Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Hästar Stockholm

Galopp över Gärdet

7 augusti 2018

Efter Gryningsritten fick jag mersmak för att galoppera i det fria. I LA rider vi hy bara på bana och att galoppera ute i naturen är en av de bästa saker en människa kan göra. Jag drog med mig Lisa som precis flyttat till Stockholm från New York och Annika som i lördags flyttat hit från Helsingfors och så drog vi ut på tur runt Djurgården.

Det var bara vi tre och Amanda som ledde ritten och vi galopperade mycket. Är man minst två personer kan man boka en turritt. Det finns alternativ för nybörjare också. Och tycker man att det är läskigt att rida på en häst ordnar Häståkeriet häst- och vagnturer.

Den svenska sommaridyllen var i sitt essä. Vi red förbi andra hästar, får turister, över Djurgårdskanalen och ja ni fattar.

Annika frågade mig om hur Lisa och jag känner varandra. Jag sa: ”Ursprungligen bloggen, men sen genom gemensamma vänner”. Då ställde hon följdfrågan: ”Hur träffas man genom bloggen”. Jag har flera riktigt bra vänner jag träffat genom bloggen, men vet inte riktigt hur jag ska förklara att vi blivit vänner. Genom att kommentera på varandras bloggar och sen träffas?

Det var i alla fall en alldeles magisk dag som inte blev sämre av att vi tog en sista galopp tvärs över Gärdet. Hela Djurgården är för övrigt full av ridvägar så det är tryggt att rida där.

Efteråt svabbade vi av hästarna och släppte ut dem i hagarna på Gärdet. Fatta att sånt ens finns smack mitt i Stockholm.

Personligt Stockholm

Jag har inte barnasinnet kvar

6 augusti 2018

Den här sommaren har jag tänkt på om jag är en exceptionellt egoistisk person eller om det jag nu kommer att att skriva om är  vanligt. Jag älskar mina barn, men längtar bort från barnaktiviteter. Jag tar ungarna till Skansen, Gröna Lund, Tekniska Museet, Tessinparken, Kulturhusets barnavdelning, den långgrunda sandstranden, bollhavet på båten och så vidare i det oändliga. Jag läser böcker för dem och badar badkar med dem, men drar ändå gränsen vid lekar. Leker ni lekar??

Nästan alltid önskar jag att jag istället satt och drack vin och pratade politik med goda vänner, dök från bryggan eller satt och skrev i lugn och ro. Jag pendlar mellan att känna mig som den sämsta mamman och att tänka att jag slår in öppna dörrar när jag skriver det här eftersom nästan alla känner så. Jag tänker också mycket på att barnen växer upp så fort och att jag ska njuuuuta av tiden när de är små. I smyg längtar jag ändå efter att de ska vara åtminstone lite större.

Jag har med andra ord inte barnasinnet kvar. I alla fall inte om det innebär att hänga med mina egna och andra småbarn på aktiviter riktade till barn. Then again är det svårt att motstå det här fejset.

 

Böcker Skriva

Mina bästa skrivtips

5 augusti 2018

Jenna frågade:

”Kan du inte göra någon skrivguide typ? Hur en blir säker på sitt eget skrivande, jobbar på sitt språk osv. Skulle vara roligt att få läsa?”

Jag tänkte börja det här svaret, men ”jag är verkligen ingen expert” men så tänkte jag: Hur skulle en random snubbe som jobbat som journalist i mer än tio år, bloggat i snart fjorton och snart skrivit åtta böcker resonera?

Jaja, så här tänker jag: Det verkar som folk nuförtiden är mer intresserade av att skriva böcker än att läsa dem, men jag tror att en för att bli en bra författare måste ha läst en massa böcker. Genom att läsa böcker får man ett bra språk. Det kan också löna sig att försöka identifiera vad man gillat och inte gillat i böckerna man läst, hur de varit uppbyggda och i vilken person de varit skrivna. Jag tycker att Monika Fagerholms ”skriv som ett litet djur” är väldigt inspirerande.

