Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Los Angeles-tips

Los Angeles Restauranger

Pop some tags

7 september 2018

Igår skjutsade jag Magnus till Burbank och åkte sedan vidare till Ventura blvd där Cissan och Frida väntade på den lilla franska restaurangen Petit Trois. Det här är en stadsdel jag tyvärr bara besöker när jag hälsar på kompisar, men som är ett väldigt typiskt exempel på Los Angeles med små affärer, stora skyltar med reklam för filmer, tv-serier och advokater och massor av mysiga restauranger. Det skulle vara underbart att bo här, men Magnus skulle nog inte trivas i värmen. Det är alltid minst 10 grader varmare i The Valley jämfört med Santa Monica med havet som blåser in friska vindar.

Efteråt åkte Cecilia och jag och Majsan i karavan till Valley Value Center, som är en enorm loppis. Cissan har talat om denna magiska plats hur länge som helst och nu var det dags. Vilket ställe! Fullt med folk, fullt med grejer och allt var praktiskt taget gratis. Att köpa nytt kändes som rent vasinne när allt man vill ha redan existerade för en tiondel av priset.

Jag började försiktigt, men gick sedan all in. Lät Majlis välja ut exakt vilka leksaker hon ville, lade på en käpphäst, en keramikvas/kruka, en smörgåsgrill, en stor vit matta, en kudde med Kalifornien broderad på sig, en flytväst, ett par Vans för barn, en griskostym för Halloween och ja listan bara fortsätter. Tänkte mycket på min kompis Karin som skrivit en hel bok om loppis och hur mycket hon skulle gilla detta ställe.


Fick dessutom tala spanska med en dam i kön till kassan. Insåg att det är dags för mig att putsa upp språket. Talade långsammare än Majlis. Men kul ändå!

Los Angeles Resa Restauranger

Glamping i Joshua Tree

3 juni 2018

Varje år gör vi ett slags Los Angeles-säsongsavslutning och åker till Palm Springs för att fira. Det brukar vara på gränsen till olidligt varmt där, men ändå underbart. Det finns någonting magiskt med öknen, känner samma lugn där som jag känner när jag stirrar ut över havet.

Eftersom Magnus tjatat om att han vill åka ut och campa och jag är mer av en hotellperson tänkte jag styra ihop en kompromiss och bokade en natt av glamping på The Desert Yatch Club ute i Joshua Tree. (På området fanns det en tam roadrunner som hette Elvis).

Åh vad glada alla kommer att bli, tänkte jag och föreställde mig hur Vidar (och Majlis) skapade minnen från en magisk natt ute i öknen. Jag drömde till och med om att detta skulle bli en tradition. Avsluta våren med en natt i tält.

Men ändå inte ligga på bara marken, utan ha en säng under sig, kontrollera möjligheter att gå på toaletten och kanske pool. Liksom camping light med marshmallows vid öppen eld och lite vilda djur.

När vi kom fram var klockan redan halv sex (en resa som borde ha tagit tre timmar tog snarare fem, tack fredagstrafiken i Los Angeles) och solen låg redan ganska lågt över kullarna. På området fanns en massa små byggnader som italienaren Alessandro, som ägde stället hade byggt ihop. Det vi ser på bilden ovan är köket tillvänster och ett mysigt badrum med badkar till höger. På bilden under står ett av utedassen.

Majlis blev genast kompis med katten Pippo (med ett oändligt tålamod). Vidar sprang omkring och letade grejer medan jag såg på Magnus att han var skeptisk. Insåg att han förväntat sig mer av Yacht Club och mindre camping.

Jag försökte få Maggan att slappna av genom att föreslå ett dopp i den lilla, iskalla poolen. Det hjälpte lite, men jag såg hur han längtade till The Parker Palm Springs. Sen lugnade han ner sig lite och unnade sig en öl.


Vi hängde vid poolen i några timmar och pratade om hur tyst det är i öknen och om prärievargarna som skällde inte så långt bort. Alessandro sa att de aldrig kommer speciellt nära, men att vi skulle hålla ett öga så barnen inte steg på skallerormarna. De andra ormarna var ofarliga.

När solen gått ner klädde vi på oss och började fixa lite käk. Jag tog örti tusen bilder på omgivningen bara för att ljuset var så magiskt fint. Barnen sprang runt och upptäckte på området.

Vi grillade lite smått och gott, åt hummus vi hade köpt på Target på vägen in och drack en slatt rödvin. Väldigt enkelt och trevligt. Utsikten från matlagarplatsen var ej illa.

Sen grillade vi marshmallows vid lägerelden. Eftersom det blåste noll kunde vi göra upp eld trots att vi befann oss mitt i torraste öknen. Aldrig varit med om något lika enkelt. En tändsticka nuddade vid veden och brasan var i full gång. Vid flera olika tillfällen har jag försökt få Vidar att gilla den utmärkta amerikanska delikatessen s’mores som består av två digestivekex, mellan dem choklad och grillade marshmallows, men Vidde vill bara ha marshmallows. Då fick han det.

När vi anlände sa Alessandro att den bästa sovplatsen egentligen var denna (bild nedan). Då kunde man se alla stjärnor hela natten och på sommaren är det ändå så varmt i öknen att man inte fryser. Det är otroligt så många stjärnor det finns att kolla på när man inte störs av stadsljus. Vi valde ändå att sova inomhus, men kring elva vaknade vi ändå av att hela tältet lystes upp av månen.

