Okategoriserade

Känn ingen skam för mig Helsingfors

30 maj 2013

Över avocadopastan talade Maggan och jag om skam och hur mycket man har gått runt och skämts för alldeles i onödan. Inte incidenter där man uppträtt som ett svin (ach mein Gott, såna finns det tillräckligt av) utan egenskaper som man bara varit mindre nöjd över. Världen vore kanske en snällare plats om folk gick omkring och skämdes lite mindre.

Här är en lista på saker jag under min livstid skämts över:

– att jag är fruktansvärt omusikalisk.
– att jag har så sneda tår (speciellt vänster lilltå) och stora fötter.
– att mina föräldrar är skilda.
– att jag gör objektsfel när jag pratar finska.
– knölen på min näsa.

Sommarfinland!
Smak för bröd

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply Maggie 31 maj 2013 at 06:52

    Tack för det här inlägget Peppe! När man får höra om hur tassiga saker folk skäms över sätter det ens egna skämmisar i perspektiv. Själv har jag tidigare skämts över mina usla finskakunskaper, men har nu insett att det är bra att jag trots bristande kunskaper iaf pratar. Tom. föreläser/guidar på det andra inhemska nuförtiden (men nog händer det att jag ännu skäms ibland när jag stakar mig). Delar det där med skilda föräldrar (nåt som egentligen är rätt så obegripligt) och nåt kroppskomplex, men i mitt fall är det hullet som bär skammen. Ibland skäms jag även för att jag äter glass eller sötsaker, med tanke på att jag pratar så varmt för naturligt och hälsosam mat (trots att jag aldrig förespråkat att man till 100% måste följa dietprinciper). Att jag ibland har ett häftigt humör, i finska mått mätt, är väl nåt jag också fått skämmas för ibland, men det korrelerar kanske med den där svinigheten…

  • Reply Jessica 31 maj 2013 at 07:58

    Alltså de där finska objekten, hur svåra kan de får vara riktigt? Fast sedan försöker jag tänka på hur t.ex. mina kollegor och många andra inte kan eller åtminstone inte pratar svenska över huvudtaget.

  • Reply Anonym 31 maj 2013 at 08:00

    Ganska intressant det där med att du skämts över att dina föräldrar är skilda. Mina föräldrar skilde sig tidigt och jag har aldrig tänkt att det varit pinsamt eller skämts över det. Jag undrar, kan det bero på att jag är uppvuxen med många andra skilsmässobarn? Att det liksom var helt normalt med skilda föräldrar?

    När vi ändå är igång, jag skäms över mina fula breda fötter, små bröst ( i förhållande till min stora kropp), jag har skämts över mitt lockiga hår!?!?

    Listan kan bli lång men vi lämnar det här. Hehe

    Natalie

  • Reply Peppe 31 maj 2013 at 08:17

    Maggie: tack själv för att du delade med dig! Jag tror att man förminskar skammen (com så många andra saker) om man bara säger den högt istället för att gå och bära på den.

    Jessica: tog en öl med f.d. kolleger från UM härom dagen och de skrattade glatt åt att min finska är ännu sämre nu än när vi jobbade tillsammans. Objekten är omöjlig!

    Natalie: skämdes över skilsmässan när jag var liten, nu är det inte så farligt, men visst är det konstigt att man till och med skäms över saker man inte kan påverka. Som andra människors beslut och sina egna kroppsdelar?

  • Reply Anonym 31 maj 2013 at 15:28

    Jag skäms ännu också över mina föräldrars alkoholmissbruk. Mina bekanta vet inte om det, bara mina närmaste vänner.
    Att jag ibland (för att jag är trött, led, stressad- vad är det nu för orsak!?)ropar och vrålar åt barnen fast jag inte skulle och ville eller vill.
    Min kropp som burit två barn och ammat dito. Oj Gud vad jag skäms och är obekväm fast jag egentligen borde vara stolt!?
    Jepp. Det var top tre.

  • Reply Anonym 1 juni 2013 at 21:09

    Hejsan! Vad skönt att veta att jag inte är ensam om att skämmas över mina sneda tår och stora fötter! :)Och själv är jag också omusikalisk och gör själv objektsfel emellanåt… (tur att man inte är ensam om detta 🙂 )Men jag har typ aldrig tänkt på hur din näsa ser ut, bara att det ser ut som en näsa..

  • Reply Peppe 7 juni 2013 at 13:24

    Anonym: fast egentligen vet du ju att du är en superbra typ och att alla skriker åt sina barn ibland och att föräldrarna kan man inte kontrolera.

    Anonym: skönt att ha en själsfrände i fötterna. Och trevligt att höra att du aldrig noterat knölen.

  • Reply Anonym 12 juni 2013 at 15:49

    Har också skämts över mina skilda föräldrar, ganska konstigt egentligen..

  • Leave a Reply