Sen handlar det såklart om att skriva och skriva om och skriva mer. Det är viktigt att få ut historien och inte förälska sig i research eller göra varje mening till ett eget konstverk. Det brukar inte bli så bra om en är för förälskad i sina egna ord och formuleringar. Skriv på och trösta dig med att du kommer att gå tillbaka och ändra och kill darlings.

Tvinga dig att avsluta åtminstone ett längre projekt. Det är där agnarna skiljs från vetet. I början är det kul att skriva, då ligger det en helt ny värld som du ska skapa framför dig. Ju längre in i texten du kommer, desto mer begränsad är världen, eller desto fler aspekter måste du ta i beaktande. Det kommer antagligen att komma riktigt tråkiga passager där du måste tvinga dig själv att skriva vidare. Du kommer att mumla writers block, men strunta i det och tvinga dig själv att få ner lite text. Om det är någon tröst tar historien ibland fart av sig själv och medan du skriver får du veta hur det kommer att gå. Writers block är för amatörer. Det svåraste med att skriva bok är att avsluta den och lämna den ifrån sig.

Scenario: Du har en historia och märker sen du att någon annan skrivit ungefär samma historia. Oroa dig inte, ingen kommer att skriva historien på just ditt sätt. Skriv på bara.

Bered dig också på att tycka att allt är skit och sen plötsligt få korta stunder av hybris när du utnämner dig själv till geni. Försök hålla fast hybriskänslorna, du kommer att behöva minnas dem, skitfasen dyker nämligen alltid upp igen (det är som när man ska föda barn och VET att fasen då man vet att man ska dö kommer. Det går inte att förbereda sig på den, men den går över). Oftast tycker jag att det jag skriver är uselt. När jag genom att tiden gått fått perspektiv på texten brukar det kännas lite bättre.

För mig har bloggen och journalistyrket varit till hjälp, jag är van att få ur mig text och låta andra läsa den. Nu är visserligen en roman så otroligt mycket mer privat än ett reportage, jag tycker fortfarande att det är oerhört känsligt att låta någon läsa det skönlitterära jag skriver, men lite hjälp på vägen är det. Jag läste nånstans att författaren riskerar allt, medan kritikern inte riskerar någonting alls.

Allt jag just skrev är både sant och falskt. Det går att göra precis tvärtom och ändå få ihop en bra text.

(Jag har blivit avbruten av mina barn ca 7000 gånger medan jag skrev det här inlägget så jag hoppas ni har överseende om det finns bristande logik eller annat konstigt i det. Korrigerar så fort de små änglarna lägger sig)

Brunch OOTD Stockholm

Stockholm Pride 2018 och en OOTD

4 augusti 2018

Magnus har jobbat heltid på Nyhetsmorgon och dessutom producerat cirka tio poddar. I praktiken har det inneburit en hel del gnäll från hans håll, men också att jag inte sett honom så mycket den här sommaren. Den här lördagen var han ändå ledig och vi tog en promenad till Södermalm och köpte presenter åt folk vi ska träffa.

Vi diskuterade länge kring exakt var vi skulle äta lunch, men landade ändå på Urban Deli. Det är Stockholms svar på Ysi, den enda krogen jag kan komma på när det gäller. Åt pocerade ägg, musslor och räkor. Drack prosecco. Var mycket nöjd.

Sen promenerade vi tillbaka mot Östermalm genom Gamla stan. Tänkte på hur gammal Stockholm är som stad. Magnus sa att när han var yngre var Gamla stan fullt av nazister och man skulle hålla sig borta därifrån. Sermanpå, sa jag.

Vid Stureplan mötte vi Pridetåget och jag fick som vanligt tårar i ögonen för att folk var så glada och det är så fint att få vara i ett land där folk fritt kan vara vem de vill (”Vem du än är, vart du än ska” buhuuu, snörvel, snörvel). Alltså Los Angeles Pridetåg går ju inte heller av för hackor, men på många håll i USA håller man på att inskränka på kvinnors och HBTQI-personers rättigheter.

