Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Skriva

Jobb Resa Skriva

Vad vet vi om Etiopien?

17 november 2017

Tack för era vänliga ord på inlägget under, i dag är livet lite bättre, trots att kräksjukan fortgår. Jag har bland annat ridit. Tack också för att ni kommer med så många bra förslag på vem som borde läsa Livet & patriarkatet, om någon är intresserad av att köpa den lite billigare kunde jag kolla med mitt förlag om de kan bjussa på en rabatt för er. Handen upp i så fall! Eller kommentera så är det lättare för mig att räkna.

via GIPHY

Om en vecka flyger jag till Etiopien för att vara med på ett av Läkarmissionens projekt och skriva om dem. Det känns väldigt, spännande. Jag är både nervös och förväntansfull. Antar att det kommer att göra mig gott med en liten reality check. Raderade texter och spyor är trots allt inte så farligt.

Imorse fick jag ett mail om att packa med kläder för barn och ungdomar, pussel och andra spel att dela ut i skolor. Ursprungligen var det meningen att vi skulle åka till Kenya för att vara med på en ceremoni för flickor som haft möjlighet att välja bort könsstympning, men på grund av valet och oroligheter i landet var vi tvungna att skjuta upp resan.

Jag rapporterar så mycket jag bara hinner här också. Om någon av er har rest i regionen får ni gärna berätta om era erfarenheter och upplevelser.

Böcker Skriva

Tipsar om nya finlandssvenska böcker

29 oktober 2017

Magdalena: I mitt fall gärna få tips på bloggar eller författare mm i Svenskfinland. Vill hänga med lite mer här likaså har tänkt eg på författare överhuvudtaget, (både barnböcker och för icke-barn).

När jag ska tipsa om finlandssvenska författare och bloggare får jag alltid lite lätt panik eftersom jag gärna vill tipsa om alla, men är samtidigt rädd för att glömma bort någon som jag verkligen gillar och som blir besviken på mig. Nu har jag kanske storhetsvansinne som tror att alla i Svenskfinland läser den här bloggen, men låt gå.

Här kommer några nya böcker (och OM du inte hittar dig själv på listan betyder det inte att jag inte skulle läsa och uppskatta dig. Det är bara min småbarnshjärna som inte är speciellt skarp. Sign. bytt fyra blöjor mellan 0600-0730). PLUS: alla som är intresserade av litteratur och feministiskt snack ska givetvis lyssna på Mellan raderna med Jihde och Öhman (finns också på itunes och Acast) och på Hietanen och Henriksson.

Slår in öppna dörrar: Kjell Westös Den svavelgula himlen är en av årets bästa läsupplevelser.
Sugen på deckare: Läs Eva Frantz Sommarön och Blå Villan
Ljudbok? Nu finns Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga i ljudform, uppläst av henne själv!
Barnbok för lågstadiebarn: Malin Klingenberg och Joanna Vikströn Eklövs splitternya: Rakels Mirakel.
Intresserad av feminism OCH historia: Anna Lindholm skriver smart om Finlands inbördeskrig ur ett kvinnoperspektiv i Projekt Ines
Om det är bra poesi du är ute efter gillade jag jättemycket Adrian Pereas White Monkey. Han vann dessutom Svenska Yles litteraturpris häromdagen.
I dag ska jag börja läsa Johanna Holmströms hyllade Själarnas ö som handlar om hur vi ser på kvinnor och galenskap eller snarare hur galenskap definieras. Vi pratar om den i nästa Mellan raderna.
Och så ÄLSKAR jag allt som Minna Lindeberg skriver och Jenny Lucander illustrerar.
En inkörsport till litteraturen för alla, men främst kanske mellan- och högstadieungar är Teds och Kajs Zoo -virala genier. Skrattade mycket, trots min ålder.
Och (feministisk) fantasy är ju drottning Maria Turtschaninoff känd över hela världen för.

Ja, och så tycker jag faktiskt att min Livet & patriarkatet fortfarande håller. Ge den i farsdagspresent åt pappa eller i julklapp åt brorsan så har ni ett avstamp i #metoo diskussionerna kring middagsbordet.

Ett av årets snyggaste omslag måste vara Michaela von Kügelgens Vad heter ångest på spanska.

Ej bok, men Förlaget säljer t-shirts med Tove Janssons serie av Hitler som gapar efter mycket. Fyra euro av intäkterna går till arbete mot rasism.

