Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Skriva

Skriva Stockholm

Höstens projekt och unnar mig lyxprodukter

15 augusti 2017

Det största som hände idag var att jag köpte en ny MacBook Pro. Min gamla har hostat olycksbådande en tid nu och jag antar att fyra datorår är pensionsålder. Det var konstigt för trots att datorn är mitt främsta arbetsredskap och någonting jag använder flera timmar varje dag tyckte jag ändå länge att det var en onödig lyx att unna mig en ny. Inte ska väl jag och så vidare. Men till slut gjorde jag det ändå.

Dessa är de sista dagarna av Stockholm och alla som ska träffas ska träffas, alla möten ska gås på och alla mat som ska importeras ska införskaffas. I eftermiddag slogs jag av en massiv trötthet, men innan jag tar itu med den tycker jag att vi gör en DETTA HAR HÄNT på det senaste dygnet.

Igår åkte Maggie och barnen till Göteborg över dan för att hänga med Magnus farmor Maggi. Tycker själv det var bra gjort, vet inte om jag skulle ha pallat att resa tur retur till Götet och tillbaka med två barn och en, vad som senare framkom, trasig laddsladd, men Magnus gjorde det. Den gamla krigaren. När de anlände till Stockholm drog vi genast iväg på middag till Un Poco (igen, men den är måndagsöppen) med Tommy och Linnea.

På bilderna tar jag reda på varifrån buffalomozzarellan EGENTLIGEN kommer (jag sitter alltså INTE och kollar instagram som man kanske kunde tro). Åt samma tryffel-, citron-, gräslökspasta som i lördags. Fortfarande magiskt gott.

Följande morgon tog jag bussen till Vasastan och Pascal där jag skulle träffa Carina för ett möte om ett roligt bokprojekt jag ska ro iland i höst. Carina skulle samma eftermiddag åka till Sardinien och lyckades vara både effektiv och inspirerande.

Tio minuter innan vi skulle skiljas åt dök Maggy, Viddy och Majlu upp. Carina hade uttryckt en önskan att få bli presenterad för Majlis och ha, de kom väldigt bra överens. Efteråt drog jag iväg för att sälja en barnbok, köpa en dator och göra en pitstop hemma innan jag skulle träffa Hanna. Jag passade också på att sluka några sidor av Kjell Westös senaste bok Den svavelgula himlen. Länge sedan jag kände en liknande läsglädje. Så välskriven, rörande och en riktig blandvändare.

Hanna och hennes kollega Eva träffade jag i Gamla stan. Vi pratade om ett spännande projekt jag ska göra med Läkarmissionen (aldrig känt mig lika mycket som hemlighetsfull bloggare med spännande projekt som i det här inlägget. Kände att jag ville sitta och skvallra med Hanna en stund, men vi hade alla bråttom och hon kommer ju med familjen till L.A. i höst så det kommer fler chanser.

När jag steg av tunnelbanan vid Karlaplan mötte jag av en slump Maggy, Vidar och Majlis som hade köpt sushi och skulle äta den i Tessinparken. Jag hängde givetvis på. Det kändes kyligare i luften och trots att det är fint som snus i Augustistockholm kände jag mig redo att åka hem.

Böcker Jobb Skriva

”Peppe Öhmans första barnbok!”

7 augusti 2017

Nu har jag blivit med barnbok och eftersom jag inte kan kasta av mig tvångstanken om att man måste skriva minst två böcker för att kalla sig författare klämde jag ihop fem små historier i en i min första barnbok. Eller nej, det var inte alls därför. Utan snarare för att det är mysigt att läsa en historia varje kväll när man nattar ungar. Historierna är fristående och jag hoppas såklart att läsaren/lyssnaren gillar Kim så pass mycket att hen vill läsa vidare.

Jag ville skriva om en liten person med rolig fantasi och som i bästa fall också är både kul att höra på om man är barn och rolig att läsa om man till exempel är em vuxen som läser god natt-sagor. Det skadar ju inte att Terese Bast är en väldigt duktig illustratör som gjort boken både finurlig och rolig.

