Tietoa mainostajalle ›
Browsing Tag

Frågestund

Helsingfors Los Angeles Personligt

Fråga och svar del 7

25 mars 2018

Här kommer den sista frågan i frågestunden. De tidigare frågorna och svaren finns här, här, här, här, här och här.

Jennifer:

När jag lämnade min hemstad kände jag mig alltid lite rädd för att uttrycka mina känslor kring den och att liksom kritisera. Det kändes som om de ”hemma” tog ganska illa upp och jag kunde riktigt se hur tankarna gick ”jaha har hon flyttat och tror att hon plötsligt är så mycket bättre nu?” Så jag undrar helt enkelt hur du ser på detta med att ha flyttat från Finland och ha en stark inställning om att ni faktiskt inte kommer flytta tillbaka dit (hit). Möter du någon kritik pga detta? Funderar du över hur det mottas i Finland, alltså om folk anser att du dissar ”deras land” och uppfattar det som lite drygt?

Tänker på detta mer eller mindre varje gång jag skriver ett blogginlägg, speciellt när jag skriver om att jag är lycklig eller verkligen trivs i LA. Jag älskade också att bo i Helsingfors, under majoriteten av sin existens hette den här bloggen Livet & Helsingfors, och jag lämnade inte staden för att jag vantrivdes, utan mer för att jag fick en möjlighet och USA:s västkust kändes spännande. Jag hade aldrig haft någon stor dröm om att bo i just LA, men när chansen kom tvekade jag inte en sekund. Sen blev jag kär i staden lika fort.

Min rädsla för att Finland ska känna sig dissat tar sig i uttryck att jag efter att ha skrivit ett blogginlägg går omkring och grubblar på om jag lät dryg eller, värst av allt: självgod. Jag fattar ju att ingen egentligen bryr sig, men oroar mig ändå för att folk ska tycka att jag är mallig eller att jag överdriver och ljuger när jag skriver om kärleken till LA. Eller att jag ska tro att jag är NÅGON.

När jag talar med folk hemifrån är jag noga med att poängtera att LA faktiskt också har sina problem och att Helsingfors är en underbar plats att bo på. Det här tycker jag verkligen. Nu har vi ändå klarat av att skapa en väldigt bra vardag här i Santa Monica och stannar kvar tills vi är färdiga med staden. Att det sen mer sannolikt blir Stockholm än Helsingfors handlar nog mest om att jag inte kan se VAD jag och Magnus skulle jobba med i Finland. Men var vi ska bo efter Los Angeles vet jag ärligt talat inte, efter det här inlägget skulle det vara ödets ironi att vi båda fick värsta drömjobben i Åbo.

Skriva

Frågor och svar del 6

21 mars 2018

Del sex! Nu kommer de nästsista svaren på frågestunden. Tack än en gång för så smarta och roliga frågor att svara på!

Cynthia
1. Jag plågar alla runtomkring mig nu med följande:
– Är mikroplast någor du tänker på när du handlar?

(Bonustips, kolla in appen CosmEthics – lättanvänd!)

1. Tack för tips på länk! Ja, verkligen. För nåt år sedan förbjöd Kalifornien mikroplast i kosmetika, det var också då jag fick upp ögonen för detta fenomen. Chockad över att så mycket plast finns i vanligt vatten.

L

1. Då någon (en amerikan) säger att Trump egentligen är en väldigt bra president, hur svarar man då ? Hur svarar man med bra argument och utan att få fel i huvu redan av det att man ju vet att denna människa HAR FEL! (gaaaaah)
Tacksam för svar.

1. Då ställer en motfrågan vad Trump helt konkret gjort som är så bra? Det enda konkreta han fått igenom som president är stora skattelättnader för de allra (och var det inte egentligen republikanerna som drev igenom den?), allra rikaste. Ironiskt nog lovade han motsatsen under sin kampanj.


Linnea:
1.Hur ser språksituationen ut i din familj? Jag frågar av den anledningen att jag studerar tvåspråkighet och sett dess positiva inverkan på inlärning generellt. Ju fler språk, desto bättre. Så, vilka språk talar dina barn och får de någon ”formell” undervisning i svenska? Och vad händer om ni någon gång flyttar till Sverige?

1. De talar engelska och svenska. När vi flyttade till LA var Vidde bara tre, han hade gått på tvåspråkig förskola (där de talade finska och svenska) i Helsingfors. Nu talar han knappt alls finska och bäst engelska. Svenskan kommer på andra plats. Vi försöker vara konsekventa med att prata svenska med honom och läser böcker på svenska, men han får ingen formell undervisning i språket.

