Monthly Archives

november 2006

Okategoriserade

Hur G’f6r Man?

20 november 2006

Jag lovade ju att diskutera raggningsteknik med er h’e4r p’e5 bloggen och eftersom jag ’e4r en kvinna som h’e5ller mina l’f6ften (och jag dessutom kommer att valla journalister resten av veckan och inte kommer att vara f’f6rm’f6gen att blogga), kan ni idag roa er med mina erfarenheter i hur kvinnor vill bli f’f6rf’f6rda.

Jag vill f’f6rresten b’f6rja med att klarg’f6ra att jag -trots att jag ’e4r en dam- inte automatiskt representerar alla av kvinnligt k’f6n i hela v’e4rlden. Inte ens alla finlandssvenskar i Helsingfors. S’e5 om ni k’e4nner er felrepresenterade ’e4r det bara att skriva in en liten kommentar med egna insikter. Capisce?

H’e5ll i er. Nu b’f6rjar vi:

Jag vill b’f6rja med en teknik som uppenbarligen ’e4r popul’e4r runt om i v’e4rlden: den s.k. ”neandertal-metoden”. Kvinna passerar er p’e5 nattklubb, ni tar i hennes arm, hon f’f6rs’f6ker slita sig loss, ni pustar lite sprit’e5ngor i hennes ’f6ra, sp’e4nner kreppet runt armen och raggningen ’e4r biff. Nej! Jag vill ’e5 det starkaste avstyra er fr’e5n att uttnyttja den h’e4r tekniken. Att bli v’e5ldsraggad ’e4r aldrig s’e4rskilt uppskattat. Inte heller att ha n’e5gon springande efter en, desperat ropandes ”TALA MED MEJ, SN’c4LLAAA” och n’e4r du v’e4nder dej om f’f6r att fr’e5ga om personen ifr’e5ga om han har n’e5got intressant att s’e4ga ger han dej samma blick som en abborre som precis fiskats upp p’e5 land. Att f’f6rbereda sig v’e4l ’e4r en dygd.

Jag antar att jag inte beh’f6ver g’e5 in p’e5 amat’f6rm’e4ssiga lines som ”Din pappa m’e5ste ha varit tjuv… bla. bla”. Ni vet b’e4ttre ’e4n s’e5. D’e4remot ’e4r det generellt v’e4ldigt charmigt med folk som faktiskt v’e5gar komma fram och s’e4ga n’e5gonting. Egen initiativf’f6rm’e5ga och kreativitet bel’f6nas ofta.

Komplimanger: ja.

Sj’e4lvdistans och -ironi betyder inte att man enbart dissar sig sj’e4lv.

H’e4r kommer vi p’e5 ett naturligt s’e4tt in p’e5 sj’e4lvk’e4nsla. I can’t sterss this enough, ett gott sj’e4lvf’f6rtroende ’e4r fundamentet f’f6r allt raggande (och om du inte har det; fejka), men icke samma sak som arrogans, kaxighet och besserwism. Usch f’f6r s’e5nt. Man kan vara sn’e4ll OCH tro p’e5 sig sj’e4lv.

Roliga m’e4nniskor ’e4r roliga. Och 100 % av alla kontaktannonser kan inte ha fel. Humor ’e4r ett triumfkort som det alltid l’f6nar sig att anv’e4nda sig av. Dessutom ’e4r det ett bra s’e4tt att l’e4sa av sitt byte, skrattar hon ’e5t dina vitser betyder det thumbs up.

Och att bli behandlad som en prinsessa. Underskatta aldrig betydelsen av att vara en gentleman. Raggning ’e4r en gren med l’e5nga anor att respektera. H’e5ll upp d’f6rrar, erbjud dej att f’f6lja henne hem (utan att n’f6dv’e4ndigtvisa ligga med henne), bjud p’e5 drink, h’e4mta hennes jacka i garderoben osv. F’f6rringa inte heller den traditionella, men ack s’e5 romantiska solnedg’e5ngen.

Nu m’e5ste jag jobba, jag f’e5r trots allt inte l’f6n f’f6r att upplysa er om mina erfarenheter i raggning. Forts’e4tter senare.

Puss p’e5 er tills dess.

Okategoriserade

F’f6delsedag och Puff

17 november 2006

Idag vill Livet och Helsingfors ’e5 det hj’e4rtligaste gratulera Miika som fyller 28. Grattis! Grattis! Grattis! M’e5 din dag fyllas med presenter och hyllningar.

Och s’e5 en puff inf’f6r n’e4sta vecka: Hur ragga framg’e5ngsrikt. Tips och goda r’e5d. Dos and don’ts.

Okategoriserade

Att Lura sig Sj’e4lv

16 november 2006

Jag tycker det ’e4r dags att ist’e4llet f’f6r att tr’f6tta ut er med mina ’e5sikter om jobb, landsbyggd, barn och daytime raggning, kunde varva inl’e4ggen med konkreta episoder ur mitt liv.

Vad s’e4ger ni? Och var ska jag b’f6rja?

