Okategoriserade

Bloggen och verkligheten

30 mars 2011

I dag träffade jag också den här vackra kvinnan som för tillfället håller en bloggpaus*. Amanda sade att hon delvis tagit en paus från bloggvärlden för hon tycker att det är lite tröttsamt att läsa om filtrerade verkligheter och endast folks charmiga svagheter. 

Också Karin har trappat ner på bloggandet och satsar nu på helt bloggfria veckoslut.

Själv känner jag stundvis en enorm trötthet på mig själv. Jag tycker fruktansvärt mycket om att skriva blogg och lika mycket om att läsa vad ni tycker, men ibland är jag bara så sjukt trött på min egen blogg.

*jag gjorde också en spontan intervju med henne. Den dyker upp på nya Papper.fi nästa vecka.

Om delad sorg
Bildbloggen

You Might Also Like

16 Comments

  • Reply Anonym 30 mars 2011 at 18:31

    man börjar nog fundera på bloggen som format när du skriver sådär. Linn på mamas got the magic har ju också skrivit att hon är så trött ibland. är det så att en blogg har en viss livslängd och sen är det dags för nya bloggare att ta över? eller är det bloggarna som är på väg att tappa i popularitet?

  • Reply Peppe 30 mars 2011 at 18:35

    eller kanske vi som skriver blogg är helt vanliga människor som är inspirerande ibland och trötta andra dagar.

  • Reply AnnaK 30 mars 2011 at 19:09

    Jag tycker att bloggar som är ärliga känns intressanta att läsa. Bloggar som bara handlar om myspys och fina grejer intresserar mig inte alls. Fast alla får ju skirva om det dom vill på sin egen blogg. Jag funderar att skriva ett inlägg om religion eller bluff efter vår Dubai resa, men vet inte riktigt om jag vågar..

  • Reply Pia 30 mars 2011 at 19:48

    Ja vad ska man göra? bara ta en paus eller göra slut? jag tvekar varje dag nu.

  • Reply popcorn 30 mars 2011 at 19:59

    Hälsa Amanda nästa gång du ser henne att hon har klippt sig riktigt snyggt. Jag tror hon behöver höra det, hon skriver (skrev?) ofta att hon har hårkriser.

  • Reply Minna 30 mars 2011 at 20:43

    Vet inte om jag ska säga det eller ej, men det var faktiskt jääävligt skönt med lång paus. Men visst sku det bli konstigt att inte kunna titta in här…

  • Reply Anonym 30 mars 2011 at 21:58

    Dra din egen gräns. Vem kan klaga? Ge det man känner sej bekväm att ge. Dra andan emellan. Man måste inte alltid vara en offentlig person. H. Du vet vems mamma.

  • Reply Lena 31 mars 2011 at 04:05

    Jag kan bara blogga när jag allt runtomkring mig i övrigt är stabilt. Så fort det börjar ske förändringar kan jag inte längre få till något bra på bloggen och då slutar jag. Känns inte bra att krysta fram inlägg.

    Har slutat blogga tre gånger, senast i förrgår. Och det är sjukt skönt varje gång. Befriande. Om ett halvår eller så, när läget stabiliserats igen, börjar jag åter att skriva om jag känner mig själv rätt.

    Men DU ska INTE sluta. Det var det dummaste jag har hört.

  • Reply Peppe 31 mars 2011 at 08:34

    AnnaK. Ja, skriv, jag är superintresserad.

    Pia: jag vet känslan.

    Popcorn: det ska jag sannerligen göra, hennes hår var jättesnyggt också i riktiga livet.

    Minna: jag tar en semesterpaus i maj, det får räcka.

    Hemliga mamman B: tack och kram.

    Lena: jag förstår precis vad du menar.

  • Reply Lurkeslurk 31 mars 2011 at 09:39

    Har du funderat på att ändra koncept? Blogga mera sällan, som en kolumn, en gång i veckan eller så och mera genomtänkt om något tema än bara "det här har jag gjort idag"?

    En av mina favoritsidor – TomatoNation – har det konceptet. Hon skriver en kolumn varje vecka, så har hon en rådgivningsspalt(!): The Vine och i den kör hon dessutom en "Ask the Readers" regelbundet. Plus att hon emellanåt skriver recensioner, skönlitterärt, om baseball… you name it.

  • Reply Fager Dam 31 mars 2011 at 09:53

    Jag vet inte det där med ärlig. Jag skrev länge dagbok, och försökte vara såååå ärlig och djuplodande osv.

    Men på något sätt utvecklade jag en "dagbokspersonlighet" som jag blev jättetrött på. Och slutade helt med dagboken. Det kändes jätteskönt och befriande.

    Nu när jag ser på dagböckerna i efterhand så är de, trots alla försök till ärlighet precis lika mycket "friserad verklighet" som min blogg. Men med den skillnaden att jag i dagboken mest skriver om vad som är dåligt och gnäller massor.

    Då känns det mycket friskare att ha en blogg som bara handlar om positiva saker, som peppar mig och påminner mig om allt bra i mitt liv dom dagar jag helst bara skulle sura och gnälla.

  • Reply Bakpappa 31 mars 2011 at 13:12

    Jag tror bloggar blir till en last där i nåt skede efter att man känner man måste skriva…

    Sen förstår jag inte riktigt vad som är jobbigt med att skriva om eldfängda ämnen. Om man står för det man tycker, så är det väl inte så komplicerat? Man skall bara komma ihåg att det finns en viss procent idioter och sedan de som inte delar ens åsikt. Och det är faktiskt helt ok att vara av olika åsikt, t.o.m. önskvärt.

  • Reply Fager Dam 31 mars 2011 at 13:55

    @bakpappan: det är jobbigt att skriva om svåra ämnen om man inte är riktigt säker på sin åsikt. Om man inte vet vad man ska tycka.

  • Reply muminmamman 31 mars 2011 at 14:14

    Jag tycker precis som Fager Dam.
    Jag vet att min blogg visar en filtrerad verklighet, för jag har inte lust att dokumentera vardagens tråkiga stunder, de finns ändå där, det är det roliga och positiva i livet man vill dela med sig. En (ickekommersiell) bloggare skriver väl främst för sin egens skull? Ingen är tvingad att läsa!

  • Reply Peppe 31 mars 2011 at 15:42

    Lurk: ska fundera på det. Låter mycket vettigt.

    Fager Dam: mycket insiktsfullt och smart. Känner väl igen mig där.

  • Reply hemmahannah.papper.fi 1 april 2011 at 08:10

    Det är en knepig balansgång. Å ena sidan vill man ge en rättvis bild av sig själv – å andra sidan tvivlar jag på att en slaskhinks kind of-blogg inte ger läsaren så himla mycket i längden.

  • Leave a Reply