 

Linda:
Nyfiken på svaren på alla de frågorna du själv nämnde i inlägget 🙂
1.Och hur var det att annorlunda att skriva en barnbok?
2. När bestämde sig du och Magnus er för att ni var ihop”,
3. Vem tar ut soporna?
4. Hur blir en författare?
5. Hur var det att plugga i USA?
6. Varför gör du bloggsamarbeten?

1. Det var på sätt och vis svårare att skriva så barn uppskattar texten. Ville inte bli för pedagogisk och mästrande, samtidigt ville jag att det skulle vara lite kul för en förälder att läsa högt ur den. En bok för vuxna tar ju mycket längre på grund av mängden ord. Äh, tycker att allt skrivande är skitsvårt.
2. Sommaren 2008 hade Magnus gjort en roadtrip genom hela USA med sina bästa vänner. När de kom hem mötte jag honom på flygplatsen och sen den dagen var vi officiellt ett par.
3. Vi gör det båda två. Fast inte på samma gång.
4. Ingen aning. Med övning kan vem som helst bli författare, men eftersom det kräver så sjukt mycket jobb, inte bara att skriva själva boken, utan också att innan dess ha skrivit och läst en massa att de som till slut verkligen avslutar sin text och får en bok utgiven VERKLIGEN måste vilja det. Det är liksom ingenting man gör medan man kokar kaffe på morgonen. Tyckte själv det var lite att ta i att kalla mig författare efter min första och ens andra bok. Knappt nu efter sex böcker. Imposter syndrome, ni vet.
5. Magiskt, otroligt givande och så jävla mycket arbete. Aldrig jobbat lika hårt som under 2013-2014. Massa texter, böcker och diskussioner att avverka varje vecka. Tror att det delvis handlar om att folk betalar så sjukt mycket för universiteten att de verkligen vill ha ut någonting. Men bra som fan var det! USC Annenberg har flera år i rad valts till landets bästa journalistikskola.
6. För att kunna lägga ner tid på bloggen. Om jag får betalt för bloggen kan jag verkligen anstränga mig för att göra läsvärda och roliga inlägg, svara på kommentarer och fixa bilder. Älskar att bloggen är en del av mitt frilansarjobb.

Okategoriserade Personligt Podcast

Frågor och svar del 5

19 mars 2018

Vi fortsätter på den extremt (åtminstone för mig) roliga frågestunden!

Michaela:

1.) dina bästa tips när man flyttar utomlands
2.) har du/ni haft lätt att hitta amerikanska vänner där?
3.) hur har du/ni förändrats under tiden i USA?
4.) vad saknar du/ni från Sverige/Finland – förrutom familj och vänner?

Tack för en trevlig blogg!

Tack själv!

1. Jag tycker att det svåraste är att fatta beslutet att åka och vart (själv har alla de platser jag bott på varit med slumpmässiga än planerade, det är faktiskt lite av en lättnad. Ett aktivt beslut känns som om det måste bli mer perfekt, om ni förstår vad jag menar). Åker en med som partner till en annan som fått jobb i ny stad/nytt land kan det löna sig att kolla upp arbetstillstånd, studiemöjligheter, barngrupper och andra praktiska vardagsgrejer. Det är inte speciellt kul att komma till en helt ny plats, känna noll personer och försöka skapa sig en någorlunda givande vardag.

2.Nej, fick några riktigt bra genom universitetet, några på favoritcaféet och så klart några genom Vidars skola. Amerikaner är så öppna och generösa att det är lätt att bli kompis med dem. Det sagt umgås vi nog mer fler svenskar än amerikaner. De flesta av våra svenska vänner jobbar med ungefär samma saker som vi och befinner sig dessutom i samma livsskede med barn. Plus att de är otroligt roligt sällskap! Förr tänkte jag att det var en form av misslyckande att flytta till ett land och sedan ändå hänga med folk hemifrån, men nu tror jag att det delvis handlar om att det känns skönt att ibland hänga med människor som har likadana kulturella referenser och värderingar. Det blir liksom ett andrum då en som utlänning alltid måste kämpa liiiite mer än en inföding.

3. Jag tror att vi småpratar mer med folk vi inte känner. Vi har också båda blivit bättre på att jobba som frilansare, skaffat oss ett större professionellt kontaktnät. Jag har också blivit allt mer säker på att jag inte vill jobba för någon annan. Jag hoppas att vi blivit bättre på att strunta i vad folk tycker. Antar att det är lättare i en stor stad utan ett självklart sammanhang. Ja och så har vi blivit föräldrar till en amerikan och hänger nästan aldrig på stranden.