Kanske d’e5 jag ig’e5r p’e5 den ’f6desdigra fr’e5gan: ”Jeanette, are you joining us for a drink afterwards?” i slow motion h’f6rde mej sj’e4lv svara det l’f6gnaktiga och samtidigt naiva: ”Why not, what harm did one drink ever do.”

Hah! Alla vet ju att EN drink inte existerar annat ’e4n i sagor och nattvarder.

Eftersom Eva befann sig i Wien och Nixs idkade br’f6llopsresa i Thailand hade jag lovat att titta in p’e5 Multicultural Finlands seminarium (= visa upp mej, byta n’e5gra ord med folk och g’e5 hem och titta p’e5 Prison Break). Lite f’f6rsenad stegade jag in och v’e4lkomnades med en plastmugg r’f6dvin samtidigt som jag hann f’f6lja med seminariet i n’e5gon timme. N’e4r allt var slut ’f6vertalade (l’e4s: fr’e5gade) organisat’f6rerna mej att f’f6lja med p’e5 en drink till Galna Tuppen next door. Till min stora ’f6verraskning satt ett g’e4ng av forna kolleger fr’e5n riksdagen redan p’e5 restaurangen i fr’e5ga. De vinkade. Jag vinkade tillbaka. M’e5nga av oss var t.o.m. glada ’f6ver att se varandra. Och innan jag visste ordet av hade jag dragits in i en vild debatt om skillnaden mellan begreppen tungkyssar och h’e5ngel (borg’e5perspektivet avviker uppenbarligen fr’e5n den gemene uppfattningen), horoskop (skyttar och lejon passar tydligen ICKE ihop), ’d6ja (ber’f6md ort i ’d6sterbotten), teaterupps’e4ttningar p’e5 Mosebacke, julluncher, konsten att ragga upp kvinnor genom att diskutera h’e4nder samt l’f6ssnus.

D’e5 jag lyfte blicken fr’e5n min Hoegaarden f’f6r att konsultera tiden, visade det sig att jag inte alls skulle vara hemma klockan halv ’e5tta som planerat. Inte alls.

Idag m’e5r jag kanske inte som en prinsessa, men spontana utekv’e4llar ’e4r v’e4rt ett litet lidande.

Okategoriserade

Namnsdag den 15 november

15 november 2006

Idag vill jag ta tillf’e4llet i akt och gratulera mej sj’e4lv p’e5 Jeanette-dagen. Grattis, grattis Jeanette*! Jag ’f6nskar dej (allts’e5 mej) all lycka och massor av dyrbara presenter s’e5 h’e4r p’e5 din (min) bem’e4rkelsedag.

Egentligen hade jag best’e4mt mej f’f6r att helt sluta anv’e4nda mitt riktiga namn h’e4r p’e5 bloggen. Blev s’e5 paranoid d’e5 folk envisades med att googla jeanette och-mitt-efternamn. Samtidigt k’e4ndes det lite sorligt, f’f6r jag tycker ju att mamma och pappa gett mej ganska fina namn. Jeanette Marie. Hmm, om vi g’f6r s’e5 h’e4r: Jeanette anv’e4nds ibland -inte ofta, men d’e5 det ’e4r n’f6dv’e4ndigt- och s’e5 struntar vi i efternamnet. Okej?

*Det slog mej just att det ’e4r lite suspekt att tala om sig sj’e4lv i tredje person.

Okategoriserade

Leverl’e5da MED russin. Urk.

14 november 2006

Jag vill p’e5st’e5 att Astrid Lindgren hade fel. Det ’e4r inte alls s’e5 underbar att vara barn som hon ville ge sken av. Fine, det finns ljuspunkter som julafton, k’e4nslan man fick av Den blomstertid nu kommer p’e5 skolans v’e5rfest, de f’f6rsta sommarlovsdagarna, glass och Muppet Show.

Men samtidigt ’e4r barndomen vansinnigt obekv’e4m. Tjocka strumpbyxor som ’e4r lite f’f6r korta s’e5 det uppst’e5r ett gapp i grenen, m’f6ssor som kliar, opraktiskta handskar d’e5 man g’e5r ut och ska leka i leran, dagis- och skolmorgnar, ’e4ta upp all mat p’e5 tallriken. Sova med ett r’f6tt monster under s’e4ngen (p’e5 dagen f’f6rvandlades han till en leksaksb’e5t), l’e4sa Bamse, ’e4r leverl’e5da MED russin, g’e5 och l’e4gga sig p’e5 kommando och dessutom ta allt busansvar som storasyster.

Och det v’e4rsta av allt: att aldrig f’e5 best’e4mma sj’e4lv. Att vara ett litet barn p’e5minner sannolik om milit’e4rtj’e4nstg’f6ring. Folk styr hela tiden ’f6ver dej och d’e5 du f’f6rs’f6ker kommunicera med bef’e4lhavarna anv’e4nder de endast imperativ. Som liten och snorig fick jag st’e4ndig h’f6ra: ”Peppe, nu ’e4r du n’e4svis igen!”. ”Nu! L’e4gger! Du! Ifr’e5n! Dej! T’e4ndstickorna!”, ”Sitt upp rakt!”, ”Peta inte din syster i ’f6gat!”, ”Ligg l’e5gt!” (n’e4r syrran ch jag blev uppspelta p’e5 gr’e4nsen till det hysteriska), ”Det h’e4r ’e4r sista varningen!”, ”G’f6r dina l’e4xor!” osv

Och don’t even get me started om hur besv’e4rliga ton’e5ren var.

