Okategoriserade

Det här tänkte jag på idag

14 augusti 2011

För en tid sedan pratade jag med en tvåbarnsmamma som menade att hon bestämt sig för att ta hand om allt hushållsarbete och barnaskötsel eftersom hon helt enkelt inte orkade bråka om jämställdhetsgrejer med sin man. Hon sade att hon hellre levde ojämställt än grälade sig fram till dålig stämning och till slut kanske skilsmässa.

Jag har funderat mycket på det hon sade. För mig skulle det vara svårt att leva med någon som anser att hans tid är viktigare än min och som hellre överlät alla tidiga morgnar och dammsugning till mig eftersom han tycker att det är skönare att sova eller kolla på tv eller dricka öl med sina polare.

Å andra sidan händer det antagligen att folk blir kära i varandra innan de hållit den där intervjun  om sin blivande partners inställning till jämställdhet och rättvist liv tillsammans. Och vad gör man om man plötsligt blir gravid*? Tvingar snubben att få nya värderingar? Eller bara står sitt kast, ligger i sängen man själv bäddat och biter ihop?

I dag har jag alltså funderat på hur mycket man ska kompromissa för kärlekens skull. Har inget svar. Bara funderat.

*typ kör med ”säkra peridoer” och simsalabim så har en baby i magen!

Bokklubb på tisdagen
Förändringen

You Might Also Like

21 Comments

  • Reply Michaela 14 augusti 2011 at 20:37

    Nu ska min trötta hjärna försöka uttrycka sig vettigt.

    Jag ser inte jämnställdhet som att alla gör allting lika mycket eller satsar lika tid på allt, utan mera som att båda hjälps åt, stöder varann och är deltagande. Det finns så mycket olika typers människor. Jag är en sån typ som sällan kan koppla av, speciellt om det finns nåt att göra, det snurrar hela tiden i huvudet. Min man är bra på att koppla av. Jag är morgonmänniska, han kvälls.

    Och fast vi nu inte har det jämställt med två små barn, jag är projektledarn och han pengasökaren, så kan jag på inget vis påstå att jag inte sku ha vetat att det sku vara såhär. Han har alltid varit sån till typen och jag sån som jag är. Och det är nåt jag tycker att är viktigt att också komma ihåg, för man kan inte sen mittiallt förvänta sig massa mera av en annan, det tror jag leder till ännu mera skilsmässor. Men det var väl precis vad du skrev. Min trötta hjärna ja.

    Och jag förstår nog helt din bekantas tankegång. Ibland är det nog bara lättare och bättre för alla att inte gräla om minsta lilla sak utan istället själv tömma diskmaskinen och hoppas den andra sen gör nåt annat.

    Så mitt svar är tudelat. Lite bita ihop och inte låtsas bli totalt överraskad och sen helt enkelt lämna hemmet och barnen åt mannen för en tid, då förändras nog säkert hans syn på saker också.

  • Reply Lo 14 augusti 2011 at 20:51

    Det är ganska stor skillnad på om han dricker öl i soffan eller om han tvättar bilen, skruvar upp hyllor eller något annat så kallat manligt. Dvs ojämställt på så vis att kvinnan gör den "kvinnliga" och mannen det "manliga", men jämställt om man räknar att båda engagerar sig i familjens olika sysslor. Och om båda är nöjda är det fint, som jag ser det. I vår lilla familj blandar vi ganska friskt, men det är för att detär så det funkar bäst hos oss.

  • Reply Linda 14 augusti 2011 at 21:06

    Jag tycker man kan se det som så, att det finns en viss mängd arbete som krävs för att få Företaget Familjen Ab att gå runt. Hur man delar upp sysslorna är inte så viktigt, bara bördan är ungefär lika stor mellan parterna. Och så får man ta ett utvecklingssamtal nu och då och kolla att parterna fortfarande är nöjda och se vad som kunde göras bättre eller annorlunda. Något sånt.

