Okategoriserade

Spädbarn i rosa och ljublått

21 april 2010

Kommer Vidar att bli gay eller få en idetitetskris om jag klär honom i rosa? Varför är det så viktigt att veta om ett spädbarn har snopp eller inte? I dag handlar Alfamamman om färgkoder.

Hur man gör en kvinna stressad
Jeansen

You Might Also Like

12 Comments

  • Reply De kallar mig Skrållan 21 april 2010 at 16:50

    Nä, jag har ju inte barn och ska därför hålla mig passiv i frågor som rör barn men även om jag inte gillar det där supertjejiga och superkilliga ser jag inte att det skulle vara fel att ändå visa med kläderna om det är en tjej eller en kille. Även om spädisar är rätt "könslösa" (kan man säga så utan att det blir fel?) är könet ändå en del av identiteten. Om jag ser en bebis jag tycker är söt är det trevligt att kunna säga "Åh, va söt han är!" till mamman och inte "Men åh va söt den… bebisen… är!" som man får göra annars. Det är ju ändå en person, inte en "den".

    Och om man nu klär sin son i rosa får man ju inte bli sur om folk kommer fram och tror att det är en tjej. En del föräldrar blir det. "Det är en kille!" fräser de om barnet som har halvlångt hår och rosa nagellack. Ursäkta mig, då!

  • Reply Preggo 21 april 2010 at 17:15

    From an artistic point of view, color has a lot of meaning, not just in a sense of masculine or feminine. Color talks of death, marriage, joy and friendship. It's a visual code, like red for don't go and green for go.

    Weather or not to code our children into gender roles is the issue. Pink on a boy can be very manly paired with some black baby vans and little leather jacket, for instance. It only defuses the colors meaning as one of being girlie if we use it on boys. Which personally I think is nice, because pink looks good on men too… The real thing is that unless you dress the boy up in a pink dress, it's not really gender decoding. And with such a radical move, clearly people will think he is a girl… Which may cause some teasing by less 'enlightened' individuals. Which may cause personal distress, which may manifest in the kids developing sense of sexuality later on. We are a sum of our experiences.

    That being said, I plan to dress my boy in all kinds of colors, but style him with a sense of masculinity. It's a neither here nor there decision. One thought out on the basis of knowing he belongs in a society with rules he nor I have absolute control over. I will open up the idea of color, but i won't subject him to needles teasing over an issue he may not yet understand.

    What's more important as an issue in my opinion is not to keep propagating the boys don't cry ideal, and the 'duktig flicka' kind of mentality.

    Beyond that I would say boys and girls have a strong drive to certain things. Pink and princesses and cars and green or blue. You can try as you might to avoid these and give options, but for some weird reason it appeals to the genders. I've seen it happen all the time. It's not a given, but it's also nothing little girls should feel ashamed of or little boys should feel bad for, should they naturally end up being a cliche.

    Clearly I've thought about this a lot. Mainly because as a little girl I wanted to be an individualist and also was encouraged to it. Often though, now in my later years I must admit, I chose blue not because I wanted to but because I was encouraged to. Secretly I really liked pink.

  • Reply puva.ratata.fi 21 april 2010 at 17:56

    jag klär mitt barn i alla regnbågens färger. har märkt att det ofta är svårt eftersom barnkläderna på många ställen är framställda som pojk- eller flickkläder. tycker ofta mera om pojkkläderna… speciellt H&M; sportar med frillor och volanger åt flickorna och bilar och robotar åt pojkarna. det irriterar lite när man skulle vilja ha en fin randig, prickig eller rutig sak från BARNavdelningen. det finns ju andra ställen att handla kläderna på – ofta blir det ställen som Lindex, PoP och så ropar jag in grejer på huuto.net.

    visst klär jag min dotter i klänningar/tunikor också. för jag tycker det är fint – jag klär mig ju själv så också ibland. och än så länge är hon offer för sin mors smak och tycke i klädväg. mors smak och tycke är alltså inte spets och volanger i rosa och vitt utan ja, något annat. jeans och en tröja.

    när hon var alldeles liten fick hon en hel massa kläder i present. stilen varierade, men jag var noga med att hon skulle använda varje plagg åtminstone en gång. det tog mig emot att klä henne i en grisskär sak med puffärmar men likväl hade hon den på sig under en dag. nu när hon är större får vi inga kläder i present längre och jag får välja själv. skönt 🙂

    min ytliga point är att vitt och rosa och ljusa färger som ofta erbjuds små flickor är det mest opraktiska man kan ha på ett litet barn. och dom blir inte rena från alla matfläckar hur man än tvättar.

    jag tror att det är annat (också) än hur man klär barnet som styr hurudan hon/han blir som person, men visst har det en betydelse. jag har ingen erfarenhet, men ifall min dotter var klädd som en söt docka med gulliga klänningar, finns det eventuellt en risk för att hon blir puttenuttad av de vuxna i hennes liv. å andra sidan är hon redan som så här liten så väldigt rättfram, ja nästan framfusig, modig och initiativrik att det gäller att bara uppmuntra dessa kvaliteter på alla vis. undrar just om jag kan bidra till det genom hennes klädsel? är inte helt säker.

