Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

klimatångest

Los Angeles Personligt Resa

Allt börjar med ett litet steg

10 oktober 2018

Jag skulle helt inte vilja skriva någonting alls om klimatkrisen eftersom det ofta dyker upp beska, anonyma kommentarer i kommentarsfältet när jag gör det, men i dessa tider är det viktigt att utnyttja sin plattform för viktiga frågor och klimatfrågan är den viktigaste just nu.

Precis som ni lider jag av klimatångest, som inte precis lättade efter IPCC:s rapport om att tiden håller på att rinna ut. Om man anstränger sig för att gräva fram lite ljus i det här kompakta mörkret är det att folk de senaste åren börjat prata OCH agera (källa: mina sociala medier som är proppfulla av människor som delar texter, diskuterar och agerar hållbarhet). Jag tror starkt på att förebilder och inspiration kan påverka andra. Ju fler som äter vegetariskt och veganskt, desto fler recept dyker upp och fler människor testar. Detsamma gäller att flyga. Ju fler som vägar, desto mer realistisk blir just det alternativet.

Jag tänker mycket på just flygtrafiken. Eftersom vi bor på andra sidan jordklotet från en stor del av vår familj och vänner flyger vi minst en gång om året. Vi klimatkompenserar, men jag känner ändå såklart dåligt samvete. Ingen borde flyga. Samtidigt tycker jag att Hanna formulerade det bra:

Jag tror att just det här med privatpersoners flygande har blivit något man kan kanalisera sin ångest och ilska i. Kanske är det närhetsprincipen som styr, samma som gör att man skulle engagera sig mer om fem barn i grannhuset höll på att svälta ihjäl än när miljoner barn på andra sidan jorden gör det. Det är enklare att bli arg på Emilia de Poret (är chockad över hur mycket hon flyger) än på nån rik fabriksägare i Kina.

Kläder, prylar, elektronik och mat flyger också. Ibland jättelångt, ibland både fram till oss och tillbaka. Kan inte bekräfta källa på detta, men jag läste att räkorna på räkmackorna i Göteborg fiskades i havet utanför och sen flögs över till Estland för att skalas och tillbaka till hemstaden.

Det är svårt för en helt otränad att börja med att springa ett maraton, motsvarande svårt kan det vara för en klimatokunnig (de finns verkligen!) att från en dag till en annan sälja bilen, sluta flyga, bara äta veganskt och bara köpa second hand. Risken finns att hen skiter i projektet och stannar kvar i soffan/fortsätter leva som om jorden var oändlig. Det gäller att börja med små medvetna steg, strunta i en flygresa, varannan begagnat, cykla till jobbet och så vidare. Följ klimatkonton på Instagram och få in fler alternativ i flödet. Och vi som redan vet får lov att fortsätta dela texter, ljud och bild. Prata och förklara. Kunskap är makt och med makt kan man förändra.

Samarbete

Bota klimatångesten

28 februari 2018

Det här är ett kommersiellt samarbete med kampanjen Ekofasta.

Jag får panik av bilder på skelettliknande isbjörnar som på grund av den globala uppvärmningen håller på att svälta ihjäl, koraller som bleknar och babysköldpaddor som drunknar. De ger mig  både ångest och skuldkänslor. Jag är nämligen en miljöbov. Faktum är att min livsstil gör att klimatförändringen sker i en allt snabbare takt. Både djur och människor påverkas av mina handlingar.

Jag bor på andra sidan jordklotet från mina närmaste släktingar och vänner och flyger elva timmar långa flyg minst två, oftast fler, gånger om året. Jag försöker trösta mig själv med att jag inte ätit kött de senaste femton åren och shoppar väldigt sällan, men efter att vi flyttade till L.A. köpte vi en bil. Och så har vi nuförtiden inte bara ett, utan två barn. Hur jag än försöker försvara mig ÄR jag en miljöförstörare. Det finns såklart såna som är värre, men jag kommer inte från att jag är en stor belastning för klimatet. Detta ger mig sån oro i kroppen. Vad det är för värld Maggan och jag lämnar efter oss åt Vidar och Majlis? Vilken rätt har jag att roffa åt mig av det som inte ens är mitt?

Ett jättebra projekt för den som vill finna lite lugn i sin klimatoro är Ekofastan som ordnas för sjunde året i rad av Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Ekofastan handlar i år just om att känna hopp, och med i kampanjen är också Finlands svenska Marthaförbund och Finska missionssällskapet. De producerar bland annat sex poddavsnitt med diskussion kring klimatångest och vad en själv kan göra: Minska matsvinnet, sortera avfallet, kyrkans roll i miljöfrågan, globalt perspektiv och såklart konsumtion. Jag rekommenderar varmt att lyssna på dem! Kolla också på Instagram under hashtaggen #ekofasta

(Gå också in på Ekofasta.fi för tips och inspiration för ett miljövänligare liv)

Jag fattar att en kanske känner att det ändå är försent och att en liten människa ändå inte kan påverka en hel rörelse, men vi kan faktiskt. Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite. Eller det ger i alla fall mig tröst. Jag tänker så här: Klimatångesten botas bäst av handlingar. Att istället för att bara ge upp, istället justera om i vardagen. Att så ofta som möjligt välja det miljövänligare alternativet. Det är så mycket lättare att göra en förändring till en vana om en börjar med realistiska mål och peppar sig själv. Jag tror på allvar att alla mår bra av att göra något, även om det i stunden kan kännas som en bagatell.

Går det att byta ut ett flyg mot tåg? Tänk om kött endast är nåt en äter på restaurang och på helger? Är splitternya kläder nödvändiga, finns det redan alternativ i garderoben eller i second hand-affären? Måste en beställa grejer från Kina? Ni fattar.

Och så vill jag hemskt gärna att ni inspirerar mig med era bästa tips för en miljövänligare vardag! Jag tänker att ett ”aldrig mer” kan bli avskräckande, men att anstränga sig för att hitta det miljövänliga alternativet i stunden ger en hopp.