 

Själv har jag bara sex ex (varav jag redan gett bort tre), men ska plocka upp några till på förlaget imorgon och så borde den gå att beställa på Adlibris. Boken finns för övrigt både på finska och svenska. Stort för mig som aldrig förr fått en bok översatt till finska. Det känns såklart väldigt pirrigt att ge ut en bok i den här oerhört viktiga genren och jag hoppas så innerligt att läsarna ska tycka om den.

(På baksidan står det för övrigt ”Peppe Öhmans första barnbok”, fnissade lite när jag läste det.)

Jobb Podcast Skriva

Avslutet på festivalen

6 augusti 2017

Hallå, hallå! Sitter i hotellobbyn och skriver ut intervjuer, organiserar kvitton, fakturerar hit och dit och försöker få allt jobb som ska göras gjort. Har också tagit en promenad genom den här finfina staden. Är full av skrivinspiration efter att ha talat med en massa författare. Skrev förresten om några av de bästa skrivtipsen på Amerikabloggen.

Karin och jag ska inom kort spela in en podd där vi pratar om hela Crimetime-veckan, vad vi tänkt på och vad vi lärt oss. Kanske slänga in lite litterärt skvaller. Tänker också tipsa om mina bästa läsupplevelser efter att ha läst så sjukt många deckare. Mycket kul har det varit, men fasen så trött jag är. Dessutom pågår det nåt slags medeltida vecka nu och sånt kan ju göra vem som helst över tolv år lite obekväm.

Ja ja, här är i alla fall förra veckans avsnitt av Mellan raderna, det blir analyser kring olika deckargenrer och annat smått och gott. Nu ska jag hoppa in i en taxi och susa mot flygplatsen och Helsingfors.

Jobb Skriva

Jag är så nervös

27 juli 2017

Igår tog jag bussen till Odenplan för att intervjua Carina Nunstedt som är blivande Nordenchef på förlaget Harper Collins och också festivalchef på deckarfestivalen Crimetime Gotland. Jag har knappt jobbat alls i sommar och det kändes väldigt skönt att vara tvungen att kavla upp ärmarna och leverera lite journalistisk. Det var dessutom en radiointervju som var extra spännande för mig som till vardags är skrivande journalist. Mycket kul ändå! Tycker dessutom att Carina är en så inspirerande person som varit aktiv inom bok- och mediabranschen hur länge som helst.

Nästa vecka åker jag faktiskt till Visby för att moderera fem olika semiarier med bland annat Camilla Läckberg, Emelie Schepp, Marie Jungstedt, Elly Griffiths, Mikko Porvali och några till. Tre av fem ska gå på engelska och trots att jag bott i USA i fyra år nu känns det ändå lite extra spännande att moderera på ett annat språk än mitt modersmål, men tänker att det är hälsosamt att vara nervös och kämpa lite. Får väl bara förbereda mig mer än vanligt (skäms över att jag vanligtvis är så dålig på att förbereda mig.

På kvällen gick Magnus och jag ut (UTAN barn) för att fira vår bröllopsdag. Vi landade på ett ställe som mest av allt påminde om restaurangen FÖRE i tv-programmet Kniven mot strupen, men mer om det i nästa inlägg.

Skriva

Den skrivande människan

27 mars 2017

I går skickade jag in den där krönikan om invandring jag kämpade så mycket med och i dag skriver jag ut en intervju med en känd finländsk artist. Texten har precis börjat löpa och jag anstränger mig verkligen för att inte avbryta skrivandet med twitter eller skriva blogginlägg (ehum).

Hur många av er räknar er som skrivande människor? Ni får tolka det som ni vill, men jag är nyfiken på om ni känner samma sak som jag: Att man kan arbeta med en text utan framgång hur länge som helst, att det känns hopplöst att den blir sämre för varje ord man skriver. Sen tar man en promenad eller lagar en macka och när man kommer tillbaka ser man en lösning. Ibland krävs det hela dagar innan man tänjer den. Men att det alltid går från det omöjliga till att ändå bli en helt okej text.

Los Angeles Skriva Stockholm

Måste vi verkligen jobba så mycket?

