Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Skriva

Böcker Skriva

Att inte kunna laga mat

13 juli 2018

Min komps Hanna skriver på en kokbok som kanske mest påminner om Lotta Lundgrens ”Om jag var din hemmafru”, eller det föreställer jag mig på basen av vad Hanna sagt om sin bok. Samma Lundgrens sommarprat för många år sedan är ett som jag ofta tänker tillbaka på. Där sa hon ungefär att det inte finns något som att ”inte kunna laga mat” det är ju bara att följa ett recept, öva sig och tadaa! Alla kan laga mat!

Jag tänker ofta att jag nu ska bli bra på att laga mat, att det inte bara är någonting som är bra att kunna, men att det också är meditativt och skönt att göra något med händerna. Tänker att det är lite som när man rider, att man går in the zone liksom och låter vardagsproblem segla bort. Inser nu att jag kanske romantiserar matlagningen lite. Och att jag kanske är matlagningens version av folk som ”har en bra idé till en bok, men inte HINNER skriva den”. Ingen har tid att skriva en bok.

Jaja, nu kommer frågan: Finns det något ni önskar att ni var bra på? Fiska? Syssla med aktier? Känna igen fågelarter? Tala franska? Saker som ni tekniskt sett KUNDE bli bra på, men som ni inte riktigt är tillräckligt intresserade av för att verkligen ge er in i?

Böcker Jobb Los Angeles Skriva

Ett lång inlägg om hur jag skriver böcker

10 juli 2018

Jenny var schysst nog att ge mig lite bloggmaterial genom att under det här inlägget fråga om hur jag skriver andra böcker än den jag jobbar med just nu.

”Kan du inte berätta hur du skrivit de andra böckerna och vad skillnaden var mellan reseguide, barnbok, roman och bok för lite, lite äldre barn?”

Jag har aldrig gått på en skrivkurs, jag har väl prioriterat annat. Önskar ändå ofta att jag gjort det, tror att skrivkurser är bra och trevliga för alla. Det som hjälpt mig mycket är att jag jobbat som journalist och bloggare och är van att a) avsluta texter b) att andra läser mina ord. Nu är det nu enormt mycket mer intimt att skriva en roman än en artikel, men det finns också likheter. Jag antar att det både är en bra och en dålig sak att ha inställningen: ”Äh, det får duga” när jag tycker att jag är klar med en bok. Fördelen är att jag faktiskt kan avsluta, nackdelen är att man alltid kunde läsa igenom och ändra texten en gång till.

Jag kom ut med min första bok ”Livet & barnet – Om att överleva som någons mamma år 2011. Den handlade om hur det var att, håll i er nu, att bli mamma, om jämställt föräldraskap och egna erfarenheter. Boken baserade sig delvis på min blogg och jag försökte skriva om moderskapet på ett personligt, privat, samhälleligt och humoristiskt sätt. Livet & barnet skrev jag, om jag minns rätt, i ständig diskussion med min förläggare Anna. Typ så jag skickade ett kapitel åt henne och hon kommenterade. Det var också så vi blev goda vänner.

Bok två ”Vackra människor kom ut  2014 och var en roman som ursprungligen skulle heta ”Äta kakan och ha den kvar”, men så kom Kristin Emilsson ut med en feel good-roman med samma namn (rekommenderar den och Emilssons andra böcker) bara ett halvår innan min skulle komma ut och jag var tvungen att hitta på en ny titel. Tycker att Vackra människor var ett ganska bra andra alternativ. Den började egentligen med att jag hittade på rollfiguren Max som tyckte att det gick hur bra som helst att äta kakan och ha den kvar. Vill minnas att det är så boken börjar. Sedan skapade jag ett gäng andra karaktärer kring Max. Den här boken skrev jag helt odisciplinerat när jag fick feeling. Hade ingen aning om vad som skulle hända, utan bara skrev på tills historien utvecklat sig.

Olika människor har för övrigt kommit fram till mig och sagt att de VET att jag är den ambitiösa journalisten Ida alternativt storbloggaren Sanna som skriver elaka kommentarer på andras bloggar. Att det var modigt av mig att skriva om mig själv liksom. När den här boken kom ut minns jag att jag var ganska trött på att folk ofta vill att romaner ska ha verklighetsförankring.