 

Böcker Jobb Skriva

Jill Johnson och att skriva barnböcker

28 oktober 2017

I dag tycker jag att ni ska läsa det här reportaget jag gjorde för Göteborgs-Postens Två Dagar med Jill Johnson i Las Vegas för några veckor sedan. Jag tycker såklart att ni ska leta reda på pappersversionen eftersom reportage oftast är snyggast där, men bor ni, som jag lång borta kan ni nöja er med webbtexten. Måste för övrigt säga att det var ett sant nöje att jobba med Två Dagar, såna proffs! Och ett bonus var att vakna till ett gulligt sms av Jill som gillade (jillade) texten. Händer ju inte varje morgon precis.

Daniela: Du skriver så sjukt bra och du har även sjukt bra läsare/kommenterare! Din barnbok! Hur föddes idén? Val av förlag? Hur var skrivprocessen jämfört med dina andra böcker? Hur fungerade det att jobba ihop med en illustratör?

Tack snälla och håller verkligen med dig om att läsarna/kommenterarna på den här bloggen är fruktansvärt bra! Barnboken: Förlaget Tactic hörde av sig och frågade om jag ville skriva en barnbok. Jag sa att jag inte vet hur man gör, men att jag alltid kunde testa. Så provskrev jag lite, funderade på roliga historier jag brukar berätta för Vidar (som till exempel att hans öronvax egentligen är ett litet kryp som bajsat i hans öra). Till slut blev det fem korta historier. Jag ville också göra en bok som inte fäste så mycket uppmärksamhet på om huvudpersonen Kim var en flicka eller en pojke. Och en bok som var rolig att läsa/lyssna till för barn. Förlaget valde Terese Bast som illustratör.

I den här processen hade jag ingen redaktör och fick prova mig fram ensam, men Tactic gillade det jag skrev och ville publicera boken. Både på svenska och finska dessutom. Det är första gången en av mina böcker översätts till ett annat språk. Boken finns förresten på Helsingfors bokmässa. Sväng gärna förbi och köp den om ni har möjlighet. En perfekt julklapp till syskonbarnen.

Och hörni, alla skrivande människor med manus i byrålådan: De två svåraste sakerna med att skriva en bok är a) att avsluta projektet och b) att skicka in det till förlag/visa det för någon annan. Kommer ni förbi de här två punkterna har ni kommit jäkligt långt. You can do it!

Jobb Skriva

Mina bästa skrivtips

26 oktober 2017

Anna: ”Vilka skrivartips skulle du ge för att skriva en riktigt bra artikel (förutom att ha en unik infallsvinkel och kolla upp källorna då)? Brukar du brainstorma för att hitta perspektiv och artikelidéer? Spelar du in eller skriver du ner allt (eller både och) när du intervjuar? Skulle du skriva på ett ofördelaktigt kontrakt med en mediakoncern (fast antar att de flesta vill ha fulla rättigheter över materialet nu, för print, web, osv…)? Har du några tips för att få upp arvodena (de flesta har ju fasta arvoden)? Hur har du satt upp din arbetsplats? Har du några tips för att tex hitta nätverk eller få ett mer socialt liv som skribent (bor i USA) – det kan ju ta dagar innan man pratar med någon (förutom min partner då) om man jobbar hemifrån?!
Annars så gillar jag det mesta du skriver om så keep up the good work!”

Älskar denna fråga! Som med det mesta i livet blir en ju bättre på någonting ju mer en gör det. Tänker att Malcom Gladwell hade en poäng med sin 10 000-timmarsregel. Gällande skrivandet tycker jag att min hjärna nästan alltid sållar fram en vinkel och den är väl tränad till att göra just det. Jag brukar fundera på vem jag skriver för, vilken målgruppen är, vad som är aktuellt och nytt med personen/fenomenet och till sist vad jag själv tycker är intressantast. När jag sedan gör intervjun(erna) brukar jag ganska snabbt fastna vid något som den jag pratar med säger och bygga själva berättelsen runt det citatet. Jag ser reportage som historier som givetvis ska vara faktamässigt korrekta, men ändå historier som berättas för läsaren. Som journalist är det på mitt ansvar att välja en rättvis och relevant krok och vinkel. Tycker att det finns något magiskt i hur jag kan känna att jag skriver mig in i en återvägsgränd och absolut inte kommer vidare, men låter jag texten vila en stund så dyker det alltid upp en lösning från ett oväntat håll. Älskar när det händer.

