Okategoriserade

A woman without children doesn‘t know what love is

27 november 2013

Jag fick antologin Ingens Mamma häromdagen och trots att jag borde läsa och skriva för mina finals började jag läsa i boken. Och den är så sjukt intressant och bra. Texterna är skrivna av kvinnor som valt att leva utan barn. De skriver om hur obehagligt många tycker att deras beslut är och hur stark barnnormen är i Sverige. Tydligen är det väldigt provocerande med en kvinna som väljer bort att försöka sig. Micko Soncks Utan tangerade samma ämne, men med både kvinnor som inte kunde och inte ville få barn. Ingens mamma är radikalare. Augustvinnaren Lena Andersson säger bland annat:

För mig har det varit en frihetshandling att inte föröka mig.”  

och i förordet frågar sig Josefine Adolfsson:  


”Varför är det så provocerande att påstå att det på många sätt är antifeministiskt, bakåtsträvande, kortsiktigt, cementerande, normerande, irrationellt och omoraliskt att skaffa barn?” 
Om alla alltid gör på samma sätt kan man ta det lugnt. Då vet man att man antagligen gjort rätt eftersom andra alternativ aldrig visualiseras. Men så fort någon bryter sig ut blir man själv tvungen att inse att det finns alternativ och att det också är ett beslut att inte fatta någon beslut alls.

”Att säga att jag inte vill ha barn går inte eftersom alla vet att alla kvinnor egentligen innerst inne vill ha barn. Att säga att jag inte kan få barn fungerar inte heller eftersom alla kvinnor numera kan få barn.” 

Jag har bara läst de första texterna av tolv, men känner att jag vill prata mer om barnfrihet. Varför är det så fruktansvärt provocerande med kvinnor som inte vill föröka sig?
Citatet i rubriken är för övrigt ett amerikanskt/italiensk ordspråk. Både osant och obehagligt.
Thanksgiving turkey
Människokännaren

You Might Also Like

27 Comments

  • Reply Softy 27 november 2013 at 21:41

    Jag har typ tre färdigt skrivna inlägg om barnfrihet och barnlöshet som jag av feghet inte vågat publicera. Man får höra ren nu så crazyga kommentarer. Ingen av citaten förvånar mig det minsta. Läste om boken på planet, must have.

  • Reply Peppe 27 november 2013 at 22:04

    Publicera! Publicera! Det är så viktigt att vi pratar om att det finns ett liv utanför normen. (och om du inte vill publicera på grund av dårar så pratar vi om det på tumis när du kommer HEM igen).

  • Reply Softy 27 november 2013 at 22:06

    Ja. Och jag har alltså också fått höra att jag inte kan förstå vad ÄKTA kärlek är eller förstå vad livet EGENTLIGEN går ut på eftersom jag inte har barn.

  • Reply Softy 27 november 2013 at 22:09

    Hann lägga in en kommentar till innan jag läste ditt svar. Men nu kommer ett rungande JA! Klart jag ska publicera! Tills jag fegar ur igen och då kommer det ett rungande JA till att vi tar det sen. 🙂

  • Reply Mia 28 november 2013 at 01:18

    Låter som en intressant bok. Softy, väntar på din offentliga publicering på bloggen! Eftersom vi ju inte ser ut att kunna ta den här diskussionen inom snart framtid IRL. Jag går också omkring med en massa tankar om det här – men på andra sidan om fertilitetsbarometern är jag också för feg för att publicera (och med stor respekt till mina barn så låter jag bli att tvätta det byket offentligt…).

  • Reply Anonym 28 november 2013 at 03:01

    Peppe, det har ar ett sa sjukt viktigt inlagg! Gar ocksa omkring och funderar utan att vaga prata med folk for att alla envisas med att titta medlidande pa en for att man "frivilligt valjer bort den dar karleken". (Och ar det nagaot jag ar allergisk mot ar det manniskor som inte fattar att deras absoluta sanningar inte passar for alla.)
    Du skriver sa sjukt bra och sarskilt det dar att om alla gor lika sa kan alla ocksa ga omkring och tro att de gjort ratt – for det finns ju inga alternativ.
    Sjalv ar jag delvis inne pa frihetslinjen och anti-feminismfallelinjen, men mer och mer funderar jag ocksa pa miljoaspekterna med att skaffa barn i vastvarlden. Jag tror (pa allvar) att manskligheten ar ute pa javligt hal is om vi inte slutar leva pa det satt vi gor – och eftersom de allra flesta (lat oss vara helt arliga nu) struntar i hallbar utveckling och bara kor sitt eget race (shoppar och flyger och dricker kaffe ur pappersmuggar) sa ar varlden som den ser ut nu inget stalle jag vill att nagon avkomma ska vaxa upp i. Har liksom rullat in mig sjalv i nagon slags falsk trygghet att om mina gener slutar har sa har jag lite mindre att oroa mig over vad framtiden betraffar…
    Sen tror jag ocksa att man som barnLOS far mer kritik an om man som FORALDER funderar lite i dessa banor. Som foralder har man ju redan foljt strommen och gjort som ALLA ANDRA, om du forstar hur jag menar…
    Fan, Peppe du ar sa bra!! Levererar sanning efter sanning. Forstar du hur mycket du INSPIRERAR mig? 🙂

