Okategoriserade

Visa svar

28 december 2012

Marie undrade följande:

Har du någå bra tips på hur man skall hitta inspiration att skriva på Gradun? Jag har fastnat på min arbetsplats och hittar varken tid eller motivation…

Gradun är hemsk, jag vet. Det tog mig åtta år att bli magister bara för att gradun slackade efter, men det var så värt att få den gjord. Trots att det känns omänskligt är det möjligt att skriva på den trots att man heltidsjobbar. Kontakta din handledare och tvinga hen att ge dig så noggranna instruktioner som möjligt. Bestäm dig sedan för att skriva två timmat varje dag. När du väl får in texten och bli magister ordnar du ett stort kalas för att fira dina bedrifter. Jag säger som Obama: Yes we can!

Malin sa:

Jag undrar om ens (okej, min) ungdomliga effektivitet och entusiasm övergår till att man (okej, jag) blir lat och bekväm med åren eller om det bara är en svacka just nu. Kommer jag att komma igen, Peppe? Kommer jag att sluta att bara ligga och läsa och börja GÖRA saker igen? Eller är den tiden förbi?

Malin, Malin, din lilla svacka heter graviditet, inte brist på effektivitet, kreativitet och entusiasm. Har man två, snart tre, barn kan man inte vara lat. Det finns helt enkelt tid för sånt. Däremot har du under årens lopp bara vant dig vid den uppskruvande takten och nu när du känner dig graviditetstrött tror du att det är lättja. Du är en inspirerande kvinna. Tiden är aldrig förbi.

Johanna frågade:

Jo. Jag undrar om det finns någon ledig ok karl kvar någonstans där ute? Har ett enda absolut krav. Att han är längre än mig. Vore bra att få ett svar så kan jag sluta spana ifall han inte finns.

Oj så det finns herrar där ute! Istället för att oroa dig för att träffa någon måste du vara noga så att du inte nöjer dig med nästbäst. Lyssna på magkänslan. År 2013 här våren ska du vara aktiv och öppen och göra saker som du själv tycker är roliga och inspirerande.

Angående längden så är det naturligtvis din sak, men jag tycker personligen att det är jäkligt cool med kvinnor som är längre än sina män. Det signalerar självförtroende och skit i normen-attityd.

Elaka ställer mig såklart den svåraste frågan hittills:

Varför måste vissa uppleva så mycket mer sjukdom och lidande än andra, varför tycks lyckan vara så ojämnt fördelad? varför glider vissa igenom livet i ett rosenrött skimmer medan andra är semi-handikappade av olika besvär från unga dar? (har själv en dålig tid med en åkomma så du ser att det är tunga tankar å färde)

god fortsättning, förresten!

Tråkigt att höra att du har en åkomma som besvärar dig. Jag hoppas att det blir bättre snart. Jag vet ärligt talat inte varför vissa ska genomlida så mycket mer svårigheter och smärta än andra. Jag tror inte alls på att man blir tilldelad så mycket hemskheter man orkar bära. Ibland orkar man nämligen inte alls. Livet är jäkligt orättvist. Däremot tror jag att också de som verkar glida fram på en rosa rutschbana inte alltid har det så lätt som vi kanske tror. Men att också andra lider är väl ingen tröst.

Jag önskar dig ett så fint 2013 som bara är möjligt och hoppas att du fortsätter med din samhällskritik! (och jag har inte glömt De Osynliga, ska skriva om den snart)

Ida-Linas fråga:

Jag undrar bara när jag får träffa dig?
Det måste bli i dag eller i februari eftersom vi åker i morgon.
Ett svar till
Hjälp Karin hitta linser!

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply den elaka bloggaren 28 december 2012 at 11:21

    tack för svaret, jo, det blev en lite tung fråga men jag råka se din uppmaning just då jag var på ett lite självömkande humör – men jag håller med om att det som ser rosenrött ut inte alltid är så obesvärligt.. lite religiöst sku jag själv tänka att lidande också har en positiv sida genom att väcka mänskor att hitta dom djupare planen inom sig dit inte lidande når, men alltid funkar det inte som en tröst.

    gott nytt bloggande år 2013 och hoppas förresten det har gott bra med amerika-planerna!

  • Reply Malin 28 december 2012 at 11:49

    Tusen tack för ditt upplyftande svar, Peppe! Nu är jag glad igen. Kram!

  • Reply Lurkeslurk 29 december 2012 at 02:20

    Några tips @Marie från en annan evighetsgraduist som fick den gjord tack vare Bologna-piskan:

    Tid: Om du på något sätt kan ordna det ekonomiskt och praktiskt så ordna några månaders tjänstledigt. (Minst två, gärna tre-fyra). Då har du en deadline som pushar dig och du kan koncentrera dig på heltid. Det är absolut värt det, fast det går massor med pengar. Går det inte så försök få in två timmar varje dag, jag har en kompis som skrev sin mellan sex och åtta på morgonen! Varje dag betyder varje dag: ta ingen paus på helgerna. Varje paus gör det tyngre att komma igång igen.

    Förbered så mycket du kan före det:

    – Se till att du har allt material färdigt till dess, söka information och springa på bibban kan man göra medan man jobbar. Redigera kan man vid behov göra när man börjat jobba igen, det är råtexten som är svår.

    – Diskutera träffar med din handledare om du har någon, försök annars muta någon annan som kan hjälpa dig, så att du har regelbundna deadlines att lämna in avsnitt.

    – Stig upp varje morgon och ta dig till bibban och skriv, hemma blir man så distraherad.

    – Kom ihåg: gradun är bara ett bevis på att du kan komma med ett längre, sammanhängande, vetenskapligt resonemang. Det är inte meningen att vara nydanande forskning. Försök hålla ribban lagom låg.

    Lycka till!

  • Leave a Reply