Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Finland

baby Feminism Helsingfors

Rädd för att resa med barnen

15 juli 2018

Jag har precis anlänt till vår sommarstuga i Ekenäs efter ett dryg av resande. Vi lämnade Stockholm på lördag eftermiddag, tog färjan till Helsingfors och körde sedan till Ekenäs. Eller först åt vi frukost hos Anne, men det är en annan mycket mer inspirerande historia.

Det här med ett resa för barn är något jag bävar för, jag är nämligen ganska dålig på att resa ensam med två barn. Det här säger jag inte för att kokettera (så där som någon i en intervju jag gjorde nyligen sa att hen ”inte gillar att göra tråkiga saker, bara roliga” och man ba ”alltså WOW så originellt!”), utan snarare för att jag är lite rädd för att resa med barnen. Jag blir lite svettig när jag tänker på att Majlis ska bajsa på ett olämpligt ställe eller få ett raseriutbrott på restaurangen eller att jag inte ska få in barnvagnen i kupén eller glömma att ge dem mat. Och att jag inte kan hantera konsekvenserna. Bara går därifrån och aldrig mer ser mig om liksom.

Jag har inte heller samma oändliga tålamod som Magnus verkar ha när han hänger med barnen. Maggan går helt in i att hans uppgift ÄR att vara med ungarna, medan jag suktar efter att få jobba lite, läsa en bok eller ta ett glas vin, blir irriterad när det inte funkar och tar ut irritationen på ungarna. Vidar och Majlis vann med andra ord inte jackpotten när de fick mig till mamma, men tänker att jag är inspirerande på andra sätt. Kanske.

Nu är vi i alla fall framme, har ätit nypotatis och sill och jag har badat inte mindre än TVÅ gånger med barnen. Var otroligt nöjd med mig själv efter det. Kräver uppenbarligen inte så mycket av mig själv som förälder.

Ja och så förklarade Vidar något i bilen använde ordet ”purse” och frågade om jag visste vad de betydde. När jag sade att det är en sorts väska som damer ofta använder såg han strängt på mig och sa: ”Män kan faktiskt också ha handväskor. Det finns ingenting som pojk- och flicksaker, det finns bara saker”. Mitt modershjärta exploderade.

 

Los Angeles

Fördomar och osanningar om Los Angeles

23 april 2018

Skrev en kort grej på Hbl om hur amerikaner kanske inte har stenkoll på Finland, men hur finländare inte heller vet allt om USA. Folk som oförberedda besöker Los Angeles första gången brukar till exempel avsky staden. L.A. är en svårtflörtad plats och om man inte vet hur trafiken fungerar, avstånden mellan stadsdelarna, att de bästa restaurangerna kan ligga i slitna stripmalls och så vidare, kan resan bli en besvikelse. L.A. är inte lika förförisk som New York, San Francisco eller europeiska storstäder där man kan promenera runt och bara snubbla in i en sevärdhet. Jag gillar ändå att L.A. är lite svår, det gör att staden känns exklusiv och att belöningen är desto större när man fattar hur allt ligger till.

Några fördomarna jag fått höra om Los Angeles/Santa Monica är: Att det är omöjligt att röra sig till fots, med cykel, med kommunala medel, att föräldrar alltid måste betala skyhöga summor för barnens skolgång, att 80 procent av Santa Monicas invånare röstade på Trump, att alla är överviktiga, att folk är extremt ytliga och att servitören är trevlig bara för att hen vill ha dricks. Dessa påståenden stämmer såklart lika lite som att Finland är täckt av evig snö.

Nu är jag nyfiken på fördomar ni hört om staden/landet ni bor i. Här kommer några av mina: Bryssel: God mat, fullt av EU-tjänstemän, trasslig byråkrati. Åbo: mindervärdighetskomplex gentemot Helsingfors, bra klubbar, snygg å. Stockholm: alla är snygga, modemedvetna och ängsliga. San Francisco: massa turister, alla uteliggare går på tunga droger och är aggressiva, vackra hus, svinkalla vindar, extremt bra restauranger.  Köpenhamn: avslappnad attityd, mysig stad, inte så noga med antirasism och feminism som Stockholm.

OOTD Personligt

Världens lyckligaste folk?

15 mars 2018

Igår fick jag äta middag med ett gäng amerikanska och finska damer hemma hos Finlands generalkonsul Stefan. Temat var jämställdhet, samt jämställdhet och högre utbildning. En väldigt trevlig kväll på det stora hela. En av de amerikanska professorerna frågade om vad hemligheten är till att Finland är världens lyckligaste land. FN:s lyckomätare jämför bland annat bruttonationalprodukten, socialt skyddsnät, hälsa, frihet och frånvaro av korruption.

Det är inte världens lättaste att definiera lycka, men i mångt och mycket handlar det väl på ett samhälleligt plan om förtroende för myndigheter och en känsla av att någon fångar upp en om en blir sjuk, arbetslös eller hamnar i annan knipa. I Bhutan mäter har de ett lyckoindex: Bruttonationallycka, GNH istället för bruttonationalprodukt, BNP. Myndigheterna undersöker invånarnas lycka regelbundet enligt många olika parametrar och stor vikt läggs vid att människor ska kunna leva i samklang med naturen. Däremot är Bhutan knappast en demokratisk dröm och enligt FN:s World Happiness Index kommer landet på 97:e plats

På ett personligt plan är jag en människa som har lätt för att vara lycklig. Det hjälper såklart att leva med en glad människa och på det stora hela vara en priviligerad person. Nu menar jag inte att jag går omkring med en bubblande känsla av lycka i magen hela tiden, men är mer glad än ledsen. Ni då? Är ni lyckliga? När i så fall? Och var bor ni?

Så här var jag förresten klädd igår. Kände mig väldigt snygg i rött läppstift, fejk läderbraxor, gammalt svart linne från Weekday, second hand-kavaj från Rodebjer och längst ner Blankens The DTLA.