Enligt erfarenhet är de bästa uppdragsgivarna de som kommer med tydliga önskemål. Inte bara en ungefärlig teckenmängd (händer överraskande ofta). Speciellt när jag jobbar med nya beställare tycker jag att det är viktigt att veta vad de förväntar sig för ton, känsla och helhet. Hur just den uppdragsgivaren jobbar med citat, perspektiv och faktarutor. Tydlighet framförallt så ingen känner att den andra borde kunna läsa tankar. Jag har lärt mig att fråga jättemycket innan jag börjar skriva. När en jobbat för samma tidning en tid behövs det såklart inte lika mycket frågor och instruktioner.

Jag brukar alltid skriva för hand och sällan spela in intervjun. Det händer bara vid ytterst enstaka tillfällen. Skriver jag för hand kommer jag ihåg nästan allting som sades och hur det sades och skriver jag ut intervjun samma dag eller följande behöver jag vanligtvis knappt kolla på mina anteckningar.

När jag pluggade journalistik på USC sade en av mina professorer att en liten justering av texten ofta kan göra en medioker text till en riktigt bra text. Det tänker jag ofta på när jag känner mig uppgiven. Att det kanske inte alls behövs så mycket arbete för att göra texten bra. En annan bra påminnelse är att tänka att varje stycken ska leda till nästa på ett logiskt sätt. Intervjuade Patrik Lundbergs bok ”Facit-konsten att skriva krönikor” där han tipsar om att stryka den första meningen efter att ha skrivit en krönika.

Tycker det är ett jätteproblem med så låga arvoden och ofördelaktiga kontrakt. Känner ofta att jag inte kan/har råd att sätta ner tillräckligt mycket tid på en text. Jag försöker ofta förklara det här för uppdragsgivare och inte sällan går de med på att höja arvodet åtminstone lite. Tänker att fråga kostar ingenting-mottot också gäller i mediavärlden. Gällande kontrakten är det tyvärr sällan en kan göra något. Bara bita i det sura äpplet.

Jag är jättedålig på att hitta nätverk, men vet att det finns en massa ställen här i L.A. (och säkert resten av USA) som man sitta och jobba på. Folk är ju ganska sociala här och ibland träffar man folk bara genom att ta sig ut genom dörren. En av Maggans bästa vänner här i Santa Monica träffade han på favoritcafé uppe på vår gata.

Vill passa på att berätta hur mycket jag älskar att vara frilans! Ska precis skriva på ett kontrakt för ett nytt uppdrag och det riktigt kliar i fingrarna att börja. Det ekonomiska kunde ibland vara bättre (speciellt efter skattesmällen), men gillar också att kavla upp ärmarna och spotta ur mig texter. Vet inte om jag någonsin vill vara anställd igen.

Orkade någon av er läsa så här långt?

Skriva Stockholm

Höstens projekt och unnar mig lyxprodukter

15 augusti 2017

Det största som hände idag var att jag köpte en ny MacBook Pro. Min gamla har hostat olycksbådande en tid nu och jag antar att fyra datorår är pensionsålder. Det var konstigt för trots att datorn är mitt främsta arbetsredskap och någonting jag använder flera timmar varje dag tyckte jag ändå länge att det var en onödig lyx att unna mig en ny. Inte ska väl jag och så vidare. Men till slut gjorde jag det ändå.

Dessa är de sista dagarna av Stockholm och alla som ska träffas ska träffas, alla möten ska gås på och alla mat som ska importeras ska införskaffas. I eftermiddag slogs jag av en massiv trötthet, men innan jag tar itu med den tycker jag att vi gör en DETTA HAR HÄNT på det senaste dygnet.

Igår åkte Maggie och barnen till Göteborg över dan för att hänga med Magnus farmor Maggi. Tycker själv det var bra gjort, vet inte om jag skulle ha pallat att resa tur retur till Götet och tillbaka med två barn och en, vad som senare framkom, trasig laddsladd, men Magnus gjorde det. Den gamla krigaren. När de anlände till Stockholm drog vi genast iväg på middag till Un Poco (igen, men den är måndagsöppen) med Tommy och Linnea.

På bilderna tar jag reda på varifrån buffalomozzarellan EGENTLIGEN kommer (jag sitter alltså INTE och kollar instagram som man kanske kunde tro). Åt samma tryffel-, citron-, gräslökspasta som i lördags. Fortfarande magiskt gott.