  • Reply Peppe 28 november 2013 at 07:16

    Mia: visst är det fint med böcker som får en att törsta efter diskussion.

    Anonym: <3 Tack för att du säger så fina saker!

    Tidningen Huili (i Finland) hade för några somrar sedan en lång artikel om hur det mest miljövänliga man kan göra är att avstå från att skaffa barn (att låta bli husdjur kom överraskande också högt upp på listan). De gjorde exakta kalkyler på hur mycket vi tär på naturen och hur snabbt jorden befolkning växer och hur mycket varje människa konsumerar. Jag fattar både feminist- och frihetsargumentet, men för riktigt tjocka skallar är miljöargumentet antagligen det starkaste. heja du!

  • Reply Anna 28 november 2013 at 07:38

    Måste också läsa den där boken. Jag fattar liksom inte att så många kvinnor vill skaffa barn och skaffar barn. Efter det kan en ju glömma ett jämställt liv. Jag kan inte se framför mig att jag skulle fortsätta vara en vänlig och god människa efter det. Så jag tvekar big time när det kommer till att skaffa egna barn.

    Och fy faaaen vad jag hatar när folk påstår att "du vet ju inte för du har inte barn" i en diskussion. Då känner jag att den diskussionen är otroligt ointressant om det är på den nivån vi ska snacka.

  • Reply cruella 28 november 2013 at 07:48

    Jag kan verkligen inte alls begripa hur detta kan vara en så het potatis. Är det inte en högst personlig fråga, ofin att ha åsikter om? Eller så här, jag kan visst fråga min vän och kollega L varför hon inte vill ha några egna barn. Det kan jag vara intresserad av att veta, precis som när det gäller andra livsval av det större slaget som folk gör. Men därifrån till att ha åsikter och komma med nedlåtande påståenden om hur hon lever i mörkret eftersom hon inga barn har – va?

    Det är så otroligt främmande att tänka sig, och därför blir jag också lite kluvet inställd både till Lena Anderssons piece häromveckan och till en sådan här bok. Jag har liksom inte efterfrågat några argument (och känner att någon gärna får förklara det antifeministiska i det hela) och därför blir jag lite förundrad över det högstämda tonfallet, när det hela blir en filosofisk fråga i stället för rätt och slätt ett personligt val. Men det är jag det. Och jag har inte läst boken eller funderat klart heller.

  • Reply Maria Turtschaninoff 28 november 2013 at 07:52

    Jag vet att jag skrivit detta flera gånger förut men det tål att upprepas: De kvinnor som säger att de inte visste vad riktig kärlek är innan de fick barn har nog tyvärr haft otur med sina karlar. Kärleken mellan mig och min son är inte riktigare, bättre eller finare än mellan min man och mig. Annorlunda, ja, men inte mer äkta. Usch för sånt.

    Däremot håller jag inte med Anna ovan om att en kvinna efter att ha fått barn kan säga adjö till ett jämställt liv. Jag uppfattar att mitt liv om något är MER jämställt efter att vi fått barn. Pappan började ta ännu mer ansvar hemma. Vi har varit hemma ungefär lika mycket, just nu är han hos läkaren med barnet och i eftermiddag hämtar han tidigare och far med pojken till frissan. Båda tiderna har han också fixat. Bara som ett exempel.

  • Reply Hanna 28 november 2013 at 10:10

    Jag har inte läst boken men känner att det här med att presentera för- och motargument för att skaffa barn är helt onödigt. Hur många gör egentligen ett rationellt beslut om att skaffa eller inte skaffa barn? Dessa kvinnor VILL inte ha barn och då kan diskussionen sluta där, det är egentligen helt överflödigt att orera om det antifeministiska och icke miljövänliga i att skaffa barn eftersom det knappast i grunden har styrt deras livsval, utan någonting som i efterhand motiverar dem. Precis på samma sätt finns det inget rationellt som får människor att skaffa barn, utan det går på fiilis antingen av äkta önskan eller av att man bara följer normen.

