Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Vänskap

Feminism Personligt

Ett råd till mitt 20-åriga jag

18 juli 2018

Häromkvällen hälsade jag på min vän Anna och vi pratade bland annat om alla bra kvinnor vi känner. Anna är väldigt bra på att skapa kvinnliga nätverk omkring sig och det slog mig att om jag fick ge mitt tjugoåriga jag ett råd skulle det vara att bry sig mindre om att vara en av killarna och mer om att satsa på stark kvinnlig vänskap.

Jag har själv aldrig haft ett enhetligt tjejgäng, utan umgåtts med folk från olika håll, men det har väl gått ganska bra ändå. Är mycket tacksam för mina vänner, många av dem är internetkompisar, folk vars bloggar jag läst i nästa tio år och som jag under de senaste åren träffat. Andra har jag snubblat över av misstag, genom andra vänner, professionellt eller andra vägar och vägrat släppa taget om.

Tänker ofta på att min vän Hanna berättade att hennes mamma när hon var yngre sagt att killar inte är så viktiga. Vill lära Majlis samma sak, att inte fundera så mycket på snubbar. Tror livet blir lite roligare då. Plus att det alltid löser sig med killarna. Av alla mina vänner, som jag älskar väldigt mycket oberoende av kön, är det till 90 procent kvinnorna som hjälpt, tipsat, stöttat och lyft. Killarna har mest varit sköna och roliga.

Ett annat råd skulle vara att det mesta tar mycket längre än vad man tror, att alltid använda solkräm, att tacka ja till jobbet i Bryssel och att det mesta faktiskt går över hur hemskt det än känns just nu. Ni då, vad skulle ni tipsa er själva om när ni var tjugo?

Okategoriserade

Här vinner Finland!

14 februari 2018

Det finns saker jag inte är speciellt förtjust med Finland, som restaurangpersonalens inställning till barn, att folk har så svårt för att hälsa och småprata och attityden ”det värsta som finns är att misslyckas, så det lönar sig inte ens att försöka”. Men skolan, sjukvården och studiestödet är ju fruktansvärt fina institutioner i ett samhälle som värderar jämlikhet högre än enskilda personers extrema rikedom. Och en sak till, nämligen Finlands svar på alla hjärtans dag: Vändagen!

Istället för att späda på den heterosexuella, romantiska kärleken satsar Finland fullt ut på att fira vänskap och jag gillar det! Vänskap är inte sällan det som håller oss flytande i vardagen. Den tål att uppmärksammas och firas. Den romantiska kärleken har liksom fullt PR-pådrag utan speciella dagar. Ända sen vi är riktigt små får vi lära oss att det viktigaste av allt är att hitta någon att bli kär i och sen leva resten av våra liv lycklig med den här personen. Det hetsas i sagor, tv-serier och Hollywoodfilmen. Och det ÄR ju kul att vara kär, men hur fina är ändå inte vännerna då?

 

Jag tänker så här: Vänskap är kanske inte alltid evig. Eller vissa vänskapsrelationer är det, medan andra är periodiska eller tidsbegränsade. Jag hade länge en vilja att hålla kvar alla, men har på sistone lärt mig acceptera att de relationer som håller oftast håller utan att jag måste anstränga mig så himla mycket. En vänska ska oftast vara enkel och behaglig. Andra vänner försvinner och det är också okej. Vissa kommer att komma tillbaka. Igår när jag lagade middag tänkte jag på en nära vän som försvann ur mitt liv för ganska exakt nio år sedan. Minns exakt vad vi sa under vårt sista samtal. Hoppas i hemlighet att jag och hen ska bli vänner igen. Jag har också upptäckt hur fint det är med ny vänskap. Det kan nästan vara som en förälskelse när man möter en person som ger en precis det man behöver i livet just då.

Jag tänker också på hur stor hjälp jag haft av mina polare. Hur de tipsar, rekommenderar, puffar, uppmuntrar, presenterar, stöder och hjälper mig i mitt professionella liv. Jag är så tacksam för er, ni vet vem ni är. Ni är så roliga, generösa, smarta, lojala och intressanta. Egentligen är den 14 februari en perfekt dag för att ordna en stor fest för sina vänner och fira att man finns i varandras liv. 