  • Reply stellasstyle 14 augusti 2011 at 21:45

    alltså. som du säger, det var ju knappast nån intervju innan man bestämde sig för att bli ihop, men.
    Min kille är uppvuxen the italian way, dvs mamma gör ALLT. Hon jobbade heltid och lördagarna ägnade hon sig åt att städa, lagade alla måltider, tvättade, städade osv, och en del av min kille (mest när han är på dåligt humör) tycker att så ska det vara nu med, men sen är han ju ihop med mig, som växte upp i ett relativt jämställt hem och det krockar ju rätt mycket. Men, han är ändå den som tar flest iniativ till att städa, han dammsuger jätteofta, tar nästan alltid ut soporna osv. Jag diskar mest, lagar mest mat, tvättar. Min kille betalar också dubbelt så mycket i hyra som jag, jobbar minst 50 timmar i veckan, när jag pluggar på distans. Nu blev det jättelångt, men jag har nog mest bestämt mig för att man kan tjata ihjäl sig om man nu inte är ihop med en kille/tjej som tycker att man ska dela prick lika, eller så kan man (jag) välja vad som är viktigt att tjafsa om, och så länge man (jag) är nöjd med att det är lite ojämnt ibland, ja, då är det ok. Det jag tycker är värst med det hela är ojämna löner-grejen. men det är en helt annan story… har jag ens svarat på din fråga eller bara babblat på nu?

  • Reply Anonym 14 augusti 2011 at 22:03

    Det vore fantastiskt att kunna "utlokalisera" en del av arbetsbördan, typ åtminstone ha diskmaskin men helst också städhjälp… Då skulle man inte behöva ta konflikterna utan istället betala bort dem.. och äta mera ute..

  • Reply E 14 augusti 2011 at 22:08

    Som dom andra som kommenterat är jag nog inne på att värdesätta det var och en gör, utan att nödvändigtvis kräva att båda gör allt enligt ett millimeterrättvist minutschema. Men det bygger ju på att båda ändå tar ansvar och bryr sig om att familjelivet ska fungera – och på att man säger ifrån om man börjar känna sig minsta lilla utnyttjad eller utsliten.

  • Reply Maria 14 augusti 2011 at 23:40

    Huvudsaken att man är sjyssta mot varandra och vill varandra väl, det är ju ändå därför som man är tillsammans.

    Jag tänker att det där mannen som du beskriver tar en stor risk, ett tu tre så tröttnar hans fru och träffar någon annan som behandlar henne bättre och tvättar sina skitiga kalsonger själv.

  • Reply Lotta 15 augusti 2011 at 08:28

    Peppe och Linda, håller med er.
    Har svårt att se att den man jag skulle vilja ha barn med (= "the one"), inte skulle förstå att det är bättre för oss alla att leva i en jämställd värld. förstås vill ingen vara nazi och ha en lista med exakta minuter hur känge den ena gjort ngn uppgift, och hur länge den andra, men att verkligen låta bli att dela upp arbetet, känns väldigt främmande för mig.

  • Reply Peppe 15 augusti 2011 at 09:28

    Michaela: jag förstår vad du menar. Och jag har verkligen ingen rätt att komma och säga hur ni ska leva era liv. Jag tycker bara att du förtjänar lika mycket vila och fritid som din man.

    Lo: håller med dig om att det är helt oviktigt vem som gör vad. För mig betyder inte jämställdhet att männen gör det som traditionellt är kvinnogöra och tvärtom. Däremot tycker jag att det finns en skillnad på att kvittera hela årets tvätt eller nattvak genom att byta däck på bilen två gånger om året. Men ni lever helt klart inte så.

    Linda: exakt så! Bar formulerat. Önskar att jag var lika bra på att uttrycka mig som du.

    Stella: tack för långt svar! Och jag tycker att du låter både nöjd och vettig. Ibland är det ju dessutom så att den ena sköter lite mer av hushållet och den andra tar över några år senare. Om man nu tänker tillbringa resten av sina liv tillsammans och litar på varandra så går det säkert jämt ut. Speciellt om man ibland har de där utvecklingssamtalen som Linda nämnde.

