAR FEL! (gaaaaah)
Tacksam för svar.

1. Då ställer en motfrågan vad Trump helt konkret gjort som är så bra? Det enda konkreta han fått igenom som president är stora skattelättnader för de allra (och var det inte egentligen republikanerna som drev igenom den?), allra rikaste. Ironiskt nog lovade han motsatsen under sin kampanj.


Linnea:
1.Hur ser språksituationen ut i din familj? Jag frågar av den anledningen att jag studerar tvåspråkighet och sett dess positiva inverkan på inlärning generellt. Ju fler språk, desto bättre. Så, vilka språk talar dina barn och får de någon ”formell” undervisning i svenska? Och vad händer om ni någon gång flyttar till Sverige?

1. De talar engelska och svenska. När vi flyttade till LA var Vidde bara tre, han hade gått på tvåspråkig förskola (där de talade finska och svenska) i Helsingfors. Nu talar han knappt alls finska och bäst engelska. Svenskan kommer på andra plats. Vi försöker vara konsekventa med att prata svenska med honom och läser böcker på svenska, men han får ingen formell undervisning i språket.

 

Linda:
Nyfiken på svaren på alla de frågorna du själv nämnde i inlägget 🙂
1.Och hur var det att annorlunda att skriva en barnbok?
2. När bestämde sig du och Magnus er för att ni var ihop”,
3. Vem tar ut soporna?
4. Hur blir en författare?
5. Hur var det att plugga i USA?
6. Varför gör du bloggsamarbeten?

1. Det var på sätt och vis svårare att skriva så barn uppskattar texten. Ville inte bli för pedagogisk och mästrande, samtidigt ville jag att det skulle vara lite kul för en förälder att läsa högt ur den. En bok för vuxna tar ju mycket längre på grund av mängden ord. Äh, tycker att allt skrivande är skitsvårt.
2. Sommaren 2008 hade Magnus gjort en roadtrip genom hela USA med sina bästa vänner. När de kom hem mötte jag honom på flygplatsen och sen den dagen var vi officiellt ett par.
3. Vi gör det båda två. Fast inte på samma gång.
4. Ingen aning. Med övning kan vem som helst bli författare, men eftersom det kräver så sjukt mycket jobb, inte bara att skriva själva boken, utan också att innan dess ha skrivit och läst en massa att de som till slut verkligen avslutar sin text och får en bok utgiven VERKLIGEN måste vilja det. Det är liksom ingenting man gör medan man kokar kaffe på morgonen. Tyckte själv det var lite att ta i att kalla mig författare efter min första och ens andra bok. Knappt nu efter sex böcker. Imposter syndrome, ni vet.
5. Magiskt, otroligt givande och så jävla mycket arbete. Aldrig jobbat lika hårt som under 2013-2014. Massa texter, böcker och diskussioner att avverka varje vecka. Tror att det delvis handlar om att folk betalar så sjukt mycket för universiteten att de verkligen vill ha ut någonting. Men bra som fan var det! USC Annenberg har flera år i rad valts till landets bästa journalistikskola.
6. För att kunna lägga ner tid på bloggen. Om jag får betalt för bloggen kan jag verkligen anstränga mig för att göra läsvärda och roliga inlägg, svara på kommentarer och fixa bilder. Älskar att bloggen är en del av mitt frilansarjobb.

Jobb Skriva

Två framgångstips

6 mars 2018

Ber om ursäkt för rubriken om framgång, det var lite väl sensationellt kanske. Lyckas är ett bättre ord, jag tycker nämligen inte att en måste vara så framgångsrik hela tiden. Jaja, i alla fall: Under gårdagens webinar fick jag två tydliga aha-upplevelser.