Skulle jag skriva en fortsättning på Vackra människor skulle jag börja med att fundera ut en lös historia från början till slut, lista olika nyckelscener och sen dela in romaner i akter. Jag skulle vara noga med att göra rollfigurerna realistiska och tillräckligt olika varandra och jag skulle antagligen bestämma mig för att skriva ett visst antal tecken fem dagar i veckan.

Den feministiska handbokenLivet & patriarkatet” kom ut 2016 och baserar sig delvis på bloggen, delvis på mina egna upplevelser och delvis på smarta saker om feminism andra sagt. Jag (och min förläggare) ville att det skulle bli en enkel och kul bok om feminism, full av argument att använda när någon till exempel är emot en jämställd föräldraledighet eftersom ”familjerna ska få välja själva”. Många kom fram och sa att det var ”modigt” av mig att skriva den här boken. Tolkar det som att jag berättar liiiite för mycket om mig själv i den. L&P skrev jag ganska snabbt. Minns att jag listade ett antal ämnen och rubriker jag ville ta upp och körde. Det var som att skriva jättemånga, långa blogginlägg. Det som gjorde mig extra glad var att den sålde bra i Sverige och Denise Rudberg rusade fram till mig på Gotland och ropade: PEPPE ÖHMAN, jag älskade din bok!

Hösten 2017 kom min första barnbok (på den står ”Peppe Öhmans första barnbok” har ej skrivit det själv!) ”Monster på toaletten och andra historier om Kim” Det är den enda av mina böcker som översatts till finska. Jag hade INGEN aning om hur man skriver en barnbok, men ville att huvudpersonen skulle vara könsneutral. Jag ville också att den skulle vara mer kul för barn än imponera på litteraturkritiker. När jag skickade in historien tyckte förlaget att den var för kort så jag skrev fyra historier till. Samtliga baserar sig på diskussioner jag haft med Vidar. Oerhört kul att skriva dem!

Samma höst kom reseguiden Mitt Los Angeles” som är en personlig guide till LA. Jag älskar ju Los Angeles väldigt mycket och det är med all min kärlek jag avsöljar om mina älsklingsställen, hur man ska köra, var det lönar sig att bada, äta, cykla och what not. Här började jag med att dela in staden i stadsdelarna jag själv gillade att visa upp för våra gäster. Det var superlätt att lista platser i Santa Monica, Venice och West Hollywood, men lite svårare i till exempel Little Tokyo och Koreatown som jag inte hänger i varje dag. Där krävdes det lite research. Körde runt en hel del i stan under tiden jag skrev boken. Tycker att slutprodukten blev riktigt bra. Står helhjärtat bakom alla de drygt 200 tipsen.

Några månader senare, i januari 2018, kom boken The Diamond Year, ut. Här jobbade jag som medförfattare till Hannah Widell och Amanda Schulman och hjälpte dem att få styr på boken som till stor del baserar sig på podden Fredagspodden.

Just nu skriver jag på en roman (jag skrev mer om mitt arbetssätt här), men har också skrivit råmanus till en hästbok för 9-12 åringar. Det var min förläggare som kom på idén att jag skulle skriva en hästbok för barn (antagligen efter att jag lagt ut tusen hästbilder och kärleksförklaringar till de här djuren på Instagram) och den gjorde jag väl med som med Vackra människor. Jag bestämde mig för att den skulle utspela sig under en vecka och skrev sedan på utan att riktigt veta vad som skulle hända eller vilken ålders personer jag skrev för. Det tog ändå inte länge innan historien tog form. Kom ihåg många kul minnen från egna ridlägerveckor. Jag ska ta tag i redigeringen i höst och tror att jag då kommer att ha mycket nytta av den andra boken jag skriver på. Rent tekniskt alltså, inte alls innehållsmässigt. Min förläggare sa förresten att det är bra att skriva många böcker, man lär sig mycket om att skriva böcker på vägen.

Jösses så långt det blev, orkade någon läsa ända hit? Nu när jag skriver på bok nummer sju och åtta har jag förresten utan att skämmas börjat presentera mig som journalist och FÖRFATTARE.