    E: sant, man måste våga säga ifrån. Det är uu också väldigt lätt att man bara faller in i gamla rutinert och inte riktigt orkar ta itu med det där samtalet.

    Maria: det tänkte jag också genast. Fattar han hur bra han har det och att hans hustru kanske en dag märker att hon förtjänar bättre än så här.

    Lotta: samma här. Lite som Maria skrev, man vill ju att den man lever med ska vara sjysst mot en. På samma sätt som man vill att ens partner ska ha det så bar som möjligt vill man att han/hon ska känna samma sak mot en själv.

  • Reply Hanna 15 augusti 2011 at 10:03

    När vi först flyttade ihop, unga och dumma så hade jag förstås den bilden att vi skulle dela på alla hemsysslor 50/50, för så har det varit i mitt föräldrahem, min mamma är stenhård feminist. Min Fästman har dock vuxit upp med en städgalen hemmamamma som dragit det tyngre lasset. Så han hade ju förstås mera den bilden av hur det fungerar. Detta ledde till katastrof, jag gnällde och tjatade i ett, och efter ett och ett halvt år flyttade vi isär. Efter att min Fästman bott själv i två pår gjorde vi ett nytt försök och det har gått så mycket bättre. Han gör nog fortfarande mindre än jag, men har gör och han uppskattar stort när jag gör. Jag gnäller och klagar inte längre, det får MIG bara att må dåligt och min sambo blir irriterad. Jag vet inte om vi är totalt jämställda men i alla fall är vi båda mycket lyckliga och nöjda och det är väl huvudsaken!? En annan sak är ju sen hur det bli när man en dag får barn. Men månne det inte också fixar sig med rätt inställning och lite välvilja!

  • Reply smilla.ratata.fi 15 augusti 2011 at 10:51

    Håller helt med dig, Peppe, det skulle kännas omöjligt för mig att leva med någon som skulle anse att hans tid är viktigare än min eller att min upgift är att leda hemmaarbetet som projekt sett. Att nog snällt göra det tillsagda, men räkna med att jag drar upp riktlinjerna, på grund av någon hemlig kvinnokod bara jag är i besittning av.

  • Reply Helena Bergendahl 15 augusti 2011 at 11:14

    Man vill ju gärna ha en lösning, en formel liksom, men det finns ju inte riktigt, bara ett ständigt försökande.
    Att kompromissa är ju såklart bra, men om man bara kompromissar hela tiden så kommer man till slut att känna sig som att man går runt med ett strypkoppel och då vill man bara rymma. Och ju mer man vill rymma desto hårdare sitter kopplet. Det slutar aldrig bra det heller. Jag har ingen lösning mer än att det är kul om man kan byta roller lite med varandra, så man inte fastnar i den som alltid gnäller eller alltid städar. Man kanske t o m ska vara helt orationell och göra saker om man inte kan och inte är så bra på bara för att prova. Den värsta fällan av alla är "martyrmamman". Då gör man allt och kan inte lämna ifrån sig en mm för det blir ändå inte gjort riktigt. Och så blir man bitter. Finns en på varje arbetsplats.

  • Reply cruella 15 augusti 2011 at 11:27

    Hon som skrev/sa att hon hellre gör allt hemma än tjatar ihjäl sig på sin man – vilka sidor hos honom gillar hon egentligen fortfarande? Det är så ytterligt respektlöst att inte SE, åtminstone i teorin, att bådas tid är lika mycket värd. Praktiken kan strula till sig mellan varven, livet och arbetet ser sällan likadant ut från vecka till vecka, år till år.

    Kär/förälskad/förtrollad kan man bli i och av i stort sett vem som helst. Men därifrån till att bilda familj är det långt. Man kan raljera över en tänkt intervjusituation där man känner varandra på pulsen i viktiga frågor, men i själva verket är det ju just det man gör/borde göra. Främlingsfientliga åsikter skulle väl ingen ha överseende med som inte själv delar sådana värderingar? Och att kass syn på jämställdhet skulle komma som en överraskning efter hand tror jag inte på.