Efteråt tvingade jag Magnus att vara Instahusband och ta foton av mig i min nya jumpsuite från H&M. Jag tänkte för övrigt ta en 36:a, prova hemma och sen returnera om den inte passade. Fick med mig en 38:a som var precis rätt storlek. På gränsen till för liten. Tänkte på hur sjukt olika storlekar olika klädmärken har. 36, 38, 40 betyder egentligen ingenting.

Personligt

Influencers med makt

3 augusti 2018

Jag la upp bilden med mig och en pizzaleverans på Insta och min kompis Jennifer skrev ”Åt dem inte köpte bara för bilden”? 😉 Så som influencers gör nuförtiden 🙄” Hade faktiskt själv tänkt skriva nåt sånt, men avgjorde att referensen blev för snäv. Den grundar sig i det här och är inte en satir på samtiden fastän jag önskar att det var så.

Jag drar mig från att vara den som är den och klagar på dagens influencers, men ibland måste man bli den är illa omtyckta gnällkäringen. För det finns så många falskt perfekta liv och kroppar på Instagram. Det förrädiska är att det, åtminstone på bloggen, i tiderna fanns nåt slags gentlemen’s agreement om att det som publiceras är äkta. Det var professionellt producerade magasin, tv och film som sysslade med en förskönad version av verkligheten. Det är ironiskt nog också där marknadskraften i sociala medier ligger. Att en kompis tipsar om produkter du ska köpa, inte en anonym modell i en reklam. I bästa fall är bloggen nåt slags konsumentupplysning, i sämsta fall kamouflerad reklam.

Alla vet ju EGENTLIGEN att mycket av det som visas på sociala medier är välproducerade sagor, men jag tror att det är lätt att glömma det då vi står i ett hav av influencers och de flesta vågor som sköljer in presenterar en orentligt uppiffad verklighet. Som att det inte är speciellt konstigt att resa världen runt flera gånger om året, att tjugoåringar har väskor som kostar femsiffriga summor eller att beställa in pasta, ta bild, publicera på instagram, men givetvis inte äta den. Magnus sa att när han började producera poddar var de flesta som snackade journalister, experter eller programledare. Nu är de största poddarna influencers. Lägger ingen värdering i det, men, gudars så mycket makt stora instagrammare har.

Jag menar inte att bloggare har en skyldighet att visa upp sitt fulaste jag/verklighet, men blir illa till mods av den retuscherade verklighet som normaliseras och mest existerar för att få folk att känna sig otillräckliga och försöka konsumera sig bättre. Det är så cyniskt att låtsas vara en perfekt person och sälja grejer med det.

Jag åt upp pizzan.

baby Los Angeles

Dricka vin med barn närvarande?

3 augusti 2018

Yllet filosoferar skrev denna fråga:

”Vad har ni för relation till alkohol och Majja? Att du och Mange dricker ibland har ju framgått, ni har varit på fest och är lite bakis osv, men hur dricker ni när kidsen är med? HAHA. Nu låter detta helt moraliserande vilket det absolut INTE är. Men det är så olika hur folk gör, en del dricker ju inte alls när barnen är med och en del gör absolut ingen skillnad. Jag gör ingen skillnad sorgligt nog, detta beror på att jag helt tappat förmågan att festa. Jag slutar dricka efter ganska lite. Och eftersom ni ju bor där det är lagligt att röka på så tänkte jag hur ni gör med det? Har ni kvar någon nordisk detta-är-inkörsporten-till-rökheroin-och-ond-bråd-död-inställning eller är ni mer liberala? Och obs, fattar om det är personligt.

Och en annan sak!
(gud nu kommer jag ju på massor!) Läste hos Jenny att hon blivit mammaskammad och du kanske har någon idé på hur fan ska en agera? Jag har två lägen, antingen attack, härjar och blir aparg eller så sluter jag mig och blir helt ledsen och ifrågasätter mig själv och mitt föräldraskap ännu mer, det är ju inte som om att jag alltid är på topp. Men inget av dem känns ju som.”