Böcker Jobb Skriva

Så här skriver jag bok (den här gången)

4 juli 2018

I går spelade Karin och jag in Mellan raderna-podden (kommer upp så fort Magnus vaknat och klippt den) och talade en stund om våra ”projekt”. Till slut frågade Karin om orsaken till att vi säger projekt istället för böcker är att vi är rädda för att det inte kommer att bli något av dem. Projekt känns lite mer löst i kanterna än det mycket konkreta bok. Eftersom man ska kalla saker vid dess rätta namn får det bli BOK från och med nu. Jag tänkte kort berätta om hur jag skriver just den här boken.

Förut har jag bara skrivit på för att se vad som händer. Den här gången hade jag en lös synopsis att jobba efter. Jag delade in boken i tre akter och skrev viktiga händelser på post it-lappar som jag klistrade på ett stort ark. De här lapparna har jag redan nu, 60 000 tecken in i boken, flyttat omkring från en akt till en annan.

Jag har också gjort så att varje kapitel har en egen A4 där jag skriver ungefär det som ska hända/det som händer. Mest för att ha en ungefärlig överblick. Inser nu att jag måste bli lite mer detaljerad i kapitlen.

Jag har som mål att varje dag skriva mellan 5000-10 000 tecken. Hittills har det funkat ganska bra. Eftersom min deadline är den 1 oktober vill jag ha historien klar så fort som möjligt för att sedan gå in och redigera ordentligt. Att ha ett visst teckenmål har gjort mig väldigt gott eftersom jag med gott samvete kan vara ledig när jag skrivit det jag kommit överens med mig själv om. Än en gång vill jag tacka bloggen och journalistsiken för att ha lärt mig producera text trots att det inte finns någon som helst inspiration att ta av.

Om ni har revolutionerande, eller bara halvbra, förslag på hur man bästa skriver bok. Tipsa gärna!

Böcker Hästar Skriva Stockholm

Så här skriver jag bok

27 juni 2018

Här i Stockholm råder skrivfabrik. Hästboken ligger och väntar på redigering i samspråk med förlaget och jag satsar fullt ut på ett annat större bokprojekt som har en ganska tight deadline. När jag skrivit böcker förut har jag bara skrivit på, utan program strukturerar upp berättelsen. Den här gången har jag ändå, delvis på grund av tidtabellen, skaffat post it-lappar och gjort en tydlig uppdelning om vad som ska hända när. Föreställer mig att det kommer att göra jobbet lite lättare.

Jag har också bestämt mig för att skriva mellan 5000-10 000 tecken per dag. Det är som att skriva en lite längre artikel och såna har jag ju producerat förut. Jag får ta ledigt på till exempel lördagen då vi ska på fest, men de allra flesta dagar den här sommaren kommer jag att skriva minst 5000 tecken. Just nu är det precis så kul en bok alltid är alldeles i början när alla möjligheter och vändningar ännu är möjliga. Jag känner mig som en gud eller som jag spelade Sims/lekte med barbiedockor. Sen kommer det att bli trögare ju närmare slutet jag kommer, men jag tror att jag hjälper mig själv genom att anteckna det som händer i alla kapitel.

Hur skriver ni som skriver?

Jag springer också omkring och träffar folk jag inte sett på ett år. Igår skulle Magnus jag bara ta en öl med ett par kompisar. Sedan åkte Magnus till Annika Leones och Cilla Holms från Vill ha barn-podden (som han klipper, han vill inte ha fler barn) och gick på deras sommarpicknick. Medan Kristoffer, Nille och jag drog till liveföreställningen av podden ”My dad wrote a porno”, skrattade mycket, drack bubbel, fick gå på efterfesten med poddarna, skoja med dem OCH prata länge med pappan som är the dad who wrote a porno. Han insisterade på att ge mig sin autograf. Väldigt kul. Hade tänkt vara hemma vid åtta, men promenerade hem genom Djurgården kring midnatt. Sommarnatten i Stockholm, herregud så fin.

I dag ringde min syster Pyret och frågade om jag ville dricka morgonkaffe med henne och några kompisar som tagit båten över från Hangö till Stockholm. De hade gått på Allsång på Skansen kvällen innan och var mycket nöjda med upplägget. Ironiskt nog befann jag mig på Cirkus bara ett stenkast från dem samma kväll. (Föga visste jag att det skulle vara stans flådigaste båt. Stor som vår lägenhet nästan).

 

 

Jobb Podcast Skriva

När världsångesten kryper på

24 juni 2018

Det här talade vi om i senaste Magnus och Peppes podcast, men tycker att det tåls att upprepas här: När världens hemskheter smyger sig på en, det må vara 2000 barn som separeras från sina föräldrar, fotbollsspelare som inte är vita, misslyckas och får stå ut med rasism, personer som inte tycker att judar och samer är svenskar eller folk som tar en mans förnekande som mer trovärdigt än tio kvinnors vittnesmål. Då vill man kanske bara bädda ner sig i sängen och kolla på Netflix tills någon annan städat upp skiten.

Det är bara det att vi alla är ”någon annan”.  Våra röster, våra konsumtionsvanor och vår tystnad/opponering är samhället. När jag lider av den värsta världsångesten brukar jag trösta mig med Hans Roslings kommentarer om att världen stort sett ändå ÄR en bättre plats nu än förr, men också att mina små handlingar har en betydelse.

En viktig handling i en demokrati är till exempel att stöda oberoende journalistisk. Prenumerera till exempel på en dagstidning. Har du råd att betala för t.ex. Spotify, Netflix, HBO och andra nöjen har du säkert råd med en digital prenumeration också. Kultur och nöjen är viktiga, men det är journalistisk också. Ju mer resurser en redaktion har desto noggrannare kan den granska makten, pengarna, missförhållanden och korruption. (Här vill jag också passa på att inflika ett stort TACK till alla er som som betalar för Maggans och min podd! Ni blir allt fler och jag tror handen på hjärtat att detta är framtiden, att betala för innehåll. <3) Om jag blir riktigt jävla rik en dag ska jag instifta ett fett stipendium för duktiga frilansare.

Kunskap är makt. Ju mer du vet, desto lättare är det att förstå världen och att se skillnad på osanningar och fakta. Fördelen med dagstidningar/nyhetssändningar är att de presenterar ett paket av nyheter där somliga är såna du aldrig skulle ha snubblat över om du själv valt rubriker. Känns det motigt? Börja med att bara läsa helgtidningarna.

Jaja, ursäkta detta allvarliga inlägg. Snart ska jag skriva nåt personligt lättsinnigt och kul! Kände bara att jag måste få ur mig lite världsångest.

 

 

Podcast Skriva

Micael Dahlen: gör någonting överraskande varje dag

12 juni 2018

Jag finner en stort tröst i att små justeringar i livet (och skrivandet) kan leda till stora förändringar (förbättringar) och idag när ekonomiprofessorn Micael Dahlén gästade Det kommer att bli bra-podden fick jag det bekräftat. Micael sa bland annat att göra en enkel uppdelning av måsten och vill se sedan till att det finns fler vill än måste under en dag. De kan i början vara svåra att identifiera och alla måsten kan vid första anblicken verka livsviktiga, men utmana dem och se om ditt liv kommer att köra i diket utan dem. Om svaret är nej, skippa dem. Det här gäller till exempel möten (både professionella och privata). Ibland blir personen du ska träffa mer lättad än besviken om du avbokar. Var också noga med att identifiera dina vill, vill du för att du TROR att du vill, eller vill du för att du vill?

En sak som Maja sa, som jag gillade väldigt mycket, var att istället för att säga till sina barn att man måste gå på jobb, säga att man vill det. På så vis blir jobbet inte ett block mellan barnen och dig. Och det är ju trevligt om du har ett jobb du vill göra. Sen åt vi en koreansk bowl.

 

Okategoriserade Personligt Skriva

Perfektion är överskattat

15 maj 2018

Jag har haft en sån bloggtorka, men tänkte skriva om vad jag tänkt på i dag.

Bland annat att jag är så jäkla klumpig. Jag är mycket medveten om min egen klumpighet, men blir givetvis kränkt och förnekar det när Magnus påpekar det.

