Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Equus coaching

Feminism Hästar Träning

Bästa utsikten från hästryggen i Los Angeles

11 oktober 2018

Min vän Frida är nu certifierad equus coach. Så fort hon får upp en webbsida och Instagram ska jag guida er till dem. Vill att alla ska testa detta! Igår var jag uppe på gården där Frida tar emot klienter. En helt otrolig plats uppe i bergen. Vem vill liksom inte vid sidan om Frida hänga med grisar, getter, hundar, en indisk ko, hästar och alpackor?

Kvinnan som har gården har inte alltid tid att själv rida ut med sina hästar och här kom jag och en annan kvinna på plats lägligt in i bilden. Jag fick rida Sequoia som jag mediterade med för en vecka sedan. Min ridkumpan Stephanie hade trillat av Sovereignty några veckor tidigare så vi tog det lugn i början. Det är alltid lite pirrigt att rida en häst man inte alls känner så jag var helt med på noterna. De här hästarna är inte precis nybörjarvänliga heller så det var bara att hålla i manen och hoppas på det bästa. BILDLIGT TALAT alltså.

Det tog inte länge innan utsikten förvandlades från fin till helt magisk. På vissa ställen kunde vi se hela vägen till Malibu Pier och på ett annat såg jag nästan vårt hus i Santa Monica.


När vi blev varma i sadeln galopperade vi i uppförsbackarna och vet ni, det finns få känslor i världen som är lika bra som att galoppera ute i naturen. Jag var så lycklig. Det fina med hästar är att känslan stannar kvar i kroppen efteråt.

Nu känner jag att jag skrivit lite för mycket om hästar på den här bloggen. Ni som inte är så intresserade scrollar antagligen förbi snabbt. Om nån av er finns kvar vill jag tipsa om en text jag skrev på Hbl om ett år efter metoo. Nu inser jag att det här är någonting jag måste diskutera med Maggan i podden. Om fokus på Metoo just nu ligger på det är synd om män som blir anklagade.

Hästar Los Angeles

Equus coaching i LA

20 september 2018

För ganska exakt en månad sedan testade Magnus och jag på equus coaching med min kompis Frida som precis utbildat sig till precis det. Den här gången styrde vi nordost om Los Angeles till Tujunga där Frida testade ett nytt ställe. Och framförallt nya hästar. Hon berättade att nu när hon är gravid så är det praktiskt taget omöjligt att få hästarna att jobba med henne. De vill bara att hon ska ta det lugnt och vila.

Vi bestod den här gången av Vidar, Majlis och jag, plus Cissan. Först var vi tvungna att signera papper på att allt var på vårt eget ansvar. Så är det alltid i USA. Folk är livrädda för att bli stämda. Kanske det är så i Norden också nuförtin?

 

Frida är ett sånt proffs. Tycker det är värt att hälsa på i Los Angeles bara för att bli coachad av henne. Hon är så saklig och vänlig och har en analytisk förmåga. Och så är hon såklart en människokännare. Frida har såklart tystnadsplikt, så det är fritt fram att öppna sig för henne.

Cissan var först ute med den här hästen. Otroligt oartigt av mig att inte minnas vad hästarna hette, men sån är jag.

Ungarna kunde tänka sig roligare förmiddagar. Eller Majlis älskade ju hästarna, men sparade inte på gnället när hon tyckte att jag befann mig för långt ifrån henne eller annars bara var frustrerad.

Uppgiften var att få hästarna att lyda oss från marken. Utan att sitta på dem eller röra vid dem. Eller egentligen var uppgiften att jobba med oss själva. Analysera hur vi kände oss när hästen inte gjorde som vi ville.

Jag gick som vanligt in med högra krav på mig själv att visa alla hur duktig jag var och att jag kan det här med hästar. Kämpade på som bara den. När jag fick hästen att trava var jag överlycklig, men sen sa det stopp. Jag blev såklart frustrerad och besviken på mig själv. Får jobba lite mer på de känslorna. Frida försökte förklara att fokus inte ska ligga på hästen, utan på en själv, men det var för döva öron. Fast nu överdriver jag, jag åkte faktiskt hem med en övning som ska underlätta mitt liv lite.