29 november 2016

Handen upp alla som inte har jättemycket att göra. Jobb att jobba, folk att träffa, barn att ta hand om, träningspass att utföra, resor att planera och så vidare ut i det oändliga. SVT:s Kobra hade ett superbra avsnitt om prestationsmänniskan och om hur allt ska kunna mätas i prestationer, om Tone Schunnesson och boken ”Tripprapporter” som handlar om att inte jobba och hur provocerande det är och om hur träning blir ett sätt att tydligt visa att man verkligen jobbar hårt -också på kroppen. Bara att lägga ut resultat och bilder på sociala medier. Kolla på min kropps utveckling, liksom! Förr räckte det med att klippa sig och ha ett jobb, nu ska man vara så jäkla upptagen med projekt som innefattar varje liten smula i ens liv. USCH!

Själv är jag totalt lurad av systemet. Jag presterar så det ryker om det och eftersom jag är så hjärntvättad blir jag otroligt provocerad av livsnjutaren Magnus som ligger oacceptabelt länge i badet, tar tupplurar, kollar på Netflix och dricker ett glas vin mitt på tisdagen. Själv är jag den lutheranska arbetsmyran som går omkring och suckar demonstrativt högt medan jag tömmer diskmaskinen och hyschar de andra när jag skriver nåt viktigt. ALLT ÄR VIKTIGT. För om det är viktigt är jag också viktig. Och jag fattar ju att vi utan min lutheranska arbetsmoral inte skulle ha möjlighet att bo här, men jag önskar att jag skulle ha lite av Maggans slackermentalitet i mig. Tagga ner lite istället för att vara så himla lydigt inkorporerad i det moderna samhället. Lite mer rebellisk än så.

Hur är ni, livsnjutarna eller arbetsmyrorna?

PS bilden ovan har Anne Hietanen tagit på Scandic Grand Central. Vi drog till Stockholm en helg och skrev tillsammans. Vill göra om det. ANNE, LÄSER DU DETTA?

Nu pruttade Majlis så högt att hon väckte sig själv, blev skräckslagen och började gråta.

baby Los Angeles Skriva

Våga vara dålig

17 november 2016

På Facebook var det någon (Helena?) som delat en intervju med en universitetsprofessor som sade att han de senaste tjugo åren uppmanat sina studenter att nöja sig med att skriva en halvdålig magisteravhandling. Att strävan efter att vara duktig och helst bäst ofta leder till att avhandlingen (läs: en massa andra saker i livet) blir ogjorda. Dessutom frågar ingen i arbetslivet efter ditt pro vitsord (förutsatt att du inte tänker doktorera). Släpp det perfekta, nöj dig med good enough.

dscf7692

Jag tycker att detta är så klokt. Att göra istället för att våndas och hålla tillbaka ifall det man försöker sig på inte blir perfekt. Jag försöker påminna mig själv om detta. Som frilansande journalist känns det ofta som om jag aldrig är bättre än min senaste text. Och det kanske stämmer lite grann, men samtidigt kan en inte hela tiden vara på topp. Jag försöker trösta mig med att min lägsta nivå ändå måste vara någorlunda hög. Eller åtminstone medelmåttlig. Att bara släppa texten ifrån mig istället för att under en sämre dag sitta och tänka på hur folk kommer att skratta åt mig efter att de läst den.

dscf7710
Men tillbaka till vardagen: Magnus, Majlis och jag åkte in till Venice för att jobba några timmar på förmiddagen (alltså jag jobbade och Magnus surfade på Amazon). Vi satte oss på superhipstercafét Intelligentsia. Alla som kom in för att köpa kaffe såg för övrigt ut som om de var på väg att bli streetstyle-fotograferade på New York Fashion Week.

Här är monterar Maggan ihop vår vagn. Fick den av Stokke när Vidar var liten och är otroligt nöjd med den. Funkar perfekt på gatorna här hos oss, plus att den är hög och passar långa människor som Maggan och mig.

dscf7697
tiOch andra nyheter är väl att jag har jeans på mig igen för första gången på minst sex månader. Bytte givetvis ändå till mjukisbyxor så fort vi kom hem.

dscf7688

ps. Min kompis Cissan säljer svinsnygga och ekologiska vinterstövlar på rabatt. Kolla in dem här.

