Okategoriserade

12 december 2005

Om fyra sm’e5 dagar f’e5r jag ’e5ka till Stockholm!

Eftersom min k’e4ra far inte l’e4ser den h’e4r bloggen kan jag nu avsl’f6ja hans julklapp. Jag ’e4r n’e4mligen s’e5 n’f6jd ’f6ver min id’e9 att jag inte kan h’e5lla mej tills julafton. Min far ’e4r ofta en fin person, men ibland (l’e4s: ofta) driver han sin familj till vansinnets brant. N’e4r Pyret och jag var sm’e5 konfiskerade han alltid de BRUNA tuscherna ur tuschf’f6rpackningarna. De var n’e4mligen s’e5 praktiska d’e5 man ville d’f6lja slitna delar p’e5 m’f6bler, h’f6rn, lister, skor, golv… you name it. Med andra ord kunde Pyret och jag aldrig m’e5la brunbr’e4nda m’e4nniskor (de blev gulsots-gula), pepparkakor (svarta), tr’e4d (f’f6rutom bj’f6rkar), sandv’e4gar (asfalterade eller sn’f6t’e4ckta) eller choklad (vitchoko). Visst vande vi oss vid det, men det k’e4nns ’e4nd’e5 som om vi f’f6rlorat en liten del av v’e5r annars s’e5 harmoniska barndom.

’c5r 2005:s julklapp till pappa kommer naturligt nog att vara (trumvirvlar): tuscher i alla bruna nyanser som existerar SAMT filmen Fyra nyanser av brunt!

F’f6r ’f6vrigt har jag s’e5 ont i varje liten muskel i mina ben att jag bara kan dr’f6mma om att g’e5 i trappor. N’e4sta g’e5ng jag st’e4ller mej p’e5 en snowboard kunde det vara en god id’e9 att stretcha lite f’f6re.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply