Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Träning

Träning

Let’s agree to disagree

15 april 2018

Hörni, tack för att ni fortfarande kommenterar på den här bloggen och visar att bloggdöden verkligen inte existerar! Tack också för att ni som tycker olika eller bara gör olika formulerar er så sakligt. Jag skulle vilja lyfta upp två kommenterar som inte håller med mig/gör annorlunda och förklarar varför de inte gör det.

1. Förra veckan skrev jag om att resa all inclusive och var nyfiken på hur ni resonerar då ni reser. Jessica svarade så här:

”Jag tänker inte på etik och miljö när jag reser. Jag tänker: vad vill jag se/göra, vad är tryggt att ta med barnen på och vad har jag råd med. Jag reser inte heller jättemycket, flyger max 2 ggr/år.

När barnen var mindre åkte vi bara charter med stora kända resebolag till all-inklusive hotell. Det var det enda jag tyckte kändes tryggt. Svenska reseguider till hjälp på hotellet, mat som mitt allergibarn kunde äta, Lollo och bernie-aktiviteter som gjorde barnen glada och sol som gjorde mamman glad. Det kändes som all-inclusive var den enda sortens semester som man verkligen kunde få lite semester på, alltså slappna av en stund i en solstol mitt i småbarnskaos.

Nu är mina barn 8 och 11. Jag har blivit modigare på att resa med dem. De har blivit smidigare att resa med. Nu kan vi göra annat än sol och bad på resor. Barnen orkar promenera i storstäder, de uppskattar museer, natur, mysiga caféer, konstiga affärer, utsikter och roadtripper. Förra vintern var vi exempelvis i LA och bodde på airbnb, hela familjen hade en toppenresa.

Jag tänker inte etik och miljö, men nu när jag tänker efter så kanske mitt trygghetstänk ger mina resval pytte-pytte-pyttelite etik och miljö. Jag väljer flygbolag efter vad jag känner mig trygg med (oftast inte lågpris-bolag), jag väljer länder och upplevelser jag känner mig trygg att stoppa in mina barn i.

Nä. Ok. Etik och miljö är inte med på min lista när jag reser. En större resebudget hade nog gjort att jag tänkt mer på etik och miljö, men samtidigt hade det nog gjort att jag rest (flugit) mer.”

2. Och häromdagen bloggade jag om träning och att den rådande samhällsnormen är att träna, de som inte gör det skammas. Linnéa svarade så här:

”Håller inte alls med. Det största problemet enligt mig är inte att en liten del av befolkningen rör på sig för mycket, utan att en stor del av befolkningen rör på sig för lite. Jag tycker inte att alla måste springa maraton, skulle aldrig göra det själv och jag har noll intresse av att tävla. Men det är ju inte heller grundproblemet. Grundproblemet är att i Sverige sitter vi stilla mest i EU, få når upp till de rekommenderade doserna av rörelse och vi bör istället uppmuntra till mer rörelse. 🙂 Såklart inom rimlighetsnivå. Tänk vad mycket som hade varit bättre (mindre sjukdagar/psykisk ohälsa, ökad koncentrationen och allt det andra som vi vet) om fler gått, cyklat, tränat, joggat än vad de gör idag! Nu kan jag och mina åsikter också vara färgade av boken Hjärnstark. Så himla bra!”

Länkar Träning

Min träning och tips på träningsblogg

12 april 2018

Här kommer ett tips på en riktigt jävla bra blogg om träning: Fitnessfeministen! Förutom att hon inte har en smal normkropp så skriver hon så bra om myten kring träning och viktnedgång (vill en gå ner i vikt är träning är inte lösningen här skriver NYT om det), om att socker inte är ett gift (trots att kvällstidningarna vill få oss att tro det) och att influencers med normkropp faktiskt har ett ansvar.

Under frågestunden här på bloggen frågade någon om träning och jag sa att inte vill skriva så mycket om det eftersom träning redan nu är normen och att skriva om träning normaliserar det ytterligare. Eller så här: Det är bra att röra på sig, både mentalt och fysiskt, men jag tror att en mår lika bra av en promenad som av ett spinningpass.