 

Böcker Feminism Helsingfors Skriva

Träffa mig i december

14 november 2016

I december kommer jag att befinna mig i Sverige och Finland för att fira jul, träffa kompisar och för att föreläsa lite om feminism, bloggande och skrivande och såklart om Livet & patriarkatet. Det vore fantastiskt om ni hade möjlighet att dyka upp.

Vi börjar dagen efter att jag landat i Stockholm. Då sätter jag mig nämligen på flyget till Helsingfors och pratar om mitt skrivande på KFUK:s Bokklubb. Här är Facebookseventet. Tidpunkt 15.30-17.00, platen Hotel Helka mitt i centrum och det kostar ynka fem euro att komma in (servering i form av matig sallad ingår).

Följande evenemang är Vasabladets prestigefyllda 160-årsjubileum den 15 december i Vasa. Här föreläser jag om feminism, patriarkatet och lite om hur det är med feminismen i USA. Gratis inträde. Klockan sju. Strandvägen 2 i Akademisalen.

Det kommer mer: den 21 december blir det feministiskt julmys med Ratata.fi och Schildts & Söderströms förlag.

Julen står runt hörnet men innan alla checkar ut för att fira jul med nära och kära bjuder vi in till feministiskt julmys med Peppe Öhman den 21:a december. Kom med och diskutera bloggande, att skriva, jämställdhet och den nya boken “Livet & Patriarkatet”. Det bjuds på något juligt och gott och förstås får alla med sig hem en liten julklapp. Schildts & Söderströms kommer dessutom bjuda på rabatt på alla nya böcker, så det är ett perfekt tillfälle att fixa de sista julklapparna.

Evenemanget börjar 18:00 och hålls hos Schildts & Söderströms på Bulevarden 7 i Helsingfors. Alla är välkomna men Ratatabloggare har förtur. Anmälningen går till jenna@ratata.fi och sista anmälningsdag är den 18.12. Det finns begränsat antal platser så var snabb att anmäla. Hoppas vi ses!

Bilden högst uppe kommer från Ratata.

peppe7

Skriva

Att ge ut böcker

19 september 2016

Jag tror att jag svarat på den här frågan tidigare, men eftersom bloggen går i looper kommer här ett nytt inlägg om hur man blir utgiven.

Själv har jag ju haft en vansinnigt tur som blev tillfrågad av förlaget att skriva nåt. Jag tror förresten att Anna Friman som är litterär chef på Schildts & Söderströms skulle kunna ge ett bättre svar (det gjorde hon för övrigt i ett av sommarens avsnitt av Mellan raderna med Jihde och Öhman). Camilla Läckberg skrev också nyligen ett långt inlägg om hur man får sin bok publicerad (”karaktärerna är viktigare än berättelsen, skriv och skriv om samt det skadar inte att gå på skrivkurs).

Mina bästa tips är att läsa och skriva jättemycket och att inte ge upp. Det är ensamt och tråkigt och motståndet till att skriva på sin text är stundvis monumentalt. Skriv om nåt du själv tycker är intressant och förakta inte den dramaturgiska kurvan. Visa hellre än förklara. Undvik klyschor. Förlagen vill helst ha nya berättelser. Låt nån du litar på testläsa, men sprid inte ut manuset för mycket.Ibland kan man inte lita på sina kompisars åsikter. Det finns en orsak till att redaktörer har en redaktörsutbildning. Ja och lycka till! Trägen vinner.

En sak det inte talas om så ofta är att alla inte har råd att vara författare. Det hjälper storligen om man har en partner eller annan person som försörjer en eller om man har ett väldigt flexibelt jobb. Eller bor billigt. Få börjar sin karriär med att få stipendier eller andra priser som kan finansiera alla de där månaderna då man bara skriver och hoppas på att en dag kanske bli utgiven. Och även om man blir det är det extremt sällsynt att man likt Joakim von Anka kan bada i sina bokförsäljningspengar. Det finns ju helger och kvällar, men det är inte helt ovanligt att man är för trött i båda hjärna och kropp efter en arbetsdag för att börja en ny när man kommer hem från jobbet. Plus eventuella småbarn eller andra tidskrävande fritidsintressen. Att vara författare är ett yrke för priviligerade människor. OBS säger inte att författare inte skulle jobba skithårt, för det gör de verkligen ofta med ångesten som kompanjon, men alla har inte möjlighet att bli det.