4. Rågbröd.

Jessica:

1. Hur ofta upplever du kulturchock i USA? Varje dag eller mera sällan?
När jag och min sambo var på resa i bl.a. LA blev vi förvånade över hur ofta (flera gånger per dag) vi upplevde att samhället var annorlunda.

1. Inte varje dag, men ibland känner jag att det finns osynliga kulturella koder som jag inte riktigt kan. Som HUR mycket en ska tacka en annan förälder för att hen skickar en bild på ens barn på playdate. Eller som häromdagen då jag sms:ade en pappa om en playdate mellan Vidde och hans dotter och pappan konsekvent sms:ade Magnus svar. Kanske mammor och pappor från olika parförhållanden inte har kontakt? Vi såg ju hur det gick för Kate Winslet i Little Children. Eller att det finns smarta och välutbildade människor på allvar tycker att staten inte ska hjälpa de fattigaste. Eller att barnen äter godis till lunch (”based on real fruit”).

Johanna

1.Ok en till som du kan resonera kring: sociala mediers utveckling de senaste åren, tror du att den är den positiv eller negativ för feminismen? Mer specifikt, bidrar den till mer individualitet eller mer kollektivitet?

1. Så bra och svår fråga! Jag tror att sociala medier har gjort mycket negativt för feminismen i form av hatiska kommentarer, fokus på utseende och misogyna mansgrupper. Jag tror att den bidrar till mer fokus på individen än kollektivet. För att inte tala om hur Facebook håller på att sabba demokratin i bland annat USA. MEN jag tror absolut att sociala medier har fört med sig mer positivt. Tänk på #metoo till exempel, utan Twitter och Instagram skulle knappast effekten blivit så stor. Jag tänker också på all kunskap som spridits på sociala medier om till exempel vita feminister privilegier, kroppspositivitet, transfrågor och så vidare. Plus alla kommentarsfält där feminister säger emot antifeminister och en lär sig argument och förklaringar bara genom att läsa. Vad tror du?

Läsaren: 

1. Kommer du blogga om tjugo år?
2. Känner du dig tråkig och otillräcklig nånsin?
3. Har du nånsin varit till Pihtipudas?
4. Favoritbilmärke?
5. Skulle du kunna tänka dig att skaffa silikonbröst?
6. Om jag bara lyssnar på en podd i hela mitt liv, vilken ska jag välja (om jag inte får välja din)?

1. Jag hoppas det! Jag har ju bloggat sedan 2005 och ett liv utan bloggen är KANSKE möjligt, men så mycket roligare så här. Bloggen har gett mig så mycket, vänner, uppdrag, bokkontrakt, lön, kontakter, övning i att skriva och så vidare. Känner en sån tacksamhet till den. Vill den bara gott.
2. Varje dag. Surfar igenom Instagram och tycker att alla andra är så snygga, framgångsrika, spännande, duktiga på att rida, lever i perfekt möblerade hem och så vidare. Den här månaden har jag dessutom känt mig otillräcklig som förälder. Maggan har ju jobbat jättemycket och jag hängt med ungarna och hur mycket jag än älskar dem (VANSINNIGT MYCKET) tycker jag att det är skittråkigt att vara hemma med dem dagarna i ända. Känner mig misslyckad som känner så.
3. Nej.
4. Ointresserad av bilar, men om någon av mig en Tesla skulle jag inte bli arg.
5. Nej, är gillar mina bröst som de är. Tycker ändå att det är FINE att andra vill göra det. Eller det angår ju verkligen inte mig att ha åsikter om vad andra människor gör med sina kroppar.
6. Pod Save America: rolig och informativ.

 

Hästar Okategoriserade

Frågor och svar del 4

17 mars 2018

 

Vi fortsätter med frågestunden! Vår kompis Kiri whatsappade och sa att det nästan är som att stå i vårt kök, dricka lite vin och småprata om stort och litet. Det var fint sagt.

Janina:

Varför blev det ingen baseballmatch för att det regnade dagen innan?

För att planen var blöt och då går det tydligen inte att spela. Så mycket stannar upp här när det regnar. På grund av bränderna tidigare i år är marken extra känslig för regn och igår morse hade ett lerskred åkt över vägen till stallet i Topanga. Den vägen kommer nu att vara stängd hela helgen. Jag var tvungen att köra en dubbelt så lång omväg över Santa Monica Mountains på slingriga bergsvägar för att komma till min ridlektion. Otroligt läskigt för mig, men också fantastisk utsikt.

Louise (skriver en av världens bästa bloggar hej hej vardag)

1. Vilka är dina bästa genvägar i vardagen? Typ lifehacks.

2. Vilken/vilka böcker har du läst om?

3. Hur blir du och Magnus sams efter gräl?

4. Vilket skulle vara ett riktigt dröm-samarbete på bloggen?

tack för blogg o podd, du är så bra!