  1. Deadlinen. Jag skulle aldrig missa en uppdragsgivares deadline, men när jag skriver på manus eller planerar andra mer privata projekt brukar jag aldrig ha ett färdigdatum. Istället jobbar jag på med vetskapen om att jag är en person som nästan alltid avslutar mina projekt. Fördelen med en deadline är att det antagligen går fortare och att det är mycket lättare att strukturera upp arbetet.
  2. Tid att tänka. Jag fyller varje ledig stund i mitt liv med att göra något: lära mig om amerikansk politik i poddcast, läsa bok för Mellan raderna, skriva en tweet, lägga upp en bild på Instagram, passa på att ringa mamma och ja ni fattar. För att överhuvudtaget kunna få en överblick och till exempel då placera ut en deadline, krävs det lite egentid utan nyttiga poddar eller produktion av text. Coach Marianne gav som exempel att boka in en frukost med sig själv en gång i veckan, ta en promenad, yoga eller varför inte ligga i badet och tänka (den sista var min).

PS vad ROLIGT att ni gillade det lilla videoklippet! Vill nu göra fler.

Jobb Skriva

Knep för att marknadsföra din blogg

15 februari 2018

När jag började blogga 2005 fanns det inte på kartan att jag skulle marknadsföra och tjäna pengar på Livet & Helsingfors. Företag hade inte fattat hur fantastiska bloggar var och jag var tacksam om några kompisar läste. Minns att jag typ läste Ebbas, Philip Teirs och kanske lite senare Hannas och Jennys bloggar. Sen kom bloggens storhetstid, alla läste och kommenterade, men när andra sociala medier började konkurrera om läsarnas uppmärksamhet blev det plötsligt viktigt att marknadsföra bloggen.

Jag har alltid tyckt att det är skitjobbigt att göra reklam för sånt jag själv producerat. I går bjöd jag till exempel in en massa vänner till Mellan radernas- facebooksida och kände mig extremt påflugen. Jag är världens mest ooriginella människa, jag vet att de flesta av oss känner så, men eftersom jag tjänar mitt levebröd på att folk läser det jag skriver och lyssnar på det jag pratar om är det en nödvändighet att lära sig marknadsföra mig själv. Jag får liksom bara bita ihop och tycka att det är tillräckligt bra, trots att jag ALLTID känner att jag kunde ha gjort lite bättre ifrån mig. OBS koketterar inte nu eller går med komplimanghåven. Menar det.

På coachingen har jag fått öva mig på att se Peppe Öhman som ett företag och varumärke. Jag har fått öva på att ta olika roller i företaget och en av dem är marknadsföringsavdelningen. Om det här företaget ska gå runt måste marknadsföringsavdelningen funka (Magnus tycker för övrigt att jag borde lägga ner mer tid på HR-avdelningen). Sedan 2005 har jag, till stor del genom bloggen, fått byggt upp ett nätverk av läsare (en del har blivit vänner). Det har lett till uppdrag, att skriva böcker och krönikor, föreläsa och fått en massa massa kontakter.

För att det ska fortsätta vara så här måste jag synas och därmed marknadsföra mina alster. Vanligtvis brukar jag slänga in ett inlägg på Facebook och ibland på Instagram. När jag läste  Jennifer Sandströms otroligt utförliga och lättlästa inlägg om hur en man marknadsföra sin blogg kände jag att jag har mycket kvar att göra. Mycket kul alltså. Hon skriver bland annat om SEO, om att det lönar sig att gå med i olika bloggnätverk och vikten av att analysera sina egna inlägg.

Hästar Jobb Skriva

Google Home i vårt hem

8 februari 2018

Majlis vaknade redan klockan sex och eftersom regeln är att Magnus tar hand om henne på natten och jag morgnarna fick jag vackla upp med barnet. Viskade ”Hey Google, turn on the lights in the living room” och Google lydde. Det kändes som framtiden. Åt två knäckebrödssmörgåsar och ett kokt ägg, bad Google spela upp NPR-nyheterna och väckte sedan Vidar. Majlis gick omkring och skrev ”Hey Google” åt alla håll.

