Tietoa mainostajalle ›
Browsing Tag

Coaching

Okategoriserade

Bra jobbat, Öhman

16 april 2018

I morse hade jag min sista session med coachen Marianne. Det var som vanligt ganska jobbigt att analysera sig själv, men också så värt jobbet. Jag fick ett par större insikter om mig själv och vi kom tillsammans fram till att jag till stor del drivs av prestation. Det är såklart på många sätt bra att vara en person som får saker gjorda (mindre snack och mer verkstad liksom), men samtidigt kan många mindre prestationer bromsa det stora långsiktiga målet. Säg att jag TILL EXEMPEL vill skriva ett filmmanus, det blir inte snabba kick i ett så stort projekt. Istället gäller det att jobba på och lita på att det blir bra. Ja och självklarheten att mitt människovärde inte baserar sig på mina prestationer.

En annan stor, men samtidigt självklar insikt var att i företaget Peppe Öhman inte glömma bort den sjyssta chefen. Jag har ju skrivit om att jag ska se mig som ett företag där HR-avdelningen håller koll på att jag inte jobba ihjäl mig, marknadsföringsavdelningen ser till att jag sprider bloggen, ekonomiavdelningen förhandlar arvoden och håller budgeten osv Det jag ändå helt glömt bort är chefen som klappar mig på axeln och säger ”Bra jobbat. Öhman!”. I praktiken kommer ihåg att se tillbaka och vara lite nöjd över inlämnade manus (lämnade in ett igår!), bra reportage och fina bloggkommentarer.

Magnus har nu klipp det första avsnittet av Det kommer att bli bra-podden och vi lägger ut det i slutet av veckan.

Los Angeles

Frågor och svar del 2

14 mars 2018

Älskar frågestunden! Känner mig samtidigt som en extremt egocentrisk person som bara vill prata om sig själv. Ska med andar ord försöka svara ärligt, men så det blir intressant också för andra.

Hanna:

1. Alltså hur dyrt är det att bo i LA? Hur mycket behöver man för att leva bekvämt?
2. Har Vidar blivit amerikaniserad
3. Såg att Majlis satt framåtvänd i bilstolen? 

Åh, såg att hela min kommentar inte kom med. Men angående Majlis, ville bara förklara min fråga och det är för att här i norden känns det nästan som en lag att man ska sitta bakåtvänd tills barnet är 4 år gammalt. I USA känns det som att man utför tortyr om man gör samma sak, och har hört att det tom nästan är omöjligt (pga att det knappt finns några bakåtvända barnstolar) Hur känner du där? Tänker själv att man blir lite påverkad av var man växer upp och att det ibland krockar med var man sen väljer att leva sitt liv. Kanske handlar denna fråga egentligen om en vetenskaplig kulturkrock? Och att vi i norden ofta är såna trygghetsnarkomaner.

1. Svår fråga. Hur mycket behöver man för att bo i Stockholm eller Helsingfors? Vi har kompisar som betalar 10 000 dollar i hyra varje månad, själva betalar vi ungefär en fjärdedel av det. Det är mycket mer än vi skulle betala i fosterländerna, men jag tycker ändå att vi får ihop det och lever ganska bekvämt. Vi ju granne med Stilla havet och i ett område med bra kommunala skolor. Valde vi i en annan del av stan skulle vi antagligen klara oss på lite mindre.

2. Ja, han har ju bott största delen av sitt liv här. Hans engelska är starkare än svenskan och han har noll problem att, som igår, ställa sig framför en klass och hålla ett föredrag om Muhammed Ali. Han hälsar på folk i affärer och småpratar med grannarna.

3. Vi hittade ingen bilstol där Majlis skulle ha åkt baklänges. Kallas oss oansvariga, men det känns inte som potentiellt mord att hon åker framlänges. Tror att det är precis som du säger: en vetenskaplig kulturkrock. Medan småbarn åker framlänges får inte skolbarn gå hem ens ett kvarter ensamma från skolan pga av farligt. Vi är rädda för olika saker i olika kulturer.

Mikaela:

Hur känns det eller hur fixar ni att bo så långt från föräldrar och/eller annan familj? Jag bor 400 km från mina föräldrar men ändå i samma land. Går i bitar när jag tänker på hur det ska gå för mina föräldrar när de blir gamla, och jag inte bor så nära att jag kan hjälpa dom med allt möjligt (så som dom hjälpte sina föräldrar) .

Jag tänker mycket på det. En liten tröst är att min syster bor granne med min mamma och en av mina halvsystrar i samma stad som min pappa (den andra i samma stad som min styvmamma).Varje sommar bor vi två månader med Magnus mamma och vi Facetimar med dem flera gånger i veckan. Men ja, den största orsaken till att flytta hem skulle vara våra föräldrar. Också att de skulle få hänga mer med sina barnbarn. Funderar mycket på detta, men hittills kommit fram till att vi inte kan lämna en vardag som vi älskar bara för våra föräldrars skull. Det låter kanske kallt och vi kommer kanske att ändra oss, men nu är det så här.

Plupp
1.  Har du kontakt med dina halvsyskon?
2. Skulle du vilja (eller har försökt) att skriva artiklar för någon amerikansk tidning?
3. Vilken är din drömtext/drömbok som du skulle vilja skriva?
4. Också nyfiken på hur ditt och Magnus förhållande utvecklats när ni flyttat till USA? Har ni haft svackor? Hur har ni tagit er genom dem?
5. Är Vidar amerikansk i era ögon på något sätt. Manr gör/tänker han väldigt olika er pga av att han bott största delen av sin uppväxt där?
6. Hur reagerar era amerikanska vänner och bekanta på ert nordiska, jämlika förhållande? Och hur reagerar de på Magnus feministiska syn?

1. JA! Älskar dem, de är fina typer.

2. Eftersom vi är här på journalistvisum får jag inte jobba för amerikanska företag. Under mitt år på USC (studievisum) skrev jag en del artiklar för mindre tidningar. Tycker dock att det är svårt, folk som är duktiga skribenter på engelska är så JÄKLA duktiga. Det går att skriva så himla snyggt på engelska och jag är inte där (än).

3. Bra och svår fråga! Jag skulle vilja skriva en riktigt bra kärlekshistoria (OBS ej romance, den skulle antagligen sluta lite sorgligt) som jag senare gjorde om till ett filmmanus.

4. Nja, inga svackor i USA alls faktiskt. Första året som frilansare här tyckte jag att Magnus kunde dra in lite mer pengar så jag inte behövde fixa hela försörjningen själv, men det löste han några år senare genom att klippa/producera hälften Sveriges alla poddar. Vi har en så skön och fri vardag att det är lätt att vara lyckliga tillsammans. Önskar att alla kunde få jobba lite friare och mindre. Tror att svackor ofta handlar om stress, brist på tid och vardagen som maler ner ens lyckokänslor. De sämsta perioderna för oss är när vi är stressade, har pengaångest eller sovit för lite. Lätt att vara glad när allt är bra. Det finns ingen människa i världen jag kan bli lika arg på som Magnus. Jag blir nästan rädd för min egen ilska. Sen stör jag mig på att det går mycket fortare för mig att bli glad, medan han behöver flera dagar ibland.

5. Vi pratar ofta oss om alla människors lika värde, att vi som kan ska ta hand om de svagare i samhället och privilegier och hoppas att Vidar bär med sig dessa värderingar. Sen påverkas han såklart av skolan och vänner, men lyckligtvis bor vi på en väldigt liberal plats där folk inte skiljer sig så himla mycket från oss.

6. Folk som bor här har ganska fria och kreativa jobb. Till min stora förvåning är det nästan lika många pappor som mammor som hämtar och lämnar på skolan. Det sagt är bristen på föräldraledighet en djup kvinnofälla och många mammor är också väldigt imponerade av Magnus engagemang i skolan och med Majlis. Våra amerikanska kompisar brukar försiktigt skoja om att vi är superfeminister (fast kanske mest jag) och märker att de ofta funderar en gång extra innan de säger nåt konservativt/slentriansexistiskt.

Sanna:

 

1. Hur planerar du din arbetsdag/ tidsanvändning då du uppenbarligen har många projekt på gång? Alternativt; hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

1. Detta har jag kämpat mycket med tillsammans med min coach. Eller hon har hjälpt mig med det. Jag har märkt att en tydlig struktur inte bara får mig att jobba bättre, utan också ger mig ro att ta det lugnt utanför arbetstiden. Just den här månaden råder undantagstillstånd eftersom Magnus är borta så mycket, men så här jobbar/vill jag jobba:

Morgon: Snabbt kolla mail och svara innan Norden går hem från jobbet. Genomgång av sociala medier.
Förmiddag: skriva bok och artiklar och andra texter som kräver att min hjärna är sitt skarpaste jag. Spelar också in poddar före lunch
Efter lunch: Blogga, svara på kommentarer, fakturera, ordna kvitton, fundera på Instagram etc

På kvällen klarar min hjärna knapp av att ta mig till kylskåpet så väljer att inte jobba då.

 

Jobb Skriva

Två framgångstips

6 mars 2018

Ber om ursäkt för rubriken om framgång, det var lite väl sensationellt kanske. Lyckas är ett bättre ord, jag tycker nämligen inte att en måste vara så framgångsrik hela tiden. Jaja, i alla fall: Under gårdagens webinar fick jag två tydliga aha-upplevelser.

  1. Deadlinen. Jag skulle aldrig missa en uppdragsgivares deadline, men när jag skriver på manus eller planerar andra mer privata projekt brukar jag aldrig ha ett färdigdatum. Istället jobbar jag på med vetskapen om att jag är en person som nästan alltid avslutar mina projekt. Fördelen med en deadline är att det antagligen går fortare och att det är mycket lättare att strukturera upp arbetet.
  2. Tid att tänka. Jag fyller varje ledig stund i mitt liv med att göra något: lära mig om amerikansk politik i poddcast, läsa bok för Mellan raderna, skriva en tweet, lägga upp en bild på Instagram, passa på att ringa mamma och ja ni fattar. För att överhuvudtaget kunna få en överblick och till exempel då placera ut en deadline, krävs det lite egentid utan nyttiga poddar eller produktion av text. Coach Marianne gav som exempel att boka in en frukost med sig själv en gång i veckan, ta en promenad, yoga eller varför inte ligga i badet och tänka (den sista var min).

PS vad ROLIGT att ni gillade det lilla videoklippet! Vill nu göra fler.

Okategoriserade

Webinar: Varför det är viktigt med målsättningar

2 mars 2018

Just det! Jag vill också tipsa om att min otroligt inspirerande coach håller ytterligare ett gratis webinar. Temat är: Fokus på dig själv, varför målsättningar är viktiga, teori, övningar, verktyg och tips. Avgång måndagen den 5 mars klockan 19.00 svensk tid. Plats: Din dator/telefon. HÄR kan du anmäla dig. För att få så mycket som möjligt ut av webinaret kan det löna sig att fundera kring ett eller ett par specifika områden i livet som du vill styra upp. Ni får förresten gärna tipsa vidare om detta.

Jobb

Hemmafru med halsfluss

1 mars 2018

Hej från sjukstugan. Om jag fick välja mellan att förlösa Majlis igen eller ha halsfluss i fem dagar skulle jag lätt välja förlossningen. Inte bara sjukdomstillståndet utan också att Magnus är borta mellan 8.30 och 18 har gjort att jag fått uppleva en vanlig hemmafru-vardag. Inser nu hur oerhört lyckligt lottade vi är som kan vara hemma med varandra dagarna i ända. Trots att vår ekonomi skulle se helt annorlunda ut om Maggan och/eller jag jobbade heltid inser jag nu att jag alla dagar i veckan väljer vår vanliga tillvaro.

Imorse hade Viddes skolas PTA ett informationstillfälle om protesten National School Walk Out där skolungdomar vandrar ut från sina skolor i protest mot vapenlagstiftningen i landet. Jag ska skriva ett stort reportage om just detta och hade tänkt gå på infot, men då hörde HR-avdelningen av sig och sa stopp. Tack coachingen för den! I vanliga fall skulle jag ha staplat in i feberyra, men nu stannar jag hemma. Otroligt skönt att tillåta sig själv vara sjuk och lita på att reportaget ändå löser sig. Eller snarare att JAG ändå får ihop det. Onödigt att skriva i passiv form.

Har för övrigt noll röst, vilket gör det oerhört svårt att kommunicera med barn. Inser också nu hur mycket jag tydligen höjer rösten i vanliga fall. Har gett mig själv tid att tillfriskna från min halsfluss till imorgon, mår jag inte bättre då får det bli antibiotika. Eller kollodialt silver. SKOJA!

Okategoriserade Personligt

Tips från coachingen

22 februari 2018

Jag tänkte att jag skulle skriva lite mer om coachingen och samtidigt tipsa om att Marianne håller fler webinar. Men först om coachingen. Vi har som sagt fokuserat mycket på mitt yrkesliv och varumärke. Jag har fått hjälp med att visualisera företaget Peppe Öhman som ett stort företag med marknadsföring och PR, ekonomi, HR osv och se till att alla fungerar.

Jag har som sagt haft problem med att sprida mina texter och poddar eftersom jag liksom utgår från att ingen ändå är så himla intresserad. Länge drog jag också en mer eller omedveten gräns mellan mitt journalistiska jag och mitt bloggande jag. Jag tror att det grundade sig i att när min blogg började bli någorlunda stor skedde det i samma tider som det började gå dåligt för mediahusen. Bloggarna blev ett hot för journalister och det gjorde inte saken bättre att bloggarna var unga kvinnor. Alla vet ju att framgångsrika unga kvinnor är enormt provocerande. Därför pratade jag inte så mycket om bloggen på jobbet, eller delade inlägg där mina journalistkolleger befann sig. I dag vet jag ju att många av de journalistiska uppdragen jag fått kommer just via bloggen, men ofrivilligt lever det kvar en uppfattning i mig att det är lite mindre fint att blogga.

Bland annat detta pratade vi om på coachingen och Marianne ledde mig till insikten att marknadsföringschefen Peppe Öhman skulle bli skitarg om VD Peppe Öhman satte upp begränsningar kring läsandet av bloggen. Ekonomichefen Peppe Öhman skulle ej heller bli speciellt glad. Företagets inkomster kommer ju genom att folk läser det de råbarkade arbetarna nere i fabriken på Peppe Öhman producerar (föreställer mig nån form av Being JohnMalkovich-scen här). Slutsats: Ta ett steg tillbaka och ta ditt jobb på allvar, Peppe Öhman! (ja och HR chefen Peppe Öhman håller såklart ett öga på allas välmående inom företaget, men hon var inte med på just det här mötet).

Vi har också pratat om vikten av att tacka nej. Och att inte ta ansvar över allas känslor i förväg, speciellt inte när de just de känslorna kanske inte ens existerar. Ja och så har jag fått som läxa att öva på att inte känna skuld över att jag tycker att jag har det så bra och att dela en bloggtext på min privata facebook-sida, alltså inte den vanliga Livet & LA-sidan (som ni hemskt gärna får följa).

Jobb

Coaching i jobbet

5 februari 2018

I morse hade jag en session med min coach Marianne (var någon av er förresten med på webinaret? Hur var det? Ny möjlighet att delta på torsdagen). Vi pratade om att strukturera upp inte bara veckan och arbetsuppgifterna, utan också innehållet i mina kanaler. Och att jag skulle låtsas att jag var HR-ansvarig i företaget Peppe Öhman Jag tycker att det är snudd på magiskt att märka hur saker jag nuddat vid med tanken blir kristallklara när jag är tvungen att formulera dem i ord under coachingen.

Går du till en coach måste det inte handla om jobb, du kan såklart också fokusera på andra områden i livet, sociala relationer, ekonomi, personlig utveckling osv. Men jag pratar mest om jobbstrukturer och att vara egenföretagare och på nån vänster sitt eget varumärke. En uppgift handlade om bloggen och jag skulle vara så innerligt tacksam om ni kunde hjälpa mig genom att svara på den här frågan: Varför återvänder du till den här bloggen? (skrev frågan först i versaler, men det kändes obehagligt aggressivt. Som om jag tryckte upp er mot väggen och spottskrek. Föreställ er istället en vänlig och intresserad fråga av kvinnan på bilden nedan)