Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Resa

Helsingfors Los Angeles Personligt

Det ständigt dåliga samvetet

18 juni 2018

Fråga: tror ni generellt att kvinnor generellt drabbas oftare av dåligt samvete än män? Min teori är att kvinnor i vår kultur uppfostras till att inte bara ta ansvar över att andra människor har det bra, utan också att ta ansvar över andra människors känslor. Män lever med en större frihet i att göra vad de vill. Nu tycker jag inte att mannen ska vara normen och det en strävar efter, det är alltid bättre att ta andra människor i beaktande. Önskar bara att jag kunde njuta fullt ut av våra nordiska besök.

Jag befinner mig på min mammas sommarställe och har det underbart. Hela mitt väsen har gått in i semesterläge och minsta lilla arbetsuppgift känns oerhört jobbigt och onödig. Jag skulle njuta fullt ut om jag inte kände ett intensivt dåligt samvete över att vi bara är här en kort tid och sen åker tillbaka till L.A. Att jag genom att leva på en plats som gör mig väldigt lycklig samtidigt berövar min och Magnus mamma den vardagliga kontakten med sina barn och barnbarn. Ja och själva blir de inte yngre precis.

Det skulle såklart inte vara en katastrof att flytta till Helsingfors eller Stockholm, men om vi gjorde det nu skulle det inte vara för vår egen skull.

 

 

Helsingfors Resa

Det bästa och sämsta med Helsingfors

16 juni 2018

Hej! Ska snart checka ut från hotellet, delta i en frågesport på tv och sen åka till landet. Om jag får säga det själv har jag skött det här Helsingforsbesöket med glans. Inte stressat, inte haft dåligt samvete, bara tagit det launa. Hängt med vänner i Gamla kyrkans park (tack Ida-Lina för bilden!), lunchat med systrar och ätit middag med vänner.

Känner alltid en så stark ambivalens gentemot den här staden. Det finns så mycket som jag älskar med den, som de vackra husen, de korta avstånden, att springa på kompisar på gatan, havet, restaurangerna, att inte dela ut dricks till höger och vänster och framförallt vännerna. Samtidigt blir jag irriterad på att folk gör sitt yttersta för att inte vara tvungna att kommunicera med främlingar. Att tjejen i glasskiosken hellre låtsas som om Vidar inte existerar när han beställer glass på svenska än att anstränga sig för att prata med honom. Att folk inte är speciellt barnvänliga och alla fulla människor som vandrar omkring med ölburkar i händerna. Noterar också att folk röker och hur ovan jag är vid det. Cigaretter alltså, i LA vandrar man ju ständigt ut och in i moln av gräs. Jaja, det skulle  antagligen inte ta mer än två veckor i Helsingfors innan jag igen vant mig vid allt.

 

Hästar Los Angeles Resa

Detta gör jag innan vi åker

6 juni 2018

Dagen innan vi ska flyga till Norden brukar jag, förutom packa, springa ett varv på stranden, ta ett dopp i poolen, gärna rida och gå ut på middag med familjen. Jag vill liksom hinna med allt jag tycker om att göra innan vi åker.

Den 

här dagen innan flyget-dagen blev det en sväng till stallet och en riktigt bra ridlektion. En gång när någon icke-hästmänniska frågade Frida om vad som var så kul med hästar hörde jag henne svara att det är så jävla svårt, men när man får till det är känslan så magisk. Alltså det är ALLTID fantastiskt att rida, men de där korta stunderna när man är i perfekt synk med hästen är som ett riktigt bra knark.

 

När jag kom hem spelade vi in ett avsnitt av Magnus och Peppes podcast och hämtade Vidde från skolan. Jag fick ett infall och svängde in på mani/pedi-stället på vår gata. Hade tänkt mig gula naglar och ljusblå tånaglar, kom ut med respektive svarta och vita. Aldrig är jag så rådvill som när jag ska välja färg på nagellacket. Får panik av alla möjligheter. Jaja, det blev väl ändå okej.

Nu är det bara att packa ihop hemmet, komma ihåg allt som måste fixas innan avfärd och arrivederci. Fast vi hörs väl ännu imorgon. Just det, Magnus drog iväg för att ta en snabb öl med några kompisar. Tre timmar sedan fick jag en textare som sa: ”Vi spelar pingis” som alla vet är det kod för: ”Jag kommer fortfarande att vara full när jag klipper Mellan raderna i natt”.