Bra fråga! Jag är som du, dricker typ två glas och vill sen vill jag inte mer. Blir fruktransvärt störd på sprithetsare. Uppenbarligen är jag en tråkig och icke livsbejakande person också i det här fallet. Ungefär två gånger om året blir det fest, inte sällan då när jag reser med vänner eller går på storfest. Våra barn har aldrig sett oss fulla. Det sagt dricker vi ofta vin till maten och öl i bastun, har aldrig ens tänkt tanken att inte göra det på grund av barnen. 

Gällande gräs är vi liberala, men sitter inte hemma och röker på.

Jag läste också att Jenny blivit mammaskammad och blev illa till mods. Jag tycker absolut att man ska våga säga till om det, men jag känner och följer Jenny och det finns ingenting som tyder på att hon inte skulle ta hand om och älska sina barn på bästa möjliga sätt. Jag tror att mammaskammandet inte sällan kommer från att vilja sätta dit en annan kvinna. Eller att en person gör något på ett annat sätt än en själv och det provocerar för det öppnar upp en massa andra alternativ att agera som förälder. Lättast skulle det ju vara om det fanns ETT RÄTT SÄTT och alla andra var fel. Men människor är olika.

Tänker att eftersom barnen hör till det viktigaste i ens liv är det klart att man blir ledsen om någon ifrågasätter en sätt att ta hand om dem. Men som du säger, ingen är på topp hela tiden. Tänker att man kanske kan ta en kort, kort stund där man funderar om det ligger nåt i kritiken om svaret är nej bara avfärdar man det. Man kan ju föreställa sig att en vän befinner sig i motsvarande situation och fundera på vad man skulle säga hen. Att ta lite distans brukar funka för mig.

Fun Fact: Under Vidars första sommar lade jag ut en bild på bloggen där vi hängde i en park. Någon kommenterade att det var oansvarigt av mig att inte ha mössa på ungen. Jag blev så upprörd att jag skrev om det i min första bok Livet & barnet. Jag är med andra ord inte precis avslappnad när folk påpekar fel jag gör i moderskapet.

Böcker Restauranger Stockholm

Vegetarisk vardagsmat

2 augusti 2018

Kom precis hem från en badsession på Stora Essingen med barnen och min kompis Linnea. Först hängde vi på en brygga, men eftersom Majlis är ganska dålig på att simma och ett äldre par vänligt och bara lite fördömande påpekade att det var åtta meter djupt där flyttade vi oss till en barnvänligare strand. Det åskade och regnade lite och temperaturen sjönk till bara 21 grader. Efter den här galet varma sommaren var 21 grader en skänk från himlen.

I går var det Overshoot day i världen, alltså den dagen då vi redan använt upp vad som borde varit landets totala årskvot för förbrukning av naturresurser. Sverige nådde den här dagen redan i mars. Jag tycker att det är lätt att få panik för att vi missbrukar jordens resurser, men med panik kommer också lätt känslor av att allt är för stor och för sent och så ger en liksom upp och låtsas som ingenting. Fortsätter leva precis som förut.

En enkel förändring i vardagen är att skippa köttet och äta vegetariskt. Under frågesessionen var det flera som undrade VAD en egentligen ska äta om en vill äta vegetariskt. Mitt bästa tips är att skaffa en bra vegetarisk kokbok. Jag älskar till exempel Cecilias och Kristins Nyfiken Grön (det kommer en uppföljare i höst!). Vill samtidigt passa på att rekommendera Kristins blogg där det ständigt dyker upp inspirerande recept. Lånade bilden av henne.

En annan bra kokbok är Mera vego och Ännu mera vego. Också där enkla och väldigt väldigt goda recept. Bilden har jag snott av Lisa Bjärbo som är författare till böckerna OCH en massa andra. Produktivare person får man leta efter.