  • Reply Sara 21 april 2010 at 18:43

    vi har gladeligen handlat en hel del rosa & rött åt pojken, och naturligtvis tar många föräldrar i parken för givet att det är en flicka. trots en i övrigt killig outfit övertygar ofta en rosa halsduk eller ett par röda skor många om att det MÅSTE vara en tjej.

    valet av färg motiveras främst med att jag tycker att mörkblått och mörkgrått är så trååååååkigt!

  • Reply Anonym 21 april 2010 at 19:23

    Äch i så fall, för vi kör nog alla färger som finns på Aaron och han värkar då inte lida nämnvärt,om han nu skulle bli gay så beror det förhoppningsvis på annat än färgvalet på kläderna när han ännu bara var en liten knodd.

    //Erica

  • Reply soxxy 21 april 2010 at 19:25

    Varje gång jag skall handla kläder åt någon kompis barn stör jag mig på att alla flickkläder är rosa och pojkläder blå, och senast jag kollade igenom Lindex sortiment blev jag nästan fittig över att det bara fanns pojk-Tshirts med coola tryck som rockband logon. Betyder det att flickebarn inte borde ha en ACDC tisha för hon är flicka och kommer ändå bara att digga Lady Gaga…

  • Reply puva.ratata.fi 21 april 2010 at 19:43

    p.s. om man gillar rosa, spets och volanger tycker jag förstås det är helt okej. jag tycker man ska få klä sina små barn precis som man önskar.

  • Reply Peppe 21 april 2010 at 19:49

    Det gläder mej att ni orkar kommentera så utförligt och smart. Tack!

    återkommer med kommentarer till kommentarerna när jag vilat lite.

  • Reply jooles.ratata.fi 21 april 2010 at 20:08

    Min bror fick ärva mina ljusröda kläder samt andra flickiga färger. Han hävdar att han fick "traumor" av det och att det är därför han nu klär sig i enbart svart och lyssnar på metal… 😛

    Vet int hur allvarligt menat det var, men balans är bra skulle jag säga. O se till att ifall man skaffar flera barn att ge dom också "egna" kläder.

    Själv tänker jag köra med rock-mentalitet på eventuella barn + rosa o allt skoj. Älskar kläder för mycket för att låta det könsroller sätta gränser, åt båda hållen!

  • Reply a 21 april 2010 at 21:53

    Det är bra att någon ifrågasätter de oskrivna blått-rosa-reglerna. Kom att tänka på Korvasbloggen, vet inte om du känner till den. Han skrev om något liknande här: http://blogg.aftonbladet.se/korvasson/2008/10/1000330

  • Reply A 22 april 2010 at 08:22

    Jag tycker också att barnkläderna skulle få vara helt enkelt "bara barnkläder" – utan någon specifik flick- eller pojkstämpel, detta utan att vara typiska neutrala vi-vill-få-fler-barn-och-vågar-inte-köpa-ljusrött-eller-blått-därför-köper-vi-trista-gulgröna-kläder.

    Ju äldre barnen blir desto värre tror jag det blir med det här. På hyllorna för större barnkläder är det ju nog mest blåa kläder med robotar (alternativt svarta med dödsskallar) och ljusröda, tajta med Hello Kitty…

    Personligen gillar jag glada kläder i klara färger (varför måste alla babykläder vara i pastell?). Gärna randigt eller prickigt. Jag är ändå inte militant i min åsikt, utan tycker att man kan ha lite blandat (så vår dotter har nog också ljusrött och -blått).

    Om man orkar, kan, har tid eller annars bara lust kan man ju sy själv (eller ha någon annan att sy åt en). Det finns nämligen ganska trevliga barntyger på nätet, t.ex. på http://www.ikasyr.fi och http://www.myllymuksut.com. Om man vill bli inspirerad lönar det sig att gå in på bloggen http://ruttu-nuttu.blogspot.com/ – jättefina kläder sydda av en mamma (kläderna dock inte till salu).

  • Reply Ninde 22 april 2010 at 14:03

    Har frågat Storasyster om just det där med färger på barn. Vet att hon haft någon slags policy att färgblanda tidigare som hon nu övergivit delvis. (Hon har en pojke sedan tidigare o en liten tjej född förra året.)Hon säger sig ha ledsnat på att folk automatiskt utgår ifrån att babyn är en kille om de inte vet och barnet har "neutrala" kläder. Som om det vore ljusår värre att missta en liten kille för att vara en liten tjej än tvärtom…

  • Leave a Reply