Det är lätt att gå i fällan och tro att det som ”alla” gör eller tycker idag är den ultimata sanningen, men normer förändras (t.ex. det är ej länger okej att röka inomhus eller slå sina barn). När mina föräldrar var unga sportade inte majoriteten av befolkningen flera gånger i veckan. Min mamma gick ut med hunden och spelade squash en gång i veckan. Pappa gjorde ingenting. Det var inte vanligt att ha en PT eller att spendera hundratals euro i året på gymkort och/eller träningskläder. Föreställer mig att konsumtionssamhället har ett finger med i spelet när det kommer till folks träningsiver. Köpa, köpa, köpa.

Nu säger jag inte att det är dåligt med träning. Jag tror att människan mår bra av att röra på sig och bli lite svettig så och då, men jag tror faktiskt inte att en behöver träna så mycket som folk gör i dag. Det var skönt att läsa att Sandra Beijer skrev att hon har en regel kring att högst träna tre gånger i veckan. Jag kan lätt identifiera mig med den. Orsaken till att jag inte vill springa maraton är att jag tror att jag skulle bli lite galen av att träna till det. Det skulle helt enkelt bli en osund motivation. Därför mäter jag aldrig hur långt jag springer eller hur fort. Jag springer mellan 45min och en timme några gånger i veckan, ibland går det långsamt, andra dagar fortare. Varvar med ridning och lite yoga. Ibland tar jag bara en lång promenad.

Träning

Baseball för collagestipendium

6 april 2018

Fredag betyder baseball practice. De flesta av Viddes klasskamrater tränar vid sidan om baseball också basket, amerikansk fotboll, simning, karate eller annat. Det beror delvis på att föräldrarna hoppas på att ungarna ska få ett idrottsstipendium till collage och därmed spara några hundra tusen dollar. Vidde har intensivt avskytt allt annat än baseball så vi lägger tydligen alla våra ägg i en hatt. Eller så får han helt enkelt välja ett nordiskt universitet.

Det jag egentligen ville komma till var att jag under träningen fick hänga med två åtta veckor gamla mopsvalpar. De var UNDERBARA. Hundar är så sjukt mycket gulligare än människobarn. Majlis kände antagligen av såna vibbar och var alldeles till sig av svartsjuka. Försökte sätta sig på valpen som förnöjsamt snarkade i min famn.

Är otroligt sugen på hund, eller katt eller häst. Men får väl nöja mig med Majlis. Jaja, sen lärde barnet sig uppskatta hundvalparna. Och jag henne. (Ni behöver inte anmäla mig till barnskyddet. Jag älskar mina barn! Också.)


Uppmanar er nu att gå in och kolla på mina insta stories. Så GULLIGT! Magnus har för övrigt ett mentalt handikapp och kan inte känna söthetskänslor. Han är helt iskall gentemot valpar. Jag vet, tänker samma sak som ni: Sociopatvarning.

Hästar Träning

Systerskapet har min rygg

28 mars 2018

Systerskapet alltså! Idag var den enda dagen i veckan jag kunde rida, men eftersom Magnus jobbade hade jag varken bil eller barnvakt. Eftersom det är spring break visade sig alla barnvakter vara upptagna på grund av att yrkesarbetande amerikanska föräldrar sällan kan ta två veckor ledigt så där bara. Jag var desperat. Vad händer då? Jo, min kompis Sandra erbjuder sig att barnvakta ungarna, Sara som jobbar på stallet erbjöd sig skjutsa mig till Topanga och min ständiga ridkumpan och vän Frida köra mig tillbaka (trots att hon bor på andra sidan stan).

Jag hade en riktigt bra ridlektion, våren har nått Los Angeles, det är varmt och alla rosa träd blommar. OCH det var Maggans sista arbetsdag på tv-produktionen. Imorgon återgår vi till det normala med två frilansande personer hemma. Är så glad och lättad över detta. Jag är en bortskämd jävel som vant mig vid ett hushåll där barnens antal aldrig överstiger de vuxnas.
Älskar hästar väldigt mycket (gjorde en video på 56 sekunder med mig och Frida som galopperar runt och som efteråt låter hästarna äta gräs, men det kändes för mycket: ”Hej, nyss hemkomna från Teneriffa vill vi visa er våra bäst 563 diabilder från resa. Sätt er bekvämt.”

Det är ju inte varje dag de gamla ridskolehästarna får äta grönt fräscht, gräs. Vanligtvis är gräset torrt och gulbrunt här i L.A. Kände en så stor ömhet gentemot Tony när han glufsade i sig det gröna.