Men VI då, vad äter vi om vi bara vardagslagar mat utan receptboken. Ja, då blir det tacos med bönröra på svarta bönor, guacamole och ost. Mycket tabasco såklart. Eller pasta med tomatsås. Eller falafel (lagar själv i LA, men köper frysta i Stockholm. Hittade några med nötsmak som var magiskt goda), hummus, tzatziki, tomater och annat plock vi har i kylen. Gillar plockmat för att a) det är mysigt b) det är ett bra sätt för Majlis att äta med oss. Hon får själv plocka åt sig maten och tenderar att äta mer då. Tar gärna emot era snabbaste och godaste vegetariska tips!

Jag tycker förresten att det vore bättre att alla åt lite mindre kött och att folk inte blev hysteriska och pekade finger om en vegetarian tackade ja till nåt från djurriket på en bjudning. Vegetarianer är vegetarianer av olika orsaker. Jag är det för av etiska och miljömässiga skäl, inte för att jag tycker att kött är äckligt. Blir jag bjuden på middag och serveras kött äter jag det utan att knussla. Tänker att det är helheten som räknas.

Resa Skriva Stockholm

Önskeinlägg eller svar på frågor

1 augusti 2018

Så många så bra frågor/önskerubriker under det här inlägget! Tack igen för dem och alla svar och kommentarer. De gjorde mig väldigt glad! En favoritblogg Den där om Jenny, frågade följande:

Jag lider av sjukt mycket fomo, speciellt på sommaren. Gör du det? Om ja, när är den som värst och vad gör du åt det? Om nej, HUR LYCKAS DU?!?

Hm, jag lider alltid av extrem FOMO när vi ska lämna LA och åka till Stockholm. Tycker liksom att livet sker i Kalifornien, men sen landar vi på Arlanda och blixtsnabbt älskar jag Sverige och tycker att det är bara härligt här. Fick mer FOMO för roliga fester och evenemang i Stockholm och Helsingfors de första åren vi bodde utomlands, men tror att den fysiska distansen gjort att jag inte längre känner att de är mina. Lite sorgligt, lite skönt.

2. Vad stör dig mest i böcker du läser?

Förutsägbarhet. Tycker att det är så slappt av författaren. Stör mig också på texter som försöker vara svåra och litterära, men inte når upp till det. Gillar ej det pretentiösa.

3. Finns det saker som du tycker överanvänds av författare? Prepositioner eller uttryck eller bita sig i underläppen eller liknande?

Är på det stora hela otroligt trött på konstellationen unga, vackra, smala, pojkflickiga hjältinnor. Har Dietland på min läslista. Älskar tv-serien och tror starkt på romanen.

4. Vad är svårast att skriva? Kan vara vad som, sexscener? Slut? Mitten? Barnböcker?

Gillar att skriva sexscener! Svårt, men kul! Tycker att början är lättast, barnböcker roligast, slutet svårast. Också svårt att göra persongalleriet tillräckligt olika för att man lätt ska skilja dem åt, men ändå inte göra dem till platta stereotyper.

5. Vad stör du dig på när du rider? Samma här, kan vara allt möjligt: värme, dåligt samspel, fel sits, osv.

Att jag gör samma fel hela tiden. Borde föra axlarna mer bakåt och sitta rakare i ryggen. Stör mig också på när jag tappar tålamodet för att jag inte hittar samspelet med hästen.

6. Dina topp fem ridturer/ridlektioner/ridtillfällen?

1. Galopptävling barbacka mot han som ledde turen på stranden i Marocko, jag var 10-11 år gammal och mina föräldrar var ännu gifta 2) att snedda genom en park och sen rida min lånehäst Bingo i Buenos Aires 3) ridläger i Dragsvik när jag var 13-14 år gammal 4) muskelknippet till arabhäst som galopperade som vinden i december i fjol och en stund på Tonys rygg när allt sitter perfekt.

7. Vad stör dig i resande? Typ skrikande barn på flyg, fulla män på färjan, ont om cash, dålig badplats? (Alltså du får välja fritt, behöver inte ta mina!)