Åkte till stallet där jag träffade Cissan. Bra lektion, fick rida Tony och mina stressnivåer gick ner med tusen procent. Tänk att hästar kan göra en så lugn och så lycklig. Var bra bara under korta stunder, men det får duga. På det stora hela var det en riktigt fin lektion. Imorgon nya tag!

Nu sitter jag i soffan och försöker skriva en längre essä om hudvårdsrutinen. Det är ju ett drömuppdrag, men samtidigt så svårt att låta smart och analytisk och rättvis. Kämpar rätt mycket med den. Märker för övrigt hur det hjälper mitt skrivande att flytta runt lite i lägenheten (och staden och världen). Tidigare svarade jag på mail och gjorde ett utkast till ett bloggsamarbete. Jag vet att jag skriver mycket om coachingen här på bloggen, men här kommer en till insikt: Helst av allt skulle jag vilja jobba mest med bloggen, podden, författarskapet, föreläsningar (när jag är i Norden) och sen övrigt skrivande som essäer och journalistik. Om ni vill tipsa om bloggen och poddarna och följa mig på Instagram gör ni mig en tjänst eftersom fler följare ger fler möjligheter till samarbeten. Jaja, det där kändes lite pinsamt att skriva det där sista så vi behöver inte prata mer om det.

Jobb Resa Skriva

Vad vet vi om Etiopien?

17 november 2017

Tack för era vänliga ord på inlägget under, i dag är livet lite bättre, trots att kräksjukan fortgår. Jag har bland annat ridit. Tack också för att ni kommer med så många bra förslag på vem som borde läsa Livet & patriarkatet, om någon är intresserad av att köpa den lite billigare kunde jag kolla med mitt förlag om de kan bjussa på en rabatt för er. Handen upp i så fall! Eller kommentera så är det lättare för mig att räkna.

via GIPHY

Om en vecka flyger jag till Etiopien för att vara med på ett av Läkarmissionens projekt och skriva om dem. Det känns väldigt, spännande. Jag är både nervös och förväntansfull. Antar att det kommer att göra mig gott med en liten reality check. Raderade texter och spyor är trots allt inte så farligt.

Imorse fick jag ett mail om att packa med kläder för barn och ungdomar, pussel och andra spel att dela ut i skolor. Ursprungligen var det meningen att vi skulle åka till Kenya för att vara med på en ceremoni för flickor som haft möjlighet att välja bort könsstympning, men på grund av valet och oroligheter i landet var vi tvungna att skjuta upp resan.

Jag rapporterar så mycket jag bara hinner här också. Om någon av er har rest i regionen får ni gärna berätta om era erfarenheter och upplevelser.

Böcker Skriva

Tipsar om nya finlandssvenska böcker

29 oktober 2017

Magdalena: I mitt fall gärna få tips på bloggar eller författare mm i Svenskfinland. Vill hänga med lite mer här likaså har tänkt eg på författare överhuvudtaget, (både barnböcker och för icke-barn).

När jag ska tipsa om finlandssvenska författare och bloggare får jag alltid lite lätt panik eftersom jag gärna vill tipsa om alla, men är samtidigt rädd för att glömma bort någon som jag verkligen gillar och som blir besviken på mig. Nu har jag kanske storhetsvansinne som tror att alla i Svenskfinland läser den här bloggen, men låt gå.

Här kommer några nya böcker (och OM du inte hittar dig själv på listan betyder det inte att jag inte skulle läsa och uppskatta dig. Det är bara min småbarnshjärna som inte är speciellt skarp. Sign. bytt fyra blöjor mellan 0600-0730). PLUS: alla som är intresserade av litteratur och feministiskt snack ska givetvis lyssna på Mellan raderna med Jihde och Öhman (finns också på itunes och Acast) och på Hietanen och Henriksson.

