Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Okategoriserade

Identiteten

22 februari 2010

Vanligtvis brukar Mags och jag skicka såna där äckligt gulliga och kärleksfulla textare åt varandra under dagen. Ibland rings vi till och med. Nu när jag går hemma* håller jag mej från att höra av mej. Jag är nämligen livrädd för att bli den där desperata och uttråkade hemmafrun som ringer och ba:

”Heeej, vad gööör du?”

Magnus:
”Jobbar. Älskling, hade du nåt på hjärtat?”

Hemmafrun Peppe:
”Ville bara säga hur mycket du betyder för mej.”

Magnus:
”Och du för mej, Puss. Puss. Hejdå!”

Hemmafrun:
”Vänta! En sak till… vad gör du?”

Magnus:
”Love, jag är lite upptagen på jobbet. Vi ses ikväll.”

Frugan:
”Meeen… en sak till: vad ska vi äta?”

och så vidare. Ni fattar. Därav hör jag inte alls av mej under dagens lopp. Jag vill inte trigga något underliggande monster som det visar sig att jag inte kan kontrollera.

*nåja, om man ska vara petnoga så sitter jag på redaktionen.

Kalla händer?
Mera hjälpsamhet i Rödbergen

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply Housewife 22 februari 2010 at 10:21

    Låter precis som jag.

  • Reply HannasVirrVarr 22 februari 2010 at 10:37

    Usch, jag vet den känslan. Man vill bara inte bli sån.

  • Reply Peppe 22 februari 2010 at 12:56

    Maria: tur. Skönt.

    Hanna: jag jobbar hårt på att bibehålla min avslappnade coolhet. Det går sådär.

  • Reply Tutt-Lisa 22 februari 2010 at 17:06

    aj vill du int? jag har ingen stolthet alls jag, men blir sen sur då han int hinner tala. damn, där döda man bara några sekunder på hela lååånga dan.

  • Leave a Reply