Majlis sysslade med ett experiment som vi kan kalla: ”Världens smutsigaste barn”. Jag ansträngde mig för att vara ”avslappnade hippiemamman”, men det gick sådär. När vi kom hem blev det bad och pool och bad. Vår pool har restaurerats i sex veckor och igår öppnade den äntligen. Väntar har varit lång. Nu hoppas jag på bad fram till minst november.

Hästar Jobb Los Angeles

Je suis Conor

19 september 2018

I dag åkte jag ut för min andra session av equus coaching. Min vän Frida som utbildat sig till hästcoach är verkligen en stjärna. Så tydlig, förtroendegivande och lyhörd. Eftersom det var yom kippur och skolorna var stängda och hade jag barnen med mig. Det blev väldigt mycket gnäll och mindre harmoni än önskat, men jag fick i alla fall umgås med hästar. Jag ska skriva mer om det imorgon med bild och video.

I alla fall: när barnen och jag kom hem var vi otroligt smutsiga och trötta. Majsan och jag tog ett dopp i den nyrenoverade poolen och Vidar valde att ta ett bad i badkaret. När Magnus kom hem från jobbet var jag full av historier från dagen som gått. För att vara artig frågade jag ändå hur hans dag varit och Magnus sa: ”I dag stod jag i ett hus på Sunset Boulevard och pratade i telefon med Gunilla Persson när Sylvester Stallone kom ut ur hissen och hälsade på mig”. Det kändes mer LA än min dag, men jag gjorde i alla fall mitt bästa. Je suis Conor i den här giffen.

 

Hästar

Coaching med hästar

20 augusti 2018

Min vän vän och ridkumpan Frida har under de senaste åren utbildat sig till hästcoach. Alltså inte en person som coachar hästar, men som använder hästar i coachingen. I dag fick jag en minisession ute på en gård nordost om Los Angeles. Det var fausiken det roligaste och svåraste jag gjort på länge.

 

Michael som har ranchen med sin fru tar han om hemlösa hästar, hästar som farit illa eller andra vilsna hästar. Speciellt akut var det efter den ekonomiska kraschen 2008 då folk inte längre hade råd att ta hand om sina hästar och helt sonika släppte ut dem. De förökade sig och galopperade omkring i vildmarken. När myndigheterna började fånga in hästar var Michael och hans fru några av dem som erbjöd sig att ta emot hästar, rida in dem och sedan ge eller sälja dem vidare.

I dag tar han emot mellan 40-60 hästar om året och försöker hitta nya hem åt dem. Den här hingsten hade myndigheterna hittat tillsammans med ett tiotal andra på en bakgård. Människorna som hade dem samlade på hästar, men gav dem varken mat eller rörde vid dem. Folk är så sjuka.

På bara ett par veckor får Fahnenstock Ranch ordning på hästarna så det går att rida dem. Sen handlar det om att utbilda hästköparna. Vissa vill ha en kuse utan att någonsin ha suttit på en. Då krävs det såklart lite utbildning.

Jaja, men det jag skulle skriva om var Fridas coachande. Jag var väldigt imponerad av hur hon tog sig han både hästarna och oss. Det slog mig att hon hade samma självklara framtoning som Magnus hade när jag hälsade på honom på Nyhetsmorgon. Ja och på tal om Magnus så gick det jättebra för honom och hästarna.

Han bara gick in i paddocken och tyckte att allt var ganska kul. Innan coachingen skulle man fylla i en liten blankett åt Frida där man skulle skriva vad man vill jobba på i sitt liv. Maggan skrev ungefär: ”Ingenting, mitt liv är perfekt” och det fick han väl bekräftelse på med hästarna.

 

När det var min tur fick jag öva på en mulåsna. Klokaste av alla hästar sa Frida. Eftersom jag såklart ville vara bättre än Magnus (hallå, JAG är ju den med hästvana) och annars också tror att jag bara kan bli omtyckt om jag presterar jättebra hela tiden på alla fronter gick det inte alls lika bra för mig. Men det var så oerhört kul och intressant och givande. Vill nu markjobba med hästar varje dag.

IMG_5486 from peppe öhman on Vimeo.