D’e4remot ’e4r det ganska sk’f6nt att vara vuxen. Folk blandar sig mycket mindre i ens angel’e4genheter. T’e4ndstickor KAN vara leksaker. Om man s’e5 har lust kan man ’e4ta glass till frukost, lunch och middag. Om det k’e4nns riktigt motiverat kan man stanna hemma en vanlig tisdag. Prison Break. Egna pengar. Sushilunch. Sex. Dansa natten igenom. Resa sj’e4lv. Strunta i att borsta t’e4nderna p’e5 kv’e4llen ifall man k’e4nner f’f6r det. V’e4lja sina kl’e4der sj’e4lv. Vin. Svara: ”H’f6rdu det ska du ta och skita i” utan att g’e5 indragen veckopeng. Weeds. Morgontidningen och kaffe.

Jag s’e4ger s’e5 h’e4r: barndomen ’e4r rej’e4lt ’f6verskattad.

Okategoriserade

Spyp’e5se, tack.

13 november 2006

Jag l’e4ser. Mycket. Stora kvantiterer av litteratur inneb’e4r att jag bland alla lysande texter och sp’e4nnande historier oundvikligen ocks’e5 st’f6ter p’e5 riktigt, riktigt uselt d’e5liga b’f6cker.

Det v’e4rsta ’e4r att jag f’f6r det mesta bara har mej sj’e4lv att skylla. Jag v’e4ljer, mot b’e4ttre vetande, orov’e4ckande ofta Marian Keynes/Kajsa Ingemarsson chick-lit bara f’f6r att jag tror att jag DEN H’c4R G’c5NGEN kommer att k’e4nna mej lite intellektuellt stimulerad. Typ ”Den h’e4r g’e5ngen kommer jag inte att lista ut slutet p’e5 den 850 sidor l’e5nga boken p’e5 sida 3”. But no. Man beh’f6verinte vara en k’e4rnfysiker f’f6r att ’e4nd’e5 allid g’f6ra det. Tips: De f’e5r varandra.

Trots upprepade besvikelser slutar jag ’e4nd’e5 inte att bestraffa mej sj’e4lv med att ibland k’f6pa typ Denise Rudbergs b’f6cker. Ni vet; ung singel, smart kvinna blir k’e4r i snygg, men sj’e4lvupptagen kille som p’e5 sida 375 s’e5rar henne. V’e5r hj’e4ltinna blir ledsen, g’e5r ner i vikt, skaffar sig en ny frisyt och uppt’e4cker samtidigt att the boy next door egentligen ’e4r hennes mannen i hennes liv. Den d’e4r sn’e4lla, f’f6rnuftiga killen, med bruna ’f6gon, som varit k’e4r i henne sen sjuan, men som hon totalt negligerat. Slutet gott, allting gott. Spyp’e5se, tack.

Folk som skriver s’e5 h’e4r f’f6ruts’e4gbara historier borde bli pryglade. Eller ’e5tminstone sk’e4mmas.

En annan genre som jag haft lite sv’e5rt med ’e4r deckare. Bara i krissituationer, d’e5 inga andra b’f6cker funnits tillg’e4ngliga, har jag modstulet ’f6gnat igenom Henning Mankell och de andra grabbarnas verk. Som en quick fix d’e5 jag m’e5ste l’e4sa. Jag tyv’e4rr har aldrig varit s’e4rskilt imponerad och alltid l’e4tt kunnat l’e4gga ifr’e5n mej b’f6ckerna d’e5 n’e5got annat mer intressant dykt upp (t.ex. morgontidningen).

Sedan gjorde Stieg Larsson entre i mitt liv. Jag l’e4ste ut M’e4n som hatar kvinnor under helgen i Rom och har f’f6r tillf’e4llet lagt tv’e5 tredjedelar av Flickan som lekte med elden bakom mej. Det k’e4nns som om jag vore nyk’e4r. Kan knappt t’e4nka p’e5 n’e5t annat och planerar nitiskt in kvalitetstid d’e5 jag kan vara tillsammans med my precious. Samtidigt fasar jag f’f6r dagen d’e5 det oundvikligen tar slut. F’f6r det g’f6r det alltid, trots att jag f’f6rs’f6ker l’e4sa extra l’e5ngsamt de sista kapitlen.

En biverkning ’e4r tyv’e4rr att Stieg ger mej vansinniga mardr’f6mmar och g’f6r mej mer m’f6rkr’e4dd ’e4n vanligt. Men det ’e4r ett litet pris att betala. Och jag hyllar honom trots mina kallsvettiga n’e4tter.

Okategoriserade

12 november 2006

Pyret drivs till vansinnets brant av de papparazzin som st’e4ndig dokumenterar hennes liv. Inte ens under den traditionella farsdagslunchen fick hon vara ifred.