Tietoa mainostajalle ›
Browsing Category

Träning

Hästar Jobb Los Angeles Träning

Din hjärna jobbar också när du inte tänker

15 november 2017

Igår kom som sagt Sara hem till oss för att spela in ett avsnitt av Tur och retur-podden. Tycker att ni ska lyssna på den som pepp om ni ska åka till tillexempel Grekland, Indien, Albanien eller på en träningsresa eller ta Orientexpressen. Avsnittet vi spelade in är ett komplement till Los Angeles-guiden jag skrev. Sara testar några av mina tips, vi pratar om staden och så hängde hon med till stallet. Jag lägger upp avsnittet så fort hon klippt ihop det.

Hanna och jag till Koreatown och mitt favoitspa Olympic. För tjugo dollar får man stanna hur länge som helst (gratis valet). Välja mellan olika bassänger (bubbel, iskall och en som mest påminner om att doppa sig i en varm tekopp) olika bastun och att bli skrubbad av en koreansk dam i svarta underkläder. Blir man trött kan man lägga sig ner och vila en stund och det finns givetvis en restaurang med koreansk mat. Alla spagäster är nakna inne bland bassängerna och jag slås varje gång av hur hälsosamt det är med en påminnelse om hur kvinnokroppen också kan se ut. Vanligtvis ser man ju bara sin egen och den i reklam och media.

Först låg jag i den kalla poolen och hade lite dåligt samvete för att jag hade det så bra och inte jobbade. Sen påminde jag mig själv om att det faktiskt är bra för hjärnan att inte pressas till att leverera lösningar hela tiden. Ni vet hur alla bra idéer dyker upp när man springer, går in i köket för att koka kaffe eller precis ska somna. Då hjärnan får lite lugn och ro från sitt manuella arbete nere i kolgruvan.

Jag får aldrig nya idéer när jag rider. Då är jag för fokuserad på att just rida. Antar att det ändå är en form av vila för hjärnan. Eller en helt annan form av träning i alla fall. Fick rida en ny häst, Leo, som bara är sju år och väldigt gullig. Det kändes som en perfekt häst för mig att hoppa med (rider ju bara dressyr med Tony).

Passade på att skriva lite när jag kom hem, det är bara en vecka kvar tills jag ska lämna in Hannah och Amanda-manuset. Åt middag och föll isäng för att vakna några timmar senare av att Majlis kräktes. Så kan det också gå.

Hästar Los Angeles Personligt Träning

Tipsa mig!

14 november 2017

Det är så mycket fint som hänt i dag. Jag fick gästa podden Tur och retur, hopplektion med ny häst, sushi i Studio City med Cissan och Hanna, korean spa med samma Hanna, mysig middag med Magnus och nöjet att jobba några timmar på kvällen med en arg bebis som saknat mig och en sjuåring som tjatar om en Nintendo Switch. Jag är kaputt som artist, men återvänder med ett fett inlägg imorgon.

Tills dess kan ni väl komma med era bästa tips alla kategorier (t.ex. bok, podd, tv-serie, hudlotion, musik, träningsform, pjäs eller vad som helst ni sitter på).

På tal om tips: Kortison och bepanthen hjälpte mina extremt torra ögonlock. De är okej igen. TUSEN tack för makalöst bra tips!

Hästar Träning

Det bästa botemedlet mot stress

3 november 2017

Imorse när Majlis väckte mig var jag så fruktansvärt osugen på att stiga upp. Det var kyligt och mörkt ute och ja ni fattar. Det fanns inga andra alternativ än att hoppa ur sängen, ta upp ungen och stapla in i köket för kaffe. Medan morgonrutinerna pågick scrollade jag såklart igenom sociala medier och e-post och hittade några bränder att släcka. När det är morgon här har ju Sverige och Finland arbetat sig igenom hela dagen och haft god tid på sig att skicka uppgifter till L.A.

Jag kastade mig således över datorn, började väckningsprocessen med Vidar, bytte en blöja (code B) och försökte dricka lite kaffe. Mailade och skickade bilder och korrigerade texter. Allt med Majlis fastklistrad i mig. Hon är nämligen inne i fasen där hon tror att hon ska bli moderlös om jag inte fysiskt håller i henne hela tiden. Min puls låg på 150 och kände mig värdelös på alla livets områden. Till och med på ridning.

Sen åkte jag till stallet där det firas stigbygellös november månad och vi red hela lektionen med tyglarna i ena handen, utan stigbyglar. Tänkte mycket på det Frida sa om att man på Mill Creek fokuserar mer på att ryttaren ska sitta helt rätt än på att hästen ska se snygg ut. Jag kommer att ha träningsvärk i en vecka, men mitt humör är också avsevärt mycket bättre. Tänk att djur kan få en så lycklig. Det skadade ju inte att min älsklingshäst Tony är tillbaka.

via GIPHY

Träning

Hästar och hierarkier

13 oktober 2017

Min favorithäst Tony mår mycket bättre och är snart redo för att gå på lektion. Mycket glad över detta. Tills dess fortsätter jag att rida krutdurken Gunner. Min strategi är att ha en favorithäst som nästan ingen annan vill rida, på så viss behöver jag inte konkurrera om den inför ridlektionen. Just nu går det ett rykte om att Gunner är helt galen och opålitlig och trots att jag vet att det inte riktigt är sant gör jag ingenting för att stoppa dessa fake news.

via GIPHY
Vad är då skillnaden mellan att rida på lektion i Finland och att göra det i USA? Nu är det ju väldigt länge sedan jag red regelbundet i Finland och mellan det och i dag red och tävlade jag ju en del i Buenos Aires. Min information är med andra ord inte den färskaste. Frida som red på lektion i somras i Stockholm sade att en stor skillnad är att en hemma i Sverige fokuserar med på att hästen ska se snygg ut, medan en på våra lektioner här i Topanga satsar våra instruktörer på att vi ska sitta perfekt på hästryggen och att det i längden gör att hästen också ser bra ut. Okej, GROV generalisering som enbart är baserad på egna erfarenheter och hörsägen.

 

Det som många verkar tro, men som inte alls stämmer, är att man här i L.A. bara stiger ur sin Tesla och sitter upp på en färdigryktad och -sadlad häst. Här tillbringar vi minst en halvtimme före och efter lektionen med att ordna med hästarna.

Förutom är hästar är magiska varelser som gör mig lycklig bara av att vara nära dem är det otroligt fint att känna ett perfekt samspel när en sitter på hästryggen. Mina instruktörer är också så fruktansvärt duktiga. De kan säga nåt i stil med ”Flytta din fot fem centimeter bakåt” eller ”Lyft din högra hand en aning” och plötsligt har den pyttelilla justeringen gjort att allt är perfekt (för en kort stund i alla fall). Det finns något oerhört tillfredsställande att känna att jag fortfarande lär mig något nytt varje gång.

via GIPHY

Jag var ju mer eller mindre ett barn när jag aktivt hängde i stallet i Finland och utsätts därmed inte för samma hierarkier, de finns dock kvar. Ridinstruktörer, stallmästare, hästskötare och elever har alla olika positioneringar i stallvärlden. När man träffar samma människor i det civila är det ofta lite konstigt eftersom man inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till dem i en helt annan kontext än stallet.

Träning

Träningslistan

30 maj 2017

Inspirerad av Catariina gjorde jag träningslistan.

Träning för mig är: att få vara ifred. Jag var en människa som inte tränade alls (förutom lite ridning och sporadisk snowboarding) fram till det att jag var ungefär trettio. Sedan fick jag barn och insåg att det enda sättet att få lite lugn och ro är att dra ut på en springtur.

Min favoritträning är: självklart ridning, men hur sjukt det än kan låta njuter jag också av en bra springtur. Dessa njutningsfulla turer kommer verkligen inte varje gång (igår fick jag håll efter två kilometer och tappade helt lusten), men ibland händer det. Periodvis har jag också yogat, men befinner mig ej i en sådan period nu.

Det bästa med att träna: den magiska känslan när jag kommunicerar med hästen utan att det syns utanpå. Känslan efter att ha sprungit långt.

Det sämsta med att träna: att komma iväg.

En sport jag skulle vilja pröva: Kitesurfing. Tog en lektion för en massa år sedan och det verkade kul. Risken finns ändå att jag är för bekväm för alla kallsupar som kommer med att lära sig en ny vattensport.

En träningsgren jag inte förstår mig på: jag har aldrig gått på gym. Alltså aldrig någonsin tränat på ett gym. Nu är det såklart ganska hårt att döma något som man aldrig testat, men från ett utifrån perspektiv verkar det väldigt trist.

Därför tränar jag: blir lycklig i kroppen av det.

Mina träningsmål: vägrar ha mål. Vill inte träna för att springa specifika lopp eller vinna tävlingar. Vill bara träna för att det är kul.

Stockholm Träning

Rida i Stockholm i sommar?

27 maj 2017

Har ni några tips på möjligheter att rida i Stockholm i sommar? Jag vet såklart att det FINNS ridskolor, men är intresserad av lite mer EXAKT information. Vet att många låter hästarna gå på grönbete på sommaren och att andra är klubbar man måste vara medlem i för att få ta lektioner.