Följande morgon tog jag bussen till Vasastan och Pascal där jag skulle träffa Carina för ett möte om ett roligt bokprojekt jag ska ro iland i höst. Carina skulle samma eftermiddag åka till Sardinien och lyckades vara både effektiv och inspirerande.

Tio minuter innan vi skulle skiljas åt dök Maggy, Viddy och Majlu upp. Carina hade uttryckt en önskan att få bli presenterad för Majlis och ha, de kom väldigt bra överens. Efteråt drog jag iväg för att sälja en barnbok, köpa en dator och göra en pitstop hemma innan jag skulle träffa Hanna. Jag passade också på att sluka några sidor av Kjell Westös senaste bok Den svavelgula himlen. Länge sedan jag kände en liknande läsglädje. Så välskriven, rörande och en riktig blandvändare.

Hanna och hennes kollega Eva träffade jag i Gamla stan. Vi pratade om ett spännande projekt jag ska göra med Läkarmissionen (aldrig känt mig lika mycket som hemlighetsfull bloggare med spännande projekt som i det här inlägget. Kände att jag ville sitta och skvallra med Hanna en stund, men vi hade alla bråttom och hon kommer ju med familjen till L.A. i höst så det kommer fler chanser.

När jag steg av tunnelbanan vid Karlaplan mötte jag av en slump Maggy, Vidar och Majlis som hade köpt sushi och skulle äta den i Tessinparken. Jag hängde givetvis på. Det kändes kyligare i luften och trots att det är fint som snus i Augustistockholm kände jag mig redo att åka hem.

Böcker Jobb Skriva

”Peppe Öhmans första barnbok!”

7 augusti 2017

Nu har jag blivit med barnbok och eftersom jag inte kan kasta av mig tvångstanken om att man måste skriva minst två böcker för att kalla sig författare klämde jag ihop fem små historier i en i min första barnbok. Eller nej, det var inte alls därför. Utan snarare för att det är mysigt att läsa en historia varje kväll när man nattar ungar. Historierna är fristående och jag hoppas såklart att läsaren/lyssnaren gillar Kim så pass mycket att hen vill läsa vidare.

Jag ville skriva om en liten person med rolig fantasi och som i bästa fall också är både kul att höra på om man är barn och rolig att läsa om man till exempel är em vuxen som läser god natt-sagor. Det skadar ju inte att Terese Bast är en väldigt duktig illustratör som gjort boken både finurlig och rolig.

 

Själv har jag bara sex ex (varav jag redan gett bort tre), men ska plocka upp några till på förlaget imorgon och så borde den gå att beställa på Adlibris. Boken finns för övrigt både på finska och svenska. Stort för mig som aldrig förr fått en bok översatt till finska. Det känns såklart väldigt pirrigt att ge ut en bok i den här oerhört viktiga genren och jag hoppas så innerligt att läsarna ska tycka om den.

(På baksidan står det för övrigt ”Peppe Öhmans första barnbok”, fnissade lite när jag läste det.)

Jobb Podcast Skriva

Avslutet på festivalen

6 augusti 2017

Hallå, hallå! Sitter i hotellobbyn och skriver ut intervjuer, organiserar kvitton, fakturerar hit och dit och försöker få allt jobb som ska göras gjort. Har också tagit en promenad genom den här finfina staden. Är full av skrivinspiration efter att ha talat med en massa författare. Skrev förresten om några av de bästa skrivtipsen på Amerikabloggen.

Karin och jag ska inom kort spela in en podd där vi pratar om hela Crimetime-veckan, vad vi tänkt på och vad vi lärt oss. Kanske slänga in lite litterärt skvaller. Tänker också tipsa om mina bästa läsupplevelser efter att ha läst så sjukt många deckare. Mycket kul har det varit, men fasen så trött jag är. Dessutom pågår det nåt slags medeltida vecka nu och sånt kan ju göra vem som helst över tolv år lite obekväm.

Ja ja, här är i alla fall förra veckans avsnitt av Mellan raderna, det blir analyser kring olika deckargenrer och annat smått och gott. Nu ska jag hoppa in i en taxi och susa mot flygplatsen och Helsingfors.