1. Laddar vattenkokaren och pressomaskinen på kvällen. Duschar/badar alltid precis innan jag ska lägga mig då det är bäddat med rena lakan. Har helt lagt över skolansvaret på Magnus (alltså lunchbox, läxor, föräldramöten, välgörenhetsgrejer etc) och behöver således inte fundera på det. Storhandlar all vår mat på Amazon Fresh. Har noll problem att sticka Youtube Kids åt barnen när jag behöver lite fritid. Unnar mig själv att göra saker som gör mig lycklig: hästar.

Min film 5 from peppe öhman on Vimeo.

2. Det är inte helt ovanligt att jag läser om böcker. De jag spontan kommer på nu är: Den långa flykten/Tales from Watership Down, Richard Adams, What Falls Away, Mia Farrows självbiografi. Så bra! Hon har varit gift med både Frank Sinatra och Woody Allen, Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs (men det är läänge sen nu), På andra sidan Alex, Unni Drougge.

3. Vanligt säger jag:Äsch, kan inte vi vara vänner igen?”, men det händer faktiskt allt oftare att Magnus ber om ursäkt för att han var så stingslig. Det hände igår då han ville att jag skulle handla avokadon på vägen hem efter ridningen och jag tyckte att han kunde gå upp till affären medan jag red. Blev dålig stämning.

4. De jag gillar mest att göra är med t.ex. Läkarmissionen, Ekofasta.fi-kampanjen och BookBeat. Samarbeten som känns naturliga på bloggen och som leder till något bra, inte bara är tom konsumtion. Helt egoistiskt skulle det också vara skönt och naturligt att ha ett samarbete med ett hotell i Helsingfors, med Viking Line eftersom vi ändå reser mellan Stockholm och Helsingfors på sommaren, med (förlåt!) ett flygbolag, säg Finnair eller SAS och skulle inte bli arg om en ridskola kontaktade mig och undrade om jag ville göra ett ridsamarbete med dem. Idag såg jag för övrigt att Sandra Beijer hade gjort ett så himla snyggt samarbete med Sloggi och påmindes om att jag ska köpa Sloggitrosor i sommar. De sitter som ett smäck på mig.

 

Ingen Katt
1. Vad skulle vara ditt råd till ditt 25-åriga jag om du kunde resa tillbaka och ta ett snack med dig själv? 

Att fort som attan dumpa musikern jag dejtade på den tiden. Och kanske bara trösta mig med att livet kommer att bli så jäkla bra. Minns att 25 var en svacka för mig, hade dåliga relationer och visste inte riktigt vad jag ville. Drack för mycket, festade för mycket och dejtade fel. Så här i backspegeln var det kanske en bra erfarenhet i att lära sig vad man inte vill ha, men jag tror att jag kunde ha behövt lite tröst och en påminnelse om att livet är långt.

MC:

1. Jag är nyfiken på vardagslivet i LA. Hur gör man när man inte har familj nära med barnvakt osv? Finns det något i stil med öppna förskolan? Umgås ni mest med svenskar eller amerikaner? Om ni skulle köpa hus, vart skulle ni köpa då?
Vi kommer att bo i LA stötvis med 3-6 månader åt gången till att börja och vill gärna hitta nån slags vardag för barnen undertiden vi är där.

2. Och så klart! Var kommer smeknamnet ”Peppe” ifrån?

1. Åh vad roligt! Välkomna till LA! Det första året vi bodde här hängde Magnus och Vidar (då tre år gammal) i lekparker och en gång i veckan på Svenska skolan här i Santa Monica (jag pluggade 24/7). Mig veterligen finns det ingen öppen förskola, det mesta kostar pengar. Welcome to America, liksom. OBS jag har ganska dålig koll på barnrelaterade grejer. Pre-kindergarden för fyraåringar är dock gratis från och med i år.

Vi umgås nog mest med svenskar och på andra plats med amerikaner och kanadensare, knappt alls med finländare faktiskt. Det är med barnvakt är lite jobbigt. Det blir fort väldigt dyrt med barnvakt och helkväll ute. Ibland ställer våra (amerikanska) kompisar upp, andra gånger har vi inköpt barnvakt, men oftast hänger ungarna med på restaurangmiddag, eller så går vi ut med våra respektive vänner medan den andra stannar hemma etc. Eftersom vi tillbringar hela sommaren i Stockholm/Helsingfors sparar vi alla romantiska middagar för bara Magnus och mig tills då.