  • Reply cruella 28 november 2013 at 10:15

    Hanna, precis så tänker jag.

  • Reply puva 28 november 2013 at 11:09

    Ja precis Hanna – egentligen är väldigt många mänskliga aktiviteter väldigt irrationella och feelisbaserade. Men vi är benägna att hitta rationella förklaringar till vårt beteende. "Däggdjur" eller "för att det känns så" eller "för att det smakar gott fast det är ohälsosamt" eller "int vet jag" är orsaker som inte är särskilt kosher i dagens läge.

  • Reply Anonym 28 november 2013 at 11:30

    Ja, what Hanna said!
    Endera så VILL man, eller så vill man INTE. Punkt slut.

  • Reply Anna 28 november 2013 at 14:31

    Maria Turtschaninoff, vilka glada nyheter. Jag tycker liksom att statistiken omkring mig ser förbannat dålig ut. Män tar ut extremt lite föräldraledighet, gör mindre obetalt arbete, vabbar mer sällan än kvinnor, organiserar och planerar i hemmet i mindre utsträckning. Det är sånt som får mig att undra vad det blir av mig om jag skaffar barn. Pratar förstås en hel del med min kille om detta. Så kanske jag lyckas hamna i nåt som liknar ditt familjeliv om det blir så. Men jag och min kille kommer snacka EN HEEEEEL DEL om detta innan vi ger oss in detta.

  • Reply Mia 28 november 2013 at 17:09

    Jag blir inte ett dugg provocerad av att någon väljer att inte skaffa barn, jag blir provocerad då det anses modigare eller coolare och då de som skaffar barn anses lite klena och följer strömmen för att de inte kan eller vågar annat. Förstår att de kvinnor som väljer att inte få barn vill att deras åsikt skall accepteras men på samma sätt skall det väl då också vara okej att önska dig barn? Whatever makes you happy liksom.

  • Reply Maria Turtschaninoff 28 november 2013 at 17:38

    Jo alltså, visst är det ju oftast statistikt sett så att efter barnen tar mamman det största ansvaret för hemmet. Jag menade bara att det inte MÅSTE vara så. Om man, som du, är medveten och kommunicerar om saken.

  • Reply Hannasvirrvarr 28 november 2013 at 18:24

    Tack för lästipset. Intressant ämne!

  • Reply The tit 28 november 2013 at 18:52

    I thought it was radical to have children, and I was surprised at how awesome it was. I recommend it, but seriously, it's a personal choice.

    I don't understand why people have such one tack minds and can't live in a world of alternative life styles.

  • Reply Peppe 28 november 2013 at 18:54

    Jag upplever inte att antologin handlar om vilka som är bättre: de som väljer bort barn eller de som är föräldrar (mammor), men tycker att det finns en ganska stark barnnorm i samhället. Det är lite skumt att frivilligt välja bort barn. Vill minnas att Monika Fagerholm talade om detta när antologin Utan kom ut. Hur hon upplevde 70. och 80-talen som mer öppna för barnfrihet.

    Jag fascinerade av den här boken just för att det är en röst från den andra sidan. Kanske för att jag själv aldrig haft en biologisk lust att skaffa barn, utan snarare resonerade mig fram till den, (eller alla beslut är väl en kombination mellan resonemang och biologi/lust)

  • Reply Funderaren 28 november 2013 at 19:58

    Kan det vara så att det upplevs som ganska egoistiskt att välja bort barn? Att en människa väljer att tänka bara på sig själv, och ta ansvar endast för sig själv? Samhället överlag är väldigt individ-baserat idag, det är mest me-me-me (tänk selfies)hela tiden och överallt. Att vara ödmjuk, tacksam och välja att sätta andra före sig själv är helt enkelt inte "inne" mera, utan allt kretsar kring var och ens individs egen navel.