Hästar Träning

Det stora hästinlägget

9 februari 2018

Ridlektion och hästar!! Nu kommer 90 procent av er att vara GÄSP! medan den resterande 10 procenten omedvetet lutar sig två centimeter närmare skärmen. På sistone har jag fått några kommentarer kring hur vi rider och eftersom jag hade en så jäkla bra lektion tidigare idag tänkte jag passa på att skriva av mig.

Alla hästarna på stallet är inte jättebra dressyrhästar. Om en ska vara krass är väldigt få av dem det, men det finns vissa stjärnor, som min favorit Tony till exempel. Många är före detta westernhästar eller hästar som knappt fått någon skolning alls. Det är okej, för till skillnad från när jag red i Norden (det här är egentligen min ridpartner Fridas spaning) fokuserar man mycket mer på ryttaren än på hästen här. Det gäller att sitta rätt, arbeta med benen, rak i ryggen osv. Självklarheter kanske, men ack så svårt.

Våra två tränare McKenzie och Vivian är så fruktansvärt bra. De kan säga något i stil med: ”Flytta ditt högerben två centimeter bakåt” eller ”Förflytta tyngden en aning åt vänster” eller ”Lyft hakan och luta dig pyttelite framåt” och bara med småsmå justeringar känner en hur hästen reagerar och rör sig annorlunda.

Ofta är lektionerna ganska blandade. Ibland rider vi med folk som knappt vågar galoppera, andra dagar (som idag) kan vi rida öppna, sluta och skänkelvikning i olika gångarter. Galoppombyten gör vi också ibland, men ofta gör vi ganska enkla övningar och fokuserar på att rida med sits och ben. För mig går det upp och ner. Hade en lång period då jag kände att jag blev lite sämre varje gång jag satt upp på hästryggen, men idag gjorde jag en comeback och var på gränsen till äckligt nöjd. Tony och jag var i perfekt synk. Det sagt är alla ridlektioner bra ridlektioner. Är alltid lycklig och lugn efteråt.

Det skadar ju inte heller att jag får rida med några av Los Angeles bästa kvinnor. Så mysigt att småprata medan vi ryktar hästarna. Tänker att vi nästan alltid umgås över en bit mat eller drink och det gillar jag såklart också, men att tillsammans hänga med hästar är ett fint alternativ till restauranghänget.

Träning

Hopplektion med fjutt

16 januari 2018

Så var det tisdag och hopplektion igen. Var väl inte i toppform, men på det allra sista hindret fick jag till det. Allt kändes perfekt. Tänkte att jag måste använda mig av den känslan också i andra sammanhang, vara jäkligt nöjd när det går bra också en kort stund, istället för att fokusera på alla mindre bra stunder.

Hästarna vilar alltid på måndagar så det var extra fjutt i dem idag. Här är dagens springare: Leo. Bra hästkraft.

Cissan kom sist och fick en överraskning i form av hästen Kooper som tagit en lermask i helfigur. Det var bara att kavla upp ärmarna och köra en ryktningssession.

Ja och här är sagohästen Pal som Frida duschar av efter lektionen. Bra fart i den hästen också. Har inte så mycket mer att säga än att jag är sällan så lycklig som på en hästrygg.

Hästar Träning

Inleder häståret starkt

5 januari 2018

Trots att det bara är två veckor sedan jag satt på hästryggen kändes det som en evighet sedan. I hemlighet höll jag tummarna för att få rida min favorithäst Tony och det FICK jag! Inbillar mig att han också hade saknar mig, åtminstone lite.

Jag fokuserade extra mycket på att verkligen bara jobba med benen och sitsen och det gick faktiskt ganska bra. Det kändes som ett gott omen inför 2018 att den första ridlektionen var en lyckad sådan.

Tommy, Linnea, Felicia och den stora hästälskaren Freja hängde med till stallet (Tommy tog alla bilder). Freja, snart sex år, hjälpte mig med att kratsa hovar, rykta och leda Tony. Ska försöka ordna så vi kan åka tillbaka nästa vecka så Freja själv också får rida lite.

Efteråt matade vi hästarna med morötter och körde sedan tillbaka till Santa Monica. Ikväll ska Linnéa, Cissan och jag ut. Hatar ej mitt liv.

 

Hästar Jobb Los Angeles Träning

Din hjärna jobbar också när du inte tänker

15 november 2017

Igår kom som sagt Sara hem till oss för att spela in ett avsnitt av Tur och retur-podden. Tycker att ni ska lyssna på den som pepp om ni ska åka till tillexempel Grekland, Indien, Albanien eller på en träningsresa eller ta Orientexpressen. Avsnittet vi spelade in är ett komplement till Los Angeles-guiden jag skrev. Sara testar några av mina tips, vi pratar om staden och så hängde hon med till stallet. Jag lägger upp avsnittet så fort hon klippt ihop det.