Skulle vi köpa hus vore ju drömmen att göra det i Santa Monica, men det är löjligt dyrt. Och hade vi hypotetiskt råd att punga ut med fem miljoner dollar och uppåt väntar sexsiffriga belopp i fastighetsskatt. Mer realistiskt skulle väl vara nära mina närmaste LA-vänner Cissan och Frida i The Valley eller varför inte Topanga eller Malibu. Ej gratis det heller.

2. När jag var riktigt liten hade jag en älsklingsbok som hette ”Raffi Giraff och apan Nicke” den handlade om tio apor som blev vänner och flyttade ihop med en giraff. En dag utbröt en eldsvåda i det gemensamma hemmet och den råda apan Peppe klättrade upp på Raffis hals och släckte branden. Jag identifierade mig omedelbart med apan och började kalla mig själv Peppe. Sedan dess har det varit omöjligt att skaka av mig smeknamn, det har följt mig från Finland till Holland, Argentina och USA.

Feminism Hästar

Frågor och svar del 3

15 mars 2018

 

Vi fortsätter med frågestunden! Vill än en gång tacka för mycket roliga och smarta frågor att svara på

Malin:

Kan Vidar någon finska? Om inte är det någonting ni ser som ett hinder från att flytta tillbaka till Finland?

Tyvärr begränsar sig Viddes finska till några enkla fraser och att räkna till tio. Eftersom Magnus inte heller talar någon finska och jag inte riktigt ser några intressanta arbetstillfällen för oss i Finland, ser det mörkt ut med återflytt. Tänker ibland på att vi kanske borde åka upp till Mammoth Mountain eller Big Bear (förknippas alltid med The Bold and the Beautiful)  för att ungarna ska lära sig skida ifall av att vi flyttar till Norden, men är ärligt talat ganska osugen. Plus att Magnus är ÄNNU MER osugen på snö än jag. Okej, det var inte alls svar på din fråga. Svar: Nej, Vidars obefintliga finska är inte den primära orsaken till att vi inte kommer att flytta till Finland.

Ennet:

1. Hur känns det/dealar du med när du och Magnus tänker olika i feministiska frågor (tänker på era diskussioner i podden om Cosby, Louis CK och Aziz Ansari )?

2. Dina bästa tips om hur man kan diskuterar uppdelningen av hushållsarbete med sin partner?
3. Varför vill ni bo i LA framom Helsingfors?

 

1. Magnus blir djävulens advokat i podden för att det ska bli en intressant diskussion så han låter värre än vad han är. Plus att han inte är lika feministiskt beläst och betänkt så han trevar sig fram och försöker förstå vad han själv tycker genom att experimentera med kommentarer som jag sedan får montera ner.

2. En bra början och diskussionsöppnare är att fylla i den här listan (jämställdhetskollen) och sedan jämföra svar.

3. Vi landade ju i L.A. lite av en slump, men att vi överhuvudtaget lämnade Finland handlar väl mest om att jag var sugen på att bo utomlands igen. Sen blev jag omedelbart kär i Los Angeles. Älskar inte bara vädret, havet och att folk är så glada och vänliga och kreativa, utan också att den här staden verkligen har allt. Den tar aldrig slut, det finns alltid lite mer att upptäcka. Älskar också känslan av att vad som helst kan hända. Jag gillar såklart Helsingfors, men hade bott där så himla länge bara,

 

Jenny:

1. Åh! Jag har länge funderat på sammarbetet ni har med NC. Det kändes så otippat med tanke på allt blåsväder det varit i på sistone? Själv tänkte jag att det var ganska mycket skit tills ni tog upp det i Mellan raderna och då helt plötsligt kändes det som ett okej företag, bara pga att du valt att samarbeta med dem. Varför valde ni dem? Var det läskigt att tacka ja?

2. Jag vet även att du skrivit att du inte vill skriva om träning, men jag vill ju läsa om din träning (också)! Så kanske lite snabbt? Hur går det? har du något mål med din träning? Har du någon gång sprungit något lopp?

1. Så bra fråga! Det var Natural Cycles som kontaktade oss och vi funderade en stund på vad vi egentligen tyckte det. Ganska fort kom fram till att ett hormonfritt preventivmedel som dessutom hjälper att kvinnor att lära känna sina kroppar måste vara en bra sak. Framtiden liksom. Skulle nog ha svårare att göra ett samarbete med traditionella p-piller. Men ja, det VAR läskigt att tacka ja eftersom NC fått så mycket skit i media.

2. Jag vill egentligen GÄRNA tala om min träning, men vill inte hetsa någon till att tro att en måste träna. Jag tror, handen på hjärtat, att raska promenader, trapporna, spring efter barn och sen sporadiskt göra sånt som är kul: spela badminton, simma, paddla kanot eller cykelutflykt, räcker mer än väl.