Följande morgon steg vi upp tidigt, drack kaffe och åt fruktsallad, körde iväg åt lunch i Palm Springs (på ett favoritställe Reservoir) och susade sedan vidare till Los Angeles där vi var bjudna på poolparty hos vänner med uppvärmd pool, dusch och innetoalett.
Tror tyvärr inte att Magnus är redo att göra detta till en tradition, men överraskade mig själv med att verkligen gilla allt med glampingen. Planerar redan nu vilka kompisar som skulle uppskattad det och som jag kunde ta med ut hit. Handen upp!

Brunch Los Angeles

Lifehack: hotell i LA

26 maj 2018

Här kommer ett Los Angeles-tips: Hotellen är svindyra, det är inte ovanligt att en natt kostar 500 dollar och äter upp hela ens resebudget. Då kan en bo på airbnb eller hos oss (som verkar vara det vanligare alternativet) och trösta sig med att hänga vid poolen eller äta lunch på dem. Precis det gjorde vi igår på Beverly Hilton.

Beverly Hilton är hotellet där man delar ut Golden Globes, där Whitney Houston dog och där min kompis Karine bodde får några år sedan, åkte till Vegas (med mig) och glömde stänga av vattnet till badkaret innan hon drog. Hotellets försäkring fixade vattenskadan och Karine gick fri med en bra historia.

Den här gången träffade vi vår kompis Elin som är i stan för att gå på screenings och träffa film- och tv folk. Tycker så mycket om Elin, en så smart, rolig och varm person. Plus hästmänniska! Vi åt lunch och sprang efter Majlis som letade upp hundar hon ville gosa med och flirtade med den djupa ändan av poolen.

 

Jag åt tomatsoppa med burrataAlltid en nappflaska med mjölk på mina restaurangmatbilder. ALLTID.


Älskar för övrigt att 100 procent av Majlis garderob är plagg hon fått av kompisars barn som vuxit ur dem.

Vi kom iväg alldeles för sent och var tvungna att ringa en vän och mamma till Vidars klasskamrat och be henne plocka upp Vidde från skolan. Det ledde till att hon tog hem båda pojkarna och Vidar fick en playdate på köpet.

Los Angeles

Magic Castle: En privatklubb för trollkarlar

23 februari 2018

Igår åkte Cissan och jag till Magic Castle smäck mitt i Hollywood. Magic Castle är en privatklubb för trollkarlar och för att komma in måste man känna en medlem. Därför har det fram till nu varit omöjligt att besöka den här legendariska klubben. Men så fick jag en chans att intervjua svenska Axel Adler som uppträdde på klubben och plötsligt var vi inne. Eller först var vi tvungna att säga ”Open Sesame” till Ugglan på bokhyllan bakom oss på den här bilden. Hyllan gled åt sidan och så var det bara att stiga in i ett av de konstigaste ställen jag varit på.

Magic Castle är ett slott bestående av en massa trappor upp och ner, små och större rum, barer och restauranger. Inga fönster. I varje hörn, bar och på varje scen står det en trollkarl (till min besvikelse inga kvinnor) och utför magi. Jag älskar att amerikaner är så lekfulla och går all in ooooh:ar och aaaah:ar och applåderar. Det finns en strikt dresscode och därför är alla gäster högtidligt klädda. Det var givetvis förbjudet att fota inne i själva slottet, men ni får tro mina ord. Så roligt klientel och så annorlunda från de flesta andra ställen i Los Angeles.

Vi åt tryffel pommes frites på varsin läderstol vid en av barerna och drack lite Zinfandel. Ej dålig kväll, om vi säger så.

Los Angeles

Detta är min sista måltid

10 januari 2018

I dag promenerade vi till Oysterette på Oceans Avenue för att äta en sen lunch. Det blev givetvis lobster tacos och lobster rolls. De första åren vi bodde här hade jag fått för mig att Oysterette var en turistfälla med halvbra mat och svindyra priser. Sen åt vi där och godare ostron och bättre lobster tacos har jag nog aldrig smakat på. Magnus beställer alltid in en lobster roll, men jag blir knäsvag bara av att tänka på mina tacos. Om jag en dag sitter inne för brutalt mord och inväntar min avrättning, kommer lobster tacos lätt att vara min sista måltid. Vilken är er sista måltid? Ostburgare och pommes? Sushi? Falafel från Fafas (min andraplats)? Pizza?

Los Angeles är fullt av riktigt bra restauranger, däremot finns det inga listade Michelin-krogar. Detta sägs vara för att folk i LA är mer intresserade av filmstjärnor än restaurangstjärnor, men vare sig det stämmer eller inte håller många av restaurangerna riktigt hög klass. Om jag måste lista några av mina favoriter måste det bli Nobu i Malibu, en av de bästa matupplevelserna i livet, men också väldigt dyrt. Guisados tacos i Echo Park, enkelt och fruktansvärt gott. Pace i Laurel Canyon, italienskt med hög romantikfaktor. Gracias Madre i West Hollywood (en gång satt lena Dunham i bordet bredvid oss) med mexikansk vegansk mat och väldigt LA-mysigt med ett träd mitt på uteserveringen, glödlampor och god tequila. Butcher’s Daughter i Venice (bättre frukost och lunch än middag) ja och en massa andra, men de finns ju också uppräknade i min Los Angeles-guide.


 Ja, och så drack vi varsin mimosa och det gjorde inte lunchen sämre. Jag var såklart väldigt nöjd.