Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Barn

Los Angeles Personligt Restauranger

Minsta möjliga motstånd

21 september 2018

Hej bloggen,

I dag borde vara den sista dagen som Magnus jobbar extremt mycket – för den här gången. Jag sköter moderskapet så strategiskt jag kan. Med minsta möjliga motstånd. Nu när vår lilla pool är öppen igen låter jag dem bada så långa som möjligt. Ger dem sen mat och skärmar och håller tummarna för att de ska somna. Jag är så trött. Borde läsa böckerna till författarna vars samtal jag ska moderera nästa vecka, men har bara hunnit igenom drygt hälften.

Men allt är inte tråkigt! Fick rida en väldigt trevlig och stor privathäst i dag. Om allt går som planerat ska jag motionera den minst en gång i veckan framöver. Jag fick också glädjande feedback på ett manus jag lämnat in och ett trevligt mail från ett produktionsbolag. Där ser man!

Nu sitter jag här i soffan och väntar på att Magnus ska komma hem. Med ojämna mellanrum hojtar jag: ”Please don’t scream!” åt Vidde och hans playdate Ali som spelar på Nintendo switchen. Grannen ovanför har tänt en ordentlig spliff och röken puffar in genom vår öppna terrassdörr. Jag längtar efter ett stort glas rödvin och en ännu större portion pasta på kvarterskrogen. Snart Peppe, snart, viskar jag åt mig själv.

Feminism Personligt

Barn som hjälper till hemma

27 augusti 2018

Min kompis Carolina frågade på Facebook hur mycket folks barn hjälper till hemma.När jag växte upp var jag en lat jävel som inte behövde göra så mycket. Vidar, 8, städar sitt rum, bäddar sin säng och tar ut tallrikar och glas efter att vi ätit och placerar dem i diskmaskinen (bara det sista brukar ske utan att jag påminner (=tjatar på) honom). Ibland får han också föra ut sopor och hämta upp tvätt från tvättstugan. Majsan gör ingenting alls, den gamla freeridern.

Jag föreställer mig att det på så många sätt är bra för barn att hjälpa till hemma: 1) de känner att de är delaktiga och en viktig del av hushållet, 2) de inser att det krävs en del jobb att bo i ett hem 3) det blir liite mindre för föräldrarna att göra och 4) de förutsätter inte att framtida flick- eller pojkvänner ska serva dem.

Hur mycket gjorde ni/är era barn tvungna att hjälpa till i hemmet? Och hur gamla är de? Ifall ni har tips på hur man gör det mer kul och mindre tjatigt tar jag GÄRNA emot råd.

 

baby

Ord Majlis säger

26 augusti 2018

Jag tycker vanligtvis det är mest skämskudde, eller cringe som det ju heter, med föräldrar som liksom smyger in skryt om hur tiiiidiga (underförstått: intelligenta) deras barn är. Inte sällan brukar just de här föräldrarna drilla sina barn i läsning före det börjar skolan. Eller vad vet jag, kanske det är bra för barnets självförtroende att kunna lite mer än sina klasskamrater. Tycker själv själv att ungarna ska få leka och ha det kul så länge som möjligt utan att prestera. Folk är helt besatta av sånt här i USA. När Vidde började kindergarten som femåring kunde nästan alla läsa och det kommer inte på fråga att man börjar skolan som sexåring utan att ha avverkat några böcker.

Barn utvecklas i olika takt och det att ungen kunde läsa när hen var två betyder inte att hen eller föräldrarna är bättre och smartare människor. Jaja, nu kanske jag gör exakt samma sak eller kanske motsatsen, men jag tänkte att det vore kul att lista på tio ord som Majlis säger nu när hon är ett år och tio månader. Here goes:

Titta!

Ont!

Åh nej!

Tack!

Nej!

Mjölk!

Häst! (lärde hon sig fredags)

Vovve!

Hey Google!

Bye bye!

Kom med!

Vidar!

Bolibompa!

Personligt Stockholm

Jag har inte barnasinnet kvar

6 augusti 2018

Den här sommaren har jag tänkt på om jag är en exceptionellt egoistisk person eller om det jag nu kommer att att skriva om är  vanligt. Jag älskar mina barn, men längtar bort från barnaktiviteter. Jag tar ungarna till Skansen, Gröna Lund, Tekniska Museet, Tessinparken, Kulturhusets barnavdelning, den långgrunda sandstranden, bollhavet på båten och så vidare i det oändliga. Jag läser böcker för dem och badar badkar med dem, men drar ändå gränsen vid lekar. Leker ni lekar??

Nästan alltid önskar jag att jag istället satt och drack vin och pratade politik med goda vänner, dök från bryggan eller satt och skrev i lugn och ro. Jag pendlar mellan att känna mig som den sämsta mamman och att tänka att jag slår in öppna dörrar när jag skriver det här eftersom nästan alla känner så. Jag tänker också mycket på att barnen växer upp så fort och att jag ska njuuuuta av tiden när de är små. I smyg längtar jag ändå efter att de ska vara åtminstone lite större.

Jag har med andra ord inte barnasinnet kvar. I alla fall inte om det innebär att hänga med mina egna och andra småbarn på aktiviter riktade till barn. Then again är det svårt att motstå det här fejset.

 

baby Los Angeles

Dricka vin med barn närvarande?

3 augusti 2018

Yllet filosoferar skrev denna fråga:

”Vad har ni för relation till alkohol och Majja? Att du och Mange dricker ibland har ju framgått, ni har varit på fest och är lite bakis osv, men hur dricker ni när kidsen är med? HAHA. Nu låter detta helt moraliserande vilket det absolut INTE är. Men det är så olika hur folk gör, en del dricker ju inte alls när barnen är med och en del gör absolut ingen skillnad. Jag gör ingen skillnad sorgligt nog, detta beror på att jag helt tappat förmågan att festa. Jag slutar dricka efter ganska lite. Och eftersom ni ju bor där det är lagligt att röka på så tänkte jag hur ni gör med det? Har ni kvar någon nordisk detta-är-inkörsporten-till-rökheroin-och-ond-bråd-död-inställning eller är ni mer liberala? Och obs, fattar om det är personligt.

Och en annan sak!
(gud nu kommer jag ju på massor!) Läste hos Jenny att hon blivit mammaskammad och du kanske har någon idé på hur fan ska en agera? Jag har två lägen, antingen attack, härjar och blir aparg eller så sluter jag mig och blir helt ledsen och ifrågasätter mig själv och mitt föräldraskap ännu mer, det är ju inte som om att jag alltid är på topp. Men inget av dem känns ju som.”

Bra fråga! Jag är som du, dricker typ två glas och vill sen vill jag inte mer. Blir fruktransvärt störd på sprithetsare. Uppenbarligen är jag en tråkig och icke livsbejakande person också i det här fallet. Ungefär två gånger om året blir det fest, inte sällan då när jag reser med vänner eller går på storfest. Våra barn har aldrig sett oss fulla. Det sagt dricker vi ofta vin till maten och öl i bastun, har aldrig ens tänkt tanken att inte göra det på grund av barnen. 

Gällande gräs är vi liberala, men sitter inte hemma och röker på.

Jag läste också att Jenny blivit mammaskammad och blev illa till mods. Jag tycker absolut att man ska våga säga till om det, men jag känner och följer Jenny och det finns ingenting som tyder på att hon inte skulle ta hand om och älska sina barn på bästa möjliga sätt. Jag tror att mammaskammandet inte sällan kommer från att vilja sätta dit en annan kvinna. Eller att en person gör något på ett annat sätt än en själv och det provocerar för det öppnar upp en massa andra alternativ att agera som förälder. Lättast skulle det ju vara om det fanns ETT RÄTT SÄTT och alla andra var fel. Men människor är olika.

Tänker att eftersom barnen hör till det viktigaste i ens liv är det klart att man blir ledsen om någon ifrågasätter en sätt att ta hand om dem. Men som du säger, ingen är på topp hela tiden. Tänker att man kanske kan ta en kort, kort stund där man funderar om det ligger nåt i kritiken om svaret är nej bara avfärdar man det. Man kan ju föreställa sig att en vän befinner sig i motsvarande situation och fundera på vad man skulle säga hen. Att ta lite distans brukar funka för mig.

Fun Fact: Under Vidars första sommar lade jag ut en bild på bloggen där vi hängde i en park. Någon kommenterade att det var oansvarigt av mig att inte ha mössa på ungen. Jag blev så upprörd att jag skrev om det i min första bok Livet & barnet. Jag är med andra ord inte precis avslappnad när folk påpekar fel jag gör i moderskapet.

baby Feminism Helsingfors

Rädd för att resa med barnen

15 juli 2018

Jag har precis anlänt till vår sommarstuga i Ekenäs efter ett dryg av resande. Vi lämnade Stockholm på lördag eftermiddag, tog färjan till Helsingfors och körde sedan till Ekenäs. Eller först åt vi frukost hos Anne, men det är en annan mycket mer inspirerande historia.

Det här med ett resa för barn är något jag bävar för, jag är nämligen ganska dålig på att resa ensam med två barn. Det här säger jag inte för att kokettera (så där som någon i en intervju jag gjorde nyligen sa att hen ”inte gillar att göra tråkiga saker, bara roliga” och man ba ”alltså WOW så originellt!”), utan snarare för att jag är lite rädd för att resa med barnen. Jag blir lite svettig när jag tänker på att Majlis ska bajsa på ett olämpligt ställe eller få ett raseriutbrott på restaurangen eller att jag inte ska få in barnvagnen i kupén eller glömma att ge dem mat. Och att jag inte kan hantera konsekvenserna. Bara går därifrån och aldrig mer ser mig om liksom.

Jag har inte heller samma oändliga tålamod som Magnus verkar ha när han hänger med barnen. Maggan går helt in i att hans uppgift ÄR att vara med ungarna, medan jag suktar efter att få jobba lite, läsa en bok eller ta ett glas vin, blir irriterad när det inte funkar och tar ut irritationen på ungarna. Vidar och Majlis vann med andra ord inte jackpotten när de fick mig till mamma, men tänker att jag är inspirerande på andra sätt. Kanske.

Nu är vi i alla fall framme, har ätit nypotatis och sill och jag har badat inte mindre än TVÅ gånger med barnen. Var otroligt nöjd med mig själv efter det. Kräver uppenbarligen inte så mycket av mig själv som förälder.

Ja och så förklarade Vidar något i bilen använde ordet ”purse” och frågade om jag visste vad de betydde. När jag sade att det är en sorts väska som damer ofta använder såg han strängt på mig och sa: ”Män kan faktiskt också ha handväskor. Det finns ingenting som pojk- och flicksaker, det finns bara saker”. Mitt modershjärta exploderade.

 

baby Brunch Restauranger

Förälderns minne är kort

30 maj 2018

Jag kan inte påstå att det är med längtan jag ser fram emot att flyga i elva timmar med Majlis i famnen. Hon flirtar med nåt slags trotsålder och kan bli så förbannad att hon bara kastar sig på marken och skriker rakt ut. Minns inte heller exakt vad vi gjorde för att få Vidar att sitta stilla i flyget när han var liten. Antar att det är så föräldrahjärnan skyddar oss. Evolutionen har gjort så viblixtsnabbt glömmer alla svettiga situationer med våra barn. Som i söndags när vi åt frukost ute och Majlis gjorde en peelingmask av allt socker som fanns på bordet. Sen gnuggade hon av allt på mig.

Vi äter ju ute med barn ganska ofta så jag borde ha räknat ut det här scenariot, men när Magnus föreslog frulle på Courtyard Kitchen blev jag enbart glad och förväntansfull. PLUS: Nu vet jag också hur det kommer sig att babyn har så len hy.

baby Brunch

Mitt bästa tips till nya föräldrar

14 april 2018

I dag har jag haft en så obloggvänlig dag. Vidde hade fotografering med hela sitt baseballteam. Vi hetsade iväg redan halv nio utan frukost i magen och trodde att vi FÖR EN GÅNGS SKULL kom i tid, men det visade sig att det stått fel tid i baseballappen och vi var i själva verket tjugo minuter sena. Alla andra hade redan blivit fotade. Maggan lyckades övertala fotografen (som tog sitt jobb på liiite för stort allvar) att ändå fota Vidde, mest för att göra Viddes bästis pappa och lagets tränare glad.

Efteråt beslöt vi oss för att äta brunch på stammishaket. Det var proppfullt. Ungarna var griniga, maten tog länge att få in och jag höll på att få ett psykbryt då det enda jag ville var prata lite med Magnus över en portion mat och en kaffe. Jag vet, jag vet, det skulle ha jag tänkt på INNAN vi skaffade barn, men nu blev det så här. Hämnades/tröstade mig själv genom att äta en ansenlig mängd av barnens pannkakor. Mitt enda tips till folk som ska bli föräldrar: Beställ alltid in den stora, vuxenversionen av pannkakorna på menyn trots att du beställer mat till barnen. ”Till barnen”.