Okategoriserade

Sluta kämpa!

20 augusti 2012

I lördags hade jag äran att sitta ner över några glas vin med Fua. Vi pratade om fasaden och om hur man lätt surfar från en blogg till en annan, läser om folk som springer 15 kilometer på en dryg timme, får sina barn att äta ostron till middag, reser till New York över helgen och renoverar köket för hand. Och sen slår man i sitt lilla huvud ihop alla dessa inlägg och tror att man är en latmask för att man inte själv gör allt detta. Läs själva Fuas inlägg.

Min lärdom från diskussion var: Alla springer inte maraton på ungefär fyra timmar. Jag trodde nämligen ungefär det. Och tror nog att jag skulle kirra det. Men så tror jag alltid att jag får alla jobb och stipendier jag söker. Det får jag alltså inte.

Eftersom great minds think alike (great minds eller så är man bara medlem av en sekt som framgångsrikt hjärntvättat en) talade jag om motsvarande sak med Anne härom dan. Vi beslöt oss för att grunda rörelsen: Sluta kämpa! (med att prestera så mycket hela tiden). Vi pratar mera om det här på torsdagen.

EDIT: det här inlägget handlar inte om att man måste börja publicera bilder på sina smutsiga hem eller lovehandles på bloggen (om man nu inte vill det, då får man det). Mer om att Anne och jag alltför ofta hör om folk som mår dåligt på olika sätt och känner enorm press att vara perfekta hela tiden. Man behöver inte vara det. Det är till och med intressantare och roligare med folk som inte är perfekta.

Det är naturligtvis Karin Lindroos som tagit bilden.

Dagens bästa bild (personligt val)
I morgon börjar tv:n

You Might Also Like

26 Comments

  • Reply monica 20 augusti 2012 at 15:54

    AMEN. ja alltså själv kan jag inte ens springa 10 km (en av mina sluta kämpa är nog det, förresten – acceptera att jag hatar att springa men älskar att dansa och jumppa, så varför plåga mig själv med att springa när det inte är min grej?) men resten av det. kram!

  • Reply Fia 20 augusti 2012 at 15:59

    Jag läser ofta din blogg och måste bara påpeka att jag ibland känner mig som en latmask efteråt. Du springer, jobbar mycket, skrev en bok osv.

  • Reply Peppe 20 augusti 2012 at 16:48

    monica: väl resonerat! man ska försöka att uteslutande röra saker man gillar. kram!

    Fia: sorry. jag vill verkligen inte hetsa och få dig att känna dig som en latmask. försöker avsikligt att låta bli att skriva att jag sprungit eller skrivit jättemycket en dag, men ibland smyger det sig in ändå.

  • Reply minna lindeb 20 augusti 2012 at 17:01

    Jag förstår vad du menar med att sluta kämpa men nu tänker jag lite protestera.
    Nämligen. Det blir ingen bok om man inte kämpar. Det blir ingen snygg kropp om man inte tränar. På nåt sätt känns det som hyckleri om man står där med allt man åstadkommit och samtidigt säger att jag har inte sen kämpat eller pressat eller presterat för att fixa det här…
    Men jag håller med om att prestationsidealet är åt helvete så man borde väl lära sej att skilja mellan vad man själv kräver av sej och vad andra kräver av en. Är det inte där som skon oftast klämmer?

  • Reply Peppe 20 augusti 2012 at 17:15

    Du har nog rätt Minna, man ska inte ge upp för lätt. Speciellt med böcker måste man nog kämpa som fan om det ska bli till nåt. Kanske problematiken ligger i att man läser femton olika bloggar och trot att det normala är att leverera precis samma sak som dessa olika femton personer gör.

  • Reply minna 20 augusti 2012 at 17:26

    Ja precis. Att lära sej skilja mellan vad som är en uppskruvad fasad på väg att bli norm och krav OCH vad man själv skulle vilja åstadkomma i sitt eget liv är INTE LÄTT. Det behövs självkännedom och självkänsla och det når man ju inte genom att prestera nåt som man inte själv mätt höjden på. Sund prestation. Hur mäter man upp en sådan åt sej själv?

  • Reply Peppe 20 augusti 2012 at 17:33

    Jag tror att det hjälper lite om man tycker om sig själv och vill sig själv väl. Sedan kanske man kan testa på "vad skulle du säga till en kompis-tricket". Vad skulle du säga till en kompis som springer, jobbar, stressar. vakar och läser hela tiden.

  • Reply minna 20 augusti 2012 at 18:06

    Ja, jag kom att tänka på det där talesättet som säger att det lönar sej att komma överrens med sej själv eftersom man ska umgås med sej själv för resten av livet.
    Kram På dej du fina och lycka till på konstens natt.

  • Reply Peppe 20 augusti 2012 at 18:23

    Tack vännen! Kram!

  • Reply Fager Dam 20 augusti 2012 at 18:34

    Oj vilken intressant diskussion! Men så där är det – vill man något riktigt mycket måste man kämpa med just den saken, och för att hinna kämpa med att springa/jobba/skriva måste man lämna bort något annat.

    Det önskar jag någon hade sagt när jag var typ 22, då var det hela tiden kompisar som ville på någon klubb, mamma som ville plocka bär, studiekamrater som jobbade fulltid och studerade… och jag trodde jag borde hinna med allt det där OCH se alla avsnitt av Friends och gå på bio och skriva dagbok och och och. Och så plottrade jag bort en massa tid på allt det där som inte var så viktigt.

  • Reply Fia 20 augusti 2012 at 19:07

    Nej inte menade att du inte får skriva om vad du gör! Jag tror att latmask-fiilisen bottnar i avundsjuka. Egentligen vill man själv springa och skriva böcker. Eller få barn att äta ostron osv. Vad tror ni om detta?

  • Reply Lisa 20 augusti 2012 at 19:41

    Jag vill mest vara med på det där kortet. too cool for school ju.

  • Reply Peppe 20 augusti 2012 at 20:53

    Fager Dam: precis. och det är väl det Annes nej-sång är till för.

    Fia: pust. skönt att jag inte hetsar någon. jag tror att du kan ha rätt i att det känns lite surt när alla andra orkar och hinner hela tiden när man själv bara vill ligga hemma och titta på Girls.

    Lisa: men du är mycket coolare i riktiga livet.

  • Reply Charlotte 20 augusti 2012 at 21:22

    Det här är ett såntdär extremt ovanligt fall där inlägg och kommentarer helt perfekt kompletterar varandra. Riktigt intressant inlägg av Peppe, och riktigt bra kommentarer av osedvanligt smarta läsare. Ja, och så det här då. En hyllning utan någonting nytt.

  • Reply Tubbs 20 augusti 2012 at 21:52

    Tråkigt att uppleva stress. Skrev om det idag, eftersom jag är helt ute då det gäller detta. Dessa två texter utesluter inte varandra. Jag upplever bara inte stressen i det vad de andra gör. Jag kan plocka tips av någon och så utför jag det på mitt sätt. Om jag känner för det. Om inte, njaa. Så blir det ogjort. Ser det inte som ett misslyckande, mest som att jag är bra på att prioritera.

    http://tubbs.ratata.fi/post/384833/

  • Reply Pia 20 augusti 2012 at 22:25

    Bra inlägg och intressant diskussion. Jag börjar mer och mer lära mig att man inte alltid måste prestera så mycket. Det är bra att kämpa och jobba för det man vill uppnå, men man kan ta det lite lugnare på vägen dit ibland

  • Reply Malin 21 augusti 2012 at 07:31

    Ja vilket bra inlägg! Jag håller med, både med dig och med Minna. (Och ni håller med varandra, eller hur?)

    Ibland kan det vara en spark i baken att jämföra sig med andra, när man ser att andra kan kanske man själv också vågar försöka. Men det blir fel när man jämför sig med ALLA på samma gång. Det gör jag ibland, och känner mig som om jag inte riktigt hinner med samma saker som andra.

    Och det kanske är just därför jag själv ibland rabblar upp en massa jag har uträttat på min blogg. Det är ett sätt för mig att få syn på att jag faktiskt gör saker (haha, skrev samer först) men det är ju lite onödigt att göra det offentligt. För det är klart att om någon halkar in på min blogg efter att ha läst femton bloggar med dylika checklistor kanske det blir lite för mycket. Som motvikt brukar jag ibland publicera bilder på hur skitigt och råddigt det är här hos oss, så kanske det jämnar ut sig.

  • Reply Jenny H. 21 augusti 2012 at 07:50

    Bra inlägg. Håller med och försöker klura ut om det gäller mig också. Är det att kämpa om man VILL göra mycket saker? Är det bara jag som lurar mig själv och egentligen lider av för höga prestationskrav? Det känns inte som att jag kämpar – mer att jag borde lugna mig lite.

    Man måste komma ihåg att när vissa väljer att göra en sak, väljer de bort en annan sak (som du kanske har valt). Ingen hinner och gör allt.
    Och perfekt är tråkigt.

  • Reply Hanna 21 augusti 2012 at 09:24

    Vilket bra initiativ! Jag håller med alla här, fina åsikter. Då man läser många bloggar efter varann blir man lätt fartblind och tror att alla gör allt.
    Men sen ska man ju få skriva och berätta vad man gjort och presterat om man vill också, utan att behöva vara alldeles för rädd för att bloggens läsare ska börja känna sej dåliga för det. Låtom oss istället vara glada för varandras skull då vi läser om folk som orkar och vill och kämpar.
    (sen är det ju en hårfin linje mellan att vilja kämpa och att känna att man måste kämpa och prestera och det är väl där skon klämmer.)
    Lycka till på torsdag!

  • Reply Peppe 21 augusti 2012 at 09:48

    Charlotte: tack för din kommentar, det är alltid kiva med pepp och bekräftelse.

    Tubbs: jag upplever inte heller att våra inlägg är motsatser. Snarare ger du tips på hur man sänker sin stressnivåp.

    Pia: word to the mother.

    Malin: jag känner igen det där. Att göra en lista på allt man åstadkommit för att påminna sig själv om att man faktiskt är ganska bra.