Hanna och jag till Koreatown och mitt favoitspa Olympic. För tjugo dollar får man stanna hur länge som helst (gratis valet). Välja mellan olika bassänger (bubbel, iskall och en som mest påminner om att doppa sig i en varm tekopp) olika bastun och att bli skrubbad av en koreansk dam i svarta underkläder. Blir man trött kan man lägga sig ner och vila en stund och det finns givetvis en restaurang med koreansk mat. Alla spagäster är nakna inne bland bassängerna och jag slås varje gång av hur hälsosamt det är med en påminnelse om hur kvinnokroppen också kan se ut. Vanligtvis ser man ju bara sin egen och den i reklam och media.

Först låg jag i den kalla poolen och hade lite dåligt samvete för att jag hade det så bra och inte jobbade. Sen påminde jag mig själv om att det faktiskt är bra för hjärnan att inte pressas till att leverera lösningar hela tiden. Ni vet hur alla bra idéer dyker upp när man springer, går in i köket för att koka kaffe eller precis ska somna. Då hjärnan får lite lugn och ro från sitt manuella arbete nere i kolgruvan.

Jag får aldrig nya idéer när jag rider. Då är jag för fokuserad på att just rida. Antar att det ändå är en form av vila för hjärnan. Eller en helt annan form av träning i alla fall. Fick rida en ny häst, Leo, som bara är sju år och väldigt gullig. Det kändes som en perfekt häst för mig att hoppa med (rider ju bara dressyr med Tony).

Passade på att skriva lite när jag kom hem, det är bara en vecka kvar tills jag ska lämna in Hannah och Amanda-manuset. Åt middag och föll isäng för att vakna några timmar senare av att Majlis kräktes. Så kan det också gå.

Hästar Los Angeles Personligt Träning

Tipsa mig!

14 november 2017

Det är så mycket fint som hänt i dag. Jag fick gästa podden Tur och retur, hopplektion med ny häst, sushi i Studio City med Cissan och Hanna, korean spa med samma Hanna, mysig middag med Magnus och nöjet att jobba några timmar på kvällen med en arg bebis som saknat mig och en sjuåring som tjatar om en Nintendo Switch. Jag är kaputt som artist, men återvänder med ett fett inlägg imorgon.

Tills dess kan ni väl komma med era bästa tips alla kategorier (t.ex. bok, podd, tv-serie, hudlotion, musik, träningsform, pjäs eller vad som helst ni sitter på).

På tal om tips: Kortison och bepanthen hjälpte mina extremt torra ögonlock. De är okej igen. TUSEN tack för makalöst bra tips!

Hästar Träning

Det bästa botemedlet mot stress

3 november 2017

Imorse när Majlis väckte mig var jag så fruktansvärt osugen på att stiga upp. Det var kyligt och mörkt ute och ja ni fattar. Det fanns inga andra alternativ än att hoppa ur sängen, ta upp ungen och stapla in i köket för kaffe. Medan morgonrutinerna pågick scrollade jag såklart igenom sociala medier och e-post och hittade några bränder att släcka. När det är morgon här har ju Sverige och Finland arbetat sig igenom hela dagen och haft god tid på sig att skicka uppgifter till L.A.

Jag kastade mig således över datorn, började väckningsprocessen med Vidar, bytte en blöja (code B) och försökte dricka lite kaffe. Mailade och skickade bilder och korrigerade texter. Allt med Majlis fastklistrad i mig. Hon är nämligen inne i fasen där hon tror att hon ska bli moderlös om jag inte fysiskt håller i henne hela tiden. Min puls låg på 150 och kände mig värdelös på alla livets områden. Till och med på ridning.

Sen åkte jag till stallet där det firas stigbygellös november månad och vi red hela lektionen med tyglarna i ena handen, utan stigbyglar. Tänkte mycket på det Frida sa om att man på Mill Creek fokuserar mer på att ryttaren ska sitta helt rätt än på att hästen ska se snygg ut. Jag kommer att ha träningsvärk i en vecka, men mitt humör är också avsevärt mycket bättre. Tänk att djur kan få en så lycklig. Det skadade ju inte att min älsklingshäst Tony är tillbaka.

via GIPHY