Turister som behandlar lokalbefolkningen som naturliga betjänter

8. Dina topp fem resor?
1. Buss genom den sydliga halvan av Sydamerika. Åkte på glashala småvägar i Anderna, fick löss, besökte saltöken, sov på sunkiga hostels och avslutade resan med en bussfärd på 52 timmar. Skulle aldrig göra om den. 2. Korea med Karin L. 3. nykär i Magnus på flytande kräftskiva i St Petersburg 4. Yosemite med gänget i höstas och 5. Bangkok med Maggan. Äh så svårt att rangordna! Fattar att mitt liv inte hänger på det, men vill liksom inte att jag ska välja FEL nummer fyra. Palm Springs! Joshua Tree! Malaysia! Äh, nu skryter jag ju bara om ställen jag besökt. Känns VÄLDIGT gammaldags.

Mina bottenresor var en bilresa till Norge med en kille jag ville göra slut med, alla resor till Tyskland när jag var tonåring och skulle hälsa på pappa som bodde där, vi grälade massivt mycket, diarré i Mendoza med en annan fd. pojkvän jag ville göra slut med.


9. Har du en bucket list?
Ja, på den står det köpa egen häst. Men tänker att jag nog är lyckligare så länge det är en fantasi. Det är så otroligt dyrt och tidskrävande med egen häst. 

10. Jag vet att du har samma grej som jag: du lyssnar gärna på tex poddar som lär dig något. Blir glad av böcker som liksom ”gör nytta” som nöje. Gör du något ENBART för nöje? Som inte har en baktanke/syfte att lära dig något? Vad gör du för att koppla bort hjärnan helt?

Fick ungefär samma fråga i fredags på en middag och kände mig som världens tråkigaste människa. Som om jag inte alls bejakar livet och frossar i allt det goda det har at erbjuda. Jag har faktiskt gett mig själv övning i att bara vara då jag blev coachad tidigare i vår. Jag läser ju hellre skönlitterärt än fakta, men på grund av Mellan raderna har nyttan smugit sig in där också. Antar att den enda gången jag helt kopplar bort hjärnan är när jag rider. Här är gänget jag åt middag med, precis efter ett UNDERBART nattbad på Söder.

Böcker Jobb Personligt Skriva

Tvingar fram texten

31 juli 2018

Tack alla ni som svarade på det här inlägget! Jag fick så mycket bra energi i kroppen, det kändes lite som att vara nyförälskad. Jag bestämde mig för att svara på varje kommentar, det kommer tyvärr att ta lite tid för jag måste skriva också på annat i dag.

För övrigt har mitt skrivande varit väldigt mödosamt idag. Har verkligen fått tvinga fram texten. Tänker att det viktigaste är att få ut någonting, sen kan jag alltid gå tillbaka och redigera skiten. Mot slutet uppenbarade sig en vänlig Trump-anhängare i en av scenerna och det tyckte jag själv var lite kul. Älskar när historien nästan skriver sig själv. Till 95 procent gör den INTE det. Fick i alla fall till 10 000 ord, skickade in ett reportage gryningsritten och tog sedan ledigt.

Nu ska jag bada i Brunnsviken. Precis som igår och i förrgår. Glad Pridevecka! Kom ihåg att det inte är en maskeradvecka utan handlar om HBTQI-personers rättigheter.

Personligt

Vem är ni?

30 juli 2018

Den här sommaren skriver jag på bokmanus, krönikor samt en och annan artikel för olika dagstidningar. Och så bloggen såklart. Helst av allt skriver jag här. Jag har märkt att jag prokastinerar all annan skrivning, men gärna kastar mig in i ett blogginlägg. Det handlar såklart om att ni är så otroligt fina personer som alltid kommenterar sakligt och smart och kommer med bra tips och förslag.

Kan inte ni berätta lite om er själva? Bara för mig, inte av kommersiella skäl.

  1. Bor.
  2. Ålder.
  3. Tv-serie just nu.
  4. Modersmål.
  5. Eventuell blogg.
  6. Läst den här bloggen sedan.
  7. Har vi träffats?
  8. Gillar mest: feminism, resor, vardag, barn, tips eller något annat eller en blandning av allt.
  9. Önskerubrik/fråga bloggen.