    Jenny: jag känner lite på samma sätt. det finns så mycket roligt man vill göra och vill kämpa för. Kanske man måste ta till komistaktiken och hålla ett öga på sig själv och säga till när man märker att det blir för hard core.

    Hanna: ja! energi i att vara glada för varandras skull! och TACK lite nervöst, men det blir framför allt roligt.

  • Reply jsylvin 21 augusti 2012 at 11:57

    Lycka till med en utmärkt kampanj! Lite stör det mig ändå det som kom fram i en kommentar ovan är att man måste träna för att få en snygg kropp. Här kommer behagsjukan fram igen – om snyggheten är det huvudsakliga målet med träningen är det ju bara ytterligare ett uttryck för att fixa fasaden.

    Man mår bra av att träna, fysiskt för att kroppen blir starkare och friskare, psykiskt av en massa orsaker varav frisk luft, vackra vyer och kicken av att utmana sig själv och märka att man blir starkare är några orsaker. Att man sen blir snyggare är en trevlig bieffekt, men om snyggheten ska vara ändamålet går man miste om en massa av det roliga i att träna. Bäst är ju träningen om den i sig känns som att man skämmer bort sig.

  • Reply Lina 21 augusti 2012 at 14:08

    Faktiskt tror jag att vi skulle må bättre av att se lite fler lovehandles och smutsiga hem. Så mycket tid som många av oss tillbringar i bloggar är det inte konstigt om man luras ("hjärntvättas") att tro att "alla andra" klarar det man upplever att man inte klarar om det är det de bloggar om.

    Visst, som nån skrev för ett tag sen – "så smart måste man väl vara att man fattar det". Men när man mår dåligt handlar det inte om hur smart eller inte man är utan om känslor, som ju till sin natur är irrationella och därmed alltså "osmarta". Det är då man kan behöva se "men hon har ju också lovehandles och verkar ok". Tror jag. Det är inte självklart att vi – och inte minst de som växer upp nu – har rätt definition på vad en "tillräckligt bra människa" är. Genom att visa alla sidor av oss själva kan vi hjälpa varandra att få en sund bild både av livet och oss själva.

    Bla bla bla… Råkade bli en uppsats här. Sorry. 😀

  • Reply Östermyran 21 augusti 2012 at 15:50

    Bra diskussion om ämnet även här!

    Jag medger rätt och slätt att jag ibland är avundsjuk på människor som tycks prestera en himla massa i sitt liv. Eller kanske det är en slags beundran jag menar. För inte sitter jag och tänker, "Satins Peppe, att den skiten har gått och skrivit en bok, varför hon och inte jag?!" Mer är det nog frågan om "Wow, chicken har skrivit en bok, HUR hinner/orkar hon?" Men, hur som helst så blir jag i alla fall lite nere av bloggar som går ganska långt ut på dagens (super-) prestationer. Där allt är bara positivt. Jag menar inte att man ska skriva om sina värsta moments in life eller mammas död eller skilsmässan sekund för sekund. Eller ens sina love handles. Man kan ju faktiskt skriva något neutralt också – nåt, som inte nödvändigtvis har ett uns med ens egna prestationer (eller lack thereof) att göra. Ett exempel: man kan skriva om hur man på sin 15 kilometers lenkki i splittnya Nikeskor och nyklippt hår ("se bild!")såg en snäll gumma på stan som bjöd på jordgubbar – eller, så kan man skriva om hur man såg en snäll gumma på stan som bjöd på jordgubbar.

    Ibland passar dom nya Nikeskorna in i storyn, ibland känns det lite… pressat? Presterat? Och för mig blir det lite åhhh snälla. (I och för sig tror jag att bloggare ofta skriver in sina Nikeskor utan att tänka.)

    Om jag analyserar mig själv lite till så tror jag att en del bloggrelaterad prestationsångest härstammar från det faktum att jag är ganska isolerad från Svenskfinland bortsett från bloggvärlden. Och då blir det ganska enkelt att man tycker att "alla andra" är så duktiga.

  • Reply Östermyran 21 augusti 2012 at 16:06

    …Ehh, min roman tog tydligen inte slut än. 😉

    En till grej varför jag tycker att det är lite tungt med en massa duktigheter i bloggvärlden är att jag blir trött på att kommentera, "Hurra! Du är bra! Duktiga du! Vad fint ni har det! Så snyggt hår! Jess! Grattis! Wohoo!" Man vill ju säga det då man menar det, men personligen gillar jag att man också kan kommentera på innehållet med annat än bara jeejee.

  • Reply Anonym 21 augusti 2012 at 22:35

    Men va faaan människa? Bra inlägg annars men varför varför varför måste du skriva att du nog minsann kunde springa maraton på fyra timmar. Urvattnas inte hela poängen då???
    Undrar bara…..

    EviL

  • Reply Peppe 22 augusti 2012 at 06:20

    nej, nej, läs igen. jag skrev att jag TROR att jag kan springa maraton på fyra timmar, får alla jobb och stipdendier jag söker, men sedan visar det sig att det verkligen inte är så.

  • Leave a Reply