 

 

Jag firade genom ridlektion, lunch med Maggan och middag hos kompisar. Maggan hade bestämt oss för att äta lunch ute och när jag kom från stallet hetsade han in mig i badrummet för att duscha. Där fanns det hjärtformade ballonger, choklad, ett stort paket från Kiel’s, mjuk musik OCH både Los Angeles Times och New York Times i pappersformat. Jag vill ju inte vara den som är den och ta tillbaka allt jag sa om att vi borde fira vänskap istället för den romantiska kärleken (tycker fortfarande att Finland är på rätt spår), men avskydde inte denna överraskning. Tänker att just den här romantiska gesten var en förfest till vår förlovningsdag. Imorgon är det nämligen nio år sedan jag frågade om Magnus ville gifta sig med mig och han svarade: ”Äru full, eller?

Feminism

Mister du en står dig tusen åter

4 februari 2018

Vänskap diskuterades i en hemlig kvinnoseparatistisk Facebook-grupp jag är med i och så skrev Hanna också om det. Diskussionerna har handlat om att vara den som alltid initierar träffar och känna sig besviken och klängig. Om att vara den som är mitt inne i småbarnsträsket eller karriärträsket eller nåt annat träsk som suger all ens energi och tid och man inte hinner träffa någon utöver sin familj/sina kolleger och ha dåligt samvete över det. Om att höras bara på sociala medier (det är inte så bara det) och att ha dåligt samvete för det.

Jag kände igen mig själv i det Hanna skrev ”Jag åkte ensam på ridläger en vecka sommaren efter fyran (ringde inte hem en enda gång under den tiden, men skickade ett vykort) och på språkresa en månad sommaren efter åttan. Lärde mig att det finns många potentiella vänner i världen.” Jag gjorde samma sak, fast eftersom jag alltid ska vara värst (eller mina föräldrar ska alltid vara värst) skickade de iväg mig på läger redan sommaren jag skulle fylla sju. I efterhand tänker jag att jag antagligen var en jobbig besserwisser till unge som de kanske ville ha en paus från i en veckas tid. Jaja.

Jag fattar ju att det är ett stort privilegium att känna sig trygg på vänskapsfronten och erkänner mer än gärna att det handlat mer om tur än skicklighet. Jag har så oerhört fina vänner. Det sagt tänkte på en annan grej som Hanna skrev om och också pratat om tidigare, att hon lärt sig att världen är full av potentiella vänner ”Själv har jag dels uppfostrats att inte bry mig så mycket om kompisrelationer, typ mister jag en så står mig tusen åter.” Jag minns att vi pratade om motsvarande här i L.A och att hon då sa att hon blivit uppfostrad med samma filosofi gällande killar. Att världen inte ska kretsa kring en person. Att killar är en bisak. Det finns massvis av såna, varför låta världen kretsa kring bara en och bara det. Det blev en sån aha-upplevelse för mig. Alltså jag fattar det såklart i dag, men jag önskar att jag lärt mig det långt tidigare.

Hela vår populärkultur bygger på historien om den heterosexuella kärleken. Tvåsamheten är den yttersta segern. Det lär vi som små och sedan fortsätter Hollywood att reproducera historien om girl meets boy. Hela högstadiet och gymnasiet och tidiga tjugoårsåldern handlade om killar. Det var om inte det mina tjejkompisar och jag pratade om så fanns killarna absolut högst upp på agendan. Det var så viktigt att ha en pojkvän och när jag ännu som 30-åring gjorde slut med min kille på allvar oroade jag mig över att aldrig skulle träffa någon igen.

Majlis och Vidar ska banne mig lära sig att det inte bara finns en viktig människa i ens liv. Det betyder givetvis inte att en ska ta sina relationer för givet eller försumma dem. Vänskap är viktigt. Att vara snäll, generös och omtänksam goes without saying. Men världen är full av potentiella vänner och andra sorters partners.