Jobb Skriva

Jag är så nervös

27 juli 2017

Igår tog jag bussen till Odenplan för att intervjua Carina Nunstedt som är blivande Nordenchef på förlaget Harper Collins och också festivalchef på deckarfestivalen Crimetime Gotland. Jag har knappt jobbat alls i sommar och det kändes väldigt skönt att vara tvungen att kavla upp ärmarna och leverera lite journalistisk. Det var dessutom en radiointervju som var extra spännande för mig som till vardags är skrivande journalist. Mycket kul ändå! Tycker dessutom att Carina är en så inspirerande person som varit aktiv inom bok- och mediabranschen hur länge som helst.

Nästa vecka åker jag faktiskt till Visby för att moderera fem olika semiarier med bland annat Camilla Läckberg, Emelie Schepp, Marie Jungstedt, Elly Griffiths, Mikko Porvali och några till. Tre av fem ska gå på engelska och trots att jag bott i USA i fyra år nu känns det ändå lite extra spännande att moderera på ett annat språk än mitt modersmål, men tänker att det är hälsosamt att vara nervös och kämpa lite. Får väl bara förbereda mig mer än vanligt (skäms över att jag vanligtvis är så dålig på att förbereda mig.

På kvällen gick Magnus och jag ut (UTAN barn) för att fira vår bröllopsdag. Vi landade på ett ställe som mest av allt påminde om restaurangen FÖRE i tv-programmet Kniven mot strupen, men mer om det i nästa inlägg.

Skriva

Den skrivande människan

27 mars 2017

I går skickade jag in den där krönikan om invandring jag kämpade så mycket med och i dag skriver jag ut en intervju med en känd finländsk artist. Texten har precis börjat löpa och jag anstränger mig verkligen för att inte avbryta skrivandet med twitter eller skriva blogginlägg (ehum).

Hur många av er räknar er som skrivande människor? Ni får tolka det som ni vill, men jag är nyfiken på om ni känner samma sak som jag: Att man kan arbeta med en text utan framgång hur länge som helst, att det känns hopplöst att den blir sämre för varje ord man skriver. Sen tar man en promenad eller lagar en macka och när man kommer tillbaka ser man en lösning. Ibland krävs det hela dagar innan man tänjer den. Men att det alltid går från det omöjliga till att ändå bli en helt okej text.

Los Angeles Skriva Stockholm

Måste vi verkligen jobba så mycket?

29 november 2016

Handen upp alla som inte har jättemycket att göra. Jobb att jobba, folk att träffa, barn att ta hand om, träningspass att utföra, resor att planera och så vidare ut i det oändliga. SVT:s Kobra hade ett superbra avsnitt om prestationsmänniskan och om hur allt ska kunna mätas i prestationer, om Tone Schunnesson och boken ”Tripprapporter” som handlar om att inte jobba och hur provocerande det är och om hur träning blir ett sätt att tydligt visa att man verkligen jobbar hårt -också på kroppen. Bara att lägga ut resultat och bilder på sociala medier. Kolla på min kropps utveckling, liksom! Förr räckte det med att klippa sig och ha ett jobb, nu ska man vara så jäkla upptagen med projekt som innefattar varje liten smula i ens liv. USCH!

Själv är jag totalt lurad av systemet. Jag presterar så det ryker om det och eftersom jag är så hjärntvättad blir jag otroligt provocerad av livsnjutaren Magnus som ligger oacceptabelt länge i badet, tar tupplurar, kollar på Netflix och dricker ett glas vin mitt på tisdagen. Själv är jag den lutheranska arbetsmyran som går omkring och suckar demonstrativt högt medan jag tömmer diskmaskinen och hyschar de andra när jag skriver nåt viktigt. ALLT ÄR VIKTIGT. För om det är viktigt är jag också viktig. Och jag fattar ju att vi utan min lutheranska arbetsmoral inte skulle ha möjlighet att bo här, men jag önskar att jag skulle ha lite av Maggans slackermentalitet i mig. Tagga ner lite istället för att vara så himla lydigt inkorporerad i det moderna samhället. Lite mer rebellisk än så.

Hur är ni, livsnjutarna eller arbetsmyrorna?

PS bilden ovan har Anne Hietanen tagit på Scandic Grand Central. Vi drog till Stockholm en helg och skrev tillsammans. Vill göra om det. ANNE, LÄSER DU DETTA?

Nu pruttade Majlis så högt att hon väckte sig själv, blev skräckslagen och började gråta.

Close