Okategoriserade

Lattemammor

27 november 2010

Linna Johansson skriver att hon inte är speciellt förtjust i Robyn och DN:s Nanushka Yeaman nämner i en recension att det antagligen beror på att Linna är en lattemamma.

Ibland upplever jag att man som mamma buntas ihop med alla andra kvinnor som fött barn. Man får liksom en gemensam identitet. Om man dessutom bor i stan blir man per automatik en lattemamma. Jag är inte helt säker på hur, men att vara lattemamma är någonting lite skamligt och provocerande. Kanske för att mammor ska ha vett nog att stanna hemma och leka med sina barn istället för att vara i vägen för hederligt arbetande folk ute på stan? Vad vet jag.
 
Själv tycker jag att Robyn är bra, dricker mitt kaffe svart och jobbar dessutom nuförtiden, men jag är ändå nyfiken på vad ni tycker om lattemammor. Eller: hur skulle ni definiera en lattemamma?

Är du det?

Bloggtipset:
Blogglistan

You Might Also Like

19 Comments

  • Reply Anonym 27 november 2010 at 14:44

    jag är inte säker på att jag vet vad ordet betyder, men för mig är en lattemamma den som hämtar bröd från bageriet om morgnarna. alltså en som njuter av livets goda materiella ting, lite sådär skamligt. i motsats bonden paavo. för mig är en lattemamma nåt positivt, jag föreställer mig att en lattemamma tar väl hand om sina barn, men på ett avslappnat sätt. alltså en lattemamma stressar inte med att försöka hitta den bästa uppfostringsmetoden, hon vet att det blir bra ändå.

  • Reply josch 27 november 2010 at 14:58

    ordet "lattemamma" för mina tankar till sådär lite trista, traditionella och konservativa citymammor som gärna shoppar, gymmar och lever exklusivt men som inte riktigt kan "släppa loss".

  • Reply puva 27 november 2010 at 17:01

    jag vet inte riktigt vad ordet lattemamma enligt någon urban uppslagsbok syftar på. själv tror jag att en lattemamma är en citymorsa som tillbringar sin lediga tid med att shoppa och promenera runt på stan med sin barnvagn. det här i sig är tydligen provocerande nog för att det ska uppstå en sån här benämning. jag vet inte vad det är som är så obeskrivligt störande med att rulla sin barnvagn på stan, stanna på ett kafé, beställa en bagel och caffè latte och snarvla en stund med en kompis i samma situation.

    är det en burberryhalsduk, peak performance-jacka, äkta UGGs och en trendig barnvagn som krävs för att man ska passa in under epitetet lattemamma? för det är något i min beskrivning som saknas. jag känner mig nämligen inte som en lattemamma trots att jag gillar latte och har tillbringat en hel del tid på kafé med mina vänner då när barnen var bebisar.

    någon jämställde lattemamma-begreppet med det engelska yummy mummy. alltså ung, hot mamma.

    kanske det är därför jag inte känner att jag passar in.

  • Reply Sara 27 november 2010 at 18:50

    hmmm, jag accossierar en lattemorsa med en mamma som hänger mycket på stan med sin bebis, så A) det måste alltså vara en kvinna som bor i stan B) hon kan bara ha en unge att släpa på C) hon tycker förmodligen att det är tråkigt elr rent av skrämmande att vara "bara hemma" och hänger därför ute bland folk mest hela tiden. hon är nog vidare en såndär som alltid har en välfylld SKÖTVÄSKA hängande på vagnen, eftersom blöjbyten, matning och allt sånt sker på stan.

    hälsar hon som inte ens äger en riktig skötväska och aldrig någonsin släpar med någondera barnet på stan.

  • Reply Sara 27 november 2010 at 18:52

    p.s. hur fanken stavar man egentligen assåssieeerar???

  • Reply Linda 27 november 2010 at 20:17

    En lattemamma, som struntar i den negativa klangen, anmäler sig! Jag tycker jag kvalar eftersom jag bor i stan, ofta promenerar runt i centrum med min baby och gärna lunchar med mina likaledes föräldralediga vänner. Samt dricker mängder med kaffe, både som latte, mocha och cappuccino och helt vanligt svart! Däremot shoppar jag inte speciellt mycket och äger ingen särskild sktväska utan klämmer ner några extra blöjor i min vanliga väska bara.

  • Reply puva 27 november 2010 at 21:43

    då passar jag in på alla Saras krav utom C, eftersom jag förutom att hänga på stan tillbringade Parvelns babytid hemma, hos vänner, hos far- och morföräldrar, på skogspromenad eller nåt annat. men om man en gång i veckan går på stan med sin bebis får man väl ta risken att bli uppfattad som lattemamma då. det är inte världens allvarligaste sak tycker jag. säkert uppfattas jag som en hel massa som jag inte identifierar mig själv med. jag är också finlandssvensk men har aldrig ansökt om fondunderstöd, heter nånting finskt i efternamn och kunde inte en enda snapsvisa förrän jag började på universitetet, vilket förvånar sådana som har den fasta uppfattningen om att finlandssvenskar är bättre folk. och så vidare.

  • Reply Peppe 28 november 2010 at 06:46

    Anonym: det är kanske just den tolkningen av en lattemamma som provocerar folk. Har man fått barn ska man fokusera på dem till 120% och inte njuta av livet.

    Josch: lite överklass, stela typer?

    Puva: jag känner ofta att jag är i vägen då jag skuffar Vid i sin barnvagn på stan. Undrar om Magnus och andra pappor käner samma sak nu när han sköter lejonparten av skuffandet.

    Sara: jag har också problem med den där skötväskan. Eller jag har ingen ingen och är alltid tvungen att låna grejer. Associerar?

    Linda: men så är du också en särdeles cool (tvåbarns)mamma.

    Puva: kanske mammor bara borde ta lattemamma-yttrycket tillbaka och vägra att se dte som något skamligt, utan istället göra det till en hedersbenämning?

  • Reply Sebastian 28 november 2010 at 08:53

    Det finns lattemammor och lattemammor. Och sen finns det lattemammor.

    Det är allt jag har att säga om saken medan jag flaxar meningsfullt med ögonbrynen!

  • Reply daddy-O 28 november 2010 at 11:30

    Jag måste nog medge att jag är… lattepappa?

  • Reply Helena S. 28 november 2010 at 13:35

    Lattemammor har ju säkert alltid funnits. Minns hur mamma klagade på en ytligt bekant som aldrig var hemma och släpade ungarna från kaffebord till kaffebord dagarna i ända. Visst, det var ju tidigt 80-tal och man var i en Österbottnisk by, så fråga om Latte var det ju aldrig men uppfattningen om provokation fanns då med fast skvalpet i koppen var hederligt bryggkaffe. Säkert är det lite irriterande för arbetande medborgare att se mammor sitta i lugn och ro och chitchatta när man själv stressar iväg till jobbet men det kan ju faktiskt bli trist i längden att sitta hemma med en baby som enda diskussionspartner. Själv tycker jag om att ha saker att göra och om att träffa vänner över en kaffe. Bebisprat blir det ofta men man är ju fortfarande främst en individ och jag har medvetet tagit lite avstånd ifrån såna mammor som jag inte har annat gemensamt med än att vi båda fött barn och torkar rumpa. Nå, hinner hursomhelst inte sitta och sörpla så ofta som jag har lust med. Ja alltså, lattemamma i mina ögon e väl en såndär som sitter med andra mammor å dricker kaffe å pratar bebis.  Antar jag. Äh, vad vet jag. Utrycket klingar ju definitivt negativt så tvivlar på att nån vill kalla sig lattemamma. Tycker vi begraver detdär ordet innan det hamnar i SAOL! Försent?  

  • Reply Helena S. 28 november 2010 at 13:44

    Men jo, glömde ju att säga att min Lattemamma nog gör allt ovannämnda men iklädd dyra plagg och dito på bebis. Hon har säkert också en sådandär automatisk vagga.

  • Reply Anonym 28 november 2010 at 19:17

    Hehe, jag är/var nog säkert så långt från en lattemamma man kan komma. Dricker inget koffein alls, har haft barn som avskyr vagnar vilket betyder att de från ett år gått själva, undvikit barn+shopping som pesten samt aldrig ägt en skötväska. Fast för mig har lattemamma ingen dålig klang, det är väl karriärskvinnor som fått barn och vill hålla kvar lite socialt umgänge.
    Ida

  • Reply morzan.ratata.fi 28 november 2010 at 21:24

    Haha, då jag läser dethär så passar jag väl in på en lattemamma ut i fingerspetsarna. Men jag är stolt över och njuter för fullt av det.

