Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

USA

Feminism Los Angeles

Om bara kvinnor fick rösta

10 september 2018

Jag fick som sagt inte rösta i det svenska riksdagsvalet på grund av att jag inte är svensk medborgare i motsats till resten av familjemedlemmarna. Om jag hade fått rösta skulle jag ha valt någon ur det rödgröna blocket. Ju längre tid jag vistas i USA desto viktigare inser jag att välfärdssamhället är.

När jag pluggade på USC gick jag ett masterprogram för folk som redan jobbat som journalister i några år. I praktiken var de yngsta kring 23 och kom direkt från college, medan de äldsta var över sextio. I dag skrev en av mina före detta kurskamrater, en kvinna på drygt sextio, att hon varit tvungen att flytta från LA till Arizona på grund av de höga levnadskostnaderna i Kalifornien. Hon skrev också att hon sedan 2014 dagligen oroat sig för pengar. Om två år tar underhållet hennes f.d. man betalat henne slut. Hon räknar med att hon då har elva år kvar att leva (på existensminimum) på sina besparingar och efter det lika bra kan ta sitt eget liv eftersom hon inte vill bli en uteliggare med alla sina ägodelar i en butikskärra. Hon avslutar FB-inlägget torrt med att det inte finns någon AC när hon skriver detta. Jag antar att det är en blandning av mörk humor, samhällskritik och allvar i det hon skriver. Eller snarare så här: Jag vill verkligen inte tro att hon funderar på att ta sitt liv.

Det är så sorgligt att det här landet inte har något skyddsnät. Att det är så vanligt att kvinnor stannar hemma och tar hand om barn och hushåll istället för att skapa sig ekonomisk trygghet genom ett jobb. Att kvinnor är hemma är inte bara norm, utan ofta också en nödvändighet på grund av skyhöga kostnader för förskola/dagis. Så otroligt lyxigt med ett samhälle som erbjuder skola, hälsovård, pension, vabb, föräldrapenning etc etc. Ett samhälle där de som är starkare hjälper de som är svagare. Eftersom män har fått rösta så mycket längre än kvinnor borde vi kanske testa på det motsatta. Jag gillar det hypotetiska valresultatet med bara kvinnliga röster.

Okategoriserade

Hur du misslyckas i en diskussion

4 mars 2018

I lördags var jag med om en situation som jag garanterat inte är ensam om att ha upplevt (jag skrev om den på Amerikabloggen på HBL). Magnus och jag stod och ”pratade” med en person som i praktiken höll en två timmar lång monolog. Alla har vi stått där, matat på med artighetsfrågor och -nickat medan vi optimistiskt tänkt: ”Snart kommer nog den där motfrågan”. Men den kommer aldrig, istället maler diskussionspartnern på om sina egna tankar, egenskaper och framgångar.

Här i Los Angeles kunde en ju föreställa sig att det för folk är nödvändigt att pitcha sig själva hela tiden. Bära CV:t på utsidan, liksom. Men efter fem år här har jag insett att det aldrig är det riktigt duktiga och framgångsrika personerna som skryter om hur duktiga och framgångsrika de är. Snarare tvärtom. Då vill jag luta mig fram och viska: ”Folk kommer att gilla dig SÅ mycket mer om du visar åtminstone pyttelite intresse för någon annan i sällskapet än dig själv.” Men det gör jag ju aldrig. Istället står jag kvar, nickar och hoppas på den där motfrågan.

I just det här fallet drog jag efter ett par timmar slutsaten att envägsdiskuteraren var oartig på grund av nervositet och det ÄR ju vanligt att en förväxlar dryghet med blyghet, men det gör inte pratstunden så hemskt mycket behagligare för den sakens skull. Tyckte synd om oss alla.

Vad brukar ni göra? Spela med eller med milt våld tvinga den andra personen att visa intresse för någon annan än hen själv?

Okategoriserade

Hur mycket ska en donera pengar?

4 mars 2018

Hanna ställde en bra fråga:

”En fråga som jag har funderat på angående skillnader mellan USA och Norden är välfärdsstaten vs. välgörenhet, och hur du ser på detta. Råkade se videon till ”God’s plan” av Drake, där han vandrar runt och ger en bunt pengar till random människor, som i sin tur gråter och berättar hur pengarna kommer att hjälpa deras barn komma in på college. I Norden skulle en liknande video vara helt absurd. Men har din syn på välgörenhet förändrats under den tid ni bott i USA? Och på vilka sätt förväntas människor med normal inkomst delta i välgörenhet?”

Det finns många element i den amerikanska staten som jag inte alls fattar eller håller med om. Som att hälsovård inte är en mänsklig rättighet och att så många gått på myten att USA är landet där vem som helst kan bli vad som helst. När vi flyttade hit tyckte jag att det var fint att folk var så generösa med donationer, sen insåg jag att de ger skattelättnader. Jaja, nu säger jag inte att folk är extra generösa just på grund av att det går att skriva av donationerna, men det kan vara motiverande.

Det ligger väl i den amerikanska ideologin att alla själva ska få välja vem de hjälper. Oftare än motsatsen används ”socialism” som ett skällsord och syftar på tillståndet i Sovjetunionen. En pappa på Vidars skola sa att han inte vill betala för andra människors skolgång, hälsovård och föräldraledighet för att de ”bara skulle ta pengarna och köpa större tv:n och bröst”.  Det är svårt att säga vad en normal inkomst är, men vi donerar väl mellan 500-1000 dollar om året, direkt och indirekt genom välgörenhetsevenemang.

Själv tror jag att alla tjänar på ett samhälle med mindre inkomstklyftor och större social trygghet. Att folk inte ska förtjäna att bli hjälpta, utan att staten behandlar alla lika. Jag föredrar med andra ord ett välfärdssamhälle framför ett som lutar sig mot medborgarnas valfria generositet. Däremot kan jag bli ledsen när folk inte vill ge en liten slant till Röda Korset eller Läkarmissionen med motiveringen att de ju redan betalar skatt. Den riktiga motivationen är vanligtvis snålhet. Slutsats: Heller skattefinansierad social trygghet än godtyckliga donationer. Det sagt behövs det inte sällan en extra insats för att hjälpa krisdrabbade. Den här extra insatsen tycker jag att vi som kan ska öppna plånboken för. Sällan kostar de oss mer än en lunch.