Jag väljer avsiktligt att inte kolla hur fort och långt jag springer eftersom jag tror att jag har en tendens att ta det lite för långt. Alltså börja träna på ett sätt som inte längre är njutbart, utan varje session bara handlar om att förbättra resultaten. Vill att det ska vara kul. I vanliga fall (när jag inte har halsfluss och Magnus inte gör tv-produktion) springer jag 3-4 gånger i veckan, rider 2-3 gånger och slänger kanske in lite yoga with adrianne. Brukar variera springandet med intervaller, springa långt och springa i trappor. Jag är snäll mot mig själv och låter mig promenera ifall jag har en dålig dag. Ridningen är det jag njuter mest av. Är så SJUKT lycklig på hästryggen. Folk som aldrig ridit fattar inte hur intensivt det är och hur många muskler en ryttare använder. De muskler jag har kring mage och midja kommer alla från ridningen. Har för övrigt aldrig satt min fot på ett gym, vet inte hur man gör där.

Jag har sprungit ett halvmaraton med en kompis och ett par milen. Tyckte det var tyngre att springa 10K än att springa 21. Har en kompis som tjatar på att jag ska springa maraton med henne, är lite sugen, men det känns som en så tidskrävande grej att tränar för ett sånt lopp. Plus att jag nog mest skulle göra det för att vara en god kompis, är ärligt talat inte så sugen.

 

Los Angeles

Frågor och svar del 2

14 mars 2018

Älskar frågestunden! Känner mig samtidigt som en extremt egocentrisk person som bara vill prata om sig själv. Ska med andar ord försöka svara ärligt, men så det blir intressant också för andra.

Hanna:

1. Alltså hur dyrt är det att bo i LA? Hur mycket behöver man för att leva bekvämt?
2. Har Vidar blivit amerikaniserad
3. Såg att Majlis satt framåtvänd i bilstolen? 

Åh, såg att hela min kommentar inte kom med. Men angående Majlis, ville bara förklara min fråga och det är för att här i norden känns det nästan som en lag att man ska sitta bakåtvänd tills barnet är 4 år gammalt. I USA känns det som att man utför tortyr om man gör samma sak, och har hört att det tom nästan är omöjligt (pga att det knappt finns några bakåtvända barnstolar) Hur känner du där? Tänker själv att man blir lite påverkad av var man växer upp och att det ibland krockar med var man sen väljer att leva sitt liv. Kanske handlar denna fråga egentligen om en vetenskaplig kulturkrock? Och att vi i norden ofta är såna trygghetsnarkomaner.

1. Svår fråga. Hur mycket behöver man för att bo i Stockholm eller Helsingfors? Vi har kompisar som betalar 10 000 dollar i hyra varje månad, själva betalar vi ungefär en fjärdedel av det. Det är mycket mer än vi skulle betala i fosterländerna, men jag tycker ändå att vi får ihop det och lever ganska bekvämt. Vi ju granne med Stilla havet och i ett område med bra kommunala skolor. Valde vi i en annan del av stan skulle vi antagligen klara oss på lite mindre.

2. Ja, han har ju bott största delen av sitt liv här. Hans engelska är starkare än svenskan och han har noll problem att, som igår, ställa sig framför en klass och hålla ett föredrag om Muhammed Ali. Han hälsar på folk i affärer och småpratar med grannarna.

3. Vi hittade ingen bilstol där Majlis skulle ha åkt baklänges. Kallas oss oansvariga, men det känns inte som potentiellt mord att hon åker framlänges. Tror att det är precis som du säger: en vetenskaplig kulturkrock. Medan småbarn åker framlänges får inte skolbarn gå hem ens ett kvarter ensamma från skolan pga av farligt. Vi är rädda för olika saker i olika kulturer.

Mikaela:

Hur känns det eller hur fixar ni att bo så långt från föräldrar och/eller annan familj? Jag bor 400 km från mina föräldrar men ändå i samma land. Går i bitar när jag tänker på hur det ska gå för mina föräldrar när de blir gamla, och jag inte bor så nära att jag kan hjälpa dom med allt möjligt (så som dom hjälpte sina föräldrar) .

Jag tänker mycket på det. En liten tröst är att min syster bor granne med min mamma och en av mina halvsystrar i samma stad som min pappa (den andra i samma stad som min styvmamma).Varje sommar bor vi två månader med Magnus mamma och vi Facetimar med dem flera gånger i veckan. Men ja, den största orsaken till att flytta hem skulle vara våra föräldrar. Också att de skulle få hänga mer med sina barnbarn. Funderar mycket på detta, men hittills kommit fram till att vi inte kan lämna en vardag som vi älskar bara för våra föräldrars skull. Det låter kanske kallt och vi kommer kanske att ändra oss, men nu är det så här.

