Okategoriserade

1 februari 2006

Min far ’e4r b’e5de v’e4ldigt karismatisk och sjukt besv’e4rlig. N’e4r jag ’e4nnu gick i l’e5gstadiet b’e4vade jag alltid f’f6r att han skulle st’e4lla till med en scen framf’f6r de andra f’f6r’e4ldrarna p’e5 diverse jul- och v’e5rfester. Antingen ber’e4ttade han h’f6gljutt vitser och skrattade s’e5 det bullrade eller s’e5 b’f6rjade han provokativt argumentera med n’e5gon. Oberoende vilket ville jag bara d’f6 och f’f6rsvinna fr’e5n jordens yta.

Opedagogisk som han dessutom ’e4r l’e4rde han sina fyra d’f6ttrar (Ettan (that would be me), Tv’e5an (Pyret), Trean (Anastasia) och Fyran (Larisza)) tidigt n’e5gra viktiga ordspr’e5k. Det h’e4r e de tre vanligaste som fortfarande upprepas hos oss:

1) Br’e4nt barn luktar illa (=ge fan i att leka med t’e4ndstickor)

2) Pengar e inte allt h’e4r i v’e4rlden (h’e4r ska vi fylla i:) det finns ju guld och ’e4delstenar ocks’e5.

3) Sn’e4lla barn v’e4ntar – och blir utan (=man m’e5ste vara lite kaxig f’f6r att klara sig ute i v’e4rlden)

N’e4r man e liten e det inte sa l’e4tt att f’f6rst’e5 ironi och det tog mej m’e5nga, m’e5nga ’e5r innan jag chockad ins’e5g att det h’e4r var modifierade versioner p’e5 de urspunliga ordspr’e5ken…

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply