Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Coaching

Personligt Träning

En hyllning till att vara halvbra

13 oktober 2018

Den där insikten jag nämnde i förra inlägget handlade om att jag blir sämre när jag försöker tvinga mig att vara bra. Det är väl ingen originell egenskap precis att misslyckas när en ska prestera framför andra, men det fick mig att fundera på varför det är så viktigt för mig att vara bra. Eller ännu värre: DUKTIGAST.

Vi tar det från början. Under gårdagens dressyrlektion skulle vi rida ett tävlingsprogram framför de andra ryttarna. Programmet var superenkelt, men eftersom alla andra kollade på ens minsta rörelse blev det lite nervöst. Jag fick för mig att jag skulle visa mig på den styva linan, men det gick inte alls speciellt bra. Jag red en på sin höjd medioker runda och kände mig så misslyckad att jag grämde mig över detta hela resten av dagen.

Det är ju helt sjukt att jag hade en dålig känsla i kroppen efter att ha utfört en hobby. Någonting som jag bara gör för att må bra, och i ärlighetens namn nästan alltid gör mig lycklig. Följande dag snubblade jag över den här texten i The New York Times som handlade om exakt det jag upplevt. Skribenten kallar det ”a sign of a civilization in decline”. Det är kanske att slå på den för stora trumman, men lite soligt är det ändå att vi kopplar ihop vårt värde som människa med hur bra vi är på våra hobbyn. Jag vet inte om det finns en koppling till sociala medier där vi hela tiden skapar berättelsen om oss själva. Eller om prestationssamhället helt enkelt uppfostrat oss (mig) till att hela tiden vara lite bättre, lite duktigare och lite nyttigare. Att det inte finns plats i den moderna, effektiva människans dygn att göra något bara för nöjets skull.

Den här hösten ska jag därför jobba på att älska mig själv som en medelmåtta minus. Eller till och med acceptera mig som det räcker. Att inte ställa några som helst krav på mig själv att bli en bättre ryttare. Jag har faktiskt klarat av att göra det löpningen, slutat mäta tid och avstånd. Då ska det väl också gå i hästvärlden.

Bild: Anna-Maria Photography.

Jobb

Nytt labb den 15 januari 2019

12 oktober 2018

När Marianne och jag började planera Friday Lab var vi nervösa för att ingen skulle vilja delta. Det visade sig vara helt onödigt eftersom kursen fylldes upp på nolltid och vi till och med var tvungna att ha en väntelista. Dessutom visade sig kursdeltagarna vara helt fantastiska typer som inte bara kommer med smarta kommentarer under föreläsningarna, utan också är aktiva med pepp och råd i Facebookgruppen och går ut och äter middag tillsammans (de som bor i närheten av varandra, that is).

Själv känner jag mig så otroligt glad och inspirerad av den här kursen och de här kvinnorna!

Nu har vi satt datumen för vårens Friday Lab. Vi kör igång den 15 januari och jobbar på i tre månader.  Här kan du läsa mer och göra en intresseanmälan. Kursen består i praktiken av liveföreläsningar (på din dator), hemuppgifter, Q&A-träffar online, diskussionsgrupper, artiklar, videoklipp, poddar, pepp och push framåt mot dina mål. Och såklart personlig handledning av Marianne Norrgrann (Maja) certifierad coach och mig som mentor. Plus alla andra bra personer på kursen.


Vem är den här sortens kurs för då? tänker ni kanske nu. Jo, för personer som vill ha mer fredagskänsla i kroppen en vanlig tisdag. Mer konkret folk som funderar på vart tiden rinner iväg, om det är dags att byta jobb, avancera, tänka över sina arbetsuppgifter, sitt liv, bli egenföretagare, lära sig säga nej eller ja, göra sig av med en barlast som tynger ner en, hinna med mer kul och kanske också få en och annan självinsikt på köpet (i dag på ridlektionen fick jag en mindre smickrande självinsikt, men mer om den senare)

En inspirationskälla är professor Micael Dahlén som vi spelade in en podd med i somras.

Hästar Los Angeles Video

Gulliga och läskiga djur

4 oktober 2018

I går frågade Frida om jag ville hänga med upp till Topanga och ett stall hon ville börja använda när hon tar emot equus coach-klienter. Jag fick äran att vara testperson. Kolla bara på de här tre gulliga typerna!

Till saken hör att det i samma hage fanns en stort svart indisk ko som gav både mig och Frida det onda ögat. Eftersom Frida väntar barn tog jag på mig uppgiften att hämta en av hästarna. Kossan följde mitt varje steg med blicken och min puls var uppe i 150. Varje sekund kunde vara sekunden då hon rusade mot mig. Det var först när jag hade fått tag på hästen som jag kände mig trygg.

Min första uppgift var att med ögonbindel stå och känna på hästen Sequoia. Otroligt meditativt att stå i mörker bredvid en varm och snäll häst. Ville aldrig lyfta upp bindeln.

Sedan gjorde jag groundwork-övningar med både Sequoia och senare stora svarta Sovereignity. Det som jag längtat efter sedan Magnus visade hur man skulle göra hände. Båda hästarna följde efter mig i ringen OCH jag fick dem att båda trava och galoppera.

 

 

Annat var det med den här lilla gullisen, Sweety. Hon hade noll lust att göra som jag ville och stod mest och blickade ut i rymden.

På tal om gulliga djur: HUR otroligt gullig är inte den här lilla åsnan? Jag tror att det är det gulligaste jag sett i hela mitt liv. Tänk att man kan bli så mjuk i hjärtat och lugn i själen av att umgås med djur. Observera också alpackan i bakgrunden. Har ej ännu bekantat mig med hen.

Jag har ingenting emot grisar, men de här var lite läskiga när de tillsammans kom emot mig. Ägaren sa att den större har en tendens att rusa fram mot människor för att skrämmas. Respekt, tänker man ju. Det skulle man ju själv göra mot potentiella baconätare.

För övrigt låg den här platsen på ett magiskt vackert ställe högt uppe i Topanga med havsutsikt. För en person som jag som inte tycker att det är helt avslappnat att köra längs med smala bergsvägar med branta stup åt alla håll var vägen upp en utmaning, men men vad gör man inte för gulliga djur?

Hästar Los Angeles

Equus coaching i LA

20 september 2018

För ganska exakt en månad sedan testade Magnus och jag på equus coaching med min kompis Frida som precis utbildat sig till precis det. Den här gången styrde vi nordost om Los Angeles till Tujunga där Frida testade ett nytt ställe. Och framförallt nya hästar. Hon berättade att nu när hon är gravid så är det praktiskt taget omöjligt att få hästarna att jobba med henne. De vill bara att hon ska ta det lugnt och vila.

Vi bestod den här gången av Vidar, Majlis och jag, plus Cissan. Först var vi tvungna att signera papper på att allt var på vårt eget ansvar. Så är det alltid i USA. Folk är livrädda för att bli stämda. Kanske det är så i Norden också nuförtin?

 

Frida är ett sånt proffs. Tycker det är värt att hälsa på i Los Angeles bara för att bli coachad av henne. Hon är så saklig och vänlig och har en analytisk förmåga. Och så är hon såklart en människokännare. Frida har såklart tystnadsplikt, så det är fritt fram att öppna sig för henne.

Cissan var först ute med den här hästen. Otroligt oartigt av mig att inte minnas vad hästarna hette, men sån är jag.

Ungarna kunde tänka sig roligare förmiddagar. Eller Majlis älskade ju hästarna, men sparade inte på gnället när hon tyckte att jag befann mig för långt ifrån henne eller annars bara var frustrerad.

Uppgiften var att få hästarna att lyda oss från marken. Utan att sitta på dem eller röra vid dem. Eller egentligen var uppgiften att jobba med oss själva. Analysera hur vi kände oss när hästen inte gjorde som vi ville.

Jag gick som vanligt in med högra krav på mig själv att visa alla hur duktig jag var och att jag kan det här med hästar. Kämpade på som bara den. När jag fick hästen att trava var jag överlycklig, men sen sa det stopp. Jag blev såklart frustrerad och besviken på mig själv. Får jobba lite mer på de känslorna. Frida försökte förklara att fokus inte ska ligga på hästen, utan på en själv, men det var för döva öron. Fast nu överdriver jag, jag åkte faktiskt hem med en övning som ska underlätta mitt liv lite.