Plupp
1.  Har du kontakt med dina halvsyskon?
2. Skulle du vilja (eller har försökt) att skriva artiklar för någon amerikansk tidning?
3. Vilken är din drömtext/drömbok som du skulle vilja skriva?
4. Också nyfiken på hur ditt och Magnus förhållande utvecklats när ni flyttat till USA? Har ni haft svackor? Hur har ni tagit er genom dem?
5. Är Vidar amerikansk i era ögon på något sätt. Manr gör/tänker han väldigt olika er pga av att han bott största delen av sin uppväxt där?
6. Hur reagerar era amerikanska vänner och bekanta på ert nordiska, jämlika förhållande? Och hur reagerar de på Magnus feministiska syn?

1. JA! Älskar dem, de är fina typer.

2. Eftersom vi är här på journalistvisum får jag inte jobba för amerikanska företag. Under mitt år på USC (studievisum) skrev jag en del artiklar för mindre tidningar. Tycker dock att det är svårt, folk som är duktiga skribenter på engelska är så JÄKLA duktiga. Det går att skriva så himla snyggt på engelska och jag är inte där (än).

3. Bra och svår fråga! Jag skulle vilja skriva en riktigt bra kärlekshistoria (OBS ej romance, den skulle antagligen sluta lite sorgligt) som jag senare gjorde om till ett filmmanus.

4. Nja, inga svackor i USA alls faktiskt. Första året som frilansare här tyckte jag att Magnus kunde dra in lite mer pengar så jag inte behövde fixa hela försörjningen själv, men det löste han några år senare genom att klippa/producera hälften Sveriges alla poddar. Vi har en så skön och fri vardag att det är lätt att vara lyckliga tillsammans. Önskar att alla kunde få jobba lite friare och mindre. Tror att svackor ofta handlar om stress, brist på tid och vardagen som maler ner ens lyckokänslor. De sämsta perioderna för oss är när vi är stressade, har pengaångest eller sovit för lite. Lätt att vara glad när allt är bra. Det finns ingen människa i världen jag kan bli lika arg på som Magnus. Jag blir nästan rädd för min egen ilska. Sen stör jag mig på att det går mycket fortare för mig att bli glad, medan han behöver flera dagar ibland.

5. Vi pratar ofta oss om alla människors lika värde, att vi som kan ska ta hand om de svagare i samhället och privilegier och hoppas att Vidar bär med sig dessa värderingar. Sen påverkas han såklart av skolan och vänner, men lyckligtvis bor vi på en väldigt liberal plats där folk inte skiljer sig så himla mycket från oss.

6. Folk som bor här har ganska fria och kreativa jobb. Till min stora förvåning är det nästan lika många pappor som mammor som hämtar och lämnar på skolan. Det sagt är bristen på föräldraledighet en djup kvinnofälla och många mammor är också väldigt imponerade av Magnus engagemang i skolan och med Majlis. Våra amerikanska kompisar brukar försiktigt skoja om att vi är superfeminister (fast kanske mest jag) och märker att de ofta funderar en gång extra innan de säger nåt konservativt/slentriansexistiskt.

Sanna:

 

1. Hur planerar du din arbetsdag/ tidsanvändning då du uppenbarligen har många projekt på gång? Alternativt; hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

1. Detta har jag kämpat mycket med tillsammans med min coach. Eller hon har hjälpt mig med det. Jag har märkt att en tydlig struktur inte bara får mig att jobba bättre, utan också ger mig ro att ta det lugnt utanför arbetstiden. Just den här månaden råder undantagstillstånd eftersom Magnus är borta så mycket, men så här jobbar/vill jag jobba:

Morgon: Snabbt kolla mail och svara innan Norden går hem från jobbet. Genomgång av sociala medier.
Förmiddag: skriva bok och artiklar och andra texter som kräver att min hjärna är sitt skarpaste jag. Spelar också in poddar före lunch
Efter lunch: Blogga, svara på kommentarer, fakturera, ordna kvitton, fundera på Instagram etc

På kvällen klarar min hjärna knapp av att ta mig till kylskåpet så väljer att inte jobba då.

 

Personligt

Frågor och svar del 1

13 mars 2018

 

Ann-Mari:
1. Vilka resmål i USA är du sugen på?
2. Hur har ditt och Magnus förhållande utvecklats över tiden?
3. Ett fräscht boktips
4. Dricker du komjölk?

Tack för en klok och rolig blogg och podd!

Tack för att du läser och lyssnar!

  1. På den realistiska listan finns: Hawaii, Grand Canyon och Texas, men är öppen för allt. Har egentligen bara besökt kusterna och tycker att det är dags att upptäcka inlandet också.
  2. Jag tror att vi blivit bättre på att gräla med varandra, vi förstår hur den andra fungerar och det bästa sättet att tacklas med reaktionerna. Jag funderar mer på vad jag säger i stundens hetta och Magnus anstränger sig för att inte vara sur jättelänge efteråt. Att vi har så fria jobb och kan hänga mycket med varandra gör att vi liksom hela tiden pejlar läget och förstår vad den andra behöver. Att vi har så fria jobb hjälper ju mycket.
  3. ”Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström” av Fatima Bremmer.
  4. Nej, tycker att kalvarna ska få ha mjölken för sig själva.

Hanna:

1.Hur föreställer du dig livet om tjugo år?
2. Dina fem tips från årets bokrea?

  1. Så SVÅRT att se så långt fram i tiden, men antagligen också hälsosamt. Tänker att vi fortfarande bor i LA, åtminstone under vinterhalvåret, jag har en häst, vi försörjer oss på ungefär samma saker som idag, skriver och gör bild och ljud. Vidde och Majlis kommer hem på söndagsmiddag. Förlåt för tråkigt svar.
  2. Homecoming” av Yaa Gyasi, ”Finna sig” av Agnes Lidbeck, ”Spleenish” av Ulla Donner, ”Stanna hos mig” av Ayòbámi Adébáyòs och ”Ölandssången” av Tove Folkeson.

Cecilia:

Hur skriver man en barnbok?

Ingen aning! Jag håller på med en kapitelbok för typ lågstadiebarn och tycker att det är jättesvårt. Mig hjälper ändå att leva med en (i dag!) åttaåring som kan ge mig lite input i sin värld. Och läsa barnböcker såklart! Utgår från att barn har ett sinne för humor och tycker att det är kul att ta det i beaktande i skrivandet. Jag tror att du kan skriva en barnbok. Bara gör det! Tänker att det svåraste med böcker är att få ner orden och verkligen avsluta projektet.

Lineriet

  1. Har ditt och Magnus förhållande alltid varit bra? Har ni någon gång haft en svacka? I så fall, hur tog ni er ur den?
  2. Vad drömmer du om just nu? Vad vill du ha uppnåt inom tre år?
  3. En riktigt jäkla bra vardagsmiddag består av?
  4.  Har du någonsin varit sugen på att skaffa hund?

1. Ja, det har det nog. Alltså vi har haft perioder där vi bråkat mer, men när vi träffades fattade vi liksom att vi är av samma skrot och korn och ska vara tillsammans. Jag respekterar Magnus och utgår från att det är en bra grund att bygga en relation på. Plus att vi försöker vara unniga mot varandra. Det sagt är vi ju såklart sjukt irriterade på varandra ibland. Vi har varit tillsammans i tio år och kan bli störda på ett manér eller ovana innan den andra ens har gjort det.

2. Nu låter du som min coach. För bara några månader sedan sa jag att min dröm är att jobba lite mindre med journalistiken och istället tjäna mer pengar på större skrivprojekt. Häromdagen hände exakt det. Nu är jag både väldigt nöjd och lite skrämd av att det en önskar högt verkligen kan bli verklighet så fort. Om tre år skulle jag gärna ha skrivit ett filmmanus. Är en klyscha, jag vet, men when in LA osv.

3. Grejer som redan finns i kylskåpet, alltså tacos med bönröra (krossade tomater, svarta bönor, peppar, en skvätt rödvin, låt puttra länge på spisen och mixa sedan allt), guacamole (tre mjuka avokadon, massa koriander, körsbärstomater och mycket lime. Mosa med gaffel, inte i maskin), eventuellt ost och såklart tabasco.

4. HELA TIDEN! Var och varannan lördag promenerar vi förbi platser där hittehundar ges bort och jag vill så gärna ha en. Det som hejdar mig är somrarna i Norden. Ska hundjäkeln resa med oss fram och tillbaka?

Okategoriserade

Frågestunden stundar

12 mars 2018

Kan inte vi köra en klassisk frågestund? Temat är fritt och ifall du inte känner för att fråga, får du gärna komma med önskerubriker eller kommentarer i allmänhet. Både personligt och professionellt i stil med ”När bestämde sig du och Magnus er för att ni var ihop”, ”Vem tar ut soporna?” ”” eller ”Hur blir en författare?Hur var det att plugga i USA? Varför gör du bloggsamarbeten” eller vad som helst annat.