  • Reply Anonym 29 november 2013 at 01:39

    Hanna sager: "Dessa kvinnor VILL inte ha barn och då kan diskussionen sluta där, det är egentligen helt överflödigt att orera om det antifeministiska och icke miljövänliga i att skaffa barn eftersom det knappast i grunden har styrt deras livsval." Tanker faktiskt helt frackt dementera detta! Nu kan jag ju bara tala for mig sjalv eftersom jag inte VET exakt hur andra barnfria kvinnor resonerar, men jag HAVDAR att miljoargumentet vager allra tyngst for mig i valet att inte skaffa barn. Hade sa fruktansvart garna delat det dar med att bli foralder med han jag alskar allra, allra mest (kanner liksom att bara det skulle kunna toppa vart forhallande) MEN jag VAGAR helt enkelt inte satta ett barn till varlden nar den fungerar som den gor. Bade for min egen sinnesros skull och for miljons. Sa jag valjer helt enkelt bort det – inte for att jag inte VILL, utan for att det for och enligt mig ar ohallbart.
    Vidare har jag ocksa funderat pa det har med kvinnor som pastar att de inte visste vad riktig karlek var innan de fick barn. Uppenbarligen kan jag inte svara pa hur det kanns att alska sitt eget barn, men det ska jag medge att jag nog ar riktigt, riktigt nyfiken… Jag upplever namligen att min karlek till min man ar sa otroligt STARK och sa UNDERBAR och ibland sa HJARTSKARANDE att jag nastan gar sonder. Skulle onekligen vara riktigt spannande att uppleva nagot ANNU STORRE liksom. Om det nu ar mojligt…
    P.S. Det ska sta anti-kvinnofallelinjen i min forsta kommentar, inte anti-feminismfallelinjen. Vet inte om det ens finns nagon feminismfalla???
    – Jag ar den forsta anonyma kommenteraren.

  • Reply JoKo 29 november 2013 at 09:12

    Jag har alltid tänkt att alla de hetsiga kommentarerna från-och-till handlar om att människor bara har svårt att förstå olikheter, olikheterna i livsvalen föder osäkerhet. Det är samma fenomen som ses i alla debatter (matvanor, livsstil, föräldraskap, You name it..) idag, de egna rätta valen ska framhävas och ofta framhävs de så att den andras val förringas. Och, när det kommer till frågor om föräldraskap blir det för många frågan som så djupt personliga saker att debatterna lätt upplevs kränkande. Själv har jag fått arbeta för att kunna få barn, men förstår mycket väl även de av mina väninnor som väljer att vara barnfria. I grund och botten är det bara så att det som är viktigt för en är kanske inte viktigt för en annan.
    Angående miljöaspekten så kan man hjälpa till med att tackla de verkligt stora problemen: understöd och arbete för att flickor/kvinnor världen över får utbildning, får bättre valmöjligheter och tillgång till adekvata preventivmedel.
    P.s. tycker inte att man skaffar barn utan att man får barn.

  • Reply minna lindeb 29 november 2013 at 10:12

    Intressant och mycket välkommen diskussion.
    Det vore fruktansvärt att bli dömd för ofrivillig eller frivillig barnlöshet. Och lika tungt är det när folk vrider svetten ur en då man kommer dragandes med sin storfamilj.
    Ack alla dessa åsikter om hur och varför man gjort sina val…
    Det är ju bara att fråga, om man nu vill veta varför.
    Jag väntar vårt sjunde barn och det är det mest meningsfulla, ljuvliga, underbara jag vet. Jag är enormt tacksam.
    Och det ropar jag gärna.
    Lika glad blir jag av att läsa om en människa som av ideologiska eller egoistiska eller andra skäl väljer att inte ta emot fler människor till jorden.
    Strongt.Så strongt.
    Varje medvetet val föder fler möjligheter för alla.

  • Reply Jag...la madrileña, Marina 29 november 2013 at 11:57

    Ja, jisses…ibland tycker jag att folk stirrar pa mig som jag vore en utomjording när jag säger att jag inte vill ha nagra barn. Det jag tycker är skönt är att man börjar bli en gammal kärring nu sa snart är väl tjatet över pga fysiska hinder som gör att det blir svarare att fa barn. De flesta är alltid övertygade om att snart, snart kommer jag att vilja ha barn. Det de inte inser att för varje ar som gar sa blir jag ännu mer övertygad om nat jag redan var övertygad om innan. Kan inte föreställa mig nagot värre än att vara nästan 60 ar och ha en tonaring hemma. Jag orkar ju knappt med mig själv vissa dagar…he, he. 😉

  • Reply Anonym 29 november 2013 at 17:05

    Många barnlösa verkar tro att kärleken till ens partner kan liknas en till ett barn – men et är ju däri den stora skillnaden ligger.Kärleken till ens barn är helt villkorslös (normalt, klart det finns undantag), det är den INTE till ens partner. Behandlar en man sin fru tillräckligt illa tillräckligt länge dör nog den kärleken, men jag hävdar att ett barn kan bete sig rätt vidrigt mot sin mor (och kanske far också, vad vet jag), och hon kommer att älska det ändå.

  • Reply Peppe 29 november 2013 at 22:57

    Jag har läst vidare i boken och alla texter är inte lysande, MEN jag måste säga att jag (trots att jag själv är någons mamma) har en förståelse för att de som faller utanför normen kan ha det jobbigt.

    Tycker att Minna skriver så himla fint här. <3

  • Leave a Reply