Slår in öppna dörrar: Kjell Westös Den svavelgula himlen är en av årets bästa läsupplevelser.
Sugen på deckare: Läs Eva Frantz Sommarön och Blå Villan
Ljudbok? Nu finns Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga i ljudform, uppläst av henne själv!
Barnbok för lågstadiebarn: Malin Klingenberg och Joanna Vikströn Eklövs splitternya: Rakels Mirakel.
Intresserad av feminism OCH historia: Anna Lindholm skriver smart om Finlands inbördeskrig ur ett kvinnoperspektiv i Projekt Ines
Om det är bra poesi du är ute efter gillade jag jättemycket Adrian Pereas White Monkey. Han vann dessutom Svenska Yles litteraturpris häromdagen.
I dag ska jag börja läsa Johanna Holmströms hyllade Själarnas ö som handlar om hur vi ser på kvinnor och galenskap eller snarare hur galenskap definieras. Vi pratar om den i nästa Mellan raderna.
Och så ÄLSKAR jag allt som Minna Lindeberg skriver och Jenny Lucander illustrerar.
En inkörsport till litteraturen för alla, men främst kanske mellan- och högstadieungar är Teds och Kajs Zoo -virala genier. Skrattade mycket, trots min ålder.
Och (feministisk) fantasy är ju drottning Maria Turtschaninoff känd över hela världen för.

Ja, och så tycker jag faktiskt att min Livet & patriarkatet fortfarande håller. Ge den i farsdagspresent åt pappa eller i julklapp åt brorsan så har ni ett avstamp i #metoo diskussionerna kring middagsbordet.

Ett av årets snyggaste omslag måste vara Michaela von Kügelgens Vad heter ångest på spanska.

Ej bok, men Förlaget säljer t-shirts med Tove Janssons serie av Hitler som gapar efter mycket. Fyra euro av intäkterna går till arbete mot rasism.

 

Böcker Jobb Skriva

Jill Johnson och att skriva barnböcker

28 oktober 2017

I dag tycker jag att ni ska läsa det här reportaget jag gjorde för Göteborgs-Postens Två Dagar med Jill Johnson i Las Vegas för några veckor sedan. Jag tycker såklart att ni ska leta reda på pappersversionen eftersom reportage oftast är snyggast där, men bor ni, som jag lång borta kan ni nöja er med webbtexten. Måste för övrigt säga att det var ett sant nöje att jobba med Två Dagar, såna proffs! Och ett bonus var att vakna till ett gulligt sms av Jill som gillade (jillade) texten. Händer ju inte varje morgon precis.

Daniela: Du skriver så sjukt bra och du har även sjukt bra läsare/kommenterare! Din barnbok! Hur föddes idén? Val av förlag? Hur var skrivprocessen jämfört med dina andra böcker? Hur fungerade det att jobba ihop med en illustratör?

Tack snälla och håller verkligen med dig om att läsarna/kommenterarna på den här bloggen är fruktansvärt bra! Barnboken: Förlaget Tactic hörde av sig och frågade om jag ville skriva en barnbok. Jag sa att jag inte vet hur man gör, men att jag alltid kunde testa. Så provskrev jag lite, funderade på roliga historier jag brukar berätta för Vidar (som till exempel att hans öronvax egentligen är ett litet kryp som bajsat i hans öra). Till slut blev det fem korta historier. Jag ville också göra en bok som inte fäste så mycket uppmärksamhet på om huvudpersonen Kim var en flicka eller en pojke. Och en bok som var rolig att läsa/lyssna till för barn. Förlaget valde Terese Bast som illustratör.

I den här processen hade jag ingen redaktör och fick prova mig fram ensam, men Tactic gillade det jag skrev och ville publicera boken. Både på svenska och finska dessutom. Det är första gången en av mina böcker översätts till ett annat språk. Boken finns förresten på Helsingfors bokmässa. Sväng gärna förbi och köp den om ni har möjlighet. En perfekt julklapp till syskonbarnen.

Och hörni, alla skrivande människor med manus i byrålådan: De två svåraste sakerna med att skriva en bok är a) att avsluta projektet och b) att skicka in det till förlag/visa det för någon annan. Kommer ni förbi de här två punkterna har ni kommit jäkligt långt. You can do it!