  • Reply Malin 15 augusti 2011 at 12:20

    Det är hemskt när det verkligen handlar om att man inte tycker att den andras tid är lika mycket värd som ens egen. Men det handlar inte alltid om det.

    Att ha samma syn på något i teorin gör inte att det fungerar friktionsfritt i praktiken. Det kan lika gärna vara frågan om att man har helt olika syn på hur saker skall göras, hur noga saker skall göras och när de skall göras.(Jag känner kvinnor som gör allt hemma eftersom de inte kan backa från att det skall göras på deras sätt. Som bara beklagar sig så fort mannen försöker göra sin del och himlar sig över att han är så DÅLIG på att utföra den enklaste syssla. Det är klart att det fortsätter att vara orättvist då också, men det är verkligen inte bara den enas fel, utan bådas) Hos oss vet jag att det inte är någon slags ovilja till rättvisa eller förlegad kvinnosyn som ligger i grunden för våra hushållsarbetsdiskussioner, utan helt enkelt våra olika krav på hur städat vi skall ha det här hemma för att trivas. Skulle jag dö skulle det antagligen vara mycket mycket råddigare här hemma och familjen skulle överleva hur bra som helst ändå.

  • Reply Peppe 15 augusti 2011 at 13:27

    Hanna: så smart av er att flytta isär så att båda själva måste uppleva hur det är att ta hand om ett hushåll. och roligt att höra att det går bra nu.

    Smilla: ja herregud så jag hatar projektledarrollen i hemmet. det finns så mycket annat viktigt och kreativt att tänka på.

    Helena B: jag tror att du har rätt. Kompromissar man tillräckligt länge blir man bitter till slut och då förlorar man ju dubbelt. Gör allt jobb och mår illa av bitterhet.

    Malin: jag fattar precis vad du menar. Man är ju oftast två i en relation och folk har olika uppfattningar om hur ett hushåll ska skötas. Det gäller väl bara att försöka mötas nånstans så att båda är nöjda med livet.

  • Reply Susanna 16 augusti 2011 at 13:51

    Viktiga saker att fundera kring! Ditt inlägg, och en av kommentarerna, fick mig att fundera på "den tjatande kvinnan". Alltså hur en kvinna som påtalar en ojämn arbetsdelning i hemmet bemöts. Läs gärna: http://dinmorsasusanna.blogspot.com/2011/08/utrota-tjatkarringen.html

  • Reply Peppe 16 augusti 2011 at 13:58

    Susanna: vad roligt att du kommenterar här! Jag har precis börjat läsa din blogg och gillar den som fan. Hoppar genast till inlägget!

  • Reply emster 16 augusti 2011 at 22:30

    Huvudet på spiken, peppe! det är det det handlar om, respekt för varandras tid! tycker man att ens partner är lika viktig, värd det bästa, då hjälper man varandra!

  • Reply Peppe 17 augusti 2011 at 09:00

    exakt!

  • Reply msn00b 17 augusti 2011 at 20:21

    Den här diskussionen påminner ganska mycket om hur det är med vab och föräldraledighet. Fråga 20 par om hur de delat upp det och du kommer få 20 skilda svar som går ut på att 80% inte delar lika.

    Precis som Cruella skriver så kan man ju raljera över en tänkt intervjusituation men att leva tillsammans, vara tillsamman ÄR ju en form av intervjusituation. Det är ju inte det att man lever ihop i fem och och sedan plötsligt slår det ner som en bomb att man inte lever jämställt det mrker man ju efterhand. Däremot tror jag att taktiken att "blir sur" som någon skrev och att nedvärdera den som lyfter frågan om hushållssysslor som "tjatig" är ett mycket enkelt sätt att få tyst på någon, men man behöver ju kanske inte falla för den lätta heller…

  • Reply Cyn 18 augusti 2011 at 19:01

    Hatar ordet "joma" (=gnälla/tjata) innerligt!
    Älskar detta inlägg.
    Älskar "Företaget Familjen Ab"-kommentaren.

  • Leave a Reply