Igår skulle jag i alla fall koka pasta och fyllde en jättestor kastrull med vatten, när jag skulle sträcka mig efter glaslocket snubblade jag på nåt (Majlis?) tappade glaslocket i golvet varav en stor skärva rikoschettade rakt in i min fot. Det började läcka riktigt mörkt blod ur foten och jag kände att jag var tvungen att ringa Magnus som var ute och kastade boll med Vidar (en amerikansk vana han lagt sig till med).

Detta är pinsamt att erkänna, men min kropp svimmar av mycket blod. Vill påpeka att jag verkligen inte tycker att det är obehagligt med blod, jag kollar gärna på när kanylen sticks in när jag donerar blod eller någon tar blodprov på mig, men ändå svimmar jag. Fattar ej hur evolutionen tänkte där. Maggan kom i alla fall hem innan jag svimmade, plåstrade om mig och städade upp blodbadet.

En egenskap jag är stolt över:

Jag siktar hellre på good enough och får saker och tung gjorda, än strävar efter absolut perfektion och aldrig avslutar dem. Tycker att det svåraste med att skriva är att veta när jag är färdig. Nästan alltid blir texten bättre av att få vila en stund och sedan skrivas om, men för många justeringar och omskrivningar kan göra att meningarna förlorar känslan. För polerat är, tycker jag tråkigt. Det ska vara lite skitigt för att vara intressant.

I ”Det kommer att bli bra-podden” frågar vi våra gäster vad de struntar i att göra och vad de gör. Här är mina:

Detta struntar jag i att göra:

Det händer ganska ofta att jag äter flingor till lunch bara för att jag inte orkar laga något annat. Jag tycker att det räcker mer än väl att jag får i mig två mål mat med bra representation från kostcirkeln. Lunch är ändå dagens tråkigaste mål (ifall man inte råkar befinna sig på Nobu).

Detta gör jag:

Tränar och försöker sova tillräckligt. Otroligt tråkigt svar, men mitt välmående grundar sig i bra sömn och att jag får springa/rida/yoga flera gånger i veckan.

Ni då: Vad struntar ni i att göra (träna, sminka er, läsa böcker, laga mat från grunden eller något annat)?

Skriva

Språket är fritt

18 april 2018

Tack för alla era kommentarer på förra inlägget! Det har varit väldigt kul att läsa dem, jag svarar så gott jag kan och fort jag hinner. Jag hoppas att alla vet att språket är fritt, det är genom nya ord och formuleringar som språket utvecklas. Även om ni använder ett uttryck som någon annan stör sig på ÄR det faktiskt fritt fram att fortsätt använd dem (förutom dem när det ska vara de).

Ord och uttryck som jag tycket är extra fina är pukadjur (min mormor använde det för alla sorters insekter och kryp), vara beruskad (ska uttalas som om en vore en finlandssvensk farbror) och älsklings– som alternativ till favorit-. Men nu får ni hjälpa till, ge Hanna och mig ett alternativ till uttrycket göra skillnad. Tack på förhand!

Skriva

Uttryck att avsky

17 april 2018

Det här är så roligt: I Facebook-gruppen 925 diskuterar ord och uttryck som folk verkligen avskyr (eller kanske: tröttnat på är en bättre beskrivning. Där finns bland annat ”Jag unnar mig”, ”Styrkekram”, ”Missförstå mig rätt”, ”Nom, nom”, ”Villhöver” (nytt för mig), ”Fiffi”, ”krispigt” och ”Le blogg”. Själv tycker jag att

Själv är jag inte överförtjust i ”bästaste” (bra, bättre, bäst. Okej?), ”Förlåt för dålig uppdatering” (ingen bryr sig) och ”Fina du” (känns iskallt). Och när folk använder sig av ”intressant” för att de inte har någon aning om hur de ska beskriva ett skeende, en bok, podd, blogg eller annat. Däremot skrev någon signatur: ”Språkbitterfittorna” som jag verkligen älskar.

Jag vet att många av er som läser är noga med språket (kommentarsfältet under inlägget Passivt aggressiva hälsningsfraser var väldigt underhållande). Er tur alltså, vilka uttryck, slarv, missförstånd och trendord och -uttryck stör ni er på/älskar? Obs det finns inget rätt och fel, är bara nyfiken! Får man kalla sin balkong för balle?

Skriva

Frågor och svar del 6

21 mars 2018

Del sex! Nu kommer de nästsista svaren på frågestunden. Tack än en gång för så smarta och roliga frågor att svara på!

Cynthia
1. Jag plågar alla runtomkring mig nu med följande:
– Är mikroplast någor du tänker på när du handlar?

(Bonustips, kolla in appen CosmEthics – lättanvänd!)

1. Tack för tips på länk! Ja, verkligen. För nåt år sedan förbjöd Kalifornien mikroplast i kosmetika, det var också då jag fick upp ögonen för detta fenomen. Chockad över att så mycket plast finns i vanligt vatten.

L

1. Då någon (en amerikan) säger att Trump egentligen är en väldigt bra president, hur svarar man då ? Hur svarar man med bra argument och utan att få fel i huvu redan av det att man ju vet att denna människa HAR FEL! (gaaaaah)
Tacksam för svar.

1. Då ställer en motfrågan vad Trump helt konkret gjort som är så bra? Det enda konkreta han fått igenom som president är stora skattelättnader för de allra (och var det inte egentligen republikanerna som drev igenom den?), allra rikaste. Ironiskt nog lovade han motsatsen under sin kampanj.


Linnea:
1.Hur ser språksituationen ut i din familj? Jag frågar av den anledningen att jag studerar tvåspråkighet och sett dess positiva inverkan på inlärning generellt. Ju fler språk, desto bättre. Så, vilka språk talar dina barn och får de någon ”formell” undervisning i svenska? Och vad händer om ni någon gång flyttar till Sverige?

1. De talar engelska och svenska. När vi flyttade till LA var Vidde bara tre, han hade gått på tvåspråkig förskola (där de talade finska och svenska) i Helsingfors. Nu talar han knappt alls finska och bäst engelska. Svenskan kommer på andra plats. Vi försöker vara konsekventa med att prata svenska med honom och läser böcker på svenska, men han får ingen formell undervisning i språket.

 

Linda:
Nyfiken på svaren på alla de frågorna du själv nämnde i inlägget 🙂
1.Och hur var det att annorlunda att skriva en barnbok?
2. När bestämde sig du och Magnus er för att ni var ihop”,
3. Vem tar ut soporna?
4. Hur blir en författare?
5. Hur var det att plugga i USA?
6. Varför gör du bloggsamarbeten?

1. Det var på sätt och vis svårare att skriva så barn uppskattar texten. Ville inte bli för pedagogisk och mästrande, samtidigt ville jag att det skulle vara lite kul för en förälder att läsa högt ur den. En bok för vuxna tar ju mycket längre på grund av mängden ord. Äh, tycker att allt skrivande är skitsvårt.
2. Sommaren 2008 hade Magnus gjort en roadtrip genom hela USA med sina bästa vänner. När de kom hem mötte jag honom på flygplatsen och sen den dagen var vi officiellt ett par.
3. Vi gör det båda två. Fast inte på samma gång.
4. Ingen aning. Med övning kan vem som helst bli författare, men eftersom det kräver så sjukt mycket jobb, inte bara att skriva själva boken, utan också att innan dess ha skrivit och läst en massa att de som till slut verkligen avslutar sin text och får en bok utgiven VERKLIGEN måste vilja det. Det är liksom ingenting man gör medan man kokar kaffe på morgonen. Tyckte själv det var lite att ta i att kalla mig författare efter min första och ens andra bok. Knappt nu efter sex böcker. Imposter syndrome, ni vet.
5. Magiskt, otroligt givande och så jävla mycket arbete. Aldrig jobbat lika hårt som under 2013-2014. Massa texter, böcker och diskussioner att avverka varje vecka. Tror att det delvis handlar om att folk betalar så sjukt mycket för universiteten att de verkligen vill ha ut någonting. Men bra som fan var det! USC Annenberg har flera år i rad valts till landets bästa journalistikskola.
6. För att kunna lägga ner tid på bloggen. Om jag får betalt för bloggen kan jag verkligen anstränga mig för att göra läsvärda och roliga inlägg, svara på kommentarer och fixa bilder. Älskar att bloggen är en del av mitt frilansarjobb.