Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Vidar

Okategoriserade

Hur mycket födelsedagskalas ska barnet få?

5 maj 2018

I år var vi två månader sena, men till slut blev det ändå fest. Varje år, sedan vi flyttade till Santa Monica, har vi firat Vidars födelsedag i parken utanför vårt hus. Första året hade vi inte råd med mer än kaffe, supermarket-tårta, saft  prosecco och chips, men eftersom konceptet funkade så bra har vi fortsatt med det. Tårtan har de senaste åren kommit från Sweet Lady Jane, ett konditori uppe på vår gata och proseccon är lite dyrare.

Vidar blir ofta bjuden på barnkalas där värdarna hyrt in kaniner, reptiler, robotbyggare eller trollkarlar (Vidde ÄLSKADE den senaste trollkarlen), men vi är för lata för att ordna sånt. Ibland känner jag mig som en lite sämre förälder för att jag vill dricka mimosas med de roliga föräldrarna istället för att leda aktiviteter för barnen, men men, ungarna verkar alltid ha kul ändå. Har ni nåt slående koncept på födelsedag? När jag gick i lågstadiet kändes McDonalds som den yttersta lyxen. I efterhand var det kanske inte SÅ glamoröst. Eller vad vet jag, fick aldrig gå på ett.

Majlis tultade runt och skaffade nya vänner (och kanske fiender). Medan eftermiddagen led blev hon allt smutsigare, försökte påminna mig själv om att det finns värre saker i livet än smutsiga småbarn. Tröstade mig också med att det antagligen finns en lägre tolerans för smutsiga och äventyrliga flickebarn och att det därför TEKNISKT sett är en feministisk handling att låta sin dotter vara lortig. Vet inte om jag ens själv gick på den förklaringen, men försöka duger.

Ett annat sällskap hade förresten reserverat ALLA bord i den lilla parken. De hade placerat borddukar och presentpåsar på bordjävlarna och när vi anlände runt halv elva mötte oss en besvikelse. Jag var redo att ge upp och ordna kalaset på en filt på gräsmattan, medan Magnus snackade med en man som verkade vara ansvarig. Mannen ringde sin fru, som tydligen var huvudansvarig för babyshowern och vi fick ett pyttelitet bord i ena ändan av parken. FTW!

Senare visade det sig att den andra festen skulle börja många timmar senare och att de inte tillnärmelsevis behövde alla bord. Jag kände samma tillbakahållna vrede som gentemot folk som kommer in och hänger sin jacka över stolsryggen vid ett bord på restauranger där man beställer vid disken, trots att det finns en lång kö med människor som UPPENBARLIGEN också vill sitta ner och äta.

Kom över ilskan och hade det trevligt istället.


Okategoriserade

Vår son fyller åtta

13 mars 2018

I dag är det förresten exakt åtta år sedan Vidar föddes. Precis på det utsatta datumet en väldigt snöig lördag i mars. Vattnet gick två dagar tidigare, men det krävdes en massa igångsättning för att ungen skulle komma ut. När han väl var på väg hann inte epiduralen med, det var bara att kryst ut ungen. Minns att jag strax efteråt hoppade in i duschen och tänkte att det var bra gjort av mig som födde ett barn, men att det VERKLIGEN får räcka med ett barn.

Vidar är en så otroligt fin person. Så rolig, omtänksam, smart och bra på att prata om sina känslor. Han är så fin med Majlis och har ett så bra sinne för humor: Häromdagen imiterade han mig och beskrev mig som en person som rider, gör podcast och dricker vin. Själv är han som lyckligast när han får sova länge på morgonen, spela Mario Cart, äta jordgubbsglass och gå på playdates. Älskar honom väldigt mycket.

Okategoriserade

En mycket fin dejt med bio och middag

21 januari 2018

På sistone har jag jobbat väldigt mycket och eftersom Majlis är i en ganska krävande ålder har jag känt ett ständigt dåligt samvete för att Vidar inte bara varit en tålmodig storebror, utan också fått mycket mindre av min uppmärksamhet. Sagt och gjort, i dag köpte jag mig fri och tog ut Vidde på middag och bio. Nä, nu försökte jag bara låta tuff. Jag köpte mig inte fri, det var väldigt fint, an honor and a privilege, att få tillbringa en eftermiddag och kväll med min förstfödde.

När jag bodde i Holland i början av 2000-talet tyckte jag det var väldigt coolt att man kunde köpa öl (Grolsch i flaskor som hade en kork man kunde poppa upp) före och under pausen på bion. I praktiken ledde ölen bara till att alla sprang ut och in på toaletten under hela visningen. Här i Los Angeles kan man ofta köpa ett glas vin och när man sedan sätter sig i bänkarna, som mest påminner om business class på flyget, känns det extremt lyxigt. Nu är det ju en tid sedan jag gick på bio i Helsingfors, så jag kan ha helt fel, men mina minnen från att gå på bio i Finland är bänkar som ej går att justera och torra popcorn. Obs! Referensen är tio år gammal.

Vi såg Coco och jag grät så mycket att Vidar var tvungen att lite diskret himla med ögonen. Kan inte påstå att den skulle ha klarat av Bechdel-testet, men mycket fin var den ändå. Starkt filmtips! När vi promenerade hem passade jag på att berätta om min mormor, Vidars gammelmormor, Majlis och vilken älskvärd person hon var. Påminde mig själv om att be pappa berätta mer om mina farföräldrar. Tiden bara susar iväg och innan man hinner stanna upp och fråga är det försent.

 

Bild: Pixar.