Majlis sysslade med ett experiment som vi kan kalla: ”Världens smutsigaste barn”. Jag ansträngde mig för att vara ”avslappnade hippiemamman”, men det gick sådär. När vi kom hem blev det bad och pool och bad. Vår pool har restaurerats i sex veckor och igår öppnade den äntligen. Väntar har varit lång. Nu hoppas jag på bad fram till minst november.

Hästar Jobb Los Angeles

Je suis Conor

19 september 2018

I dag åkte jag ut för min andra session av equus coaching. Min vän Frida som utbildat sig till hästcoach är verkligen en stjärna. Så tydlig, förtroendegivande och lyhörd. Eftersom det var yom kippur och skolorna var stängda och hade jag barnen med mig. Det blev väldigt mycket gnäll och mindre harmoni än önskat, men jag fick i alla fall umgås med hästar. Jag ska skriva mer om det imorgon med bild och video.

I alla fall: när barnen och jag kom hem var vi otroligt smutsiga och trötta. Majsan och jag tog ett dopp i den nyrenoverade poolen och Vidar valde att ta ett bad i badkaret. När Magnus kom hem från jobbet var jag full av historier från dagen som gått. För att vara artig frågade jag ändå hur hans dag varit och Magnus sa: ”I dag stod jag i ett hus på Sunset Boulevard och pratade i telefon med Gunilla Persson när Sylvester Stallone kom ut ur hissen och hälsade på mig”. Det kändes mer LA än min dag, men jag gjorde i alla fall mitt bästa. Je suis Conor i den här giffen.

 

Hästar Personligt

Lösa tankar om att ta till sig komplimanger

15 september 2018

I går efter ridlektionen kom en kvinna fram till mig och sa att hon tycker jag är duktig och att alla hästar jag rider ser så fina ut under mig. Jag blev jätteglad och lite generad. I höst har jag ändå bestämt mig för att bara ta emot snälla ord och komplimanger. Inte säga emot, inbilla mig att personen ljuger eller att hen egentligen inte menar det, men bara vill vara snäll och kanske manipulera mig till någonting. Det kommer såklart tillfällen när det verkligen är så, men det tänker jag strunta i. Om någonting får mig att må bra bejakar det.

Det kändes lite pinsamt att ens skriva ut ridkomplimangen. Jag vill inte vara en sån där person som endast delar och retweetar beröm jag fått. Jag vet inte varför jag är så irriterad på sånt beteende, men liksom: ”Bidra till diskussionen med nåt mer konstruktivt än reklam för det någon annan sagt om dig! Och du borde kanske fundera på varför det är så viktigt för dig att andra får veta att någon tycker du är bra”. Egentligen finns det ju en mycket mänsklig förklaring på det beteendet: Vi vill alla bli bekräftade och älskade. Men kanske då öva sig på att själv skriva att man är bra. Visa att man själv är stolt över det man åstadkommit. Äh vad vet jag. Tycker bara att stolthet är snyggare än blygsamt skryt. Men VEM ÄR JAG ATT DÖMA!

Oj, nu blev det här inlägget en övning i fri association. Ber om ursäkt för det. Men rekommenderar att bara ta till sig komplimanger. Det är svårare man kunde tro i början.

I går vad Magnus och jag ute med Cissan och Per. I dag jobbar Magnus och jag är hemma med barnen. Igen. Så tråkigt. Kan inte nån av er komma hit och hänga med oss? Jaja, eftersom det är helg och allt vill jag också passa på att tipsa om det här sjukt roliga pranket ”The Invisible Prank”. Jag har skrattat så sjukt mycket. Hej då!

Jobb Los Angeles

Gratulera dig själv efter en tupplur

12 september 2018

I dag började Friday Lab, kursen som Marianne och jag satt ihop. Kursen går i praktiken ut att få hjälp att strukturera upp sitt liv så det blir roligare och tydligare. Rensa bort onödigt som bara tar energi, lära sig säga nej och säga ja, bli mindre rädd för att misslyckas och lyckas, formulera tydliga mål eller åtminstone en riktning och på det stora hela leva livet så varje dag har fredagskänslan. Just fredagskänslan är det jag kanske älskar mest med att på i LA, varje dag är rolig. I Helsingfors gick ofta dagarna medan jag längtade efter helg och semester. Nu menar jag såklart inte att det är platsen en bor på som gör en lycklig, men förändringen vi gjorde när vi flyttade och blev frilansare var bra för hela familjen.

Kursen bokade blixtsnabbt upp och vi har redan en liten väntelista till vårens kurs och det jag drömmer om är att Friday Labs hemliga Facebook-grupp inte bara ska bli ett ställe där folk träffar nya vänner, peppar och ger råd till varandra, utan också ett nätverk som växer för varje kurs. Det var otroligt fint att i dag få träffa deltagarna och jag hade en sån bra känsla i kroppen resten av dagen.

Efteråt träffade jag Magnus och Majlis som varit inne i Sherman Oaks på ett möte och vi lunchade tillsammans. Magnus har jobbar vansinnigt mycket de senaste veckorna och det var skönt att få ha en normal dag med honom. Vi firade med att efter lunchen testa nåt slags japanska jordgubbsvåfflor från en foodtruck på Oceans.

När jag kom hem lade jag mig på sängen för att läsa en av böckerna inför bokmässan. Jag somnade givetvis genast. Förr i tiden kände jag mig ofta lite skamsen efter en tupplur mitt på dagen. Som om jag var en lat människa som sov bort dagen istället för att vara till någon NYTTA. På sistone har jag börjat att gratulera mig själv till tuppisen. Att sova på dagen är bra för kroppen, hyn, hjärnan och feelisen. Bara goda saker kommer från en liten siesta.

 

Feminism Jobb

Två platser kvar i Friday Lab

3 september 2018

Den 12 september drar Friday Lab, en kurs för att syra upp en roligare, hållbarare och bättre vardag. Vi börjar om en vecka och det finns två platser kvar.

Friday Lab ska vara ett plats där du kan strukturera upp din vardag med andra likasinnade. Du kan bolla idéer och tankar och få hjälp av Maja som är utbildad coach och Peppe som mentor. Det är en schysst och trevlig miljö. Här kan du ta riktning, sätta personliga mål, utmana dig själv i sättet att tänka och göra, samtidigt som du får daghjälp av oss och resten av gruppen. Programmet är upplagt på 90 dagar och består av 4 liveföreläsningar, 4 Q&A sessioner, övningar och extra material. Här kan du läsa mer om labbet.

Tipsa en vän eller ännu hellre: anmäl dig själv! Jag lovar med handen på hjärtat att det blir både kul och bra för livet, jobbet och tankarna.

Jobb Podcast

Våga fråga!

25 augusti 2018

Här kommer det senaste avsnittet av Det kommer att bli bra-podden! Den handlar om hur man kan styra upp vardagen till att bli lite bättre så ingen söndag är en ångestdag. Vi kommer med några praktiska tips, utvärderar hur det gick att jobba/inte jobba under sommaren och så pratar vi om Friday Lab. Till vår stora glädje har det varit rusning till anmälningarna och nu har vi bara ett par platser kvar. Vill du vara med kan du läsa mer och anmäla dig här.

 

Böcker Feminism Jobb Podcast

Är barnen värt besväret?

24 augusti 2018

Hörni, tack för bra feedback på inlägget under! Kan inte ni tipsa vänner och bekanta som eventuellt kunde vara intresserade av ett sammanhang, bli coachade, ha en mentor och vara sugna på att styra upp livet så varje dag känns som en bra dag. FRIDAY LABDet dyker strax upp ett nytt avsnitt av Det kommer att bli bra-podden. Tills dess kanske ni vill lyssna på det senaste avsnittet av Mellan raderna?

”I veckans Mellan raderna diskuterar Jihde och Öhman Sheila Hetis ”Moderskap” där en kvinna funderar kring om det är värt att skaffa barn. Varje val handlar om att avstå från någonting annat. Kring motsvarande frågor rör sig Heidi Hakalas rollfigur Sandra i ”Bara lite till” hon rör sig i det nya journalistiska fältet och vill allt annat än vara duktig, trots att det är exakt vad hon är. Det blir också Stina Stoors vackra noveller från norrländska landskap och givetvis lite Sara Danius på det.”