    Nu då jag är hemma med andra och troligtvis sista barnet tycker jag att jag har all rätt att göra precis vad jag tycker, utan att någon har det minsta att säga till om det. Älskar att träffa vänner på lunch, brunch eller kaffe, antingen hemma eller på stan. Vi testar olika recept på varann, men för det mesta diskuteras barnen ganska kort och sen "snarvlar" vi om annat. Så håller jag på med inredning och säljer och köper mycket på loppis och huuto. Så går jag med UGGs och Sorels och äger peak-kläder och går på yoga och gym. Förstås skuffar jag på en Bugaboo. Barnen kläs i po.p, småfolk, me&I; m.m.

    Njuter av att för en gångs skull ha tid att ge hemmet och barnen, även om den äldre är på dagis några korta dagar i veckan. Då han kommer hem spelar och bakar vi mycket så inte drar jag nu ut honom på stan heller.

    Men folk som skulle kalla mig lattemamma med negativ klang ser ju inte allt det andra jag gör, såsom spenderar hela sommaren ute i skärgården utan nästan några som helst bekvämligheter, förstås osminkad iklädd mestadels gummistövlar och kläder nerklottade med fiskfjäll och målfärg. Eller det som jag gör då jag inte är hemma med barnen, dvs jobbar som en stressad läkare på ett sjukhus och som vid sidan bedriver även forskning. Doktorerade gjorde jag redan som 25-åring. Hemma med man och vänner diskuteras ofta nyheter och t.ex. politik, religion, sexuella läggningar och samhället i allmänhet. Så dagens "lattemammor" är nog inte så ensidiga som det låter, folk ser nu bara det dom (inte) vill se.

  • Reply Anonym 28 november 2010 at 21:34

    Men vadå, jag undrar över en sak. Jag är en sådan som alltid har gått på cafeer, ofta och suttit länge. Nu har jag ett barn går även nu ofta på cafee, dricker min kaffe äter min bulle, enda som ändrat är att jag har en liten kille i vagn med. Och jag hoppas att jag inte sätts i ett visst fack bara för att jag råkar ha en vagn med.

  • Reply Peppe 29 november 2010 at 07:15

    Basse: just det!

    daddy-O: bra!

    Helena: det stämmer nog det där att mammor alltid sökt sällskap.

    Ida: bra sagt: "det är väl karriärskvinnor som fått barn och vill hålla kvar lite socialt umgänge."

    Morzan: jag tror att jag ska använda mig av ditt svar på min andra blogg. Poängen att mammor oftast är mer än bara mammor är enkelt, men sjukt bra.

    Anonym: människor älskar att sätta varandra i fack, det gör väl livet lättare, så det finns nog tyvärr en risk att du uppfattas som en lattemamma.

  • Reply Anonym 29 november 2010 at 07:46

    Jag ser ingen värdering i begreppet "lattemamma" Det vimlar av sådana här i Göteborg. Mammor med barnvagnar på caféer. Inget fel i det ju, att umgås när man är barnledig. Tvärtom. Men…det kan bli vääldigt trångt på café med många barnvagnar.
    Men latta (verb?) på ni mammor bara. Jag kryssar gärna mellan er och vagnarna med mitt skvimpande kaffe (svart)

  • Reply De kallar mig Skrållan 29 november 2010 at 15:35

    Jag associerar (säkert "felaktigt") lattemammor till storstad (Stockholm) och den speciella typen av mammor som finns där men inte i Växjö – de med långt perfekt hår i eleganta hästsvansar, smala och snygga, i läckra men ändå värdiga kläder och alltid välsminkade. I Växjö är de flesta mammor tjocka, har fult hår, inget smink, jeans med resår i midjan och är således inga lattemammor. De vet antagligen inte ens vad "latte" är.

    Lattepappor är förresten lite hippa pappor med markerade glasögon, fjällrävenjacka som de köpt på second hand och två år gammal Audi A6 kombi. Jobbar ofta med något inom "media".

  • Reply Peppe 29 november 2010 at 15:46

    Anonym: tack! Uppskattar mycket att en som inte är förälder deltar i diskussionen.

    Skrållan: strålande definition av papporna!!

  • Leave a Reply