Los Angeles Resa Restauranger

Glamping i Joshua Tree

3 juni 2018

Varje år gör vi ett slags Los Angeles-säsongsavslutning och åker till Palm Springs för att fira. Det brukar vara på gränsen till olidligt varmt där, men ändå underbart. Det finns någonting magiskt med öknen, känner samma lugn där som jag känner när jag stirrar ut över havet.

Eftersom Magnus tjatat om att han vill åka ut och campa och jag är mer av en hotellperson tänkte jag styra ihop en kompromiss och bokade en natt av glamping på The Desert Yatch Club ute i Joshua Tree. (På området fanns det en tam roadrunner som hette Elvis).

Åh vad glada alla kommer att bli, tänkte jag och föreställde mig hur Vidar (och Majlis) skapade minnen från en magisk natt ute i öknen. Jag drömde till och med om att detta skulle bli en tradition. Avsluta våren med en natt i tält.

Men ändå inte ligga på bara marken, utan ha en säng under sig, kontrollera möjligheter att gå på toaletten och kanske pool. Liksom camping light med marshmallows vid öppen eld och lite vilda djur.

När vi kom fram var klockan redan halv sex (en resa som borde ha tagit tre timmar tog snarare fem, tack fredagstrafiken i Los Angeles) och solen låg redan ganska lågt över kullarna. På området fanns en massa små byggnader som italienaren Alessandro, som ägde stället hade byggt ihop. Det vi ser på bilden ovan är köket tillvänster och ett mysigt badrum med badkar till höger. På bilden under står ett av utedassen.

Majlis blev genast kompis med katten Pippo (med ett oändligt tålamod). Vidar sprang omkring och letade grejer medan jag såg på Magnus att han var skeptisk. Insåg att han förväntat sig mer av Yacht Club och mindre camping.

Jag försökte få Maggan att slappna av genom att föreslå ett dopp i den lilla, iskalla poolen. Det hjälpte lite, men jag såg hur han längtade till The Parker Palm Springs. Sen lugnade han ner sig lite och unnade sig en öl.


Vi hängde vid poolen i några timmar och pratade om hur tyst det är i öknen och om prärievargarna som skällde inte så långt bort. Alessandro sa att de aldrig kommer speciellt nära, men att vi skulle hålla ett öga så barnen inte steg på skallerormarna. De andra ormarna var ofarliga.

När solen gått ner klädde vi på oss och började fixa lite käk. Jag tog örti tusen bilder på omgivningen bara för att ljuset var så magiskt fint. Barnen sprang runt och upptäckte på området.

Vi grillade lite smått och gott, åt hummus vi hade köpt på Target på vägen in och drack en slatt rödvin. Väldigt enkelt och trevligt. Utsikten från matlagarplatsen var ej illa.

Sen grillade vi marshmallows vid lägerelden. Eftersom det blåste noll kunde vi göra upp eld trots att vi befann oss mitt i torraste öknen. Aldrig varit med om något lika enkelt. En tändsticka nuddade vid veden och brasan var i full gång. Vid flera olika tillfällen har jag försökt få Vidar att gilla den utmärkta amerikanska delikatessen s’mores som består av två digestivekex, mellan dem choklad och grillade marshmallows, men Vidde vill bara ha marshmallows. Då fick han det.

När vi anlände sa Alessandro att den bästa sovplatsen egentligen var denna (bild nedan). Då kunde man se alla stjärnor hela natten och på sommaren är det ändå så varmt i öknen att man inte fryser. Det är otroligt så många stjärnor det finns att kolla på när man inte störs av stadsljus. Vi valde ändå att sova inomhus, men kring elva vaknade vi ändå av att hela tältet lystes upp av månen.

Följande morgon steg vi upp tidigt, drack kaffe och åt fruktsallad, körde iväg åt lunch i Palm Springs (på ett favoritställe Reservoir) och susade sedan vidare till Los Angeles där vi var bjudna på poolparty hos vänner med uppvärmd pool, dusch och innetoalett.
Tror tyvärr inte att Magnus är redo att göra detta till en tradition, men överraskade mig själv med att verkligen gilla allt med glampingen. Planerar redan nu vilka kompisar som skulle uppskattad det och som jag kunde ta med ut hit. Handen upp!