Jag är hyfsat duktig på att rida och en hel sommar utan hästar känns så sorglig. Drömmen vore att rida en till två gånger i veckan, men det är kanske att drömma för stort. Men att i alla fall få rida lite innan vi åker tillbaka till L.A. igen.

Ja, ja. Hojta eller maila om ni har några konkreta förslag. Tack på förhand! Tack Hanna för alla bilder!

Los Angeles Personligt Träning

Los Angeles är utseendefixerat

8 maj 2017

Maria: En fråga som jag faktiskt tänkt fråga dig redan en längre tid, men alltid glömt bort… Nämligen din syn/erfarenhet av LA och utseende. Har hört och läst om hur utseendefixerat LA är, vilken enorm press det är att vara skinny and young. Är dina LA vänner och bekanta mera utseendefixerade än säg dina vänner hemma i Finland? Känner du eller Magnus av pressen? Är det ok att gå omkring i korta shorts med lite celluliter vabblandes på låren? Bryr sig folk?

Bra fråga! Ja, jag tycker att Los Angeles är mer utseendefixerat än Norden. Speciellt här nere i Santa Monica känns det ibland som om alla är unga, vackra och vältränade. Alla har nyfixade naglar och besöker Dry Bar minst en gång i veckan, verkar det som. Folk går på skönhetsbehandlingar, förlänger ögonfransar och fyller ut rynkor i ansiktet. För att inte tala om alla vita och raka tänder. Jag har inte sett en gul ton eller en sned tand sedan 2013.

Jag tror att utseendepressen delvis beror på att Los Angeles är en nöjesstad som premierar ungdom och skönhet. Skönhetsbehandlingar, i en massa olika former, finns tillgängligt överallt. Det är mindre dramatiskt att sätta in fillers och botox här och där jämfört med Helsingfors. Det finns ingen stigma alls kring att piffa upp sig på så vis (själv är jag lite rädd för att börja med det eftersom det då antagligen är svårt att sluta och det finns ganska lite man egentligen kan göra för att se yngre ut. Jag försöker älska mina rynkor och mitt häng istället).

Det sagt är LA en jättestor stad. Här finns verkligen folk i alla storlekar, åldrar, färger med mer eller mindre normativt vackra utseenden. Föräldrarna på Vidars skola är av alla sorter och ingen bryr sig om andras celluliter, magkorvar, platta frisyrer eller acne. Pressen på att vara skinny och young är antagligen större i film-, musik och resten av nöjesindustrin (och antagligen inom dejtingindustrin). Resten av oss är helt vanliga slappa människor.

Själv upplever jag inte en uttalad press på mitt utseende, men jag antar att det är sånt som obemärkt smyger sig på en (och att jag inte går på filmauditions eller finns på Tinder). Jag tror visserligen att jag tränar mer här jämfört med vad jag gjorde i Helsingfors, men det kan å andra sidan också bero på att det är soligt och fint och trevligt att befinna sig utomhus året om. Och ja, jag borstar tänderna med tandkräm som ska göra gaddarna ljusare.

Personligt Träning

Svett och meditation

26 april 2017

Det här är ganska pinsamt att erkänna, men jag är en person som tycker om att vara bra på saker. Helst av allt är jag bäst. Det är en ganska dålig (och otrevlig) egenskap eftersom det gör att jag ibland undviker att göra saker jag är dålig på. Som till exempel Pers och Pernillas pingisturnering förra året. Fine att jag var gravid, mådde illa och vi inte hade nån bra barnvakt för Vidar, men det var ändå lite, lite skönt att inte vara med och visa hur sjukt dålig jag är på pingis. Men jag får verkligen ta och skärpa mig, för det är främst av allt världens roligaste fest, den där pingisturneringen, och verkligen gå på årets som ordnas den 20 maj.

Jag är sannerligen inte bäst i världen på att rida, men jag känner att jag gör, efter alla dessa år, framsteg hela tiden och det är så jäkla kul. Det är faktiskt roligt både när det går bra och när det går ganska dåligt. Igår hade jag inte precis världens bästa lektion, men det var ändå en skitbra timme. På hästryggen känner jag mig också helt befriad från prestige eller internt tvång att vara duktig.

Inte nog med att det värker i muskler och svetten lackar, det är också så meditativt att rida. Det går inte att tänka på något annat än hästen. När jag ser bilder på mig själv ridandes gör jag alltid konstiga miner, så där man gör när man är riktigt fokuserad.

Förutom i dag då jag hoppade för första gången på ett år och Frida efteråt sade att jag såg så lycklig ut, att jag omedvetet hade lett brett medan jag galopperade genom hoppbanan. Det är ändå ett ganska gott tecken.

Här är Frida, förresten.

Träning

Hästflickor blir tuffa kvinnor

22 mars 2017

Hade min vanliga onsdagslektion uppe i Topanga och känner nu att jag är kroppsligt helt tillbaka efter graviditeten. Jag började rida igen knappt två månader efter att Majlis föddes och det gick väl ganska bra. Jäkligt mycket träningsvärk, men att sitta på en hästrygg satt liksom i muskelminnet. Jag tror förresten att folk inte inte rider fattar hur svårt det är och hur många muskler man använder när man rider dressyr eller hoppar. Så otroligt bra träning. Magmusklerna bränner och ibland måste man lyfta in benen i bilen dagen efter.

När jag som sjuåring började rida var jag livrädd för hästarna. Det var en sportlovsvecka med massor av snö och när snön hasade ner för taket på manegen tog hästjävlarna tillfället i bruk och galopperade vilt runt om på planen. Ungar flög härs och tvärs och mammorna som kommit med för att se på stod likbleka och höll för ögonen.

Sen blev jag långsamt lite bättre och lite mindre rädd för hästarna. Däremot var jag livrädd för mina ridlärare. De var alla stränga och hårda och sa sällan när det gick bra. Tystnad betydde att man inte red helt åt helvete. Alla vi småungar bet ihop, lydde och försökte göra rätt. Så här i efterhand önskar jag att ridlärarna hade varit lite trevligare, men kanske man måste vara sträng med barn och hästar så ingen skadar sig.

Jag tror att det fanns någon slags livlärdom i att våga rida de busigaste hästarna, gå in rykta den som alltid nafsade efter en, leda ponnyn som brukade skuffa ner en i diket och sedan galoppera tillbaka upp till stallet och bara bita ihop när man var rädd. Att hästflickor blev lite tuffare som människor. Nu säger jag inte att tuffa flickor är bättre än icke-tugga flickor eller att jag är så himla tuff. Äh, jag vet inte annat än att jag är väldigt tacksam över att ha varit en hästflicka.

I dag är ridlektionsdagen fortfarande veckans bästa dag (vissa veckor blir det två bästa dagar). Instruktörerna på Mill Creek är väldigt duktiga och jag känner en sån lycka av att umgås med hästar (och min ridkumpan Frida) och känna att jag blir liiiite bättre hela tiden. Också en mindre bra lektion är en svinbra lektion. Lite som pizza, trots att den inte är perfekt är pizza alltid ett bra val.

Träning

Vad får dig att må bra?

10 februari 2017

Monsunen fortsätter att dra in över Los Angeles och väderleksappen på telefonen sa att det skulle regna i Topanga. Regn betyder ingen ridlektion. Jag tröstade mig själv med att det kommer oregniga dagar och att jag hade en hel förmiddag att viga till arbete eftersom ridningen avbokades. Halv nio rådde det ännu uppehåll så jag ringde till stallet som sa regnet skulle komma först vid elva. Jag kastade mig således in i bilen och burnade upp till Topanga.

Tony the Tiger stod och väntade på mig och timmen som följde övade vi galoppövergångar. Så roligt, svettigt och svårt. Speciellt som hästarna stått inne och var fulla av energi och bus. Magnus och Majlis hängde på och på basen av bilderna Maggan tog insåg jag att jag är så koncentrerad att jag gör konstiga miner på nästan alla bilder.

Jag vet att jag skriver om detta varje vecka, men jag blir så fruktansvärt lycklig av att rida. Det är så svårt och så roligt och så fint att få vara nära dessa fantastiska och ståtliga varelser. Men hörni, vad gör ni som gör er lugna och lyckliga? Yoga, simning, att måla, läsa, springa, bada bastu, spela tv-spel? Vad det än är så tycker jag att ni ska göra det så ofta ni bara kan. Varsågoda för världens mest banala lifehack. Ska nu snickra lite på en väggtext med mina egna klokskaper.

 

 

Just nu känns det som om mitt liv är fullt av uppgifter, skriva, fixa byråkrati, boka hotell, boka fotograf, boka intervju, svara på mail, tömma diskmaskin, komma ihåg att köpa avokado, tvinga Vidar att göra läxor och så vidare. Så skönt att få åka till stallet och befria mig själv en stund. Jaja, Imorgon blir det en helt annan typ av må bra då får kompis Per fyller år och det utlovas stor fest.